FM Joy – GLÄDJE – In Memoriam

För tre år sedan föddes FM Joy IV på BB Hilton (HAS). Och hon spred under sin korta levnad oerhört mycket glädje precis som hennes namn talade om. Men det sägs att de Gud älskar kan han inte vara utan och kallar dem hem unga. Kanske var det så för Joy. Hon hade så mycket av glädje och vilja till aktivitet i sig att hon for illa i detta liv. Därför fick hennes stund hos oss människor på jorden bli kort. Men jag är övertygad om att hon med den energi hon besatt levde ett långt och fullvärdigt hundliv på denna tid.
Älskade FM Joy IV – nu springer och leker du och har det underbart i det vi kallar Regnbågsbrons land. Saknaden efter dig kommer aldrig att försvinna. En dag möter du åter dina älskade människor och hundvänner.
Vi som lärde känna dig genom Stephanie Asplunds fantastiska foton och berättelser sänder till dig vår kärlek och vårt varma TACK till dig Stephanie.
Vila i Frid Joy. En vacker dag kanske vi möts på den andra sidan floden.
Med kärlek ❤

//FM Pipili alias P-L

Livets skiftningar - från ett annat perspektiv

Joy3
FM Joy IV 141014 -160216

FM Joy IV, dotter till FM Elina, finns inte längre bland oss. Hon har vandrat över Regnbågsbron. Detta med anledning av att hon hade en så stor inneboende stress att hon for illa av den. Beslutet att hon skulle få slippa denna stress fattades efter noggrant övervägande av Försvarsmaktens personal. En kortare berättelse om Joys avsked finner du här.
”Idag är en jobbig dag. Behöver bara kolla på Joy och tårarna börjar rinna. Helt sjukt hur fäst jag är i denna jycke. Kommer jag ens klara av att släppa taget om henne? Hon måste gå igenom sitt L-test, annars går jag under. Att aldrig se henne igen pga att hon blir tjänstehund känns ordentligt mycket bättre än att hon blir någon annans älskade familjemedlem. Älskade Joy.” (27 jan 2016)
FM Joy tillbakablick
”Idag är en sån där dag då tårarna rinner av saknad av dig. Min älskade Joy. Skuldkänslorna…

View original post 1 153 fler ord

Annonser

Bostäder, brister och behov

TW
Tänk om jag nu hade kunnat skriva att situationen för de som snabbt måste ta sig ur ett destruktivt förhållande och flytta har blivit mycket bättre under det gågna året. Att det nu finns hyresrätt/akutbostäder att få tag på till en rimlig hyra att få. Drömmar – det har snarare blivit ännu svårare. Men behovet finns kvar. Därför lyfter jag fram denna artikel igen. Jag vet att den kan vara tung att läsa och förser den därför med en TRIGGERVARNING.

Livets skiftningar - från ett annat perspektiv

Vad händer den dagen du utsätts för hot och våld från en närstående och behöver få tag på en ny bostad omedelbart? Frågan har kommit upp i olika sammanhang vid diskussion om hot och våld i nära relationer.  OBS! Artikeln kan väcka starka känslor.

fear-1131143_1280Vad sker bakom den stängda dörren? 

Våld i hemmet. Det finns många som idag lever under ständigt hot. Förhållanden där rädslan styr. Så länge som jag lyder händer (kanske) ingenting. Kanske fanns en gång kärlek och förälskelse, men den är nu borta sedan länge. Från den som lever i ett sunt, friskt förhållande kommer kanske frågan: Men varför går du inte bara? Varför stanna i något som är så destruktivt? Som till och med kan innebära en risk för både liv och hälsa? Om det nu vore så enkelt. Att bara ta sitt pick och pack och gå. Verkligheten är en annan i många fall…

