Lucia, längtan och omöjliga drömmar

I morgon, tisdag, kommer Lucia, Ljuset Drottning åter till oss. Malena Ernmans skönsång inleder denna artikel och Per Svenssons vackra morgonfoto avslutar.

Hur många barn har genom åren drömt om att få vara Lucia? Att komma med ljus och glädje när allt är mörkt och kallt. Barnet som ville bära ljuskronan tänkte inte så, även om innebörden var densamma. Många är de barn, idag stadgade vuxna, som fortfarande kan känna ett sting av saknad och sorg trots vackra sånger. För de fick aldrig bära kronan på grund av utseende eller kön. Lucia var, då för 40 år sedan, förbehållen skolans vackraste flicka. Vem som skulle väljas till Lucia var ofta självklart. Alla vi andra fick finna oss i att komma i andra, tredje, fjärde hand om vi ens fick vara med. Fel frisyr, kroppsform, färger, kön… Inte tillräckligt vacker för att vara med som tärna ens alla gånger. Allt beroende på om klassens alla flickor fick vara med eller om det var begränsat antal. Vi som stod utanför fick drömma och titta på. Men det behövdes ju publik också.

lucia-1108754_1280
En Lucia och resten tärnor, tomtar, stjärngossar.

Lucia är en vacker tradition, om än med långt från kristna värderingar i begynnelsen. Liksom många andra högtider som vi idag knyter till den kristna traditionen har även Lucia rötter i olika traditioner. Det kunde vi läsa om i föregående artikel av vännen bbnewsab.  Lucia kom från Syracusa, Sicilien och dog troligen martyrdöden. Sägnen säger att hon rev ut sina ögon för att skicka dem till sin trolovade. Av Jungfru Maria fick hon nya, än vackrare ögon och Jesu moder var hennes skydd. Berättelsen om Helgonet Santa Lucia kom så till det mörka norden och hon kom med bud om ljusets ankomst. Idag är Lucia en ung, vacker kvinna eller flicka med ljuvlig sångröst. Ja, även ålder diskvalificerar. Lucia ska vara ung, en jungfru i betydelsen vacker och på väg att bli kvinna. Oskuldsfull.

santa-lucia-177216_1280
Helgonet Santa Lucia som staty på Sicilien.
När vinternätternas mörker täcker stor del av dygnet söker vi efter ljus. Att vi pyntar med ljusstakar till advent, julgranar både inne och ute och ljus i alla dess former. Vintermörkret kan vara tungt att bära. I alla tider har människan sökt ljuset och hittat anledningar till att fira. En ljusdrottning när mörkret är som svårast lyser upp både hjärta och boning. Lucianatten har varit och är fortfarande en speciell natt. Många är de ungdomar som är uppe hela natten och i tidig morgontimma gästar bekanta med sång om Lucia. Lussevaka tror jag att det kallas fortfarande. För många en anledning till festande. Kanske inte alla besök är välkomna. För många, många år sedan gick jag själv med till några lärare för att sjunga om Lucia och vi välkomnades med fika trots tidig morgon vill jag minnas.
lucia-1502589_1920
Traditionell Luciakrona med levande ljus.
Luciakronan, alltmer sällan med levande ljus, sades vara Lucias sätt att få mer ljus, att se bättre. Idag är den som regel batteridriven. Askersunds Lucia med tärnor kom och sjöng för många på olika former av boenden i staden igår, söndag. Visserligen två dagar för tidigt, men lika välkommen iallafall. Vare sig Lucia eller tärnorna hade levande ljus, vilket annars är vanligt vid officiella Luciatåg. Här i Askersund är det Lions som ordnar med Lucia och om jag förstod rätt så avgör lotten vem som bär kronan. Det känns bra, för att återknyta till inledningen. Att se Lucia komma med häst och släde en kall decembermorgon drömmer vi kanske om när vi tittar ut i mörkret. Plusgrader och helt snöfritt, långt från den kalla vintermorgon som Lucia ofta förknippas med. Nedan Luciafirande från Zorngården i Mora 2007.

