Regnbågsbron

Idag blir ett vemodigt inlägg. Men så vackert.

Aldo polishunden hedras inför sin sista resa
Polishunden Aldo hedras inför sin sista resa.  

Här skapar Polisen i Malmö med omnejd ny tradition. För att hedra Polishundar som tas ur tjänst på grund av ålder eller sjukdom ställer poliserna upp på två rader, en hedersvakt. Hund med förare går sedan mellan dessa och poliserna står i givakt och hälsar med honnör. En hedersbetygelse för en kär arbetskamrat. I detta fallet är det polishunden Aldo som hedras inför sin sista resa. Han har ont i sin rygg och ska direkt efter avskedet åka till veterinären för att där få den spruta som leder honom in i Regnbågsbrons land, till en existens där inget lidande mer finns.

Aldo Polishundens sista dag
ALDO
Aldos sista dag bild 3
Poliserna samlas för att efter defilering åka i kolonn.

Efter defileringen åker poliserna i karavan från polisstationen i Rosengård. Aldo med hundförare åker i den sista bilen som traditionen bjuder. Idag är Aldo den som hedras, alltså åker han i sista bilen.

Aldo bild 4
Aldo i sista bilen. Kolonnen börjar och slutar med MC-poliserna

En karavan får aldrig brytas. MC-poliserna leder och avslutar karavanen när de åker från Rosengårds Polisstation i karavan för att hedra Aldo. Därefter tar husse Aldo till Djursjukhuset för att han ska få somna in.Aldo bild 5
Ett mer hedrande avsked är svårt att tänka sig och Livets Skiftningar vill genom att dela detta inlägg hedra alla tjänstehundar som gjort och gör så stor insats i samhället. Aldos sista resa står som ett rörande vackert avslut för lång och trogen tjänst. Tack Aldo och alla andra tjänstehundar för att ni alltid finns vid vår sida, ständigt beredda att med glädje ställa upp och hjälpa oss människor. Utan er skulle många ha ett långt svårare arbete. Med era sinnen och ständiga glädje och vilja till samarbete gör ni ett ovärderligt arbete i samhällets tjänst. För detta hedras ni.rainbow-925390_1920
Regnbågsbron
Det finns en bro, Regnbågsbron, som förbinder Himlen och Jorden.
När ett husdjur dör, kommer det till en plats bortom Regnbågsbron.
Där finns kullar och dalar med mjukt gräs, där våra älskade vänner leker tillsammans hela dagarna.
Där finns vattendrag med friskt vatten, massor av mat och solsken som håller dem varma.
De gamla och sjuka djuren blir unga och friska igen, precis som vi minns dem i våra drömmar.
Djuren är glada och lyckliga, men de saknar någon som betydde mycket för dem, någon som blivit lämnad kvar.
Varje dag springer de och leker, tills den dagen kommer, då en av dem stannar upp, och tittar bort i fjärran. Blicken skärps, öronen spetsas och plötsligt flyger han iväg över det gröna gräset. Hans ben bär honom fortare och fortare tills han återförenas med den han älskar.
Ni möts i en omfamning som varar för evigt. Ditt ansikte blir kysst om och om igen, dina händer smeker hans huvud som så många gånger förut och du tittar än en gång in i ögonen på ditt trogna husdjur som så länge saknats i ditt liv, men aldrig i ditt hjärta.
Sedan korsar ni Regnbågsbron tillsammans för att aldrig mer skiljas…
rainbow-436171_1920
Källa: Patrick Persson HD.SE 160411, Newsner 160412
Foto: Patrick Persson HD.SE (Polisbilder, Aldo)
Foto: Pixabay.com där ej annat anges
Länkar:
Newsner: Aldos sista resa
HD 11 April 2016
Regnbågsbron Latinos tassar

