Kan man få för mycket julmusik?

Detta blogginlägg har skrivits av bbnewsab, eftersom GGV Pipili fortfarande är opasslig och Astrid Brefdufwa har fullt upp med att se till att alla gullekramar, som har beställts från Malte Mullvads Magiska Hembageri, ska nå sina adressater snarast möjligt. 

Och jag, bbnewsab, väljer nu att gå ut stenhårt med att ställa denna fråga till bloggens läsare: 
 
Tillhör du dem som inte kan få nog av julsånger och julvisor över huvud taget? Som gärna lyssnar på Bjällerklang och Hej tomtegubbar till och med när det är midsommarafton eller påskafton? 
 
Eller du är en av dem som har tröttnat på julmusiken redan INNAN det blev dags att fira 1 advent? (Apropå detta med advent. I år infaller 4 advent på julafton. Senare än så kan den söndagen inte infalla, ty advent firar vi ju till minne av det väntade – ”anländande”/”ankommande” – Jesusbarnets födelse, en dag som ju alltid infaller på juldagen, den 25 december.)
 
Hur som haver: Själv är jag kluven inför vilken julsångslyssnarfraktion jag ska/vill inplacera mig i. Det är lite som med dagsformen:, dvs det varierar från dag till dag. Ena dagen känner jag si, nästa dag så. 
 
Icke desto mindre tänke jag ägna dagens gästbloggsinlägg åt att meditera lite över fenomenet julmusik.
 
Som jag ser det kan julmusik delas in i minst tre kategorier:
 
KATEGORI NR 1: Först och främst har vi den kristna sortens julsånger, vars texter anspelar på att oss är en Frälsare född, i stallet i Betlehem.
 

Här är en blogg som behandlar ämnet kristen julmusik på ett helt makalöst och föredömligt sätt:  http://www.jultradition.se/blogg/?page_id=290 

Det finns i stort sätt lika många stilar på julsånger som det finns julsånger, allt från folkmusik, pop till visor. Julsånger kan vara sakrala (kristna, till …

Jag rekommenderar alla som gillar jul, julmusik och jultradioner att kolla upp den stora mängden läckerbitar som den bloggen innehåller och bjuder på. Om jag begränsar mig till julmusiken, så finner man till varje på den bloggen uppräknad julsång dels hela sångtexten, och dels ett videoklipp, i vilket man kan se och höra en artist (vanligen tillsammans med en orkester eller sångkör) framföra julsången i fråga.

 
Bara som ett exempel väljer jag O helga natt (för att den är en av mina personliga favoriter i den här kategorin). Om den sången kan man sålunda läsa, citat: ”En franskspråkig julsång från 1847 (Cantinque de noël). Sången heter egentligen Adams sång efter upphovsmannen (Adolphe Charles Adam). Den svenska översättningen är gjord av Augustin Kock.”
 
Sedan följer alltså själva sångtexten (lyrics) och därinunder dyker så videoklippet upp. Kan näppeligen bli bättre än så. Excellent service, med andra ord. 

 

KATEGORI NR 2: Här hittar vi julsånger vars texter beskriver hur julfirandet kan gå till. Inte sällan har dessa julvisor en humoristisk anstrykning. Typexempel härpå är förstås ”Vår julskinka har rymt” med 1980-talets ”stjärnkockar” Werner & Werner, vilka hade för vana att avsluta alla sina tv-framträdanden med orden: ”Kom ihåg, det går precis lika med selleri!” (En mening som alltid uttalades med tydlig tysk brytning, ett slags hyllning till den riktige stjärnkocken Werner, med Vögeli i efternamn.)

 
Andra ”klassiker” som platsar i denna kategori är ”Mer jul” med Adolphson & Falk. Och ”Jag såg mamma kyssa tomten”, den sistnämna gamla låtgodingen inspelad av en hel drös med svenska artister. 
 
Här kan den som vill lyssna på min egen favorit i denna genre: https://www.youtube.com/watch?v=Bblk2lgQrW4

en tribute video till denna numera kultlåt och jullåt
Fast årets nobelpristagare i litteratur, Bob Dylan, ligger faktiskt inte långt efter. Han släppte år 2009 ett album (det trettiofjärde i ordningen sedan han startade sin sångarkarriär) innehållande musik med allehanda julanknytning: ”Christmas in the heart.” 
 

Här kan den som vill se/höra ett smakprov från det albumet: https://www.youtube.com/watch?v=a8qE6WQmNus 

In 2009, Bob Dylan released his thirty-fourth studio album, Christmas in the Heart, a holiday album for which all the proceeds went to feeding America. Watch…

 

KATEGORI NR 3: Detta är den absolut största julsångskategorin. Ett lämpligt namn på denna kategori skulle kunna vara: ”Sekulära julsånger med fokus på känslor.” De allra mest populära känslorna torde vara sentimentalitet, (hem)längtan och nostalgi).
Här spelar nog Bing Crosbys version av ”White Christmas” från 1942 i en helt egen division. 