Här får ni lyssna till mer musik från Lucia 2011:

Musiken hör Lucia till. Lucia med tärnor kommer sjungande till oss. Och när vi lyssnat till den vackra musiken återstår en sak. Lussefika! Lussekatter och pepparkakor serverade med varm glögg eller kaffe/saft. För vad är Lucia utan lussekatt?
lucia-1865069_1920
gingerbread-1076364_1920
Kanske är pepparkakorna hembakade. De smakar alltid bäst, oavsett om bocken fått mörka eller ljusa ben, eller är det möjligen en lussekatt i pepparkaksform?
Trevlig Lucia!
Berätta gärna om dina erfarenheter av Luciafirande, lussevakor och annat som kan höra Lucia till!
För att få ytterligare julstämning avslutas denna artikel med bilder som är tagna av fotograferna Per Svensson och Marina Pettersson om inte annat anges.

och så några arkivbilder:

winter-654442_1920

pers-soluppgang-over-askersund-11-dec
Soluppgång över Askersund 12 december. Fotograf Per Svensson

 

Mindre kända fakta om luciafirandet

Hej! Jag har ett meddelande från GGV Pipili.

Hon har efter strul med sin trilskande dator, och även till följd av helt andra saker i hennes närmiljö, varit helt ur slag under större delen av denna helg, som nu har övergått till måndag då detta publiceras. 

Men nu verkar strulandet, efter sju sorger och åtta bedrövelser, vara över för denna gång. Vilket måste kännas skönt ity att strul ju tär på krafterna för både friska och sjuka. 

Så någon gång under måndagen ska förhoppningsvis GGV kunna/orka publicera ett alldeles eget blogginlägg om Lucia, luciafirandet och sånt som därtill hör. Allt garnerat med egna bitterljuva minnen från barndom och uppväxtår på det där oefterhärmeliga vis som kan sägas vara något  av GGV Pipilis varumärke och signum här på bloggen. Samt rikt illustrerat – som vanligt/brukligt. 

När jag – som alltså inte är GGV Pipili utan bbnewsab – nu berättar om detta här på bloggen, tänker jag som så, att då kan ju jag passa på att samtidigt lyfta fram lite mer kulturhistoriska fakta om Lucia och luciafirande. Helst då sån information som kan  förmodas vara mindre känd/spridd. 

Exempel på välkänd faktainformation är att Luciadagen firas till åminnelse av helgonet Sankta Lucia. Men det är inte hela sanningen. Långt därifrån.


Faktum  är att vår svenska Lucia är en blandning av både förkristna och kristna figurer  
Sålunda finns det av allt att döma beröringspunkter mellan vårt luciafirande och Lucifer, vilket som bekant är ett annat namn på Satan eller Djävulen. 

Att Luciadagen längre tillbaka i tiden hade kopplingar till mörkrets magiska krafter är egentligen inga konstigheter. Innan vi i Sverige gick över till den gregorianska årskalendern år 1753 (innebärande att den 17 februari det året följdes av den 1 mars), låg alltså Luciadagen ännu närmare vintersolståndet i tid än vad fallet är i dag. 

 
Vintersolståndet innebär att vi har årets längsta natt och kortaste dag. Sedan vänder det, nätterna blir kortare och dagarna successivt allt längre. 
 

Lucia innehåller samma ordstam som Lucifer och går tillbaka till latinets ”lux”, vilket betyder ”ljus”.

Oavsett rådande religion – hedendom eller kristendom – har vintersolståndet uppfattats som extra magiskt och av den anledningen betydelsefullt för människors väl och ve. Även firandet av julen går att koppla direkt till vintersolståndet.

 

Jul och julfirande har alltså ägt rum långt innan kristendomen såg dagens ljus. Snarare är det så, att kristendomen har lagt rabarber på julfirandet och omvandlat denna ursprungligen hedniska/förkristna högtid till att utgöra ett högtidlighållande och firande av Jesusbarnets födelse (något som anses inträffa på juldagen, den 25 december; jfr hur vi firar advent liksom för att förbereda oss inför julens och Jesusbarnets ankomst, dvs det latinska ordet ”adventus” betyder helt enkelt [någons eller någots] ”ankomst”, i detta fall Frälsarens ankomst till jorden i form av Jesusbarnet). 

