FM-hundarnas sommarhälsning

FM Kerro 8 v 5 feb
Liten FM Kerro (8 v på bild från februari) springer nu in i slyngelåldern. Men säg vem som kan motstå dessa ögon?

Idag, så här mitt i sommaren bjuder Livets Skiftningar tillsammans med FM-hundar och lilla ”fröken Julie” på sommarhälsningar till alla läsare. På visningsbilden har FM Kerro lagt sig tillrätta i bilen. Kanske drömmer han om semester, vem vet? Men frågan är: Vad gör du och katten på bordet, Kerro?

FM Kerro på bordet 9 juli
FM Kerro kontrollerar så att katten inte hittar på något hyss!

I slutet av sommaren har flera av hundarna som Livets Skiftningar haft förmånen att följa kallats till sitt L-test. Lämplighetstestet där det bestäms vad hundarna ska få för arbete. Fodervärdarna berättar om många känslor som väcks då L-testet närmar sig. Dels den stolthet att liten nu blivit stor och ska gå vidare till högre studier, nervositeten – hur ska det gå? Glädje, stolthet, förväntan, oro och sorg, allt samtidigt. Det är hundarna som är födda i början av 2015, och vars namn börjar på K, som nu kallas till L-test.

^5054B351381533F06D14B7CF899B3AA3D12371094A4C3D3BB5^pimgpsh_fullsize_distr
Denna lilla fröken, uppkallad efter Strindbergs roman, ville så gärna vara med på bild, och vem kan väl motstå det? Bilden är tagen med utsikt över Bottenhavet i höjd med Umeå i mitten av juli. (Publicerad med fotografens tillstånd)

Vi fortsätter med vackra flickor. FM Fatzys matte Eva firade den 14 juli sex år tillsammans med FM Fatzy. FM Fatzy som har gett liv åt 33 FM-hundar under sina år som avelstik. Det om något är väl värt att uppmärksamma och gratulera. En del av Fatzys valpar finns med här hos Livets Skiftningar. FM Jönso, som nu tjänstgör som Polishund om jag har förstått det rätt, är ju en kändis. FM Jörro och FM Jönni, syskon till Jönso finns också med.

”Jörro går, precis som Jönso, sin utbildning till polishund. Jönna och Jössie samt brodern Jötto utbildas inom FM.” (Text: Eva Qvick)

FM Jönni aug 15 bild 2
FM Jörro
FM Jönni
FM Jönni
FM Fatzy 6 år sedan hon kom till matte 14 juli 16
FM Fatzy njuter av sommaren och livet som pensionär.

Och så har vi den yngre generationen som här representeras av FM Labina:

FM Labina tar sig en powernap i soffan den 14 juli
Powernap! Det är jobbigt att träna så hon tog med sin kudde upp i soffan och nu sover hon middag 😍/FM Labina (Text och foto J. Edsjö)

FM Kudo 14 juli 16
Livets Skiftningar har fler hundar som gärna visar upp sig. FM Kudo, ni vet han som älskar schäferpinnar, tränar för fullt. Ibland vilar han också, men valde en annan plats än Labina. Fördelen med denna är att utsikten är bra. Och skulle det nu vara så att matte/husse har matsäck med sig så är risken minimal att missa något. Kudo har koll helt klart!

FM Kyra hör till dem som snart ska genomgå L-test. Men hon vill vara med och skicka sommarhälsningar till er alla på både två och fyra ben. Bilderna visar hur hon kopplar av mellan träningspassen.FM Kyra tar det lugn i sommarvärmen 12 juli 2

FM Kyra 12 juli 3

FM Kyra vilar i soffan 12 juli 16 1
Soffan är bestämt FM Kyras favoritplats för vila!

Midsommarafton fyllde FM Krus ett år och önskar alla en Glad Sommar!
FM Krus på 1-årsdagen den 24 juni

FM Krus fyller 1 år. (Övre raden) Bollen är min favoritleksak (nedre t.v.) och så måste jag dessutom visa vilken fin mun jag har, säger Krus. Jag vet att matte har min boll! Krus talar om att han är lite upprörd över att inte få sin boll på en gång. Men jag hörde matte berätta att du blivit lydig. Övning ger färdighet.

