Bortom tystnaden

Tivedstrillen vinterlandskap nr 13 23 jan 18

Några rader när tankar och känslor känns mörka…

Lyssna till tystnaden
lyssna till det du inte kan höra
känn på orden som inte bär
tänk på allt du inte kan göra

Gör inget du inte vill
Släpp taget om du kan
Ljuden som inte finns
orden du sökte men aldrig fann

Allt det du var en gång
det du kallade ”jag”
andra kallade ”du”
lyder idag under annan lag

Men varför försvinna
krympa till bara smulor finns kvar
varför släppa allt
bara minnas det du inte var?
Tivedstrollen vinterlöv 23 jan 18

Copyright:
Text: Livets Skiftningar P-L (2018)
Bild: Tivedstrollen (2018) Bilder från Trollskogens sjöar i på gränsen mellan Götaland och Svealand.
Musik och sång från gången tid av Thorstein Bergman (1942-) och Christina Gunnardo (1953-2005) som framför visor av Dan Andersson (1888-1920). (Födelseår=länk till Wikipedia)

 

Annonser

Vintervärk och vinterverk

pers-promenad-trettondagen-2017-15
Sundsbron, Askersund (foto: Per Svensson)

Nu, när  vinterns alla helgdagar har passerat, kommer Kung Bore och intar landet. Med snö, gnistrande träd, sträng kyla och sprängande värk i större delen av kroppen. Vintervärk och vinterverk får bli temat för denna artikel. Vinterverk är det som de duktiga fotograferna jag har förmånen att få samarbeta med visar upp genom foton från både Umeåtrakten och från trakterna kring Norra Vättern. Äntligen har snön kommit till oss och lyser upp dagarna. Dessutom märks redan att dagarna blivit längre. Klockan femton var det fortfarande ljust ute, även om det gick att ana skymningsljuset.

mj-7-januari-2017-soluppgang-savar-5
Solnedgång utanför Umeå (Visningsbild, foto: Privat) 

Med snön kom också kylan och med den värken. En smärta som slog till långt hårdare än vad jag ens kunde ana. Konsekvenserna har bland annat blivit att detta inlägg skrivs idag, söndag den åttonde januari, istället för som planerat, torsdag kväll det vill säga Trettondagsafton. Men det sägs att den som väntar på något gott väntar inte för länge och min förhoppning är att ni som läsare har överseende med fördröjningen. Det tar tid och det gör ont att skriva. Men det är så roligt. Därför envisas jag med att försöka sätts samman ord och bild till en artikel. Jag hoppas av hela mitt ❤ att den tilltalar er!

mj-7-januari-2017-soluppgang-savar-2
Skymning utanför Umeå (foto: Privat)

Smärtan i kroppen fortsätter sätta käppar i hjulen. Efter en stunds arbete med artikeln gör det så pass ont i både händer och kropp att en paus blir nödvändig. Det går inte att koncentrera sig, hur gärna jag än vill. Det blir att fylla på med smärtlindrande mediciner och invänta effekten av dem. När medicinen väl haft effekt fortsätter skrivandet. Tack och lov för att behovsmedicinerna har avsedd effekt. Smärtfrihet är en utopi, men den kapar toppen av det onda iallafall. Jobbigast är att händerna inte vill samarbeta. Huvudvärk påverkar också förmågan att sätta samman ord och bild. Ständigt denna smärta som gång efter annan gör att jag inte kan göra det jag allra helst vill.

pers-promenad-trettondagen-2017-17
Det var en slåttermaskin… (foto: Per Svensson)

Bilden av slåttermaskinen kan bli en bild av kroppen och smärtan. En gång väl fungerande kunde den underlätta arbetet med slåtter. Tänk vilken skillnad att ha en maskin istället för att slå med lie. Men tekniken utvecklas och den mekaniska slåttermaskinen blir undanställd. De små åkerlapparna kanske inte ens slås längre utan tillåts att växa igen. Maskinen står som en påminnelse. Idag är min kropp som den översnöade slåttermaskinen. Till stor del obrukbar. Allt som förut gick att göra är idag bara en önskedröm och minnen. Inte nog med att maskinen passerat bäst-före-datum, den står också ute i helt fel årstid. Vemodigt. Hur ska en trasig kropp kunna prestera?

pers-promenad-trettondagen-2017-1
Den lilla gården som slåttermaskinen en gång tillhörde (foto: Per Svensson)

Med hjälp av omtanke och envishet kan även den trasiga kroppen fylla sin funktion. Vem vet, kanske rentutav den översnöade slåttermaskinen skulle kunna fungera om den togs om hand och rengjordes, lagades och smörjdes. Den blir aldrig som ny, men kan kanske fylla någon funktion. Den fyller en funktion redan nu, översnöad och övergiven. Den fick tjäna som en bild av en trasig och värkande kropp.  Dessutom visar den ett stycke historia som nu av många glömts bort. De små torpen med lite åkermark och lite skog är nästan helt borta. Stugorna kan finnas kvar som sommartorp medan marken köpts upp av större gårdar. De små styckena har skogen ibland tagit tillbaka. Men visst ser det rart ut när marken är frostigt vit och det ryker ur skorstenen? Vinterverk.

mj-7-januari-2017-soluppgang-savar-1
Utsikt från ett fönster (foto: Privat)

Ser ut genom fönstret och konstaterar att det är väderomslag på gång. Igen. Temperaturen har stigit med över 10 grader under dagen och närmar sig nollstrecket. En orsak till att kroppen bråkar med mig. När vädret är instabilt påverkas kroppen negativt och värken blir mer påtaglig. Vintervärken. Så går tankarna fram och åter så här dryga veckan in på ett alldeles nytt år. Hoppet om att snön ska få fortsätta lysa upp dagarna och att vi ska få ha kvar vinter ett par månader till finns. Låt åtminstone barnen få ett ordentligt sportlov med vinteraktiviteter under februari. Titta och njut av bilder tagna under trettonhelgen och låt oss glömma vintervärken till förmån för vinterverken!

mj-7-januari-2017-soluppgang-savar-3-bar
Utsikt från fönstret (foto: Privat)

Vintervägar och vinterlandskap (foto: Per Svensson)

Med dessa bilder av det vackra vintermörkret tagna av fotograf Per Svensson önskar jag alla läsare en god fortsättning på 2017.
Berätta gärna om dina tankar och erfarenheter av vinter och snö. Vad betyder vintern för dig? Kanske hör du till de väderkänsliga?

mj-7-januari-2017-soluppgang-savar-3
Lite mer snö i Umeåtrakten än omkring norra Vättern. (foto: Privat)

Tack till fotograferna Per Svensson och fotograferna från Umeåtrakten som själva valt att få vara anonyma.

 

 

 

Tankar om jul och jultomte. Astrid Brefdufwa berättar om sitt möte med Jultomten med mera.

Hej på er alla, ni som följer GGV Pipilis fina blogg! 

Det är jag, Astrid Brefdufwa, som dyker upp här igen som gästbloggare. 