View original post 831 fler ord

Det talar vi tyst om – kaos, oreda och hjälp hemma

Nu har jag det bra. Jag har aldrig haft en så fin bostad i hela mitt vuxna liv som jag har nu. Städat och fint tack vare duktig hemtjänstpersonal. Personal som tar hand om både mig och min bostad på ett föredömligt sätt. Att be om hjälp och ta emot den var inte lätt, men nödvändigt. Jag är i sämre skick nu än vad jag var för ett år sedan och, som sagt, helt beroende av hjälp från hemtjänst och hemsjukvård.
Tack till hemtjänsten och hemsjukvården i Askersunds kommun.
//P-L

Livets skiftningar - från ett annat perspektiv

broken-1001668_1920-1Med händer som inte fungerar hamnar mycket på golvet. 

Att ha hjälp i hemmet för att man inte klarar av att själv sköta allt som behöver göras för att hemmet inte ska se ut som om det varit fest och ingen har orkat städa upp. Rörigt, smutsigt, disk överallt inte sällan kläder slängda lite varstans, blandat rent och smutsigt. Tidningar av diverse slag utslängda på golvet. Jag satte mig i soffan och grät. Försöket att städa hade slutat som vanligt. Visserligen hade jag lyckats fått ihop massor med skräp och dammsugit lite, men nu var jag förutom riktigt ledsen, sjöblöt av svett och hade så ont att det inte fanns en chans att jag skulle orka mer idag. Disken skulle få stå. Orkade inte längre. Det var inte sämre nu än när jag började. Men jag visste också att om ett par dagar syntes inte ett spår av de timmar jag…

View original post 788 fler ord

Till minne – FM Kola 2 år

FM Kola var den första FM-hund jag skrev om. Mamie Camilla Andersson delade med sig av sina fantastiska bilder, FM Kolas upptåg och all den kärlek som fanns både dem emellan, mellan andra som kände dem båda IRL och den kärlek som FM Kola väckte hos alla oss som lärde känna henne genom FB-gruppen Försvarsmaktens hundar. Därför rebloggar jag idag denna minnesartikel om FM Kola. Kanhända trillar en liten tår längs kinden när jag läser, men leendet, vemodets leende följer strax därpå. För Kola lämnade och lämnar ingen oberörd.
TACK Camilla för att du litade på mig och lät mig publicera både text och bild på denna underbara valp.
FM Kola visar att det är inte hur lång tid vi vandrar på jorden som sätter beständiga avtryck i våra hjärtan.
Vila i Frid, Kola, och en dag möts vi kanske på Regnbågsbrons spann.
//P-L

Livets skiftningar - från ett annat perspektiv

Kola var min första kärlek. För vem kunde låta bli att älska denna underbara flicka?

FM Kola vilar liteFM Kola älskade flicka.      

Du skulle i dagarna ha fyllt ett år (20 september). Men livet ville annorlunda och i slutet av februari 2016 gick du till den eviga vilan endast fem månader gammal på grund av sjukdom. Men aldrig kommer du att glömmas. Matte ”mamie” Camilla och FM Kola lade grunden till artiklarna om FM-hundarna. Givetvis vill Livets Skiftningar uppmärksamma och hedra minnet av Kola. Bilderna som mamie tog på dig finns kvar i arkivet och de blir kvar där. Var gång jag ser dem blir jag både glad och ledsen. Vemodet griper tag i mig. Men så kommer tanken att ”den Gud älskar dör ung”. Och nog var du älskad. Du hade förmågan att väcka kärleken hos oss som fick förmånen att känna dig. Trots att jag aldrig mötte dig…

