Ett tips till alla hundälskare

Hej igen!

Har du som läser detta uppmärksammat att Sveriges radio för några veckor sedan började sända Klara Zimmergrens uppmärksammade radioprogramserie ”HUNDLAND” från 2014 i repris.

Själv kan/vill jag bara säga så här: Alla som har eller har haft någon sorts relation till hundar – egna eller andras – rekommenderas verkligen att lyssna på dessa program.

Här kan du läsa det pressmeddelande som gick ut hösten 2014, då programserien sändes för första gången:
Pressmeddelande 2014-10-15

Hundland – ny serie om kärleken till människans bästa vän

Hundland i P1 Klara Zimmergren och Frasse Foto: Jörgen Hinder

Hunden tar plats i allt fler samhällsfunktioner, som vakt, nos, livsviktigt sällskap eller vårdare. Varför väljer över en miljon svenskar att leva med hund och vilken är hundens viktigaste uppgift? Det och mycket mer får man veta i Hundland med start 3 november i P1.

I en serie på fem delar ger sig programledaren Klara Zimmergren ut på en resa genom Hundland. Från ålderdomshemmets sällskapsjyckar på remiss till hundrummet på Årstaskolan.

– Man kan ha hund av många olika skäl: Sällskap, motion, utställningar och tävling . Själv har jag hund för att de får mig att skratta, säger programledaren Klara Zimmergren och tillägger: Jag kan inte tänka mig ett liv utan hund, jag vill ha hur många som helst.

Möt den hemlösa Anne som inte skulle klara tillvaron utan Tjabo och hockeyproffset Tommy som fortfarande darrar på rösten när han pratar om Roffe. Hör Annika Östberg berätta om hundens förlösande kraft i fängelset och etologen Per om vad som skiljer hunden från vargen. Och är det verkligen av lojalitet som hunden skyddar sin ägare, eller vill den bara ha godis?

– Nästan alla jag träffat längs den här resan berättar om hur hunden tycks känna på sig och liksom veta vad vi behöver. Men samtidigt som många finner det lättare att leva med en hund än med en människa är det ju en i grunden ojämlik relation – det är vi som bestämmer när dom skall dö, säger Klara Zimmergren.

Hundland sänds i P1 under fem måndagar i höst, med start den 3 november. Sändningstid kl.10.35-11.00. Därefter finns programmet för efterhandslyssning på sverigesradio.se och i appen Sveriges Radio Play.

Om programledaren:
Klara Zimmergren är komiker, programledare i radio- och tv samt författare. För sin berättelse om längtan efter barn, beskriven i romanen ”Längtan bor i mina steg” och i hennes Sommar i P1 2013, har hon fått stor uppmärksamhet. Man har också kunnat se och höra henne i humorduon ”Mia och Klara” och som programledare för SVT:s Djursjukhuset. I höst kan man även höra henne i Zimmergren och Tengby i grannkanalen P4.

Pressbild
Hundland i P1. Klara Zimmergren och Frasse. Foto: Jörgen Hinder http://sverigesradio.se/Diverse/AppData/isidor/images/News_images/1191/3422216_1365_2048.jpg
http://sverigesradio.se/Diverse/AppData/isidor/images/News_images/1191/3422217_1365_2048.jpg
http://sverigesradio.se/Diverse/AppData/isidor/images/News_images/1191/3422219_2048_1365.jpg
http://sverigesradio.se/Diverse/AppData/isidor/images/News_images/1191/3422221_2048_1365.jpg
http://sverigesradio.se/Diverse/AppData/isidor/images/News_images/1191/3422222_2048_1365.jpg

Det avsnitt jag hörde nu senast handlade om två saker: 1) Vilken roll kan hunden spela i en människas liv? Samt 2) Hur tänker man som hundägare/hundälskare kring detta med att man förr eller senare kanske måste ringa det där samtalet till veterinären om att ”ta bort” – eller i klartext: avliva – sin fyrbenta vän, som man ju inte vill ska plågas i onödan?

Vad gäller hundens roll i en människas liv, så fick vi i det programavsnittet träffa ett före detta ishockeyproffs, Tommy, som berättade om sin hund Roffe. Tommy och Roffe var alltid tillsammans, de hängde ihop som långhalm och ler. Roffes naturliga plats under bilutflykter var att sitta i framsätet bredvid husse. Dock var det husse som körde bilen, inte Roffe.

