Efterlysning: Självkänsla

Självkänslan har funnits någon gång, men är borttappad sedan länge. Nu börjar konsekvenserna bli besvärande.

pers-oktoberbilder-50-2016
”Din vilja finns i skogen” sades ibland till barn. 

Viljan att göra saker finns kvar, men inte förmågan. Kroppen och hjärnan sviker å det grövsta. Med sig tar de allt vad självkänsla heter. Istället lämnar de kvar känslor av skam och skuld. Det borde du väl klara! Jo, jag instämmer. Jag borde verkligen klara av att… men hjärnan samarbetar inte med kroppen och så brister det. Det är inte viljan som är utkastad i skogen, det är förmågan och med den också min självkänsla, min tro på mig själv. För varje upplevt misslyckande krackelerar självkänslan allt mer och depressionen sticker fram sitt fula tryne och bara stökar till på alla sätt och vis. Förnuftet säger en sak, medan känslorna säger annat.

pers-oktoberbilder-30-2016
Tilltron till den egna förmågan är som att gå torrskodd fram till vattnet…

Men att veta är en sak, att ta till sig vetskapen emotionellt något helt annat. I synnerhet om där också finns depression med i bilden. Till depression kan läggas smärta, långvarig svår smärta, instabilitet i kroppens leder som stundtals leder till subluxationer och låsningar. Brister i både grov- och finmotorik. Konsekvensen av brister i finmotoriken är svårigheter att använda fingrar och händer. Smärtan och lealösheten i fingrar, händer, handleder armar och axlar gör att det mesta där händer är nödvändiga blir svårt. Då spelar det ingen roll att veta hur ett moment ska utföras. Handen samarbetar inte med öga och hjärna och kaffemuggen, skålen med filmjölk, matskeden och annat kommer inte till munnen, utan istället matas golvet. ”Jag vet att jag kan” är en illusion, ingenting annat.

broken-1518063_1920
När händerna inte lyder hamnar glaset på golvet.

Olyckor och förtretligheter som beror på att det inte alltid går att kontrollera kroppens rörelser. Varje olycka, varje sönderslaget glas, uthällt kaffe, tappad mugg, spilld filmjölk och annat påverkar självkänslan negativt. Så har en negativ spiral fått fäste än en gång. Ett larm till hemtjänsten, som får komma städa upp efter mig därför att en mugg kaffe tippat på grund av att handleden vek sig. Brännsår på grund av hett kaffe om jag har otur. Blöta kläder och blött på golvet för att jag inte hann till toaletten. Tillsammans tär detta på självkänslan. För mig som individ blir varje enskild händelse något jag tycker jag borde ha haft kontroll på. Skuldkänslor för att orsaka, i mitt tycke onödigt, arbete för hemtjänstpersonalen och skam över att inte ha kontroll över kroppen. Och så fick sig självkänslan ytterligare en törn. Illusion är inte verklighet. Var gång dessa möts blir resultatet ett misslyckande.

mp-stenmur-ruin
Muren mellan förnuft och känsla.

Det skapas en mur mellan förnuft och känslor av skam och skuld. Den logiska tanken, förståelsen för att en trasig kropp inte förmår klara av vissa handgrepp och rörelser når inte fram till känslorna. Muren må vara gammal och till synes bräcklig, men den har följt med under många år. Försöken att riva den har samtliga misslyckat. Det är som om rivningen har skett med nytt murbruk och sten, för att inte skada när den ska plockas ned. Visst är det ologiskt, vilket blir tydligt sett från detta perspektiv. Muren skymmer inte bara sikten. Den blockerar också hörseln. Återigen ett misslyckande när illusionen lyfts fram till förmån för verkligheten. Gång efter annan.

pers-alvor-huldror-och-annat-oknytt-i-sommarnatten
Illusionen blir till verklighet. 

Att det är en illusion är synlig för omgivningen i de flesta fall, men inte för mig. Jag upplever den som verklig och agerar därefter. Det blir obegripligt för dem som ser illusionen. För de andra blir det till klantighet och en obegriplig oförmåga. Det blir till något som jag borde kunna träna bort i vissa fall. Kommentarer som: Om du rör dig mer minskar värken. Du blir mindre stel och då klarar du av mer förekommer. Träning är bra, men en genetisk förändring i bindvävens struktur går inte att träna bort, även om träning ökar muskelstyrkan och på så sätt underlättar till en del.

hand-1362175_1920
Att skriva för hand är en form av träning.