Jag pustar just nu ut hemma hos bbnewsab efter en hektisk dag på jobbet. Kan berätta att Malte Mullvads magiska gullekramar har haft en strykande åtgång nu under december, och jag anar att många julklappspaket kommer att innehålla just hans gullekramar svsedda nära och kära i alla de åldrar, ity att efterfrågan har stigit för var dag som gått nu under december månad. Behovet av magiska gullekramar tycks vara hart när oändligt. Och detta gör mig så glad och nöjd. 

Nu inför annalkande julafton har ett problem dykt upp som jag i min egenskap av logistikchef, och därmed ansvarig för bageriets alla flygande gullekramsleverantörsbud, i all hast har måst försöka hitta en lösning på. Så här ligger det till.

Vi vet ju alla att Jultomten kör en flygande rendragen släde för att leverera sina julklappspaket. Ja, ni förstår säkert vart jag vill komma. Det finns sålunda en viss icke helt försumbar kollisionsrisk i det svenska luftrummet, i synnerhet efter julaftonens Kalle Anka, då det hunnit bli mörkt i hela vårt avlåmga land. 

Alla förstår vi att Jultomten arbetar under stark stress, och i vissa hem bjuds han kanske även på en julsup. Med tanke på mängden hembesök som görs under julaftonskvällen inses lätt, att det naturligtvis kan bli lite si och så med Jultomtens omdömesförmåga och omdömesgillhet i stressiga jultrafiksituationer uppe i luftrummet. Till, saken hör dessutom, att även mina flygande gullekramsleverantörspostbud har det stressigt med att hinna leverera alla sista minuten-gullekramsjulklappar från Malte Mullvads Magiska Hembageri. 

Faktiskt har jag hunnit med att ha ett möte med Jultomten om allt detta som oroar mig. Både Jultomten och jag båda rörande överens om att vi på var sitt håll måste vidtaga sådana åtgärder som kan förhindra – eller åtminstone reducera risken för – kollisioner nu under stundande julaftonseftermiddag och -kväll.  

Som tack för detta – och som en hyllning till Jultomten (mötet med honom var helt fantastiskt, kan jag berätta – vill jag berätta för alla er, som läser GGV Pipilis fina blogg, om några mindre kända sidor om Jultomtens liv och leverne. 

Tyvärr hinner jag inte rewrita de sajter och artiklar jag har använt som referens för alla dessa faktauppgifter, men jag hoppas att det går lika bra, för er, att själva läsa vad som står att finna i de här faktaartiklarna.

Den första artikellänken jag vill tipsa om, och som jag alltså tycker att ni ska klicka på, är denna:  http://varldenshistoria.se/samhalle/traditioner/jultomten-dog-for-1700-ar-sedan

Där kan ni bland annat läsa om Jultomtens historiska ursprung som julklappsutdelare. Det visar sig att dagens Jultomte har en hel del gemensamt med det kristna helgonet Sankt Nikolaus. 

Om jultomtens ännu tidigare historia kan ni ta del av här:  https://alltomjul.wordpress.com/2014/12/22/jultomtens-historia/ .

Samt här: http://www.julenstraditioner.se/jultomtens-historia/ .

Slutligen, med tanke på att GGV Pipilis följare ju valt att  prenumerera på denna blogg för att den har så stort fokus på mode, allt från klädstilar till accessoarer, vill jag tipsa om följande artikel:  http://varldenshistoria.se/samhalle/traditioner/har-jultomten-alltid-haft-roda-klader . 

Den artikeln visar Jultomtens klädmode och allmänna framtoning under olika tidsepoker. Här får vi bland annat en förklaring till varför det ute i butikerna för varje år som går verkar dyka upp allt fler blåklädda tomtar. 

Ett tag trodde jag att jultomten kanske var släkt med smurfarna, åtminstone på långt håll. Men som man kan läsa i denna artikel har tomtens blåhet inget med smurfarna att göra. Och klädernas blåhet ska heller inte symbolisera att Jultomten blir blåfrusen under sin flygande slädfärd uppe i rymden. Det går ingen nöd på Jultomten, har han själv berättat för mig. Han bär samma kläder som tagits fram åt militärer som ska utföra sina uppdrag i vintriga miljöer och klimat. Och bor man på Nordpolen, vilket Jultomten gör, blir man med åren rätt härdad vad gäller blåst och kyla. Så glöm det med att Jultomten skulle frysa. 

Värre är det då för de renar som drar Jultomtens släde. Rudolf, ledarrenen, är känd för sin röda mule. En mule som faktiskt är känslig för kyla. Men även Rudold är härdad efter många år i branschen. 

Apropå ingenting, vet ni vad Jultomtens övriga renar heter? Utöver Rudolf är det åtta andra renar som drar Jultomtens lass. 

Läs om dem och vad de heter här: http://lovesanta.com.au/blog/2007/santas-reindeers-names/ .

Nähä, nu måste jag lämna tangentbordet hemma hos bbnewsab. Kl 22.00 går jag nämligen på nattskiftet. Min första flygning nu i natt blir till Älvskoga By. Ett besök hos GGV Pipili och hennes katt Drottning Akka, vilka ju bor där. 

Konstigt nog står det inte GGV Pipili på hennes ytterdörr utan Gustava Gullefjun. Fast det vet alla vi som flyger ut med gullekramar från Maltes magiska hembageri och hem till henne. Så nemas problemas trots den missvisande namnskylten. 

Vi flygande gullekramsleverantörer är för övrigt synnerligen noga med att se till att gullekramarna hamnar där de behövs bäst och gör störst nytta. Inte utan stolthet kan jag berätta, att gullekramar som beställs från Malte Mullvads Magiska Hembageri regelmässigt når sin adressat. 

Faktum är PostNord har bett mig att sluta jobba för Malte Mullvad för att i stället bli logistikchef hos PostNord. Jag har utlovats en betydligt högre lön, om jag tackar ja till det erbjudandet. 

Men pengar är inte allt i världen. Vi som arbetar hos Malte Mullvad är ett väl sammansvetsat gäng och trivs verkligen med att jobba och vara tillsammans. Så jag tänker förbli Maltes magiska hembageri trogen. 

Till sist: Jag vill tacka alla er som orkat läsa ända hit. Och jag tackar er genom att önska er alla en fröjdefull julhelg, full av glädje och gamman – och kanske också lite andlighet, så att hjärnan och själen får sitt. 

Nu hör jag hur bbnewsab sufflerar från köket, att även han vill önska alla GGV Pipilis läsare – för att inte tala om GGV Pipili själv, och hennes katt Akka – en riktigt GOD JUL. 

Om GGV Pipili orkar, så är det min övertygelse att hon kommer att dyka upp här på sin blogg för att i egen hög person tillönska sina läsare och följare detsamma. 

Därmed tack för mig. 

Hur mycket förstår våra hundar och katter av det som händer?

Den fråga som ställs i rubriken här ovanför är intressant på flera sätt.

