Det talar vi tyst om – dålig ekonomi

Att ha en havererad ekonomi kostar. Och det är något som vi inte talar om. Att leva på marginalen där en extra utgift kan stjälpa allt. Det talar vi ofta tyst om.

medications-257341_1920
Dålig ekonomi, kronofogden, inkasso. Det är dyrt att vara fattig.

Att vara sjuk och leva på sjukersättning innebär för många en kraftig försämring av ekonomin jämfört med att arbeta. I många fall kommer dessutom sjukersättningen att räknas på sjukpenningen vilken kanske innebär att inkomsten mer än halveras jämfört med då individen var arbetsför. Det kan vara en orsak till att ekonomin havererar. Men ofta finns fler faktorer som samverkar. Kanske en utförsäkring som innebar att du stod helt utan inkomst under en period, kanske andra faktorer som påverkar negativt. Livets Skiftningar har tidigare skrivit om de tre vanligaste faktorerna som kan få ekonomin att rasa: Sjukdom, skilsmässa och konkurs. Andra faktorer som kan finnas med är beroende av olika slag, att orken att hålla i pengarna försvinner och att blunda för verkligheten och fortsätta leva som om pengar fortfarande flöt in som förut. Trösthandlar? Oavsett orsak så går det först till inkasso och till slut, om inget görs, hamnar det hos Kronofogden.

piggy-bank-850607_1920
Tänk om…

Varje månad då det är dags att betala räkningarna är det samma frustration. Redan innan pengarna finns på kontot är de slut. De går till det allra viktigaste såsom hyra och el för att ha tak över huvudet. Förrådet med basvaror, det billigaste av det billiga ofta, fylls på så att det åtminstone finns något att äta. Valet kan stå mellan mat och medicin. Paniken, frustrationen, ångesten, grälen. Vi är säkerligen många som suttit i den sitsen. Det är dessutom troligtvis vanligare att agera irrationellt än rationellt i denna situation. Kanske finns viljan, men inte orken att ta tag i situationen.

letters-286541_1280
Varför öppna ett brev som jag ändå inte kan göra något åt?

Du har slutat öppna breven. De som du inte kan göra något åt längre. Högarna med oöppnade brev bara växer. I början, när ekonomin började halka snett, satt du troligtvis och ringde runt till företagen och myndigheterna som skulle ha del av dina pengar. Gjorde upp avbetalningsplaner, sköt på betalningsdatum, mixtrade och trixade i hopp om att om en månad har nog försäkringskassan betalat ut de pengar jag borde få. Eller bara ett hopp om att du vunnit på lotto, triss, trav, casino… För nästa gång måste det vara din tur att ta hem storkovan och så satsade du de 250 kronorna du vunnit på nya spel. Eller så dränker du och försöker glömma verkligheten med hjälp av alkohol. Kanske handlar du upp allt redan samma dag pengarna sitter på kontot, på sådant som egentligen inte behövs. Sällan saker med bestående värde. Det kanske inte är du som försöker att få ihop ekonomin som gör av med hushållets inkomster. Vem som gör av med pengarna har mindre betydelse i detta sammanhang. Konsekvenserna blir desamma. Det dåliga måendet ökar i takt med att allt fler skulder går till inkasso och sedan vidare till Kronofogden.

signature-1211779_1920
Det knackar på dörren och du möts av en man som håller fram ett brev, penna och papper och ber dig skriva på.

När väl Kronofogden kommit med så räknar de ut hur mycket av din inkomst du måste ha kvar för att klara dig. Existensminimum, ett belopp lägre än vad många anar. Vem var det som knackade på dörren, förresten? Delgivningsman, en person som har uppdraget att å bland annat Kronofogdens vägnar se till att försäkra sig om att du tagit emot brevet där det står vad du är skyldig. I breven från fogden och även inkassobolag finns ofta med ett delgivningskvitto som ska skrivas under och skickas tillbaka. Men eftersom posten inte öppnas, så blir heller inga kvitton undertecknade. Då delas de ut endera av polisen eller av en delgivningsman. När det gått så långt så har en tappat kontrollen helt över sin ekonomi och en behöver i de allra flesta fall hjälp att komma på fötter igen.

Att själv ta sig ur skuldfällan är mycket svårt. Om man är två och båda är beredda och har möjligheten att hjälpas åt att reda i det kan det säkert gå. Men det är ett arbete som kräver mycket kraft och energi och som tar lång tid. Kronofogden är utifrån den erfarenhet som jag har, ofta mycket bra att ha att göra med. Det ligger även i deras intresse att hjälpa till att vända det rätt. Är skulderna gamla och du inte har några möjligheter att bli skuldfri inom överskådlig tid kan du ha rätt till skuldsanering. Att ansöka om skuldsanering kan kommunernas konsument- och budgetrådgivare hjälpa till med. Skuldsaneringen löper över fem år och efter den tiden är du skuldfri och fri från betalningsanmärkningar. Men det är fem tuffa år på existensminimum. Fördelen är att du vet exakt vad du ska betala var månad. Men det ges ingen andra chans. En missad betalning som går vidare till Kronofogden under pågående skuldsanering innebär att hela din skuld förfaller till betalning.

man-286479_1920
Tufft, men inte omöjligt. Kronofogden beviljar inte skuldsanering om de inte tror att du har en reell möjlighet att klara av den.

