Gästblogginlägg: GGV Pipili, denna bloggs ägare, mår inte alls bra

Jag har just varit i kontakt med GGV Pipili. Hon berättade att hon har svårt att andas, det blir mest flämtandning nu för tiden, vilket innebär att syrgasmättnaden i blodet sjunker, och då kommer en enorm och förlamande trötthet som ett brev på posten.

Dessutom är värken för tillfället mer obarmhärtig mot henne än på länge. Måendet har gått från att vara uselt till att bli ännu värre.

GGV Pipili är under medicinsk utredning, bland annat för att få andningshjälp i form av en andningsmask (s k BPAP, en specialversion av CPAP), som ska hjälpa till att blåsa in luft i hennes lungor. Förhoppningsvis ska det hjälpa henne att syrsätta blodet bättre, så att hennes hjärna – och resten av kroppen – kan klarna till och skingra det upplevda (bildliga) töcknet och dimmorna.

Också hennes händer och fingrar trilskas värre än vanligt. Särskilt tummarna är olydiga och vägrar att lyda order. Detta leder till ökat spill och slafs, vilket förstås tär på humöret, även det..

Men GGV Pipili är nu en gång en fighter, en kämpe. Hon vägrar att ge upp.

Förhoppningsvis ska hon snart kunna skriva och publicera nya inlägg, vackert bildsatta som vanligt, här på bloggen. Fast i skrivande stund är det tyvärr omöjligt. Det är därför som jag, bbnewsab, har valt att skriva detta gästblogginlägg för att visa att bloggen fortfarande är vid liv och inte är bortglömd.

Denna blogg betyder, vilket ni säkert förstår, väldigt mycket för GGV Pipili. Jag hoppas därför på er förståelse för nuvarande ”mässfall”, alltså frånvaro av nya bloggartikelinlägg från henne.

Ni vet väl att man kan klicka på de etiketter (”tags”) som finns till höger om bloggartiklarna? Gör gärna det, så kan ni, medan ni väntar på GGV Pililis skrivarcomeback, läsa exempelvis hennes självbiografiska artiklar. Då om inte förr kommer ni att förstå, att GGV Pipili har haft ett motigt liv ända från start så att säga. Hon har med andra ord vanan inne att känna att det mesta trilskas i hennes liv. Och då förstår ni säkert också hur betydelsefull denna blogg – detta ”andningshål”, denna ”oas” – är för henne.

Så jag hoppas att ni som redan är följare stannar kvar som prenumeranter. GGV Pipili behöver få känna, att hennes cybervänner inte överger henne bara för att hon för tillfället befinner sig i en djup svacka vad gäller måendet och kapaciteten (inklusive förmågan att skriva bloggartiklar; lusten att skriva är det sannerligen inget fel på, men vad göra om kroppen inte vill lyda hennes befallningar därvidlag?).

Eftersom GGV Pilili är gudstroende, skadar det inte om ni av er följare, som också är gudstroende, ber till Gud om att hon snart ska bli bättre och kunna bli i stånd att ägna sig åt sitt ”älsklingsbarn” (läs: denna fina blogg) ånyo.

Till dess är det tålamod som behövs, både hos GGV Pipili själv och hos er, hennes följare.

…nu är sommaren här!

”…det är våren som är slut, svarte bonden så tvär…”

