FM-Lissa och hunddrömmar

Idag handlar det om hundar och drömmar. Om söta valpar som växer. Om längtan efter en egen hund och vad man gör när det är en omöjlig dröm.

fm-lissa-forsta-dagen-hos-matte-ida-o-3-aug-16-bild-1-3
I  början av augusti kom FM Lissa till matte Ida Östling. Då var hon så här stor.

Valpsjukan slår till som en slägga när jag ser den lilla Lissa sitter i famnen hos matte. Första dagen borta från mamma. Då är det skönt att kunna krypa upp i en varm och trygg famn. För oavsett vilken sorts bebis så är värme, närhet och trygghet det viktigaste de kan få. Och jag minns när salig Gammeltanten ZsaZsa kom till mig. Åtta veckor och åtta kilo. Bilden på Lissa väcker känslorna. Känslan av att ha en valp i famnen, en hund liggande i knät. En Rottweiler med lite Schäfer i var för stor för att bli knähund. Inte skulle hon få vara i knät. Knappt att hon skulle få ligga i sängen, men var sov hon? Jo, visst har du rätt! I sängen, på min arm precis som alla bebisar. Vid min sida kom hon att sova i sex år och i sängen hos sin husse i fem år efter att hon inte längre kunde bo hos mig. Bebisar växer, så också Lissa. Efter några veckor var hon så här stor:

Tre månader gammal ungefär och första gången på stranden. Kompisarna är med. 

Fortfarande liten valp, men det går redan att ana vad som ska bli. Drömmar igen. Att få följa valpens utveckling. Att se hur Liten går från bebis till småbarn. Att känna hur platsen i sängen blir allt mindre, nästan dag för dag. Natturerna försvinner och valpen börjar sova hela natten. Visserligen kanske det är en tur vid midnatt och nästa vid halv sex på morgonen, men turen vid tretiden är bara borta. Tankarna kommer. När började hon sova över den? Eller så vet du exakt vilken natt som var den första du fick sova mer än tre timmar i sträck. Samtidigt kommer minnen av saknad. Även om vakenheten var lite si och så klockan tre på morgonen så var det på ett sätt skönt att komma ut, oavsett väder. Det gick tungt ända fram till dess den kyliga morgonluften slog mot ansiktet. Finast var det vid de tillfällen det var gryning, eller det gick att ana en gryning bakom det kompakta mörkret. Bageriet hemmavid hade redan börjat grädda bröd och lukten av färskt vetebröd letade sig fram till min halvvakna person. Och visst hände det att den tidiga morgonturen gick vägen om bageriet för att få hem fortfarande varma frukostbröd – och några kanelbullar! Det blev samtidigt lite träning i att vara ensam utanför i några minuter. Inköpen var tvungna att gå fort innan hela kvarteret hade vaknat av en valp som det var fruktansvärt synd om. Hon var övergiven av matte! Det lyckades jag aldrig träna bort.

Något är intressant, men Lissa sitter still. Belöningen blir kel och uppmärksamhet.

Tryggheten finns kvar och att utforska nya miljöer är lika roligt som att vara hemmavid. Något intressant har iallafall fångat Lissas intresse. Det går att ana Lissas beredskap att snabbt som ögat förflytta sig till det som hon har full koll på. Att sitta still trots att viljan finns att undersöka, att bara rusa fram kräver stor koncentration, vilket Lissa klarar med glans. Det kräver också tillit till dem som fostrar och lär henne allt hon behöver lära sig nu medan hon fortfarande är liten, även om hon växer snabbt. Här är det valpträff för första gången och Lissa är redan 12 veckor. Att det tar på krafterna att både träffa andra hundar och dessutom vara lydig märktes när de kom hem. Lissa var trött och gör som barnen. Slocknar på ett för henne bekvämt ställe. Nalle fungerar bra som en mjuk huvudkudde och bara en liten stund senare sov Lissa gott.
fm-lissa-27-aug-8

fm-lissa-ar-trott-efter-valptraffen-igar-27-aug
Lissa tar igen sig efter valpträffen.

Drömmen om en egen hund är stark, men omöjlig. Förutsättningen för att ha en hund är att man kan ge den vad den behöver både i form av uppmärksamhet, motion och utbildning. Det kräver möjlighet att kunna gå på kurser, att träna både ensam och tillsammans med andra och i de mest skiftande miljöer. Framförallt om det är en blivande tjänstehund. En förutsättning för att ha hund är att oavsett tidpunkt på dygnet kunna gå ut med min hund. Då kan man inte vara helt beroende av att någon alltid måste följa med. Jag har därtill händer och armar/axlar som är i högsta grad opålitliga.

win_20160709_00_00_42_pro
Min Akka som alltid varit innekatt. Hon är 12 år nu och har bott hos mig i 18 månader. Frisk luft genom inhägnad balkong där hon kommer och går som hon vill. Hon kommer från AppleRoads katteri i Örebro. (Foto: Livets Skiftningar)