Förhoppningsvis går det aldrig så långt som till ansökan om skuldsanering. Men för oss som hamnat där är det den enda möjligheten att bli skuldfria. Och vi får inte skämmas för att vi inte klarat av ekonomin. Precis vem som helst kan drabbas. Min önskan är att fler skulle söka hjälp i tid. Det finns hjälp att få.

euro-1557431_1920
Dålig ekonomi kan drabba vem som helst. Därför måste vi tala om det.

Länkar
Kronofogden
Beroendesjukdomar
Alkoholism
Spelberoende
Andra typer av beroende
Rådgivning
Vardagsekonomi
Privatekonomi

Berätta gärna om dina tankar kring ekonomi, skulder, beroende… 

Annonser

Alla behövs?

Fredagen den 9 september presenterade Försäkringskassan en ny kampanj: Laget Sverige

group-sitting-by-water-741158_1920
”Alla behövs i Laget Sverige” – men bara om du har eller kan återfå någon form av arbetsförmåga.

Alla behövs i Laget Sverige” är Försäkringskassans slogan. Livets bilder gjorde mig uppmärksam på denna kampanj, och den fick mig att börja gråta. Jag gråter sällan, kanske för sällan, men Försäkringskassan tilldelas en eloge. Ni har lyckats att få mig riktigt ledsen. Ledsen så att det gör ont, mer ont än vanligt. ”Alla behövs” – det är starka ord, ord som uppmuntrar, ord som ska ge kraft och mod och få oss att tänka positivt. Det är en uppmaning att ta tillvara på så kallad restarbetsförmåga, tror jag iallafall. Jag läser kampanjen och jag läser bloggaren Livets Bilder. Hade jag inte läst den texten kanske det dröjt innan jag uppmärksammat kampanjen. Nu har jag, tyvärr, gjort det och den kängan jag fått kommer att sitta i. För vilka är ”alla”? Alla som i alla som bor och lever i Sverige? Alla som har gått ur skolan? Alla som idag har ett arbete, men är sjukskrivna? Alla som inte längre kan arbeta alls? Alla unga, gamla, medelålders? Alla friska, sjuka, med anställning, egna företagare, arbetslösa? Vilka är alla i ”alla behövs i Laget Sverige”?

workplace-1245776_1920
Alla?

Hur jag än läser Försäkringskassans text hittar jag inte någonstans en beskrivning av vilka ”alla” är. Däremot kan jag dra slutsatser om vilka som menas med alla. Med alla menas de som är i arbete och är friska, de som är sjukskrivna på hel- och deltid och underförstått, dem som har arbetsförmåga i någon utsträckning. Alltså även arbetslösa på hel- och deltid. Det centrala begreppet blir arbetsförmåga. Alla vi andra, som av olika anledningar saknar någon form av arbetsförmåga, räknas inte. Vi tillhör inte gruppen ”alla”, trots den kompetens vi många gånger besitter och skulle kunna dela med oss av på olika sätt. Men vi klarar det inte genom lönearbete eller eget företag. Alla vi med sjuk- och aktivitetsersättning. Vi finns inte. Vår kompetens är värdelös. Vi är värdelösa. Kompetens och kapacitet likställs. Men det är två skilda begrepp, vilket nedanstående bild från Livets Bilder illustrerar:

Kompetens vs kapacitet arbetsterapi.001
Här är exempel på vad som krävs av en arbetsterapeut som är yrkesverksam.

Många av oss som av olika skäl inte kan komma tillbaka till arbetsmarknaden har fortfarande kvar vår kompetens, den rosa halvan av bilden visar. Givetvis kommer kompetensen att minska med åren i vissa delar och öka i andra. Vi får en god kompetens vad gäller att vara patienter, om våra egna sjukdomstillstånd och mycket mer. Vi tappar en del i yrkesrollen då yrket utvecklas och ny kunskap kommer till. Att söka upprätthålla sin yrkeskompetens är hart när omöjligt när jag inte längre är yrkesverksam och använder mig av densamma.  Att upprätthålla min kompetens kräver en kapacitet jag inte har. Det kräver, som regel, också möjlighet att kunna använda mina kunskaper. Återigen brister kapaciteten, inte kompetensen. Försäkringskassan går ut med att vi alla behövs. Men vi behövs uppenbarligen inte. Vi som inte har kapaciteten kvar att upprätthålla dels vår kompetens, dels vår förmåga att använda den. Detta fick mig att börja gråta. Om jag kunde skulle jag börja arbeta på måndag. Fast jag har inte något arbete kvar att gå till. Och inte kan jag gå heller. Jag får inte lämna lägenheten utan att någon följer med mig, trots Permobil. När gråten lättade kom ilskan. Vad har Försäkringskassan för ursäkt för att exkludera oss? Vi må sakna kapacitet för att utföra ett lönearbete, men på något vis