Annonser

Pilgrimsvandring

Funderar över Pilgrimsvandring. En vandring som är tänkt att stärka både kropp och själ. En vandring där tro och bön i tystnad kanske är lika viktiga som samtalen mellan deltagarna. Pilgrimsvandring lockar mig. Det väcks en längtan inom mig.  Pilgrimsvandring, att följa de leder som människor har gått under flera hundra år. Att uppleva gemenskapen och närheten som följer av att vara tillsammans dygnet runt och dela på det mesta. Skogsstigar och Permobil fungerar inte alltid tillsammans. Tanken slår mig – finns vandringslederna för oss ”på rullande fot”?
birch-971212_1920
En Kristi Himmelsfärdshelg för 35 år sedan, tillsammans med en grupp ungdomar från frikyrkan. En vandring som började i Suttarboda och slutade i Mogetorp och bestod av tre etapper av Bergslagsleden. (Etapperna 10, 9 och 8)

Att vandra i grupp kräver mycket av deltagarna blev vi snart varse. Osämjan kom som ett brev på posten! Några deltagare tyckte tempot var för långsamt, andra för snabbt. Konsekvensen blev att gruppen delades i två grupper där en gick först på förmiddagarna och den andra gruppen på eftermiddagarna. Inte någon optimal lösning, men den fungerade och sparade många konflikter. En etapp per dag var lagom.  Övernattning i tält och i de vindskydd som finns längs med etapperna. När vi började vandringen var de fortfarande snöfläckar kvar, trots att vi kommit en bit in i maj. Ingen  i gruppen var van vandrare, och det var också anledningen till valet av etapper. Tre etapper med möjlighet till många raster längs vägen.
waldo-lake-370171_1280
Tre etapper, tre dagars vandring och två övernattningar. När vandringen inleddes var det förhållandevis kallt, men andra dagen kom värmen och temperaturen gick de stunder solen sken upp emot 20 grader. Kontrasten mot de fem till åtta grader när vi gick till omkring 20 grader när vi gick sista etappen gav en nästintill overklig känsla. Från snö och vårvinter till sommar på så kort tid.forest-208517_1920
Det är denna vandring som väcker tanken på pilgrimsvandring. Tre etapper på Bergslagsleden för 35 år sedan tillsammans med en grupp ungdomar från frikyrkan och deras ledare.

Men Pilgrimsvandring är mer än vandring. Pilgrimsvandring – kan det vara att rent fysiskt gå med Gud, att vandra som i bön och lovsång? Tänk att få vandra till Herrens ära. Går det att följa med på Pilgrimsvandring som beroende av rullstol? Finns det leder som går att följa ”på rullande fot”? Att vandra genom skogen sittande i en Permobil.forest-56930_1280
Jag längtar ut i skogen. Att få känna och uppleva skogen med alla sinnen. Doften av mossa och svamp. Vindens mjuka smekning av huden likväl som dimmans lätta fuktighet en tidig morgon. Smaken av skog, Stensöta och Harsyra. Små ljusgröna syrliga granskott smakar vår med ett inslag av sommar. Ljudet från vindens lek bland trädens grenar, fåglarnas sång och spel både tidig morgon och övrig tid på dygnet. Att se solen strålar leta sig ner genom grenverket för att bilda vackra bilder och lyfta skönheten i skogen. Varje steg, varje meter för mig närmre kärnan i tron, det som gör att jag kan finna tilliten hos Gud. För hur skulle något så vackert som en försommarskog vara något som tillkommit av slumpen?forest-315184_1280
Längtan efter något som en gång fanns tillgängligt. Längtan efter själarnas tysta gemenskap. Längtan efter att få finna ro. Längtan efter att bara vara. Längtan efter en stilla andakt i skymningen.
jakobsweg-266702_1920
Så tänker jag mig Pilgrimsvandringen.cross-689658_1280chapel-393570_1920
En vandring till Herrens ära. En vandring med 1000-åriga traditioner. En Pilgrimsvandring.christ-898330_1920 - kopia

Du som deltagit i Pilgrimsvandring – berätta gärna hur du upplevde den! Kanske hör du till dem som gått Birgittaleden? Du som har fjällvandrat eller kanske gått Munkastigen eller Bergslagsleden, hur var det?

Eller kanske hör du till dem som vill, men inte har vandrat, kanske helt enkelt inte kommit iväg? Hur tänker du dig att din vandring skulle se ut?