”White Christmas” lär vara den mest sålda julsingeln genom tiderna. Det sägs att sången skrevs för att ära och hedra alla de amerikanska soldater, vilka under under andra världskriget befann sig i krigets Europa och därför tvingades fira sin jul långt borta från sina nära och kära.

Den vita jul som Bing Crosby sjunger om dryper givetvis av emotionella droppar som smakar framför allt nostalgi, (hem)längtan etc.  Här finns Bing Crosbys version till avlyssning: https://www.youtube.com/watch?v=GJSUT8Inl14

Min egen favorit i denna genre är ”Do they know it’s Christmas?”. Den låten gör mig lika tårögd i dag som när jag för första gången såg och hörde den uruppföras år 1984. Kolla in originalversionen här: https://www.youtube.com/watch?v=bjQzJAKxTrE

 
Do they Know it’s Christmas ~ Band Aid 1984 Probably the most important music video to be made in the last 40 years. Just as relevant today as it was 27 year…
Till sist några avslutande länktips:

1) http://www.timeout.com/london/music/the-50-best-christmas-songs  (Här kan du bland annat lyssna på de första 30 sekunderna av 48 olika låtar med julanknytning. Känner du igen alla 48?)

From carols to children’s favourites, xmas pop classics to funny festive songs, we round up our top 50 Christmas songs.

 

2) http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3034&artikel=2473557 .

Den länken leder dig till Sveriges Radios pressutskick angående den nyskapade radiokanalen ”P4 Bjällerklang”. I den kanalen sänds alltså – vilket framgår av pressmeddelandet – julmusik dygnet runt. Och vi kan även läsa att Sveriges Radio därutöver tillhandahåller ännu en lyssningskanal, fast i den spelas enbart klassisk musik vars tema på något vis är juligt/julaktigt. Den radiokanalen heter inte helt oväntat ”P2 Klassisk jul”. 

 

Glad julmusik dygnet runt

Publicerat fredag 28 november 2008 kl 11.32
julkula
 Foto: Anders Wiklund/TT

 

Vi läser:

P4 Bjällerklang är vår julklapp till dig som älskar julmusik. Här erbjuder vi de mest älskade och populära jullåtarna i både välkända och oväntade versioner.

Kerstin Behrendtz ansvarar för P4 Bjällerklang och som vanligt blir det julmusik av alla de slag och med en stor mängd kända artister.

  • Sänds 25 november 2016 till 9 januari 2017.

Lyssna även på P2 Klassisk jul

Därmed har det blivit dags att stänga igen julbutiken för i dag. Ber att få önska GGV Pipilis alla bloggföljare – inklusive GGV Pipili själv och hennes katt Drottning Akka – ett trevligt Luciafirande utifall att jag inte skulle hinna återkomma innan dess. 

Ett tips till alla hundälskare

Hej igen!

Har du som läser detta uppmärksammat att Sveriges radio för några veckor sedan började sända Klara Zimmergrens uppmärksammade radioprogramserie ”HUNDLAND” från 2014 i repris.

Själv kan/vill jag bara säga så här: Alla som har eller har haft någon sorts relation till hundar – egna eller andras – rekommenderas verkligen att lyssna på dessa program.

Här kan du läsa det pressmeddelande som gick ut hösten 2014, då programserien sändes för första gången:
Pressmeddelande 2014-10-15

Hundland – ny serie om kärleken till människans bästa vän

Hundland i P1 Klara Zimmergren och Frasse Foto: Jörgen Hinder

Hunden tar plats i allt fler samhällsfunktioner, som vakt, nos, livsviktigt sällskap eller vårdare. Varför väljer över en miljon svenskar att leva med hund och vilken är hundens viktigaste uppgift? Det och mycket mer får man veta i Hundland med start 3 november i P1.

I en serie på fem delar ger sig programledaren Klara Zimmergren ut på en resa genom Hundland. Från ålderdomshemmets sällskapsjyckar på remiss till hundrummet på Årstaskolan.

– Man kan ha hund av många olika skäl: Sällskap, motion, utställningar och tävling . Själv har jag hund för att de får mig att skratta, säger programledaren Klara Zimmergren och tillägger: Jag kan inte tänka mig ett liv utan hund, jag vill ha hur många som helst.

