Ett tips till alla hundälskare

Hej igen!

Har du som läser detta uppmärksammat att Sveriges radio för några veckor sedan började sända Klara Zimmergrens uppmärksammade radioprogramserie ”HUNDLAND” från 2014 i repris.

Själv kan/vill jag bara säga så här: Alla som har eller har haft någon sorts relation till hundar – egna eller andras – rekommenderas verkligen att lyssna på dessa program.

Här kan du läsa det pressmeddelande som gick ut hösten 2014, då programserien sändes för första gången:
Pressmeddelande 2014-10-15

Hundland – ny serie om kärleken till människans bästa vän

Hundland i P1 Klara Zimmergren och Frasse Foto: Jörgen Hinder

Hunden tar plats i allt fler samhällsfunktioner, som vakt, nos, livsviktigt sällskap eller vårdare. Varför väljer över en miljon svenskar att leva med hund och vilken är hundens viktigaste uppgift? Det och mycket mer får man veta i Hundland med start 3 november i P1.

I en serie på fem delar ger sig programledaren Klara Zimmergren ut på en resa genom Hundland. Från ålderdomshemmets sällskapsjyckar på remiss till hundrummet på Årstaskolan.

– Man kan ha hund av många olika skäl: Sällskap, motion, utställningar och tävling . Själv har jag hund för att de får mig att skratta, säger programledaren Klara Zimmergren och tillägger: Jag kan inte tänka mig ett liv utan hund, jag vill ha hur många som helst.

Möt den hemlösa Anne som inte skulle klara tillvaron utan Tjabo och hockeyproffset Tommy som fortfarande darrar på rösten när han pratar om Roffe. Hör Annika Östberg berätta om hundens förlösande kraft i fängelset och etologen Per om vad som skiljer hunden från vargen. Och är det verkligen av lojalitet som hunden skyddar sin ägare, eller vill den bara ha godis?

– Nästan alla jag träffat längs den här resan berättar om hur hunden tycks känna på sig och liksom veta vad vi behöver. Men samtidigt som många finner det lättare att leva med en hund än med en människa är det ju en i grunden ojämlik relation – det är vi som bestämmer när dom skall dö, säger Klara Zimmergren.

Hundland sänds i P1 under fem måndagar i höst, med start den 3 november. Sändningstid kl.10.35-11.00. Därefter finns programmet för efterhandslyssning på sverigesradio.se och i appen Sveriges Radio Play.

Om programledaren:
Klara Zimmergren är komiker, programledare i radio- och tv samt författare. För sin berättelse om längtan efter barn, beskriven i romanen ”Längtan bor i mina steg” och i hennes Sommar i P1 2013, har hon fått stor uppmärksamhet. Man har också kunnat se och höra henne i humorduon ”Mia och Klara” och som programledare för SVT:s Djursjukhuset. I höst kan man även höra henne i Zimmergren och Tengby i grannkanalen P4.

Pressbild
Hundland i P1. Klara Zimmergren och Frasse. Foto: Jörgen Hinder http://sverigesradio.se/Diverse/AppData/isidor/images/News_images/1191/3422216_1365_2048.jpg
http://sverigesradio.se/Diverse/AppData/isidor/images/News_images/1191/3422217_1365_2048.jpg
http://sverigesradio.se/Diverse/AppData/isidor/images/News_images/1191/3422219_2048_1365.jpg
http://sverigesradio.se/Diverse/AppData/isidor/images/News_images/1191/3422221_2048_1365.jpg
http://sverigesradio.se/Diverse/AppData/isidor/images/News_images/1191/3422222_2048_1365.jpg

Det avsnitt jag hörde nu senast handlade om två saker: 1) Vilken roll kan hunden spela i en människas liv? Samt 2) Hur tänker man som hundägare/hundälskare kring detta med att man förr eller senare kanske måste ringa det där samtalet till veterinären om att ”ta bort” – eller i klartext: avliva – sin fyrbenta vän, som man ju inte vill ska plågas i onödan?

Vad gäller hundens roll i en människas liv, så fick vi i det programavsnittet träffa ett före detta ishockeyproffs, Tommy, som berättade om sin hund Roffe. Tommy och Roffe var alltid tillsammans, de hängde ihop som långhalm och ler. Roffes naturliga plats under bilutflykter var att sitta i framsätet bredvid husse. Dock var det husse som körde bilen, inte Roffe.