 
Härav följer att även Lucia och firandet av Luciadagen är ett sätt för den kristna kyrkan att helt enkelt försöka ”förkristliga” (det hedniska) julfirandet. 
 
Den Lucia vi firar den 13 december är ett helgon med anor från den romersk-katolska kyrkan, Hon sägs ha levt i Sicilien. Vare därmed hur det vill. En sak är i alla fall klar: Vårt luciafirande har inte mycket gemensamt med den italienska helgonkulten.
 

Historieprofessorn Dick Harrison berättar så här om Lucia i en artikel han skrivit i Svenska Dagbladet (se: http://blog.svd.se/historia/2013/12/13/lusse-lucifer/ ): 

blog.svd.se
Sveriges ledande mediesajt – SvD.se. Svenska Dagbladets nyhetssajt låter läsarna ta plats och fördjupar nyheterna.


 
Kombinationen av vinter, natt och stort mörker gjorde tidigt att  Lucianatten förknippades med magiska krafter. I det gamla bondesamhället trodde man att troll, näcken och andra onda väsen var särskilt farliga just då. Det värsta som kunde hända var om man mötte ”lussefärden”, ett ord som låter lite väl mycket som Lucifer  för att det skall kunna röra sig om en slump. Hur namnet har uppstått är omöjligt att räkna ut på grund av bristen på källor om medeltida folktro, men det är inte osannolikt att man har slagit ihop Oden och djävulen till Lusse och trott att varelsen drog fram  på natten med ett följe av demoner, smådjävlar och annat elände. Av andra källor vet vi att Oden efter kristnandet gärna förknippades med djävulen.

Dick Harrison fortsätter: 
 
En tydlig indikation på att vi har att göra med resultatet av lärd och folklig kultur är historien – bland annat känd från Norrland – att Lusse var en kvinna som ursprungligen var Adams första hustru. Lusse skall ha varit den verkligt ansvariga för den frestelse  som ledde till syndafallet, varefter Gud bestraffade henne och hennes barn genom att fördriva dem till underjorden. Historien är en variant av den gamla judiska historien om Lilit, som efter att ha lämnat Adam sägs ha blivit anmoder till alla demoner. Enligt  en norrländsk berättelse var Lusse främst på jakt efter små barn att röva bort.

Och historieprofessorn från Lund avslutar med: 
 
Det bör påpekas att även ordlikheten med löss spelade en viss roll i folktron. Det berättades att Lusse kunde anlända med en vagnslast löss, som hon släppte av på gårdstunet för att plåga folket. Man borde under alla omständigheter hålla sig inne på Lucianatten,  stänga alla fönster dörrar och noga akta sig för Lusses vrede.
 
Mattias Axelsson heter en annan person som vet en hel del om luciafirande och luciatraditioner. Han är till vardags skollärare och driver en mycket intressant blogg, som heter ”Högtider och traditioner”. Den bloggen fötjänar många läsare.
 

I en bloggartikel, som Axelsson skrivit och som har rubriken ”Varför firar vi lucia den 13 december?” (se: https://hogtider.wordpress.com/2008/12/04/varfor-firar-vi-lucia-den-13-december/ ), kan vi läsa en hel del intressanta saker.

hogtider.wordpress.com
Kort svar: Att vi i Sverige firar lucia den 13 december har egentligen ingenting med helgonet Lucia att göra utan härrör från det faktum att vintersolståndet på …


 
Som till exempel detta: 
 
[Det]  bör påpekas att den svenska lucian inte hämtat någon inspiration från det italienska helgonet (utom namnet). Utseendet på lucia är istället antingen (som Carl W. von Sydow m.fl. menar) en traditionsöverföring från det tyska ”Kinder Jes” som var en efterträdare till St Nikolaus som gåvoutdelare kring jul eller ett senare lån från stjärnogossetågens änglar (som bl.a. Hilding Celander och Martin P:n Nilsson menar). 
 