FM Krus gömmer sig bakom ett grässtrå juni.jpg
”Om jag gömmer mig bakom ett grässtrå så kanske matte slutar ta dumma bilder och leker med mig istället.” 😉 //FM Krus (Text och foto: S. Andersson)

FM Kuna har också fyllt ett år, ”men jag är äldst”, säger FM Krus och lyfter upp nosen. Ja, Krus du är en hel dag äldre än FM Kuna.

FM Kuna 1 år 25 juni 2 (2)
FM Kuna vid Sveriges geografiska mittpunkt.

Och så måste vi ha en Schäferpinne. Men Kudo, här får du nog se upp. Du har fått konkurrens. FM Kuna lyssnar till FM-hundarnas egen radiokanal och har tagit fasta på detta med äkta Schäferpinnar. Hur det är med ”kottar i öronen” har inte Livets Skiftningar någon vetskap om när det gäller Kuna. Däremot har det spridit sig bland andra i gruppen FM-hundar.

FM Kuna och schäferpinne juli
FM Kunas Schäferpinne

Det berättas att det förekommit att matte/husse fått gå hem själv från skogen och FM-hunden kommit ikapp först i närheten av hemmet. Då Livets Skiftningar inte har godkännande om publicering så får vi nöja oss med hörsägen. Men att en FM-hund understundom gör egna utflykter och stoppar kottar i öronen förekommer, det är iallafall klart.
Avslutningsvis vill FM Kerro absolut berätta för alla vad han tycker om påhittet att klippa klorna:
FM Kerro ska klippa klorna 13 juli

Glad Sommar önskar FM-hundarna med beundrare och Livets Skiftningar alla läsare!

sunflower-1127174_1920
Är det så att någon fodervärd/hundförare vill berätta är ni självklart mycket varmt välkomna att höra av er till Livets Skiftningar. Det finns alltid plats för fler FM-hundar i alla åldrar. (Och har LS missat någon som anmält sig – snälla hör av er igen i så fall!) Som ni vet så har ”FM Pipili” som skriver varit sjuk så gott som hela våren. Det har bland annan bidragit till att, tillsammans med datastrul, fakta förkommit. Därför är Pipili mycket tacksam för all information som ni som fodervärdar delger henne. 
Sist men inte minst: Stort Tack till alla som så generöst delar med sig av både bild och text. Utan er hade inte Livets Skiftningar varit vad den är idag

Hur är det att semestra med hund? Stor eller liten, en eller flera… Berätta gärna om hur du helst tillbringar semestern. Eller har du minnen från tidigare semestrar där hund har varit med på ett eller annat sätt. Din hund, grannens hund eller kanske någon episod med främmande eller bekanta hundar? Berätta!

Foto FM-hundar:
FM Kerro: Isabella Erlandsson
FM Jörro: Denise Sundh
FM Jönni: Ullrika Kagevik
FM Fatzy: Eva Qvick
FM Labina: Jeanette Edsjö
FM Kudo: Julia Eklund
FM Kyra: Ida Östling
FM Kuna: Monica Rydfjord
FM Krus: Susanne Andersson
Länk:
August Strindberg
Sveriges geografiska mittpunkt

Annonser

FM – hundar i vårsolen

Våren är en underbar tid. I flera inlägg har under mars och april så har våren presenterats på olika sätt. Nu fick Livets Skiftningar en knuff från en grupp som kände sig lite bortglömda. Men inte är ni  fina FM-hundar det. Därför passar vi nu så här på söndagens allra sista timmar på att visa upp vad några av er varit ute på för äventyr under helgen som gått så här kommer en kavalkad av FM-hundar som njuter av vårsolen. Först ut är FM Kudo:
FM Kudo 160424
FM Kudo 160422 bild 1(3)

FM Kudo 160422 2(3)
Kudos berömda lilla kvist… och så en i reserv också! Livets Skiftningar har inte fått svar från Kudo om han tog med sig någon liten pinne hem under helgen, men tror nog att Kudo fick med sig nånting hem iallafall. Kan kanske vara bra att ha ett litet lager med småpinnar hemma om man inte kommer ut i skogen?
FM Kudo 160422 3(3)
Kudo har fått något grönt i munnen som inte tycks smaka så bra. Men vad gör väl det egentligen, när man kan ligga och bara vara vacker och njuta bland vitsipporna? Måste ju vila lite innan man kan fortsätta att busa. 