Men det kunde bli problem ändå under dessa bilutflykter. Till exempel när Tommy var i färd med att dejta en tjej. Då fick tjejen nämligen finna sig i att sitta i baksätet i bilen, när de var ute och körde. För inte kunde hon sitta på platsen bredvid förarsätet. På Roffes plats. I hans säte. Det gick självklart inte för sig. Det insåg alla. Även tjejerna. Fast de flesta tjejerna accepterade inte att ”tvingas” sitta i baksätet. Att vara Tommys No. 2. ”Brädad” av en hund.

 

Det är inte utan att jag kan förstå det. Jag klandrar inte de här tjejerna. De har min sympati.

Så det är inte svårt att gissa att Tommy fick problem med de tjejer han dejtade. Att känna sig som den ständiga tvåan kan inte vara kul. Eller femte hjulet under personvagnen – om man säger så. När man inget hellre önskar än att få vara någons No. 1, den mest hyllade.

Nog om detta. Sedan var det i samma programavsnitt en intervju med en veterinär, som ofta ställde upp som den där personen som såg till att ge folks hundar den där sprutan, som skulle avsluta hundens liv här i jordelivet.

”Hur känns det, för en veterinär, att ta död på folks fyrbenta älsklingar?” undrade Klara Zimmergren.

Jo, förklarade veterinären, man måste lära sig att se kliniskt och yrkesmässigt på det hela. Jfr med en kirurg som måste vänja sig vid att ta en skalpell och helt sonika skära upp den patient som ligger på operationsbordetoch är i behov av hjälp.

Inte alla passar för den sortens jobb.

Men hur var det då med veterinärens egen hund, när den skulle ”tas bort”? Delegerades månne den uppgiften till en veterinärskollega?

Nej, löd svaret. Han tog själv hand om det ”borttagandet” också. Fast plötsligt stockade sig rösten på denne veterinär när han berättade följande: ”Min hund var van att få följa med mig till jobbet, så han var inte rädd, när han kom till min arbetsplats på veterinärskliniken. Han kände till miljön. Men när jag stack sprutan i honom, tittade han på mig med sina stora, nästan bedjande  ögon. Det var som han tänkte: ‘Men hallå husse, vad håller du på med nu? Så här brukar du ju inte göra med mig, när jag är här på ditt jobb och hälsar på.'”

”Den blicken från min hund glömmer jag aldrig”, avslutade veterinären. ”Den får jag nog leva med resten av livet.”

FDETDA: Här kan du läsa en artikel från i somras, i vilken GGV Pipili berättar om hur hennes älskade ZsaZsa tvingats lämna jordelivet på det att denna fina hund skulle slippa plågas och ha ont och lida/plågas:

https://wordpress2202.wordpress.com/2016/07/05/gammeltanten-zsa-zsa/

Läs det bloggartikeln. Om du redan vet att du har läst den, läs den då en gång till. I denna nya kontext som denna nya bloggartikel erbjuder.

Jag tycker att GGV Pipilis bloggartikel just visar vilken kärlek det ofta finns mellan hund och människa.

En hund går alltid ”all in” och är städse hängiven den husse eller matte som tar hand om den, ger den mat och ser till att den har det bra. En hund går aldrig bakom ryggen. En hund bluffar inte, ställer inte ut några fagra kärlekslöften för att sedan minuten senare gå bakom ryggen och i stället baktala sin husse eller matte. Svekfullhet finns inte på en hunds mentala karta.

Vilket får mig att erinra mig en äldre tant jag råkade komma i samspråk med för ett antal år sedan. Hon berättade för mig att när hon avled, skulle hennes hund minsann stå med i dödsannonsen bland de sörjande. Rent av stå på första plats – för att markera hur starka banen varit mellan henne och denna hund. Detta hade hon skrivit i sitt testamente att så skulle vara fallet.

Det hela var sålunda inte bara en stundens ingivelse. När dödsannonen dök upp i lokaltidningen något år senare, fanns hundens namn mycket riktigt med bland de sörjande. Jag minns att jag tänkte: Heder åt den gamla tantens barn som lät sin mammas högsta – och sista – önskan gå i uppfyllelse.

Apropå det: Hur är det? Har du som läser detta blogginlägg något minne att berätta som rör just din relation till just din fyrbenta pälskling? Dela gärna med dig av dina speciella minnen.