I en annan bloggartikel – https://hogtider.wordpress.com/2009/12/12/varfor-har-lucia-vita-klader-och-ljus-i-haret/ – berättar Mattias Axelsson ännu mer om luciafirandet.

hogtider.wordpress.com
Varfor har Lucia vit klader,ljus i haret,och rott band kring midjan. Men vad ska vi har pa huvudet en hatt,en blommor eller vad ska vi har pa huvudet?

I den bloggartikeln – som har rubriken ”Varför har lucia vita kläder och ljus i håret?” – diskuterar Axelsson teorier som: 1) Kan det ha varit stjärngossetågens ängel som med tiden omvandlades till Lucia? Samt: 2) Kan det ha varit Jesusbarnet som med tiden omvandlades till Lucia? 

 
Vad gäller hypotes nr 2 låter Axelsson i denna sin bloggartikel en annan känd folklorist få komma till tals. 
 
Jag citerar:
 

C.W. von Sydow skrev 1931 boken Lucia und Christkindlein. Där lägger han fram tesen att luciafiguren kommer från den tyska Christkindleintraditionen. Christkindlein (även kallad Kindchen Jesus eller Kinken Jes) är reformationens försök att göra sig av med den populäre gåvoutdelaren St Nikolaus.

Eftersom Luther ville bli av med alla helgon var Nikolaus en nagel i ögat. Därför skapades Kinken Jes – det lilla Jesusbarnet – som en motvikt. Kinken Jes delade också ut gåvor, men i samband med julfirandet.

Dock var Kinken Jes alls inget litet barn utan en vitklädd kvinna med ljuskrans kring håret. Till Sverige kom hon på 1600-talet via tyska köpmän och fanns med som gåvoutdelare kring jul i högborgerliga kretsar. Dock konkurrerades Kinken Jes snart ut av först julbocken och sedan jultomten.

 Jag hoppas att jag, med hjälp av Dick Harrison och Mattias Axelsson, nu har lyckats förmedla information om vårt luciafirande som inte är så känd för kreti och pleti. 

 
Därmed dags att avsluta. Jag gör det med att säga: TREVLIGT LUCIAFIRANDE! önskar både jag och GGV Pipili den här bloggens läsare/följare!
 
Och som sagt: Vill det sig väl, kommer GGV själv att bjuda oss alla på en rikt illustrerad bloggartikel med högst personliga tankar och känslor som rör Lucia och luciafirandet såväl förr som nu. 

Levande Vatten

Ibland behöver jag extra mycket styrka och kraft. Det dygn som nyss passerat hör dit. Ett sätt för mig att hitta styrkan, kraften, ron i ett kaotiskt liv är att vända mig inåt i bön. Att få en känsla av att jag är omfamnad av förbön fyller mig med värme. Nedanstående rader är ett utslag av trösten jag behöver när livet varit extra jobbigt. När allt känns som om det går mig emot. När depressionens vassa klor griper tag i mig och trycker ner mig under ytan.

Alla behöver vi närhet. Denna bön är för mig Guds närhet i mitt liv.
stained-glass-window-180279_1280

Bön i Jesu namn ~ Levande vatten

Levande Vatten

Håll om mig, håll om mig 
håll om mig min vän 
Låt oss vårda kärleken
om oss själva och till Dig
Håll om mig, håll om mig, min vän

Var min vän, min tröst, min Gud
Var min trygghet och min kraft
Lär mig känna dina bud
Ge mig mod jag aldrig haft

Håll om mig, håll om mig 
håll om mig min vän 
Låt oss vårda kärleken
om oss själva och till Dig
Håll om mig, håll om mig, min vän
wishing-well-1039879_1920

Du är källan och det vatten
som den gåva du oss ger
på dagen och på natten
må jag aldrig törsta mer