Jag har katt, men saknar hund. Drömmer om att ha hund, men inser att det är period i mitt liv som är passerad. Men jag har ändå hund. Alla ni som så beredvilligt ställer upp och låter mig skriva om era hundar gör att jag har hund i hjärtat. Likaså alla ni som jag bara kan läsa om betyder oerhört mycket. Det är svårt att förmedla hur mycket det betyder att ni ger mig möjligheten att skriva och läsa om era hundar. Att se på stillbilder, filmklipp och Youtube-filmer. Att följa er i glädje och sorg.
Avslutningsvis två bilder på Lissa tagna den 9 och 12 september. Liten Lissa växer fort.
fm-lissa-9-sept
fm-lissa-12-sept-bryr-sig-inte-om-hyresvarden
Visningsbild:
fm-lissa-22-aug-bild-1
Tack Ida Östling för alla fina foton på FM Lissa och för att du så generöst delar med dig av dem. Och Lissa låter hälsa att hon kommer igen och berättar mer om sig själv. Du är varmt välkommen åter, FM Lissa 🙂

Annonser

Drottningen och Gullekramarna

En saga för små och stora barn

WIN_20150815_000337
Drottning Akka

Gustava Gullefjun är gammal, men har alltid en saga för den som vill lyssna. Idag berättar tant Gustava om Drottningen, några av hennes vänner, Gullekramar och hur Gullekramarna kommer från Havsviken till Sjöskoga By.

Drottning Akka håller hov. Hon har mycket bestämda åsikter om vilka som är tillräckligt fina för henne och vilka hon helst struntar i. Sedan finns ju dem hon vill, men inte kan strunta i, och då blir hennes vackra svans dubbelt så tjock som vanligt och hon spottar och fräser ljudligt. Hjälper inte ens det kommer det ett eller möjligen ett par slag med framtassarna, med klorna väl synliga.

110410 006
Gammeltanten ZsaZsa                                     (Foto Björn Johansson)

Gammeltanten ZsaZsa håller sig på behörigt avstånd och smyger sig förbi för att komma fram, medan den unga Bubba Boxer, som ser alla katter som lekkamrater, inte förstår Akkas inställning. Drottningen protesterar mot att bli kallad katt. Hon är minsann inte vilken katt som helst, hon är Drottning och Helig Birma. Det är skillnad det, se!  Men det var inte om Drottningens besök av hundar denna sagan skulle handla, utan om hur det gick till när Drottningen mötte Astrid Brefdufwa med hjälpreda Rudolf Rugguggla samt hur Rudolf fick nya vänner i familjen Fiskmås.

dove-939973_1920
Här är ett porträtt på Astrid Brefdufwa. En bild hon själv gärna visar upp!

Astrid hade fått ett viktigt uppdrag. För första gången skulle hon flyga Gullekramar från Havsviken till Sjöskoga By. Där skulle hon möta Drottningen och Gustava Gullefjun. En märklig leverans. För samtidigt som Astrids chef beställde Gullekramar hade det också från Drottningen kommit en beställning på ”de finaste Gullekramar som Malte Mullvads Bageri kunde baka” och de skulle levereras till samma adress i Sjöskoga By, till sagotanten Gustava Gullefjun. Lilla Gullefjun må vara liten och söt, men hon är gammal och snäll, berättar sagor var kväll, och har alltid en saga för den som vill höra.

Det var Drottningen själv som hade beställt Gullekramar och det till Gustava Gullefjun, samma Gullefjun som Astrids chef, och vän också, hade beställt Gullekramar till. Det blev så många att Astrid behövde hjälp och den enda som kunde hjälpa henne var Rudolf Rugguggla. Nu är inte Rudolf den mest pålitliga alla gånger. Han ser dåligt (om det inte är sorkar och möss) och han är VÄLDIGT förtjust i Gullekramar.

owl-14918_640
Det här är den bild Rudolf själv vill visa upp. Om den är så lik honom – ja, det var en annan fråga!

Och så hade Rudolf och Astrid lastat Gullekramar i paket för att flyga från Havsviken till Sjöskoga By. Astrid hittar överallt, men Rudolf har svårt med att hitta och blandar lätt ihop saker och ting. Därför händer att Rudolf flyger med Astrid för att lära sig vägen. Malte Mullvads Gullekramar började bli kända och många ville köpa.

Gullekramar är en alldeles speciell form av kram som Malte bakar och fyller med det godaste som finns. Och de är magiska. För den som får Gullekramar kan alltid göra egna. De blir inte som Maltes, men bra ändå, även om de ibland blir lite ojämna i kanterna. För en Gullekram kräver att man är minst två. Därför har Astrid alltid Gullekramar med i retur. En hjärtegod och varm Gullekram är nog det bästa som går att få av en vän.

gosling-810541_1280 - kopia
Gullefjun som barn. Men hur ser en Gullekram ut? Kanske kan någon rita Gullekramar?
För det går inte att ta kort på dem!

Astrid och Rudolf flög och var snart framme i Sjöskoga By när Astrid såg att en kartong var trasig i kanten och Rudolf hade guldglitter runt näbben. Och precis när Astrid skulle säga till försvinner Rudolf i rasande fart rakt ner i diket med kartonger och allt.

– Nej, tänkte Astrid, hur ska det här gå?