Men det kunde bli problem ändå under dessa bilutflykter. Till exempel när Tommy var i färd med att dejta en tjej. Då fick tjejen nämligen finna sig i att sitta i baksätet i bilen, när de var ute och körde. För inte kunde hon sitta på platsen bredvid förarsätet. På Roffes plats. I hans säte. Det gick självklart inte för sig. Det insåg alla. Även tjejerna. Fast de flesta tjejerna accepterade inte att ”tvingas” sitta i baksätet. Att vara Tommys No. 2. ”Brädad” av en hund.

 

Det är inte utan att jag kan förstå det. Jag klandrar inte de här tjejerna. De har min sympati.

Så det är inte svårt att gissa att Tommy fick problem med de tjejer han dejtade. Att känna sig som den ständiga tvåan kan inte vara kul. Eller femte hjulet under personvagnen – om man säger så. När man inget hellre önskar än att få vara någons No. 1, den mest hyllade.

Nog om detta. Sedan var det i samma programavsnitt en intervju med en veterinär, som ofta ställde upp som den där personen som såg till att ge folks hundar den där sprutan, som skulle avsluta hundens liv här i jordelivet.

”Hur känns det, för en veterinär, att ta död på folks fyrbenta älsklingar?” undrade Klara Zimmergren.

Jo, förklarade veterinären, man måste lära sig att se kliniskt och yrkesmässigt på det hela. Jfr med en kirurg som måste vänja sig vid att ta en skalpell och helt sonika skära upp den patient som ligger på operationsbordetoch är i behov av hjälp.

Inte alla passar för den sortens jobb.

Men hur var det då med veterinärens egen hund, när den skulle ”tas bort”? Delegerades månne den uppgiften till en veterinärskollega?

Nej, löd svaret. Han tog själv hand om det ”borttagandet” också. Fast plötsligt stockade sig rösten på denne veterinär när han berättade följande: ”Min hund var van att få följa med mig till jobbet, så han var inte rädd, när han kom till min arbetsplats på veterinärskliniken. Han kände till miljön. Men när jag stack sprutan i honom, tittade han på mig med sina stora, nästan bedjande  ögon. Det var som han tänkte: ‘Men hallå husse, vad håller du på med nu? Så här brukar du ju inte göra med mig, när jag är här på ditt jobb och hälsar på.'”

”Den blicken från min hund glömmer jag aldrig”, avslutade veterinären. ”Den får jag nog leva med resten av livet.”

FDETDA: Här kan du läsa en artikel från i somras, i vilken GGV Pipili berättar om hur hennes älskade ZsaZsa tvingats lämna jordelivet på det att denna fina hund skulle slippa plågas och ha ont och lida/plågas:

https://wordpress2202.wordpress.com/2016/07/05/gammeltanten-zsa-zsa/

Läs det bloggartikeln. Om du redan vet att du har läst den, läs den då en gång till. I denna nya kontext som denna nya bloggartikel erbjuder.

Jag tycker att GGV Pipilis bloggartikel just visar vilken kärlek det ofta finns mellan hund och människa.

En hund går alltid ”all in” och är städse hängiven den husse eller matte som tar hand om den, ger den mat och ser till att den har det bra. En hund går aldrig bakom ryggen. En hund bluffar inte, ställer inte ut några fagra kärlekslöften för att sedan minuten senare gå bakom ryggen och i stället baktala sin husse eller matte. Svekfullhet finns inte på en hunds mentala karta.

Vilket får mig att erinra mig en äldre tant jag råkade komma i samspråk med för ett antal år sedan. Hon berättade för mig att när hon avled, skulle hennes hund minsann stå med i dödsannonsen bland de sörjande. Rent av stå på första plats – för att markera hur starka banen varit mellan henne och denna hund. Detta hade hon skrivit i sitt testamente att så skulle vara fallet.

Det hela var sålunda inte bara en stundens ingivelse. När dödsannonen dök upp i lokaltidningen något år senare, fanns hundens namn mycket riktigt med bland de sörjande. Jag minns att jag tänkte: Heder åt den gamla tantens barn som lät sin mammas högsta – och sista – önskan gå i uppfyllelse.