Våren i bilder

Idag på Palmsöndagen den 20 mars 2016 bjudes på en bildkavalkad av våren. Tussilagon lyser som gula glada små solar i dikesrenen. Barnen plockar en liten bukett av de små blommorna och mamma sätter dem i en äggkopp på köksbordet.

Sigge Fürst sjunger en gammal visa om hur byvägarna ser ut när tjällossningen har fått fäste. Vårens ankomst tilltalar oss all på ett eller annat sätt. Blött och lerigt – vad gör det? Se här vad lycklig FM Kyra ser ut att vara.
FM Kyra 12746011_10153297194056759_1067483551_n

Att bli blöt och lerig tycks tilltala både hundar och barn. Det hör våren till. Leriga diken och åkrar. Stövlar som fastnade. Barnet som överlycklig kom in och var lerig och blöt från topp till tå och säger: ”Jag gick och gick och till slut var vattnet högre än stövlarna”. Visst minns du känslan av att äntligen kunna vara ute, utan att frysa. Det är roligt med snö och vinterns alla lekar både för små och stora, men när våren kommer är det ändå lika nytt och spännande som förra året.

child-105896_1920
”Jag vill inte gå hem nu!”

Leriga vägar och smutsiga bilar. Våren är här. Titta in i dungen. Ser du att det lyser som av blå vackra öar bland de vissna fjolårslöven?

Det är blåsipporna som lyser så vackert och hör sången, Alice Tegnérs vackra visa, som vinden spelar för den som verkligen lyssnar.
crown-anemone-283796_1920
osterglocken-705108_1920

I trädgården ligger snö som kom under natten. Så mor i visan har kanske rätt. Lite vinter är det kvar, men det bryr sig inte Påskliljorna om. De blommar ändå, snön till trots. Krokusen kommer också både längs vägarna i många samhällen, i parker och trädgårdar. Planterade tillsammans med påskliljor och tulpaner för att försköna, lysa upp och att väcka vårkänslorna för dem som på olika sätt färdas längs vägen. Lite varmare ute och krokusen när blommat över sprider påskliljorna sin fägring för att följas av tulpaner.
easter-674220_1280
daffodils-283070_1920
narcissus-712536_1920


Väl utanför samhället så kommer drömmen och tankarna att snart, snart går det att njuta av björkarnas skira grönska med marken täckt av vitsippor. Det vita marktäcket. Där nyss lyste gult av tussilago har liljekonvaljernas blad har kommit upp och dess fylligare grönska kontrasterar mot björkarnas ljusa musöron.
wood-anemone-266376_1280
flowers-188076_1280 - kopia
Snart går det att plocka av både liljekonvaljer och violer. Vi går mot maj månad och sommaren. Men än är vi inte där. Vi kan njuta av våren ännu ett tag. Tankarna som så lätt flyger iväg flyttas tillbaka till påsktiden. Än är det tid kvar innan försommaren när violernas vackra färger lyser upp i trädgårdar och dungar. Vi stannar upp och tänker på påskens budskap till oss. Här symboliserat av tre påskliljor.
narcissus-707042_1920

Uppståndelsen och det eviga livet. En präst skrev så vackert om detta: ”Blommorna påminner oss både om den nyvaknande våren och påskens löften om den stora uppståndelsen.” Och visst är det så. Detta är Påskens löfte till oss. Uppståndelsen. Oavsett om du är troende eller ateist så är våren påminnelsen om det nya livet. Vi vaknar upp ur vinterns vila och påminns om att under ytan händer något hela tiden.

Vintern har gett välbehövlig vila, men nu nu sker den stora förvandlingen. Vi ser omgivningen gå från frö till blomma. Och vi gläds med förvandlingen. Även om den ibland känns både tung och svår. Vandringen fram till uppståndelsen minner oss om detta.cross-78000_1280

Men nu är vi snart framme. Hemma. Vi njuter åter av livet som föds på nytt var vår.