Matte om bilderna ovan: ”Morgonbus i skogen med FM Kudo”
Här nedan är det bestämt lite bus och kel i vårsolen. Att Kudo är nöjd går iallafall inte att ta miste på.

 

…och en bild på FM Kyra när hon vilar i soffan:

FM Kyra 160424.jpg
FM Kyra har varit ute i det fina vårvädret och tar igen sig när hon kommer hem. Soffan är helt underbar att ligga i, berättar Kyra.

Och här kommer FM Kerro:
FM Kerro 160421
Matte berättar om bilden nedan:”Under våra 3 månader tillsammans har han nog aldrig gått såhär fint hela promenaden😍 Varken hundar änder eller cyklar distraherade honom (chockerande – ja! 😂) riktig myspromenad 😃”
FM Kerro 160422
Matte berättar:
”FM Kerro är mitt namn, men när jag är lös så hör jag inte alls (haha😉) när ”matte” ropar hit, eller mitt namn, men ordet godis..det hör man ALLTID 😁Någon som känner igen sig? 😉
Matte klagade lite på att jag börjar bli för tung för att vara en knähund, vet inte vad hon pratar om jag är ju fortfarande lika liten som jag alltid varit? Se bara, jag passar perfekt här i hennes knä i solstolen 😂”
FM Kerro sitter i knä 160423
Matte:”Det bästa med att komma hem från en långpromenad på kvällen är när man får lägga sig i sängen och hålla om matte/bli omhållen tillbaka och kolla på tv tills vi somnar 😍😴 /FM Kerro
Ps. Matte har skrattat gott åt denna bilden, hon säger att jag ser ut som en hare😂”
FM Kerro vilar ut 160424

FM Krus vill också vara med:
Matte: FM Krus är ett totalt odjur idag och mattes självförtroende ligger i botten av någon sopkorg… Trevlig helg! 😌😂 

FM Krus 160422 Koottar i öronen
Men Krus – vad har du gjort för mattes självförtroende?

FM Krus njuter av våren både i skogen och på fältet. Men han vägrar bestämt att berätta vad han har gjort. Att han har gjort något nekar han inte till. Men Livets Skiftningar har nog sina aningar. Det kan vara dessa kottar i öronen som spökar igen. För knepet sprider sig som en löpeld från de lite äldre till de yngre hundarna. FM Kerro har också lärt sig knepet, berättar matte i en av kommentarerna. Undrar om inte FM-hundarna har sin egen FB-sida eller blogg där de kan berätta för varandra vad som fungerar 😉 Om inte annat har de någon form av kedja såsom det fanns i filmen om Pongo och de 101 Dalmatinerna. Där började en av hundarna ropa och så gick det från hund till hund så att alla fick reda på vad som hänt. Flera fodervärdar har berättat att FM-hundar är duktiga på att prata så att det hörs ordentligt. Och en signalkedja kan ju inte vara fel när man är FM-hund?

 

FM Fatzy, får som Drottning och även äldst av dagens hundar bli sist ut då hon tar en paus och riktigt njuter av våren. Och med bilden på Fatsy så avslutas denna kavalkad av underbara bilder på vackra FM-hundar.
Matte: ”Om man smyger riktigt tyst, så kan man ha turen att få spana lite på skogens drottning! 🙂
FM Fatzy chillar lite under morgonens skogspromenad. ❤ ”
FM Fatzy 160424 på skogspromenad
Livets Skiftningar tackar fodervärdar/fotografer för att ni delar med er så att många fler får njuta av att se dessa vackra hundar.

Foto och ev text (kursiv):
FM Kudo:  Julia Eklund (som också presenterar inlägget)
FM Kyra:   Ida Östling
FM Kerro: Isabelle Erlandsson
FM Krus:   Susanne Andersson
FM Fatzy:  Eva Qvick

Fart och fläkt med Gidas!