För att återknyta till inledningen. Fysisk och psykisk förmåga i realiteten satt i relation till den egna upplevelsen av förmågan. Då viljan att klara av saker och ting vida överstiger förmågan leder det till ständiga misslyckanden. Detta i sin tur väcker känslor av skuld och skam och förstärker en redan skamfilad självkänsla. Som vuxen förväntar jag mig att jag ska klara av vissa saker, sjukdom och smärta till trots. Förnuftsmässigt vet jag att jag inte kan, och det kämpar jag med att acceptera. Det blir alltmer sällan jag gör saker som jag redan från början vet att jag inte klarar. Men svårt är att acceptera de misslyckanden jag själv inte rår över. Som att handleden viker sig när jag håller kaffemuggen med följd av att jag spiller ut kaffe. Eller att handen far iväg okontrollerat och slår ner eller omkull något. I detta ligger även kontroll över blåsan. Att spilla, tappa och att kissa på sig är sådant jag inte rår över. Ändå finns där känslan av skam var gång det händer och jag måste be hemtjänsten om hjälp.

mistake-876597_1920
Kaffe över hela bordet på grund av en okontrollerad rörelse.

Tack till hemtjänstens personal som alltid hjälper och aldrig klagar trots röran som kan uppstå.
Berätta gärna om saker som stärker självkänslan, eller försvagar den. Egna erfarenheter eller allmänna tankar och reflektioner har ingen betydelse.
Foto
Naturbilder: Fotograf Per Svensson, Askersund

pers-oktoberbilder-60-tiveden-2016
Tiveden

Övriga: Arkivbild Pixabay.com
Visningsbild:
granny-1280445_1920

 

Höstens ansikte

lake-65443_1920
Idag, söndagen den 2 oktober, är det höst. Hösten är min favoritårstid. Våren är underbart vacker i sin skira grönska, men saknar det djup och den fyllighet som jag finner hos hösten. Kanske har det med min ålder att göra, kanske för att hösten är bra för min astma. Höga, svala höstdagar går det lätt att andas. Det doftar underbart och det glittrar både i träd, mark och vatten. Solen letar sig genom de underbara färgerna som nattens kyla gett växtligheten. Och titta man noga ser man på buskarna en antydan om kommande vår. Hösten är vila inför det som ska komma. Vinter, snö och kyla skyddar de sköra knopparna, men det är hösten som förbereder.

mp-29-sept-hostblommor
Höstens blommor, i bakgrunden Järnek. (Foto: Marina Pettersson)

Fortfarande finns blommor kvar. Trots nattfrost är rabatterna i staden vackra. Det frostnupna ger en bild av att skönheten, som sägs vara förgänglig, ändå består. Det finns något vackert i allt, även det som frosten bränt. Paradoxen i att kylan bränner visas i hela sin vidd när jag låter blicken leta sig ner bland blommorna i rabatterna för att sedan vända uppåt. Mot träden. Lönnlövet som ligger på marken har en färgskala som få konstnärer kan efterlikna och med blicken vänd så ser jag samma färgskala i träden, upplysta av solen och kontrasterande mot en kall klarblå himmel. Jag sitter i min Permobil och bara njuter. Önskar att fler kunde få uppleva denna skönhet. Bara ett ögonkast bort skimrar Alsen. Gästhamnen är nästan tom. Hamnens glasskiosker är förbommade. Men jag vet – första vårdagen då solen värmer är de öppna! Det spelar ingen roll om det är i slutet av mars eller början av maj, så kan jag köpa mig en glass. Men nu har de slagit igen och vittnar även de om kommande kyla. Askersund har bytt ansikte.

mp-host-vid-linden
Parken vid Linden Askersund (Foto: Marina Pettersson)

På våren lyser det Japanska körsbärsträdet i ljuvlig ljusrosa pastell. På hösten har pastellen övergått i denna underbart fylliga höströda färg. Så sällan uppmärksammar vi skönheten i det som finns i vår omedelbara närhet. Jag har förmånen att bo mindre än 100 meter från detta vackra träd och parken det står i går nästan fram till min ytterdörr. För ett år sedan blommade Rhododendron bredvid husknuten. I början av november 2015. I våras när den blommade igen tittade jag noga just där den blommat vid alldeles fel tid och den hade satt ny knopp! De blommade inte då, men förhoppningsvis kommer de att blomma nu till våren. Rhododendron som är vacker året runt och som lever på hoppet.

