Utmärkelsen ”Årets polishund”

I väntan på GGV Pipilis comeback passar jag på att sticka emellan med ett ”gästinlägg” här på hennes fina och så läsvärda blogg.

Jag undrar: Säger er namnen Grym och Herman någonting?

Eller namnen Cox och Aldo?

Eller Izor och Puck?

Eller Doris och Orax?

Nej, det är sannerligen inte lätt att hitta någon röd tråd mellan de så disparata namnen.

Icke desto mindre finns det ett samband.

Det är namn på hundar som tilldelats utmärkelsen ”Årets polishund”.

En utmärkelse som det verkligen inte är kattskit att tilldelas.

Du kan läsa om alla de här duktiga hundarna här:     http://www.mynewsdesk.com/se/tag/polishund .

Gör gärna det! Läs om deras bravader i de olika årens pressmeddelanden, i vilka man kan ta del av motiveringen för att just en viss hund har gjort sig extra förtjänt att erhålla utmärkelsen ”Årets polishund”.

Spännande läsning utlovas.

Om hunden Aldo har FM Pipili faktiskt skrivit, fast i ett annat sammanhang. Sök på Aldo via bloggens sökruta. Eller, ännu enklare, klicka på följande länk: https://wordpress2202.wordpress.com/2016/04/13/regnbagsbron/ .

En ovanligt rörande artikel om hur Skånepolisen följde sin tappre och duktige arbetskamrat till sista vilan. En av Pipilis allra bästa artiklar, enligt min mening.

Vem vet, snart kanske någon av de FM-hundar som Pipili har skrivit om här på bloggen kan komma i fråga för utmärkelsen ”Årets polishund”?

Om eller när så sker, kommer jag att utbrista i ett fyrfaldigt ”Vov”. FM-hundarna spelar i den division varifrån ”Årets polishund” rekryteras. Eliten bland hundar – med andra ord.

Ja, detta var allt för denna gång. Glöm nu inte att läsa om de olika ”Årets polishundar” – från år 2009 och framåt – som presenteras via länken ovan. Och glöm absolut inte FM Pipilis vackra äreminne över polishunden Aldo, som Skånpolisen åkte tillsammans med i en högtidlig MC-kortege, innan det var dags att tacka honom och ta farväl av honom för allra sista gången.

Numera jagar Aldo bovar på andra sidan regnbågsbron. Och trivs förmodligen hur bra som helst.

Tror ni inte det?

PS Både GGV Pipili och jag, bbnewsab, ber att få önska bloggens läsare/följare en trevlig allhelgonahelg. Och nu en liten hemlis. En liten fågel har nämligen viskat i mitt öra, att om det vill sig väl, så återkommer Pipili med ett nytt alldeles eget blogginlägg någon gång under den stundande helgen. Låt oss hoppas att jag korrekt uppfattade vad fågeln viskade till mig. Jag vill ju inte att jag ska ha hört fel. DS

Jeck, den gode väktaren!

Idag så kommer Jeck på besök till Livets Skiftningar. Han lovade att återkomma för att berätta om höns, kycklingar och en hel del annat. Och efter lite övertalning har det även gått att få reda på hur det är med Jeck och rådjuren. Men Jeck vill först börja med att berätta om sitt arbete som gårdsväktare.

fm-jeck-vaktar-garden-bild-3-12-oktober
Här vaktar Jeck både höns och gård.

OK då, jag berättar väl: Det är så med rådjuren att jag får inte jaga dem, och lydig som jag är gör jag det inte heller. Jag fyller iallafall två och ett halvt år nu den 24 oktober. Men när det är mörkt ute håller matte mig kopplad. Rådjuren har killingar och då måste de få lugn och ro. Jag vill inte att de ska komma in och skrämma någon och matte vet att jag alltid kollar ordentligt vad som kommer in om jag är lös. Då skulle jag kunna skrämmas av misstag och det vill varken jag eller matte. Därför tycker jag det är helt OK att vara kopplad när det är mörkt. Och jo, när jag var liten kanske jag jagade något rådjur någon gång… Kan vi prata om annat nu?

fm-jeck-ar-kar-bild-2-okt-16
Jeck är kär. Föremålet för hans ömma låga ligger i buren till hans stora förtvivlan.