Och glöm inte att lyssna på programserien ”HUNDLAND” i Sveriges radio P1. Sista avsnittet sänds visserligen redan denna vecka. Men du kan alltid hitta alla programavsnitten på Sveriges radios hemsida; det är bara att skriva SVERIGES RADIO + HUNDLAND i din webbläsares sökruta. Alternativt kan du leta reda på HUNDLAND-programmen i Sveriges radio play-appen, om du nu skulle känna för det.

FDETDA: Ni har väl redan räknat ut det vid det här laget. Att detta blogginlägg INTE är skrivet av GGV Pipili. Utan av någon annan. Vem vet, kanske är det rent av GGV bbnewsab som lagt in den här artikeln på Pipilibloggen? Han är i alla fall starkt misstänkt för att ha varit framme och gjort det. Även om han, konfronterad, svarar med det klassiska ”No comments”.

FM Kerro och Jeck

Idag har FM-hundarna Jeck och Kerro bestämt att de ska visa upp sig och berätta om något de varit med om. De skulle samlas och se till att Livets Skiftningar skulle få bilder och berättelser om deras upplevelser. Här kommer Jeck springande i full fart. Jeck vill bland annat berätta vad som hände honom och matte förra veckan!

fm-jeck-vaktar-garden-12-sept

Jeck berättar att han som vanligt gick sin vaktrunda då det kommer en person in på hans revir. Han talar givetvis om för matte att det är inkräktare i skogen. Jeck har det så bra att han har skogen alldeles inpå knuten, nästan iallafall. Skogen hör till tomten. ”Kan ni tänka er, säger han, där kommer det en som går och plockar av mattes svamp! Ja, ni som läst förut vet ju att min matte är lite knasig, åtminstone tycker jag det ser så ut, när det gäller svamp, och här tar hon mattes svamp. I min skog” Jeck är riktigt upprörd, för ingen ska ta något som är mattes, tycker Jeck. Matte själv blev lite fundersam och orolig när Jeck ställer sig ett par meter från kvinnan. De befinner sig omkring ett hundratal meter från bostaden. Matte:”Det inträffade att när jag o min väninna gick där med Jeck lös kommer en dam gående, Jeck stormskäller, står ca. 1-2 meter från henne damen står helt stilla. Jag rusar ner o ropar på Jeck han kommer, jag sätter honom o damen fortsätter o gå och plocka svamp intill oss, 👿👿hon frågar om det är jag som bor i huset…ja, säger jag. Nu har Jeck tappat intresse för henne och jag låter honom springa iväg igen. Då går hon.
Livets Skiftningar tycker att Jeck gjorde rätt som vaktade och skällde ut inkräktaren. För att plocka svamp på annans tomt utan tillåtelse från tomtägaren är inte OK. Kanske inte olagligt, men väl olämpligt. Det hör väl till god ton att fråga i ett sådant läge, även om skogen skulle vara allmänning då den ligger så nära bostadshus.

fm-jeck-badar-sept-16
Jeck gillar inte att simma, men väl att vada i diken.

FM Jeck tycker inte att det räcker med bara en bild på honom. Därför vill han gärna visa sitt favoritbadställe. Vad matte tycker? Nej, det vill iallafall inte Jeck prata om. Däremot berättar han gärna hur det gick till när han räddade matte från något alldeles livsfarligt och dödade det stora odjuret. ”Matte påstod att det redan var dött, men jag är inte så säker på det”, säger Jeck. Här kommer bilderna:

Jeck räddar matte från ett livsfarligt odjur!

Nästa FM-hund  är Kerro:

fm-kerro-leker-radjur
FM Kerro hörde att Jeck inte gärna vill berätta om rådjur. Men Kerro har en annorlunda vinkling på den frågan.