De knoppar som kommer att blomma härnäst är redan stora. De sätter knopp ett till två år i förväg. De allra minsta knopparna som syns är tänkta att blomma först om två år. Tänk att så kunna leva på hoppet.

mp-host-vid-linden-2
Höst vid Linden, Askersund. (Foto: Marina Pettersson)

Att ha hösten precis utanför dörren. Järneken och dess bär omger husen tillsammans med bland annat Rhododendron. Rabatter och träd i parken ger känslan av att vara på landet trots att jag bor i centrala Askersund. Från parken kan jag se Alsen glittra nedanför stationshuset. Jag drömmer mig bort från staden och ut i storskogen. Känner lukten av höst, svamp och mossa. Fukten finns kvar trots att solen gör sitt bästa för att mota både fukt och kyla. Men solen når inte genom grenverket. Ändå njutbart. Tänker att det är tur att jag har mina minnen av alla timmar i skogen, under årets alla tider. Idag när jag inte kommer ut själv är det mina minnen som bär.

mp-tiveden-i-november
Tiveden november (Foto: Marina Pettersson)

Minnen av att plocka svamp och bär, men också bara av att vara ute i skogen. Att sätta sig i bilen och åka på de små skogsvägarna som finns överallt och som är så lätt att tappa bort sig bland. Men när det var osäkert så gick det att leta sig ut till en lite större väg. Stannade och gick längs de allra minsta vägarna. Kryckorna hade blivit mina följeslagare, att gå i skogen var svårt. Men jag kom ut. Nu finns minnena kvar. Dofterna, bilderna, känslan från årets alla tider i Tivedens Nationalpark. Urskogen som följt mig sedan jag var barn eller är det jag som följt skogen? Så nära, ändå så långt borta. Men mina minnen kan ingen ta från mig.

mp-host-4
Porlande vatten i höstklädd mark. (Foto: Marina Pettersson)

Någonstans väcks vemodet. Saknaden och sorgen över det som gått förlorat. Permobilen må ta mig ut, men den tar mig inte till skogen. Smärtan hindrar mig. Den smärta som aldrig försvinner. Smärtan jag fått lära mig att leva med, men aldrig kommer att vänja mig vid. Jag lär mig att acceptera att mitt liv ser ut så här just nu, men jag gillar det inte. Jag har lärt mig att jag bara får mer ont om jag försöker kämpa mot smärtan. Alltså gäller att leva med den istället för mot den. Senast är det mina knän som inte vill och jag ser hur livet har gjort en cirkelrörelse. Under gymnasietiden var det just mina knän som började krångla. Smärtan flyttade på sig och har vandrat runt i kroppen och spritt sig. Men jag har inte haft så ont i mina knän, bara varit instabil. Nu har smärtan kommit igen, nästan 40 år efter att det en gång började. Livets cirkel, precis som årets tider.

Höstens ansikte.  (Foto: Marina Pettersson)

Snart kan vi vänta de första snöflingorna. Vi kan krypa ihop i soffan med gott samvete, kanske tillsammans med en god bok eller varför inte med en vän?
Tack Marina Pettersson för alla fina bilder ❤
Visningsbild: Frusen Ros (Arkivbild)
rose-695215_1920

Kompetens och Kapacitet Reblogg

Att kunna och att klara av och skillnaden däremellan

calculator-428294_1920
Det är skillnad mellan att ha kompetensen för en uppgift, dvs att kunna och kapaciteten, att faktiskt klara av att genomför densamma.

Två bloggare har skrivit utmärkta inlägg om just skillnaden mellan kompetens och kapacitet. Livets Bilder och Funkisfeministen. Då de båda formulerat detta så bra väljer jag att Reblogga:

Det är rätt så märkligt. På ett sätt är jag exakt densamma nu som tidigare, men samtidigt är det väldigt tydligt att jag inte fungerar som förut.
Om jag utför en aktivitet på rätt nivå för mig, kan jag fortfarande prestera bra. Men trots rätt nivå och god prestation är kostnaden större och återhämtningstiden längre än när jag var frisk. Jag kan också pressa mig prestera på en för hög nivå under en kortare tid, men då blir kostnaderna ännu högre och återhämtningstiden ännu längre. Men resultatet kan ändå vara detsamma. Däremot kan min kapacitet krympa ytterligare.
Min kompetens finns fortfarande kvar – men min minskade kapacitet hindrar mig att använda den som förut.
Jag upplever att många har svårt att göra distinktionen mellan vad som är kompetens och kapacitet – och att dessa två helt skilda saker hela tiden blandas ihop i många olika sammanhang. Jag har upplevt det privat, i min rehabilitering när det gäller tex arbetsförmåga/arbetsträning, i vårdens utredningar, i diskussioner om skola, anpassningar, sjukskrivna i sociala medier mm. – och jag vet att det i värsta fall kan få förödande konsekvenser.
Men vad menar jag då, när jag pratar om kompetens och kapacitet?
Enkelt uttryckt skulle jag vilja säga att kompetensen är något jag har – medan kapaciteten är mina möjligheter att använda det jag har. (Livets bilder)

Här följer fortsättningen på inlägget: Skilj på kompetens och kapacitet!