Möt den hemlösa Anne som inte skulle klara tillvaron utan Tjabo och hockeyproffset Tommy som fortfarande darrar på rösten när han pratar om Roffe. Hör Annika Östberg berätta om hundens förlösande kraft i fängelset och etologen Per om vad som skiljer hunden från vargen. Och är det verkligen av lojalitet som hunden skyddar sin ägare, eller vill den bara ha godis?

– Nästan alla jag träffat längs den här resan berättar om hur hunden tycks känna på sig och liksom veta vad vi behöver. Men samtidigt som många finner det lättare att leva med en hund än med en människa är det ju en i grunden ojämlik relation – det är vi som bestämmer när dom skall dö, säger Klara Zimmergren.

Hundland sänds i P1 under fem måndagar i höst, med start den 3 november. Sändningstid kl.10.35-11.00. Därefter finns programmet för efterhandslyssning på sverigesradio.se och i appen Sveriges Radio Play.

Om programledaren:
Klara Zimmergren är komiker, programledare i radio- och tv samt författare. För sin berättelse om längtan efter barn, beskriven i romanen ”Längtan bor i mina steg” och i hennes Sommar i P1 2013, har hon fått stor uppmärksamhet. Man har också kunnat se och höra henne i humorduon ”Mia och Klara” och som programledare för SVT:s Djursjukhuset. I höst kan man även höra henne i Zimmergren och Tengby i grannkanalen P4.

Pressbild
Hundland i P1. Klara Zimmergren och Frasse. Foto: Jörgen Hinder http://sverigesradio.se/Diverse/AppData/isidor/images/News_images/1191/3422216_1365_2048.jpg
http://sverigesradio.se/Diverse/AppData/isidor/images/News_images/1191/3422217_1365_2048.jpg
http://sverigesradio.se/Diverse/AppData/isidor/images/News_images/1191/3422219_2048_1365.jpg
http://sverigesradio.se/Diverse/AppData/isidor/images/News_images/1191/3422221_2048_1365.jpg
http://sverigesradio.se/Diverse/AppData/isidor/images/News_images/1191/3422222_2048_1365.jpg

Det avsnitt jag hörde nu senast handlade om två saker: 1) Vilken roll kan hunden spela i en människas liv? Samt 2) Hur tänker man som hundägare/hundälskare kring detta med att man förr eller senare kanske måste ringa det där samtalet till veterinären om att ”ta bort” – eller i klartext: avliva – sin fyrbenta vän, som man ju inte vill ska plågas i onödan?

Vad gäller hundens roll i en människas liv, så fick vi i det programavsnittet träffa ett före detta ishockeyproffs, Tommy, som berättade om sin hund Roffe. Tommy och Roffe var alltid tillsammans, de hängde ihop som långhalm och ler. Roffes naturliga plats under bilutflykter var att sitta i framsätet bredvid husse. Dock var det husse som körde bilen, inte Roffe.

Men det kunde bli problem ändå under dessa bilutflykter. Till exempel när Tommy var i färd med att dejta en tjej. Då fick tjejen nämligen finna sig i att sitta i baksätet i bilen, när de var ute och körde. För inte kunde hon sitta på platsen bredvid förarsätet. På Roffes plats. I hans säte. Det gick självklart inte för sig. Det insåg alla. Även tjejerna. Fast de flesta tjejerna accepterade inte att ”tvingas” sitta i baksätet. Att vara Tommys No. 2. ”Brädad” av en hund.

 

Det är inte utan att jag kan förstå det. Jag klandrar inte de här tjejerna. De har min sympati.

Så det är inte svårt att gissa att Tommy fick problem med de tjejer han dejtade. Att känna sig som den ständiga tvåan kan inte vara kul. Eller femte hjulet under personvagnen – om man säger så. När man inget hellre önskar än att få vara någons No. 1, den mest hyllade.

Nog om detta. Sedan var det i samma programavsnitt en intervju med en veterinär, som ofta ställde upp som den där personen som såg till att ge folks hundar den där sprutan, som skulle avsluta hundens liv här i jordelivet.

”Hur känns det, för en veterinär, att ta död på folks fyrbenta älsklingar?” undrade Klara Zimmergren.

Jo, förklarade veterinären, man måste lära sig att se kliniskt och yrkesmässigt på det hela. Jfr med en kirurg som måste vänja sig vid att ta en skalpell och helt sonika skära upp den patient som ligger på operationsbordetoch är i behov av hjälp.

Inte alla passar för den sortens jobb.

Men hur var det då med veterinärens egen hund, när den skulle ”tas bort”? Delegerades månne den uppgiften till en veterinärskollega?