Vad tror du att Rudolf gjorde? Ja, du har så rätt! Han hade fått syn på en sork, precis vid rätt tillfälle. Och är det något Rudolf inte kan låta bli, förutom Gullekramar då, så är det sorkar. Nu dök han med last och allt och så var sorken borta och Rudolf mätt! Astrid var arg. Du vet så där arg som man bara kan bli när något viktigt går sönder. Och Rudolf hade haft sönder några Gullekramar. Inte bara för att han dök, eller hur, Rudolf? Visst var det så att du tagit dig en smakbit ur ett av paketen lite nu och då under flygningen? Astrid var arg på Rudolf, så han fick inte följa med till Drottningen. Drottningen blev rätt så glad över att Rudolf stannat utanför, fick Astrid veta långt senare. Allra synnerhet när hon hörde att han börjat prata med familjen Fiskmås. Astrid kan inte vara arg länge och de var nu i Sjöskoga By. Att hitta Gullefjuns hus var lätt. Det var iallafall ett hus för en Drottning.
banner-1244549_1920
Gullefjun bodde hos Drottningen och Astrid knackade på. Lite nervös, eftersom Drottningen är en katt och Astrid Brefdufwa en fågel. Man vet aldrig, tänkte Astrid, om Drottningen äter fågel såsom Rudolf äter sork.  Men inte behövde Astrid vara orolig. Drottningen äter inte Brefdufwor. Absolut inte när de dessutom kommer med Gullekramar. Astrid och Drottningen var lite oroliga båda två, så det var svårt att prata i början. Men det gick snart över och de skulle komma att bli mycket goda vänner.

Så fick då Drottningen sina Gullekramar och Astrid lämnade också över det som var kvar av de Gullekramar Rudolf hade haft med sig. Han fick inte komma in för Astrid. Och en och annan Gullekram saknades det en flisa av, några var lite trasiga och hoptryckta. Men vad gör väl det? Gullekramar var det och Gullefjun fick på så sätt Gullekramar av både sin vän och av Drottningen. Och magiska som Gullekramar är, hade Astrid och Rudolf färdiga paket att ta med tillbaka till Gullefjuns vän. Drottningen? Ja, hon fick också Gullekramar av Gullefjun!

Festen då? En stor fest blev det som hördes långt utanför Sjöskoga By. För Rudolf hittade Familjen Fiskmås och de blev goda vänner. De festade bland mycket annat, på det paket Gullekramar som var så trasiga att de inte gick an att lämna, tyckte Astrid, till en Drottning. Men om än trasiga, så är Gullekramar ändå Gullekramar till Familjen Fiskmås. (Astrid hade hört tisslas och tasslas om att familjen letade bland sopor och skräp, och inte var så noga med vems saker de tog heller). Och nog smög Astrid med några av de allra finaste Gullekramarna i paketet också. Även familjen Fiskmås behövde det som var fint. Men festen – den är en annan historia som det skulle komma att talas om länge!

seagull-72051_1280
Familjen Fiskmås med vänner

FM-hundarna och våren

FM Fatzy i gröngräset får slå an tonen för Påsken 2016.

12513749_10201299319082726_6430130076992887893_o
FM Fatzy är nu hemma hos matte Eva efter att ha varit på BB Hilton i tre månader.  (Foto: Eva Qvick)
12795294_10153306941161759_340691134350029399_n FM Kyra med mobiltfb
FM Kyra lånar mattes telefon. Undrar vem hon tänker ringa till?   (Foto: Ida Östling)

Nu är våren här, eller iallafall på väg! Fåglarna kvittar, solen värmer och där snön ännu ligger kvar tänker jag mig att dagsmejan kungör vårens ankomst. Med våren följer sol, värme och helt underbart leriga vägar!  Och ska man ut och gå ska man ha telefonen med sig. Det har FM Kyra lärt sig, och tar mattes telefon! 

FM Kyra lerig feb 16
Favorit i repris – En lycklig FM Kyra. ”Men matte, måste jag verkligen duscha när jag kommer hem?”    (Foto: Ida Östling)

Att vara ute nu när våren har kommit, eller åtminstone börjar vara på väg lite beroende på var vi finns i vårt avlånga land, gillar de allra flesta. Att det är blött och lerigt gör inget. Kanske det rentutav finns ett dike att ta sig ett härligt vårdopp i? Precis som barn älskar många hundar vatten och lera. Utomhus. Inte alltid lika populärt när matte eller husse envisas med att man måste duscha inomhus innan man kommer in!

FM Krus vill gå ut.
”Har legat sjuk i några dagar, så det har bara blivit korta promenader den senaste veckan. Fick ändå bli den vanliga, långa rundan idag, och trots huvudvärk och en minst sagt överenergisk liten Krus så var det riktigt uppskattat av oss båda. Och blicken man fick när man ställde frågan ”ska vi gå ut?” var minst sagt oslagbar! ”      (Foto och text: Susanne Andersson)

Våren är underbar och nu under Påskhelgen kommer våren. Vårdagjämningen är passerad och det blir allt varmare ute. Både människor och djur lever upp och tycks bli gladare och ivrigare. Vårkänslor! Ovan visar FM Krus vad han tycker när matte frågar om han vill gå ut!