Håll om mig, håll om mig 
håll om mig min vän 
Låt oss vårda kärleken
om oss själva och till Dig
Håll om mig, håll om mig, min vän

I dopets namn du lyft mig in
till liv med kärlek tro och hopp
alltid får jag vara din
likt en gren av Kristi kropp

Håll om mig, håll om mig 
håll om mig min vän 
Låt oss vårda kärleken
om oss själva och till Dig
Håll om mig, håll om mig, min vän

discounts-98216_1280

 

Kvällsbön

sunset-122980_1280 Nu sover vinden

Herre, håll om mig


Lägg dina armar kring mig, Herre
låt min smärta lindras
låt mig sova gott
och vakna lugn och trygg

Luta ditt huvud mot mig Herre
låt ditt ord ge tröst
låt din Ande komma
vakande över oss

Ta mig i din famn min Herre
ge vad jag behöver
lyft nu av mig bördan
hjälp mig dag för dag

Vandra med mig Herre
lär mig nu att lyssna
lär mig ock att tro
och förstå ditt ord

Bär mig käre Herre
när all ork är slut
när jag bara tvivlar
ge mig då din kraft

Låt mig vara din o Herre
Håll om mig för alltid
nu och i all evig tid
för livet jag dig tackar

Text: Piia-Liisa Pisal 2014

sunrise-182302_1280

” Långt bortom rymder vida”

northern-light-984001_1280

Långt bortom rymder vida,
längre än solar går,
högre än stjärnor tindrar
den bedjandes suckar når.
Anden från stoftets världar
lyfter sitt vingepar,
klappar på himlaporten
och söker sitt hem, sin Far.

Trång är all världen vida,
hjälplös var jordisk vän.
Själen får ro och fäste
allena i himmelen.
Mörkaste natt skall ljusna,
bittraste kval få ro,
lär du dig blott att vandra
på bönernas himlabro.

Ringaste barn som beder
lever oändligt tryggt,
mäktar långt mer än hjälten
som starkaste fästen byggt.
Måtte vi aldrig glömma,
var vi i världen går,
att till Guds eget hjärta
den bedjandes suckar når.

”Långt bortom rymder vida” sjunger vi i Svenska Kyrkans Psalmbok, men även i frikyrkornas ”Psalmer och Sånger” i psalm 212.

Text: Augusta Charlotta Lönborg 1895. Texten bygger på Matteusevangeliet 7:7-8. och skildrar bönens makt och räckvidd.
Musik:  Julius

”Be, så ska ni få. Sök så ska ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.” (Matt 7:7-8)

Långt bortom rymder vida handlar om att se och känna med hjärtat. Att lyfta fram den ordlösa kommunikationen mellan människor och mellan min Gud och mig. Som troende så ber jag till Gud, men ibland hittar jag inte orden, ibland finns inga ord. Som när unga människor rycks bort i en för mig som människa obegriplig sjukdom eller olycka. Eller när vänner drabbas hårt. Då kommer denna psalm mig till tröst. ”Den bedjandes suckar når” är den sista strofen. En god vän till mig, som är präst, berättade för mig att just hjärtats tysta bön är det ursprungliga sättet att be. Min äldsta dotter, som också är troende, sa till mig att förbön var det finaste hon kunde få. Jag ville, men kunde inte hjälpa henne att lösa ett problem på annat sätt än att be för en lösning.

”Bed så ska ni få, sök så ska ni finna” står det i Matteusevangeliet. För mig är bönen central i min tro. Jag upplever bönesvar. Och precis som det är när människor möts så kanske jag inte alltid får det jag vill och önskar, men jag får det jag behöver. Ett bönesvar kommer ofta till mig i form av andra människors handlande. Det jag behöver mer än det jag vill. Ett bönesvar kan göra ont, svida ordentligt. Det handlar ofta om att se sanningen om sig själv och det är inte den vackraste bilden alltid. Men den Gud jag tror på är Kärlekens Gud och att se sig själv i ett nytt, annorlunda perspektiv är kärlek, även om det ibland gör ont. Jag söker – och finner mig själv, det som är ”jag”. Givetvis kan bönesvar se mycket olika ut och i min övertygelse finns också att jag långt från alltid vet om alla bönesvar. Jag finner tröst i vetskapen att Gud verkar på många olika sätt i mitt och mina medmänniskors liv.