Nej, löd svaret. Han tog själv hand om det ”borttagandet” också. Fast plötsligt stockade sig rösten på denne veterinär när han berättade följande: ”Min hund var van att få följa med mig till jobbet, så han var inte rädd, när han kom till min arbetsplats på veterinärskliniken. Han kände till miljön. Men när jag stack sprutan i honom, tittade han på mig med sina stora, nästan bedjande  ögon. Det var som han tänkte: ‘Men hallå husse, vad håller du på med nu? Så här brukar du ju inte göra med mig, när jag är här på ditt jobb och hälsar på.'”

”Den blicken från min hund glömmer jag aldrig”, avslutade veterinären. ”Den får jag nog leva med resten av livet.”

FDETDA: Här kan du läsa en artikel från i somras, i vilken GGV Pipili berättar om hur hennes älskade ZsaZsa tvingats lämna jordelivet på det att denna fina hund skulle slippa plågas och ha ont och lida/plågas:

https://wordpress2202.wordpress.com/2016/07/05/gammeltanten-zsa-zsa/

Läs det bloggartikeln. Om du redan vet att du har läst den, läs den då en gång till. I denna nya kontext som denna nya bloggartikel erbjuder.

Jag tycker att GGV Pipilis bloggartikel just visar vilken kärlek det ofta finns mellan hund och människa.

En hund går alltid ”all in” och är städse hängiven den husse eller matte som tar hand om den, ger den mat och ser till att den har det bra. En hund går aldrig bakom ryggen. En hund bluffar inte, ställer inte ut några fagra kärlekslöften för att sedan minuten senare gå bakom ryggen och i stället baktala sin husse eller matte. Svekfullhet finns inte på en hunds mentala karta.

Vilket får mig att erinra mig en äldre tant jag råkade komma i samspråk med för ett antal år sedan. Hon berättade för mig att när hon avled, skulle hennes hund minsann stå med i dödsannonsen bland de sörjande. Rent av stå på första plats – för att markera hur starka banen varit mellan henne och denna hund. Detta hade hon skrivit i sitt testamente att så skulle vara fallet.

Det hela var sålunda inte bara en stundens ingivelse. När dödsannonen dök upp i lokaltidningen något år senare, fanns hundens namn mycket riktigt med bland de sörjande. Jag minns att jag tänkte: Heder åt den gamla tantens barn som lät sin mammas högsta – och sista – önskan gå i uppfyllelse.

Apropå det: Hur är det? Har du som läser detta blogginlägg något minne att berätta som rör just din relation till just din fyrbenta pälskling? Dela gärna med dig av dina speciella minnen.

Och glöm inte att lyssna på programserien ”HUNDLAND” i Sveriges radio P1. Sista avsnittet sänds visserligen redan denna vecka. Men du kan alltid hitta alla programavsnitten på Sveriges radios hemsida; det är bara att skriva SVERIGES RADIO + HUNDLAND i din webbläsares sökruta. Alternativt kan du leta reda på HUNDLAND-programmen i Sveriges radio play-appen, om du nu skulle känna för det.

FDETDA: Ni har väl redan räknat ut det vid det här laget. Att detta blogginlägg INTE är skrivet av GGV Pipili. Utan av någon annan. Vem vet, kanske är det rent av GGV bbnewsab som lagt in den här artikeln på Pipilibloggen? Han är i alla fall starkt misstänkt för att ha varit framme och gjort det. Även om han, konfronterad, svarar med det klassiska ”No comments”.

FM Lissa och tänderna

Idag är det FM Lissa som kommer på besök. Men hon har ett litet problem. Hon läspar lite när hon ska berätta vad hon gjort.

fm-lissas-mjolktander
FM Lissas mjölktänder

FM Lissa vill inte prata så mycket eftersom hon håller på att tappa sina mjölktänder. Precis som människor har hundar mjölktänder som sedan byts mot de tänder som ska hålla livet ut. Därför borstar många hundägare tänderna på sina hundar. Lär man hunden det som valp brukar det inte vara några problem. Lissa är nu omkring fem månader och hon har troligtvis fått alla sina nya tänder innan jul. Tandbytet brukar vara klart när hunden är omkring ett halvår. Att tappa tänder och få nya kliar, även i hundens mun och Lissa är inte något undantag. Men hon tuggar inte sönder saker, även om det syns att hon bitit på dem. Matte skickar bildbevis.

fl-lissas-sko
En av mattes innetofflor, med tydliga bitmärken i.

