”Det var så lite så…”

Att tacka för hjälpen.
rose-1644818_1920
”Tack för hjälpen” besvaras ofta med orden: ”Det var så lite så”. Men när jag inte kan göra det du kan så är det du gör för mig inte lite. Kanske är det en liten sak för dig som är frisk. Men för mig, som inte längre klarar att göra detta själv, betyder din handling mycket. För mig är det du gör en möjlighet att kunna fungera på liknande villkor som om jag vore frisk.
dry-toilet-1411204_1920
Du tar fram toalettpapper åt mig. Det tar dig någon minut. Om jag ska göra samma sak kanske det tar både 10 och 15 minuter eller mer därtill. Det är fler moment innan pappret har kommit på plats än vad man som frisk tänker på. Sedan hjälper du mig med annat också. På morgonen bäddar du min säng och hjälper mig att duscha. Kokar kaffe och värmer mat. Städar, diskar och ser till mina blommor. Tar hand om mig och mitt hem. Detta och mycket mer därtill. ”Det var så lite så”. Nej, för mig var och är denna hjälp en nödvändighet jag inte kan klara mig utan. Då är det inte längre lite.
hand-1362175_1920
Dina händer är min förlängda arm. Som den kvällen då smärtan griper tag i mig och gör det nästintill omöjligt att utföra den enklaste syssla. För att ha koll på hur ofta jag tar behovsmedicin skriver jag alltid upp vad jag tar, mängd, klockslag samt också smärtnivå. Mest för min egen skull, men även för exempelvis ambulanspersonal och akutläkare om jag skulle behöva åka till sjukhus. Smärtan kan sitta i hela kroppen, men vissa leder är mer utsatta än andra. Bäckenet är en av mina svagaste punkter. Jag har fött två barn och smärtan under förlossningarna var lindrigare än den jag nu har. För dem av er som haft foglossning med symtom från alla tre bäckenleder kan troligtvis förstå ungefär hur det känns. På en skala mellan ett och tio landar smärtan ofta omkring åtta (och stundtals mer därtill).
woman-791541_1920
Att stå och gå kan vara omöjligt. Nu har dessutom även knän och händer sagt ifrån. Konsekvensen blir att vid smärttoppar får jag svårt att förflytta mig själv. Jag behöver kunna hålla i mig och även kunna böja/räta på mina ben för att förflytta mig från säng till rullstol. När då handen är så försvagad av smärta att det endast med stor möda går att skriva några få ord, säger det sig självt att det blir svårt att hålla i sig under förflyttning. Det är då all hjälp blir värdefull. Det är ni som står runt om mig som gör att jag inte faller ihop. Det är inte lite, det är oumbärligt. Det kan vara att dra upp lite av min flytande behovsmedicin, skriva, hålla mig…

Men vad det än är du hjälper mig med så är det inte lite. För dig som frisk kanske det upplevs så, men inte för mig. Så snälla – förringa inte din insats genom att säga ”det var så lite så”. Oavsett vad klarar jag mig inte utan din hjälp. Låt mig då få säga tack och ta åt dig av det. Avslutningsvis lite ögonfröjd till er alla att njuta av, men riktade särskilt till er som hjälper, som professionella, som vänner eller bara för att ni finns till hands då någon behöver er hjälp!
flower-141158_1920
tulips-1312129_1920
sunset-813043_1280-1
hands-543593_1280
TACK för hjälpen!

Alla Hjärtans Dag 2017

Valentin har namnsdag den 14 februari, men dagen är nog mer känd som Alla hjärtans dag än Valentins dag i vårt land. Bloggen Livets Skiftningar har nu funnits i 13 månader och vad passar väl bättre än att tacka alla mina läsare och följare för att ni gett mig som skribent så mycket under detta år genom att låta en av FM-hundarna träda fram? Ett tack till alla fotografer som som generöst delar med sig av sina bilder. Ingen nämnd – ingen glömd.

gk-18-september-blommar-rosorna-2-2
Symbolen för kärlek… (Foto: Göran Kangedal)

Dessutom riktar jag ett speciellt tack till Försvarsmaktens hundar och deras fodervärdar samt ”BB Hilton” som genom de blivande fodervärdarna bistått med bilder på valpar och tikar.