Förr trodde man att djuren mest var ett slags reflexautomater, alltså stimulus-respons-”maskiner” utan förmåga till något mer komplext kognitivt tänkande och/eller känsloliv.

Men detta bibliska sätt att se på djuren har fått stryka på foten rejält i takt med de senaste decenniernas evolutionsbiologiska och neurovetenskapliga landvinningar forskningsframsteg.

Husdjur som hundar och katter har visat sig besitta förmågor, som indikerar att de är tämligen intelligenta och därtill har en ganska hög medvetandenivåg, faktiskt så hög och avancerad, att de absolut klarar av att samspela/interagera med sin omgivning, och då inte minst med sina hussar och mattar.

Det finns en sajt på webben som heter Djurens rätt. Den vill jag verkligen rekommendera för alla som är djurvänner. Surfa gärna runt lite på den sajten.

Här är en undersida på den sajten, vilken jag vill rekommendera lite extra: https://www.djurensratt.se/djurs-mentala-formagor/las-mer-om-djurs-mentala-formagor

Allmänt Från forskningsfronten. Blogg om etologisk forskning, framför allt om hundar, av professor Per Jensen. Så smarta är djuren du äter. Artikel i …

Den artikeln innehåller en massa lästips (främst artiklar som står att finna på webben) om djurens intelligens, känsloliv och andra kognitiva förmågor. Det fina är att alla lästipsen i sin tur är klickbara.

Jag kom att tänka på just den sajten och just den sidan, när följande artikel dök upp i min mejlinkorg för ca en vecka sedan: http://twistedsifter.com/2016/12/cats-that-cant-believe-its-christmas/

twistedsifter.com
This might be the most important post of the 2016

Texten i den artikeln är kort. Bara några rader lång. Den går så här:

Our feline friends never cease to amaze with their wonderment, curiosity and priceless facial expressions. In fact, two recent and highly popular posts on reddit involved cats in awe of Christmas (here and here).

The always entertaining comments section led me to four additional cats reacting to Christmas and here we are. See below for said cats and bask in their amazement of the most wonderful time of year.

Resten av artikeln består av fotografier på katter i julig miljö. Katter som visar, som jag ser det, både hänförelse och förundran. De fotograferade katterna visar absolut att de förstår, att något speciellt är på gång hemma hos julpyntande matte och husse. (Har du egna erfarenheter av förändrat katt- eller hundbeteende så här inför julen, berätta då gärna om just dina erfarenheter i kommentarsfältet här nedanför. Jag kan aldrig få nog med exempel när det gäller sådana här saker.)

Alltnog: När nu bloggens alla kattvänner fått sitt lystmäte, måste förstås även bloggens hundälskare erhålla sitt.
Frågan är vad jag ska välja ut för ”julklapp” åt alla dem.
Efter moget övervägande fastnar jag för denna video: https://www.youtube.com/watch?v=YlKG1vKQOoM

Is this the next Christmas No 1? A Christmas song ‘sung’ by a dog!! It’s true. ‘A dog is for life – not just for Christmas. Spread goodwill to all dogs this …

Jag väljer just den videon för att den innehåller så många hundögon. Kolla in de ögonen.

Notera så fulla de är av känslor. Man liksom anar vad folk brukar kalla en själ där bakom hundarnas pannben.
Själv föredrar jag termerna medvetande och/eller medvetenhet (consciousness and/or awareness); dessa är mer neutrala och har inte lika starka religiösa konnotationer som ordet själ. Men på sätt och vis är det samma sak. Nämligen en signal om att det finns något mer än en simpel stimulus-respons-maskin där inne i hundens huvud.
Ändå hör det till saken att varken katter eller hundar klarar av det så kallade spegeltestet. Om detta kan du läsa mer exempelvis här: http://www.djur.cob.lu.se/Svar/Medvet.html#medvetande-inlevelseformaga-spegeltest-spegelneuron-hjarna .
Den artikeln heter:  Är alla djur medvetna? Om medvetandet, ”the big problem”, inlevelseförmåga, spegeltestet och spegelneuron

Vid Lunds universitet finns det zoofysiologer, till vilka man kan ställa en fråga, varpå de här forskarna svarar på densamma.

Som en liten aptitretare låter jag kopiera in delar av svaret här på GGV Piliplis blogg:

Kan man påstå att djur har medvetande? Och har vissa djur självmedvetande? Jag har läst nyligen att en schimpans är medveten om att det är sig själv den ser när den tittar i en spegel. Kan det tyda på självmedvetande? Jag har diskuterat frågan nyligen med mina bekanta som bestämt påstår att människan är det enda djuret som har ett medvetande. Eftersom människan är ett djur är det svårt för mig att tro att medvetandet skulle vara förbehållet endast Homo sapiens.

Detta är en mycket komplicerad fråga. Man vet mycket lite om medvetandet, men man har börjat angripa problemet inte bara med filosofiska och psykologiska, utan också med neurobiologiska metoder.

[…]
Alla djur är medvetna i den meningen att de är uppmärksamma på omvärlden och reagerar på vad som händer där genom olika beteenden. Men det är väl inte det som vi vanligen avser med medvetande.

Ett fenomen som kan sägas ingå i vårt medvetande är förmågan att verkligen uppleva sinnesintryck och känslor, till exempel färgen på ett föremål eller smärtan vid en skada, i stället för att bara maskinmässigt reagera på intrycken. Ett annat är att vara självmedveten, det vill säga uppfatta sig själv som en individ, samt att uppfatta artfränder som andra individer, med vilka man själv kan samverka. Ytterligare andra egenskaper hos medvetandet är medvetenhet om tankar och minnen, samt en tidsuppfattning, som innefattar det förflutna, nuet och framtiden.

I det så kallade MSR (”mirror self-recognition test”, ”spegeltestet”) testas om ett djur kan känna igen sig själv i en spegel. Hittills är det bara människor äldre än 18-24 månader, människoaporna, en delfinart, späckhuggaren, den indiska elefanten och skatan (se filmen nedan) som anses ha klarat detta test. Detta anses vara tecken på en viss grad av självmedvetande hos dessa arter, det vill säga att de uppfattar sig själva som individer. Men värdet av testet har också ifrågasatts.

[…]

En del menar att medvetandet är ett epifenomen, det vill säga att det automatiskt uppkommer, när ett nervsystem blivit tillräckligt komplicerat. Det skulle kunna vara en så kallad emergent egenskap. En emergent egenskap hos ett komplicerat system kan inte förutsägas genom studier av systemets olika delar. Detta beror på att andra regler och lagar gäller för det komplicerade systemet än för delarna.

[…]
För en biolog synes det vara troligare att medvetande uppkommit under evolutionen genom naturligt urval. Djur med medvetande skulle alltså besitta fördelar, som gör att de kan få en större avkomma. Ett mer avancerat medvetande skulle kunna ge fler och större fördelar. Det finns flera mycket sannolika fördelar med att ha ett medvetande.