fleet-76250_1920
Eldrivna rullstolar, här i form av scooter med en vanlig maxhastighet omkring 15 km/h. Mitt förflyttningssätt är Permobilen, som fungerar både inom- och utomhus och har rask promenad som högsta hastighet (ca 7-8 km/h)

borde vår kompetens vara värd att ta tillvara. Vi kanske kan dela den med någon en kort stund ibland. Om inte annat när vi besöker vården. Kanske kan behandlaren lyssna på vad vi har att berätta om oss själva och vår sjukdom. Jag är ju expert på min egen kropp, och ofta också på mina diagnoser, vad gäller reaktioner, smärta, symtom och mycket annat. Jag behöver vårdens kompetens också för att få så bra behandling som möjligt, behöver deras expertkunskaper. Men då måste behandlaren veta hur jag känner det och hur jag mår. Min yrkeskompetens kan jag kanske, med hjälp, också tillämpa på min egen situation. Lyssna på mig när jag vill tala! Men jag kan inte rehabiliteras åter till yrkesverksamhet. Alltså tillhör jag inte gruppen ”alla”. Jag är därmed inte en del av Laget Sverige utifrån Försäkringskassans definition.

woman-1586499_1920
Långt från all sjukdom syns. Men exkludering känns.

Genom den definition som Försäkringskassan valt av begreppet alla, utesluts vi med sjuk- och aktivitetsersättning. En del som tillhör den gruppen kan återkomma till arbetsmarknaden om de får rätt stödinsatser. Framförallt kanske det gäller de unga med aktivitetsersättning. Alla kan inte yrkesarbeta, men det innebär inte att de saknar kompetens som skulle kunna komma arbetsmarknaden tillgodo. Som exempel kan nämnas ”hästtjejerna”*). De som mer eller mindre lever för att kunna vara i stallet. Hundfolket vars hundar gör att de håller sig så bra som det bara går. För mig kom dagen då jag fick lämna ifrån mig min hund, jag klarade inte av att ge min hund det hon behövde. Kapaciteten räckte inte till när jag blev sittande i rullstol. Men även om kapaciteten inte räcker för yrkesarbete,  kan kompetensen säkerligen komma andra till del. Som sagt – allt detta gör mig upprörd, arg och ledsen. Tänk om, Försäkringskassan, och inkludera istället för exkludera!

Visningsbild:
civilian-service-63616_640 (1)

*) Hästtjejerna kan lika gärna vara killar, men här används begreppet då tjejerna är i majoritet.

game-figure-598036_1920
”Alla behövs i Laget Sverige” är namnet på Försäkringskassans kampanj. 

Berätta gärna vad du tycker!

 

Tack till Livets Bilder.

Stressad, utmattad och sjukskriven

En uppföljning av artikeln Utmattad som barn och tonåring

woman-1031196_1920
Att ta sig utanför dörren kräver egentligen mer ork än vad som finns, men ibland behövs frisk luft också.

Föregående artikel handlade om våra barn och vad som kan inträffa när de blir utmattade av miljön i skolan. Men en dålig arbetsmiljö drabbar givetvis inte bara skolans elever. Även personalen blir drabbade av en dåligt arbetsmiljö. Många är de som stressats sönder av orimliga krav från olika håll. Och alldeles för många är unga, duktiga pedagoger som gör vad de kan för att individualisera och anpassa undervisningen – med resursbrist och ibland avsaknad av stöd från eller upplevelsen av att bli motarbetad av skolledningen. Där tiden inte finns för alla arbetsuppgifter som läraren förväntas göra. De berättelser som detta bygger på är nu tiotalet år gamla, men tycks inte ha förändrats i någon större utsträckning. Fortfarande finns olika synsätt kvar på varför en elev inte kommer till skolan, vilket framgår av berättelser från föräldrar till hemmasittande elever. Lärare har berättat om både sin arbetssituation och om hur de brunnit för sitt arbete så länge att lågan slocknat. Utmattningen har varit ett faktum och arbete har blivit till en omöjlighet. Några har efter flera år kommit åter i arbete, andra har blivit så skadade att arbete inte längre är möjligt. Om en individ inte längre klarar något på arbetsmarknaden förekommande arbete återstår sjukersättning, det som tidigare kallades sjukpension.