 

Kompetens: Att veta hur jag gör när jag tvättar, diskar och städar. Kapacitet: Att faktisk klara av att tvätta, diska och städa. Det hjälper mig inte om jag gör lite, eller fuskar. Kapaciteten finns inte där ändå. Med min kropp finns inte möjligheten att klara att utföra hushållsarbete som ett exempel. Detta överför de båda bloggarna på olika situationer som många av oss funktionsbegränsade ställs inför.

För egen del så är bloggen Livets Skiftningar ett försök att upprätthålla den kompetens jag skaffat mig genom studier, kompetensen att skriva och berätta om olika saker. Svårigheterna uppstår när kapaciteten inte räcker. Det är då ni som läsare möts av svaret till kommenterade artiklar att det finns en uttalad mening att besvara, men kraften att göra detsamma saknas och jag ber att få återkomma med svar då kraft och ork finns. Det kan också innebära att artiklarna blir av annat slag. Artiklar som inte kräver en kompetens som jag saknar kapacitet för att skriva! Mina händer och fingrar lyder inte. Jag kan inte skriva, kan inte trycka ner tangenterna eftersom priset för det arbetet blir för högt.

macro-800236_1920

Funkisfeministens inlägg på samma tema:
Kompetens eller kapacitet – Att skriva ett sämre formulerat mail kostar inte mindre ork

Tack till Livets Bilder och Funkisfeministen!

guy-879729_1920
Jag vill utnyttja min kompetens… men kan inte!

Hur ser du på detta? Berätta gärna!

Varför? Att våga lyssna inåt…

sweden-1090017_1920
Att våga lyssna till sig själv. Att söka svaren på denna obekväma fråga som kräver mer av oss än bara ”sunt förnuft” – Varför?

Att våga lyssna till de svar som finns dolda inom oss är inte alltid det enklaste. Att lyssna till vårt inre. Verkligen våga lyssna. Lyssna på rösten, svaren som finns inom oss. Det handlar om att öppna upp dörrar som kanske varit stängda i decennier. Minnets dörrar. De kan vara både gistna och skeva, slarvigt stängda en gång för så många år sedan. Dörrar som slogs igen för det gjorde så ont att ha dem öppna. Men så kommer den stunden då dörr efter dörr måste öppnas med varsam hand. Att bara slita upp dörren kan ta en ände med förskräckelse och i allra sämsta fall kan det leda till att personen inte orkar leva vidare. Ibland rycks en sådan dörr upp av misstag och allt bakom blir synligt. Detta kan också ses som en bild av hur psykoterapi kan fungera. Under terapisessionerna vandrar vi i korridorerna och så tar det stopp. Det är en dörr i vägen som måste öppnas för att komma vidare framåt.

sunlight-166733_1920
Ibland lockar ljuset bortom vårt jordiska liv. Men ofta är lusten att leva starkare än viljan att dö. Tack och lov!

Och när dörren öppnas sker förhoppningsvis ett genombrott i terapin. Om genombrottet handlar om förfluten tid, här och nu eller framtida beteende varierar både på typ av terapi och på vad som utgör den enskildes problematik. Men när dörren är där måste en våga ta steget att öppna dörren om en vill fortsätta på den inslagna vägen. Annars gäller att vika av. När detta skrivs rullar tre legenders musik i bakgrunden. Willie Nelson, Johnny Cash och Kris Kristofferson: Me and Bobby McGee och i den sången finns en rad som är så sann: ”Freedom just another word for nothing else to loose” Tanken är att detta kan tolkas på fler sätt, men i detta sammanhang blir tolkningen att det finns ingenting att förlora på att öppna dörren, det kan vara dörren till friheten. Som individ finns inte längre kvar något att förlora. Friheten från, och friheten till. Att våga öppna dörren och utsätta sig för all den smärta det kan innebära. Det innebär just att börja lyssna till sig själv.

key-1148920_1920
Att lyssna till sig själv blir också ett sätt att finna nyckeln till friheten. Friheten från gamla, idag ologiska och irrelevanta, rädslor. De kan en gång ha fyllt en viktig funktion. Idag hindrar de utvecklingen individen söker.