FM Kerro vill berätta om att en del tror att han är rådjur: Matte Isabella berättar: ”Här hemma kallas FM Kerro ibland för rådjuret (utav mig). Sambon säger alltid att jag är konstig för han är inte ens lite lik ett rådjur. Idag gick det förbi en tjej med två smågrabbar i vagnen och en av killarna ser Kerro ligga på trädgården och säger högt ”åååh mamma kolla lilla rådjuret” . Tjiii fick min sambo minsann😉😁 Här har ni lilla rådjuret❤️
Sedan är gåtan om semesterfirande hundar som gillar luften från ACn löst! Det var ju FM Kerro på bild. Livets Skiftningar ber om ursäkt för att det blev förväxlingar. Men ni är ju så stiliga, alla FM-hundar, och då kan hända att FM Pipili blir lite till sig över alla vackra hundar och glömmer bort vem det var på bilden. Förlåt, Kerro.

fm-kerro-vill-ha-luft-fran-acn
 FM Kerro vill ha luft från AC:n!

FM Kerro vill gärna visa upp hur stilig han är nu när han hunnit bli hela nio månader. Matte säger någonting om att det visst var lättare att komma undan med hyss när man var nio veckor, men inte gör väl du några hyss Kerro? 

fm-kerro-9-veckor
FM Kerro nio veckor söt valp. Och dessa ögon…
fm-kerro-sparar-24-sept
FM Kerro nio månader stilig hund.

Matte berättar: ”Vilken hund man har alltså! Vi hade tråkigt ikväll så jag sprang ut och la ett spår runt framsidan av trädgården endast med hjälp av släpande fötter, släppte honom för att iaktta lite hur han skulle jobba lös. Gick inte samma väg tillbaka (såklart) och var lite rädd för att han skulle börja bakspåra pga den lilla ytan, lite som en rund ring som spåret låg på. Mycket riktigt springer han ut från huset och börjar bakspåra MEN märker snabbt att han är på fel spår och vänder, kör spåret klockrent i perfekt fart och inte den där springfarten det lätt kan bli när man är för uppspelt *stolt*, han hittar sin kära kampleksak och belöningen blev såklart det han älskar mest = kampa och spela boll! Husse var också mycket imponerad 🙂 FM Kerro 9 månader”
Visst ska matte och husse vara stolta över en sådan duktig hund som dig, Kerro. Men du kan väl be matte att hon hjälper dig skriva några rader så att du kan få en alldeles egen artikel lite längre fram.

Jeck och Kerro

Avslutningsvis fann jag denna underbart vackra Youtube-film:

Försvarsmaktens Kello
We will always love you

av Johanna Enberg.  FM Kello är en ny bekantskap för Livets Skiftningar men en så underbar film kan bara inte undanhållas. Titta och njut!
VISNINGSBILD: FM Kerro visar hur han ser ut när han skäller

TACK till matte och fotograf Ulla-Britt Ledin: Jeck, Isabella Erlandsson: Kerro och Johanna Enberg som gjort filmen om FM Kello

 

FM Jeck lever livet lycklig

FM Jeck pingst 16 bild 2
Jeck ligger och håller koll så att inga vilda djur tar sig in på gården. Kycklingarna måste ju skyddas mot räven.

”Detta är historien om Jeck som är född den 23 april 2014, hans mamma heter FM Filly o pappa heter FM Epok. Till mig kom han när han var 9 veckor, slutet juni 2014. Det var en sommar som var kanonvarm så det var inte kul att vara varken människa eller hund. Jeck kom ungefär mitt när svamp perioden kom så det blev husvagn för honom efter ca. Två veckor, det klarade han kanon o trivdes med sina “stora/små”systrar (papillon/chihuahua) jag har mamma papillon o två av hennes valpar alla tikar När Jeck kom till oss var de 7, 4 och 3 år gamla. Med ålderns rätt var det tikarna som bestämde o det blev inte några problem.” (Matte Ulla-Britt) 

Idag har Livets Skiftningar fått besök av FM Jeck. Ja, nu är det ju så att Jeck inte längre tillhör Försvarsmakten, utan har gått och blivit civilist från den 25 augusti -15, men i själ och hjärta är han som andra FM-hundar. Han älskar bollar och schäferpinnar. Han har till och med lovat att berätta hur han gör när han fäller dem själv! Men inte i första artikeln. Nej, se det gick inte alls. Först vill han berätta om hur det var att vara valp och växa upp med små, men mycket bestämda storasystrar.

FN Jeck pingst 16 bild 3
FM Jeck hemma på gården, där han bland annat vaktar och motar bort både räv och rådjur.

”De var vuxna och kvinnliga och tyvärr var jag bara valp, sa Jeck, så det var till att lyda. Annars nyper de mig i nosen och det gör så ont. Ja, jag skriver nyper, för de gör så fortfarande! Två kg hund, bestämmer över mig. Surt ibland, men jag vaktar den mot det som är stort och farligt istället. För vi kan olika saker!”