View original post 861 fler ord

Ledsagare – följeslagare och trygghet

För ett år sedan var detta med ledsagning aktuellt. Det är lika aktuellt idag. För närvarande ligger mitt ärende hos Förvaltningsrätten och nu gäller det framförallt ledsagning vid besök hos vårdgivare samt medföljande ledsagare i specialfordon (läs: taxibuss) till sjukhus/mottagning. I dagsläget är ingenting klart och jag löser frågan genom att be anhöriga om hjälp då jag fortfarande inte kan och får framföra min Permobil ensam utanför min bostad.
För kännedom så har jag fortfarande problem med ögonen på grund av herpesinfektion. Bland annat så är det drabbade ögats hornhinna grumlad vilket gör det svårt att arbeta vid datorn. Så snart jag orkar och kan kommer nya artiklar. Till dess rebloggar jag sådant som fortfarande är aktuellt.
Tack till alla ni som följer och läser min blogg trots avsaknaden av nya artiklar. Det värmer mitt ❤
//P-L

Livets skiftningar - från ett annat perspektiv

Ledsagning – beroende av hjälp utanför hemmet. Av säkerhetsskäl har arbetsterapeuterna ålagt mig att alltid ha någon med mig då jag ska ut på någon form av aktivitet. Att åka ensam existerar inte. Anledningen finns beskriven i föregående artikel ”Varför så yr? Akuten nästa…” Beslut om ledsagning ska utgå från skälig levnadsnivå och utifrån brukarens behov och livssituation. 

wheelchair-999622_1920Utan ledsagare blir det inte någon rullenad, oavsett manuell eller elektrisk rullstol.

Men nu finns ett problem som ställer till bekymmer för mig. Kommunens biståndsbedömare som ansvarar för hemtjänst har också ansvar för beslut angående ledsagning enligt socialtjänstlagen. Beslut om ledsagning  beviljas enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen. Dessa beslut är tidsbegränsade och det ligger på mig som brukare att hålla reda på när beslutet går ut och i god tid innan ansöka om ledsagning på nytt. Det fick jag veta för några veckor sedan i samband med att en vårdresa skulle bokas…

View original post 751 fler ord

Sommaren med FM Kudo

Sommaren med Kudo kan jag inte låta bli att reblogga. En helt fantastisk hund med lika fantastisk matte.
Njut av en underbar hund ❤
Tack till matte som delade med sig.
// FM Pipili alias Piia-Liisa

Livets skiftningar - från ett annat perspektiv

FM Kudo 7 juni 16FM Kudo i början av juni, med ”slipsen” på sned  och parabolerna inställda på FM-hund radio 😉

Idag, när landet på många håll har mer höst än sommar, får FM Kudo berätta om sin sommar. Att FM Kudo gillar att vara i centrum och dessutom är photogenic råder inga tvivel om. Dessutom har grabben charm så det både räcker till och blir över: Går det över huvud taget att vara snyggare och vackrare, ståtligare och lydigare eller? Nu vet inte Livets Skiftningar så mycket om radiotrafiken och vad som blev sagt. Det är ”tjall på linjen” när FM Pipili rattar in sig eller om det är ”skall på linjen” kanske? Iallafall så följer vi idag Kudo från försommaren och fram till tältsemestern i slutet av juli genom de bilder matte Julia Eklund så generöst ställt till förfogande.
FM Kudo fjäskar för en riskaka 160505
På Kudos egen begäran börjar vi bildkavalkaden redan på senvåren, i början av maj…

View original post 697 fler ord

Vilja, smärta och haklapp!

Denna artikel är fortfarande aktuell. Jag vill skriva, men kan inte på grund av att jag drabbats av en herpesinfektion i ett öga. Själva infektionen är läkt efter en dryg månad, men synnedsättningen och smärtan kvarstår. Detta hindrar mig från att skriva en ny artikel. Därför får ni hålla till godo med en repris! Så snart hälsan medger återkommer jag med nya artiklar.
Jag vill också passa på att tacka er alla som trots det långa uppehållet på bloggen ändå fortsätter följa den och läsa redan publicerat material. Tack!
//Piia-Liisa

Livets skiftningar - från ett annat perspektiv

Jag vill så mycket, jag vet att jag kan – men – var är orken och förmågan?