Fart och fläkt med Gidas får bli temat för dagen. När maxhastigheten på rullande fot är sju km/timme är det underbart att se och drömma om att springa fritt utan begränsningar. Hundarna får hjälpa till genom att berätta hur det är att kunna springa fritt och upptäcka naturen med alla sina sinnen. german-shepherd-232393_1280 - kopia
Jag som berättar här, Gidas, med lite hjälp av Pipili, tillhör den grupp av hundar som finns på Pixabay.com där vi visar upp oss. Att vara ute och springa och leka fritt hör till min och mina kamraters favoritsysselsättningar. Dessutom ”läser jag tidningen” när jag är ute. Det gör jag genom att lukta på så mycket jag kan. Ibland smakar jag också på ett grässtrå som exempel. Inte alltid jag äter upp just gräset, men det händer att jag tar mig en tugga. Matte mumlar något om att jag inte är en ko, vad det nu skulle betyda? Hon vet ju att jag är en hund, fin hund dessutom, så det så! Men åter till tidningen.Varje centimeter har sitt att berätta. Mmm… här passerade Lucky, och hon ska snart börja löpa. Måste ta en slick också. dog-1060323_1920
Lucky, en labradortös, är en av de snyggare tjejerna som brukar gå samma väg som vi går. Hoppas matte släpper mig på ängen lite längre fram. Då kan jag, om jag har tur, träffa på henne för det är inte många minuter sedan hon gick förbi! Oj, en hare har passerat också. Den ligger säkert och trycker i buskarna en bit bort. Alla dessa människor som har gått här. Jag tror att jag känner igen lukten från de flesta. Många bor häromkring och är matte eller husse till en eller två hundar. Här nedan ser du ett par kompisar till mig som också varit ute och sprungit. Tänka om jag inte kunde springa? Undrar ibland hur det skulle ha varit. Matte pratar om att ”sitta i rullstol” och jag har sett att hon ibland när hon har ont får göra det. Hur jag vet att hon har ont? Det känner jag på lukten och ser på hur hon rör sig. Då får husse eller någon annan gå ut med mig. Men jag tycker det är roligast när matte går.

Ja,ha! Har har katten sprungit över och haft en sork med sig. Men inte en sån som jag gillar. Den här sorken hade katten tagit bara en stund innan han gick över. Jag tycker bäst om sorkar och annat som har legat framme i värmen utomhus. De luktar väldigt gott. Hinner jag med tar jag mig en munsbit. Om inte annat så rullar jag mig i det som luktar gott. Men då blir det duschen, även om jag föredrar dikesbad. Matte brukar ibland säga något om att jag minsann hittar ”allt skit som finns”, vad hon nu menar med det. Det både smakar och luktar gott. Ja, visst, ja! Ängen! Jag fick springa lös och du ska se att det gick undan. Bara på skoj följde jag spåret efter haren en stund. Sedan var det rådjur som också hade varit framme och Lucky. Hennes spår följde jag länge, länge. Tror inte matte har en aning om hur fin hon är och hur gott hon luktar. Kunde inte låta bli att pipa lite så där valpigt när jag kände hennes lukt.labrador-280673_1280
Även Lucky gillar att bada utomhus. Full fart. Jag springer bara för att det är så roligt att springa. Plockar upp en kvist i förbifarten och springer fram till matte med den. Säger till henne att kasta den. Matte tycker den är för stor. Det är en vanlig kvist. Hur kan den vara för stor? Den är inte lika stor som den som FM Kudo bar hem. Inte ens hälften så stor. Ibland är matte konstig. Ja men, ta den då – kasta den! Du vet ju vad jag vill. Orkar inte? För stor? Nej, du ska kasta den åt mig, nu! Ja, ja, jag förstår. Ska hämta en kvist alltså?

FM Kudo 22 mars Schäferpinne 2(2)
FM Kudo bär hem sin pinne. (Foto: Julia Eklund)

Nåja, får väl göra det då, hämta en liten, pyttekvist. Nu dög den att kasta. Matte kastar och jag hämtar. Det kan hon få hålla på med länge. Ibland vill jag kampa en stund, men den kvisten matte  fick mig att hämta håller ju inte 😦 Bara att hämta en ny. Kampa och att hämta kvistar är bland det roligaste jag vet. Jag spårar också och det mesta har nog matte ingen aning om. Ska jag berätta en hemlighet? Lova att ni inte sprider det, för då får jag och mina kompisar inte leka fritt på ängen längre. Det bor en vildsvinsfamilj en bit inne i skogen. De brukar vara bortom den lilla skogsdungen där borta. Matte säger att hon inte tror på det, men det är sant. Och där bakom, där vildsvinen har sin toalett rullar jag mig. Matte har inte varit med mig dit bort så hon vet inte hur det ser ut. Men det luktar så gott! Jo, jag tar mig en smakbit också, men tyst – inget till matte, då skulle hon bara bli så där alldeles svart i ögonen när hon tittar på mig.animal-71662_1280
Så här pytteliten pinne fick jag leka med idag. Det begriper väl alla att det inte är en Schäferpinne!german-shepherd-1169799_1920
Nej, nu måste jag springa vidare. Hej då med er och kul att jag fick komma och hälsa på. Jag tittar in igen när jag har lust och Pipili orkar skriva. Och jag kommer att tvärvägra dusch inomhus nu när jag luktar så gott av vildsvinen, bara så ni vet. Jag ska göra precis allt jag kan för att komma undan, och det är en hel del det.
Puss på er – Ja, ja till mina hundkompisar. Ni tvåbenta gillar ju inte den här lukten…
//Gidas