Hur är det egentligen? Jag tänker på detta att se det som är bra när allt tycks jobbigt och svårt. Jag kan bara utgå från mig själv och mina tankar och handlingar. Jag vill så gärna publicera betydligt fler artiklar här på bloggen än vad jag gör. Frustration, smärta, irritation får mig att skjuta fram skrivandet. Många gånger börjar jag på ett inlägg men så börjar händerna domna och armarna värka. Dimsyn av och till och jag får en känsla av att vilja kasta ut datorn och allt som hör till genom fönstret. Trötthet, andfåddhet och smärta sätter ständigt käppar i hjulen. Men så idag, nu under kvällen kom Evert Taubes underbara sång till mig. Den är tidlös. Jag fick knuffen som behövdes för att skriva. Det gör inte mindre ont ikväll men nu ska det skrivas. Ikväll struntar jag i smärtan. Jag vet att jag får betala i form av ökad smärta, men ibland är det värt det och nu är ett sådant tillfälle.
Turisvägen Unden Tivedstrollen.jpg
Ovanstående bild är tagen av Tivedstrollen för några dagar sedan. Det är gamla landsvägen (del av) mellan Finnerödja och Tived, nu kallad för turistvägen Unden. Sjön Unden ligger mellan Västergötland och Närke och är en källsjö med stora djup. Cirka en halvmil från det lilla samhället Tived ligger byn Kungsbacken. En halvmil uppförsbacke ska tilläggas. När jag såg bilden försvann 40 år och jag har min farmors enpetare. Jag tror att farfar kallade mopeden för det. Han moped hade nog växlar. Jag var 13, skulle fylla 14 och hade kört med farfar från Laxå till Tived. Det var en av få gånger jag körde moped och att jag inte hade åldern inne hoppas jag är preskriberat. Vi skulle till Kungsbacken där släkten hade en sommarstuga. Och minns jag inte alldeles fel så var det strax efter skolavslutningen. Stugan finns fortfarande kvar i släkten och ligger en bit in i skogen. Fem minuter tog det att springa ner till Unden och det dubbla, minst att gå tillbaka till stugan som ligger högt.
Tivedstrollen Unden
Väl ner vid sjön var det att förbereda sig för kallbad. Unden blir sällan över 20 grader med undantag för den del som är extremt långgrund. Ullsandsmo kallade vi det badet för då, men tror att det idag har ett annat namn. Men det var långt från Kungsbacken. Badplatsen som hörde till stugan var halvmetern djup redan vid stranden och bara ett par tre meter ut var det mer än tre meter djupt. Glasklart vatten med ett siktdjup överstigande fem meter. Jag såg fina stenar på botten men kom inte ner hur jag än försökte. Då, när jag var ung, vet jag att jag utan vidare djupdök mellan tre och fyra meter. Det hade jag testat vid märkestagning. Trots att jag tog i så var det fortfarande lika långt kvar till botten. Bara att ge upp. Kristi Himmelsfärd var det ofta premiärdopp, men då blev det snabbdopp i det kalla vattnet. När jag och mina kusiner var åter vid stugan var vi lika varma som innan. Backen var och är brant mellan stuga och sjö.
Tivedstrollen vårbäcken
Bakom stugan rann det en grund bäck och även den var intressant. Som barn att leka vid och i och som vuxen bara att njuta av. Minnen som kommer till mig. Så många sommardagar som tillbringats i stugan i Kungsbacken. Så många sotiga grillade korvar från den öppna spisen. Så många pannkakor som gräddats och ätits av oss kusiner. Så mycket blåbär som plockats då de växte bara några meter från från stugan. Hembakt blåbärskaka och vinbärssaft som någon av våra mammor kokat. Tänk att få komma tillbaka dit igen. Det är nu minst tio år sedan jag var där. Stugan är ut- och ombyggd, men fortfarande sitter minnena kvar.
Tivedstrollen turisvägen Unden
Närmsta affär fanns i Tived. Det var alltid tveeggat att cykla dit. Backen till affären lutade ner, men sen skulle vi hem. En halvmils promenad med cykeln lockade inte alltid. Den gången jag åkte moped var det bara jag och farfar och vi hade med oss det vi behövde. Somrarna i Tivedstrakten minns jag som positiva. Jag bodde hos någon av mina fastrar eller så var vi i stugan. Jag kan inte minnas att jag hade ont då. I skolan hade jag ofta ont, men sommarloven var en fristad från smärta av alla de slag. Visst fanns det svåra stunder även då, men de var på något sätt så begränsade. 40 år har gått sedan mopedfärden. Både innan och efter har jag cyklat samma sträcka och när jag väl fick körkort så blev det bil.
pers-blabar-2
Just nu blommar Liljekonvaljerna för fullt. Lagom till Mors Dag precis som det ska vara. Jag kan inte låta bli att dela två helt olika visor, men båda är sommar om än kanske inte de mest kända. Om ungefär en månad kan vi kanske plocka blåbär igen och jag återvänder till Evert Taubes visa om den sköna sommaren. Det är så lätt att se allt det som är svårt och jobbigt, allt som hindrar.  Men: ”…här är den sköna sommaren som jag har lovat dig”.

Visningsbild:
Turistvägen längs med Unden
Turisvägen Unden bild 2 Tivedstrollen
Marina och Per är de som sätter bild på alla vackra minnen. Tack vare era bilder kan jag komma tillbaka till platser som finns djupt förankrade i mitt minne. Samtliga foton är hämtade från Tivedstrollens Facebooksida.

TACK till Tivedstrollen för att ni bistår med alla vackra foton från Turistvägen och väcker minnen från de senaste dryga 40 åren. Mitt första minne från Kungsbacken var den vecka jag tillbringade hos min faster och farbror i stugan någon gång i början av 1970-talet. 

FM Jeck och schäferpinnarna

Hej! FM Jeck här, Egentligen så skulle jag berätta om trädgårdsarbete och annat som måste göras på våren, men FM Pipili som skriver har så ont i sin hand att hon inte kunde få till en artikel. Men vad gör väl det när det finns annat roligt hon skrivit om tidigare. Jag kom genast att tänka på schäferpinnarna. Ni vet de där små pinnarna jag tar ner och tar med! Så det får bli en favorit i repris.
Trädgårdsarbete återkommer jag (kanske) till en annan gång.
Vov på er alla!
//Jeck den starke

Livets skiftningar - från ett annat perspektiv

FM Jeck skogsavverkning bild 9 28 mars
Idag den 14 augusti står Jeck i fokus. Han vill lära ut hur det går till att ta omkull sina egna Schäferpinnar! Vad är det som händer? Här kommer en hund till inspringande och ser lite upprörd ut! Men vänta, det är FM Kerro som har något viktigt att säga:

FM Kerro 11 juliFM Kerro har något viktigt att säga:

Hej på er alla! Vill bara säga att jag är inte riktigt nöjd. Jag tycker att det borde vara min tur att få visa hur stor jag blivit och vad jag har lärt mig nu under sommaren. Det var länge sen jag fick vara med. Vad då? Katten som gjorde nosavtryck på den nymålade väggen? Vet inte vad ni pratar om, Det får ni ta med matte och katten. Jag, FM Kerro, hade absolut inte något med det att göra. Ja, nu har jag sagt mitt!  //FM Kerro

Visst ska du få komma…

View original post 742 fler ord

Freden, hoppet och orden som dödar

72 år sedan freden kom. Så länge sedan och ändå så nära. Vill vi fortsätta leva i fred? Vill vi få slut på krig och kris? Då får vi aldrig glömma vad som hände för drygt 70 år sedan. Därför rebloggar jag artikeln om hopp som jag skrev för ett år sedan.
//P-L

Livets skiftningar - från ett annat perspektiv

rhododendron-172340_1280Rhododendron lever på hoppet då de sätter knopp ett år innan de ska blomma.

”Det hopp som finns inom en person är ett hopp som vill personen väl”

Hur kan hopp fylla en själ? Kan hopp vara välvilja?
För 71 år sedan var Freden ett faktum. Den 7 maj 1945 firades på Stockholms gator och många andra platser. Kopplingen mellan orden om Hopp kom av en tillfällighet, men inte utan mening. För ord är viktiga och hur vi hanterar dem får konsekvenser långt efter att orden uttalats.

Vad kan hopp gör med en person? 
Vad är hopp? Ett hopp över eller ett hopp genom något. Hoppas det på något eller hoppar någon på. På vad i så fall? På tåget eller på studsmattan eller av karusellen? Ett hopp omgärdat av skyddsnät. Ett hopp som inte kan skada. Ett hopp där allt det vackra kommer fram.


Så kan orden fås att…

View original post 659 fler ord

Nya diagnoser och gamla misslyckanden

Nu var det alldeles för länge sedan jag skrev här i bloggen. Viljan har funnits men inte orken och i denna artikel berättar jag om en del av orsakerna. Sedan tillkommer som vanligt värken jag aldrig blir fri från som ställer till det för mig. Ibland får jag be om hjälp för att ta mig i och ur sängen på grund av smärta och stelhet. Men det är ju onte någon nyhet. Jag har också haft ”EDS-baksmälla” efter att ha varit på marknaden förra veckan och läkarbesök denna vecka. Det tar tre till fyra dagar att bara komma igen så pass som jag var innan aktiviteten. Men ibland är det värt priset, ibland har jag inte något val. Det är som att stappla omkring på ojämna vägar.

away-383313_1920
Så har jag då varit på sjukhuset igen. En inte alldeles enkel resa dit. Lite sen på grund av vägarbeten. Den stora vägen kändes inte längre igen. Bergslagsdiagonalen eller R 50 håller på att byggas om till en mer trafiksäker väg med wireräcke.  För tillfället är vägen gropig och ojämn då arbetet pågår för fullt. Bland annat sprängs det bort berg, som krossas till fyllningsmasssa på plats, och det stoppar upp trafiken med köbildning som följd! Dessutom så känns det som om det är terrängkörning och inte en större väg jag åker på. Det är ojämnt och det skakar och slår. Där det förut varit skog ska det nu bli väg.