En fördel med att ha ett medvetande skulle kunna vara att det underlättar inlärning, planering och problemlösning. Medvetandet gör det kanske lättare att dra lärdom av det förflutna och att planera inför framtiden. Det kanske också möjliggör problemlösning i egentlig mening, till skillnad från inlärning genom försök och misstag (”trial and error”).

En [annan] fördel med ett medvetande, som ofta framhålles, är att det möjliggör ett avancerat socialt samspel. Denna förmåga brukar betecknas som inlevelseförmåga eller ”theory of mind”, förkortat ToM. ToM innebär att en individ kan uppfatta andra individers mentala tillstånd, till exempel vad de tror, vet och önskar och om de är ärliga eller lögnaktiga. ToM kräver att individen uppfattar sig själv som ”jag”, det vill säga har ett självmedvetande (läs om spegeltestet ovan).

Visst är väl detta fascinerande läsning? Eller vad tycker du som läst ända hit? Om du trots det inte orkar med att läsa hela den texten, så kan du väl åtminstone titta på de två videoklipp som hör till artikeln i fråga. De är sevärda; jag lovar.

Till sist: För den som inte fått nog med tung text utan känner för att fördjupa sig i ämnet än mer rekommenderar jag följande artikel, som utgör en god grund att stå på vad gäller både människors och djurs självförståelse och självmedvetenhet: http://www.svd.se/jaget–tunneln-mellan-varlden-och-medvetandet

SJÄLVFÖRSTÅELSE Var finns jaget? Är det en konstruktion, finns det inom oss eller uppkommer det bara i samspel med andra individer? Peter Gärdenfors har läst …

Därmed har detta blogginlägg, som skrivits av gästbloggande bbnewsab, kommit till vägs ände. Nu får vi alla tillsammans hålla tummarna för att GGV Pipili ska vara i så pass god form och ha så mycket ork, att hon kan mäkta med ett alldeles eget blogginlägg här på bloggen nu under den kommande 4 adventshelgen. Astrid Brefdufwa har viskat i mitt öra att i morgon är det en speciell dag för GGV Pipili, enär vi då ska fira när storken kom flygande med henne hem till hennes föräldrar år nittonhundrakallt. Så det kommer att vara minst dubbel ranson av gullekramar (dagen till ära garnerade med ordet GRATTIS!) vid den leverans som Astrid med medhjälpare ska komma flygande med till Älvskoga By runt midnatt senare i kväll. De lär gå åt under morgondagen.

Lucia, längtan och omöjliga drömmar

I morgon, tisdag, kommer Lucia, Ljuset Drottning åter till oss. Malena Ernmans skönsång inleder denna artikel och Per Svenssons vackra morgonfoto avslutar.

Hur många barn har genom åren drömt om att få vara Lucia? Att komma med ljus och glädje när allt är mörkt och kallt. Barnet som ville bära ljuskronan tänkte inte så, även om innebörden var densamma. Många är de barn, idag stadgade vuxna, som fortfarande kan känna ett sting av saknad och sorg trots vackra sånger. För de fick aldrig bära kronan på grund av utseende eller kön. Lucia var, då för 40 år sedan, förbehållen skolans vackraste flicka. Vem som skulle väljas till Lucia var ofta självklart. Alla vi andra fick finna oss i att komma i andra, tredje, fjärde hand om vi ens fick vara med. Fel frisyr, kroppsform, färger, kön… Inte tillräckligt vacker för att vara med som tärna ens alla gånger. Allt beroende på om klassens alla flickor fick vara med eller om det var begränsat antal. Vi som stod utanför fick drömma och titta på. Men det behövdes ju publik också.

lucia-1108754_1280
En Lucia och resten tärnor, tomtar, stjärngossar.

Lucia är en vacker tradition, om än med långt från kristna värderingar i begynnelsen. Liksom många andra högtider som vi idag knyter till den kristna traditionen har även Lucia rötter i olika traditioner. Det kunde vi läsa om i föregående artikel av vännen bbnewsab.  Lucia kom från Syracusa, Sicilien och dog troligen martyrdöden. Sägnen säger att hon rev ut sina ögon för att skicka dem till sin trolovade. Av Jungfru Maria fick hon nya, än vackrare ögon och Jesu moder var hennes skydd. Berättelsen om Helgonet Santa Lucia kom så till det mörka norden och hon kom med bud om ljusets ankomst. Idag är Lucia en ung, vacker kvinna eller flicka med ljuvlig sångröst. Ja, även ålder diskvalificerar. Lucia ska vara ung, en jungfru i betydelsen vacker och på väg att bli kvinna. Oskuldsfull.

santa-lucia-177216_1280
Helgonet Santa Lucia som staty på Sicilien.
När vinternätternas mörker täcker stor del av dygnet söker vi efter ljus. Att vi pyntar med ljusstakar till advent, julgranar både inne och ute och ljus i alla dess former. Vintermörkret kan vara tungt att bära. I alla tider har människan sökt ljuset och hittat anledningar till att fira. En ljusdrottning när mörkret är som svårast lyser upp både hjärta och boning. Lucianatten har varit och är fortfarande en speciell natt. Många är de ungdomar som är uppe hela natten och i tidig morgontimma gästar bekanta med sång om Lucia. Lussevaka tror jag att det kallas fortfarande. För många en anledning till festande. Kanske inte alla besök är välkomna. För många, många år sedan gick jag själv med till några lärare för att sjunga om Lucia och vi välkomnades med fika trots tidig morgon vill jag minnas.
lucia-1502589_1920
Traditionell Luciakrona med levande ljus.
Luciakronan, alltmer sällan med levande ljus, sades vara Lucias sätt att få mer ljus, att se bättre. Idag är den som regel batteridriven. Askersunds Lucia med tärnor kom och sjöng för många på olika former av boenden i staden igår, söndag. Visserligen två dagar för tidigt, men lika välkommen iallafall. Vare sig Lucia eller tärnorna hade levande ljus, vilket annars är vanligt vid officiella Luciatåg. Här i Askersund är det Lions som ordnar med Lucia och om jag förstod rätt så avgör lotten vem som bär kronan. Det känns bra, för att återknyta till inledningen. Att se Lucia komma med häst och släde en kall decembermorgon drömmer vi kanske om när vi tittar ut i mörkret. Plusgrader och helt snöfritt, långt från den kalla vintermorgon som Lucia ofta förknippas med. Nedan Luciafirande från Zorngården i Mora 2007.