FK Jecks lillasyster o kycklingar 160629 5
Här är bild på en av mina små storasystrar. Och ni ska bara veta vilka vassa tänder hon har. Jag ville ju bara låna hennes leksak …

Matte Ulla-Britt berättar i inledningen att sommaren -14 då Jeck kom till henne var varm. Kanske ni minns värmeböljan som varade i över en månads tid. Det är jobbigt att vara både människa och hund när termometern inte går under 30 grader annat än nattetid. Och då är det att hitta platser där det finns skugga och svalka. ”Jeck-sjön” är en sådan plats. Men nu vill allt Jack berätta själv: ”På den här bilden ligger jag och mina systrar och vilar. Jag vill börja med den bilden och så en bild som är tre bilder som matte gjort. Mina storasystrar bestämmer som sagt över mig. Fortfarande, fast jag är två år. Men de är äldre, och jag lyder dem.”
FM Jeck m systrar valp.

FM Jecj som valp collage
Titta på mina tassar. Redan när jag var valp syntes det att jag skulle bli en riktigt stor hund!

”Första sommaren, när jag var liten fick jag vara mycket ute vid ”Jeck-sjön”, i husvagnen. Där var jag med om något riktigt otäckt. Jag gick längs strandkanten, i koppel för ovanlighetens skull, och så ramlar jag i vattnet. Jag blev jätterädd och bara sjönk, för jag kunde inte simma. Många hundar kan det bara, men inte jag. Men min matte drog upp mig på en gång. Tänk vilken tur att hon hade kopplet så att jag kom upp ur vattnet snabbt. Men efter det går jag inte längre ut i vattnet än att jag blir blöt om magen. Jag lärde mig simma först förra sommaren, men det gör jag bara ibland. Och jag föredrar nog gyttjebaden! Vad matte tycker? Ska jag verkligen berätta, nej det struntar jag i. Det viktigaste är väl vad jag tycker och jag älskar att bada i gyttja.”

FM Jeck under husvagnen valp
Här har jag lagt mig under husvagnen. Det var så skönt att ligga där. Jag är ju inte så stor. Det är två år sedan bilden togs.

Nu simmar jag bara ut när jag ska hämta pinnar i vattnet! Om de inte är för långt ut förstås! Men bilder på det kommer i nästa artikel. Ja, jag har ju sagt att en artikel är alldeles för lite för mig. Så Livets Skiftningar fick välja, nej egentligen inte. Det vara bara att se till att jag fick komma med. Jag har ju sett så många av mina kompisar här och då tyckte jag att nu var min tur kommen att få berätta. Avslutningsvis får ni som läser titta på några bilder till från att jag var valp. Och en bild som är från i sommar när jag hade tagit ett härligt gyttjebad! Glöm nu inte vår radio. När jag kommer tillbaka ska jag bland annat berätta om hur man fäller schäferpinnar helt på egen hand! Jag ska också berätta varför jag är civilist i nästa artikel. Men den som väntar på något gott…

FM Jeck valp
FM Jeck gyttjebad

Puss på er alla, tvåbenta och fyrbenta. Nu ska jag se till så att inga otäcka rådjur smyger sig in i trädgården. Hysch – matte får inte höra. Hon blir så arg när jag jagar bort dem. Säger att jag inte får. Nej, bäst jag slutar. Ha det gott!

FM Jeck spanar in rådjur på 2 årsdagen
På spaning!

Livets Skiftningar kan bara inte undanhålla er denna fantastiska bild på ”skogens guld”. Visst kan ni känna doften? Tänk er dem smörstekta, möjligen med lite grädde i så de blir underbart krämiga liggande på en skiva gott knäckebröd…

FM Jeck vägrar posera på bild tillsammans med skogens guld
Skogens guld plockade av matte Ulla-Britt.

Livets Skiftningar tackar Jeck med matte Ulla-Britt Ledin för stor generositet med både bild och text. Foto: Ulla-Britt Ledin
Visningsbild: FM Jeck sommaren 2016

Berätta gärna om era minnen av somrar, bad med hundar och kanske hästar också, svampplockning… Vad är sommar för dig? 