fm-lissa-hamtar-kopplet
FM Lissa har hämtat sitt koppel! (Foto: Ida Östling)

FM Lissa får representera FM-hundarna idag på Alla Hjärtans Dag. Lilla Lissa börjar bli stor och gissningsvis är hon nu inne i värsta slyngelåldern. Hon hade ju ett och annat litet hyss för sig som liten och att busa när man då är tonåring brukar följa med. Matte Ida har skickat bilder som visar vad Lissa kan. Och ett par bilder som Lissa har egna åsikter om! Hon vaktar mattes rena tvätt till dess matte har tid att ta reda på den. Punkt! Lissa var mycket bestämd när det gällde detta. Vad matte tycker om att Lissa vaktar genom att lägga sig på tvätten är enligt Lissa helt oväsentligt, så det så! Titta och njut av matte Ida Östlings bilder på Lissa.
fm-lissa-kollar-sa-matte-gor-ratt-med-tvatten-dec-2016
fm-lissa-kollar-sa-matte-gor-ratt-med-tvatten-bild-2-dec-2016

fm-lissa-kollar-sa-matte-gor-ratt-dec-2016
Här är bildbevis på hur Lissa sköter om mattes rena tvätt! Nedre bilden håller hon koll på matte.

Lissa tycker som de flesta hundar om mat. Kanske kan hon tänka sig att servera sig själv av skinkan?
fm-lissa-ar-sugen-pa-skinka

fm-lissa-star-pa-bordet
Om jag står på bordet så missar jag inte någonting. Dessutom ser jag bra. Javisst – ni får inte glömma bort att det dessutom är träning inför de där besöken hos veterinären. Då SKA jag stå på bordet!

Lissa vill avsluta med bilder som visar att hon nu har mycket bra balans och kan ”sitt” och ”ligg” även på en bänk. Allra sist blir det två riktiga kärleksbilder. Det är inte för inte Alla Hjärtans Dag!

fm-lissa-myser
fm-lissa-myser-och-pussas
Puss på dig matte!

Med dessa härliga bilder på FM Lissa tackar Livets Skiftningar fotograf Ida Östling för de härliga bilderna och önskar alla en fin Alla Hjärtans Dag.

heart-608787_1280
Hjärtan     (Arkivbild)

Visningsbild:

fm-lissa-17-nov-16
FM Lissa (Foto: Ida Östling)

Att vilja, men inte orka

Tanken idag var att skriva om Första Advent. Men så hände något.
banner-1799798_1920
Adventstid och kommande jul är en viktig del, men perspektivet blev inte såsom tänkt. För även som funktionsbegränsad vill jag ha mitt hem pyntat inför helgerna. Men hur ska jag orka? Smärtan har mig i sitt grepp idag. Veckan som gått har varit jobbig med flera vårdbesök. Vårdbesök innebär långa resor och timmar borta från hemmet. Min högra sida av kroppen håller på att säga upp sig. Den värker mer än vad som är acceptabelt, mer än vad som egentligen är rimligt för att skriva. Men idag går viljan före och så blir det vila kommande vecka.

anne-kanarieoarna-4-aloe-vera-blommor-nov-16
Kristi Törnekrona tillsammans med Aloe Vera (Foto: A. Karlsson)