Här får ni lyssna till mer musik från Lucia 2011:

Musiken hör Lucia till. Lucia med tärnor kommer sjungande till oss. Och när vi lyssnat till den vackra musiken återstår en sak. Lussefika! Lussekatter och pepparkakor serverade med varm glögg eller kaffe/saft. För vad är Lucia utan lussekatt?
lucia-1865069_1920
gingerbread-1076364_1920
Kanske är pepparkakorna hembakade. De smakar alltid bäst, oavsett om bocken fått mörka eller ljusa ben, eller är det möjligen en lussekatt i pepparkaksform?
Trevlig Lucia!
Berätta gärna om dina erfarenheter av Luciafirande, lussevakor och annat som kan höra Lucia till!
För att få ytterligare julstämning avslutas denna artikel med bilder som är tagna av fotograferna Per Svensson och Marina Pettersson om inte annat anges.

och så några arkivbilder:

winter-654442_1920

pers-soluppgang-over-askersund-11-dec
Soluppgång över Askersund 12 december. Fotograf Per Svensson

 

Adventsfrid och julstress

Som motvikt mot julstress vill jag idag bjuda på vackra vinterbilder. Bilder som inger lugn. Men skogen är levande och vem vet vilka som vistas där? Lite mystik bjuder fotograferna på även idag.

pers-30-nov-15-1
Adventstiden, som för många innebär en tid fylld av stress och jäkt. Julhandel, klappar och julmat och julbak. Helst hemlagat. Samtidigt är det avslutningar, Luciatåg, julbasarer och mycket annat. Tiden fram till jul må vara en väg, men knappast en väg där vi hinner stanna upp och bara njuta. Tanken att bara släppa taget och låta helgerna komma utan att stressa sönder sig känns behaglig, men är kanske ouppnåelig för många. Trots detta, vandra med mig och låt adventshelgerna bli fridsamma andningshål på vägen till jul.

Kan det vara Tomtemor som Per Svensson lyckats fånga på bild? Trots att julen står för dörren tar sig Tomtemor tid till en skogspromenad. Du som kan och har möjlighet – varför inte följa hennes exempel?
mp-lo-andra-advent-6pers-lo-andra-advent-1
Mitt inne i skogen fann fotograferna ett marmorbrott, övergivet sedan länge. Men visst vilar det ändå frid över bilderna av brottet?
mp-lo-andra-advent-4
Vem gick före? Fotavtrycken i snön väcker fantasin. Vad hade denna person för ärende och vart var personen på väg? Jag låter tanken flyga med vinden in i sagornas och mystikens värld. Det berättas enligt sägnen om mörka händelser och gengångare. Men lämnar de fotavtryck?
pers-novemberspoket-vid-stjarnsund
En osalig ande som av olika skäl inte förmår lämna det jordiska. Som troende känner jag behov av att be för denna okända kvinna. Be att hon får lämna jorden och komma till Paradis. Hon har fått sitt straff nu. Låt det som hänt få gå till vila och ge henne frid. Julen är ändå en glädjens högtid. En tid för förlåtelse och för gemenskap. Jag ber att osaligheten ska få övergå i salighet.
pers-lo-andra-advent-2
Vi är inte ensamma i skogen. Till vänster om vägen i bild syns de som sällan brukar fångas på bild. Ibland är det också så att kameran fångar det ögat inte ser. Så även om platsen övergetts av oss människor finns några andra där. Vilka de är? Det överlåter jag åt er läsare att avgöra.
pers-30-nov-15-2
pers-30-nov-15-5
Vi fortsätter vår vandring genom skogen och de mörka skuggorna byts mot den tidiga vinterns sol. Se hur lågt den ligger. Bara vintersolen står så lågt. De som gjorde oss sällskap uppe vid marmorbrottet liksom kvinnan vid sjön finns säkert kvar, men syns inte längre. Känn hur all stress inför den kommande julen minskar för varje steg. Istället infinner sig frid. Rofylldhet och avslappning. Behovet av att skynda och jäkta försvinner. Kanske kommer tanken på julens egentliga budskap till dig. En påminnelse om varför vi firar jul. Varför vi ger varandra julklappar.
pers-30-nov-15-3
Det har ingen betydelse om du är troende eller inte. Att tänka till på julens budskap kan vi alla göra. Kanske också kliva av den vägen som bara är kantad med stress och en massa ”måsten”. För inte kan julens mening vara att när så julafton väl kommer är man så slut att man inte förmår njuta. Kanske går det att släppa på prestationskraven vi så lätt lägger på oss själva? Jag har också sprungit den vägen. Jag har suttit alltför många nätter mellan den 23 och 24 december gråtande för att jag inte hunnit klart. Med en ostädad bostad, oinslagna julklappar, presentpapper, snören och tejp blandat med julprydnader i en röra i hela vardagsrummet. Upptäckt att det saknas julklappar. Klappar jag glömt att köpa. Paniken i att inse att jag måste försöka hitta på en passande present. Råvaror i frys, kyl och skafferi som skulle ha varit tillagade…
pers-30-nov-15-8
Långt från den ro och stillhet som finns i skogen. Långt, långt bort från allt vad julfrid hette. På julaftonen var det att försöka rätta till anletsdragen så att tröttheten och gråten inte syntes alltför tydligt, packa bilen och påbörja resan till dem som skulle få besök. Idag känns det skönt att veta att det är förgången tid. Nu kan jag äntligen börja njuta av julen. Utan att känna att det ställs en massa krav. Visst är det fortfarande julklappar som ska köpas och mat som ska tillagas. Men nu får jag hjälp till stor del och det jag gör själv gör jag med glädje i hjärtat för att jag kan göra det. Utan stress. Precis som jag njuter av de vackra tavlor naturen målar kan jag njuta av adventsstjärnorna i fönstren och ljusslingor och ljusstakar.
pers-hamnen-28-nov-16-1
Med denna bild från Askersunds hamn önskar jag alla mina läsare en skön Andra advent. Glöm bort att affärerna har extra öppet och ta det lugnt istället så långt det går.
Trevlig Advent!
Visningsbild:
pers-fre-2-dec-2016-1
TACK Marina Pettersson och Per Svensson för alla vackra bilder. Samtliga bilder i denna artikel är tagna av dem.

 

Gnistrande snö – gisslande smärta

Nu är vintern på väg. Den slår sina lovar kring oss och gör sitt bästa för att skjuta undan hösten.

Djupedal, som ligger knappa 20 km från Askersund, får genom fotograf Per Svenssons bildspel visa vinterns försök att få fäste i område kring Norra Vättern. Visst är snön vacker och den lyser verkligen upp novembermörkret. Tänker att om två veckor är det Första Advent. Då lyser byar och samhällen upp. Ljusstakar och stjärnor, ljusslingor både inom- och utomhus skapar stämning och förväntan. Oavsett om snön är kvar eller inte så kommer ljuset till oss. Den veckan som i kyrkoåret är speciell för att den liksom inte finns med. Kyrkoåret avslutas med Domsöndagen och börjar med Första Advent. Men veckan däremellan? Vad finns där? Ursprungligen kom frågan från en krönika jag läste för så många år sedan att jag glömt var. Men funderingarna finns ändå kvar.
christmas-eve-436138_1920
Ljusen gör att det känns lättare. Smärtan, tröttheten och svårigheterna att styra händer och fötter blir lite lättare att bära när det kompakta novembermörkret bryts av både snö och av tända ljus och lampor. Orkeslösheten finns kvar. Den stör mig, mycket. Jag vill så gärna skriva mer än vad jag klarar. Därför kommer jag att försöka skriva ett inlägg i veckan en tid framöver. Som det känns just nu är det vad min ork räcker till. Däremellan kanhända vännen bbnewsab skriver något. Min önskan är att hålla Livets Skiftningar aktiv, om än med färre inlägg under en period.