WIN_20150815_000337
Akka ”sjunger” vårsånger för matte av och till. Hon kastrerades först då hon var nio år eftersom hon varit avelshona. Akka har fått ett flertal kullar och är anmoder till många av Appleroads avelshonor. (Foto: Piia-Liisa)

Det berättas också av både kattägare och andra att nu är det vår. Katterna ”sjunger” dag som natt. Även Akka stämmer understundom in i kören, trots att hon är kastrerad sedan några år tillbaka. Men katter som kastreras långt efter att de blivit könsmogna kan ha kvar en del av samma beteende som icke-kastrerade katter har. En uppmaning till dig som har okastrerad katt: Om du inte ska ha din katt till avel – kastrera den för både din, dina grannar och för kattens skull. Du slipper en skrikande katthona eller en katthane som kan få för sig att rymma. Dessutom minskar du antalet kattungar. Att kastrera en katt är en vinna-vinna-situation för alla.

flowers-193973_1920
Penséer, Tulpaner, Påskliljor… Blommor som hör våren till.  (Foto: Arkivbild Pixabay.com)

Med våren kommer blommorna. Att ta hunden på en vårpromenad i skog och mark eller kanske längs stranden och följa hur växtligheten förändras och blir fylligare dag för dag är en underbar upplevelse. För både människor och djur lockar våren till utomhusvistelse. Att vara ute, upptäcka nya platser och återupptäcka tidigare favoritställen. Många tar varje tillfälle till att få vara ute. Petra Dunder är matte till en ny bekantskap, FM Fingal, ”Fille” kallad, som var hennes första FM-Hund. Fille hade sitt alldeles speciella sätt att upptäcka nya platser och lära sig nya saker. Petra berättar:

FB_IMG_1458342570099 (1)
                            FM Fingal här med koppel. Undrar om han hade varit ute på egna äventyr?                         (Foto: Petra Dunder)

”Först har vi försvarsmaktens Fingal ”Fille”, han är född 10-08-02, detta var min första FM hund. Han kom till mig som 11 månaders slyngel hund. Jag minns så väl när världens bästa konsulent tog ut han ur bilen och jag tänkte ”va fasen har jag gett mig in på?!”. Ut ur bilen kom en jätte hög pojke som absolut inte hade nån koll alls på varken ben eller huvud, smal och rätt omusklad. Fick veta att han bott ute på en gård någonstans och ingen visste vad han hade fått för social träning innan. Han utvecklades dagligen och blev en mycket trevlig hund! Han fick dock smeknamnet Houdini rätt fort.. det visade sig att han tog sig lös från allt! Allt från låsta dörrar till stålvajer lyckades han rymma från Det var på min mosters bröllop, han var tvungen att följa med men han kunde inte vara med och mingla då det fanns folk som var hundrädda där. Han tuggade av kopplet först, sen klättrade han ut genom ett bilfönster och tillslut så slet han sig från en stålvajer, ingen fattade hur! Han har även sprungit in på affärer för att leta upp mig ett ex antal gånger… Nå han gjorde iallafall testet och snubblade på målsnöret så nu bor han nere hos min pappa på en gård i Lidköping” (Text: Petra Dunder)

FB_IMG_1458342606193 (2)
FM Fingal ” Houdini” njuter av värmen.                                                                 (Foto Petra Dunder)

Som avslutning för denna gång vill jag presentera FM Kerro som blir fyra månader den 8 april (f. 151208) Han hör till dem som är nya här på bloggen precis som FM Fingal. Sedan finns ytterligare några nya hundar som väntar på presentation. De kommer snart också att få komma till tals här i bloggen, så håll ut ni som väntar på fler hundar!

FM Kerrs Påsken -16 5507_10208084482687228_8755859868866639414_n
”Vi inviger påsken med att undersöka skjutbanan på militärt område, Kerro funderar på hur han ska komma över på andra sidan där husse befinner sig”                                                  (Text och foto: Isabella Erlandsson)  

Här sitter FM Kerro och njuter av vårsolen hemma hos mattes syster. Där kan Kerro springa fritt, leka och ha roligt.

FM Kerro  11 mars 2016800289_10207933359469242_4056128093817331095_n
Idag har vi varit hos mattes syster och jag har fått springa friii, Jippie!  Men man måste ju pausa för lite bilder, stilig som man är 😜 / FM Kerro 13 v                                               (Text och foto: Isabella Erlandsson)

Lite kamplek är aldrig fel – och det får bli dagens sista bild.

FM Kerro kampar 1424371_10208013784719823_2376109689761150115_n
Idag åkte vi ut till militärernas ställe igen, husse kom med en kampleksak för att testa mig och medan jag kampade med husse var det några knäppisar som försökte distrahera mig med att hoppa omkring, klappa händerna, vissla och prassla med godispåse med MITT GODIS I 😱 trodde dem verkligen att jag skulle släppa för det? Nädå!!! Inte förrän jag fick order om att släppa minsann 😁 Sedan var det sök efter leksak och matte och en massa fri lek såklart👏🏼 Nu har jag en stolt husse och matte för idag var jag en stjärna😄 / FM Kerro 14v”     (Text och foto: Isabella Erlandsson)

Hur du upplever vårens ankomst. Är den positiv, negativ eller kanske helt neutral? Om du har djur – påverkar våren dem? Berätta gärna!