Tivedstrollen Skog 1 27 mars 2017
Väl framme på sjukhuset är vi något sena, men det går bra ändå. Lungmottagningen var målet för resan denna gång och personalen är mycket trevlig. De lotsar mig och min ledsagare rätt. Jag behöver inte vänta många minuter innan de ropar upp mig och jag får komma in på ett rum för provtagning. Artärgasprov. Svaret har doktorn bara några minuter senare. Tänk om alla läkare bemötta dina patienter så. Då skulle vården vara mycket bättre. Trevlig, kunnig och påläst. Svaret på provet var förvänt. Jag har för mycket koldioxid i blodet och därmed lite låg syremättnad.
tired-377438_1920
Det förklarar en del av den ständiga tröttheten. Jag får dessutom reda på att detta inte är något nytt. Artärgasprov har tagits på mig många gånger, men först under hösten var det en läkare som reagerade på det förhöjda koldioxidvärdet. Detta har den läkare jag nu träffar kollat upp och värdet har varit för högt i flera år, men ingen har reagerat. Jag hypoventilerar, det vill säga jag andas för grunt och ventilerar inte ut ordentligt. Orsaken är troligtvis att lungorna är hopklämda och kan därmed inte vidgas fullt ut. Det i sin tur beror bland annat på övervikt. Och diagnosen blir också överviktsrelaterade problem med hypoventilation. Läkaren hade ett ord för detta, men det var så krångligt att jag inte lyckats komma ihåg det.
scale-403585_1920
Övervikt. Obesitas. Misslyckandet svider och gör ont. För snart 15 år sedan gjorde jag en överviktsoperation och gick ner i vikt. Jag höll vikten i nästan 10 år. Sedan blev jag rullstolsburen och kunde inte längre gå flera promenader varje dag. Kroppen protesterade även mot annan träning. Jag klarar inte av att träna ordentligt, på det sätt som skulle behövas. Nu väger jag nästan lika mycket som innan operationen. Jag som aldrig skulle bli tjock igen. Nu har jag tappat några kilo de senaste månaderna, vilket i sig är positivt men jag kan fortfarande inte träna. Detta misslyckande är något som tagit hårt på mig.
fruits-1626857_1920
Jag har varit hos dietist och gått igenom mina matvanor. Det var nödvändigt då jag för ungefär ett år sedan fick diabetes typ 2. Och jag äter bra och i lagom mängd. Det finns mycket lite att förändra när det gäller kosten. Och det är troligtvis också orsaken till att jag tappat några få kilon. Men det räcker inte. Matlådorna jag tar från storköket räcker till två portioner åt mig. Jag äter fortfarande små portioner och ofta. Mycket frukt och grönt. Jag har successivt bytt ut en del kolhydrater mot proteinrik mat. Men jag skäms, skäms något fruktansvärt över att jag har gått upp i vikt. Det händer att jag tröstäter men operationen är mitt ”Antabus”. Jag kan inte äta mycket av fett och sött. Då blir jag sjuk. Samma gäller stora portioner. Därför begränsas tröstätandet markant. Men skammen över att vara fet – den sitter.thick-373064_1920
Nu återstår en mängd olika undersökningar. Först ut är att prova ut något som kallas B-PAP-apparat. Nej, jag har inte skrivit fel. C-PAP är en annan apparat som fungerar på annat sätt. B-PAP hjälper till att ventilera ut koldioxid och tillföra syre, med andra ord normalisera andningen. Jag har tidigare gjort mätning angående sömnapné, men till doktorernas förvåning så hade jag inte det. Nu fick jag svaret vari problemet ligger. Det fanns troligtvis redan då mätningen för sömnapné gjordes, men det uppmärksammades inte. Därefter följer flera undersökningar av min sömn som innebär att jag får sova i sjukhusets sömnlab. En remiss till kardiologen medföljer för kontroll av hjärtats funktion. Så det blir att fortsätta skämmas för att jag inte klarat av att hålla vikten och samtidigt kämpa för att minska så mycket jag kan.
coffee-1839750_1920
Jag har varit inne på tanken att prova VLC-diet, det vill säga pulverbanta, men fått nej från både dietist och läkare. Så där försvann det alternativet. Det är att fortsätta på den inslagna vägen med mager, förhållandevis kolhydratfattig och proteinrik kost.
Visningsbild:
bathroom-scale-1149265_1920
Kommentera gärna! Hur tänker du kring det jag berättar?

Utlämnad av nödvändighet – hemtjänst

Idag kommer artikeln att handla om känslan att vara utlämnad. En känsla som kan vara jobbig både för personal och brukare. Att känna sig utlämnad. Jag har valt ut några få situationer där känslan att vara utlämnad är tydlig. Jag har tidigare skrivit artiklar som berört hemtjänst. En artikeln skrevs för drygt ett år sedan och är lika aktuell idag. Du hittar den HÄR. Den är av beskrivande karaktär och tar upp mer av hemtjänstens arbetsuppgifter. Men hur känns det att vara brukare och utlämnad åt personalen?

toothbrush-571741_1920
Hur känns det att inte kunna borsta sina egna tänder?

Som så kallad brukare är jag helt beroende av personalen för min överlevnad, mitt välmående. Hygien, mat, städning och mer därtill sköts av kommunens personal. Jag gör det lilla jag kan göra själv. Men eftersom mina händer allt som oftast går i ”vild strejk” blir det inte mycket gjort. Det gör helt enkelt för ont. Jag kan bre en eller två smörgåsar. Kanske tänker du: Men då kan du ju! Ja, men jag kan inte göra om det några timmar senare och därtill kommer att en mängd andra saker blir svåra just för att jag fixade dessa två mackor. Inte sällan slutar det med en dos behovsmedicin mot smärta då jag trots allt gjorde mer än vad min kropp godkänner. Att bre en smörgås leder relativt ofta till att handledens småben subluxerar och ibland följer på det att även armbåge och axel halkar lite i lederna.
hand-1362175_1920
Att skriva blir också svårt. Likaså att illustrera mina artiklar. Det handlar om mycket små rörelser, men rörelser som påverkar mina leder negativt. Nu är dock viljan att skriva starkare än förståndet att låta bli. Därför kompromissar jag. Färre artiklar blir det än önskvärt. Förhoppningsvis blir dock det jag skriver läsvärt och jag måste vara medveten om att jag under några dagar blir än mer utlämnad till personalen på grund av att smärtan hindrar mig. Utlämnad åt andra. Jag bestämmer inte själv över mig själv och mitt hem i samma utsträckning som om jag varit frisk.
plum-560983_1920
Jag bestämmer inte själv vad jag vill äta för mat. Maten tillagas i storkök och jag har en varmrätt/dag samt två alternativa rätter som är desamma varje dag under en veckas tid att välja mellan. Maten är god och rikligt tilltagen och det ingår efterrätt. Allt till ett helt överkomligt pris. Frukost, mellanmål och kvällsmål (enklare rätter) tillagas av personalen hemma hos mig. Men jag är beroende av att den som kommer till mig kan laga mat. Alla kan inte det och då blir det att försöka komma på något som är tillräckligt lättlagat och som dessutom inte tar tid att laga till. Återigen utlämnad. Jag bestämmer inte själv över mig själv i den utsträckning jag skulle vilja.
supermarket-949913_1920
Hemtjänstens personal veckohandlar åt mig likväl som åt andra brukare. I den lilla stad där jag bor finns inte möjligheten att handla matvaror via Internet. Ingen av de butiker som finns har den servicen. Det innebär att för var vecka skriva inköpslista och lämna ut betalkort för att de ska kunna betala mina varor. Jag har valt lösningen att ha kort som ges ut av butikskedjan. Ibland händer att jag behöver varor från annat ställe och då gäller kontanter eller annat betalkort. Det kräver tillit till personalen och jag litar på dem. Hittills under alla år jag haft hemtjänst har det aldrig blivit fel med betalningar.