Vad finns då inom en individ som kan vara så smärtsamt att det låstes in en gång och nyckeln kastades bort? Det handlar om tankar och tänkande. Om upplevelser och bemötande från omgivningen. Det kan också vara fysiska och psykiska trauman. Om hur individen skapat sig själv och sin bild av sig själv. Det handlar om vad som kan kallas för yttre och inre verklighet och överensstämmelsen dem emellan. Det finns de individer som skadats så svårt att de inte överlever att vissa dörrar öppnas. Så svårt att medvetenheten om att dörren ens finns är djupt undanträngd. Just för att skadan som finns bakom dessa dörrar är så svår att den inte går att hantera. Men där måste alltid en individuell bedömning göras tillsammans av terapeut och den som söker hjälp. Allt behöver med nödvändighet inte lyftas upp till ytan för påseende.

frosted-glass-741505_1920 - kopia
En del låsta och förträngda dörrar i vårt sinne mår vi bäst av att låta förbli låsta. Kanske kommer de alltid att gnissla utan att vi vet vad det är som gnisslar, men att öppna dörren kan vara mer än vad individen fysiskt och psykiskt orkar med. 

Att våga lyssna till sig själv. Det kräver mod. Det kräver mognad. Det kräver ofta professionell hjälp. Vilken inriktning terapeuten har är inte av så stor vikt. Det är alliansen mellan den terapisökande och terapeuten som är viktigast. I vissa lägen kanske det räcker med att ha någon vän att tala med, eller att själv gå igenom delar av sitt liv. I andra fall kan det vara så jobbigt att det krävs slutenvård. Oavsett vilket, handlar det om att lyssna inåt. Att sluta med att försöka springa från sig själv och sina egna tankar. Att ta sig an detta envisa lilla ord: Varför?
away-383313_1920

forest-1221730_1920
Hur ser din bro ut – och Varför? Bridge over troubled water

Från vilket håll kommer du? Var finns dina dörrar? Går du från mörker till ljus eller från ljus till mörker?
sea-899660_1280
nature-1037382_1920
bistro-498504_1920 - kopia
soccer-1141184_1920 - kopia
Bilderna kan ses som exempel på olika situationer, kanske också som ett svar på frågan som ställdes i rubriken. Varför?  Men det kan också vara situationer som finns bakom dina dörrar och när du öppnar dörren får frågan ett svar. Dörren behöver inte förbli öppen. Ofta räcker det med att öppna den, städa utrymmet och stänga dörren som nu inte längre gnisslar och stör. En inre renovering och storstädning. Precis som när vi gör det i bostaden är det ett slitsamt och inte särdeles roligt arbete. Men mödan värt. Lycka till med din inre resa och ditt sökande efter svaret på Varför?

cat-1357104_1920
…och ta gärna tillvara på katternas förmåga till total avslappning och njut av högsommarsolen. Ibland är det bättre att avstå från allt som kräver (an)svar och bara släppa taget. Ta tillvara på stunden här och nu.

Vill du berätta om något du lyssnat till, någon resa du gjort eller något annat som haft stor betydelse för dig är du välkommen att göra det. Kanske har du ett bra svar på Varför?

Hjälmaren runt del 1

arboga-883819_1920
Resan börjar i Arboga. Därifrån gamla vägarna genom staden och en bit längs Hjälmare Kanal med första stoppet vid Hjälmare Docka.

Hjälmaren Runt 2014 Örebrocyklisterna
Hjälmaren runt         (Bildkälla: Örebrocyklisterna)

Kristi Himmelsfärdsdag och dagarna däromkring är en utflykt Hjälmaren Runt att rekommendera. Kartan ovan visar den sträckning cykelloppet med samma namn har. I år 2016, går detta av stapeln den 14 maj och Örebrocyklisterna arrangerar.

Men nu är det inte på cykel som Livets Skiftningar tar sig runt Hjälmaren, utan med bil. Det blir lite längre, men stoppen kan lättare anpassas efter intresse och de upplevelser som står att finna. Texten bygger på minnen från alla de gånger som författaren åkt denna väg. Det är nu mer än femton år sedan senaste gången vilket innebär att du som nu tar bilen och åker Hjälmaren runt kan mötas av andra vyer än här presenterade.  Då det är många stopp längs vägen delar jag upp denna resa i två artiklar. Denna  artikel handlar om den del av resan som tar oss från Västmanland, in i Sörmland och slutar vid Julita Gård i Sörmland. Del två kommer att ta oss in i Närke och fortsätta följa Hjälmarens södra strand och vidare de västra och norra delar och sluta  ungefär  på gränsen mellan Närke och Västmanland.