young-woman-1509954_1920Tänk att springa över en sommaräng…

Min vilja och min kunskap krockar med orken och smärtan i kroppen. Jag drömmer om sådant jag en gång kunde göra, jag vill minnas och behålla den kunskap jag skaffade mig under år av studier och arbete. Idag känns det bara meningslöst. Vad ska jag med kunskap till när jag inte kan använda mig av den? Ja, så irrar tankarna fram och åter. Men kanske kan jag använda en del av min kunskap jag har till bloggen. Livets Skiftningar bygger på allt jag lärt mig genom alla år. Jag tror jag ska kalla det livserfarenhet. I min livserfarenhet finns utöver faktakunskap också erfarenheter av olika slag. Smärta, sjukdom, besvikelse, lycka, kärlek och upplevelser. Drömmar, både realistiska och orealistiska. All min livserfarenhet blir till berättelser, artiklar. En del tunga och svåra…

View original post 739 fler ord

Gästblogginlägg: GGV Pipili, denna bloggs ägare, mår inte alls bra

Jag har just varit i kontakt med GGV Pipili. Hon berättade att hon har svårt att andas, det blir mest flämtandning nu för tiden, vilket innebär att syrgasmättnaden i blodet sjunker, och då kommer en enorm och förlamande trötthet som ett brev på posten.

Dessutom är värken för tillfället mer obarmhärtig mot henne än på länge. Måendet har gått från att vara uselt till att bli ännu värre.

GGV Pipili är under medicinsk utredning, bland annat för att få andningshjälp i form av en andningsmask (s k BPAP, en specialversion av CPAP), som ska hjälpa till att blåsa in luft i hennes lungor. Förhoppningsvis ska det hjälpa henne att syrsätta blodet bättre, så att hennes hjärna – och resten av kroppen – kan klarna till och skingra det upplevda (bildliga) töcknet och dimmorna.

Också hennes händer och fingrar trilskas värre än vanligt. Särskilt tummarna är olydiga och vägrar att lyda order. Detta leder till ökat spill och slafs, vilket förstås tär på humöret, även det..

Men GGV Pipili är nu en gång en fighter, en kämpe. Hon vägrar att ge upp.

Förhoppningsvis ska hon snart kunna skriva och publicera nya inlägg, vackert bildsatta som vanligt, här på bloggen. Fast i skrivande stund är det tyvärr omöjligt. Det är därför som jag, bbnewsab, har valt att skriva detta gästblogginlägg för att visa att bloggen fortfarande är vid liv och inte är bortglömd.

Denna blogg betyder, vilket ni säkert förstår, väldigt mycket för GGV Pipili. Jag hoppas därför på er förståelse för nuvarande ”mässfall”, alltså frånvaro av nya bloggartikelinlägg från henne.

Ni vet väl att man kan klicka på de etiketter (”tags”) som finns till höger om bloggartiklarna? Gör gärna det, så kan ni, medan ni väntar på GGV Pililis skrivarcomeback, läsa exempelvis hennes självbiografiska artiklar. Då om inte förr kommer ni att förstå, att GGV Pipili har haft ett motigt liv ända från start så att säga. Hon har med andra ord vanan inne att känna att det mesta trilskas i hennes liv. Och då förstår ni säkert också hur betydelsefull denna blogg – detta ”andningshål”, denna ”oas” – är för henne.

Så jag hoppas att ni som redan är följare stannar kvar som prenumeranter. GGV Pipili behöver få känna, att hennes cybervänner inte överger henne bara för att hon för tillfället befinner sig i en djup svacka vad gäller måendet och kapaciteten (inklusive förmågan att skriva bloggartiklar; lusten att skriva är det sannerligen inget fel på, men vad göra om kroppen inte vill lyda hennes befallningar därvidlag?).

