Trolltiven

tiveden-seogora-junkerjagaressten
Junker Jägares sten, en underbar lekplats för äventyrslystna barn.                                            (Foto: Länsstyrelsen Örebro län)

Minnen från Tivedens Nationalpark

För många, många år sedan blev jag som barn invigd i Urskogens alla hemligheter. Jag hörde berättelser om troll och väna jungfur som färgade Näckrosen röd. Om allsköns varelser som bebodde den uråldriga skogen. Om Trollkyrkan och om Vargaklämman. Idag kallas området för Tivedens Nationalpark och ligger mellan Närke, Östergötland och Västergötland. Tiveden är en av de urgamla bergskedjor som omfamnar Närkeslätten tillsammans med Kilsbergen i Väster och Käglan i Öster. I norr möter Kilsbergen det som kallas för Bergslagen och gränsen mot Västmanland. I väster utgör de gräns mot Värmland. Tiveden gränsar främst mot Västergötland och delar av Östergötland och Käglan har sin gräns mot Västmanland. Tillsammans bildar de tre bergskedjorna som ett U kring slätten med en öppning norrut.

11109501
Här kröp jag, in bland Vargaklämmans irrgångar. Ut kom jag alltid någonstans. Fram till midsommar låg isen kvar. Blöt, lerig och överlycklig.(Foto: Länsstyrelsen)

Jag tillhör släktet ”Trösslingstorpare” i rakt nedstigande led sedan minst 250 år tillbaka. Trösslingstorp är ett litet, litet torp beläget bredvid Y-kullen mitt inne i djupaste urskogen.

tiveden4
Ofta kom jag ut högt upp. Inte långt från Vargaklämman ligger Fagertärn där näckrosorna färgats röda av Jungfruns blod. (Foto: Länsstyrelsen)

Till Y-kullen kom Valloner, smeder, från Belgien  vandrande någon gång under tidigt 1600-tal. De röjde och bröt mark för att kunna tjäna sitt levebröd genom att verka som smeder. Det kom även invandrare från Finland under 1500-talet vars historia fortfarande i allra högsta grad hålls levande i trakten av ättlingar från skogsfinnarna. Trösslingstorparna levde av vad skogen kunde ge och av vad torpet förmådde.

Tiveden_nackros
Fagertärn                                                                                                 (Foto:  Regionorebrolan.se)

Idag drivs Trösslingstorp av en förening vars medlemmar till största delen är ättlingar till de som bebott det lilla torpet. Där kan föreningens medlemmar och gäster till dem samlas till släktträffar, andra aktiviteter likväl som de kan övernatta i stugan efter en enkel bokning. Trösslingstorp drivs också enligt gamla traditioner med t ex slåtter med lie. På så sätt bevaras, med hjälp av EU bland annat, en liten del av ett sätt att leva som idag känns avlägset, men viktigt att bevara. Även kolning bedrivs i Tiveden och det går att köpa träkol framställd helt enligt gamla tiders sätt att kola. Lokala föreningar och sammanslutningar kolar varje år och att följa processen från att milan ställs upp till dess den har förvandlat träd till kol går att göra på flera platser.

Att leva av skogen var hårt och inte sällan också farligt. Kolarnas vardag har skildrats av poeter som Nils Parling och Dan Andersson. De befinner sig visserligen i Bergslagens finnmarker, men arbetet var detsamma. En mila som slog kunde vara skillnaden mellan liv och död för både kolarna på plats och för att det som skulle försörja familjen förtärdes av elden och svälten då stod för dörren. När tillfälle gavs så slog sig kolaren lös och det berättas att här gällde inte annat än att spela och dansa. Kanske fann den vanligtvis hårt arbetande kolaren som ännu inte bildat familj sig en flicka. Men töserna var få och kolarna många och vem skulle hon välja?  Stickan Andersson beskriver hur det gick till de lördagar då hambon kom till trakten.

2775477113_338534ef09
Torp någonstans i Tiveden (Foto:Länsstyrelsen)

Vill du gå längre tillbaka går vi till den mörka medeltiden. Kanske är det genom Korsriddaren Arn du känner Tiveden och alla dess faror? Så långt tillbaka vet jag inte om jag har mina rötter. Men nog är de trots allt djupt förankrade bland  dem som levde och verkade där. Dem som poeterna skrev om i början av förra seklet. Med invandringen kom också många nyheter. Det som vi idag kallar för genuint svensk kan vi hitta grunden till bland andra invandrande tyska köpmän, bland valloner, fransmän och från våra grannar i öster.