Utlämnad. Det finns mycket att välja mellan i butiken och trots försök till tydlighet så får jag hem fel varor. Det innebär för personalen att de får ett merarbete att byta varan/varorna som är felaktiga. Hur var det nu? Vilken ost ville jag ha? Har jag skrivit tillräckligt tydligt och finns just den osten? Om den inte finns, vilken sort fungerar som alternativ? Det spelar inte någon roll hur tydlig inköpsnotan är. Fel går inte att undvika. Ibland blir det mycket fel, ibland ingenting.
shopping-879498_1920
Utlämnad. Inköpen och matlagningen är bara en del som väcker just känslan av att vara utlämnad. Andra arbetsuppgifter för personalen och hjälpbehov hos mig är hygien. Det handlar för mig om att jag måste släppa in personal i min intimitetszon. Jag har skrivit om det tidigare, bland annat i denna artikel som handlar om när smärtan tar över totalt. ”Att släppa in någon på bara kroppen” är ett uttryck som ibland används för att beskriva att låta någon komma oss nära. Så nära att det kan upplevas obehagligt. För mig är det vardag. Jag måste varje dag tillåta ibland för mig helt främmande personer, att hjälpa mig med min hygien. Att kliva innanför min intimitetszon.
shower-653671_1280-1
Varje dag behöver jag hjälp med dusch och att borsta mina tänder och annat rörande hygien. Jag gör det lilla jag kan själv, men mina händer samarbetar inte. Det som de allra flesta tar för givet att göra i enskildhet har jag som regel någon med mig som hjälper mig. För mig är morgontoaletten arbetsam och inte sällan somnar jag när jag väl är klar. Bra personal men återigen kommer känslan av att vara utlämnad. Jag bestämmer inte över min egen kropp i samma utsträckning som om jag varit frisk. Detta skulle jag kunna skriva mer om, men väljer att knyta ihop säcken här.

Fundera och reflektera gärna över detta om att vara beroende av hjälp. Hur tror du att du skulle känna det? Om du har hjälp – hur upplever du detta? Berätta gärna!
woman-609254_1920
TACK till hemtjänsten i Askersunds kommun för ett väl utfört arbete.
Visningsbild:
online-shopping-1088262_1920

 

Att som barn vara överrörlig – EDS ht

För cirka ett år sedan skrev jag denna artikel och den känns fortfarande aktuell. Därför väljer jag att reblogga den. Varmt välkomna att kommentera både artikeln som sådan och det faktum att jag rebloggar tidigare publicerade inlägg.
Vänligen
//P-L

Livets skiftningar - från ett annat perspektiv

child-742345_1920
Konsekvenser av överrörlighet, som är ett av många symtom på EDS hypermobilitet är den form som här kommer att belysas. Överrörlighet ur ett perspektiv som innebär en funktionsförändring, inte med nödvändighet alltid en funktionsnedsättning. Den kan bli till både nedsättning och till ett hinder, men behöver inte alltid vara det. Ibland kan överrörligheten rentutav var en fördel. Som vuxen med diagnos går det att förstå varför det lilla barnet ville åka vagn, medan det friska syskonet ville gå. Här kan vi anknyta till trilogin om den lata flickan. Redan i späd ålder fanns det alltså en dold orsak till barnets beteende. Men ingen ska lastas på något sätt eftersom kunskapen inte fanns, vare sig hos vården eller föräldrarna. Den kunskapen skulle komma att dröja i mer än 40 år. Idag borde kunskapen finnas inom vården i synnerhet. Idag borde inga barn behöva få sina upplevelser ifrågasatta och negligerade. Kan…

View original post 819 fler ord

Glad Påsk och lite till!

Nu är det vår! Äntligen kan vi njuta av blommor och växande liv. För med påsken kommer också våren. Påskliljor, tulpaner, och påskägg. Påskharen tittar också fram.
easter-1010519_1920

