Pilgrimsvandring

Funderar över Pilgrimsvandring. En vandring som är tänkt att stärka både kropp och själ. En vandring där tro och bön i tystnad kanske är lika viktiga som samtalen mellan deltagarna. Pilgrimsvandring lockar mig. Det väcks en längtan inom mig.  Pilgrimsvandring, att följa de leder som människor har gått under flera hundra år. Att uppleva gemenskapen och närheten som följer av att vara tillsammans dygnet runt och dela på det mesta. Skogsstigar och Permobil fungerar inte alltid tillsammans. Tanken slår mig – finns vandringslederna för oss ”på rullande fot”?
birch-971212_1920
En Kristi Himmelsfärdshelg för 35 år sedan, tillsammans med en grupp ungdomar från frikyrkan. En vandring som började i Suttarboda och slutade i Mogetorp och bestod av tre etapper av Bergslagsleden. (Etapperna 10, 9 och 8)

Att vandra i grupp kräver mycket av deltagarna blev vi snart varse. Osämjan kom som ett brev på posten! Några deltagare tyckte tempot var för långsamt, andra för snabbt. Konsekvensen blev att gruppen delades i två grupper där en gick först på förmiddagarna och den andra gruppen på eftermiddagarna. Inte någon optimal lösning, men den fungerade och sparade många konflikter. En etapp per dag var lagom.  Övernattning i tält och i de vindskydd som finns längs med etapperna. När vi började vandringen var de fortfarande snöfläckar kvar, trots att vi kommit en bit in i maj. Ingen  i gruppen var van vandrare, och det var också anledningen till valet av etapper. Tre etapper med möjlighet till många raster längs vägen.
waldo-lake-370171_1280
Tre etapper, tre dagars vandring och två övernattningar. När vandringen inleddes var det förhållandevis kallt, men andra dagen kom värmen och temperaturen gick de stunder solen sken upp emot 20 grader. Kontrasten mot de fem till åtta grader när vi gick till omkring 20 grader när vi gick sista etappen gav en nästintill overklig känsla. Från snö och vårvinter till sommar på så kort tid.forest-208517_1920
Det är denna vandring som väcker tanken på pilgrimsvandring. Tre etapper på Bergslagsleden för 35 år sedan tillsammans med en grupp ungdomar från frikyrkan och deras ledare.

Men Pilgrimsvandring är mer än vandring. Pilgrimsvandring – kan det vara att rent fysiskt gå med Gud, att vandra som i bön och lovsång? Tänk att få vandra till Herrens ära. Går det att följa med på Pilgrimsvandring som beroende av rullstol? Finns det leder som går att följa ”på rullande fot”? Att vandra genom skogen sittande i en Permobil.forest-56930_1280
Jag längtar ut i skogen. Att få känna och uppleva skogen med alla sinnen. Doften av mossa och svamp. Vindens mjuka smekning av huden likväl som dimmans lätta fuktighet en tidig morgon. Smaken av skog, Stensöta och Harsyra. Små ljusgröna syrliga granskott smakar vår med ett inslag av sommar. Ljudet från vindens lek bland trädens grenar, fåglarnas sång och spel både tidig morgon och övrig tid på dygnet. Att se solen strålar leta sig ner genom grenverket för att bilda vackra bilder och lyfta skönheten i skogen. Varje steg, varje meter för mig närmre kärnan i tron, det som gör att jag kan finna tilliten hos Gud. För hur skulle något så vackert som en försommarskog vara något som tillkommit av slumpen?forest-315184_1280
Längtan efter något som en gång fanns tillgängligt. Längtan efter själarnas tysta gemenskap. Längtan efter att få finna ro. Längtan efter att bara vara. Längtan efter en stilla andakt i skymningen.
jakobsweg-266702_1920
Så tänker jag mig Pilgrimsvandringen.cross-689658_1280chapel-393570_1920
En vandring till Herrens ära. En vandring med 1000-åriga traditioner. En Pilgrimsvandring.christ-898330_1920 - kopia

Du som deltagit i Pilgrimsvandring – berätta gärna hur du upplevde den! Kanske hör du till dem som gått Birgittaleden? Du som har fjällvandrat eller kanske gått Munkastigen eller Bergslagsleden, hur var det?

Eller kanske hör du till dem som vill, men inte har vandrat, kanske helt enkelt inte kommit iväg? Hur tänker du dig att din vandring skulle se ut?

