När litet blir stort – om bemötande del 2

girl-421651_1920
När litet blir stort – om bemötande inom vård och omsorg.  Att mö
tas.

Bemötande. Att mötas. Att se – på eller förbi eller inte alls. Att tala till, med eller förbi någon. Bemötande är ett ständigt aktuellt ämne, inte bara inom vård och omsorg. Denna artikelserie begränsas dock till att handla om bemötande just inom vård och omsorg. Ett enkelt möte som blir fel – när litet blir stort!

Redan innan vi är födda börjar vi vara berörda av bemötande indirekt genom mammans respons på det bemötande hon får. Och vård och omsorg är något som sedan kommer att följa oss genom livet. Både i form av att vi tar emot, men också att vi ger. Ung eller gammal, frisk eller sjuk. Från det att vi är små barn till dess vi är gamla kommer vi att möta andra personer, både dem som har vården och omsorgen som yrke och personer som ger detta av människokärlek eller av nödvändighet. Vi kommer kanske också att få uppleva möten med djur som för alltid blir kvar hos oss. Positiva och negativa möten.

dog-869022_1920
Ibland kan kärleken mellan människa och djur vara det som får en person att orka…

Det som står i fokus här är dock det professionella mötet. Mötet mellan personal inom vård och omsorg och patienten, brukaren, klienten, den hjälpsökande. Många är beteckningarna på den som söker hjälpen. Och många är de som berättar om hur möten har gått fel och slutat i tårar av kanske både sorg och ilska. Av känslor av utsatthet och av att inte bli trodd. Av att ha blivit sårad och kränkt. Möten som gått helt fel. Inte en gång, utan gång på gång har mötet individen gick till, med förhoppningen att denna gång kommer de att lyssna på mig, återigen slutat i stor besvikelse. Återigen kommer frågan som ofta är så central: ”Varför lyssnar de inte på mig?”

megaphone-50092_640
Men lyssna på mig!

I bemötande finns att lyssna vad som sägs. Efter del 1 i denna serie ställdes frågan i de grupper på Facebook där artikeln presenterades om vad som läsarna upplevde viktigt avseende bemötande. Så gott som samtliga som svarat tar upp två saker. Det är att bli lyssnad på och att bli trodd. Två centrala begrepp. Vad innebär det att bli lyssnad och trodd på? Motsatsen blir ju att inte bli trodd och att bli ohörd, trots att individen försöker förmedla något som för de är viktigt. Hur ska ett möte bli bra om någon av deltagarna upplever att de inte blir trodda och att andra deltagare i mötet inte lyssnar?

Det tycks kanske som en självklarhet att mötesdeltagare tror på det som sägs och att de lyssnar till varandra. Och så är det säkerligen i många fall. Men tyvärr brister det ofta när det gäller kontakterna som rör vård och omsorg. I mötet mellan exempelvis läkare och patient är patienten expert på sin egen kropp, eller? Frågan är allvarligt menad eftersom det gång efter annan berättas om just möten läkare – patient, där patienten fråntas rätten att beskriva vad hen upplever vara fel. Istället definierar läkaren patientens upplevelse av vad som eventuellt är fel. För att kunna göra det krävs utöver undersökningar och prover av olika slag också att läkaren lyssnar till patienten, eller till den som är med, vad som skett innan patienten sökt hjälp. Därtill kommer detta med avstånd. Läkaren måste för att kunna undersöka kliva in i patientens intimitetszon med allt vad det innebär.

hand-357889_1920
Kanske är det inte det synliga som är mest allvarligt?

Det är lätt att ta det som är synligt och åtgärda det. Men när läkaren inte lyssnar på det som sägs är risken stor att viktig information går förlorad. För kanske är såret på handen bara ett symtom på något som är mer allvarligt. För att få veta så måste vårdgivaren lyssna aktivt på vad som sägs, både med ord och ”mellan raderna” Att inte bli lyssnad till och trodd på sårar och kränker. Och tystar… Synliga symtom, sjukdomar som syns på prover, behandlingsbara symtom, sjukdomar och skador som är väl kända får ofta bra behandling. Men alla sjukdomar och skador är inte av den karaktären. Och det är när symtomen inte stämmer överens med ”boken” som problem ofta uppstår. När exempelvis smärtan inte går att förklara.