Naturen ger oss nytt mod, ny kraft. Lekfullheten kommer till oss. Lusten att vara utomhus, lusten att leka, oavsett hur vi tar oss fram, om det är med våra egna ben eller om vi tar rullstol till hjälp så lockar vårsolen ut många av oss. Ut för att se, lukta , lyssna, smaka och känna på våren.
narcissus-348459_1920

dog-1125907_1920

 

Våren är här…

bouquet-677939_1280

Vad betyder våren för dig?

 

Foto: Arkivbild Pixabay.com om inget annat anges

FM Kola

Till minne av FM Kola

rainbow-142701_1920
FM Kola vandrade över Regnbågsbron den 25 februari 2016 och gick till den eviga vilan, sittande i matte Camilla Andersson knä. Må Friden lysa över ditt minne.

Älskade FM Kola. ❤

FM Kola jorgubbdkola
FM Kola sitter i jordgubben. Mattes älskade ”JordgubbsKola”

FM Kola finns inte längre med oss här på jorden. Men vi är många som aldrig kommer att glömma henne då hon klev rakt in i våra hjärtan. En hund som under den korta tid hon fick vara bland oss lämnade många tassavtryck. På så sätt lever FM Kola vidare. Jag har fått matte Camillas godkännande att skriva om Kola och berätta vad som hänt.

Matte Camilla med familj berättar att de ganska tidigt lade märke till saker som inte kändes normala. Från början när Kola kom till familjen var allt normalt. Kola var en pigg och energisk valp, men efter en liten tid kom förändringar. Något stämde inte. Det  var saker som att Kola inte riktigt hade den energin som en valp borde ha. Först var det bakdelen som inte riktigt ville följa med. Sedan, allt eftersom veckorna gick blev hennes ork allt sämre och värst var det då Kola hade vilat. Hon orkade inte leka – men ville så gärna. Exakt vad Kola led av är inte klarlagt, mer än att det påverkade hennes muskler och nervsystem främst i bakkroppen.

FM Kola bild 7
Matte skriver:  Tänk er en valp på 5 månader som inte kommer och möter en vid dörren men man hör pipet och längtan från sovrummet. Hon orkade inte. Tänk er en valp på 5 månader som inte kan leka med sin bästis som är lika gammal (men ändå mindre) – för hon orkar inte ”leka tillbaka.” Men sen däremellan så kunde hon förefalla vara normal när man ”bara” gick runt kvarteret och hon kunde absolut få glädjefnatt å springa runt, vilja kampa och jaga Men tillfällena blev färre och varade kortare. Hon slutade dock aldrig använda nosen och glädjen över att vara nära.”

FM Kola vårdar lillhusse
Kola tar hand om lillhusse som är sjuk. Han är ledsen och tycker synd om Kola för att hon bara ramlar omkull, berättar matte. Kola hade inte ont, men hon led av sina begränsningar. Allt eftersom hon blev sämre blev hon familjen  allt mer tillgiven och mer gosig. Hon lekte och härjade fritt precis så mycket hon ville och orkade den sista tiden. Åt gott och var ute på fina naturpromenader helt på sina egna villkor.
FM Kola 20 feb
Kola sover sött i sängen

Om jag hade varit  hund hade jag önskat att ha Camilla som matte. FM Kola må ha fått en alldeles för kort tid med oss och framförallt med familjen. Men hon har haft en underbar tid. Alla de bilder som jag fått ta del av visar samma sak, oavsett miljö, aktivitet eller vila. De visar en lycklig och glad hund. Hon har hela tiden fått arbeta och leka utifrån det hon tyckte var roligt och vad hon orkade med.

 

FM Kola har fönsterplats på bussen
”Alltid fönsterplats på bussen”

Tänk att ha ett liv där jag känner att jag verkligen är älskad. Kärleken var besvarad och matte följde Kola ända till slutet och att mattes hjärta brast är nog något vi alla kan förstå, även om vi aldrig kan förstå hur det känns just för matte med familj. Vi är säkerligen många som någon gång har fått fatta det svåra beslutet att låta vår kära fyrbenta familjemedlem vandra över regnbågsbron. Sorgen och smärtan, men kanske också friden. Vetskapen om att det är oåterkalleligt och att vi fattar beslutet av kärlek och av omtanke.