Apropå det: Hur är det? Har du som läser detta blogginlägg något minne att berätta som rör just din relation till just din fyrbenta pälskling? Dela gärna med dig av dina speciella minnen.

Och glöm inte att lyssna på programserien ”HUNDLAND” i Sveriges radio P1. Sista avsnittet sänds visserligen redan denna vecka. Men du kan alltid hitta alla programavsnitten på Sveriges radios hemsida; det är bara att skriva SVERIGES RADIO + HUNDLAND i din webbläsares sökruta. Alternativt kan du leta reda på HUNDLAND-programmen i Sveriges radio play-appen, om du nu skulle känna för det.

FDETDA: Ni har väl redan räknat ut det vid det här laget. Att detta blogginlägg INTE är skrivet av GGV Pipili. Utan av någon annan. Vem vet, kanske är det rent av GGV bbnewsab som lagt in den här artikeln på Pipilibloggen? Han är i alla fall starkt misstänkt för att ha varit framme och gjort det. Även om han, konfronterad, svarar med det klassiska ”No comments”.

Alla Helgons Dag 2017

mj-alla-vintern-ar-kommen-alla-helgons-afton-umea-2-2016
Vintern är kommen till Umeå (foto: Privat)

Livets Skiftningar önskar alla sina läsare en trevlig och fin Allhelgonahelg med vackra bilder från Umeå och från trakterna kring Norra Vättern och Askersund.

mj-alla-helgons-afton-lilla-venidig-umea-1-2016
Lilla Venedig, Umeå (Foto: Privat)

Umeå visar på Alla Helgons afton 2016 i skymningens tid upp vinterns första skönhet. Lilla Venedig, där hav möter land, där kylan gnistrar vackert och skyarna speglas i vattnet. En stund senare möts vandraren av ljusen vid vägens slut.

mj-ljuset-vid-vagens-slut-alla-helgons-afton-umea-3-2016
Ljusen vid vägens slut (Foto: Privat)

Umeå visar vinterns intåg. Här i Askersund, ungefär 750 km söderut, är det fortfarande höst även om kylan nu kommit och en och annan snöflinga dalat.

pers-mork-septemberkvall
Månen lyser över en mörk höstkväll. (Foto: Per Svensson)
candles-141892_1920
Vi tänder ljus och minns…

Alla Helgons Helg är helgen då många går till kyrkogården och tänder ljus för dem som inte längre finns bland oss mer. Vi minns våra nära och kära. Kanske kan vi inte komma till kyrkogården där våra kära vilar. Att då tända ett ljus endera hemma eller i en kyrkas ljusbärare kan vara ett sätt att minnas. Här kan du komma till Svenska Kyrkans sida om Allhelgonahelgen. Några ord till tröst av Biskopen i Strängnäs stift, Johan Dahl kan du lyssna till här. (Scrolla ner finner du filmen)
Avslutningsvis ett vackert bildspel där naturen visar sin vackraste sida med bilder tagna sista veckan i oktober.

Med detta vackra bildspel från Naturreservatet Harge Uddar vid Vätterns strand, av fotograf Per Svensson, önskar jag alla mina läsare en fin helg.
Visningsbild är lyktan från Laxå Glashytta. Länken under bilden går till ett collage av bilder på föremål från hyttan som nu är nedlagd sedan ett antal år tillbaka.

pers-laxa-glashytta-ojuslyta
Ljuslykta från Laxå Glashytta (Foto: Per Svensson)

Fotografen från Umeå har själv valt anonymitet, men namngett och godkänt publicering av bilderna.

En kort uppdatering angående min hälsa: Jag har fortfarande mycket lite ork, varför det blir en låg aktivitet från min sida här på bloggen ytterligare en tid. Varmt TACK för alla hälsningar. De värmer mitt ❤ Jag försöker att skriva några rader på bloggens FB-sida då jag orkar. Varmt välkomna dit!

Utmärkelsen ”Årets polishund”

I väntan på GGV Pipilis comeback passar jag på att sticka emellan med ett ”gästinlägg” här på hennes fina och så läsvärda blogg.

Jag undrar: Säger er namnen Grym och Herman någonting?