Hjälmare Docka 2 jaksch.se
Hjälmare Docka                                              (Bildkälla: jaksch.se)

Resan tar sin början i Arboga och första stoppet är vid Hjälmare Docka. Det är en upplevelse att gå omkring i en miljö som har så många år på nacken. Hjälmare kanal hör till Sveriges absolut äldsta kanaler och torrdockan är fascinerande liksom slussen. Ibland har det varit helt tomt på både båtar och människor, ibland det rakt motsatta. Men så tidigt på säsongen är det ofta mycket lugnt. En god matsäck med förmiddagskaffe att njuta till vårens ljud och dofter. Platser att sitta på finns gott om, även om det kanske inte är bord och stolar i första hand. Att vandra runt bland båtar och byggnader i torrdockan, är att bli förflyttad till en annan tidsepok. Lyssna noga, lukta och känna dofter av tjära och färg. Doften av Cuprinol skickar iväg en drömmare på en tidsresa sådär 40 år bakåt i tiden. Lutad mot magasinets  faluröda vägg intas kaffe och smörgås innan stoppet avslutas med en kortare promenad längs med kanalen.

Hjalmare-kanal-1280-3 docka sveaskog.se
När promenaderna är avslutade och matsäcken inpackad är det dags att fara vidare till nästa stopp som inte ligger så långt från Hjälmare Docka.

Hjälmare Kanal docka hembygd.se
Tor på Hjälmare Kanal på väg mot Hjälmare Docka. (Bildkälla: hembygd.se)

Då resan kan tyckas lång är det ibland frestande att hoppa över detta ställe, men rekommendationen är att trots allt ta tid att stanna. En utflykt som Hjälmaren runt måste få ta sin tid. Saknas tid är det bättre att välja annat utflyktsmål. Hjälmaresund och om intresse finns, Stora Sundby Slott.

Hjälmaresund hoffnersdata.se
Vy över Hjälmare Sund (Bildkälla: hoffnersdata.se)

Hjälmaresund fotosidan.se
Vy över Hjälmaresund och kalklinbanan utan wire (Bildkälla: fotosidan.se)

Hjälmaresund och Stor Sundby väcker goda minnen. Stoppet vid Hjälmaresund innebar mjukglass! I den lilla byn fanns då det begav sig en affär och en kiosk. Kiosken hade den godaste mjukglassen under hela färdvägen!

Hjälmaresund tätort trafikverket.se
(Bildkälla: trafikverket.se)
Utsikten vid Hjälmaresund är fantastisk. Det finns många fina platser att stanna på och för den som väljer att ta extra god tid på sig kanske det kan vara en lämplig plats att övernatta på då det finns en fin camping vid platsen. Att utforska Hjälmaresund och Stora Sundby är värt några timmar. Unik är också kalklinbanan som levererade till Köping. Många är historierna om de som åkte med i linbanans korgar, ofta för att träffa sin käresta, över Hjälmaren och Mälaren fram till Köping. Hur stor sanningshalten i dessa är låter Livets Skiftningar vara osagt.

Linbanan vid Hjälmaresund nyatider.nu
Kalklinbana vid Stora Sundby (Bildkälla: nyatider.se)
TAM30-Linbanan1-20130919-dvdomslag-ill15
(Bildkälla: teknikarv.se)

Stora Sundby är väl värt ett besök. Att avsätta  en hel- eller halvdag på Slottet för de intresserade ger mycket. Där finns också möjligheter till flera olika aktiviteter allt utifrån besökarnas intressen. Om inte så är slottets historia och dess arkitektur bara det ensamt värt ett besök.

Stora Sundby slott minutsida.blogg.se
Stora Sundby Slott (Bildkälla: minutsida.blogg.se)

”1200-talet var århundradet då inkarikes grundlades, korsfararna erövrade Konstantinopel och Marco Polo kastade loss mot Kina. Det är också då historien om slottet Stora Sundby tar sin början. Det började med ett enklare försvarsverk, strategiskt placerat vid Hjälmaresund, vars grund fortfarande finns att beskåda i ekparken intill slottet. Borgen omnämns tidigt och man vet att den bland annat belägrades 1364 av Albrekt av Mecklenburg som låg i strid med Magnus Eriksson om att bli Sveriges kung. Under 1400-talet övergavs den gamla borgen och en ny uppfördes på den plats där slottet står idag, vackert belägen vid Hjälmarens strandkant. …” (Information storasundby.com)

