Våren i våra hjärtan

När dagarna ljusnar och tjälen går ur marken så är det som om livet kommer åter. Fjolårslöv och gräs släpper så sakta fram små späda grässtrån, tussilago och blåsippor. Färgerna bryter av mot det gråbruna underlaget. Tänk att en liten gul blomma kan lysa upp en hel dikesren!
MP Tussilago 16 mars 2017
Det får bli en promenad i minnet med hjälp av Tivedstrollens bilder. Det är fotograferna Per Svensson och Marina Pettersson som publicerar sina bilder på Facebooksidan Tivedstrollen Tiveden Askersund och Livets Skiftningar publicerar bilderna med deras godkännande.
Tivedstrollen Askersund 24 mars 2017 3
En bit utanför staden vänder jag mig om och tittar in mot Sofia Magdalena kyrka. Trots att Askersund är en liten stad har den två kyrkor. Tidigare fanns en landsförsamling och en stadsförsamling. Sofia Magdalena var stadsförsamlingens kyrka. Numer är det sedan länge en församling. Jag vänder mig om och går längs gamla landsvägen. Tanken är att gå in mot skogen en bit bort och följa äldre stigar. I tanken förflyttar jag mig i tiden då det var häst och vagn eller de egna benen som var det sätt man tog sig fram på.
Tivedstrollen På en fd byväg om våren 1 24 mars 2017 1
Tivedstrollen Blåsippor 2' 28 mars 2017
När jag tittar in en bit från vägen lyser det av blåsippor. Viljan att plocka en bukett är stark, men de får stå kvar. De sprider mer glädje där de står bland de multnande fjolårslöven än inomhus. I min tankepromenad kan jag böja mig ned och bara njuta av dem. Reser mig och går vidare. Vägen blir lerigare och jag kommer att tänka på den gamla sången ”På en byväg om våren” av Kai Gullmar. När jag lyfter blicken och ser in i en glänta kan jag se det gamla torpet ligga där. Det står öde nu, men kanske någon tar sig an det en dag. I mina ögon blir det levande och jag kan förnimma bilden av hur det kunde vara.
Tivedstrollen Torp 1 27 mars 2017
Jag tror att de som sjöng för mig var födda i slutet på 1800-talet. Torpet minner om sången I låga ryttartorpet. Många är de gamla visorna som kommer till mig när jag sakta går längs den leriga vägen. Här går inte längre att köra bil, om det nån gång gjort det, men väl häst och vagn.
Tivedstrollen På en fd byväg Grindslant 1 24 mars 2017 1
En gång i tiden satt en grind och kanske stod det någon och öppnade för att få en slant. Det är tider långt innan min tid, men sådant jag minns från det jag läste i Astrid Lindgrens böcker bland annat. Vägen smalnar av och jag kommer in i skogen. Följer en allt smalare stig men letar mig sakta ut i mer öppen terräng och om jag inte är alldeles vilse bör jag komma ut på en större väg om några hundra meter.
Tivedstrollen Skog 2 21 mars 2017
Tivedstrollen Askersund Väderkvarnskullen 1 28 mars 2017
Tänker att det en gång i tiden var ett torp som nu fått leva vidare genom renoveringar och tillbyggnader i etapper genom årens lopp.
Tivedstrollen Torp 3 18 mars 2017
En vårpromenad under en eftermiddag sent i mars. En promenad som bara finns i min fantasi. Bilderna har fått leda mig runt och i tankarna så går nu den större grusvägen tillbaka mot staden och hemmet. Längtan och saknaden väcks. Jag vill se vårblommorna och den första grönskan komma. Känna lukten av vår. Den där speciella lukten av multnat fjolårsgräs, blandad med den friska luftens alldeles egna doft. Det är några veckor innan grönskan tagit över som just den doften av en begynnande varmare årstid finns. När grönskan väl kommer är det nya dofter.
Tivedstrollen Askersund 28 mars 2017 2
Jag ser att jag kommit längre hemifrån än vad jag tänkt mig, men i tanken spelar inte det någon roll. För jag orkar gå i timmar i sträck när jag följer Tivedstrollens bilder. I drömmen skulle jag kunna gå till Rom likt det Fred Åkerström sjunger om i Luffarvisa. Så har jag nu fått min promenad i en miljö som väcker många minnen hos mig. Min förhoppning är att även du som läser kan känna lukterna, se blommorna, höra talgoxen och de andra vårfåglarna kvittra. Har du tur ser du tranor stå nere på stycket lite längre fram. Gässen och sångsvanarna kommer i plog och fyller ut med sina läten. Våren är inte tyst. Den spelar sin egen melodi för oss.