Utöver att tugga på mattes innetoffel tuggar Lissa på sig själv och på matte också! Matte smakar gott och är skön att tugga på när det kliar i munnen. Lissa har dessutom sin trasa och sina tuggben att tugga på.
fm-lissa-tuggar-sko-2
Nu är Lissa troligtvis inne i den period då hon gärna vill vara till lags. Det är en period efter den första spädbarnsåldern då valparna kan hitta på en del bus fram till dess de är omkring sju till åtta månader då de kommer in i slyngelåldern. Lissa är nu lättlärd och troligtvis en rolig och trevlig hund rent allmänt. De övningar som matte lär Lissa lär hon glatt och villigt.  I slyngelåldern kan hända att Lissa återigen hittar på bus och kanske inte lyssnar som tidigare. FM Jönso innehar fortfarande idolstatus och hans knep med kottar i öronen tillämpas stundtals flitigt.

Lissa börjar alltmer att hitta sin egen vilja. Nu handlar det om att fortsätta bygga på Lissas förtroende och att fortsätta lära in de de grundläggande kunskaper som hon behöver. På bilderna ovan visar matte hur Lissa ska sitta ner när de går ut och in genom ytterdörren. Att hunden sätter sig och väntar har bland annat den funktionen att matte slipper risken med en hund som rusar ut eller in. Och som ni ser lyder Lissa matte med glädje.

 

fm-lissa-har-vantat-utan-att-busa-nar-matte-var-ute-mkt-berom
Här har Lissa gjort matte mycket stolt.

Lissa börjar nu att lära sig vara ensam kortare stunder utan att hitta på något ofog. Hallen såg likadan ut när matte kom hem som när hon gick. För det fick givetvis Lissa massor av beröm, och matte berättar hur glad hon blev. Även om det inte sades rent ut har det kanske inte alltid varit så när du varit ensam Lissa. Kan det vara så att du stökat till när du varit ensam? Lissa vill absolut inte svar på några frågor om detta, och att fråga matte skulle det inte bli tal om!

fm-lissa-vantar-pa-maten
Kanske sitter Lissa och väntar på mat.

Något som är till glädje för både matte och Lissa är stunderna då de tränar på avslappning. För att Lissa som vuxen ska kunna orka med ett tufft arbete som tjänstehund hos FM eller Polisen måste hon ha förmågan att kunna slappna av och vila. Det behöver dessa mycket aktiva hundar träna på från det att de är riktigt små. Fodervärdar berättar hur de får ta den lilla valpen i famnen och med mycket milt våld hålla den stilla till dess den slappnar av och somnar. Precis som människor kan valparna bli övertrötta och de klarar inte av att på egen hand gå ner i varv utan behöver hållas om. Och vad kan då vara bättre att ligga i än matte eller husses famn? Det riktigt syns på dem båda att det här är något som uppskattas!

fm-lissa-kopplar-av
Matte och Lissa njuter av att bara ta det lugnt. 

Det är sedan en vana som vissa hundar gärna bibehåller även när de är i 30 till 40 kg-klassen! De lägger sig gärna i knät. Eller hoppar upp upp i famnen på matte/husse om det blir lite otäckt. Kanske det berättats tidigare, men tål att höras igen. Jag kom i kontakt med begreppet ”Schäferteater” det vill säga att exempelvis ett besök hos veterinären är livsfarligt och då kan hända att liten låter lite extra mycket. Liten kanske inte alltid är så liten. En av FM-hundar tog likt Scooby-Doo sats och hoppade rakt upp i mattes famn! En stor fullvuxen FM-hund som skulle få vaccin. Kanske ser ni bilden framför er 😉 När veterinären lyckades komma så att hunden inte såg sprutan reagerade den knappt inte om jag förstod det rätt.

fm-lissa-3-okt
En något yngre Lissa 

Bilden på FM Lissa då hon var något yngre än idag får avsluta. Lite okynnigt utseende med ett öra upp och det andra vikt. Lissa är noga med att påpeka att nu står minsann hennes öron upp såsom Schäferöron ska göra. Och hon har börjat lyssna på FM-hundarnas egen radiokanal.
Visningsbilden är från en dag på stranden.
fm-lissa-vid-havet
Har du frågor och funderingar, eller reflektioner dela gärna med dig av dina tankar om hundar i allmänhet och tjänstehundar i synnerhet.

TACK Ida Östling för fina foton och berättelser om FM Lissa.