Eftersom GGV Pilili är gudstroende, skadar det inte om ni av er följare, som också är gudstroende, ber till Gud om att hon snart ska bli bättre och kunna bli i stånd att ägna sig åt sitt ”älsklingsbarn” (läs: denna fina blogg) ånyo.

Till dess är det tålamod som behövs, både hos GGV Pipili själv och hos er, hennes följare.

…nu är sommaren här!

”…det är våren som är slut, svarte bonden så tvär…”

Hur är det egentligen? Jag tänker på detta att se det som är bra när allt tycks jobbigt och svårt. Jag kan bara utgå från mig själv och mina tankar och handlingar. Jag vill så gärna publicera betydligt fler artiklar här på bloggen än vad jag gör. Frustration, smärta, irritation får mig att skjuta fram skrivandet. Många gånger börjar jag på ett inlägg men så börjar händerna domna och armarna värka. Dimsyn av och till och jag får en känsla av att vilja kasta ut datorn och allt som hör till genom fönstret. Trötthet, andfåddhet och smärta sätter ständigt käppar i hjulen. Men så idag, nu under kvällen kom Evert Taubes underbara sång till mig. Den är tidlös. Jag fick knuffen som behövdes för att skriva. Det gör inte mindre ont ikväll men nu ska det skrivas. Ikväll struntar jag i smärtan. Jag vet att jag får betala i form av ökad smärta, men ibland är det värt det och nu är ett sådant tillfälle.
Turisvägen Unden Tivedstrollen.jpg
Ovanstående bild är tagen av Tivedstrollen för några dagar sedan. Det är gamla landsvägen (del av) mellan Finnerödja och Tived, nu kallad för turistvägen Unden. Sjön Unden ligger mellan Västergötland och Närke och är en källsjö med stora djup. Cirka en halvmil från det lilla samhället Tived ligger byn Kungsbacken. En halvmil uppförsbacke ska tilläggas. När jag såg bilden försvann 40 år och jag har min farmors enpetare. Jag tror att farfar kallade mopeden för det. Han moped hade nog växlar. Jag var 13, skulle fylla 14 och hade kört med farfar från Laxå till Tived. Det var en av få gånger jag körde moped och att jag inte hade åldern inne hoppas jag är preskriberat. Vi skulle till Kungsbacken där släkten hade en sommarstuga. Och minns jag inte alldeles fel så var det strax efter skolavslutningen. Stugan finns fortfarande kvar i släkten och ligger en bit in i skogen. Fem minuter tog det att springa ner till Unden och det dubbla, minst att gå tillbaka till stugan som ligger högt.
Tivedstrollen Unden
Väl ner vid sjön var det att förbereda sig för kallbad. Unden blir sällan över 20 grader med undantag för den del som är extremt långgrund. Ullsandsmo kallade vi det badet för då, men tror att det idag har ett annat namn. Men det var långt från Kungsbacken. Badplatsen som hörde till stugan var halvmetern djup redan vid stranden och bara ett par tre meter ut var det mer än tre meter djupt. Glasklart vatten med ett siktdjup överstigande fem meter. Jag såg fina stenar på botten men kom inte ner hur jag än försökte. Då, när jag var ung, vet jag att jag utan vidare djupdök mellan tre och fyra meter. Det hade jag testat vid märkestagning. Trots att jag tog i så var det fortfarande lika långt kvar till botten. Bara att ge upp. Kristi Himmelsfärd var det ofta premiärdopp, men då blev det snabbdopp i det kalla vattnet. När jag och mina kusiner var åter vid stugan var vi lika varma som innan. Backen var och är brant mellan stuga och sjö.
Tivedstrollen vårbäcken
Bakom stugan rann det en grund bäck och även den var intressant. Som barn att leka vid och i och som vuxen bara att njuta av. Minnen som kommer till mig. Så många sommardagar som tillbringats i stugan i Kungsbacken. Så många sotiga grillade korvar från den öppna spisen. Så många pannkakor som gräddats och ätits av oss kusiner. Så mycket blåbär som plockats då de växte bara några meter från från stugan. Hembakt blåbärskaka och vinbärssaft som någon av våra mammor kokat. Tänk att få komma tillbaka dit igen. Det är nu minst tio år sedan jag var där. Stugan är ut- och ombyggd, men fortfarande sitter minnena kvar.
Tivedstrollen turisvägen Unden
Närmsta affär fanns i Tived. Det var alltid tveeggat att cykla dit. Backen till affären lutade ner, men sen skulle vi hem. En halvmils promenad med cykeln lockade inte alltid. Den gången jag åkte moped var det bara jag och farfar och vi hade med oss det vi behövde. Somrarna i Tivedstrakten minns jag som positiva. Jag bodde hos någon av mina fastrar eller så var vi i stugan. Jag kan inte minnas att jag hade ont då. I skolan hade jag ofta ont, men sommarloven var en fristad från smärta av alla de slag. Visst fanns det svåra stunder även då, men de var på något sätt så begränsade. 40 år har gått sedan mopedfärden. Både innan och efter har jag cyklat samma sträcka och när jag väl fick körkort så blev det bil.
pers-blabar-2
Just nu blommar Liljekonvaljerna för fullt. Lagom till Mors Dag precis som det ska vara. Jag kan inte låta bli att dela två helt olika visor, men båda är sommar om än kanske inte de mest kända. Om ungefär en månad kan vi kanske plocka blåbär igen och jag återvänder till Evert Taubes visa om den sköna sommaren. Det är så lätt att se allt det som är svårt och jobbigt, allt som hindrar.  Men: ”…här är den sköna sommaren som jag har lovat dig”.