Munkastigen heter en känd vandringsled som började vid klostren runt Vättern och gick genom Tiveden för att sluta först i Trondheim, Nidaros. Munkastigen var en farlig väg att vandra. Många var de som bragtes om livet av rövare och lösskefolk, förtäljer alla de sägner som finns. Munkarna gick från kloster till kloster från Alvastra till Nidaros. Idag utgör Munkastigen ungefär 4 mil av den knappa 30 mil långa Bergslagsleden. I sin helhet är dock Munkastigen idag 96 km lång och en av de vandringsleder som får räknas med bland Birgittalederna. Pilgrimscentrum i Vadstena, Svenska Kyrkan, ansvarar för och anordnar aktiviteter kring dessa Pilgrimsleder. Munkastigen går fortfarande från kloster till kloster och passerar både Ramundeboda Klosterruin och Riseberga Kloster. (Bilder ovan från Alvastra klosterruin i Omberg, Östergötland. Foto från Pixabay.com)

trondheim-830910_1920
Detalj från katedralen i Trondheim, Nidarosdomen

Så har du nu en förklaring till varför min blogg pryds av de röda näckrosorna.

Vill du berätta för mig om dina minnen? Kanske känner du de väsen som bara finns djupt inne i urskogen? Tivedens Nationalpark låter inte alls så spännande som det ”Trolltiven” jag lärde känna en gång för många år sedan.

Sägnen om de Röda Näckrosorna

 

Foton från Tiveden är hämtade från Länsstyrelsen, Tivedens Nationalpark

Övriga foton från Pixabay.com.water-lilies-481984_1920

 

EDS och barn

”Six-year-old Lillie-Grace Fights Daily Battle with Ehlers Danlos Syndromes

3 days ago 

This six-year-old girl may have challenges, but she attends school and has many friends. She loves dancing, singing, and swimming.  “An inspirational six-year-old girl with a rare condition has told of her daily battle with the syndrome. Lillie-Grace Tomlinson was born with Ehlers-Danlos syndrome (EDS) but was only diagnosed last year. The condition is caused by faulty collagen, which gives the body strength and elasticity.

The Derby youngster fights a daily battle with fatigue, aching joints, morning paralysis and dislocated joints. She said: “I get tired quickly as my body hurts, my kneecaps move round my legs sometimes. Mummy puts me back together again.” And there is a high chance that she could end up in a wheelchair, although her family are dong everything they can to keep her on her feet for as long as possible. Her condition only became apparent last year when Lillie-Grace was out walking in Dovedale. Her mother, Becky, 26, from Derby, said: “We were walking along normally when she fell to the ground. She screamed, a real piercing scream and didn’t want anyone to touch her.” Becky got Lillie-Grace back to the car and took her to see the doctor. Becky said: “Lillie-Grace has attention deficit disorder as well so we were under a paediatrician anyway. I took her to see the doctor who referred us to the genetics department.” The family was also referred to social services because of Lillie-Grace’s bruises. EDS causes the body to bruise more easily and Lillie-Grace’s blood also does not clot properly, which makes bruising worse. After various tests, it was found that Lillie-Grace suffered from EDS – although the family is still being monitored by social workers. Becky said: “I have always been very mobile, my knees clicked and my side of the family were always very good at dancing. “It turns out that I had it but didn’t have any of the pain that Lillie-Grace does.

There is a 50/50 chance that it can be passed on and because we have two other children, we won’t be having any more. “The fact that we are being watched by social care isn’t great but Lillie-Grace can be covered from head to toe in bruises, which doesn’t look great if you have her in shorts in summer.” Becky and husband Jay, 26, are hoping that exercises will help Lillie-Grace to cope without needing a wheelchair. And, while she may have challenges, she attends school and has many friends. As part of EDS Awareness Month this month, the Walkers and Talkers toddler group that Becky runs has raised £94 for Ehlers-Danlos Support UK. Becky said: “I would like to thank everyone who came to the event and to the charity which has done so much to support us.” Lillie-Grace explained what it was like living with Ehlers-Danlos Syndrome: “I am six years old. I love dancing, singing, Rainbows and swimming. I enjoy school and have lots of friends. “I have a condition called EDS.

It means that I get tired quickly as my body hurts, my kneecaps move round my legs sometimes and my thumb does the same but mummy puts me back together again. “I now have a bandage on my knee to hold it together as I do my exercises. “Out and about, I wear my pink boots to stop my ankles rolling and they stop me falling over. My bruises are really big and last ages. “I have been to the hospital lots of times to check I am okay. Sometimes I feel really good and fine and sometimes I have my wheelchair. “EDS hurts my joints but also my tummy so I have to be careful what food I eat. I don’t like having EDS as people don’t listen to me or my mummy as they say ‘you look fine’. I don’t feel fine but I am always smiling!” –”

CARING CARE Way to better health