headache-388876_1920
En smärta som inte går att beskriva…

Smärta hör till det enskilda symtom som kan vara bland de svåraste att beskriva. Andra svårigheter i vårdsituationer är när barn är sjuka, när patienten utöver akut sjukdom har någon form av funktionsförändring/ – begränsning. Att ha en kronisk sjukdom och sedan utöver den drabbas av en akut sjukdom ställer stora krav på vårdgivarna. Och det är i dessa situationer som det många gånger går fel. Det tycks vanligt att besvär som föranleder läkarbesök direkt kopplas till grundsjukdomen eller funktionsbegränsningen oavsett vad som föranleder vårdbesöket. Alla upplevda symtom behöver inte ha med de diagnoser som redan finns att göra, även om det nytillkomna givetvis kan påverkas av tidigare sjukdom. Att konsekvent förklara alla symtom utifrån en diagnos upplevs av många som kränkande. Personen blir inte trodd, eller rättare sagt, upplever att den som lyssnar inte tror på det som sägs och detta i sig upplevs ofta som en kränkning.
button-892162__340
För att återknyta till föregående artikel – en upplevelse är alltid sann. Och hur det känns ska inte ifrågasättas. Försöken att göra sig förstådd, att beskriva vad som inte är som vanligt kan upplevas ibland som att tala som till en vägg. Att inte bli lyssnad på därför att det redan från början finns ett grundantagande hos vårdgivaren vari problemen ligger skapar lätt problem och missförstånd. Detta diskuteras närmre i följande artikel som kommer att handla mer specifikt om möten i vården och långvarig smärta.

Berätta gärna om dina erfarenheter av möten där förutfattade meningar funnits med. Hur har du som patient (motsv) upplevt detta? Som anhörig, ledsagare, vårdnadshavare…
Det kan vara vårdbesök,  andra situationer som exempelvis rör skola och barnomsorg, äldreomsorg och mycket annat.

woman-1006102_1920
Att inte nå fram…

De blå bergen

Utsikt från Rusakulan.                                                                            (Bildkälla: komtillorebro.se)

Kilsbergen – de blå bergen,  mellan Närke, Västmanland och Värmland. Att de kallas för ”de blå bergen” är så enkelt att de ofta ser blå ut när man ser dem på håll.

Kilsbergen är likt Tiveden ett ställe varifrån jag har många vackra minnen. Från residensstaden i länet far jag rakt västerut för att komma till Kilsbergen, för att sedan följa bergen längs en liten väg fram till Nora. Ni vet staden med både ”Tre små gummor” och den stad som författarinnan Maria Lang (Dagmar Lange) verkade i då hon skrev sina spännande historier om kriminalkommisarie Christer Wijk, bördig från Skoga som Nora heter i Maria Langs romaner.

Dagmar Lange                                           (Bildkälla: minabibliotek.se)

Många av dem är filmatiserade som exempelvis Kung Liljekonvalje av dungen. Men åter till början av resan.

rusakulan letrek.se.jpg
Utsikt från Rusakulan (Bildkälla: letrek.se)

Första stoppet blir vid utsiktsplatsen ”Rusakulan”. Att stoppet blir just vid denna utsiktspunkt beror på flera faktorer. Den viktigaste, förutom den helt fantastiska utsikten i tre väderstreck, är att Rusakulans utsiktsplats är anpassad för alla, även dem med funktionsförändringar av olika slag. Det går att med rullstol komma ända upp till utsiktsplatsen. Därtill är det bra skyltat. Att stå på plattformen och kunna skönja Köpings industrier långt bort är en ofattbart vacker upplevelse. Känslan av att vara en liten del av något stort är stark, överväldigande. Bilarna syns på vägarna nedan, som om de vore små svartmyror. Vattentornet Svampen i Örebro tycks inte större än att de  skulle gå att plocka det som just – en svamp!

 

Svampen, Örebro  (Bildkälla: Wikipedia)

På Rusakulan blåser det alltid. Jag har aldrig varit där någon gång då det inte blåst. Vindstyrkan varierar, men alltid blåst. Att andaktsfull titta ut över nejderna och se allt från skog och sjö till stora delar av Närkeslätten är verkligen en upplevelse som går rakt in i hjärtat. Vänd mot sydost syns sjön Tysslingen inte långt borta. Tysslingen är en rastningsplats för många olika flyttfåglar höst och vår. Mest känd är nog sjön för sina Sångsvanar som rastar där på väg mot häckningsplatsen i norra Sverige. Svanarna räknas ofta i många tusental. Varför inte börja resan med ett stopp vid Tysslingen, innan framkomsten till Rusakulan?