”Alla har vi våra kors att bära. Han bar sitt helt öppet” Så sade en god vän till mig för många år sedan. De orden har fastnat. Han, Jesus, bar korset öppet och synligt. Att bära sitt kors öppet var inte accepterat då och är det inte idag. Vi ska inte klaga. Vi ska inte tala om det som är svårt och jobbigt. Om någon frågar hur jag mår är det förväntade svaret bra – och själv då? Att tala om hur jag i realiteten mår vill ingen höra. Det blir jobbigt och samtalet brukar då ta slut snabbt. Jag vill mycket och klarar litet. Att tala om hur jag mår är att väcka tankar hos motparten om dennes egen förmåga/oförmåga. Vi bär inte våra kors öppet. Adventstid. Otto Olsson
christmas-1038367_1920
Min ork räcker inte till det jag vill göra. Den möjlighet som återstår om jag vill ha mitt hem pyntat inför kommande helger är att be om hjälp. Städningen av min lägenhet ordnar hemtjänstens rara personal. Det blir inte någon extra julstädning, men lägenheten är iallafall ren. Adventsbelysningen fick jag lördag före Första Advent uppsatt av anhöriga. Därför har jag nu stjärnor och ljusstakar samt en bordsgran som lyser vackert. Senare kommer jag att få hjälp med att plocka fram de ärvda tomtarna. Samtidigt byttes också gardiner i sovrum och kök. Det som återstår nu är att byta till juldukar. Men, att sitta och se på när andra gör jobbet åt mig känns, även om jag aldrig var särskilt duktig på detta med att städa och pynta. EDSen har ställt till bekymmer långt innan jag fick diagnosen.
candle-68541_1920
Det som saknas nu är julblommor. Likaså en del julklappar. Många julklappar har jag samlat under året men några få saknas. Men hur ska jag orka slå in paketen? Allt detta som gick utan att jag behövde fundera över det. Nu bygger det berg. Mina händer klarar precis tangentbordet, att trycka ned de lätta tangenterna gör ont. Det sprängvärker i höger armbåge, underarm och hand. Svullet och knöligt från tumbas till armbåge. Att hålla en sked, eller ännu sämre, en mugg börjar vara på gränsen för vad jag klarar med höger hand.
advent-20725_1920
Julbak och matlagning är inställt. Jag saknar det. Kakor och bullar köps färdiga. Skinkan köps färdigkokt, bara att griljera. Det blir inte en sats av ”Kungens pepparkakor” som om degen kavlades tillräckligt tunn räckte till cirka 600 pepparkakor, blandade storlekar. Inga lussekatter eller småbröd heller. Inte ens en mjuk lingonpepparkaka. Allt detta som tidigare hört julen till. Att baka har alltid varit roligt och jag saknar att sätta händerna i en deg och doften av nybakt bröd. För tio år sedan bakade jag på 25 till 30 kg mjöl/månad. Matbröd och vetebröd. Ibland småbröd och så de obligatoriska kladdkakorna. Det var bakning minst en gång i veckan, inte sällan två. Och brödet tog slut. Pojkar i övre tonåren saknar botten. Men det var en annan tid, en annan plats. Drömmar…
easter-100176_1920-1
Så kastas jag åter till verkligheten på ett brutalt sätt. Smärtan kör över mig med krampande händer. Ett snabbt byte från höger till vänster hand för att slippa tappa muggen, men försent. Känner hur kaffet rinner över mig – igen. Haklappen fångar upp större delen, men där är ändå tillräckligt mycket för att blöta ner både tröja och byxor. Denna gången var jag dessutom helt vaken. Att muggen välter när sömnen tar sitt är en sak, men klarvaken. Vrede över hur lederna trilskas och värker och har tappat i funktion. Handen som ett löst bihang till armen. Ändå så vansinnigt ont.
poinsettia-1012087_1280
Julen knackar snart på dörren. Ibland vill jag avblåsa allt och säga att det blir ingen jul i år. Jag orkar inte en jul till. Men eftersom det är en utopi får jag istället ändra traditionerna. Det tog sin början föregående år genom att vi samlades vid flera tillfällen. Istället för att samlas alla samtidigt som utesluter mig dels på grund av permobilen, dels på grund av nedsatt ork, samlas vi i mindre grupper om fyra till sex personer hemma hos mig. Mina gäster ordnar med mat och kaffe och vi delar på inköpen. På så sätt kan jag delta i julfirandet. Alternativet hade varit en familjesamling såsom tidigare, men utan mig då jag inte kommer in hos mina anhöriga med permobilen. Nya förutsättningar skapar nya traditioner.
pers-nov-2015-4 pers-nov-2015-7
pers-nov-2015-5
pers-nov-2015-1

pers-nov-2015-11
Fem bilder från trakterna mellan Västergötland och Närke från föregående vinter. (Foto: P. Svensson)