Valp, glädje och bus – FM Kerro

FM Kerro 9 veckor gammal Isabelle Erlandsson
Isabella, matte till FM Kerro som på bilderna ovan är nio veckor, förväntade sig ett men fick något helt annat. Idag har Kerro hunnit bli hela fem månader.

Så här en försommardag bjuds på skratt och kärlek och en del frustration, tårar och rädsla. För livet med FM-hundvalp blir inte alltid som tänkt. Men något du som husse/matte till en valp kan vara säker på är:  Du kommer aldrig någonsin att ha långtråkigt! Både FM Kerro (född 8 december 2015) och matte Isabella berättar här om en del av allt vad de har varit med om.

FM-Valp fr HAS maj -16
FM Valp (Bildkälla ”BB Hilton” HAS maj 2016)

Om FM-hundarna brukar sägas att de är ”väldigt mycket hund”. Med det menas att det kanske inte är så lätta att fostra, men alltid villiga till lek och arbete utifrån sin ålder. Och blir det långtråkigt, ja då hittar man väl på något själv 😉
FM Kerro 11 april Spanar in vägrar gå
FM Kerros matte Isabella berättar om denna bild: ”FM Kerro har börjat med något fuffens att vägra gå ibland så idag när vi promenerade och han satte sig ned på marken och tvärvägra kände jag bara jaja skitsamma… Det var väldigt fint väder och vi gick vid vattnet så jag slog mig ned på bänken och tänkte att jag likaväl kan sitta och njuta av det härliga vädret en stund, hann inte mer än att sätta mig så hade jag denna lilla voffi i knät ”vadå skulle jag sitta på marken eller” 😂 Så där satt vi en stund och bara njöt av livet och varandras sällskap (och kollade på ankor, cyklister och massa konstiga människor såklart) 😜” 

Livets Skiftningar fick mejl från Kerro för en tid sedan. Det verkar som att det sprider sig att vi står på hundens sida och låter FM-hundarna själva få komma till tals. Kerro skrev nämligen själv och berättade en del om vad han gjort. Han var inte så förtjust i att matte skulle berätta eftersom han själv ville välja vad som skulle berättas om. Du känner väl till att ni FM-hundar har en egen radiokanal där ni kan utbyta erfarenheter och tips? Ett ”vov” i din frekvens så är du uppkopplad. Andra hundar är välkomna, men givetvis står FM-hundarna för den tekniska biten.

FM Kerro och tuggbenet 1 av 2
När jag vilade kom jag på en toppenidé! Om jag har vattenskålen vid en tass och mitt tuggben vid den andra – då behöver jag knappt inte mer än flytta lite på mitt huvud när jag vill byta. Visst är det bra?

För några veckor sen, i början av maj, sprang jag rakt in i väggen och gjorde illa min tass. Det gjorde så ont att matte och jag fick åka till en dum farbror som klämde och kände på det onda. Han sa att jag skulle äta smärtstillande, vad nu det är. Dessutom, hör och häpna, fick jag bara koppelrastning i en vecka och dessutom lekförbud. Jag undrade verkligen hur jag skulle klara av det?!? 😳😱 Farbrorn sa också att om jag inte kunde gå några dagar senare skulle det bli något han kallade för röntgen och det lät inte allas roligt. Vi höll både tassar och tummar för att jag skulle slippa! 😄 När jag kom hem var jag såååå trött att jag sov middag för första gången någonsin 😂 . På bilden under texten ser ni när jag vilar middag!
FM Kerro vilar maj 16
Jag måste berätta att jag älskar att busa med matte! Och att bita på saker, som när jag bet på tapeten, ja, helt enkelt busa lite och har roligt. Så när matte höll på och städade för ett tag sedan lade hon ett par smutsiga strumpor på ett litet bord, hon skull ta dem med till tvättkorgen, men ville göra klart det hon höll på med först. Och strumpor är roliga. Dessutom luktar de gott, så gissa vad jag gjorde? Jag tog dem snabbare än snabbast. Jag menar, jag är ju inte för inte en FM-hund, och så sprang jag. Upp i soffan och matte efter. I all hast lyckas jag svälja en av strumporna, men var ändå rätt nöjd med min insats. Men konstigt nog så var inte matte alls glad. Hon ringde veterinär, tror att det är samma som den där farbrorn som kände på min onda tass, och konsulent. Lite osäker på vad konsulent är, men matte pratar om konsulenten ibland. Ja, ska väl erkännas, kanske lite oftare när jag har busat än annars. Det brukar betyda att jag får prova något nytt. Ibland är det roliga saker, men inte alltid. Det är roligt att lära sig nya saker, men inte sådant som innebär att jag måste ligga still, vänta, eller låta bli att ta upp det jag hittar. Jag höll på att glömma, ni undrar förstås hur det gick med strumpan? Jodå, den kom allt ut rätt väg, så allt gick bra!