Eller namnen Cox och Aldo?

Eller Izor och Puck?

Eller Doris och Orax?

Nej, det är sannerligen inte lätt att hitta någon röd tråd mellan de så disparata namnen.

Icke desto mindre finns det ett samband.

Det är namn på hundar som tilldelats utmärkelsen ”Årets polishund”.

En utmärkelse som det verkligen inte är kattskit att tilldelas.

Du kan läsa om alla de här duktiga hundarna här:     http://www.mynewsdesk.com/se/tag/polishund .

Gör gärna det! Läs om deras bravader i de olika årens pressmeddelanden, i vilka man kan ta del av motiveringen för att just en viss hund har gjort sig extra förtjänt att erhålla utmärkelsen ”Årets polishund”.

Spännande läsning utlovas.

Om hunden Aldo har FM Pipili faktiskt skrivit, fast i ett annat sammanhang. Sök på Aldo via bloggens sökruta. Eller, ännu enklare, klicka på följande länk: https://wordpress2202.wordpress.com/2016/04/13/regnbagsbron/ .

En ovanligt rörande artikel om hur Skånepolisen följde sin tappre och duktige arbetskamrat till sista vilan. En av Pipilis allra bästa artiklar, enligt min mening.

Vem vet, snart kanske någon av de FM-hundar som Pipili har skrivit om här på bloggen kan komma i fråga för utmärkelsen ”Årets polishund”?

Om eller när så sker, kommer jag att utbrista i ett fyrfaldigt ”Vov”. FM-hundarna spelar i den division varifrån ”Årets polishund” rekryteras. Eliten bland hundar – med andra ord.

Ja, detta var allt för denna gång. Glöm nu inte att läsa om de olika ”Årets polishundar” – från år 2009 och framåt – som presenteras via länken ovan. Och glöm absolut inte FM Pipilis vackra äreminne över polishunden Aldo, som Skånpolisen åkte tillsammans med i en högtidlig MC-kortege, innan det var dags att tacka honom och ta farväl av honom för allra sista gången.

Numera jagar Aldo bovar på andra sidan regnbågsbron. Och trivs förmodligen hur bra som helst.

Tror ni inte det?

PS Både GGV Pipili och jag, bbnewsab, ber att få önska bloggens läsare/följare en trevlig allhelgonahelg. Och nu en liten hemlis. En liten fågel har nämligen viskat i mitt öra, att om det vill sig väl, så återkommer Pipili med ett nytt alldeles eget blogginlägg någon gång under den stundande helgen. Låt oss hoppas att jag korrekt uppfattade vad fågeln viskade till mig. Jag vill ju inte att jag ska ha hört fel. DS

FM Kyra In Memoriam

FM Kyra 7 april 2015 – 2 september 2016
fm-kyra-marsta-efter-l-test
FM Kyra vandrar nu i Regnbågsbrons land där ingen tid finns. Vila i Frid älskade FM Kyra.

sunset-203188_1920

FM Kyra (mamma Ianthe och pappa FM Dhill) kom till familjen Östling när hon var nio veckor gammal, i början av juni 2015, full med bus och upptåg. Hon var en glad och pigg valp med mycket egen vilja. Precis som de flesta av valparna från försvarsmakten.

fm-kyra-7-veckor-gammal
FM Kyra ca 7 veckor (Foto: HAS ”BB Hilton”)

Redan på denna bild syns nyfikenheten och leklusten i hennes ögon. Här är hon fortfarande kvar på BB Hilton och blir så ytterligare ett par veckor innan hon får åka till sin familj. Den 9 juni 2015 reser hon den långa vägen från Sollefteå till Vänersborg där familjen hämtar henne.

FM Kyra 9 juni Första dagen hos matte somnar hon i knät
Väl hemma somnar Kyra i mattes knä.

Det är jobbigt att resa och att liten då somnar i mattes knä är inte konstigt. Tio veckor gammal är det dags att bada och då blev man så här fin efter badet:

FM Kyra 15 juni nybadad
Nybadad och fin veckan innan midsommar 2015

11 veckor gammal firade Kyra midsommar med blomsterkrans runt halsen.

fm-kyra-idas-val-2
FM Kyra firar midsommar med blomsterkrans runt halsen.