PS!
Livets Skiftningar söker fler hundar att skriva om. Vill du vara en av dem vars hund(-ar) presenteras här är du mycket varmt Välkommen att kontakta Livets Skiftningar. Du når mig enklast endera genom kontaktformuläret eller FB-sidan Livets Skiftningar

FM Labina ligger i

 

FM Labina 7 månader 9 augusti
FM Labina tittar ut över havet och undra varifrån hennes fästman kommer…

Snart fyller FM Labina åtta månader. Livets Skiftningar vill passa på att uppvakta lite i förskott med en bildkavalkad av vår- och sommarbilder. Jo, ett par småbarnsbilder smög sig med. Labina var söt redan som liten. Det var FM Labina själv som ”knackade” på och tyckte att det var dags att hon fick visa upp sig. Det är tre månader sedan sist, sa hon, och talade om att på tre månader händer mycket i en valps liv. Ja, hon nyttjar liksom de andra FM-hundarna givetvis radion, men den ”knackade”?!? Vad har ni för system för radiotrafiken? FM Pipili föreslår en kontakt med Försvarsmakten. Hon har hört å ryktes vägnar att de lär ha ett bra system uppkallat efter en stjärnbild. Vid en snabbsökning på Google finns tydligen ett flertal system med samma namn. Men nu var det inte radiosystem vi skulle tala om utan något mycket mer naturnära. Labina träffade under sommaren på nya kreatur och de måste ha sett farliga ut med tanke på hennes uttryck!

 

FM Labinas första möte med en ko
DÖhhhhh Matte spring !! det står något stort bakom dig!! FM Labinas första möte med en ko…:-))  (Text: J.E.)

Och FM Pipili håller med. Kossor kan vara farliga, men är ofta snälla och väldigt nyfikna. Jag hoppas att du, Labina, inte längre tycker att kossor är farliga. Du har ju varit med i stallet och träffat hästarna och kor och hästar må vara helt olika, men lika snälla. Javisst! Bilden där du är i stallet ska självklart vara med. Den kommer här:

FM Labina i stallet 11 juli skäller ut hästarna
För säkerhets skull skällde jag ut hästarna, så att de skulle veta vem de hade att göra med! 

Men Labina, tänk om hästarna blivit rädda för dig när du skällde ut dem. Vet inte vad din matte tycker, men vet att många hästar och ryttare med inte är så glada när hundar skäller. Men förstår, ibland måste du och då är det så! Tjena Ska vi leka 1 april FM Labina
Och hästar har du inte varit rädd för någon gång! Det visade du redan som liten. Bilden är från slutet av mars/början av april. Nu fyller du åtta månader om knappa två veckor den 9 september. Och har blivit stor. Matte berättar att Labina har fästman, när hon fyllde sju månader fick hon tillåtelse av matte att ha pojkar på rummet 😉 Fästmannen bor en bit ifrån Labina, och Livets Skiftningar har inte hört något hur det har gått, om de har kunnat träffas än. Med det skickas ut en fråga till dig, Labina om hur det går med kärleken. Hör gärna av dig och berätta. Labina har blivit könsmogen och löpt för första gången. Hon har också med stor sannolikhet kommit in i ”slyngelåldern”.

Lyckades sno glassbunken på bänken från min matte men hur sjutton får man upp den snabbt FM Labina 1 april
Labina har ”hittat” burken med glass. Men hur kommer man in i den? Som ni ser, hälsar Labina, att detta gjorde jag när jag var liten. Nu är jag mycket lydigare och tar inte längre något som inte är mitt!

Men ärligt talat, Labina, visst var det väl så att du egentligen inte haft några större betänkligheter vad gäller att förse dig med godsaker som matte lämnat framme eller hitta på bus? Lite race i soffan, eller varför inte ett välgörande gyttjebad när chansen ges? På bilderna nedan är det tjejerna som är väluppfostrade och lyder, medan en av deras bröder passar på att ta bollen:

FM Labina med kompis 17 aug bild 1
Vi lyder matte och sitter snällt och väntar, säger Labina med syster.
FM Labina med kompis 17 aug bild 2
Brorsan hade en annan inställning. En boll som ingen håller i är min boll, tycks han resonera!
FM Labina med kompis 17 aug bild 3 undrar vart bollen tog vägen
Bollen bara försvann! Vart tog den vägen undrar två något förvånade systrar!

Det måste ha gått fort eftersom tjejerna ser så förvånade ut. Men de fick säkert tillbaka bollen och kunde fortsätta att leka på havsstranden alla tre syskonen. Ser ut att ha varit en härlig dag på stranden i början av augusti.

 

FM Labina tar sig en powernap i soffan den 14 juli
Har man haft kul och lekt mycket är det skönt att ta sin egen kudde och lägga sig i soffan för en powernap, som matte säger.

 

FM Labina i sängen 22 juli Regler är till för att brytas, säger Labina (mattes ord)
Matte säger att jag inte får vara i sängen men…
FM Labina smakar på mattes öron 13 juli
Himla goa öron du har att bita i… mums…:-))) FM Labina ❤ (Text: J.E.)

Men visst måste jag bara få smaka på mattes goa öron?

Där slutar vi för idag och Livets Skiftningar tackar matte Jeanette Edsjö för generositet med bilder och text. Bildtexter märkta J.E är Jeanettes egna texter till respektive bild. Foto: Jeanette Edsjö

Tack Jeanette!