FM Kerro som svalt en strumpa samt gjort illa tassen
Här är en bild på mig när jag har ont i tassen.
FM Kerro och tuggbenet 2 av 2 10 maj
…och här en bild till på mig och mitt goda tuggben!

Jag har en favoritperson. Matte är bra, men ingen går upp emot husse. Så när husse har varit borta några dagar, han arbetar åt försvaret, går jag och matte och möter honom när han kommer hem. Försvaret – undrar om det är samma ”försvaret” som i mitt namn? Iallafall brukar jag och matte gå och möte husse när han är på väg hem och innan jag ser och känner lukten av honom säger hon: ”Var är husse?” Då blir jag så glad att jag knappt vet vad jag gör och så springer jag. Jag känner ju nästan på en gång då att han är inte långt borta. När jag sen ser honom gör jag glädjeskutt och gnyr och gnäller, bara av ren glädje. Jag vill försäkra mig om att husse (och matte med, förstås) verkligen förstår hur glad jag är över att husse äntligen är hemma. När jag var liten så sprang jag och lade mig på husses fötter så fort jag kunde för att jag inte skulle bli uppäten. Jo, det är säkert. Jag är helt övertygad om att jag hade blivit uppäten om inte jag fått ligga på hans fötter. För det var två stora läskiga saker, katter kallas de visst, med jättevassa tänder och lika vassa klor som tyckte att jag skulle nog smaka gott till lunch! Men var jag hos husse vågade de inte ta mig.FM Kerro har gått och lagt sig!
På de här bilderna ligger jag och vilar! För ibland är det jobbigt att springa och leka. Men egentligen är det ännu jobbigare att vara alldeles stilla, när jag bara vill springa. Jag har mer jag skulle kunna berätta, men det här får räcka för idag. //FM Kerro
PS! Tapeten är en egen historia, men den spar jag till en annan gång.

TACK till FM Kerro och matte Isabella för att ni vill medverka.
Foto: Isabella Erlandsson, där ej annat anges.
//Livets Skiftningar

Visningsbild: Arkivbild Pixabay.com

Fart och fläkt med Gidas!

Fart och fläkt med Gidas får bli temat för dagen. När maxhastigheten på rullande fot är sju km/timme är det underbart att se och drömma om att springa fritt utan begränsningar. Hundarna får hjälpa till genom att berätta hur det är att kunna springa fritt och upptäcka naturen med alla sina sinnen. german-shepherd-232393_1280 - kopia
Jag som berättar här, Gidas, med lite hjälp av Pipili, tillhör den grupp av hundar som finns på Pixabay.com där vi visar upp oss. Att vara ute och springa och leka fritt hör till min och mina kamraters favoritsysselsättningar. Dessutom ”läser jag tidningen” när jag är ute. Det gör jag genom att lukta på så mycket jag kan. Ibland smakar jag också på ett grässtrå som exempel. Inte alltid jag äter upp just gräset, men det händer att jag tar mig en tugga. Matte mumlar något om att jag inte är en ko, vad det nu skulle betyda? Hon vet ju att jag är en hund, fin hund dessutom, så det så! Men åter till tidningen.Varje centimeter har sitt att berätta. Mmm… här passerade Lucky, och hon ska snart börja löpa. Måste ta en slick också. dog-1060323_1920
Lucky, en labradortös, är en av de snyggare tjejerna som brukar gå samma väg som vi går. Hoppas matte släpper mig på ängen lite längre fram. Då kan jag, om jag har tur, träffa på henne för det är inte många minuter sedan hon gick förbi! Oj, en hare har passerat också. Den ligger säkert och trycker i buskarna en bit bort. Alla dessa människor som har gått här. Jag tror att jag känner igen lukten från de flesta. Många bor häromkring och är matte eller husse till en eller två hundar. Här nedan ser du ett par kompisar till mig som också varit ute och sprungit. Tänka om jag inte kunde springa? Undrar ibland hur det skulle ha varit. Matte pratar om att ”sitta i rullstol” och jag har sett att hon ibland när hon har ont får göra det. Hur jag vet att hon har ont? Det känner jag på lukten och ser på hur hon rör sig. Då får husse eller någon annan gå ut med mig. Men jag tycker det är roligast när matte går.