FM Kola bild 8.jpg 25 feb
”Jag älskar dig matte”

”Självklart fanns jag vid hennes sida hela vägen. Lekte med den rosa bollen vi fick av veterinären, käkade lite godis, drack vatten från mina handflator då det inte fanns nån skål därinne och hon var varken rädd eller ”kände på sig något” trots att mattes hjärta brast igen.
Hon somnade gott i mitt knä ❤ ”  (C.A. 160225)

wood-anemone-333381_1280
FM Kola leker, nosar, springer utan begränsningar, fylld med all den kärlek som hon fick av sin familj och alla andra som tog henne till sitt hjärta ❤

Mattes ord får avsluta tillsammans med sången Over the Rainbow med Judy Garland:
Lilla söta snygga tappra tuffa knasiga nyfikna underfundiga urmysiga Kola..det var inte det här vi ville.
Älskade FM Kola ❤

 

FM Kola
”Här ligger jag och halvsover och bara har det bra”
FM Kola tittar ut genom fönstret feb -16
”Det bästa mor har sätter hon på bordet.” Kola tyckte mycket om att hålla koll på vad som hände utanför och bästa stället var på bordet. ❤
FM Kola i morgontrafiken
Promenad i ruskväder
FM Kola på promenad 1
De ÄR läskiga när de kommer flygande, landar och bråkar! (Men lite spännande iallafall)
FM Kola Vad tar ni för valpen där i fönstret
”Vad tar ni för valpen där i fönstret”

Regnbågsbron

Det finns en bro, Regnbågsbron, som förbinder Himlen och Jorden.

När ett husdjur dör, kommer det till en plats bortom Regnbågsbron. Där finns kullar och dalar med mjukt gräs, där våra älskade vänner leker tillsammans hela dagarna. Där finns vattendrag med friskt vatten, massor av mat och solsken som håller dem varma. De gamla och sjuka djuren blir unga och friska igen, precis som vi minns dem i våra drömmar.Djuren är glada och lyckliga, men de saknar någon som betydde mycket för dem, någon som blivit lämnad kvar.

Varje dag springer de och leker, tills den dagen kommer, då en av dem stannar upp, och tittar bort i fjärran. Blicken skärps, öronen spetsas och plötsligt flyger han iväg över det gröna gräset. Hans ben bär honom fortare och fortare tills han återförenas med den han älskar. Ni möts i en omfamning som varar för evigt. Ditt ansikte blir kysst om och om igen, dina händer smeker hans huvud som så många gånger förut och du tittar än en gång in i ögonen på ditt trogna husdjur som så länge saknats i ditt liv, men aldrig i ditt hjärta.

Sedan korsar ni Regnbågsbron tillsammans för att aldrig mer skiljas…

Källa: Latinos tassar

Jag vill rikta ett varmt och innerligt Tack till dig, Camilla Andersson, FM Kolas matte, för att du så generöst delat med dig av dina upplevelser med FM Kola. Jag blev kär första gången jag såg FM Kola på bild och jag fick din tillåtelse att dela med mig av den kärleken i denna blogg. FM Kola och du, Camilla, har lärt mig mycket under den tid jag haft förmånen att följa er.

TACK!

(Juli 2016: Rekonstruktion av artikeln då bilderna fallit bort. Därav kan hända att det inte är exakt samma bilder som i originalartikeln. Samtliga bilder är hämtade från FB-gruppen Försvarsmaktens hundar. Foto och underlag till bildtext: Camilla Andersson)

FM-hundar: Nya bekantskaper!

Utöver FM Fatzy, FM Jönso och FM Kola kommer här  FM Krus, FM Jönni, FM Kyra och FM Izzko samt FM Joy. Foto där ej annat anges: respektive matte/fodervärd. Kursiv bildtext är respektive mattes text och fetstilsmarkerad bildtext är min tolkning utifrån vad hunden skulle kunna tänkas säga 😉

Jag kan bara inte låta bli att presentera en av FM Fatzyz valpar:

Fm Fatzy valp mars
När jag blir stor ska jag åka helikopter och arbeta med att hitta skadade människor på svåra platser”           Foto: BB Hilton