anne-kanarieoarna11-kaktusar-nov-16
Kanarieöarna (Foto: A. Karlsson)

Smärtan kan ibland kännas som efter att jag tagit på kaktusens vassa taggar. Den bultande känsla som kommer efter själva sticken och som får mina händer att kännas svullna och smärtande. Smärtan i händerna gör att det blir allt svårare att skriva. Tillsammans med bristande ork måste jag lyssna till kroppen och minska ner aktiviteterna inte bara här på bloggen, utan också på sociala medier rent generellt. Tiden framför datorn är betydligt mindre nu än för bara några veckor sedan. Jag orkar inte. Kroppen och psyket behöver återhämtning. Därtill kommer att livet utanför datorns värld kräver sitt och då finns inte orken kvar. Vissa aktiviteter kan jag inte välja bort.

pers-kopp-pa-stubbe
En symbol för det trasiga. (Foto: P. Svensson)

Allt trasigt syns inte, allt går inte att laga. Men genom att försöka hitta det som är trasigt går det kanske att åtminstone förstå varför. Och så är det för mig många gånger. Jag har också hitta många dolda skador, men som sagt, det har också tagit mycket kraft. Nu ska jag lära mig vad jag kan laga och vad jag får leva med som är kantstött. Precis som koppen är det gamla skador och de vilar på en än äldre grund. Men det är inte bara trasigt och mörkt. Det finns mycket som är ljust och vackert också. Det måste också bli synligt. Och så är vi tillbaka till vintern efter en tillbakablick till varmare dagar och platser.

mp-blabar-i-sno-6-nov
Livskraft (Foto: M. Pettersson)

För trots smärta och bristande ork finns viljan kvar. Livskraften som hjälper mig att orka. En kraft som stundtals känns helt översnöad, men som ändå är likt blåbäret på bilden som envist håller sig kvar. Det är denna kraft som ska hjälpa mig att så småningom återkomma med fler artiklar. Problemet är att låta återhämtningen ta tid, då viljan är långt större än orken. Tröttheten kommer. Det är dags att avsluta artikeln.

mj-vinterbild-tvaran-umea
Bakom mörkret finns ljuset. (Foto: Privat)

Trötthet och smärta känns mörk och det är tungt att lyfta upp blicken ovanför träden. Men det är nödvändigt. Det blir att ta det stegvis till dess jag är åter och har återfått kraften.
Visningsbild:

pers-fallfrukt-och-sno
Snö och fallfrukt (Foto: P. Svensson) 

Tack till medarbetare och läsare. Tack för alla varma, uppmuntrande, ord från er alla. Utan er hade det varit än tyngre att så sakta kämpa sig tillbaka. Adventstiden står för dörren och vi ser nu fram emot ljusen att lysa upp vintermörkret med.
christmas-1075128_1920
TACK till fotograferna Per Svensson, Marina Pettersson, Anne Karlsson och min anonyme vän. Övriga foton arkivbilder från Pixabay.com.

 

 

Alla Helgons Dag 2017

mj-alla-vintern-ar-kommen-alla-helgons-afton-umea-2-2016
Vintern är kommen till Umeå (foto: Privat)

Livets Skiftningar önskar alla sina läsare en trevlig och fin Allhelgonahelg med vackra bilder från Umeå och från trakterna kring Norra Vättern och Askersund.

mj-alla-helgons-afton-lilla-venidig-umea-1-2016
Lilla Venedig, Umeå (Foto: Privat)

Umeå visar på Alla Helgons afton 2016 i skymningens tid upp vinterns första skönhet. Lilla Venedig, där hav möter land, där kylan gnistrar vackert och skyarna speglas i vattnet. En stund senare möts vandraren av ljusen vid vägens slut.

mj-ljuset-vid-vagens-slut-alla-helgons-afton-umea-3-2016
Ljusen vid vägens slut (Foto: Privat)

Umeå visar vinterns intåg. Här i Askersund, ungefär 750 km söderut, är det fortfarande höst även om kylan nu kommit och en och annan snöflinga dalat.

pers-mork-septemberkvall
Månen lyser över en mörk höstkväll. (Foto: Per Svensson)
candles-141892_1920
Vi tänder ljus och minns…

Alla Helgons Helg är helgen då många går till kyrkogården och tänder ljus för dem som inte längre finns bland oss mer. Vi minns våra nära och kära. Kanske kan vi inte komma till kyrkogården där våra kära vilar. Att då tända ett ljus endera hemma eller i en kyrkas ljusbärare kan vara ett sätt att minnas. Här kan du komma till Svenska Kyrkans sida om Allhelgonahelgen. Några ord till tröst av Biskopen i Strängnäs stift, Johan Dahl kan du lyssna till här. (Scrolla ner finner du filmen)
Avslutningsvis ett vackert bildspel där naturen visar sin vackraste sida med bilder tagna sista veckan i oktober.

Med detta vackra bildspel från Naturreservatet Harge Uddar vid Vätterns strand, av fotograf Per Svensson, önskar jag alla mina läsare en fin helg.
Visningsbild är lyktan från Laxå Glashytta. Länken under bilden går till ett collage av bilder på föremål från hyttan som nu är nedlagd sedan ett antal år tillbaka.

pers-laxa-glashytta-ojuslyta
Ljuslykta från Laxå Glashytta (Foto: Per Svensson)

Fotografen från Umeå har själv valt anonymitet, men namngett och godkänt publicering av bilderna.

En kort uppdatering angående min hälsa: Jag har fortfarande mycket lite ork, varför det blir en låg aktivitet från min sida här på bloggen ytterligare en tid. Varmt TACK för alla hälsningar. De värmer mitt ❤ Jag försöker att skriva några rader på bloggens FB-sida då jag orkar. Varmt välkomna dit!

Ett dygn – en årstid

Trondheim – Örebro 700 km. Från vinter till sommar på ett dygn

”Trondheim är en stad som ligger i Sør-Trøndelag fylke i Norge. Trondheim är Norges tredje folkrikaste stad. Trondheim grundades redan 997 av Olav Tryggvason och var norsk huvudstad fram till 1217.”(vagabond.se)
 Bildkällakarta-over-norge
En Pingsthelg för många år sedan reste jag genom hela våren på en dag. Från vinter till sommar. Från en meter snö (minst) till fullövade björkar, blommande narcisser och nästan 20 grader varmt. Resan gick från Trondheim och några mil norrut för att sedan åka över gränsen vid sjösystem kring Blåsjön, norr om Åre. Därefter fortsatte resan mot Östersund för att ta söderut innan Storsjön och åka på dess västra sida  ner till Orsa Finnmark och Mora. Från Mora och vidare mot Falun och Borlänge för att stanna hemma några mil norr om Örebro. En resa om ca 70 mil och genom hela våren på mindre än ett dygn.
Europas bästa vandringsleder
Fjordar kring Trondheim                                                        

Tidig morgon startade resan från Blåsjön i Norra Jämtland. Övernattningen  hade skett i husvagn. Kvällen innan hade färden gått från Trondheim över till Svenska sidan. Bilen var inte helt pålitlig, men tog oss utan problem hem. Det var Pingsthelg och ungefär så här såg det ut på Pingstaftonens morgon:

Blåsjön                                                                                                       (Bildkälla: blasjon.com)

Under natten hade det snöat, några få minusgrader och minst en meter snö. I mitten av maj! Vädret var inte fullt så vackert som på bilden, men den storslagna naturen och fjällen var vackra även en mulen dag. Efter en tidig frukost så gick färden mot sydost, mot Storsjön. Resan gick på Storsjöns västra sida söderut mot Orsa Finnmark.