Visningsbild:

FM Labina släpper inte iväg matte ensam
Nähädu matte du kör inte någonstans utan mig..!! Vart ska jag sitta då? FM Labina tycker det vore en bra idé med sidovagn 😎😄  (Text: J.E.)

I Rikets tjänst – kriminalsökhund del 3

OBS! Detta inlägg innehåller inslag som kan upplevas obehagliga.

Hundarna i rikets tjänst del 3: Kriminalsök – Nuläge och Fallbeskrivningar

Polisens specialsökhundar är experter inom flera områden. De kan hitta vapen, identifiera eftersökta personer och bidra med den avgörande pusselbiten. Polisens specialsökhundgrupp besöker VBV-studion.

I den sista delen av miniserien ”Hundarna i rikets tjänst”, som spelades in under perioden Säpo höjt terrorhotnivån från tre till fyra på den femgradiga skalan, möter programledarna Maria Hedqvist, Gurgin och poddens hundpsykolog Eva Bodfäldt polisens specialsökhundgrupp i Stockholm.

Kriminalhundsökföraren Lars-Göran ”Snillet” Eriksson som arbetat som polis i snart 40 år berättar hur de påverkades av det ökade säkerhetsläget och hur hunden inom kriminaltekniken arbetar.
– Våra hundar lär man inte någonting annat än att leta efter blod, sedlar, sädesvätska och lik. Det är deras enda liv. Brandhärdshunden blandar man inte in i detta arbete, om den ska hitta brandfarlig vätska så får den inte markera någonting annat.

VBV-gänget pratar även med Pelle Karlsson från nationella polishundtjänsten som menar att man kan komplettera polistjänster med hund.
– Våra likhundar hjälpte polisens tekniker med den bärgade DC3:ans vrakdelar från den Gotska Sandön. En av våra hundar hittade en skelettbit från ett pekfinger, detta fynd ledde till att man kunde fastställa för de anhöriga att deras släkting fanns med på planet. Man slutar aldrig att förundras.”

labrador-1157347_1920
Labrador är en av raserna som används vid kriminalsök tillsammans med Schäfer och Malonais

I detta tredje och sista inlägg möter vi hundarna som kommer in när det begåtts brott, när människor mist livet, när de blivit misshandlade och våldtagna, när det är vapen inblandade. De arbetar för att hitta och identifiera både offer och gärningsmän.

Vi möter  hundarna som hjälper till att klara upp brott genom att de kan identifiera allt från likdelar till brandfarliga ämnen, pengar och vapen samt mycket mer. Hundar som är specialiserade. Polishunden (Patrullhund) som vi kommit i kontakt med tidigare kan sägas vara generalist. (Länken visar en film om polishundens alla arbetsuppgifter) De hundar vi möter här är specialister. Narkotika, sedlar och vapen är ett exempel på tre saker som ofta återfinns på samma ställe, varför en narkotikahund också markerar på vapen och sedlar. Andra specialiserade hundar markerar endast på en sak. Hunden är hundförarens arbetskamrat, men också ett redskap i hens arbete. Hen måste veta vad hunden markerar på. Som tidigare sagts, så kan hundföraren, genom sättet på vilket hunden markerar, läsa av vad markeringen gäller.

denna film kan du se hur snabbt en polishunden Liby söker efter, och hittar en tomhylsa och och även hur hon letar upp och markerar var narkotika finns. Vilken människa skulle ha hittat den lilla hylsan på så kort tid? Se också hur hon även här söker efter narkotika.

gun-449783_1280
På ett avfyrat vapen finns krutrester som hunden markerar på. Den markerar också på tomhylsor, narkotika och sedlar. 

En brandhärdsshund arbetar enbart på brandplatser och de är tränade på att finna spår av brandfarliga ämnen och inget annat. Andra hundar är tränade på att söka efter omkomna personer. Det krävs mycket, mycket lite av en omkommen person för att hunden ska markera att det finns en kropp eller rester av en kropp på platsen. Just för att hunden reagerar på, för det mänskliga ögat osynliga delar av lik kan det gå att finna personer som brunnit inne. Samma egenskap hos hunden möjliggör att klara upp brott och hitta själva brottsplatsen där människor bragts om livet.

fire-89353_1920
När brandmännen gjort allt de kan och branden ebbat ut. När det är säkert att gå in. Då kommer hunden in i bilden för att söka efter orsaker som brandfarlig vätska om det finns misstanke om mordbrand.