Samtliga bilder är tagna av fotograferna Tivedstrollen. Filmen om tranorna är hämtad från Youtube.
Visningsbild:
Tivedstrollen Blåsippor 3 27 mars 2017
Tack Per Svensson och Marina Pettersson för att jag får använda era bilder och låta dem bli till en berättelse. Bilderna får mig att glömma bort att jag inte längre kan gå ut och gå eller cykla. Mina begränsningar försvinner och jag upplever våren här och nu.

Kommentera gärna! Berätta om minnen, tankar och annat som dessa bilder väcker hos er.

FM Jeck våren 2017 sjunger
FM Jeck sjunger (Foto: U-B Ledin)

PS! Livets Skiftningar kommer att få besök av fler FM-hundar såsom jag skrivit i tidigare inlägg. Tyvärr räcker inte orken till att publicera i den utsträckning jag önskar vilket fick mig att hemfalla åt önsketänkande just avseende detta, vilket jag beklagar. Men artikeln om Jeck och kärleken kommer, om än det dröjer något. Jag ber om överseende med att ni får vänta på utlovade artiklar. Tanken är iallafall att försöka publicera ytterligare artiklar bland annat om FM-hundarna. I vilken omfattning avgörs av vad jag klarar av.

//Piia-Liisa

Annonser

När ingenting fungerar

summerfield-336672_1920
När ingenting fungerar, när allt jag vill bara blir till – ingenting. Vad händer med mig som individ i dessa stunder? Vad händer i stunden och vad händer på sikt? Dessa frågor har jag nu under snart fyra månader haft anledning att fundera en hel del över. Från början trodde jag att min trötthet och oförmåga var en kortare tillfällig svacka. Sett ut ett livsperspektiv kan det fortfarande eventuellt vara så, men sett ur ett här och nu perspektiv är det en för mig lång period. Jag har så många tankar, så många planer på vad jag vill göra men som inte är genomförbara just nu. Just nu – när ingenting fungerar!

pers-oktoberbilder-60-tiveden-2016
Tiveden (Foto: Per Svensson)

Kanske undrar ni över varför jag illustrerar detta med bilder hämtade från naturen. Det finns en enkel förklaring. Naturen, och som ni kanske vet, specifikt skogen, är min kraftkälla. Till det kommer djuren och framförallt hundar och hästar. Utöver djur och natur finns den andliga delen i form av min kristna tro, sång och musik av de mest skilda slag. Där har jag mina energikällor. Dan Anderssons ”Vårkänning” i en ny tappning speglar delar av min tro och känsla för naturen.
notebook-1207543_1920 - kopia
Och så att skriva. Den djupa drömmen om att någon gång bli författare. En dröm som säkerligen har funnits med mig i över 40 år. Men det är först nu jag vågat lyfta på locket och ta fram den. Livets Skiftningar blev som en underbar väg. Responsen från er som läsare överväldigade mig. Tidigare hade jag skrivit mycket poesi, men nu kunde jag utveckla prosan. Jag kunde använda min fantasi, min förmåga att känna in och tänka mig in i olika situationer. Lyckan över att beskriva både ljuvt och lett, fiktion och verklighet var och är underbar. Och så slår smärtan till. Mina händer vill inte, tanken blir oklar, ögonen gör texten suddig… Men drömmarna finns kvar.