Jag har glädjen att meddela att ytterligare några FM-hundar har nosat sig fram till bloggen och vill vara med. Samtliga presentationer sker med respektive fodervärds uttryckliga medgivande. Nedan följer en mycket kort presentation av dem:

Matte: Susanne Andersson om FM Krus: Vissa deppar för att de inte har någon dejt på Alla Hjärtans Dag. FM Krus deppar för att matte sa åt honom att vänta innan han fick smaska i sig en liten hjärtformad godisbit. Oschysst. Men duktig är han, i alla fall! 😜
”Undrar om jag kan hitta på något bus nu?” FM Jönni Matte: Ullrika Kagevik
”Alltid får jag vänta…” /FM Kyra (Foto I Östling)
FM Izzko (son till FM Fatzy) med matte Ida Östling . Izzko vandrar i Regnbågsbrons land efter en svår olycka.    Vila i Frid, FM Izzko ❤             
flower-947637_1920 - kopia
Arkivbild: Pixabay.com

FM Joy
Ibland blir inte livet med FM-hund som tänkt. FM Joys matte, Stephanie Asplund,  har önskat att jag ska skriva om denna fina hund, som tyvärr inte längre finns med oss längre. Hon somnade in bara något dygn innan denna artikel publicerades. Men är i ljust minne bevarad. Joy (eng. glädje) lever vidare genom alla minnen hon gav sin matte med familj under den, alldeles för korta, tid hon fick vandra med oss. Det blir ytterligare en artikel om FM Joy då matte Stephanie Asplund skrivit ner och fotograferat mycket. Genom att ge FM Joy med familj utrymme vill jag visa min aktning för det oerhörda arbete och den glädje som FM Joy med matte skänkt både sin familj och även oss andra som haft förmånen att följa henne genom FB-gruppen. Ett varmt Tack Stephanie, för att du delar både glädje och sorg med oss. Joy får på så sätt sprida glädje även efter att hon nu har frid.

 FM Joy f. 141014 vandrar i Regnbågsbrons land sedan februari 2016.
❤ Vila i Frid FM Joy ❤

”Det är fredag och vi påbörjar vår sista helg till sammans med FM Joy IV. Joy har redan försökt spöa brorsan (som strax ska få åka hem till min mamma och spendera de sista dagarna där). Hon har även skällt ut skolbarn (men skötte sig därefter bra då vi tog och tränade lite passivitet.) Joy fick även tag i min tumme som tappade känseln resten av passet men vad gör väl det!”
(Text och foto: S. Asplund)

rainbow-142701_1920
Arkivbild Pixabay.com

Levande Vatten

Ibland behöver jag extra mycket styrka och kraft. Det dygn som nyss passerat hör dit. Ett sätt för mig att hitta styrkan, kraften, ron i ett kaotiskt liv är att vända mig inåt i bön. Att få en känsla av att jag är omfamnad av förbön fyller mig med värme. Nedanstående rader är ett utslag av trösten jag behöver när livet varit extra jobbigt. När allt känns som om det går mig emot. När depressionens vassa klor griper tag i mig och trycker ner mig under ytan.

Alla behöver vi närhet. Denna bön är för mig Guds närhet i mitt liv.
stained-glass-window-180279_1280

Bön i Jesu namn ~ Levande vatten

Levande Vatten

Håll om mig, håll om mig 
håll om mig min vän 
Låt oss vårda kärleken
om oss själva och till Dig
Håll om mig, håll om mig, min vän

Var min vän, min tröst, min Gud
Var min trygghet och min kraft
Lär mig känna dina bud
Ge mig mod jag aldrig haft

Håll om mig, håll om mig 
håll om mig min vän 
Låt oss vårda kärleken
om oss själva och till Dig
Håll om mig, håll om mig, min vän
wishing-well-1039879_1920

Du är källan och det vatten
som den gåva du oss ger
på dagen och på natten
må jag aldrig törsta mer

Håll om mig, håll om mig 
håll om mig min vän 
Låt oss vårda kärleken
om oss själva och till Dig
Håll om mig, håll om mig, min vän