Kvällsbön

sunset-122980_1280 Nu sover vinden

Herre, håll om mig


Lägg dina armar kring mig, Herre
låt min smärta lindras
låt mig sova gott
och vakna lugn och trygg

Luta ditt huvud mot mig Herre
låt ditt ord ge tröst
låt din Ande komma
vakande över oss

Ta mig i din famn min Herre
ge vad jag behöver
lyft nu av mig bördan
hjälp mig dag för dag

Vandra med mig Herre
lär mig nu att lyssna
lär mig ock att tro
och förstå ditt ord

Bär mig käre Herre
när all ork är slut
när jag bara tvivlar
ge mig då din kraft

Låt mig vara din o Herre
Håll om mig för alltid
nu och i all evig tid
för livet jag dig tackar

Text: Piia-Liisa Pisal 2014

sunrise-182302_1280

” Långt bortom rymder vida”

northern-light-984001_1280

Långt bortom rymder vida,
längre än solar går,
högre än stjärnor tindrar
den bedjandes suckar når.
Anden från stoftets världar
lyfter sitt vingepar,
klappar på himlaporten
och söker sitt hem, sin Far.

Trång är all världen vida,
hjälplös var jordisk vän.
Själen får ro och fäste
allena i himmelen.
Mörkaste natt skall ljusna,
bittraste kval få ro,
lär du dig blott att vandra
på bönernas himlabro.

Ringaste barn som beder
lever oändligt tryggt,
mäktar långt mer än hjälten
som starkaste fästen byggt.
Måtte vi aldrig glömma,
var vi i världen går,
att till Guds eget hjärta
den bedjandes suckar når.

”Långt bortom rymder vida” sjunger vi i Svenska Kyrkans Psalmbok, men även i frikyrkornas ”Psalmer och Sånger” i psalm 212.

Text: Augusta Charlotta Lönborg 1895. Texten bygger på Matteusevangeliet 7:7-8. och skildrar bönens makt och räckvidd.
Musik:  Julius

”Be, så ska ni få. Sök så ska ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.” (Matt 7:7-8)

Långt bortom rymder vida handlar om att se och känna med hjärtat. Att lyfta fram den ordlösa kommunikationen mellan människor och mellan min Gud och mig. Som troende så ber jag till Gud, men ibland hittar jag inte orden, ibland finns inga ord. Som när unga människor rycks bort i en för mig som människa obegriplig sjukdom eller olycka. Eller när vänner drabbas hårt. Då kommer denna psalm mig till tröst. ”Den bedjandes suckar når” är den sista strofen. En god vän till mig, som är präst, berättade för mig att just hjärtats tysta bön är det ursprungliga sättet att be. Min äldsta dotter, som också är troende, sa till mig att förbön var det finaste hon kunde få. Jag ville, men kunde inte hjälpa henne att lösa ett problem på annat sätt än att be för en lösning.

”Bed så ska ni få, sök så ska ni finna” står det i Matteusevangeliet. För mig är bönen central i min tro. Jag upplever bönesvar. Och precis som det är när människor möts så kanske jag inte alltid får det jag vill och önskar, men jag får det jag behöver. Ett bönesvar kommer ofta till mig i form av andra människors handlande. Det jag behöver mer än det jag vill. Ett bönesvar kan göra ont, svida ordentligt. Det handlar ofta om att se sanningen om sig själv och det är inte den vackraste bilden alltid. Men den Gud jag tror på är Kärlekens Gud och att se sig själv i ett nytt, annorlunda perspektiv är kärlek, även om det ibland gör ont. Jag söker – och finner mig själv, det som är ”jag”. Givetvis kan bönesvar se mycket olika ut och i min övertygelse finns också att jag långt från alltid vet om alla bönesvar. Jag finner tröst i vetskapen att Gud verkar på många olika sätt i mitt och mina medmänniskors liv.

cross-666948_1280

Ibland kan jag känna mig omhuldad av förbön. Det är en varm och skön känsla som bär. Subtilt, går inte att förklara förnuftsmässigt, men en känsla som inte är av denna värld. ”Bulta, så skall dörren öppnas”. Dörren till gemenskap med andra, dörren till givande samtal, dörren till läkande. Jag har löftet att en dag ska jag vara hel igen, men jag har inte något löfte om att helande ska ske medan jag lever på jorden. Jag tror fullt och fast på att det kan ske medan jag lever på jorden, men det kan likväl ske i den stund jag kliver av från den jordiska tillvaron och in i Guds existens och Hans himmel. Där böjer jag mig inför honom och gör det bästa av den situation som är mig given. Är det nu så att jag blir helad först när jag kommer hem till Gud så har Han en plan med att jag ska leva såsom jag gör här på jorden.