Stora Sundby slottsguiden.se
Stora Sundby Slott (slottsgiden.se)
När platsen där Hjälmaren och Mälaren möter varandra (vilket de gör inte långt från Stora Sundby) väl är utforskad går färden vidare mot denna skildrings sista mål. Nordiska Muséets Julita Gård. Julita är även det en plats som går att utan vidare tillbringa en heldag på, men även ett kort stopp vid gårdsbutiken kan vara tillfyllest. Allt som säljs där är produkter från gården. Låt barnen träffa de kända figurerna Pettson och Findus. Lantbruksmuséum, butiker, trädgårdar, Julita Gårds stora slottsliknande huvudbyggnad. Ja, här finns verkligen något för var och en. Att övernatta ståndsmässigt går också bra. Kanske ett alternativ om camping känns för enkelt.
Här får bilderna tala:

Petson och Findus Julita gårdPettson och Findus (Bildkälla: Samtliga bilder från Julita Gård är hämtade från Nordiska Muséets informationssida. Se länk nedan)

pettsons_hus_peter_segemark_nmf4705 Julita Gård
Findus och Pettsons stuga

Mejerimuseum Julita
”Gårdsmejeriet
Julita gårdsmejeri kom till som en anpassning till den nya tiden i jordbruket. Billig import av spannmål från både Ryssland och USA gjorde att Sveriges lantbrukare satsade på mjölk istället för på spannmål. Mejeriet var en del i självhushållet men också en viktig inkomstkälla. Mjölken användes till smör och ost, båda av hög kvalitet. Det mesta av smöret exporterades till England.” (Nordiska Muséet, Julita gård)
Avslutningsvis en bild över huvudbyggnaden på Julita  Gård:
julita2 Huvudbyggnad1. Fakta om Hjälmaren (Wikipedia)
2. Fakta om Hjälmaren (SMHI)
3. Hjälmare Kanal (Sveaskog)
4. Stora Sundby Slott
5. Bilder från Hjälmare Kanal
6. Julita Gård Nordiska Muséet

7. Julita Socken, Wikipedia
Bildkällor:
Collage:
1. Julita Skans, 2. Livstallet. 3. Gammaldags äppleträd, Fruktträdgården (Nordiska Museet)
Presentationsbild:  freedomtravel.se

Kottar i öronen – Selektiv perception

Selektiv Perception

Detta inlägg tillägnas FM Korina, FM Kya och alla andra FM-hundar som berättar att de inte alltid hör vad matte/husse säger 😉

german-shepherd-1003846_1920 - kopia

Selektiv perception, eller ibland selektiv hörsel när vi talar om hundar, är ett begrepp som återkommer förhållandevis ofta. Ett klassiskt uttryck är: ”Jag hörde inte förrän tredje gången du ropade, mamma!”

Alla som har eller har haft barn och/eller djur känner igen detta beteende, även om begreppet kanske är obekant. Ett exempel från den tiden jag arbetade som psykologilärare: Jag sa till mina elever att om jag berättade vilken deras läxa var så skulle kanske mellan en tredjedel och häften av eleverna inte uppfatta att jag gett dem en läxa. Men om jag istället sa att de skulle få sluta tidigare så…
I samma ögonblick som jag sa de magiska orden ”sluta tidigare” ropar en elev följande:
”Va, får vi sluta nu?” och klassen  började skratta 🙂 Eleven fattade först inte varför klasskamraterna skrattade. Men  hen hade just gett oss alla ett klockrent exempel på – selektiv perception. Jag frågade om vad de hade i läxa till kommande lektion – och som ni nog anar – hen hade inte hört att jag sagt något om läxor!

walk-1031039_1920
När tankarna är på annat håll, så är det inte säkert att allt läraren säger når fram…

Hundens och människans sinnen har många likheter, men också olikheter givetvis. En sak som är gemensam är just förmågan till selektiv perception eller förmågan att särskilja olika sinnesintryck. Perception, eller varseblivning, är absolut nödvändig för vår överlevnad. Att reagera på vissa signaler kan vara skillnaden mellan liv och död. En del signaler är instinktiva, medfödda, men troligen är de flesta inlärda. Dessa signaler lär föräldrarna sitt barn och hundföraren sin hund. Vissa sinnesintryck, hos hunden är dofter de viktigaste, finns nedärvda och förstärks av lek och träning medan andra tränas bort. Därför är träningen så oerhört viktig för både små hundar och små människor. Och visst kan vi vara överens om att det som vi lär när vi har kul, som barn eller som valp, det sitter kvar, även när vi är uppstudsiga tonåringar och så småningom vuxna individer. (Även om matte/husse eller mamma/pappa ibland tvivlar).