Vackra blommor på en vacker flicka. Blommorna lyser verkligen upp henne och så som hon ligger. Riktigt uppmärksam på något eller någon, kanske något midsommargodis? Undrar vad Kyra drömde om midsommarnatten?

fm-kyra-som-valp-idas-val-1
12 veckor och på skogspromenad

Kyra var en aktiv hund och krävde mycket aktivitet! Tolv veckor gammal var Kyra ute och sprang i skogen. Att sitta still var kanske inte favoritsysselsättningen, men en kort stund så matte kunde ta bilder gick bra. Tänk vilken lycka att få springa fritt i skogen en härlig högsommardag i månadsskiftet juni/juli.

fm-kyra-12-v-2
Kyra tar en liten paus under promenaden
fm-kyra-12-v
En bild till från samma promenad

Att det var full fart visar bilderna som finns på Kyra. Matte Ida har varit en flitig fotograf och fångat Kyra i många olika situationer. På nedanstående bild har Kyra upptäckt att det går att hoppa upp sätta sig på soffryggen. Men vad hände med Kyra ögon? Är det kanske okynnet som lyser grönt?

fm-kyra-pa-soffryggen-idas-val-7
Kyra har satt sig på soffryggen.

Sommaren övergår i höst och Kyra växer och tränar tillsammans med matte. Leksaker tuggas det gärna på och Kyra har mycket egen vilja precis som det ska vara. Allt eftersom hon blir äldre ökar också kraven och hon är livlig och läraktig. ”Busfröken” kallades hon av matte redan som liten. Att ligga på mattes axlar hade de tränat på redan då Kyra var liten och vägde betydligt mindre.

fm-kyra-pa-mattes-axlar-idas-val-5
Här visar matte upp vad de kan. 25 kg hund ligger på mattes axlar och Kyra ser mest lite lekfull ut. Det är roligt att att leka med matte. (Foto: Peter Östling)
FM Kyra Heja Sverige 17 nov
FM Kyra hejar på Sverige. 

November 2015 var det något större idrottsevenemang. Kanske var det Fotbolls-VM eller Novemberkåsan? Minnesgoda läsare får gärna uppdatera och berätta om vilka stora idrottshändelser som ägde rum då. Kyra hejar iallafall tillsammans med familjen på Sverige. Kyra hejar inte bara på Sverige, utan hon är också ute och tränar.
FM Kyra 17 jan bild 3

Kyra och matte firade både Lucia och önskade God Jul. Vintern kommer och går. Kyra fortsätter att utvecklas till en en stark och fin FM-hund. Läraktig men som sina likar inte alltid lätt. Hon ville mycket och gillade utmaningar av olika slag att döma av all dokumentation som matte Ida så generöst delat med sig av. Målet med den grundläggande träningen som Kyra genomgår är att hon vid 18 månaders ålder ska klara L-testet för att kunna utbildas till tjänstehund inom försvarsmakten eller polisen.

Här är bilder från januari då Kyra är nio månader och mars 11 månader.

Kyra tar in vårens alla dofter.

FM Kyra badar i vitsippor i början av maj 2 av 2
Drygt ett år gammal undersöker Kyra marken under alla vitsippor. Kanske läser hon tidningen?

Kyra väntar på matte och skäller ut henne när hon kommer hem!

fm-kyra-vantar-pa-matte-idas-val-6
Kyra väntar. (Foto: Peter Östling)

Okynnet finns kvar hos Kyra och hon visar de andra FM-hundarna hur man gör när man ringer. På bilden har hon lånat mattes mobiltelefon.
12795294_10153306941161759_340691134350029399_n FM Kyra med mobiltfb
Kyra fortsätter sin träning och dagen för L-testet kommer allt närmre. Under sommaren kommer beskedet att hennes tid för test är satt till den 16 augusti 2016.

fm-kyra-och-ida-infor-l-test
På plats inför L-test. (Foto: Sunny Östling)

 

Efter L-testet flyttar FM Kyra till Märsta och Försvarets Hundtjänstenhet där hon blir kvar i ytterligare två veckor. Under den tiden konstateras att Kyra bär på en genetiskt defekt som gör att hon inte har de förutsättningar som krävs för att fungera och må bra vare sig som tjänste- eller familjehund. Därför fattas det tunga, men för FM Kyra bästa, beslutet att hon ska få somna till den eviga vilan.