Med dessa ord önskar jag alla mina läsare en trevlig Första Advent och en härlig inledning på adventstiden under kommande vecka. Kanske kan vi få lite vinter, men till dess hoppas jag ni kan njuta av några vinterbilder och av Helen Sjöholms ljuva stämma i Koppången.
För er som, likt mig, saknar FM-hundarna är min förhoppning att åtminstone någon ska komma på gästspel till Livets Skiftningar innan jul. Till dess – en fartfylld vinterbild med en annan hund. Jag, Pipili, återkommer med ett nytt inlägg nästa helg om orken räcker till.
swiss-shepherd-dog-354536_1920
winter-654442_1920
star-1562803_1920

pers-skidbacke
Skidbacke i Askersundstrakten (Foto: P Svensson)

Visningsbild: Adventsljus
candle-558413_1920
Berätta gärna om dina minnen, tankar och reflektioner kring adventstiden och julen. 

Alla Helgons Dag 2017

mj-alla-vintern-ar-kommen-alla-helgons-afton-umea-2-2016
Vintern är kommen till Umeå (foto: Privat)

Livets Skiftningar önskar alla sina läsare en trevlig och fin Allhelgonahelg med vackra bilder från Umeå och från trakterna kring Norra Vättern och Askersund.

mj-alla-helgons-afton-lilla-venidig-umea-1-2016
Lilla Venedig, Umeå (Foto: Privat)

Umeå visar på Alla Helgons afton 2016 i skymningens tid upp vinterns första skönhet. Lilla Venedig, där hav möter land, där kylan gnistrar vackert och skyarna speglas i vattnet. En stund senare möts vandraren av ljusen vid vägens slut.

mj-ljuset-vid-vagens-slut-alla-helgons-afton-umea-3-2016
Ljusen vid vägens slut (Foto: Privat)

Umeå visar vinterns intåg. Här i Askersund, ungefär 750 km söderut, är det fortfarande höst även om kylan nu kommit och en och annan snöflinga dalat.

pers-mork-septemberkvall
Månen lyser över en mörk höstkväll. (Foto: Per Svensson)
candles-141892_1920
Vi tänder ljus och minns…

Alla Helgons Helg är helgen då många går till kyrkogården och tänder ljus för dem som inte längre finns bland oss mer. Vi minns våra nära och kära. Kanske kan vi inte komma till kyrkogården där våra kära vilar. Att då tända ett ljus endera hemma eller i en kyrkas ljusbärare kan vara ett sätt att minnas. Här kan du komma till Svenska Kyrkans sida om Allhelgonahelgen. Några ord till tröst av Biskopen i Strängnäs stift, Johan Dahl kan du lyssna till här. (Scrolla ner finner du filmen)
Avslutningsvis ett vackert bildspel där naturen visar sin vackraste sida med bilder tagna sista veckan i oktober.

Med detta vackra bildspel från Naturreservatet Harge Uddar vid Vätterns strand, av fotograf Per Svensson, önskar jag alla mina läsare en fin helg.
Visningsbild är lyktan från Laxå Glashytta. Länken under bilden går till ett collage av bilder på föremål från hyttan som nu är nedlagd sedan ett antal år tillbaka.

pers-laxa-glashytta-ojuslyta
Ljuslykta från Laxå Glashytta (Foto: Per Svensson)

Fotografen från Umeå har själv valt anonymitet, men namngett och godkänt publicering av bilderna.

En kort uppdatering angående min hälsa: Jag har fortfarande mycket lite ork, varför det blir en låg aktivitet från min sida här på bloggen ytterligare en tid. Varmt TACK för alla hälsningar. De värmer mitt ❤ Jag försöker att skriva några rader på bloggens FB-sida då jag orkar. Varmt välkomna dit!

FM Lissa och tänderna

Idag är det FM Lissa som kommer på besök. Men hon har ett litet problem. Hon läspar lite när hon ska berätta vad hon gjort.

fm-lissas-mjolktander
FM Lissas mjölktänder

FM Lissa vill inte prata så mycket eftersom hon håller på att tappa sina mjölktänder. Precis som människor har hundar mjölktänder som sedan byts mot de tänder som ska hålla livet ut. Därför borstar många hundägare tänderna på sina hundar. Lär man hunden det som valp brukar det inte vara några problem. Lissa är nu omkring fem månader och hon har troligtvis fått alla sina nya tänder innan jul. Tandbytet brukar vara klart när hunden är omkring ett halvår. Att tappa tänder och få nya kliar, även i hundens mun och Lissa är inte något undantag. Men hon tuggar inte sönder saker, även om det syns att hon bitit på dem. Matte skickar bildbevis.

fl-lissas-sko
En av mattes innetofflor, med tydliga bitmärken i.