Berättelsen om Gidas är helt fiktiv och bygger på bilder från Pixabay.com. Gidas har egenskaper hämtade från många olika hundar jag haft/kommit i kontakt med på olika sätt. Hoppas ni har lika kul när ni läser som jag har när jag skriver.
Varmt välkomna att kommentera, reflektera, fråga… Kommentarer är alltid roligt.

dog-664298_1920

FM Krus

Här kommer en lite mer utförlig presentation av FM Krus.  Ett varmt tack till matte/fodervärd Susanne Andersson för att du så generöst delar med dig av FM Krus liv och leverne. Tack ❤

”Gick med Krus lös en bit i morse, och han brydde sig knappt om att folk kom gående. Superduktig! 😊Eller så var det kanske bara snödrivorna som lockade.. 😜”

FM Krus upptäckte något nytt när det kom snö. Snö är helt fantastiskt, underbar och roligt att leka och busa i! Krus är född den 24 juni 2015 och är alltså åtta månader gammal. För honom är snö helt nytt.

Lät Krus springa lös ute mer eller mindre hela dagen, och bara lekte och hade det gott. Råkade också på en granne som följt oss lite fram och tillbaka sedan dag ett. Nu har vi inte träffats på ett par månader, och när hon kom gående med barn och hund så kallade jag in Krus som lydde direkt. Hon var minst sagt imponerad över hur duktig han är, och det var så härligt att få ett kvitto på att man i alla fall gör någonting rätt. Så även om vi har lite att jobba med just nu och fortfarande har många månader kvar, så känns det som att vi kommer ta oss an alla utmaningar tillsammans. Det känns allt mer som att vi hör ihop för varje dag som går, och klarar han inte testet så får han gärna stanna hos mig. Underbara vovve! 😀❤”
”Vilddjuret i FM Krus brukar alltid smyga sig fram när vi tar en tur ut i skogen. I det här fallet – en hare…? 😂”
”Vem behöver plogbilar när man har en FM-hund? 😜
”Matte, titta! Jag hittade min vante ” säger en lycklig FM Krus! Mattes röda vante är den absolut bästa leksak som Krus har. Andra leksaker bryr han sig inte särskilt mycket om. 

Åtta månader gammal så kommer många hundar in i ”spökåldern”. Det mesta som är obekant är farligt, och de håller sig gärna kvar vid mattes ben. Intressant är att se likheterna med ett par andra flockdjur, hästar och oss människor som också har perioder då ängslighet och rädsla för det främmande kan vara mycket framträdande. Givetvis är det individuellt, men ändå. Spökåldern kan sammanfalla med slyngelåldern och då finns en hel del att arbeta med. Båda dessa beteenden är naturliga utvecklingsstadier hos hunden. Men det är en period där hunden testar gränser. FM-hundarna är därtill ofta lite ”mer hund” då de behöver vara starka både fysiskt och psykiskt för att klara kommande arbete.

Den så älskade röda vanten!

”Väldigt billig idag, den här Krus… 😜 ”
En till synes något moloken FM Krus vandrar sakta tillbaka till matte. Vad har du gjort, Krus? Jaså, FM Jönso hade berättat om knepet med kottar i öronen och det provade du. Matte och du var inte överens om det, konstigt? Men OK då! Vi förstår… Ibland är det faktiskt roligare att hitta på roliga saker att göra helt på egen hand.