Ja,ha! Har har katten sprungit över och haft en sork med sig. Men inte en sån som jag gillar. Den här sorken hade katten tagit bara en stund innan han gick över. Jag tycker bäst om sorkar och annat som har legat framme i värmen utomhus. De luktar väldigt gott. Hinner jag med tar jag mig en munsbit. Om inte annat så rullar jag mig i det som luktar gott. Men då blir det duschen, även om jag föredrar dikesbad. Matte brukar ibland säga något om att jag minsann hittar ”allt skit som finns”, vad hon nu menar med det. Det både smakar och luktar gott. Ja, visst, ja! Ängen! Jag fick springa lös och du ska se att det gick undan. Bara på skoj följde jag spåret efter haren en stund. Sedan var det rådjur som också hade varit framme och Lucky. Hennes spår följde jag länge, länge. Tror inte matte har en aning om hur fin hon är och hur gott hon luktar. Kunde inte låta bli att pipa lite så där valpigt när jag kände hennes lukt.labrador-280673_1280
Även Lucky gillar att bada utomhus. Full fart. Jag springer bara för att det är så roligt att springa. Plockar upp en kvist i förbifarten och springer fram till matte med den. Säger till henne att kasta den. Matte tycker den är för stor. Det är en vanlig kvist. Hur kan den vara för stor? Den är inte lika stor som den som FM Kudo bar hem. Inte ens hälften så stor. Ibland är matte konstig. Ja men, ta den då – kasta den! Du vet ju vad jag vill. Orkar inte? För stor? Nej, du ska kasta den åt mig, nu! Ja, ja, jag förstår. Ska hämta en kvist alltså?

FM Kudo 22 mars Schäferpinne 2(2)
FM Kudo bär hem sin pinne. (Foto: Julia Eklund)

Nåja, får väl göra det då, hämta en liten, pyttekvist. Nu dög den att kasta. Matte kastar och jag hämtar. Det kan hon få hålla på med länge. Ibland vill jag kampa en stund, men den kvisten matte  fick mig att hämta håller ju inte 😦 Bara att hämta en ny. Kampa och att hämta kvistar är bland det roligaste jag vet. Jag spårar också och det mesta har nog matte ingen aning om. Ska jag berätta en hemlighet? Lova att ni inte sprider det, för då får jag och mina kompisar inte leka fritt på ängen längre. Det bor en vildsvinsfamilj en bit inne i skogen. De brukar vara bortom den lilla skogsdungen där borta. Matte säger att hon inte tror på det, men det är sant. Och där bakom, där vildsvinen har sin toalett rullar jag mig. Matte har inte varit med mig dit bort så hon vet inte hur det ser ut. Men det luktar så gott! Jo, jag tar mig en smakbit också, men tyst – inget till matte, då skulle hon bara bli så där alldeles svart i ögonen när hon tittar på mig.animal-71662_1280
Så här pytteliten pinne fick jag leka med idag. Det begriper väl alla att det inte är en Schäferpinne!german-shepherd-1169799_1920
Nej, nu måste jag springa vidare. Hej då med er och kul att jag fick komma och hälsa på. Jag tittar in igen när jag har lust och Pipili orkar skriva. Och jag kommer att tvärvägra dusch inomhus nu när jag luktar så gott av vildsvinen, bara så ni vet. Jag ska göra precis allt jag kan för att komma undan, och det är en hel del det.
Puss på er – Ja, ja till mina hundkompisar. Ni tvåbenta gillar ju inte den här lukten…
//Gidas

Berättelsen om Gidas är helt fiktiv och bygger på bilder från Pixabay.com. Gidas har egenskaper hämtade från många olika hundar jag haft/kommit i kontakt med på olika sätt. Hoppas ni har lika kul när ni läser som jag har när jag skriver.
Varmt välkomna att kommentera, reflektera, fråga… Kommentarer är alltid roligt.

dog-664298_1920