Utöver att tugga på mattes innetoffel tuggar Lissa på sig själv och på matte också! Matte smakar gott och är skön att tugga på när det kliar i munnen. Lissa har dessutom sin trasa och sina tuggben att tugga på.
fm-lissa-tuggar-sko-2
Nu är Lissa troligtvis inne i den period då hon gärna vill vara till lags. Det är en period efter den första spädbarnsåldern då valparna kan hitta på en del bus fram till dess de är omkring sju till åtta månader då de kommer in i slyngelåldern. Lissa är nu lättlärd och troligtvis en rolig och trevlig hund rent allmänt. De övningar som matte lär Lissa lär hon glatt och villigt.  I slyngelåldern kan hända att Lissa återigen hittar på bus och kanske inte lyssnar som tidigare. FM Jönso innehar fortfarande idolstatus och hans knep med kottar i öronen tillämpas stundtals flitigt.

Lissa börjar alltmer att hitta sin egen vilja. Nu handlar det om att fortsätta bygga på Lissas förtroende och att fortsätta lära in de de grundläggande kunskaper som hon behöver. På bilderna ovan visar matte hur Lissa ska sitta ner när de går ut och in genom ytterdörren. Att hunden sätter sig och väntar har bland annat den funktionen att matte slipper risken med en hund som rusar ut eller in. Och som ni ser lyder Lissa matte med glädje.

 

fm-lissa-har-vantat-utan-att-busa-nar-matte-var-ute-mkt-berom
Här har Lissa gjort matte mycket stolt.

Lissa börjar nu att lära sig vara ensam kortare stunder utan att hitta på något ofog. Hallen såg likadan ut när matte kom hem som när hon gick. För det fick givetvis Lissa massor av beröm, och matte berättar hur glad hon blev. Även om det inte sades rent ut har det kanske inte alltid varit så när du varit ensam Lissa. Kan det vara så att du stökat till när du varit ensam? Lissa vill absolut inte svar på några frågor om detta, och att fråga matte skulle det inte bli tal om!

fm-lissa-vantar-pa-maten
Kanske sitter Lissa och väntar på mat.

Något som är till glädje för både matte och Lissa är stunderna då de tränar på avslappning. För att Lissa som vuxen ska kunna orka med ett tufft arbete som tjänstehund hos FM eller Polisen måste hon ha förmågan att kunna slappna av och vila. Det behöver dessa mycket aktiva hundar träna på från det att de är riktigt små. Fodervärdar berättar hur de får ta den lilla valpen i famnen och med mycket milt våld hålla den stilla till dess den slappnar av och somnar. Precis som människor kan valparna bli övertrötta och de klarar inte av att på egen hand gå ner i varv utan behöver hållas om. Och vad kan då vara bättre att ligga i än matte eller husses famn? Det riktigt syns på dem båda att det här är något som uppskattas!

fm-lissa-kopplar-av
Matte och Lissa njuter av att bara ta det lugnt. 

Det är sedan en vana som vissa hundar gärna bibehåller även när de är i 30 till 40 kg-klassen! De lägger sig gärna i knät. Eller hoppar upp upp i famnen på matte/husse om det blir lite otäckt. Kanske det berättats tidigare, men tål att höras igen. Jag kom i kontakt med begreppet ”Schäferteater” det vill säga att exempelvis ett besök hos veterinären är livsfarligt och då kan hända att liten låter lite extra mycket. Liten kanske inte alltid är så liten. En av FM-hundar tog likt Scooby-Doo sats och hoppade rakt upp i mattes famn! En stor fullvuxen FM-hund som skulle få vaccin. Kanske ser ni bilden framför er 😉 När veterinären lyckades komma så att hunden inte såg sprutan reagerade den knappt inte om jag förstod det rätt.

fm-lissa-3-okt
En något yngre Lissa 

Bilden på FM Lissa då hon var något yngre än idag får avsluta. Lite okynnigt utseende med ett öra upp och det andra vikt. Lissa är noga med att påpeka att nu står minsann hennes öron upp såsom Schäferöron ska göra. Och hon har börjat lyssna på FM-hundarnas egen radiokanal.
Visningsbilden är från en dag på stranden.
fm-lissa-vid-havet
Har du frågor och funderingar, eller reflektioner dela gärna med dig av dina tankar om hundar i allmänhet och tjänstehundar i synnerhet.