Kanske är det så att jag har något att uträtta som jag inte skulle kunna uträtta om jag var frisk. Det finns en mening, även om jag inte ser den idag. Skulle t ex denna blogg kommit till om jag hade varit frisk och fullt arbetsför? Skulle jag ha kunnat skriva dessa inlägg under sådana omständigheter? Jag tror inte det, men jag kan inte veta. Men jag vet att han öppnar dörren till sitt rike för mig den dagen det är dags för mig att gå vidare. Som ni förstår skrämmer inte döden mig. Det som är skrämmande är om jag skulle bli liggande, lidande och ångestfull inför döden. Men om jag hamnar där får jag hantera den situationen då. Jag kan inte gå och tänka på det jämt och ständigt. Då, om inte förr, skulle jag verkligen bli sjuk!

När dörren öppnas så är det för mig en ömsesidighet. Jag knackar och blir insläppt i en gemenskap. I Bibeln står det ”dörren”, en ingång. Men det är som en huvudentré, mer än som en enkel ingång. En entré till ett helt universum. Jag utforskar ett rum i taget och jag kommer aldrig att kunna utforska det till fullo. Men jag litar på att jag har guidning i mitt forskande. En guide som leder mig till de rum som är relevanta för mig. Därtill har jag mänskliga guider som också, med Herrens hjälp, hjälper mig att utforska denna värld, detta universum. För varje steg jag tar lär jag mig något nytt samtidigt som jag inser hur otroligt lite jag vet. Jag kan bara tro.

holding-hands-752878_1280

Med bönen bultar jag på porten och Herren öppnar för mig, lyssnar på mig, hjälper mig. Jag ber ofta ensam. Men när jag har möjlighet tycker jag om att be tillsammans med andra, både i kyrkan och hemma. Lite så här går mina tankar kring tro i allmänhet och bön i synnerhet. För det är bönen som skapar både ömsesidighet och samhörighet både med Gud och med människor av alla slag. Och minns, du behöver inte vara troende för att jag ska kunna diskutera frågor kring tro och bön med dig.

BÖNEBRON

Så kommer natten till mig
för i sömnen ge mig ro
Jag knäpper mina händer
och leds ut på Bönens bro

Jag ber om vila och sömn, min Gud
om nattro, välbehag
att från all stress få slippa igen
ända till morgonrodnadsdagningen

Hjälp oss varje dag som går
när sorg och oro tär
Hjälp oss när det rinner en tår
Lär oss att Din styrka bär

Jag ber Dig Herre: Hjälp mig
när dagen kännes svår
i hjärtat bärs min bön till Dig
minnes att bedja: Fader vår

love-699480_1280

Avslutningsvis vill jag säga några ord om tro och att sprida den kristna tron. Jag själv tänker som så att jag kan bara berätta vad jag tror på, aldrig tvinga eller trycka upp min tro i ansiktet på någon. Om jag själv vill bli respekterad för min tro kräver det samma av mig. Jag respekterar din tro. Detta oavsett vilken tro du bekänner dig till eller om du inte tror alls. Självklart blir jag glad för varje person som finner och tar emot den kristna tron i sitt hjärta och med munnen bekänner den. Det är vad Jesus säger. Men han säger också som exempel att vi ska gå undan i avskildhet och be. Detta som motvikt till att visa upp en fasad av tro, där alla skulle se hur heliga vissa var. Jag tolkar det som att Han skydde skenheligheten och den skyr även jag.

”Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka… Sannerligen, vad ni gjort för någon av dessa mina minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig…” Matt 25:34-46

Detta citat är en av grundstenarna i min tro. Och inte frågade Jesus efter tro innan han hjälpte. Däremot sa han många gånger: ”Din tro har hjälpt dig”

Herrens Frid till er alla som vill ta emot den. Till er andra: Ha en fortsatt bra kväll. Och till er alla: Sov Gott!

good-night-393495_1280