Men det finns också ett budskap med påskhelgen. För mig handlar påsken mycket om tillit, men också om svek. Om glädje och om sorg och smärta. Om skratt, fest och kvastresor till Blåkulla. Men bakom dessa skämtsamma kvasttransporter ligger mycket mörker bara några hundratal år tillbaka.
castle-2027871_1280
Kvinnor som dömdes ut och sades vara häxor och brändes på bål. Ofta läkekunniga kvinnor som med naturens apotek kunde lindra och bota. På sina håll sägs det att de som kunde peka ut dessa kvinnor fick belöningar av olika slag. Ofta var det unga pojkar som såg ”häxorna”. Pojkarna, ofta fattiga och hungriga, fick betalt i form av mat och liknande. Enligt sägnen var över 80 % av kvinnorna häxor i vissa byar varvid de flesta brändes på bål. Detta lär ha skett under senare delen av 1700-talet. Häxor har funnits under många tusen år med all sannolikhet. Bilden nedan är från den irländska traditionen av kvinnor som sades ha kontakt med det övernaturliga.
celtic-woman-1880944_1920
Kvinnor med kunskaper om läkekonst och annat som inte de som hade makten och kontrollen i samhället förstod. Det som man saknar kunskap om betraktas ofta som farligt och det farliga elimineras eller åtminstone kontrolleras så långt som någonsin är möjligt.
jesus-light-578027_1280
Detta kom att upprepas för omkring 2000 år sedan. Bilden ovan har getts namnet Jesus light. Idag vill jag återknyta till varför vi idag firar påsk. Gårdagen, skärtorsdagen, firas vanligtvis med mässa i kyrkan. Det innebär att Herrens heliga nattvard firas. Anledningen är att nattvarden instiftades denna dag enligt evangelisterna. Jesus åt sin sista måltid tillsammans med apostlarna och gav dem då instiftelseorden om brödet och vinet som symbol för hans kropp och blod.
christianity-1765596_1920 (1)
Bibelns texter är nog så spännande då Jesus också talar om att han har blivit förrådd. Judas fick 30 silverpenningar om jag minns rätt. Därtill att en av hans apostlar kommer att förneka honom tre gånger innan tuppen gal. Givetvis väcker detta upprörda känslor och apostlarna förnekar. Men profetiorna går i uppfyllelse. Jesus fängslas då han just blivit förrådd och en av dem som stod honom närmast förnekar honom – tre gånger innan tuppen gal. Inte känner Petrus igen främlingen som fängslats!
peter-2199859_1280
Profetiorna går i uppfyllelse och på långfredagen korsfästs Jesus. Men något hände. I samma ögonblick som Jesus dog på korset så rämnade förhänget in till templets allra heligaste del. Den plats där bara ytterst få personer fått besöka och då bara under mycket specifika omständigheter. Ny blev detta tillgängligt för alla. I 1917 års översättning står ”…då rämnade förlåten…” Förlåten, förhänget men enligt vår kristna tro tog Jesus i detta ögonblick på sig allt vad vi gjort. Synd, skam och skuld. Vi blev förlåtna av Herren och fick tillgång till hans paradis. Förlåtelsen kom till oss då förlåten rämnade, tänker jag.
cross-66700_1920

Lyssna gärna till ”Spikarnas lovsång” som beskriver detta så bra. Men det är inte bara långfredagen som gör påsken till den kristna kyrkans viktigaste högtid (enligt min personliga åsikt). Det är påskdagens fest, Jesu uppståndelse som gör påsken till årets viktigaste högtid. Då fylls många av vår kyrkor med blommor. Påskliljor lyser upp och kanske får vi några blommor med oss hem från påskdagens gudstjänst som en påminnelse om att graven är tom. Jesus uppstod från det döda. Utan uppståndelsen vore inte den kristna tron så speciell. Han tog vår synd, vår skuld på sig. Lyfte det från oss och skapade en direkt kontakt med vår Gud. Allt detta står påskens budskap för.

daffodils-1257116_1920

Dina händer är fulla av blommor här med L-Å Lundberg som skrivit den svenska texten som en av solisterna.
Så har vi då snart gått runt och det är dags att knyta ihop säcken för såsom jag började så är påsken också vår. Vi fyller våra hem med blommor, vi går gärna ut om vädret tillåter, och bara njuter av vårens alla ljud, färger och dofter. Oavsett vad vi tror eller inte tror på så är våren speciell. Livet kommer tillbaka, grönskan spirar och många av oss bara njuter av att slippa vinterkylan. Vi lättar på klädseln och blir förkylda, men har ändå på något sätt överseende med det.

Tivedstrollen Blåsippor 1 28 mars 2017
Blåsippor Foto: Tivedstrollen

flower-141158_1920

gk-gullvivor
Gullvivor Foto: Göran Kangedal
gk-maskrosor
När solen flyttat till gräsmattan! Foto: Göran Kangedal

Vi njuter av våren. Många gånger tycks den bara springa förbi och så är vi mitt i högsommaren. Men här och nu, i mitten av april är det vår. Med dessa ord tackar jag fotograferna Tivedstrollen och fotograf Göran Kangedal, Kangedals Foto, för de vackra vårbilderna. Bilder utan angiven fotograf är arkivbilder hämtade från pixabay.com. Jag är väl medveten om att våren också kan vara en svår tid för dem som har årstidsbundna sjukdomar, men jag hoppas att det, detta till trots, går att njuta av bilderna och musiken.

Glad Påsk!

MP Tussilago 16 mars 2017
Tussilago Foto: Tivedstrollen

Visningsbild
bouquet-677939_1280

Berätta gärna om era tankar kring påsken och vårens ankomst.