TACK Ida Östling för fina foton och berättelser om FM Lissa.

PS!
Livets Skiftningar söker fler hundar att skriva om. Vill du vara en av dem vars hund(-ar) presenteras här är du mycket varmt Välkommen att kontakta Livets Skiftningar. Du når mig enklast endera genom kontaktformuläret eller FB-sidan Livets Skiftningar

Full fart med FM Kerro

Idag har Livets skiftningar besök av FM Kerro. Han tyckte att nu var det minsann hans tur. Jeck fick en egen artikel förra veckan och i rättvisans namn är det nu Kerros tur.

fm-kerro-skaller-1-juli
Kerro ser lite arg ut, men skäller av glädje. Matte är hemma!

FM Kerro, nu drygt 10 månader, vill gärna börja med att visa hur glad han blir när matte kommer hem. Då skäller han och lägger öronen bakåt och visar på alla sätt att han är lycklig. Kerro är mån om sin flock och han tycker absolut inte om när någon lämnar flocken och han inte får följa med. Ja, Kerro, du ska få berätta hur duktig du blivit. Det han vill berätta är att han för några veckor sedan kunde vara tyst när husse gick ifrån honom. Visst, säger Kerro, jag kan inte påstå att jag gillar att han går, men jag kunde faktiskt vara tyst. Matte blev stolt över mig. Hon tog kort på mig, men jag fick alldeles lysande ögon. Hon kallar det ”separationsångest” vad nu det är. Bäst är när matte och husse är hos mig och inte någon annanstans.

fm-kerro-tranar-15-oktober
Här sitter jag alldeles tyst och är ledsen över att husse gått. Matte tycker att jag är duktig, men ni ser väl att jag är lite ledsen?

Jodå, Kerro. Vi förstår. Flocken är viktig och ska hålla ihop. Men att lära sig att matte eller husse går ifrån är viktigt. De kommer tillbaka. Att dessutom kunna stanna kvar på plats och vara helt tyst, bara vänta är något som alla FM-hundar måste lära sig. Svårt, men nödvändigt. Passivitetsträning, att vara stilla och att vara tyst. Inte lätt för en stor stark schäfer som Kerro. Kerro gillar att spåra. Det är något som tillhör grunderna, precis som passivitetsträningen. Oavsett vad som Kerro kan tänkas vara lämplig för finns spår med som en viktig del i arbetet. Vad han kommer att spåra och söka avgörs av var han blir placerad.

fm-kerro-efter-spartraning
Kerro efter att ha spårat. Belöningen? Att hitta favoritleksaken och massor av beröm.

Här har Kerro gått ett spår. Det kräver en del förberedelser av hundföraren för att hunden ska kunna spåra. Spåret läggs genom att hundföraren (oftast) går den väg som hunden senare ska följa. Där spåret tar slut läggs något som hunden tycker mycket om, exempelvis en favoritleksak. Svårighetsgraden avgörs bland annat av underlaget, längden och hur länge spåret får ligga innan hunden får gå spåret. Ett spår där det gått en längre tid sedan det lades är svårare än ett färskt spår, asfalt svårare grus och grus än skogsmark många gånger. Svårighetsgraden ökas allteftersom hunden lär sig. Kerro får med all sannolikhet ganska lätta spår än så länge. Matte Isabella berättar att Kerro gillar att spåra.

fm-kerro-vantar-pa-sin-tur
Kerro är den yngre av dessa två och väntar därför på sin tur vid maten.