Visningsbild:
Turistvägen längs med Unden
Turisvägen Unden bild 2 Tivedstrollen
Marina och Per är de som sätter bild på alla vackra minnen. Tack vare era bilder kan jag komma tillbaka till platser som finns djupt förankrade i mitt minne. Samtliga foton är hämtade från Tivedstrollens Facebooksida.

TACK till Tivedstrollen för att ni bistår med alla vackra foton från Turistvägen och väcker minnen från de senaste dryga 40 åren. Mitt första minne från Kungsbacken var den vecka jag tillbringade hos min faster och farbror i stugan någon gång i början av 1970-talet. 

FM Jeck och schäferpinnarna

Hej! FM Jeck här, Egentligen så skulle jag berätta om trädgårdsarbete och annat som måste göras på våren, men FM Pipili som skriver har så ont i sin hand att hon inte kunde få till en artikel. Men vad gör väl det när det finns annat roligt hon skrivit om tidigare. Jag kom genast att tänka på schäferpinnarna. Ni vet de där små pinnarna jag tar ner och tar med! Så det får bli en favorit i repris.
Trädgårdsarbete återkommer jag (kanske) till en annan gång.
Vov på er alla!
//Jeck den starke

Livets skiftningar - från ett annat perspektiv

FM Jeck skogsavverkning bild 9 28 mars
Idag den 14 augusti står Jeck i fokus. Han vill lära ut hur det går till att ta omkull sina egna Schäferpinnar! Vad är det som händer? Här kommer en hund till inspringande och ser lite upprörd ut! Men vänta, det är FM Kerro som har något viktigt att säga:

FM Kerro 11 juliFM Kerro har något viktigt att säga:

Hej på er alla! Vill bara säga att jag är inte riktigt nöjd. Jag tycker att det borde vara min tur att få visa hur stor jag blivit och vad jag har lärt mig nu under sommaren. Det var länge sen jag fick vara med. Vad då? Katten som gjorde nosavtryck på den nymålade väggen? Vet inte vad ni pratar om, Det får ni ta med matte och katten. Jag, FM Kerro, hade absolut inte något med det att göra. Ja, nu har jag sagt mitt!  //FM Kerro

Visst ska du få komma…

View original post 742 fler ord