”Nackdelen med vår och smältande snö, är att det inte riktigt går att trampa ner hälarna utan att man drattar på ändan. Krus drog iväg efter en katt och matte åkte efter i ett par meter utan problem. Tack och lov var det katten han bor med, och hon bryr sig inte direkt när det kommer +34kg hund rännande, så hon stannade vid ett träd där hon satte sig och bara retades med Krus som matte äntligen fick stopp på. Nu är vi alla trötta efter den incidenten, men också några erfarenheter rikare. Grannarna tycker nog att det är helfestligt att se på när vi går ut, för jag kan nog tänka mig att det ser väldigt kul ut. Och jag får nog allt ta och lära den lilla kattfröken att inte lipa åt hunden…”

”Lite orättvist mycket favorisering här, va? Undrar om matte vill gosa med mig också om jag tar över andra delen av sängen och slår på valpögonen.. 😈 //FM Krus

En orsak till att hundar så gärna jagar katt är att katten flyr. Då kommer hundens jaktinstinkt igång och så blir det lätt full fart. Åtskilliga är väl de med lite större hundar som åkte efter en kattjagande hund för att tanken på att släppa kopplet inte finns. Matte skriver om att FM Krus ”är billig”. Och som fodervärd/hundägare har vi alla upplevt stunder då våra hundar varit ”billiga”. Stunder när de likt både Jönso och Krus satt kottar i öronen och tvärvägrat lyssna. När de drar efter första bästa de får syn på, eller för den delen, hittar något att tugga sönder den där korta stunden hunden var ensam hemma.

”Det har varit en jobbig dag för mig, FM Krus. Både lek i snön och så passivitetsträningen. Då är det skönt att bara få lägga sig och vila, med mitt älskade ben i munnen, i favoritsängen hemma!”

Krus hör till de hundar som har lätt för att stressa upp sig. Då får matte träna honom extra mycket i att vara stilla och bara vänta. För FM Krus är det jobbigt och svårt. Dessutom så innebär passivitetsträningen också att matte och de som är med går ifrån honom. Han blir ju övergiven av dem han älskar mest av allt!

Matte Susanne skriver så här om just passivitetsträningen:
”Passivitetsträningen är den viktigaste träningen för Krus, han stressar lätt upp sig. Har jag exempelvis sällskap och personen går iväg ur synhåll så skriker han bara och vill följa efter, så där har vi nog det mesta jobbet för oss. Han drar gärna på promenaderna och det är svårt med kontaktövningar, han går gärna i sin egen lilla bubbla. Men vi kämpar som sagt på och gör vårt allra bästa varje dag, och jag ångrar inte en sekund att jag valde att ta en FM-valp. Det är en rejäl utmaning, men det är härliga utmaningar som man hela tiden lär sig av. Och att få kämpa tillsammans med en kompis är verkligen guld värt.”

FM Krus har fokus på matte!

Foto och bildtext (fetstil): Fodervärd Susanne Andersson
Bildtext (ej fetstil): FM Krus (tolkat av Piia-Liisa)

Längtan

liverwort-649483_1280

Solstänkta Blåsippor i en lövskogsdunge. Vitsipporna är på gång. Knopparna ska snart till att spricka ut på träden. En del har börjat spricka och solen färgsätter dungen i lila med gröna skiftningar. En värmande vårsol som äter av de snöfläckar som blandas med det spirande nya friska. Samtidigt en doft av gammalt. Multnande rester från året som gått. Gammalt fjolårsgräs gömmer den kommande grönskan. Som att det skyddar mot ännu kalla nätter.

Tussilagon är på plats och lyser upp dikesrenen. Vattnet porlar i diket och snön ligger kvar, fläckvis som glittrande iskristaller under ett smutsigt täcke. Vägen smutsar ner snön. En bit in i dungen finns den rena snön i skuggiga partier. Ställen dit bara någon enstaka strimma av sol når.
forest-400880_1920 (1)
Jag tänker på det lilla kapellet som jag besökte så ofta som ung, att här bildar träden i dungen sitt eget kapell. Jag minns altartavlan bestående av ett stort glasfönster som täckte nästan en hel kortvägg i koret på den lilla kyrkan. Utanför stod björkarna vackert skimrande i olika nyanser beroende på tid på året. Allt från vinterns frostglittrande eller snötyngda grenar till höstens gulnande blad. Under årets ljusare tid ramade  de in altartavlan med sin vackraste färg från skiraste grönt till den mörka mustiga grönskan som kom under högsommaren och stannade till dess frosten nöp i bladen.
leaf-10787_1920

wood-anemone-266376_1280
Jag längtar till våren…

Blåsippan ute i backarna står… (Tommy Körberg sjunger den kända barnvisan)

Att ta sig fram

motorized-wheelchair-952190_1920
Att ta sig fram med Permobil är inte alltid det lättaste.