Jeck och kärleken

Jeck berättar om hur det är att vara populär bland de vackraste av vackra i detta inlägg. Han är kär och kärleken är besvarad. Men det finns vissa problem. Kärlek är inte alltid enkelt och det gäller tydligen både två- och fyrbenta vänner. På bilderna nedan: Chihuahua Mira, Jeck, Papillon Mimmi och så hönsen som Jeck ansvar för att vakta mot räv och rovfåglar. Jeck är ju gårdsväktare, så han vaktar inte bara hönsen utan har hand om hela gården. Och nu har han fått en kompis, Nike, som hjälper honom.
FM Jeck och gänget alla hjärtans dag 2017
”Varför matte skulle ha med en bild på hönsen förstår jag inte, säger Jeck, men det får väl gå. Jag vaktar dem ju! Stegen känns så lätta när jag springer och så doftar flickorna av den mest underbara parfym.” Ja. Jeck är kär. När man är kär gör man allt för att få träffa den man älskar och Jeck är inget undantag. Jeck springer som på moln och kanske så stänger kärleken delar av hans hörsel. Matte berättar: ”Det finns vissa kombinationer som inte funkar:
– Löptik
– Galen fäferpojke
– Rymmer
– Kompisen Nike spårar upp dem efter en halvtimmmes letande i skogen
– Galen matte fastnar i löplinan med lillfinger och handled när Nike glad att hon har hittat vad hon sökte drar iväg
– Matte drar i backen, bryter lillfinger och stukar handled + blir totalt ledbruten
Jeck skitglad att se matte… matte måttligt glad. Mimmi försöker fjäska… matte fortfarande inte glad😠😠😠 ” (text: U-B Ledin)
 
Bilderna nedan visar Jeck när han väl kommit hem och mattes hand efter Jecks utflykt. Jeck sa bestämt ifrån när jag skulle skriva rymningsförsök. Han rymde inte, han skulle bara besöka en mycket kär vän som ropade efter honom.
FM Jeck rymmer för kärlekens skull 20 mars 17

FM Jecks matte efter att Jeck rymt 20 mars 17
Jeck har som ni förstår en helt annan syn på saken än matte. Jo, visst – det är synd om matte som har fått så ont i sin hand. Två brutna fingrar, stukad hand och mörbultad. Men vad gör man inte för kärleken. Att springa några kilometer för att leta upp sin käresta är självklart. Hon ropade på mig. Jag kunde både höra henne och känna hennes doft. Klart jag var tvungen att försöka leta upp henne. Matte påstår att jag rymde, men det gjorde jag inte. Bara så ni vet. Kanske kan jag förstå att matte inte blev så glad, även om jag blev glad att se matte. När jag kommer hem ska sjunga lite extra för matte så blir hon säkert glad igen, och givetvis fortsätta uppvakta Mimmi och hennes fina kompisar. Sången är till för dem. Och matte som påstod att jag sa att jag skrek när hon stängde in mig i sovrummet. Jag skrek och skriker inte – jag sjunger de ljuvaste kärlekssånger! 
FM Jeck är kär... bild 2 okt 16
Här är en bild från förra hösten. Då satte matte min fästmö i en bur och jag kunde bara ligga och titta på henne! Vad är det för romantik, undrade jag då, och nu när min fina fästmö har den underbara parfymen igen, ja då stänger matte in mig i sovrummet!
Jeck berättar mer om Nike, hans kamrat som hjälper honom att vakta hönsen. Nike hjälpte till att hitta Jeck när han gått på friarstråt. Tyvärr så gick det lite vilt till och det slutade med en skadad hand samt en glad Jeck. Trots allt är Nike bästa kompisen. På bilden sitter Jeck och Nike på bron och tar det lugnt. Men var har du gjort av örat, Jeck?FM Jeck alias enöra och Nike
Jeck fortsätter berätta:
”NU har hornen växt ut i pannan på matte😈 JAG gör inget (som vanligt)🤗 bara uppvaktar papillonen Mimmi ”lite”. Vadå hopplös???? Det kan du vara själv, matte😠 NÄÄÄÄ, jag vill inte vara i sovrummet, då skriker jag😲 å DET gillar inte du…” 
(text: U-B Ledin) Jeck tillägger att matte skrivit fel i texten. Han sjunger och inget annat!
Ja du, Jeck. Det är inte lätt att vara så populär. Tre vackra flickor som alla vill till dig. Jeck låter undslippa sig orden: Tre brudar på en vecka! FM Lillen, ta med dig matte och kom hit.
FM Jecks flickor Molly och Mimmi
På bilden ovan är det Mira till vänster och Mimmi till höger. Nästa bild visar Molly till vänster och Mira till höger.
FM Jecks flickor Molly tv och Mira th
Visst är de snygga, tjejerna! Och tjejerna är förtjusta i mig, Jeck. Nåja, Lillmattes Papillontjej tyckte visst att jag var lite stor?!?! Det har jag svårt att förstå. Jag är alldeles lagom stor för att snart fylla tre år. Men Jeck, jag vet inte om jag räknat fel – är det verkligen bara tre tjejer som uppvaktar dig, eller? Du får berätta vilka flickor det rörde sig om senare. Något du vill hålla för dig själv? FM Lillen behöver inte veta allt, och inte Livets Skiftningar heller. Och med det får vi låta oss nöja.
FM Jeck och Nike 1
Jeck har nu inte berättat om sin kompis FM Lillen. Men är det så att han och hans matte har lust att hälsa på hos Livets skiftningar är de Varmt Välkomna att höra av sig. Det gäller alla FM-hundar i alla åldrar. Avslutningsvis vill Jeck visa bilden där han och Nike ägnar sig åt sin favoritsport: Att kampa! På undre bilden tar Jeck och Nike en paus.FM Jeck och Nike 2