Rangordningen i flocken är viktig. Kerros äldre kompis är högre i rang och äter först. Kerro väntar utan protest. Samtidigt är nu Kerro fyllda 10 månader, vilket innebär att han kommit in i vad som kallas slyngelåldern. Den lydiga halvårsgamla valpen tycks säkerligen ha tappat hörseln och allt vad uppfostran och utbildning heter ibland. Matte lät antyda det när hon berättade att det var lättare att komma undan med hyss som nio veckors valp än som nio månaders unghund! Kerro har mycket valp kvar i sig än. Först i tvåårsåldern är han vuxen. Vilka hyss Kerro hittat på har han hållit tyst om, mycket tyst.

fm-kerro-svar-pa-att-det-var-kattens-nosavtryck-vi-hittade-pa-den-nymalade-vaggen-i-e-15-juli
Kerro med vit målarfärg på nosen.

Nu protesterar Kerro. Det var inte jag som var mot den nymålade väggen och gjorde avtryck. Det var katten. Hur många gånger ska jag behöva säga det? Och förresten, så var jag lite då också. Matte berättar att Kerro hade målarfärg inte bara på nosen, utan på fler delar av kroppen, så där står ord mot ord. Hon säger att hon fick tvätta bort ganska mycket vit målarfärg från Kerro. Självklart har han en förklaring: När katten gjort avtrycken på väggen strök han av sig all färg på mig. Så var det. Sedan vägrar Kerro säga ett ord till om detta. Nyfikenhet är en positiv egenskap. Tillsammans med mycket egen vilja och därtill avsaknad av rädsla kan hända att det ibland händer saker som flockledaren, (läs matte), inte alltid är så förtjust i. Bus och hyss helt enkelt.

fm-kerro-pa-bordet-9-juli
De två kumpanerna…

Då kan hända att bordet är en trevlig plats att vara på. Undrar om de två talar sig samman så att de vet vad de ska säga? Men Kerro kan sitta och vänta på golvet också.

fm-kerro-vantar-pa-popcorn
Kerro undrar vad som händer. Det är popcorn i micron.

Kerro är på bilden för första gången med om att poppa popcorn i micron och det låter och luktar. Matte säger lite skämtsamt att det var första gången som Kerro satt still på samma plats och var uppmärksam i flera minuter. Kan Livets Skiftningar av det dra slutsatsen att sitta still inte är Kerros favoritsysselsättning? Kerro vägrar att svara på frågan. Däremot tycker han att det ska vara med en bild till och sen får det räcka. Det är bilden från den 9 oktober då han fyllde 10 månader. Han är stolt över den. Med all rätt.

fm-kerro-10-man-9-oktober
FM Kerro 10 månader

Livets Skiftningar tackar FM Kerro och matte Isabella Erlandsson för fina foton och berättelser om Kerro. Och visst är du välkommen tillbaka till Livets Skiftningar senare under hösten/vintern.
Visningsbild:

fm-kerro-25-sept
FM Kerro har spanat in någon…

Tack Isabella Erlandsson för din generositet.

 

Att (inte) orka med sig själv

sleep-197718_1280
Att vara sjuk länge, när en redan har flera kroniska sjukdomar, slår ut stora delar av det som de allra flesta tar för givet och inte ens reflekterar över. Jag som driver Livets Skiftningar har nu haft någon form av infektion i kroppen sedan februari. För drygt en månad sedan sattes antibiotikabehandling in, i hopp om att vända infektionen, då diagnos bronkit. Antibiotikan hade viss, dock inte tillräcklig effekt. Några dagar efter avslutad medicinering kom ett återinsjuknande, nu med svår hosta därtill. Hostan har därefter hållit i sig och gått ner i lungorna. Förra veckan konstaterade distriktsläkare tilltäppta bronker och en nedre lufvägsinfektion på väg att övergå i lunginflammation varvid ytterligare behandling med antibiotika var helt nödvändig.

dog-791266_1280
Multisjuk står det i journalen. EDS, fibromyalgi och astma är tre av flera diagnoser. Till det har nu kommit en infektion som samvarierar med fra dessa tre sjukdomar. Det gerör andningsbesvär, ökad smärta och nedsatt ork. Tillkommande symtom i form av hosta, smärtor och kramp i luftvägar och bröstmuskulatur. Att ta in ny kunskap är nästan helt omöjligt för tillfället.