Tillgänglighet har blivit ett begrepp som kommer upp till diskussion lite nu och då. Och det är något som berör mig i allra högsta grad. Jag är helt beroende av min Permobil (liknande den på bilden) för att kunna förflytta mig både inom- och utomhus. Men många är de ställen jag är utestängd från just för att jag inte tar mig in. Staden jag bor i har av EU fått utmärkelser för sin tillgänglighet vilket jag personligen tycker förpliktar.

gastronomy-327125_1920
Jag tar gärna en kopp kaffe när jag är ute. Men var ska vi sitta?

Det är inte självklart att att sig in i butiker och andra ställen jag vill besöka. Många gånger blir jag stående vid dörren och kommer sedan inte längre. Det kan räcka med ett litet trappsteg om några centimeter eller en dörr utan automatisk dörröppnare för att jag inte ska komma in utan att be om hjälp. Ibland finns det andra ingångar till butiken/lokalen, ibland finns lösa ramper som personal kan lägga fram för att jag ska komma in. Men, som sagt, det innebär merarbete för alla berörda, och ett krångel som jag inte alltid är beredd att ta. Jag vill ta mig fram på så lika villkor som de gående kan göra.

store-984393_1920 (1)

Har jag väl kommit in i, låt oss säga en butik, ska jag ta mig fram i butiken också. En liten stad, små gulliga butiker innebär ofta även trånga butiker. De som har butiken vill självklart att varorna ska presenteras på ett tilltalande och säljande sätt. En liten yta utnyttjas för att exponera varorna. En del varor ställs direkt på golvet, andra staplas på olika sätt. Och jag är alltid lika rädd för att köra på… Ledsagare är mina ”ögon i nacken” bland annat. Men ibland är det för trångt och jag får ta mig ut ur butiken. Att se mig omkring är inte möjligt.

china-shop-948784_1920
Jag vill gärna gynna ortens butiker. De behövs och behöver sina kunder. Men det blir svårt ibland av ovanstående anledning. (Arkivbild Pixabay.com)

switzerland-670177_1280
Kullersten är vackert i gamla städer och byar, men jobbigt att ta sig fram på.

När jag är ute har jag alltid ledsagare med mig. Hen hjälper mig givetvis så långt det är möjligt. Till skillnad från en manuell rullstol som går att tippa till en del för att komma över kanter, ta sig uppför/nedför enstaka trappsteg och så vidare, så är det helt omöjligt med Permobilen på grund av dess tyngd. Därför är jag helt beroende av att kunna köra över det hinder som finns.

russia-978856_1280
Även årstid har betydelse för framkomligheten. Välplogade gator och trottoarer kan utgöra skillnaden för om jag över huvud taget ska kunna ta mig ut eller inte.

 

 

 

Fortsättningsvis kommer jag att länka svåra/ovanliga ord till en synonymordlista som en service åt dig som läser.

 

 

 

Utflykt

 

friesenried-394720_1280

Idag var det bestämt att jag tillsammans med ledsagare från hemtjänsten skulle ut och uträtta några ärenden i vår lilla stad. Vädret är riktigt vackert vinterväder, men kallt, så det blir att klä sig därefter.

När jag ska ut med min Permobil krävs inte bara kläder efter väder. Innan så behöver jag sätta på vad jag brukar kalla för ”Robocop-utrustning”. Det innebär ortoser från fötterna ut till fingerspetsarna (nåja, nästa iallafall). EDSen gör att jag måste hjälpa kroppen att hålla ihop, då kroppens leder är instabila. Allt detta på grund av att bindväven i kroppen är felprogrammerad, trasig. Den som ska hålla allt på plats är som gammal resår kanske man skulle kunna säga. Ligament, senor, muskler – ja allt som gör oss stabila och håller ihop vårt skelett är hos mig bara slappt och löst. Musklerna kompenserar genom att arbeta ungefär tre gånger så mycket som hos en frisk person. Dessutom arbetar de konstant. Jag kan inte slappna av även om jag försöker.