I dopets namn du lyft mig in
till liv med kärlek tro och hopp
alltid får jag vara din
likt en gren av Kristi kropp

Håll om mig, håll om mig 
håll om mig min vän 
Låt oss vårda kärleken
om oss själva och till Dig
Håll om mig, håll om mig, min vän

discounts-98216_1280

 

I arla morgontid

Dimman lättar

Minnen, ljuva minnen…
Nu börjar längtan till skogen komma. Skogen är mitt element. Där trivs jag. Där känner jag mig hemma. Jag har växt upp och levt med skogen inpå knutarna under många år. Jag lekte i den som barn. Klättrade på stenar, hoppade mellan stenblock. Åt harsyra och stensöta. Ljusgröna knoppar från gran och tuggade kåda. Kåda bara ibland. Harsyran och Stensötan var favoriterna. Granknopparnas syrlighet kan jag ännu, många år senare, känna smaken av då jag tänker på dem.

fir-drove-1110793_1920

Med våren och snösmältningen kom längtan till skogen. Orrspel och Tjäderspel. Lite längre fram Gökotta. Att ligga i ett gömsle, eller för den del bil eller en gammal husvagn mitt ute i skogen och lyssna till gryningens morgonsång. Ibland var inte Göken uppskattad. När orrar och tjädrar slutat spela och det var dags att sova några timmar innan hemfärd började Göken ropa. Precis utanför det öppna fönstret och Göken slutade inte. Den kunde hålla på att ropa i timmar, så ibland var det att ge upp tanken på sömn och åka hem.

Tjäderspel i Åsele

dawn-674901_1920

Minns platsen så väl. En skogsväg precis invid en tjärn som omgavs av myrmark. Vid sidan av vägen fanns ett lagom stort utrymme att parkera bil och husvagn på. En kort promenad ledde till en liten jaktstuga eller kanske jag ska säga koja. Från den gick att både se och höra orrspel likväl som tjäderspel. Stigen grenade sig som en klyka från vägen runtom tjärnen. Ibland valde jag att stanna i husvagnen och bara lyssna till gryningens alla ljud. Med fönstren öppna kunde jag se hur råen som låg över den lilla skogstjärnen så sakta skingrades. Det var lätt att förstå hur en trött kolare kunde ta detta vackra för älvornas dans över myr och tjärn. Doften – en vårgryningen upplevs bäst med alla sinnen. Syn, hörsel doft, känsel och smak. Kanske även det sjätte sinnet fanns med i form av en subtil känsla av att det fanns något utöver det vi kunde uppfatta med våra fem sinnen.

tarn-607075_1280

Dansade iallafall inte älvorna till Näckens fiol där han satt, skymd i den lilla, men ändå förnimbart brusande bäck som ledde ut i tjärnen långt där borta dit vi inte såg? Och var Huldran inte där, den sköna kvinnan som lockade trötta arbetare i fördärvet. Hon som hade ett stort hål i ryggen och rävsvans… Detta som upptäcktes först då Hon, Skogsrået, Huldran, Vittran, många var namnen Hon bar, redan lockat med sig sitt byte på samma sätt som Näcken lockade till dans. Dessa väsen som fick milan att slå eld och kolaren att falla däri då han gjorde allt för att hans arbete inte skulle gå förlorat.

Där satt jag och smakade på gryningen…

norway-703631_1920Jag såg råen sakta skingras och solen stiga upp över vattenspegeln. Njöt av skogen och vattnet i harmoni med alla sinnen. Sakta gav sig solens värme till känna, trots tidig vårmorgon. Andedräkten, som tidigare bildat små moln, var nu klar och vårmorgon över myr och tjärn övergick i dagning. Sakta, sakta kom så tröttheten krypande. Men först när vårens morgonsol lyste och all dimma lättat, tjäder och orre slutat spela och dagens fåglakör tagit över gick jag till bädden för att sova några timmar innan hemfärd.