Vila i Frid FM Kyra

fm-kyra-collage-idas-val-4
FM Kyra (Collage: Ida Östling)
fm-kyra-l-tes-idas-val-3
Ida Östling och FM Kyra (Foto: Peter Östling)                                                      

rainbow-436171_1920
Tack till matte Ida Östling som så generöst delat med sig av bilder och text. In Memoriam: 1.Foto på FM Kyra, Märsta, Pia Johansson.2. Arkivbild, Pixabay. Övriga foton på FM Kyra där ej annat anges Ida Östling.

FM-hundarna visar upp sig

Idag har FM-hundarna bestämt alldeles själva att de ville visa upp sig. Så Livets Skiftningar och FM Pipili har bara att lyda  order. När en grupp FM-hundar har bestämt något, ja då blir det så. De berättar också för Pipili att det pågår L-test nu i dagarna och så småningom kommer de att berätta om hur det var på dessa lämplighetstest. Men först vill de hedra en kamrat:
rainbow-977951_1920

FM Kyra har vandrat över bron till Regnbågsbrons land. Ingen tid finns där, bara lek och allt gott, gröna ängar, svala skuggiga dungar och allt vad en hund som Kyra kan önska finns i detta land. Vila i Frid FM Kyra.
Samtliga FM-hundar genom Livet Skiftningar.

 

FM Kyra på skolan 26 augusti
Vila i Frid  FM Kyra                        (Foto: I. Östling)

Tack Ida Östling för att du så generöst delat med dig av FM Kyras tid hos dig. Livets Skiftningar känner med dig och de dina i er sorg och saknad efter en älskad familjemedlem.

pers-blomma-3
Foto: P. Svensson

Nu vill FM-hundarna visa upp sig. Sommaren har passerat, men sommarvärmen gör tappra försök att hålla sig kvar. Sommaren är en underbar tid för hundarna med extra mycket utomhusvistelse. Flera av dem berättar också om semesterresor. Att utforska nya platser är alltid intressant. Men ibland blir det varmt i bilen och då är det skönt med AC tycker en anonym FM-hund!

fm-kerro-vill-ha-luft-fran-acn

fm-krus-pa-morgonpromenad
FM Krus tar en paus under morgonpromenaden 

Som ni kanske minns fyllde FM Krus och FM Kuna ett år midsommarhelgen. Och givetvis vill även FM Kuna vara med idag.

fm-kuna-letar-2-sept
FM Kuna och morgontoaletten (Foto: M. Rydfjord)

Kuna har valt att visa att hon är noga med sin morgontoalett. Likaså tvättar man tassar och leksaker före maten!
fm-kuna-ar-torstig
En utomhusbild där det råder viss oenighet om vem som ska ha pinnen vill hon visa, och att hon är duktig på att hoppa:
fm-kuna-ska-ha-pinnen
FM Kuna låter hälsa att hon gärna vill återkomma i en egen artikel, och det lovar Livets Skiftningar att hon ska få göra inom de närmaste veckorna! Då vill hon berätta om sin semester bland annat.
FM Kudo var allt lite tyken på FM Pipili. Pipili hade inte tagit med bilden på honom i artikeln om sommarens bär och frukter, utan bara nämnt honom vid namn. Han krävde därför att denna bild där han äter av bären skulle vara med. Självklart går Livets Skiftningar honom till mötes och publicerar denna bild. ”Minst tre bilder på mig” var hans krav och det är inga problem. Kudo berättar också att även han har för avsikt att återkomma i en egen artikel där han bland annat berättar om hur det gick på det L-test han nyligen genomfört.

fm-kudo-gillar-bar
FM Kudo äter bär  (Foto: J. Eklund)

FM Kudo visar upp sig!

FM Fatzy vill gärna var med även hon och tala om att hon njuter av livet på landet.

FM Fazy 12 juni
FM Fatzy i gröngräset    (Foto E. Qvick)

Kan man ha det bättre? undrar Fatzy. Bara vara, leka, promenera både i skogen och längs sjön. Ta ett dopp närhelst det passar. Fatzy njuter av livet tillsammans med matte Eva.