borderline-997613_1920
Besvikelse över att inte räcka till…

Utmattning drabbar inte bara lärare inom skolan. All personal kan komma dithän att stress och övermäktiga krav leder till att både kroppen och psyket säger ifrån. Utmattning är resultatet av att pressa kropp och psyke för hårt under för lång tid. Utmattning ger både fysiska och psykiska symtom. Trötthet som inte går att vila bort. Smärta är vanligt. Kroppen värker. Det gör ont att röra sig. Huvudvärk, migrän och infektioner har inte sällan föregått utmattningen. Känslor av besvikelse och värdelöshet. Att inte hinna med och klara av de arbetsuppgifter som personen egentligen älskar. Till slut brister allt och sjukskrivningen är ett faktum. Kanske gick det inte att kliva ur sängen. Eller så bröt hen ihop i en gråtattack mitt under arbetet, en gråt som bara inte ville ta slut. Illamående och kräkningar, som en magsjuka men utdragen över tid. Yrsel, ångest, panikkänslor. Och så denna trötthet. Blytung kropp som knappt går att röra. Inte sällan känns det som det är en allvarlig sjukdom som tagit över kroppen. Och det är ett allvarligt tillstånd. Oavsett ålder är utmattning allvarligt, ett tillstånd som obehandlat kan få ödesdigra konsekvenser.

crying-1315546_1920
Gråten som aldrig tar slut, den djupa förtvivlan över att inte orka. Ibland finns inte ens orken att gråta. Kroppen som säger ifrån med många olika konstiga symtom. Hela livssituationen kan kännas totalt sönderslagen.  

Orsaken till utmattning står ofta att finna i organisationen i form av höga krav, bristande resurser och ingen eller liten möjlighet att som arbetstagare själv påverka arbetssituationen. Inte sällan läggs arbetsuppgift till arbetsuppgift utan att resurser tillförs. Kraven från olika håll ökar, men individen kan själv inte påverka dem. Kontrollen över den egna arbetssituationen upplevs till slut vara obefintlig. Därtill kommer arbetsmoral. Vi är lärda att arbetet går först, och dessutom, om vi stannar hemma innebär det dels mer arbete för kollegorna, dels att individen har än mer att ta itu med då hen kommer tillbaka. Alltså går hen till arbetet trots allmän sjukdomskänsla i kroppen, trots trötthet, trots att kroppen värker. Till dess att kroppen skriker så högt att individen blir tvingad att lyssna. Då först blir det sjukskrivning.

holzfigur-980784_1920
Allt mer arbete, känslan av att aldrig räcka till, att det alltid fins något mer som borde ha hunnits med. Arbetsuppgifter samlas på hög till dess de bara måste tas om hand. Men när? Arbete och fritid tenderar att flyta ihop och bara bli arbete. Till dess den sista stenen kommer, den som får allt att rasa i bitar.

Att vara utmattad är ett tillstånd som kräver lång tid för återhämtning. Forskning har visat att stress skadar hjärnan på ett liknande sätt som demens. Men med den skillnaden att skadorna vid stress kan läka. Vid demens är skadan permanent. Så upplevelser av att minnet inte fungerar kan mycket väl vara utlöst av stress. Med stress och utmattning kan följa andra sjukdomar som exempelvis depression, panikångestsyndrom och fibromyalgi. Ibland kan det vara så att det finns en eller flera diagnoser sedan tidigare som påverkas av utmattningen och eventuell medicinering kan behöva justeras.

cure-1006828_1920
Medicinering kan vara nödvändigt.

Sammanfattningsvis: En dålig arbetsmiljö på våra skolor drabbar inte bara eleverna utan också personalen. Stressen som skapas av att inte hinna med allt som behöver göras, ökad arbetsbelastning, besvikelse över att inte hinna med att ge varje elev den individuella hjälp och det stöd som bland annat talas om i skollagen. Att se elevernas stress och därtill känna sig otillräcklig, trots en fullgod arbetsinsats. Ibland sakna stöd från arbetsledningen, ofta sakna resurser och så vidare skapar en grund för att drabbas av utmattning eller som det ofta uttrycks – springa rakt in i väggen!

frustration-1241534_1920
När all ork är slut kan trappan till övervåningen och sovrummet kännas oöverstiglig.

Berätta gärna om dina erfarenheter av stress och utmattning. Egen, kollegors eller dina tankar kring ämnet i allmänhet.

Människan bakom

woman-1006102_1920

Att se människan bakom sjukdom, funktionsbegränsning, funktionsvariation…

motorized-wheelchair-952190_1920

Livets Bilder har påbörjat en insamling av berättelser från oss alla som lever med någon form av funktionsvariation. Berättelserna kommer att publiceras i bloggen men också skickas till media genom Twitter och Facebook. Detta görs för att visa vilka vi är, människorna bakom siffrorna. Bakom kostnader som av många anses vara för höga. Människor som blivit till en kostnad, en belastning för samhället och som det nu ska sparas på.
euro-92427_1920
Vilka är vi? Varför arbetar vi inte (längre)? Vad är orsaken till att just du eller jag är beroende av samhällets resurser i form av sjukpenning, aktivitetsersättning, sjukersättning eller annan form av ersättning eftersom vi inte kan klara ett arbete? Kanske är det så att vi klarar att arbeta deltid men inte heltid? Alla har vi vår egen unika berättelse till varför vi inte arbetar. Den berättelsen hörs och syns sällan i debatten. Projektet ”Människan bakom” syftar till att ge oss en röst, att synliggöra just människan bakom siffrorna, bakom statistiken. Att visa på vilka vi är och också vilka vi varit. Många av oss har varit förvärvsarbetande, men är inte längre. Människan bakom lyfter fram Varför! Varför det inte längre är möjligt med arbete. Varför det aldrig varit möjligt med arbete. Varför det inte går att komma åter till arbete. Dessa frågor, och många därtill som rör funktionsvariationer och sjukdomar får svar i berättelser från ”Människan bakom”. Mer information finner du i nedanstående citat från Livets Bilder.
girl-691712_1280
 Livets Bilder:

Nu tar vi plats!
Jag tror att det som stör mig så vansinnigt just nu är obalansen. För det finns absolut ingen jämvikt i att fördomar och felaktiga förutfattade meningar får plats på ledarplats – medan sjuka och funktionsnedsattas ord räknas som mindre trovärdiga.
Att de får synas – medan vi är osynliga.
Och jag vet att för varje funkisförtyckande artikel som publiceras – desto mer sjunker trovärdigheten i mina ord. Och färre kommer att lyssna på mig.
För att fördomarna cementeras och blir till sanningar.
Om media gång på gång matar Sveriges invånare med tanken om att vi är manipulerande och lata lögnare kommer vi aldrig någonsin kunna betraktas som sanningssägare.
Och som den tillgång vi faktiskt är.
För varje funkisförtyckande artikel som publiceras kommer fler omedvetet ta ett tveksamt steg tillbaka i mötet med oss, och vårt utrymme kommer krympa ytterligare.
För vem vill ta risken att bli manipulerad och lurad?
Vem väljer gemene man att lyssna på? Den som tillåts publicera texter på ledarplats i en av Sveriges största tidningar eller den som är långtidssjukskriven, i princip sängliggande och ej arbetsför.
Vem är mest trovärdig?
Problemet är också att också vårdpersonal läser tidningar, även försäkringskassehandläggare har fördomar och också politiker i riksdag och regering kan ha felaktiga förutfattade meningar. Och för varje funkisförtyckande artikel som publiceras riskerar detta att förstärkas.
För att okunskapen är stor!
På det här sättet kommer okunskapen och klyftorna bara att öka, eftersom vi som har egen erfarenhet av vardagen med funktionsnedsättningar kommer få mindre och mindre utrymme i samma takt som vår trovärdighet sjunker.
Det enda sättet att minska risken för detta scenario är att våra berättelser får ta plats. Vi som lever vårt liv på ett helt andra premisser än normen. För att det ska bli möjligt måste våra berättelser också få utrymme på ledarplats och på bästa sändningstid.
Därför skulle jag önska att Expressen som motvikt till sitt funkisförtyck väljer att publicera texter ur ett inifrånperspektiv – ur mitt och ditt perspektiv – och slutar publicera det som bara skadar och ökar klyftorna i vårt samhälle.
Men fram tills det sker tänker jag att vi kan börja…
______________________________________________________________
Vill du dela med dig av din berättelse? Om hur det är att vara sjukskriven? Hur samhället bemöter dig som lever med funktionsnedsättningar? Hur du ser på att arbeta? Vad du önskar och vill med ditt liv? Kanske något om din kompetens relaterat till din kapacitet? Eller kanske vad du skulle göra om du blev frisk i morgon?
Eller något annat som du ser som en motvikt till okunskapen och funkisförtrycket!
Vi gör det så enkelt och kravlöst det bara går. Du kan skriva till mej via en kommentar eller mail som jag sedan publicerar här på min blogg, och som jag sedan taggar till Expressens ledarredaktion och märker med taggen #människanbakom via Livetsbilders konto på Twitter och Facebook.
Du väljer självklart om du vill vara anonym eller gå ut med ditt namn.
Är det någon som är på?
För att våra berättelser ska landa rätt så tror jag att vi ska passa oss för att ge tillbaka med samma mynt! Det vill säga – undvik en raljerande och nedsättande ton när du berättar om andra än dig själv. Visa respekt!
Det går naturligtvis också bra att återanvända ett blogginlägg från din egen blogg som passar. Eller själv twittra, facebooka och/eller blogga på temat #människanbakom. Expressens ledarexpedition heter @ExpressenLedare på Twitter och https://www.facebook.com/ExpressenLedare/?fref=ts på Facebook.
Livets Bilder 160809 ”Nu tar vi plats”

Det går självklart alldeles utmärkt att även posta sin berättelse till Livets Skiftningar. Ett sätt är att använda bloggens kommentarsfunktion. Din berättelse blir då synlig här på bloggen och en kopia vidarebefordras till Livets Bilder. Alternativt finns kontaktformuläret med olika möjligheter att posta just din berättelse om ”Människan bakom”. Även där skickas den vidare till Livets Bilder. Självklart kommer din anonymitet att respekteras om du önskar vara anonym. Admin på Livets Skiftningar är tacksam om du anger om du vill vara anonym (om ditt namn ex v skulle framgå av mejladressen) I sådana fall mejlar Livets Skiftningar din berättelse till Livets Bilder utan att din mejladress följer med.
agenda-366244_1920

Kompetens och kapacitet i arbetslivet

En analys av kompetens kontra kapacitet i arbetet som beteendevetare. Del 3 Kompetens, kapacitet och arbetsförmåga. En sammanfattning.