Akka berättar om att vara ensam hemma

WIN_20160117_06_27_51_Pro
”Akka vill berätta om när matte åker bort”

Nu tycker Akka att det är dags att jag skriver om henne. Hon har idag varit ovanligt talför. Det hör till att hon talar om för mig vad hon vill, och förstår jag inte upprepar hon. Men idag har varit en speciell dag. Matte har varit hemifrån två dagar i sträck.

”Ja, Akka, jag har hört dig. Ditt budskap har gått fram.” Och det har varit mycket Akka har berättat. Hungrig givetvis, och då ska serveras kattmat från portionspåse med smak av kyckling och lever. Nu kunde jag inte kliva ur sängen var gång Akka talade, men jag kunde svara henne. Och hon fick sin mat med kyckling och lever som önskat.

-Är det något jag inte tycker om, säger Akka, så är det att vara ensam. Det måste jag berätta för matte så hon verkligen förstår hur synd det är om mig när hon åker bort. Och jag har sagt det till matte många gånger idag. Jag väntar till dess att hon nästan har somnat, då talar jag med henne för jag vet att hon lyssnar extra noga just då! Dessutom håller jag extra koll på matte för jag vet att hon har ont.

WIN_20150815_000337
”Matte! Du måste lyssna på mig. Jag blir orolig när du har ont. Det är ju då de där människorna i gröngula kläder kommer och hämtar dig.”

Hon har också blivit kammad ordentligt, vilket jag normalt gör minst en gång varje dag, ofta fler. Men även kamningen har fått stryka på foten, då mina händer inte vill vara med som en orsak. En annan att rutinerna blir lite annorlunda och vår kelstund tidig morgon har helt enkelt sovits över. Akka brukar sitta framför mig i en av rullstolarna då jag kammar henne. Att hon tycker om det märker jag på hur hon flyttar sig runt så jag kommer åt och dessutom – hon spinner. Det är enda tillfället jag hör henne spinna.

WIN_20151124_003043
”Så här sitter jag gärna när matte kammar mig.”

Akka har också varit orolig. Resorna jag varit på har tagit hårt på mig framförallt fysiskt, med svår smärta som följd. Och hon känner på något sätt av att jag inte mår bra. Som jag berättade i presentationen så vaktar hon extra noga på mig. Idag har hon valt att inte ligga hos mig så mycket, utan på en plats i bokhyllan i sovrummet. Hon har två platser i den som är hennes egna, iordninggjorda med mjuka rena dynor. Därifrån kan hon se mig, men jag ser inte henne. Dessutom så är det ett bra sätt att hålla sig undan från hemtjänstpersonalen som fått tillbringa mycket tid hos mig under dagen.

Nu har Akka återtagit platsen i min säng. Jag tolkar det som att jag är förlåten för att jag lämnade henne två dagar i sträck.

WIN_20160103_19_32_13_Pro
”Jag passar på att lägga mig på mattes kudde när hon är uppe en stund”

WIN_20151213_23_38_25_Pro
”Här gör jag mig redo att lägga mig inför natten.”

Ja du, Akka. Vad skulle jag vara utan dig? Drottningen som jag får bo tillsammans med och som värmer min säng, vaktar och vakar över mig och är mitt sällskap både dag och natt. Bättre sambo än ”Drottning Akka” kan jag inte tänka mig.

 

Drottning Akka – en presentation

WIN_20160109_23_17_17_Pro
Akka den 11 januari 2016

Jag har begått ett nästintill oförlåtligt misstag. Jag har inte hållit det löfte jag gav i ett av mina första inlägg, nämligen att presentera Drottningen. Nu förstår jag varför hon har tjurat och blängt på mig de senaste dagarna. Hon har givetvis varit mycket arg och upprörd över att hon, Drottning Akka, inte blivit vederbörligt presenterad. Så nu ska jag råda bot på detta.

Akka flyttade hem till mig första vardagen efter påsk 2015. När hon kom var det en skygg och avsatt drottning. Hon hade blivit avsatt av yngre förmågor i samband med att hon efter många års trogen tjänst kastrerades. Och det är en erfarenhet hon delar med många andra kvinnor – att bli ersatt med yngre och vackrare individer. Jag är övertygad om att det finns tusen och åter tusen kvinnor som har berättelser om detta. Tänk er bara – att efter ett helt yrkesliv bara bli utbytt. Som om det hon som vacker Miss(e) och Drottning presterat både på många stora utställningar och som mycket högt ansedd Avelshona med hela fem kullar, inte skulle haft någon betydelse.

Ärligt – vem skulle inte bli både ledsen, arg, stött och mycket mer därtill efter en sådan behandling? In kliver en uppkomling och tar hennes plats, motar bort henne från matskålen, plockar ner henne i rangordning tills hon inte längre, bland dem hon betraktat som sina undersåtar, betyder någonting. Vad hjälper det då att hennes ägare och matte älskar henne av hela sitt hjärta? Platsen som Drottning är inte längre hennes.

 

Picture

Foto: Appleroads katteri (http://www.appleroads.se/alvsols-akka-a.html)

Akka är född den 2 april 2004 och kom till Appleroads katteri för att bli utställnings- och avelshona. Hon blev också Drottning Akka av rasen Helig Birma. Hennes stamtavla finner ni i länken under fotot ovan.