 

Vetenskapsradion:
Därför gör allting ondare när du är sjuk
Här kan du lyssna på inslaget från Vetenskapsradion

Bild till Vetenskapsradion därför gör allting ondare när du är sjuk
Även en liten inflammation kan ge ökad känslighet för smärta. Foto: Gorm Kallestad/TT.

Inflammation påverkar kroppen så att den blir mer känslig för smärta, enligt en ny studie. Inflammationen tycks hämma en viktig mekanism som finns hos oss alla, friska som sjuka. I ett försök där människor ombads uppskatta sina smärtupplevelser injicerades hälften av försökspersonerna med ett ämne som gav upphov till en liten inflammation i kroppen, resten injicerades med ett verkningslöst ämne. Alla individer var från början friska.

De som fick en inflammation till följd av injektionen reagerade starkare på smärta. För dessa personer krävdes exempelvis ett jämförelsevis lägre tryck på tumnageln för att nå upp till en viss smärtnivå, jämfört med kontrollgruppen. Enligt forskarna beror den lägre smärttröskeln på att inflammationen försvagade den smärthämmande mekanism som är hela tiden är aktiv, hos både friska och sjuka individer.
Mekanismen hjälper hjärnan att sortera vilken omvärldsinformation som ska behandlas. Den hjälper oss också att greppa vad som är betydelsefullt att uppmärksamma, och vad som bör undvikas. Forskarna bakom den nya studien hade i en tidigare undersökning sett att den här mekanismen inte riktigt fungerar som den ska hos personer som lider av vissa typer av kronisk smärta. Det är också känt sedan tidigare att människor med kronisk smärta har en jämförelsevis hög inflammatorisk aktivitet i kroppen.
Försöken tyder också på att den smärthämmande mekanismen var svagare hos kvinnorna än hos männen, redan innan inflammationer sattes igång.
Forskarna menar att allt detta är viktiga fynd för att förstå konsekvenserna av inflammation hos människor med kronisk smärta.

I februari hade inte ens Tussilagon börjat titta fram med sina små gula solar längs dikesrenarna. Under de dryga tre månaderna som sjukdomen varat har våren kommit och är på väg in i försommaren. Saknaden av att inte komma ut är stor. Våren går förbi och sommaren kommer medan infektionen härjar i kroppen. Ständiga avbokningar av andra, i sig viktiga, vårdbesök är ett faktum. Till Mors Dag brukar Liljekonvaljerna blomma. Vart tog våren vägen? hospital-699468_1920
Förra veckan på väg hem från vårdcentralen valdes taxin bort till förmån för en rullstolspromenad i det härliga vårvädret. Med ledsagare. Arbetsterapeuten som förskrev Permobilen villkorade användningen. Inga rullstolspromenader utan ledsagning, av säkerhetsskäl. Sjukdomarna gör att bland annat finmotorik och styrkan i händer och armar är nedsatt. Samma gäller reaktions- och koncentrationsförmåga. Då blir behovet av ledsagare uppenbart. Just nu är svår hosta och feber samt smärta i lungor/bröstkorg de jobbigaste av symtomen. Smärtor som härrör från EDS och fibromyalgi lever jag med dagligen sedan många år tillbaka.german-shepherd-340843_1920
Så ser min, Piia-Liisas, verklighet ut för tillfället. En tråkig konsekvens är att vissa artiklar som kräver mycket, som innebär inläsning på engelska och liknande, har fått skjutas framåt i tiden. Det är bland annat sådana faktaartiklar om hundar och deras fysiska, psykiska och sociala utveckling samt andra artiklar som utlovats, men som på grund av sjukdom nu får vänta. Jag hoppas att ni som läsare har överseende med att aktiviteten på Livets Skiftningar har varit och kommer att var lite lägre än tidigare för en period framöver.
german-shepherd-dog-948899_1920
Jag vill också tacka för den uppskattning och allt stöd ni som läsare och ni som besökare av både Livets Skiftningar och min personliga sida på Facebook samt FB-gruppen Försvarmaktens Hundar med flera grupper har visat mig/Livets Skiftningar under de gångna månaderna. Det är tack vare er som jag orkar fortsätta skriva, trots sjukdomen som härjar runt i mig. Nu hoppas Livets Skiftningar på en vacker försommartid och kommande sommar!

Länk:
Läkartidning om luftvägsinfektioner