Sångsvanar och Kandagäss vid sjön Tysslingen, väster om Örebro 2010 (Youtube)

Efter Rusakulan är det dags för medhavd matsäck. Att hitta någonstans att köpa mat är ofta problem då det finns få matställen. Närmast från Rusakulan är sport- och friluftsanläggningen Ånnaboda, Garphyttan. Men den ligger åt fel håll för dagens resa. Istället blir det ett stopp vid Ramsjön.

Ramsjön.                               (Bildkälla: Örebro kommun)

Vid Ramsjön finns vackra platser att sitta och äta. Är det badväder så går det utmärkt att svalka sig med ett dopp i den lilla sjön. Andra aktiviteter kan vara fiske, skidåkning, vandring på en del av Bergslagsleden som passerar. Övernattning, om man så skulle önska, under enkla former i vindsskydd. Efter matpausen går färden vidare till Pershyttan. Därefter går resan mot sitt slut i Nora och de upplevelser som väntar där.

Pershyttans by.                      (Bildkälla: Länsstyrelsen)

Pershyttan är en liten by med genuin hyttmiljö. Även Pershyttan är åtminstone till förhållandevis stor del tillgänglig för dem som likt mig är rullstolsburna. Där plockar jag gärna med mig småsten från marken. Slaggstenen, Bergslagssten, finns här överallt. Det är en restprodukt från den malmframställning som bedrevs i hyttan. Kanske väntar någon riktigt vacker sten på någon besökare som väl kan pryda en plats i hemmet. Slaggen finns kvar i stora högar bakom hyttan. Någon risk att stenen tar slut lär inte finns inom överskådlig tid. Under turistsäsongen är det mycket aktiviteter i Pershyttan. Nora kommun och deras Turistbyrå kan ge mer information.

Pershyttan. Detalj från hyttmiljö.                                                        (Bildkälla: Nora kommun)
Hyttan i fågelperspektiv. (Bildkälla: Länsstyrelsen)

Väl framkommen till Nora tänker jag mig att börja med en glass på torget. Noraglass, en hemgjord glass med smak som överträffar det mesta. Vilka smaker den finns i varierar beroende på vad tillverkarna tyckte passande för dagen. En favoritsmak är hasselnöt. Skulle den finnas med hjortronsmak så händer allt att det blir två kulor glass.

Vad smakar väl bättre än dagsfärsk glass en varm sommardag? (Bildkälla: Nora kommun)

Efter glassen så är det dags att företa färden hem. Alternativet kan vara en övernattning i det unika vandrarhemmet som finns vid Norasjön, mitt inne i Nora! Där övernattar gästerna i gamla liggvagnar, omgjorda till vandrarhem. I anslutning till vandrarhemmet finns förutom servering också angöringsplatsen för Paddan, den lilla båt som tar besökare ut till Alntorps Ö. På Alntorps Ö spelas barnteater på somrarna, det finns aktiviteter för barn i alla åldrar samt också en genbank för gamla sorters bär och frukter av de mest skilda slag.

För dig som är konstintresserad rekommenderas att du stannar någon eller några dagar extra och tar dig till Åkerby Herrgård. Herrgårdparken brukar vara en fantastisk konstutställning med både permanenta konstverk och särskilt inbjudna internationella konstnärer som ställer ut sina verk. Det finns också mycket annat att se. Länkarna gömmer en del utflyktsmål som inte finns omnämnda i texten!

Åkerby Herrgård                           (Bildkälla: Bergslagen.se)

 

Så har då resan gått från Örebro, passerat fågelreservatet Tysslingen, stannat till i Kilsbergen, de blå bergen, där stoppen var vid Rusakulan, Ramsjön och sist Pershyttan. Väl framme i Nora är du i Bergslagen med allt vad där finns. Mer om Bergslagen, om gruvor och andra spännande platser kommer kanske i ett annat inlägg. Vem vet?

sunset-433626_1280 guldmoön Herrens ljud
Alla behöver vi ibland en guldkant på tillvaron…                                  (Bildkälla: Piaxabay.com)

Hur sätter du guldkant på din tillvaro? Har du något smultronställe som är tillgängligt för all, som du vill dela med dig av?
Eller kanske har du minnen från Kilsbergen och de platser jag nämnt eller andra platser som betyder mycket för dig som du vill dela? Berätta!

Att få möjligheten att komma ut i naturen som rullstolsburen är för många en dröm. Förhoppningen är att Sveriges fantastiska natur ska bli än mer tillgänglig för alla. Vad är din erfarenhet av tillgänglighet?