mp-lupin-bla
Ruin och Lupin (Foto: Marina Pettersson)

Precis som när de första stenarna lades till byggnaden på bilden för många år sedan finns min grund kvar. Bildens symbolik blir så tydlig på något vis. Lupiner sågs säkerligen en gång som unika, vackra och sällsynta växter. Idag är de nog betraktade som ogräs. Men de kommer åter, år efter år. De vägrar dö. Samma med det jag anar är en ruin. Den vägrar också dö. Jag vet inte var den finns, jag vet inte vad det varit. Troligt är att det växlat genom alla år den funnits. Men jag kan med hjälp av min fantasi spinna en historia kring ruinen och Lupinen. En historia som inte behöver ha någon annan verklighetsanknytning än att fotografen fångade ett ögonblick någon gång i början av sommaren 2016. Den historien, eller någon annan, skrivs inte idag då temat är ett annat. Men kanske nästa gång. Vem vet?
nature-669592_1920
När ingenting fungerar. Mina händer känns just nu som om någon  försökt krama dem sönder och samman. Tanken blir alltmer oklar och jag är förvånad över att jag ändå lyckats skriva omkring 500 ord. Jag vet att jag får betala ett högt pris för detta. Jag klarar det endast tack vare adekvat medicinering. Utan den hade det blivit just ingenting. Jag har medvetet kört över min kropp och även min tankeförmåga. Förhoppningsvis kommer den dagen då jag kan skriva en bloggartikel på temat ”Nu när det fungerar”
blue-anemone-1194385_1920
Visningsbild:

pers-bastun-i-ljungas-4
Del från en bastu. (Foto: Per Svensson)

TACK Marina Pettersson och Per Svensson för vackra bilder tagna i trakterna kring Norra Vättern. Övriga bilder är hämtade från Pixabay.com.
Kommentera gärna!
//P-L

Våren i bilder

Idag på Palmsöndagen den 20 mars 2016 bjudes på en bildkavalkad av våren. Tussilagon lyser som gula glada små solar i dikesrenen. Barnen plockar en liten bukett av de små blommorna och mamma sätter dem i en äggkopp på köksbordet.

Sigge Fürst sjunger en gammal visa om hur byvägarna ser ut när tjällossningen har fått fäste. Vårens ankomst tilltalar oss all på ett eller annat sätt. Blött och lerigt – vad gör det? Se här vad lycklig FM Kyra ser ut att vara.
FM Kyra 12746011_10153297194056759_1067483551_n

Att bli blöt och lerig tycks tilltala både hundar och barn. Det hör våren till. Leriga diken och åkrar. Stövlar som fastnade. Barnet som överlycklig kom in och var lerig och blöt från topp till tå och säger: ”Jag gick och gick och till slut var vattnet högre än stövlarna”. Visst minns du känslan av att äntligen kunna vara ute, utan att frysa. Det är roligt med snö och vinterns alla lekar både för små och stora, men när våren kommer är det ändå lika nytt och spännande som förra året.

child-105896_1920
”Jag vill inte gå hem nu!”

Leriga vägar och smutsiga bilar. Våren är här. Titta in i dungen. Ser du att det lyser som av blå vackra öar bland de vissna fjolårslöven?