Nåja. Robo-coputrustning och vinterkläder var på, min ledsagare redo och vi åkte ut. Helt underbart 🙂 Mitt första ärende var dock inte av det roligare slaget. Jag skulle till blomsterhandeln för att ordna med blommor att lägga som avsked vid en begravning nästa vecka. En ros var till fyra personer. Valde vackra djupröda rosor. Tanken var att låta butiken förmedla så att blommorna skulle finnas i kyrkan när vi kommer dit, men det skulle fördubbla kostnaden. Istället levererar blomsterhandlaren rosorna till mig på morgonen innan jag ska åka. Utan kostnad! Därtill fick jag rabatt genom ett medlemskap i en förening. Mycket tillmötesgående. Och så betalningen. Kortbetalning – som inte fungerade. Men  ägaren till butiken säger att det är OK. Jag skulle få betala vid leverans av blommorna. En fin service från deras sida.

red-rose-320891_1280

Jag hade fler ärenden att uträtta, men ett telefonsamtal till min bank satte stopp för dem. Pengarna jag trodde skulle finnas på mitt konto fanns inte där. Jag hade några kronor i kontanter och de räckte lagom till lite fikabröd till förmiddagskaffet som jag skulle ta när jag kom hem. När kanelbullen var inhandlad fortsatte vi hemåt i vintervädret. Övriga ärenden fick anstå. Nu återstod bara att se om jag skulle kunna lösa dem på något sätt idag eller i morgon när jag kom hem. Jag njöt av solen trots att det bet ordentligt i kinderna. Promenaden varade ca trekvart. En alldeles lagom lång tid för mig att vara ute och åka.

husum-232440_1920

Väl hemma fick jag hjälp av med ortoser och kunde ta mig upp i min säng. Jag har en vårdsäng som också fungerar som soffa/fåtölj dagtid då den är ställbar. Min dator är placerad bredvid mig med skärmen på en arm som egentligen är avsedd för en så kallad frukost-TV. Tangentbordet är ett enkelt, lätt trådlöst tangentbord som jag lägger i mitt knä. Jag loggade in på banken och upptäckte felet. Min glömska. Jag hade glömt föra över pengar till det konto som mitt betalkort är kopplat till. Och jag som muttrat över myndigheten som betalar min ”lön” var månad. På ett sätt skönt att lösningen var så enkel. Några knapptryckningar och jag hade löst problemet.

Så kan det gå när man inte följer sina rutiner. I vanliga fall går jag in på mitt konto strax efter midnatt löneutbetalningdagen. Då ser jag och flyttar över. Inatt gjorde jag inte så…

Men jag fick ju under alla omständigheter en skön stund utomhus i det vackra vintervädret.

winter-917104_1920

Och mina ärenden fick jag hjälp med. En från hemtjänsten var snäll och gick och ordnade med betalningen samt inköpen. Viktiga inköp. Mat till Akka. Hon hade inte blivit utan mat ändå. Men nu får hon blötmat och torrfoder. Hade jag inte fått hjälp hade hon fått leva på enbart torrfoder i två dygn. Självklart har hon till det alltid friskt vatten. Hon äter nog lika mycket torrfoder som blötmat i vanliga fall, men hon föredrar blötmaten framför torrfodret. Absoluta favoritsmaken är kyckling och lever. Så tack vare tillmötesgående personal får både Akka och jag mat och blommorna till begravningen blir betalda i dag och jag slipper stå i skuld.

Hemtjänsten levererar matlåda åt mig några gånger i veckan. Jag väljer själv vilka dagar utifrån en matsedel. Maten är både god och riklig, så en matlåda räcker till två portioner. Utöver det tillkommer också efterrätt. Det har cirkulerat bilder i olika sociala media på matlådor som ser mycket torftiga ut och så är definitivt inte fallet med den mat som jag får till mig.

Nu önskar jag mina läsare God Middag! Glöm nu inte bort att ta en liten ”power nap” på maten. Det minskar stressen och gör att eftermiddagen går lättare. Tips som jag tagit till mig är att sätta sig bekvämt i en fåtölj/lägga sig i en soffa och t ex ta en nyckelknippa eller ett bestick i handen och så slappna av och slumra till. När du tappar det du har i handen har du fått en lagom lång vila för att orka resten av dagen, utan att för den skull störa nattsömnen.