Visningsbild:
FM Jeck trånar
Jeck vill ha sista ordet:
”…Matte ser också väldigt trött ut, hon säger att jag behöver hörapparat AKUT. Haha, jag HÖR när rösten går upp i falsett, det gör grannarna också matte. Nu är jag jättetrött. Det tar på krafterna att vara gentleman och kavaljer 😙😙…”

Vov Vov FM Jeck.💖 (Text: U-B Ledin)

Foto och delar av vad Jeck berättar står matte Ulla-Britt Ledin för. Livets Skiftningar tackar för att du så generöst delar med dig av både bild och text.
Jeck låter hälsa att han gillar kommentarer och det gör vi på Livets Skiftningar också. Välkomna med tankar och funderingar kring detta med kärlek och annat intressant.

När ingenting fungerar

summerfield-336672_1920
När ingenting fungerar, när allt jag vill bara blir till – ingenting. Vad händer med mig som individ i dessa stunder? Vad händer i stunden och vad händer på sikt? Dessa frågor har jag nu under snart fyra månader haft anledning att fundera en hel del över. Från början trodde jag att min trötthet och oförmåga var en kortare tillfällig svacka. Sett ut ett livsperspektiv kan det fortfarande eventuellt vara så, men sett ur ett här och nu perspektiv är det en för mig lång period. Jag har så många tankar, så många planer på vad jag vill göra men som inte är genomförbara just nu. Just nu – när ingenting fungerar!

pers-oktoberbilder-60-tiveden-2016
Tiveden (Foto: Per Svensson)

Kanske undrar ni över varför jag illustrerar detta med bilder hämtade från naturen. Det finns en enkel förklaring. Naturen, och som ni kanske vet, specifikt skogen, är min kraftkälla. Till det kommer djuren och framförallt hundar och hästar. Utöver djur och natur finns den andliga delen i form av min kristna tro, sång och musik av de mest skilda slag. Där har jag mina energikällor. Dan Anderssons ”Vårkänning” i en ny tappning speglar delar av min tro och känsla för naturen.
notebook-1207543_1920 - kopia
Och så att skriva. Den djupa drömmen om att någon gång bli författare. En dröm som säkerligen har funnits med mig i över 40 år. Men det är först nu jag vågat lyfta på locket och ta fram den. Livets Skiftningar blev som en underbar väg. Responsen från er som läsare överväldigade mig. Tidigare hade jag skrivit mycket poesi, men nu kunde jag utveckla prosan. Jag kunde använda min fantasi, min förmåga att känna in och tänka mig in i olika situationer. Lyckan över att beskriva både ljuvt och lett, fiktion och verklighet var och är underbar. Och så slår smärtan till. Mina händer vill inte, tanken blir oklar, ögonen gör texten suddig… Men drömmarna finns kvar.

mp-lupin-bla
Ruin och Lupin (Foto: Marina Pettersson)

Precis som när de första stenarna lades till byggnaden på bilden för många år sedan finns min grund kvar. Bildens symbolik blir så tydlig på något vis. Lupiner sågs säkerligen en gång som unika, vackra och sällsynta växter. Idag är de nog betraktade som ogräs. Men de kommer åter, år efter år. De vägrar dö. Samma med det jag anar är en ruin. Den vägrar också dö. Jag vet inte var den finns, jag vet inte vad det varit. Troligt är att det växlat genom alla år den funnits. Men jag kan med hjälp av min fantasi spinna en historia kring ruinen och Lupinen. En historia som inte behöver ha någon annan verklighetsanknytning än att fotografen fångade ett ögonblick någon gång i början av sommaren 2016. Den historien, eller någon annan, skrivs inte idag då temat är ett annat. Men kanske nästa gång. Vem vet?
nature-669592_1920
När ingenting fungerar. Mina händer känns just nu som om någon  försökt krama dem sönder och samman. Tanken blir alltmer oklar och jag är förvånad över att jag ändå lyckats skriva omkring 500 ord. Jag vet att jag får betala ett högt pris för detta. Jag klarar det endast tack vare adekvat medicinering. Utan den hade det blivit just ingenting. Jag har medvetet kört över min kropp och även min tankeförmåga. Förhoppningsvis kommer den dagen då jag kan skriva en bloggartikel på temat ”Nu när det fungerar”
blue-anemone-1194385_1920
Visningsbild:

pers-bastun-i-ljungas-4
Del från en bastu. (Foto: Per Svensson)

TACK Marina Pettersson och Per Svensson för vackra bilder tagna i trakterna kring Norra Vättern. Övriga bilder är hämtade från Pixabay.com.
Kommentera gärna!
//P-L