labrador-1114810_1920
Ibland sorteras signalerna bort till förmån för andra, mer intressanta sinnesintryck

Däggdjurens hjärna har som ett filter där vissa signaler släpps igenom. Vi reagerar på dessa även om vi sitter i andra tankar, är upptagna med något eller till och med när vi sover. En sådan signal är vårt namn. Andra signaler kan vara ljudet från spädbarn som gnyr, att någon tar i ytterdörren, lukten av bränt, vissa ljusfenomen och så vidare. Vilka signaler vi reagerar på är delvis individuellt. En del signaler reagerar vi instinktivt på från det vi är mycket små. Doften av mamma respektive barn och valp är en sådan signal som alla däggdjur som tar hand om sina ungar lär in omedelbart. Likväl som modern känner igen sina ungar både på doft, känsel och syn så känner ungen igen sin mor.

puppy-201181_1920 - kopia
Schäfervalp     ”Men jag vill ha mat också!”                                                                                         (Arkivbild)

RAS – Reticular Activating System

”Alla har vi varit med om att när vi funderar på att byta bil, så ser vi helt plötsligt olika typer av bilar och lägger märke till skillnaden mellan olika modeller och färger. På samma sätt så ser man barnvagnar överallt när man väntar barn. 
Fenomenet är fascinerande och inbjuder till långa filosofiska utläggningar kring vad vi verkligen VET om omvärlden, vad vi VÄLJER att se och vad vi inte ser på grund av okunskap, men låt oss hålla oss till det faktum att VERKLIGHETEN ”därute” INTE är detsamma som det som vi ser, hör, känner och upplever. Vi tar inte in omgivningen som den verkligen är, utan så som vi ”vill att den ska vara”.
Faktum är att vår hjärna är konstruerad för att fungera på detta sätt. RAS (Reticular Activating System) är en typ av filterfunktion mellan det medvetna och det omedvetna, vilket leder till att endast ”relevant information” slussas vidare till det medvetna och alla andra sinnesintryck som vi ”inte behöver” hålls tillbaka. Vi har alltså en inbyggd förmåga att automatiskt fokusera på det som vi bestämt oss för är viktigt och det som ökar våra chanser att överleva och uppnå våra mål. Exempelvis finns det en tydlig nytta av att lystra till sitt eget namn, och i vilken situation du än befinner dig och hur mycket information som flödar, kommer du ända att reagera om du hör ditt namn.
RAS mekanismen filtrerar ungefär 100 miljoner impulser per sekund, och släpper bara igenom en bråkdel av dessa till medvetandet.


Vi är skapade så att våra tankar BEGRÄNSAR vår förmåga att SE och UPPLEVA verkligheten.”
(Källa: Inceptiv blogg 2012)

Ibland händer att intrycken blir för många samtidigt och hjärnan klarar inte av att sortera intrycken. Det blir kaos, eller kanske som kortslutning, i hjärnan. Då fungerar inte RAS fullt ut. Vissa sinnesintryck är prioriterade och ”tränger sig före i kön”. Ett sådant intryck är smärta.  Smärta  blockerar, helt eller delvis, andra viktiga intryck. Likaså situationer som, likt smärta, ger ett kraftigt stresspåslag. Återigen; Det handlar om överlevnad! Därför blockeras ibland smärtimpulser till hjärnan för att individen ska kunna ta sig ur en livshotande situation. Smärtupplevelsen fördröjs till dess individen är i säkerhet.

Barn, hundar och en stressad mamma/matte. Ni känner säkert situationen. En stressig morgon med barn i förskoleåldern… eller en promenad med din hund när du redan är sen. Aldrig har väl barnen eller hunden varit så jobbiga och ouppmärksamma som just då!
malinois-665161_1920
Stress smittar – och stänger av delar av RAS. Om stress går att skriva mycket men det det får bli en kommande artikel.

Vilka är dina erfarenheter av selektiv perception? Har du något bra exempel som du vill berätta om?
Har din hund ”kottar i öronen” och är det i så fall några speciella situationer som det är vanligare än annars?

child-903451_1920
Hur är det med barnen, eller med dig själv.  Har du egna upplevelser av eller funderingar över detta med selektiv perception? Kanske något minne från det att du var barn?

Dela gärna med dig i kommentarsfältet. Frågor samlar jag och kommer att svara på i en uppföljande artikel. Kan jag, svarar jag givetvis med en kommentar.