Bildkälla: 1. SVT.se, 2. blogg.jamtan.se
Vårvinter. Julrosor blommade nu – i maj. Det hade blivit lite varmare och det var verkligen vår i luften.

christmas-rose-1177713_1280
I rabatterna skymtade Julrosor under snön

Björkarna skiftade i lila, men det var fortfarande långt kvar till våren. Molnen hade skingrats och senvintersolen sken vackert och fick allt att glittra. Det märkets att det var förändring på gång. Storsjöns is sjöng sin vårsång och varnade för att ge sig ut på isen. Solen värmde trots allt, och kanske om bara några dagar skulle isen brytas upp, kalva, månne med hjälp av Storsjöodjuret som lär finnas. Storsjöyran är en av Sveriges största musikfestivaler, därtill en av de äldsta, som går av stapeln i Östersund årligen

Orsa Finnmark   (Bildkällor: Länsstyrelsen samt fotosidan.se)

Färden fortsatte söderut genom Orsa Finnmark. Minnen av att sitta i gömslen ute på myrar för att lyssna till orre och tjäder kom upp för min syn. Snön försvann och våren kom oss till mötes. Mil efter mil med skog och åter skog. Björkarna började få musöron och blicken sökte sig mot dikesrenen i hopp om att få se Tussilago. Vid de få ställen där det var mer lövskog och åkermark så kom mina tankar att gå till blåsipporna. En undran om de fanns där marken försiktigt började grönska. Fortfarande var fjolårsgräset dominerande och en bit in i skogen låg fläckar med glittrande snö ännu kvar, som om de hölls sig kvar av viljan att lysa upp den mörka mossan.


Efter många, långa mil kom då mer bebyggda trakter. Och nu var Våren verkligen här. Temperaturen hade stigit med några grader och en sen lunch intogs i en vacker björkbacke där vitsipporna hade samlats till fest. Fröjd för både öga och gom. Att sitta i vårsolen, njuta av god mat och Talgoxens vårsång var som den vackraste Gudstjänst i vår Herres egen kyrka. Ingen mänsklig arkitekt hade kunnat skapa något vackrare.

wood-anemone-1077257_1920

Väl inne i samhället låg dock fortfarande lite snö kvar längs norrgavlar på husen. Men i rabatterna talade våren sitt tydliga språk och trotsade den snö som envisades med att stanna kvar.

daffodil-648801_1920

flowers-196103_1280

För ur snön kom liljorna med sina gröna blad och gräsmattor och parker lyste i vitt, lila och gult av krokusens knoppar. Vårens alla fåglar stod för psalmsången. I soligare partier fullt utslagna, lysande som för att tala om pånyttfödelsen. Pingsten talar om den Helige Anden och påminnelsen om det växande livet och den Helige Ande gav ett fantastiskt intryck.

”Gud mitt ibland oss

På Kristi himmelsfärds dag lämnade Jesus sina lärjungar. Men pingsten är helgen som berättar om hur Gud ändå finns mitt ibland oss och inom oss. Det sker genom den heliga Anden som är Guds osynliga närvaro.
Pingsten kallas ibland för kyrkans födelsedag. Jesu lärjungar var samlade i Jerusalem, och tio dagar efter himmelsfärden kom den heliga Anden över dem som Jesus hade lovat. De talade många olika språk, och människor från olika länder hörde plötsligt talas om Guds gärningar på sina egna språk.” (Svenska Kyrkan.se)
cross-410219_1920

Här talade naturen sitt eget språk. En Gudstjänst till livets ära. Hela resan från Blåsjön och meterhöga snödrivor i ett vinterlandskap till södra Bergslagen och sommaren var en sakral upplevelse utan motstycke. Allt som vanligtvis tar veckor blev till en sammanhållen upplevelse under mindre än ett dygn. Från tidig morgon till sen kväll gav naturen sitt yttersta för att visa vad liv är. Hur starkt är inte det växande livet som trotsar både mörker och kyla för att nå ljus och värme.

flowers-188076_1280 - kopia

Grönskan gick från den späda ljusa grönska som kännetecknar lövsprickningen till en alltmer fyllig grönska. På bara tiotalet mil så förändrades naturen från tidig till sen vår. Liljekonvaljerna kom att stå praktfulla, och fåglarnas sång förändrades även den. Kanske var det en tredjedel av resan kvar när narcisser, först i form av Påskliljor, sedan Pingstliljor fyllde rabatterna. Och vårens explosion av färger var praktfull med alla blommor. Men också  stora knoppar på Rhododendron, Japanska körsbärsträd och många andra tidigt blommande växter lyste i soliga, sydlänta trädgårdar och parker.

Kvällen var sen när resan tog sitt slut, men lät ändå ana att dagen varit varm. Även hemma blommade rabatter och buskar för fullt. Vitsippebackarna hade vi lämnat för länge sen och även liljekonvaljerna var överblommade. Så också Påskliljorna. Men där fanns andra blommande växter som sen kväll spred sin underbara väldoft.

Invid husgaveln blommade Rhododendron och syrenhäcken stod fortfarande i blom. Den skulle stå någon vecka till innan försommaren definitivt tagit över och ändrade scenario från vårens sista blommor till Midsommarprakten. Men det får bli en annan resa.
rhododendron-223608_1280
Väl hemma tänkte jag på resan genom våren, satte på passande musik och somnade till den.

Foto: Pixabay.com om inte annat anges

 

Sjukresan – en sjuk resa

snow-245285_1920
Snömodd. Ibland med isfläckar under, ibland liggande i tjocka moddsträngar mellan körbanorna oavsett om det är en bred motorväg eller en mindre väg utan ordentliga vägrenar. Riksväg 50, Bergslagsdiagonalen kallad, har t ex sådana partier som helt saknar vägren. Detta trots att R 50 är hårt trafikerad.