cross-666948_1280

Ibland kan jag känna mig omhuldad av förbön. Det är en varm och skön känsla som bär. Subtilt, går inte att förklara förnuftsmässigt, men en känsla som inte är av denna värld. ”Bulta, så skall dörren öppnas”. Dörren till gemenskap med andra, dörren till givande samtal, dörren till läkande. Jag har löftet att en dag ska jag vara hel igen, men jag har inte något löfte om att helande ska ske medan jag lever på jorden. Jag tror fullt och fast på att det kan ske medan jag lever på jorden, men det kan likväl ske i den stund jag kliver av från den jordiska tillvaron och in i Guds existens och Hans himmel. Där böjer jag mig inför honom och gör det bästa av den situation som är mig given. Är det nu så att jag blir helad först när jag kommer hem till Gud så har Han en plan med att jag ska leva såsom jag gör här på jorden.

Kanske är det så att jag har något att uträtta som jag inte skulle kunna uträtta om jag var frisk. Det finns en mening, även om jag inte ser den idag. Skulle t ex denna blogg kommit till om jag hade varit frisk och fullt arbetsför? Skulle jag ha kunnat skriva dessa inlägg under sådana omständigheter? Jag tror inte det, men jag kan inte veta. Men jag vet att han öppnar dörren till sitt rike för mig den dagen det är dags för mig att gå vidare. Som ni förstår skrämmer inte döden mig. Det som är skrämmande är om jag skulle bli liggande, lidande och ångestfull inför döden. Men om jag hamnar där får jag hantera den situationen då. Jag kan inte gå och tänka på det jämt och ständigt. Då, om inte förr, skulle jag verkligen bli sjuk!

När dörren öppnas så är det för mig en ömsesidighet. Jag knackar och blir insläppt i en gemenskap. I Bibeln står det ”dörren”, en ingång. Men det är som en huvudentré, mer än som en enkel ingång. En entré till ett helt universum. Jag utforskar ett rum i taget och jag kommer aldrig att kunna utforska det till fullo. Men jag litar på att jag har guidning i mitt forskande. En guide som leder mig till de rum som är relevanta för mig. Därtill har jag mänskliga guider som också, med Herrens hjälp, hjälper mig att utforska denna värld, detta universum. För varje steg jag tar lär jag mig något nytt samtidigt som jag inser hur otroligt lite jag vet. Jag kan bara tro.

holding-hands-752878_1280

Med bönen bultar jag på porten och Herren öppnar för mig, lyssnar på mig, hjälper mig. Jag ber ofta ensam. Men när jag har möjlighet tycker jag om att be tillsammans med andra, både i kyrkan och hemma. Lite så här går mina tankar kring tro i allmänhet och bön i synnerhet. För det är bönen som skapar både ömsesidighet och samhörighet både med Gud och med människor av alla slag. Och minns, du behöver inte vara troende för att jag ska kunna diskutera frågor kring tro och bön med dig.

BÖNEBRON

Så kommer natten till mig
för i sömnen ge mig ro
Jag knäpper mina händer
och leds ut på Bönens bro

Jag ber om vila och sömn, min Gud
om nattro, välbehag
att från all stress få slippa igen
ända till morgonrodnadsdagningen

Hjälp oss varje dag som går
när sorg och oro tär
Hjälp oss när det rinner en tår
Lär oss att Din styrka bär

Jag ber Dig Herre: Hjälp mig
när dagen kännes svår
i hjärtat bärs min bön till Dig
minnes att bedja: Fader vår

love-699480_1280

Avslutningsvis vill jag säga några ord om tro och att sprida den kristna tron. Jag själv tänker som så att jag kan bara berätta vad jag tror på, aldrig tvinga eller trycka upp min tro i ansiktet på någon. Om jag själv vill bli respekterad för min tro kräver det samma av mig. Jag respekterar din tro. Detta oavsett vilken tro du bekänner dig till eller om du inte tror alls. Självklart blir jag glad för varje person som finner och tar emot den kristna tron i sitt hjärta och med munnen bekänner den. Det är vad Jesus säger. Men han säger också som exempel att vi ska gå undan i avskildhet och be. Detta som motvikt till att visa upp en fasad av tro, där alla skulle se hur heliga vissa var. Jag tolkar det som att Han skydde skenheligheten och den skyr även jag.

”Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka… Sannerligen, vad ni gjort för någon av dessa mina minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig…” Matt 25:34-46

Detta citat är en av grundstenarna i min tro. Och inte frågade Jesus efter tro innan han hjälpte. Däremot sa han många gånger: ”Din tro har hjälpt dig”

Herrens Frid till er alla som vill ta emot den. Till er andra: Ha en fortsatt bra kväll. Och till er alla: Sov Gott!

good-night-393495_1280

 

Fridens Furste

sunset-801933_1280

Fridens Furste kommer till mig. Fylld med kärlek och uppmuntran. Han kommer i många olika skepnader. Det kan vara Pastorn som ringer mig och frågar om jag vill ha sällskap till förmiddags- eller eftermiddagskaffet. Det kan vara en länk på Facebook eller varför inte ett samtal med en vän? Friden kan också komma till mig genom en god bok eller en finstämd dikt och fantastiska bilder såsom i bloggen Ögonblick/Moment (https://vitros.wordpress.com/).

Dikten med samma namn som detta inlägg handlar om hur Han kom till mig i stunder av mörker, och så sakta omformade mörkret, plågan till frid och ro. Herren fick en uppgift att föra in frid och ro i mitt liv. Det är en process som pågått i många år. En process som har inneburit mycket av hårda, sårande ord, av sjukdom, av lidande  även om jag då jag var mitt i det inte uppfattade det som så. Jag trodde jag älskade – men mådde inte bra. Jag blev arg, irriterad och framförallt ledsen om någon sa det till mig. Jag levde i tron att allt var såsom det skulle vara. Jag hade gjort mitt val, och i och med det fick jag också acceptera situationen.

Men så kom den dagen då jag blev förälskad och förälskelsen var besvarad. Nu förblev den  ett platoniskt förhållande. Men den väckte mig, visade mig att det fanns något annat. Känslor som jag inte tidigare hade upplevt. Det blev till stormar, till orkanens ishårda vågor med lika underbara toppar som mörka vågors dalar. Så djupa att jag inte ville leva längre. Men den gjorde ändå gott eftersom den var början till att öppna mina ögon för vad jag levt för liv. Framförallt fick den mig att inse att jag hade ett val.

bridge-720584_1920

Så klev jag då ut på den rangliga bro som skulle leda mig till Fridens Furste. En bro som jag fortfarande går på. Den är stadigare nu, bitvis iallafall. Hur länge jag kommer att gå på den? Det finns det inget svar på. Kanske kommer jag att gå på denna bro livet ut. Men den ändrar karaktär. Stundtals har jag befunnit mig i vad jag trott varit fritt fall, bron rasade under mig. Stundtals är den fast förankrad med dubbla skyddsräcken. Det fantastiska är dock att oavsett vilket så har jag aldrig vandrat ensam. Någon har fångat upp mig, någon håller min hand.

Fridens Furste kallas han för ibland…
cross-78000_1280

Fridens Furste

Jag ber för dagen som har gått
jag ber för vänner mina
jag tackar för att vi nu fått
skydd av Änglar Dina

Jag ber att läka sår
som burits långa tider
som svider, varar och gör ont
som gör så att jag lider

För under många år har andra
alltid, ofta gjort mig illa
nu kan jag inte från det vandra
nu måste jag vara stilla

Gammal ful, vanställd själ
var vad jag fick med tiden
men Du o Herre vill mitt väl
Du kom till mig med Friden