På Appleroads levde Akka ett utomordentligt fint liv till dess hon blev avsatt. Och jag vet att hon av de tvåbenta fick allt hon behövde av både omvårdnad och kärlek under hela sin tid på katteriet. Det var av de andra katthonorna hon blev illa behandlad. Hennes ägare bestämde då att hon skulle omplaceras och jag, Piia-Liisa, fick den äran att ta över Drottningen.

Bakgrund
Anledningen till äran har en sorglig botten. Den 19 mars hade min förra katt, Saratoga, vandrat över Regnbågsbron till det land dit våra älskade husdjur går när jordelivet av någon anledning blir för svårt. Regnbågsbrons land är ett vackert land.

Regnbågsbron

Det finns en bro, Regnbågsbron, som förbinder Himlen och Jorden.

 När ett husdjur dör, kommer det till en plats bortom Regnbågsbron. Där finns kullar och dalar med mjukt gräs, där våra älskade vänner leker tillsammans hela dagarna. Där finns vattendrag med friskt vatten, massor av mat och solsken som håller dem varma. De gamla och sjuka djuren blir unga och igen, precis som vi minns dem i våra drömmar.

Djuren är glada och lyckliga, men de saknar någon som betydde mycket för dem, någon som blivit lämnad kvar.

Varje dag springer de och leker, tills den dagen kommer, då en av dem stannar upp, och tittar bort i fjärran. Blicken skärps, öronen spetsas och plötsligt flyger han iväg över det gröna gräset. Hans ben bär honom fortare och fortare tills han återförenas med den han älskar. Ni möts i en omfamning som varar för evigt. Ditt ansikte blir kysst om och om igen, dina händer smeker hans huvud som så många gånger förut och du tittar än en gång in i ögonen på ditt trogna husdjur som så länge saknats i ditt liv, men aldrig i ditt hjärta.

Sedan korsar ni Regnbågsbron tillsammans för att aldrig mer skiljas…
(Källa: http://www.latinostassar.se/se/facebook/fina-dikter-3059770)

Saratoga somnade in under de finaste omständigheter i sin bädd hemma hos Linnéa och Rasmus (min dotter och måg) där hon bott när jag var inlagd på sjukhuset. Hon sov gott och i sömnen så gick hon vidare till den eviga vilan.

Akkas ankomst och övertagande av titeln Drottning
Som jag nämnde tidigare i inlägget kom Akka till mig första vardagen efter påsk i nådens år 2015. En skygg, mager och inte särskilt drottninglik liten katthona. Men ack, så vacker hon var. Trots den behandling hennes likar utsatt henne för. Hon klev efter en liten stund ut ur buren och gömde sig. Denna undanskymda tillvaro upprätthöll hon i ett par dygn. Hon fick ta kontakt med mig när hon själv ville. Och det skulle komma att visa sig ganska snart att den skygga och tillbakadragna katt som kom hem till mig, bara var ett utslag av att hon blivit fråntagen allt. Nu skulle hon få (ta) det tillbaka.

Efter ca två dygn hade Akka funnits sig väl tillrätta. Svansen stod återigen rakt upp och hon gick genom rummen i min tvårumslägenhet med högburet huvud. Samtidigt gav hon mig audiens. Jag fick hennes tillåtelse att bli uppassare till henne. Det innebar att sörja för hennes välbefinnande på alla plan. Det innebar också att hon utsåg vilo- och sovplatser. Som första plats valde hon min säng. Men under en förutsättning och det var att jag också befann mig i sängen. Satt jag uppe letade hon sig fram till en undanskymd plats där hon såg, men inte sågs. Så gör hon fortfarande.

Just nu, kl 04.10 Fredagen den 22 januari sover hon vid mina fötter, lugnt och skönt.

WIN_20150811_224411

Akka har tagit över som härskarinna och jag återger henne med glädje Drottningtiteln. Hon finns nästan ständigt vid min sida oavsett om jag är i sängen eller är uppe. Hon vaktar på mig och talar uppfordrande om vad hon behöver och vill ha. Under de dryga nio månader som hon varit hos mig har hon lagt på sig välbehövlig vikt och återfått glansen i pälsen och även sitt högvälborna beteende.

Hon är ett underbart sällskap och jag skulle aldrig vilja vara utan henne. När jag ligger i sängen ligger hon ofta på mig och hon ser till att jag har det bra. Och självklart ger jag henne detsamma. Akka har dessutom charmat personalen som hjälper mig. Hon är ju inte för inte Drottning, och så gott som samtliga som kommer hit hjälper mig att se till hennes välbefinnande genom att ge henne mat och uppmärksamhet. Helt på hennes villkor.

Kel ingår också. Hon är ingen katt som lägger sig i knät då jag sitter uppe, eller vill bli buren någon längre stund. Däremot tycker hon mycket om att bli kammad och kliad t ex under hakan och bakom öronen. Hon bestämmer helt enkelt. Akka kan ligga i timmar på min mage när jag ligger i sängen så länge jag är stilla. Behöver jag gå upp kan jag av Akka få mycket förnärmade blickar.