Mardrömsresan

För någon vecka sedan var väglaget just så som beskrivs under bilden ovan. Modd och moddsträngar med isfläckar under. Jag skulle tillsammans med min ledsagare, åka hem från sjukgymnastiken (bassängträning). Chauffören var ovan vid att köra i detta väglag, vilket fick konsekvensen att taxibussen flertalet gånger släppte från underlaget med följd av att bussen kanade lite eller sladdade. Vid ett tillfälle gick chauffören ut i en tjock moddsträng och fick ordentlig sladd. (Jag fick senare reda på att just den passagen kallas för ”dödens kurva”). Det var den tiden på eftermiddagen då det är mycket trafik och resan gick från sjukhuset där jag har min bassängträning två gånger i veckan och till hemmet. E 20 och R 50 är de två vägar som leder hem. Båda hårt trafikerade.

Jag och min ledsagare var rädda. Ingen av oss var säkra på att vi skulle komma hem eftersom chaufförens körstil (och kunskap) lämnade så mycket i övrigt att önska. Endera dikeskörning eller en sammanstötning/krock… Jag hoppades att vi skulle hamna i diket då det ger minst skador. Att vi skulle komma hem helskinnade vågade jag inte tro på. Därtill höll hen inte avståndet till framförvarande bil, som var, vad jag kunde se, en lastbil med släp. Dimmigt och dålig sikt gjorde inte det hela bättre. Utöver att hen körde illa, satt hen och mixtrade med telefonen. Visserligen hade hen handsfree, men inte på sig. Så det gick ett antal böner till vår Herre att hålla sin hand över oss och våra medtrafikanter. ”Gode Gud, låt oss komma helskinnade hem, och om inte det går låt oss hamna i diket och inte krocka med någon av alla de tunga fordon vi möter”Tack och lov – hem kom vi helskinnade. Då kom nästa prövning. Jag kör in min Permobil i bussen och backar ut den. Chauffören hade förankrat stolen i bussens golv vid fyra fästpunkter, och mig med säkerhetsbälte innan påbörjad resa. Tyvärr förekommer det brister även avseende förankring, dock inte vid denna resa. När jag ska backa ut ur bussen är jag beroende av att chauffören håller koll då jag inte har backspeglar. Jag har lärt mig hur jag ska placera min rullstol för att komma mitt på rampen. Chauffören parkerade på trottoaren utanför där jag bor, vilket i sig inte är något ovanligt. Trottoaren är bred nog att rymma bussen. Men i detta fall ställde hen bara ett hjulpar på trottoaren och det andra på gatan. Följden blev att halva rampen kom att hänga fritt ca 20 cm ovan marknivå. Hen säger åt mig att backa ut vilket jag också gör – och när jag slår i gatan, lyfter ett hjulpar från rampen och min rullstol vickar till ordentligt i sidled samtidigt som jag slår i backen.

Det gör att jag får en hård smäll som skär genom hela min kropp. Själv hann jag inte uppfatta att stolen var på väg att välta, men det gjorde min ledsagare. Jag känner bara hur ont det gör. För att ta mig upp med hela Permobilen på trottoaren och därifrån till min ytterdörr måste jag först backa ner på gatan, vända och köra upp igen. Två hårda stötar till på grund av chaufförens okunskap. Utan att ens fråga efter hur det gick skyndar hen sig sedan att fälla in rampen, stänga dörren, sätta sig i bussen och åka.

door-655235_1920
Min ytterdörr är något lättare att öppna än denna, då jag har dörr direkt från gården till min lägenhet.

Väl inomhus ska min ledsagare hjälpa mig av med mina ytterkläder och ortoser. Men det visar sig att jag kan inte röra mina ben alls. Det gör för ont. Jag försöker få i mig smärtstillande och medan vi väntar på att medicinen ska ha effekt ringer ledsagaren beställningscentralen för att anmäla det inträffade. Förut har vi som kunder haft möjlighet att nå ansvarig trafikledare, men det är borttaget. Anmälan om sådana här händelser ska numera ske till personalen på beställningscentralen. De ska sedan föra den vidare till den som är ansvarig (och om jag förstått rätt) också deras chef. Det ledsagaren får reda på är att chauffören inte hade någon körning efter. Det fanns med andra ord ingen anledning till den stress hen uppvisade i sitt körsätt. Att få någon återkoppling av en anmälan är i stort sett omöjligt då det inte går att få kontakt med trafikledaren.

Ytterplaggen får jag med benäget bistånd av min ledsagare av mig förhållandevis omgående. Men skorna går inte alls. Det gör för ont. Det tar cirka en halvtimme från det att jag fått i mig min medicin till dess att den har börjat ha lite effekt. (Full effekt har den först efter någon timme). Då kunde jag försiktigt börja klä av mig. Eller rättare sagt, kläs av. Jag har svårt med att ta på och av kläder i vanliga fall, nu var det en pärs, trots bra hjälp. Att få av alla ortoser var bara det en prövning. (Exempel på ortos) Det är många kardborrband och olika knäppningar som ska lossas. Jag har dryga tiotalet ortoser från fotlederna till axlarna för att mina leder ska hållas stabila då jag befinner mig i rörelse. Utöver att ortoserna stabiliserar bidrar de till en viss smärtlindring.

När jag så fått hjälpa att byta om, badkläderna upphängda och jag placerad i sängen kunde jag äntligen slappna av.

tying-792104_1920
En mycket elegant form av ortos 😉

Jag önskar av hela mitt hjärta att jag skulle kunna säga om denna resa: Detta var en engångsföreteelse. Men så är inte fallet. Det är alldeles för vanligt att chaufförer, kanske främst de som kör samhällsbetalda resor med personbilar, kör illa och tyvärr ofta olagligt. Resor som för oss som är beroende av sjukresa/färdtjänst kan innebära allt från ”vanlig” åksjuka till skaderisker på grund av att exempelvis rullstolar inte förankras. Resenärer har också fått dyrbara rullstolar skadade på grund av att föraren t ex inte förankrat rullstolen. En chaufför kastade som exempel min rullstol i asfalten då hen inte kunde fälla ihop den! (Innan jag fick Permobil). Det har också skett allvarliga olyckor med dessa fordon inblandade. Under alla år jag rest med sjukresa (mer än 20 år) och färdtjänst så har det varit för många incidenter. Flera resor har också fått avbrytas på grund av chaufförens körsätt och vägval. Ambulans har fått tillkallats eftersom jag blivit sjuk av resan i sig!

traffic-lights-49698_1920
Hemresan från träningen på sjukhusets rehabavd blir avbruten på grund av att jag blivit sjuk av resan hem och slutar med ambulans tillbaka till sjukhuset. Det har inträffat några gånger. Varje gång är en för mycket.

Har du själv varit med om någon resa du helst skulle vilja glömma? Är du ledsagare och åker med anhöriga eller brukare?
Vilka är dina erfarenheter av det som kallas samhällsbetalda transporter?

Vilka krav tycker du att en resenär kan ställa på en chaufför som kör sjuka/funktionshindrade personer?
Är det skillnad att åka en vanlig taxiresa och en sjukresa med taxi?
Kanske du som läser själv är yrkeschaufför? Berätta gärna vad du tycker.

Eftersom jag gillar kommentarer får du mycket gärna berätta och reflektera kring detta.