Fridens Furste kommer åter
när jag till sängs nu gå
Då kommer sorgen och jag gråter
trött, men vaken är ändå

Fridens Furste är ditt namn
jag får vila i dina armar
Du för mig i din trygga hamn
och över mig förbarmar

Till ro jag kommer än en gång
när sömnen kommer mjuk och fin
och änglaskarans vackra sång
följer mig i drömmen in

angel-298494_1280

 

Kärleken

flowers-196267_1280 (1)

Så sitter jag då åter i min säng med tangentbordet på magen, Akka i mitt knä och Cumulus version av Tove Janssons och Erna Tauros vackra finstämda Höstvisa (på finska) strömmande ur högtalarna. Direkt därefter har jag förmånen att även få lyssna till deras svenska inspelning av samma visa.

”Skynda dig älskade, skynda att älska…” Så sanna ord – och stundtals så missbrukade. Min erfarenhet av att älska blev till  brända kol och aska. Det som skulle kallas kärlek skadade långt djupare än vad jag någonsin ens kunde föreställa mig. ”Kärleken” har skadat minst två generationer svårt och det gör ont, så ont.

Så du som älskar, gör det med hela ditt hjärta och hela din själ. Älska med hela ditt väsen. Kärleken kan vara brännande het, men den bränner aldrig, den kan vara vild och hetsig, men den sårar och skadar inte. Den lämnar inte djupa sår, osynliga eller synliga. Minns att Kärlekens budskap är det som bär genom livet, hela livet.

Utan kärlek överlever vi inte. Var rädda om varandra. Var rädd om och värna kärleken till dina medvandrare. Det är den som bär dig när du är svag, likaväl som du bär de andra när de är svaga. Och vi vet inte från dag till dag, stund till stund hur länge våra kära vandrar med oss här på jorden.

En dag har den du älskade så djupt gått över floden och du står där kvar. Tom, med tårar som rinner och fuktar kinderna, eller så är det bara tomt, ekande. Dina tårar kommer inte fram, sorgens skri finns inom dig. Den som gick bredvid dig igår är borta idag. Hann du säga allt du ville få sagt, eller ekar också de osagda orden inom dig? För de flesta av oss finns orden som vi önskar skulle blivit sagda, men också dem som vi ångrar. De ord som sprang över läpparna i vrede eller de som bara blev så fel.

Så, glöm aldrig att älska av ditt hjärta. Trots skador djupare än jag kan beskriva, en smärta som inte ens är i närheten av den fysiska smärta jag lever med dagligen så har jag förmånen att få älska. Att ännu kunna älska. En kärlek som bär mig genom livet. Kärleken till mina barn, till mina föräldrar, till mina vänner. Och till mina fyrbenta vänner också. En kärlek som bär. Jag har inte förmånen att få dela tvåsamheten, men det får aldrig hindra mig från att älska. Älska av hela mitt hjärta och med hela min själ.

Guds kärlek inte att förglömma. Det är den kärleken som gör att jag fortfarande är i livet. Min kärlek till den Gud jag tror på och Guds kärlek till mig. Utan min tro på den Gud som fyller mig med kärlek hade jag inte orkat leva. Min tro har burit mig när allt varit nattsvart. Och den bär ännu och kommer att bära mig livet igenom. Och att i gemenskap med andra få dela det kristna kärleksbudskapet hjälper, och läker mig.

Att tro är personligt och måste så vara. Och jag kan älska en person som inte delar min tro, som kanske omfattas av en annan religion eller inte tror alls. Jag begär inte, kan och ska inte begära att du ska dela min tro, men gör du det så känns det självklart gott. Det jag ber om är att jag accepteras för den jag är och den Gud jag tror på.

Jag väljer att avsluta med några ord från Bibeln om kärlekens styrka:

”Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. (…) Och om jag delar ut allt jag äger (…) men saknar kärlek har jag ingenting vunnit. Kärleken är tålmodig och god.(…)den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. Kärleken upphör aldrig. (…) tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken” 1.Kor 13: 1-13

 

heart-81207_1280