Hundar som söker efter döda människor reagerar på kroppsvätskor. Det gör att de också kan bidra till att klara upp våldtäkter och överfall genom att de markerar på blod och sperma. I programmet berättas att hundar hittat och markerat på så lite som en enda spermie. Genom DNA-analys kan den sedan knytas till gärningsmannen.

marriage-1264990_1920
Det är inte alltid som allt är som det ser ut att vara…

Så avslutas då denna serie i tre delar om hundarna i rikets tjänst. Förhoppningen är att dessa radioprogram som här presenterats bidrar till att öka kunskapen om våra arbetande hundar. Nedan finns länkar till del 1 om Försvarsmaktens hundar då och nu, och till del 2 om Tullens hundar. Polishundens olika ”yrken” finns också presenterade i en film från Polisens hundenhet i Stockholms län.
Tack för att du tittat!

Länkar:
Hundarna i Rikets tjänst del 1 – Försvarsmaktens tjänstehundar då och nu (radioprogram)
Hundarna i Rikets tjänst del 2 – Den fyrbenta gränsskyddaren (radioprogram)

I Rikets tjänst del 1 FM-hundarna då och nu
I Rikets tjänst del 2 – Tullhund
Polishundens olika yrken” i en film från Polisens Hundenhet i Stockholm.

dog-1174482_1920
Tjänstehund

Reaktioner, reflektioner och kommentarer om denna serie radioprogram i allmänhet och detta avsnitt i synnerhet är alltid intressant.
Har dessa avsnitt väckt frågor och funderingar hos dig? Eller kanske du har egen erfarenhet av att arbeta med dessa hundar?

Alla former av kommentarer är varmt välkomna. Frågor som kommer upp kommer att besvaras endera i ett separat inlägg med hjälp av dem som utbildar och arbetar med tjänstehundar. Om möjligt så ges också svar direkt i samband med sin kommentar.

Välkommen med just dina kommentarer!

I rikets tjänst – FM-hund då och nu del 1

12650296_10153257793691759_759020417_n FM Kyra
FM Kyra 11 månader som utbildas för arbete i Rikets tjänst av fodervärd Ida Östling

”Hundarna i rikets tjänst del 1 – Försvarsmaktens tjänstehundar då och nu

När Säpo höjde terrorhotnivån från tre till fyra på den femgradiga skalan bestämde sig VBV för att göra en miniserie om hundarna i rikets tjänst. Hotnivån sänktes nyligen, men terrorhotet kvarstår.

I november 2015 höjdes terrorhotnivån i Sverige från tre till fyra på en femgradig skala. Nivå fyra på den femgradiga skalan innebär att landet står inför ett högt hot.
För några dagar sedan gick Säpo ut med att de nu sänker terrorhotnivån från nivå fyra tillbaka till nivå tre.

Vår Bästa Vän bestämde sig för att göra en serie i tre delar om hur hundarna i rikets tjänst påverkades av den förhöjda terrorhotnivån. I serien möter VBV-gänget polisens specialsökhundgrupp i Stockholm, tullhundarna i Arlanda och Försvarsmaktens hundtjänstenhet.

I miniseriens första avsnitt om Försvarsmaktens tjänstehundar berättar Peter Öhrling, från Försvarsmaktens hundtjänstenhet, bland annat om deras arbete när hotnivån höjdes och kommenterar klipp ur Sveriges Radios arkiv från 1939 då Försvarsmakten efterlyste tjänstehundar efter den tyska invasionen av Polen.

Öhrling berättar att de föder upp och tränar tjänstehundar till Försvarsmaktens insatsförband och att hundförarna måste vara införstådda med risken att hunden kan skadas.
– Våra hundar är alltid operativa och igång, de är alltid hos hundföraren så de har en kort beredskap. Jag tror att hundförarna inser att det är ett arbetsverktyg de har och att de kan separera på känslor och det faktiska arbetet, säger Peter Öhrling.” (P4 Stockholm Vår Bästa Vän 160307)

FM Jönso på skogspromenad jan 16
FM Jönso, 15 månader,  har nyligen flyttat hemifrån för att börja på universitetet, dvs i hans fall Polishögskolan. Jönso ska bli polishund och fortsätter nu den utbildning som fodervärd Eva Qvick gett honom tillsammans med sin nya arbetskamrat (Hundförare). Ekipaget har nu en tid av utbildning framför sig till dess de är klara att börja arbeta tillsammans. Innan ”universitetsutbildningen” börjar kommer Jönso och hans förare att ha en tid tillsammans för att lära känna varandra och därmed skapa ett band av samförstånd dem emellan. De kommer ändå att, förhoppningsvis, vara arbetskamrater i ett antal år framöver!

FM-hundar då och nu del 1 160307

Foto FM Kyra: Ida Östling
Foto FM Jönso: Eva Qvick
Text: P4 Stockholm, SR