Jeck berättar: ”Matte säger att ‘jag ä billig idag’ men matte…jag ä ju kär😍 å du stänger in min fästmö i en bur😈😈😈 nu har jag krupit upp i ditt knä….näää jag ä inte tung…bara 35 kilo Jeck.
MATTE..jag ä ju kär💞💞 puuuh va du ä jobbig matte, men nos puss ändå 💗💗💗Vov // FM Jeck”. (Matte har hjälpt Jeck att skriva)
Problemet är att Jecks fästmö löper. Dessutom är hon mycket mindre än Jeck, så en korsning dem emellan är inte möjlig. Men kärleken bryr sig inte om sådant. Jeck vill vara tillsammans med sin fästmö. Och det vet alla som varit förälskade att det är det enda som existerar just då.

fm-jeck-med-tjej-bild-3-28-april
En bild på Jeck och hans fästmö, tagen några dagar efter Jecks tvåårsdag i april.

Hon är söt, Jecks fästmö. Men vi skulle ju tala om Jeck och hönsen. Tidigt i somras, när hönsen hade kycklingar tyckte Jeck att det var lite jobbigt med alla dessa kycklingar över allt. Du som följt Livets Skiftningar vet att Jeck hade en del funderingar kring kycklingarna. (Se kommentarsfältet till ovanstående länk). Han tvivlade lite på mattes förstånd just då. Nu när kycklingarna är stora fungerar det bra. Jeck har tagit in alla i sin flock som han har att vakta. Det är Jecks stolthet, flocken och gården som de bor på. Det lyser igenom framförallt på bilderna. Förra gången Jeck var med berättade han om inkräktaren som plockade svamp nästan inne på gården och hur han skällde ut kvinnan. Han tar verkligen sitt uppdrag att vakta på allvar. Men innan han berättar mer vill han gärna visa några alldeles nya bilder på sig själv och hönsen. Bilderna är tagna den 14 oktober.

fm-jeck-vaktar-garden-12-oktober
En del av Jecks stolthet.

Som sagt, Jeck är gårdsväktare. Matte berättar att Jeck har en stark vaktinstinkt. Och ibland kan det då bli så att matte och Jeck har lite olika åsikter om vad som framförallt matte behöver skyddas från. Samtidigt märks det att matte är mycket stolt över Jeck, trots vissa olägenheter. För en tid sedan skrämde han matte ordentligt mitt i natten genom att skälla och på alla sätt vis att det befann sig inkräktare på gården. Klockan var omkring två på natten när Jeck började stormskälla. Han var givetvis tvungen att skälla så högt som han bara kunde eftersom han inte kunde komma ut och jaga bort inkräktarna. Klart att matte blev rädd och trodde kanske att det rentutav var tjuvar på besök. Men efter en stund fick det en förklaring. Visst var de tvåbenta som hade fått Jeck att skälla, men de hade inte armar och långa fingrar, utan näbb och vingar. Nattugglor var det visserligen, men äkta ugglor i detta fall. När matte kom till vardagsrummet hörde hon dem tydligt.

fm-jeck-sitter-pa-bron-sept-16
Jeck sitter på bron.

Men Jeck har sin mycket bestämda uppfattning angående nattugglor: De ska skällas ut, ordentligt. Därför har nu matte blivit väckt ett antal nätter av att Jeck skäller på dem. Matte kallar det raseriutbrott, säger Jeck och låter något förnärmad, när jag bara ser till att de inte ska kunna göra henne illa. Om Livets Skiftningar skulle tillhöra buset, så skulle nog Jecks stämma få den mest härdade av tjyvar att vända om. Ett grovt schäferskall går ytterst få emot. Det berättas en del, om sanningshalten i det hela ska låtas vara osagt. Vissa hundar släpper gärna in besökande oavsett om matte/husse är hemma eller inte. In kommer du – men inte ut. Detta lär även ha drabbat besökande hantverkare som av någon anledning inte kommit åt telefon. Schäfern har även vallinstinkt och bestämmer var personen får vara och om hen får förflytta sig.

fm-jeck-ligger-i-sin-nya-sang
Jecks nya säng

Jeck vill avsluta med att berätta att han under sommaren fått en ny säng. Den är han så stolt över att han gärna vill visa upp. Och vem vill inte ha en så fin säng? Och det passar bra att avsluta dagens artikel med. Jeck har lovat att återkomma lite nu och då och berätta om vad som händer hemma hos honom. Ibland hoppar han in tillsammans med andra FM-hundar, men så har han också kravet att som idag, få vara ensam ibland.
Visningsbilden är från slutet av juni då matte hade massor av kycklingar. Men Jeck ser trots allt nöjd ut. Och vem skulle väl inte vara det, med ansvarsfullt arbete som gårdsväktare och stora fina utrymmen att för det mesta få springa fritt på?

fm-jeck-och-kycklingarn-160629-1
Visningsbild

TACK Ulla-Britt Ledin, matte till Jeck, som ställt upp med både berättelser, text och samtliga foton.