Så – det var en presentation, förhoppningsvis värdig min vackra Drottning Akka. Jag kommer att återkomma till Akkas öden och äventyr. Detta är ju bara en presentation av henne.

WIN_20160117_06_27_51_Pro

 

 

Utflykt

 

friesenried-394720_1280

Idag var det bestämt att jag tillsammans med ledsagare från hemtjänsten skulle ut och uträtta några ärenden i vår lilla stad. Vädret är riktigt vackert vinterväder, men kallt, så det blir att klä sig därefter.

När jag ska ut med min Permobil krävs inte bara kläder efter väder. Innan så behöver jag sätta på vad jag brukar kalla för ”Robocop-utrustning”. Det innebär ortoser från fötterna ut till fingerspetsarna (nåja, nästa iallafall). EDSen gör att jag måste hjälpa kroppen att hålla ihop, då kroppens leder är instabila. Allt detta på grund av att bindväven i kroppen är felprogrammerad, trasig. Den som ska hålla allt på plats är som gammal resår kanske man skulle kunna säga. Ligament, senor, muskler – ja allt som gör oss stabila och håller ihop vårt skelett är hos mig bara slappt och löst. Musklerna kompenserar genom att arbeta ungefär tre gånger så mycket som hos en frisk person. Dessutom arbetar de konstant. Jag kan inte slappna av även om jag försöker.

Nåja. Robo-coputrustning och vinterkläder var på, min ledsagare redo och vi åkte ut. Helt underbart 🙂 Mitt första ärende var dock inte av det roligare slaget. Jag skulle till blomsterhandeln för att ordna med blommor att lägga som avsked vid en begravning nästa vecka. En ros var till fyra personer. Valde vackra djupröda rosor. Tanken var att låta butiken förmedla så att blommorna skulle finnas i kyrkan när vi kommer dit, men det skulle fördubbla kostnaden. Istället levererar blomsterhandlaren rosorna till mig på morgonen innan jag ska åka. Utan kostnad! Därtill fick jag rabatt genom ett medlemskap i en förening. Mycket tillmötesgående. Och så betalningen. Kortbetalning – som inte fungerade. Men  ägaren till butiken säger att det är OK. Jag skulle få betala vid leverans av blommorna. En fin service från deras sida.

red-rose-320891_1280

Jag hade fler ärenden att uträtta, men ett telefonsamtal till min bank satte stopp för dem. Pengarna jag trodde skulle finnas på mitt konto fanns inte där. Jag hade några kronor i kontanter och de räckte lagom till lite fikabröd till förmiddagskaffet som jag skulle ta när jag kom hem. När kanelbullen var inhandlad fortsatte vi hemåt i vintervädret. Övriga ärenden fick anstå. Nu återstod bara att se om jag skulle kunna lösa dem på något sätt idag eller i morgon när jag kom hem. Jag njöt av solen trots att det bet ordentligt i kinderna. Promenaden varade ca trekvart. En alldeles lagom lång tid för mig att vara ute och åka.

husum-232440_1920

Väl hemma fick jag hjälp av med ortoser och kunde ta mig upp i min säng. Jag har en vårdsäng som också fungerar som soffa/fåtölj dagtid då den är ställbar. Min dator är placerad bredvid mig med skärmen på en arm som egentligen är avsedd för en så kallad frukost-TV. Tangentbordet är ett enkelt, lätt trådlöst tangentbord som jag lägger i mitt knä. Jag loggade in på banken och upptäckte felet. Min glömska. Jag hade glömt föra över pengar till det konto som mitt betalkort är kopplat till. Och jag som muttrat över myndigheten som betalar min ”lön” var månad. På ett sätt skönt att lösningen var så enkel. Några knapptryckningar och jag hade löst problemet.

Så kan det gå när man inte följer sina rutiner. I vanliga fall går jag in på mitt konto strax efter midnatt löneutbetalningdagen. Då ser jag och flyttar över. Inatt gjorde jag inte så…

Men jag fick ju under alla omständigheter en skön stund utomhus i det vackra vintervädret.

winter-917104_1920

Och mina ärenden fick jag hjälp med. En från hemtjänsten var snäll och gick och ordnade med betalningen samt inköpen. Viktiga inköp. Mat till Akka. Hon hade inte blivit utan mat ändå. Men nu får hon blötmat och torrfoder. Hade jag inte fått hjälp hade hon fått leva på enbart torrfoder i två dygn. Självklart har hon till det alltid friskt vatten. Hon äter nog lika mycket torrfoder som blötmat i vanliga fall, men hon föredrar blötmaten framför torrfodret. Absoluta favoritsmaken är kyckling och lever. Så tack vare tillmötesgående personal får både Akka och jag mat och blommorna till begravningen blir betalda i dag och jag slipper stå i skuld.

Hemtjänsten levererar matlåda åt mig några gånger i veckan. Jag väljer själv vilka dagar utifrån en matsedel. Maten är både god och riklig, så en matlåda räcker till två portioner. Utöver det tillkommer också efterrätt. Det har cirkulerat bilder i olika sociala media på matlådor som ser mycket torftiga ut och så är definitivt inte fallet med den mat som jag får till mig.