Artikeln bygger på den referensram för analys som Livets Bilder utarbetat. Livets Bilder har motsvarande analys för arbetsterapeuter. Länk till inlägget från Livets Bilder.
Kompetens vs kapacitet arbetsterapi.001

Bakgrund
Som yrkesverksam arbetade jag som beteendevetare/personalkonsulent främst inom offentlig sektor. Beteendevetenskapen omfattas av ämnena psykologi, pedagogik och sociologi. Därtill kommer ämnen såsom psykiatri/medicin, juridik, statskunskap, vetenskaplig metod och forskning, arbetsvetenskap med flera. Även frivilligt arbete inom försvarsmakten ingick i arbetsuppgifterna. I denna tredje och sista del är avsikten att knyta ihop de tre begreppen kompetens, kapacitet och arbetsförmåga samt  sammanfatta konsekvenserna av obalans mellan kapacitet och kompetens.

rocks-216204_1280
Ibland behövs en ytterst liten förändring för att rubba balansen och omintetgöra möjligheten till arbete eller annan aktivitet.

Analys och sammanfattning
För att arbetsförmåga ska finnas krävas både kompetens och kapacitet och en balans däremellan. Det går att vara överkvalificerad, dvs att kompetensen överstiger kapaciteten, under förutsättning att kapaciteten är tillräcklig för uppgiften som ska genomföras. Men obalans mellan kompetens och kapacitet påverkar individen och gör arbetsförmågan skör. En ytterst liten förändring kan stjälpa allt. Om kompetensen är långt över kapaciteten blir individen lätt uttråkad, tröttnar och tappar då viljan att fortsätta. Risken är stor att detta leder till en känsla av misslyckande att inte kunna prestera på den nivå individen är van vid och följden kan bli utmattning, bristande kapacitet och därmed helt förlorad arbetsförmåga.

Såsom beskrevs i del två i denna tredelade artikelserie, hade  jag under tiden som studerande och yrkesverksam hela tiden balanserat på gränsen för vad jag klarade av. Detta framkommer genom att deltidssjukskrivningar var vanligt förekommande. Kapaciteten räckte inte till att både studera och arbeta samtidigt, varvid den fysiska hälsan blev lidande. På senare år (strax innan 50 årsdagen) framkom en av flera förklaring till detta. Den genetiska sjukdomen Ehlers-Danlos syndrom, hypermobilitet med inslag av klassisk typ. I denna blogg kan ni läsa mer och de fysiska, psykiska och sociala faktorer som fanns och som till slut slog ut all  arbetsförmåga och resulterade i sjukersättning (tidigare kallat sjuk- eller förtidspension). Där finns också mer information om olika sjukdomar och dess uttryck. Se exempelvis ”Trötthet – de lux” om Addisons sjukdom.

cat-173669_1280
Trötthet utan gräns. Att bara kunna somna oberoende aktivitet kan vara en följd av Addisons sjukdom och utmattning. Kapaciteten finns inte kvar.

Livets Bilder har i denna artikel redogjort för hur kompetens och kapacitet samvarierar och vilka konsekvenserna blir då det är obalans mellan kapacitet och kompetens. Artikeln visar tydligt att det krävs en balans mellan dessa för att arbetsförmåga ska finnas. Därför räcker det inte med att som så ofta sägs: Sänka kraven eller utföra ett mindre kvalificerat arbete. Saknas kapaciteten så finns inte heller någon arbetsförmåga oavsett hur (o)kvalificerat arbetet än är.

pharmacy-871831_1920
Balans mellan kapacitet och kompetens

När det gäller både sjukskrivning och sjukersättning har Försäkringskassan att utifrån läkares underlag och egen utredning avgöra den enskilda individen förmåga att yrkesarbeta. Vilka möjligheter har individen att kunna genomföra någon form av arbete för att klara sin försörjning? Ofta blir även Arbetsförmedlingen aktuell som medbedömare av arbetsförmåga. Om nu begreppen kompetens och kapacitet blandas ihop, ibland till och med likställs, kan detta få förödande konsekvenser för den drabbade individen. Detta är vad dels denna artikelserie, dels Livets Bilder påvisat tillsammans med Funkisfeministen i flertalet artiklar.