Det är blåsipporna som lyser så vackert och hör sången, Alice Tegnérs vackra visa, som vinden spelar för den som verkligen lyssnar.
crown-anemone-283796_1920
osterglocken-705108_1920

I trädgården ligger snö som kom under natten. Så mor i visan har kanske rätt. Lite vinter är det kvar, men det bryr sig inte Påskliljorna om. De blommar ändå, snön till trots. Krokusen kommer också både längs vägarna i många samhällen, i parker och trädgårdar. Planterade tillsammans med påskliljor och tulpaner för att försköna, lysa upp och att väcka vårkänslorna för dem som på olika sätt färdas längs vägen. Lite varmare ute och krokusen när blommat över sprider påskliljorna sin fägring för att följas av tulpaner.
easter-674220_1280
daffodils-283070_1920
narcissus-712536_1920


Väl utanför samhället så kommer drömmen och tankarna att snart, snart går det att njuta av björkarnas skira grönska med marken täckt av vitsippor. Det vita marktäcket. Där nyss lyste gult av tussilago har liljekonvaljernas blad har kommit upp och dess fylligare grönska kontrasterar mot björkarnas ljusa musöron.
wood-anemone-266376_1280
flowers-188076_1280 - kopia
Snart går det att plocka av både liljekonvaljer och violer. Vi går mot maj månad och sommaren. Men än är vi inte där. Vi kan njuta av våren ännu ett tag. Tankarna som så lätt flyger iväg flyttas tillbaka till påsktiden. Än är det tid kvar innan försommaren när violernas vackra färger lyser upp i trädgårdar och dungar. Vi stannar upp och tänker på påskens budskap till oss. Här symboliserat av tre påskliljor.
narcissus-707042_1920

Uppståndelsen och det eviga livet. En präst skrev så vackert om detta: ”Blommorna påminner oss både om den nyvaknande våren och påskens löften om den stora uppståndelsen.” Och visst är det så. Detta är Påskens löfte till oss. Uppståndelsen. Oavsett om du är troende eller ateist så är våren påminnelsen om det nya livet. Vi vaknar upp ur vinterns vila och påminns om att under ytan händer något hela tiden.

Vintern har gett välbehövlig vila, men nu nu sker den stora förvandlingen. Vi ser omgivningen gå från frö till blomma. Och vi gläds med förvandlingen. Även om den ibland känns både tung och svår. Vandringen fram till uppståndelsen minner oss om detta.cross-78000_1280

Men nu är vi snart framme. Hemma. Vi njuter åter av livet som föds på nytt var vår.

Naturen ger oss nytt mod, ny kraft. Lekfullheten kommer till oss. Lusten att vara utomhus, lusten att leka, oavsett hur vi tar oss fram, om det är med våra egna ben eller om vi tar rullstol till hjälp så lockar vårsolen ut många av oss. Ut för att se, lukta , lyssna, smaka och känna på våren.
narcissus-348459_1920

dog-1125907_1920

 

Våren är här…

bouquet-677939_1280

Vad betyder våren för dig?

 

Foto: Arkivbild Pixabay.com om inget annat anges

Ett dygn – en årstid

Trondheim – Örebro 700 km. Från vinter till sommar på ett dygn

”Trondheim är en stad som ligger i Sør-Trøndelag fylke i Norge. Trondheim är Norges tredje folkrikaste stad. Trondheim grundades redan 997 av Olav Tryggvason och var norsk huvudstad fram till 1217.”(vagabond.se)
 Bildkällakarta-over-norge
En Pingsthelg för många år sedan reste jag genom hela våren på en dag. Från vinter till sommar. Från en meter snö (minst) till fullövade björkar, blommande narcisser och nästan 20 grader varmt. Resan gick från Trondheim och några mil norrut för att sedan åka över gränsen vid sjösystem kring Blåsjön, norr om Åre. Därefter fortsatte resan mot Östersund för att ta söderut innan Storsjön och åka på dess västra sida  ner till Orsa Finnmark och Mora. Från Mora och vidare mot Falun och Borlänge för att stanna hemma några mil norr om Örebro. En resa om ca 70 mil och genom hela våren på mindre än ett dygn.
Europas bästa vandringsleder
Fjordar kring Trondheim                                                        