Nu önskar jag mina läsare God Middag! Glöm nu inte bort att ta en liten ”power nap” på maten. Det minskar stressen och gör att eftermiddagen går lättare. Tips som jag tagit till mig är att sätta sig bekvämt i en fåtölj/lägga sig i en soffa och t ex ta en nyckelknippa eller ett bestick i handen och så slappna av och slumra till. När du tappar det du har i handen har du fått en lagom lång vila för att orka resten av dagen, utan att för den skull störa nattsömnen.

Kärleken

flowers-196267_1280 (1)

Så sitter jag då åter i min säng med tangentbordet på magen, Akka i mitt knä och Cumulus version av Tove Janssons och Erna Tauros vackra finstämda Höstvisa (på finska) strömmande ur högtalarna. Direkt därefter har jag förmånen att även få lyssna till deras svenska inspelning av samma visa.

”Skynda dig älskade, skynda att älska…” Så sanna ord – och stundtals så missbrukade. Min erfarenhet av att älska blev till  brända kol och aska. Det som skulle kallas kärlek skadade långt djupare än vad jag någonsin ens kunde föreställa mig. ”Kärleken” har skadat minst två generationer svårt och det gör ont, så ont.

Så du som älskar, gör det med hela ditt hjärta och hela din själ. Älska med hela ditt väsen. Kärleken kan vara brännande het, men den bränner aldrig, den kan vara vild och hetsig, men den sårar och skadar inte. Den lämnar inte djupa sår, osynliga eller synliga. Minns att Kärlekens budskap är det som bär genom livet, hela livet.

Utan kärlek överlever vi inte. Var rädda om varandra. Var rädd om och värna kärleken till dina medvandrare. Det är den som bär dig när du är svag, likaväl som du bär de andra när de är svaga. Och vi vet inte från dag till dag, stund till stund hur länge våra kära vandrar med oss här på jorden.

En dag har den du älskade så djupt gått över floden och du står där kvar. Tom, med tårar som rinner och fuktar kinderna, eller så är det bara tomt, ekande. Dina tårar kommer inte fram, sorgens skri finns inom dig. Den som gick bredvid dig igår är borta idag. Hann du säga allt du ville få sagt, eller ekar också de osagda orden inom dig? För de flesta av oss finns orden som vi önskar skulle blivit sagda, men också dem som vi ångrar. De ord som sprang över läpparna i vrede eller de som bara blev så fel.

Så, glöm aldrig att älska av ditt hjärta. Trots skador djupare än jag kan beskriva, en smärta som inte ens är i närheten av den fysiska smärta jag lever med dagligen så har jag förmånen att få älska. Att ännu kunna älska. En kärlek som bär mig genom livet. Kärleken till mina barn, till mina föräldrar, till mina vänner. Och till mina fyrbenta vänner också. En kärlek som bär. Jag har inte förmånen att få dela tvåsamheten, men det får aldrig hindra mig från att älska. Älska av hela mitt hjärta och med hela min själ.

Guds kärlek inte att förglömma. Det är den kärleken som gör att jag fortfarande är i livet. Min kärlek till den Gud jag tror på och Guds kärlek till mig. Utan min tro på den Gud som fyller mig med kärlek hade jag inte orkat leva. Min tro har burit mig när allt varit nattsvart. Och den bär ännu och kommer att bära mig livet igenom. Och att i gemenskap med andra få dela det kristna kärleksbudskapet hjälper, och läker mig.

Att tro är personligt och måste så vara. Och jag kan älska en person som inte delar min tro, som kanske omfattas av en annan religion eller inte tror alls. Jag begär inte, kan och ska inte begära att du ska dela min tro, men gör du det så känns det självklart gott. Det jag ber om är att jag accepteras för den jag är och den Gud jag tror på.

Jag väljer att avsluta med några ord från Bibeln om kärlekens styrka:

”Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. (…) Och om jag delar ut allt jag äger (…) men saknar kärlek har jag ingenting vunnit. Kärleken är tålmodig och god.(…)den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. Kärleken upphör aldrig. (…) tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken” 1.Kor 13: 1-13

 

heart-81207_1280

Första gången…

WIN_20160109_23_17_17_Pro
Akka den 11 januari 2016

Mitt första blogginlägg någonsin…

Jag väljer att låta det bestå av två kära som finns med mig på olika sätt. Akka som pryder bloggen bor hos mig sedan påsken 2015. Hon flyttade in – och tog över! Nu är hon övertygad om att jag finns för henne och hon talar om sitt missnöje om jag inte lyder! Hennes favoritplats är i sängen, hos mig, ovanpå mitt täcke precis som hon ligger på bilden.  Akka är en lady. En Helig Birma och hon fyller 12 år i april. Närmare presentation av henne kommer. Var så säker.

Sedan är det Zola som sedan drygt sex år vandrar i Regnbågsbrons land. Min första hund i vuxen ålder. Hon fick sju fina år, varav jag delade fem med henne. De två sista åren bodde hon hos en kär anhörig då jag inte längre orkade ge henne allt hon behövde (pga sjukdom).
Jag låter bilden tala idag.Zola 2006

Presentation av mig kommer i nästa inlägg.