game-figure-598036_1920
Vikten av att skilja på begreppen

Livets Bilder: ”Att inte skilja på kompetens och kapacitet kan få allvarliga följder. Därför får ni stå ut med att jag kommer jag att uppehålla mig vid ämnet ytterligare. (…) Att sänka kraven på kompetens sänker inte automatiskt kraven på kapaciteten och att sänka kraven på kapacitet sänker inte automatiskt kraven på kompetensen. De är variabler som är helt oberoende av varandra samtidigt som kapaciteten väldigt tydligt påverkar hur mycket en person kan utnyttja sin kompetens. Den som tror att nivån på kapacitet styr nivån på kompetensen och vice versa blir väldigt förvirrad av att träffa en person med hög kompetens som har mycket låg kapacitet. Detta händer enligt min erfarenhet ofta inom vården. Det är som att det ligger inbäddat i patientrollen att kompetensen måste vara sänkt bara för att kapaciteten är det.” (Kompetens och kapacitet – konsekvenser av att inte skilja begreppen åt 160805)

dying-tree-1396379_1920
Det är först när de olika begreppen definieras och skiljs åt som en arbetsförmågebedömning kan bli korrekt.

Precis som att den som bedriver skogsbruk med nödvändighet måste kunna skilja dels tall från gran, dels döda träd från levande, måste den som gör en arbetsförmågebedömning kunna skilja på begreppen kompetens, kapacitet, arbetsförmåga och vilja. Vi är många som vill, men inte kan, arbeta.

Lika lite som en person som är rullstolsburen på grund av en tydlig fysisk skada som inte går att åtgärda, lika lite kan en person på grund av en icke synlig skada eller tillstånd såsom ME/CFS, NPF eller andra funktionsvariationer träna sig till en kapacitet som det saknas förutsättningar för.

Harmoni, lycka och balans går att finna även som icke yrkesarbetande. Att ge upp ett givande och roligt arbete är svårt och jobbigt. Det tar ofta lång tid att acceptera att det som skulle bli ens livsuppgift visade sig bli en mindre del av livet. Men genom god hjälp, väl underbyggda utredningar  och en vilja att göra det bästa av situationen utifrån just min förmåga, kapacitet och kompetens går det utmärkt att leva ett gott liv. Bedöm arbetsförmåga efter individens specifika förutsättningar, där kompetens och kapacitet är två av de viktigare begreppen. Framförallt – skilj dem åt!

Skrivandets glädje, mitt intresse för djur och natur och det som en gång var mitt yrke, beteendevetenskapen kan ingen ta ifrån mig, även om jag inte längre kan vara yrkesverksam. Jag kommer aldrig att kunna återgå i arbete, men jag kan nyttja den restkapacitet som finns och har genom bloggen som ett exempel funnit en sysselsättning som gör livet värt att leva, skapar glädje och förhoppningsvis även sprider glädje och kunskap till mina medmänniskor.
Tack till Livets Bilder och Funkisfeministen. Utan er hade inte denna artikelserie kommit till!

Hur vill och kan du använda din kompetens och kapacitet? Berätta gärna!

Länkar

Introduktion till artikelserien (reblogg)
Del 1 Kompetens
Del 2 Kapacitet

 

Sjukersättning är omöjligt

Kan bara instämma med Arga Klara!

Länk till Arga Klara

”Den första tanken som ploppade upp i mitt huvud i morse när jag vaknade handlade om pengar. Jag kände mig verkligen sur och irriterad över att samhället har medvetet försatt människor som får sjukersättning i en sits där de inte har en chans att köpa mediciner och behandling, och där en hobby eller att ens ta en fika på stan med en bekant är helt uteslutet. När man blir sjukpensionär så har man redan varit sjukskriven i många år.

Eftersom det är så otroligt svårt att få sjukersättning (det som folk i allmänhet kallar att vara sjukpensionär) så har så gott som alla varit helt eller delvis borta från arbetsmarknaden under en lång tid innan man får sin sjukersättning, och man har en SGI som antingen är noll, eller väldigt, väldigt låg. Sjukersättning beräknas på den inkomst man har haft de senaste åren, och det är precis där vi blir helt jävla överkörda.

Visste ni till exempel att det är meningen att en svårt sjuk människa, som aldrig kommer att bli frisk, som aldrig kommer att få alla de behandlingar som behövs för en någorlunda vettig livskvalitet, ska överleva på så lite som 8900:- före skatt med sjukersättning på heltid? Det blir runt 6150:- efter skatt. Det ska räcka till boende, försäkring, telefon, internet, sjukvård, hjälpmedel, mediciner, mat, kläder och skor, resor med kollektivtrafiken, förbrukningsvaror, oförutsedda utgifter och alla andra slags utgifter som vem som helst har. Det. Är. Helt. Jävla. Omöjligt. Oavsett var i vårt fantastiska välfärdsland man bor, så är det omöjligt.