Tidig morgon startade resan från Blåsjön i Norra Jämtland. Övernattningen  hade skett i husvagn. Kvällen innan hade färden gått från Trondheim över till Svenska sidan. Bilen var inte helt pålitlig, men tog oss utan problem hem. Det var Pingsthelg och ungefär så här såg det ut på Pingstaftonens morgon:

Blåsjön                                                                                                       (Bildkälla: blasjon.com)

Under natten hade det snöat, några få minusgrader och minst en meter snö. I mitten av maj! Vädret var inte fullt så vackert som på bilden, men den storslagna naturen och fjällen var vackra även en mulen dag. Efter en tidig frukost så gick färden mot sydost, mot Storsjön. Resan gick på Storsjöns västra sida söderut mot Orsa Finnmark.

Bildkälla: 1. SVT.se, 2. blogg.jamtan.se
Vårvinter. Julrosor blommade nu – i maj. Det hade blivit lite varmare och det var verkligen vår i luften.

christmas-rose-1177713_1280
I rabatterna skymtade Julrosor under snön

Björkarna skiftade i lila, men det var fortfarande långt kvar till våren. Molnen hade skingrats och senvintersolen sken vackert och fick allt att glittra. Det märkets att det var förändring på gång. Storsjöns is sjöng sin vårsång och varnade för att ge sig ut på isen. Solen värmde trots allt, och kanske om bara några dagar skulle isen brytas upp, kalva, månne med hjälp av Storsjöodjuret som lär finnas. Storsjöyran är en av Sveriges största musikfestivaler, därtill en av de äldsta, som går av stapeln i Östersund årligen

Orsa Finnmark   (Bildkällor: Länsstyrelsen samt fotosidan.se)

Färden fortsatte söderut genom Orsa Finnmark. Minnen av att sitta i gömslen ute på myrar för att lyssna till orre och tjäder kom upp för min syn. Snön försvann och våren kom oss till mötes. Mil efter mil med skog och åter skog. Björkarna började få musöron och blicken sökte sig mot dikesrenen i hopp om att få se Tussilago. Vid de få ställen där det var mer lövskog och åkermark så kom mina tankar att gå till blåsipporna. En undran om de fanns där marken försiktigt började grönska. Fortfarande var fjolårsgräset dominerande och en bit in i skogen låg fläckar med glittrande snö ännu kvar, som om de hölls sig kvar av viljan att lysa upp den mörka mossan.


Efter många, långa mil kom då mer bebyggda trakter. Och nu var Våren verkligen här. Temperaturen hade stigit med några grader och en sen lunch intogs i en vacker björkbacke där vitsipporna hade samlats till fest. Fröjd för både öga och gom. Att sitta i vårsolen, njuta av god mat och Talgoxens vårsång var som den vackraste Gudstjänst i vår Herres egen kyrka. Ingen mänsklig arkitekt hade kunnat skapa något vackrare.

wood-anemone-1077257_1920

Väl inne i samhället låg dock fortfarande lite snö kvar längs norrgavlar på husen. Men i rabatterna talade våren sitt tydliga språk och trotsade den snö som envisades med att stanna kvar.

daffodil-648801_1920

flowers-196103_1280

För ur snön kom liljorna med sina gröna blad och gräsmattor och parker lyste i vitt, lila och gult av krokusens knoppar. Vårens alla fåglar stod för psalmsången. I soligare partier fullt utslagna, lysande som för att tala om pånyttfödelsen. Pingsten talar om den Helige Anden och påminnelsen om det växande livet och den Helige Ande gav ett fantastiskt intryck.