FM Fatzy Det finaste man har sätter man på bordet!
Jennifer Nilsson och FM Iolla (på bild) har besök av Eva Q och Fatzy.

Fatzy vill visa upp sin son FM Jötto som kan sitta fint. Andra bilden är det svampplockning för matte medan Fatzys granne Ozzy tar det lugnt. Fatzy talar om att hon också är noga med att hålla reda på sina leksaker, vilket hon visar på visningsbilden som avslutar denna artikel.

 

FM Fatzy och trattisar
Fatzy kamrat Ozzy och trattkantarellerna – favorit i repris! Men nog tycker jag mig se gul trumpetsvamp också? Trumpetsvampen som finns i gult och grått (brun?) tycker Pipili smakar ännu bättre än ”trattisar”. Det kan vara svårt att hitta de första, men har en väl gjort det brukar de finnas i mängder. Grattis till fin skörd.

Men – nu är det någon som kommer i full fart och knackar på. Det är Krus som tycker att han vill visa upp sig lite till. Ja, visst. Det ordnar vi. Visst får du vara med på några bilder Krus, innan vi låter lilltösen FM Lissa avsluta för idag.

fm-krus-och-kast-med-liten-boll
FM Krus har tränat kast med liten boll. Men var är bollen?

Matte har ordnat ett collage med många bilder på Krus. ”Passar mig bra” säger han!
fm-krus-i-manga-upplagor

FM Lissa får bli sist ut bland hundarna idag. Hon växer så det knakar. Den lilla ulltotten har blivit stor på kort tid. Precis som hos människobarnen försvinner spädbarnstiden snabbt, och innan man vet ordet av är barnen tonåringar. Lissa är inte i tonåren än, hon är ungefär i förskoleåldern nu. Då viljan att lära brukar vara lika stor som att hitta på hyss och bus. Lissa har som synes lärt sig att hämta tidningen. Att det är en trygg tjej råder inga tvivel om. Se bara hur lugnt hon tog det när hennes familj flyttade. Men det är nog lite långtråkigt att flytta. Även Lissa återkommer i en egen artikel om ett tag.

fm-lissa-flyttar-1
Lissa tar det lugnt under flytten. (Foto: I. Östling)

Lissa hämtar tidningen.

fm-lissa-27-aug-6
Lissa har fått syn på något intressant!
fm-lissa-27-aug-1
Även om man tar det lugnt är det jobbigt och kanske långtråkigt att flytta. Lissa passar på att vila en stund.

Med det tackar Livets Skiftningar alla FM-hundar med respektive fodervärd för generositet och tillmötesgående med bilder och berättelser. Som visningsbild återfinns FM Fatzy:
FM Fatzy har koll på sina saker OBS datum 14 juni ej 21 juni
Foto:
FM Kyra          Ida Östling
FM Krus          Susanne Andersson
FM Kuna         Monica Rydfjord
FM Kudo         Julia Eklund
FM Fatzy         Eva Qvick
FM Iolla           Eva Qvick
FM Lissa         Ida Östling
Bildcollage     Susanne Andersson
Blommor        Per Svensson
Regnbåge       Arkivbild Pixabay

Gammeltanten Zsa-Zsa

love-317668_1920
Farväl vår älskade Zsa-Zsa

Vår älskade Zsa-Zsa har den 20 juni 2016 vandrat över bron till Regnbågens land för att där invänta sin familj. Hon möter där sin styvmor Zola som gick före redan 2009. I Regnbågsbrons land existerar inte tid. Bara lycka och glädje och frihet från allt som gör ont på något sätt.

110410 005

Zsa-Zsa juli 2005 – juni 2016

Nu vilar du gott och smärtan över
vår älskade Zsa-Zsa har gått över bro
leker på ängar med blommor och klöver
tillsammans med andra som evigt fått ro
Där tiden är något som ej längre finns
med kärlek i hjärtat vi alla dig minns
Lycklig och fri i Regnbågens land
Och snart en gång din tass i min hand

Vila i Frid

Älskade Zsa-Zsa

rainbow-436171_1920

Sorgen är färsk fortfarande. Därför blir det bara detta korta inlägg. En längre artikel till Minne kommer senare.