Självklart kan man ansöka om handikappersättning för extra utgifter man har som är direkt relaterade till sjukdomen man har, men det har visat sig vara väldigt godtyckligt och extremt svårt att få. Jag ansökte med exakt samma saker två gånger och genomgick några rättsliga instanser. Första gången blev det avslag. Andra gången blev det godkänt, men då hade jag skrivit en artikel om det i Expressen samma dag som de ringde upp mig och bad mig ansöka igen.

Överklagande, ansökan om handikappersättning, till Kammarrätten. Ritualen upprepas. Sjukersättning i Sverige är omöjligt och förnedrande.

Det är ingenting som händer 99.999% av de flesta människor som uppbär sjukersättning. Dessutom fick jag bara ersättning för en bråkdel av de extra utgifter jag haft, de 150000:- jag lagt ut hittills är borta för evigt och de 1500-2500:- man kan få per månad i handikappersättning ersätter inte ens hälften av de extra kostnader jag och många andra faktiskt har. Det är bättre än inget, men det är ändå bara en tidsfråga innan man går i personlig konkurs och tvingas till brott för att kunna leva. För tro mig, man får inte mycket hjälp av landstinget.

Sen finns det bostadstillägg, vilket man kan ansöka om när man har sjukersättning. Man kan få upp till 93% av bostadskostnaden, 4650:- om man är ensamstående eller 2325:- om man är sambo. Jag tror inte att jag känner en enda människa som har så låg boendekostnad, men även om man bara betalade 4650:- i månaden för en bostad så har man ändå bara knappt 6000:- som ska räcka till allt det där jag räknade upp tidigare. Det Är. Fortfarande. Helt. Jävla. Omöjligt. Dessutom räcker det typ att sambon ska äga en bil eller att man bor i en bostadsrätt som han äger för att Försäkringskassan ska säga att ”ni har så stora tillgångar så det är hans skyldighet att försörja dig”. Va…?

Om vi inte ens har gemensam ekonomi, hur sjutton kan en myndighet omyndigförklara människor med sjukersättning på ett sånt sätt? Som ett exempel, ska verkligen en människa som får ut 25000 kronor efter skatt tvingas betala det mesta av boendekostnaden och dessutom några tusen för sambons vård och mediciner, när de inte har gemensam ekonomi? Varför förstöra ytterligare en människas liv och ekonomi?

Dessutom finns det en potentiellt riktigt jävla usel situation i det här som politiker, feminister eller folk i allmänhet aldrig någonsin tar upp. Den person som har sjukersättning, oftast en kvinna, är helt och hållet utlämnad till sambons goda vilja att betala tusentals kronor i månaden för sjukpensionärens fortsatta existens. Eller i vissa fall, sambons elaka och förnedrande krav för att sjukpensionären ska få bo kvar. Go figure. Det är rent ut vidrigt att samhället skapar sådana situationer, som är potentiellt farliga.

Ensam kvinna. Om potentiellt farliga situationer för människor som uppbär sjukersättning.

Jag har självklart inget bostadstillägg eftersom min sambo har ett jobb. Men anta att han skulle sparka ut mig i dag. Jag kan inte bara sova hos någon en vecka eller två, jag måste ha min specialsäng och det är inte riktigt så att jag kan bära med mig den själv. Jag kan inte få en handikappanpassad hyresrätt på en dag, eller ens alls på egen hand med min inkomst. Även om det var jag som ägde bostadsrätten själv och det var han som flyttade ut, så skulle jag inte kunna betala avgiften, och skulle jag vara berättigad till bostadstillägg om jag ägde en bostadsrätt i Stockholm? Väldigt tveksamt. Om jag ändå skulle få det, så skulle det säkert dröja mer än 10 arbetsdagar innan jag hade pengarna på kontot.

Det här är bara pengar, man slipper i alla fall betala för boende och vård när man sitter i fängelse. För det är ungefär samma sak som att ha sjukersättning och aldrig ha råd att betala för sig, inte ens för den vård och de mediciner man behöver. Sen verkar det även som om vårt fantastiska samhälle inte tycker att människor med sjukersättning förtjänar att ha en meningsfull vardag eller fritid heller. För hur tusan har de tänkt att vi ska kunna träffa en kompis och fika? Eller ens åka till stan för att fika? Att skaffa en hobby? Att följa med på ett museum eller en konsert? Att ha råd att träna på gym eller i simhall? Helt omöjligt. Vi kanske inte förtjänar sådan lyx.

Det är inte Försäkringskassan som är så här omänskliga. De bestämmer inte hur fattiga vi ska vara, de bara administrerar vårt öde. Men varför i helvete är det ingen politiker som bryr sig om att det är på det här viset? Varför hör man aldrig ett enda ord om vår situation? Hur kan samhället sätta oss i en sådan potentiellt farlig och framförallt helt ovärdig situation, och ingen bryr sig? Tidningarna i dag skriver om vilken hastighet i vilken någon har lyckats slå iväg en tennisboll, och om en semla som kostar 995 kronor. Jag är bara en person och jag skriker så starkt jag kan, men fler måste hjälpa till. För i helvete.”

Reblogg Arga Klara 160204