”Gud mitt ibland oss

På Kristi himmelsfärds dag lämnade Jesus sina lärjungar. Men pingsten är helgen som berättar om hur Gud ändå finns mitt ibland oss och inom oss. Det sker genom den heliga Anden som är Guds osynliga närvaro.
Pingsten kallas ibland för kyrkans födelsedag. Jesu lärjungar var samlade i Jerusalem, och tio dagar efter himmelsfärden kom den heliga Anden över dem som Jesus hade lovat. De talade många olika språk, och människor från olika länder hörde plötsligt talas om Guds gärningar på sina egna språk.” (Svenska Kyrkan.se)
cross-410219_1920

Här talade naturen sitt eget språk. En Gudstjänst till livets ära. Hela resan från Blåsjön och meterhöga snödrivor i ett vinterlandskap till södra Bergslagen och sommaren var en sakral upplevelse utan motstycke. Allt som vanligtvis tar veckor blev till en sammanhållen upplevelse under mindre än ett dygn. Från tidig morgon till sen kväll gav naturen sitt yttersta för att visa vad liv är. Hur starkt är inte det växande livet som trotsar både mörker och kyla för att nå ljus och värme.

flowers-188076_1280 - kopia

Grönskan gick från den späda ljusa grönska som kännetecknar lövsprickningen till en alltmer fyllig grönska. På bara tiotalet mil så förändrades naturen från tidig till sen vår. Liljekonvaljerna kom att stå praktfulla, och fåglarnas sång förändrades även den. Kanske var det en tredjedel av resan kvar när narcisser, först i form av Påskliljor, sedan Pingstliljor fyllde rabatterna. Och vårens explosion av färger var praktfull med alla blommor. Men också  stora knoppar på Rhododendron, Japanska körsbärsträd och många andra tidigt blommande växter lyste i soliga, sydlänta trädgårdar och parker.

Kvällen var sen när resan tog sitt slut, men lät ändå ana att dagen varit varm. Även hemma blommade rabatter och buskar för fullt. Vitsippebackarna hade vi lämnat för länge sen och även liljekonvaljerna var överblommade. Så också Påskliljorna. Men där fanns andra blommande växter som sen kväll spred sin underbara väldoft.

Invid husgaveln blommade Rhododendron och syrenhäcken stod fortfarande i blom. Den skulle stå någon vecka till innan försommaren definitivt tagit över och ändrade scenario från vårens sista blommor till Midsommarprakten. Men det får bli en annan resa.
rhododendron-223608_1280
Väl hemma tänkte jag på resan genom våren, satte på passande musik och somnade till den.

Foto: Pixabay.com om inte annat anges

 

Längtan

liverwort-649483_1280

Solstänkta Blåsippor i en lövskogsdunge. Vitsipporna är på gång. Knopparna ska snart till att spricka ut på träden. En del har börjat spricka och solen färgsätter dungen i lila med gröna skiftningar. En värmande vårsol som äter av de snöfläckar som blandas med det spirande nya friska. Samtidigt en doft av gammalt. Multnande rester från året som gått. Gammalt fjolårsgräs gömmer den kommande grönskan. Som att det skyddar mot ännu kalla nätter.

Tussilagon är på plats och lyser upp dikesrenen. Vattnet porlar i diket och snön ligger kvar, fläckvis som glittrande iskristaller under ett smutsigt täcke. Vägen smutsar ner snön. En bit in i dungen finns den rena snön i skuggiga partier. Ställen dit bara någon enstaka strimma av sol når.
forest-400880_1920 (1)
Jag tänker på det lilla kapellet som jag besökte så ofta som ung, att här bildar träden i dungen sitt eget kapell. Jag minns altartavlan bestående av ett stort glasfönster som täckte nästan en hel kortvägg i koret på den lilla kyrkan. Utanför stod björkarna vackert skimrande i olika nyanser beroende på tid på året. Allt från vinterns frostglittrande eller snötyngda grenar till höstens gulnande blad. Under årets ljusare tid ramade  de in altartavlan med sin vackraste färg från skiraste grönt till den mörka mustiga grönskan som kom under högsommaren och stannade till dess frosten nöp i bladen.
leaf-10787_1920

wood-anemone-266376_1280
Jag längtar till våren…

Blåsippan ute i backarna står… (Tommy Körberg sjunger den kända barnvisan)