De tysta skyar som Dan Andersson beskriver så vackert fick följa mig in i drömmens land tillsammans med Monica Z.

cat-612527_1280

Vilka är dina minnen av Vårmorgon? Vill du dela dem med mig? Kanske har du ljuva drömmar som gått i uppfyllelse – eller förblev de drömmar? Kanske sprack drömmarna på samma sätt som nyisen kan göra efter en kall vårnatt när så solen kommer fram…

 

Här presenterar jag tre sånger som följt mig genom åren:

Gunnar Vägman G. Johansson

Omkring tiggarn från Luossa G Johansson

 

Kvällsbön

sunset-122980_1280 Nu sover vinden

Herre, håll om mig


Lägg dina armar kring mig, Herre
låt min smärta lindras
låt mig sova gott
och vakna lugn och trygg

Luta ditt huvud mot mig Herre
låt ditt ord ge tröst
låt din Ande komma
vakande över oss

Ta mig i din famn min Herre
ge vad jag behöver
lyft nu av mig bördan
hjälp mig dag för dag

Vandra med mig Herre
lär mig nu att lyssna
lär mig ock att tro
och förstå ditt ord

Bär mig käre Herre
när all ork är slut
när jag bara tvivlar
ge mig då din kraft

Låt mig vara din o Herre
Håll om mig för alltid
nu och i all evig tid
för livet jag dig tackar

Text: Piia-Liisa Pisal 2014

sunrise-182302_1280

När livet byter form

autumn-219972_1280

Jag var på begravning häromdagen. En vän sedan nästan 30 år fick ge upp kampen mot cancer. Nu är Frid lyst över hennes minne.

Änglarnas kör

En lovsång till Herren fyller mitt bröst
med värme trygghet och ro
vacker musik, en underbar röst
från kören av änglar som här bo.

De sjunger för mig var dag och var natt
så  jag ska få läka, bli hel och må väl
När sången jag hör då känner jag att
jag mår bättre till kropp och till själ.

För de änglaskaror som Herren sänder hit ner
finns, om jag lyssnar till hjärtat som slår
och sången likaså och behöver jag mer
En tanke till Herren och mer jag får.

Sången de sjunger den klingar aldrig ut
för Änglaskarors kör min Herre mig giv
Och när min vandring  på jorden nå sitt slut
då kommer jag till Herren och till ett evigt liv.

En lovsång till Herren fyller mitt bröst
med värme trygghet och ro.

jesus-light-578027_1280

 

 

EDS och barn

”Six-year-old Lillie-Grace Fights Daily Battle with Ehlers Danlos Syndromes

3 days ago 

This six-year-old girl may have challenges, but she attends school and has many friends. She loves dancing, singing, and swimming.  “An inspirational six-year-old girl with a rare condition has told of her daily battle with the syndrome. Lillie-Grace Tomlinson was born with Ehlers-Danlos syndrome (EDS) but was only diagnosed last year. The condition is caused by faulty collagen, which gives the body strength and elasticity.

The Derby youngster fights a daily battle with fatigue, aching joints, morning paralysis and dislocated joints. She said: “I get tired quickly as my body hurts, my kneecaps move round my legs sometimes. Mummy puts me back together again.” And there is a high chance that she could end up in a wheelchair, although her family are dong everything they can to keep her on her feet for as long as possible. Her condition only became apparent last year when Lillie-Grace was out walking in Dovedale. Her mother, Becky, 26, from Derby, said: “We were walking along normally when she fell to the ground. She screamed, a real piercing scream and didn’t want anyone to touch her.” Becky got Lillie-Grace back to the car and took her to see the doctor. Becky said: “Lillie-Grace has attention deficit disorder as well so we were under a paediatrician anyway. I took her to see the doctor who referred us to the genetics department.” The family was also referred to social services because of Lillie-Grace’s bruises. EDS causes the body to bruise more easily and Lillie-Grace’s blood also does not clot properly, which makes bruising worse. After various tests, it was found that Lillie-Grace suffered from EDS – although the family is still being monitored by social workers. Becky said: “I have always been very mobile, my knees clicked and my side of the family were always very good at dancing. “It turns out that I had it but didn’t have any of the pain that Lillie-Grace does.

There is a 50/50 chance that it can be passed on and because we have two other children, we won’t be having any more. “The fact that we are being watched by social care isn’t great but Lillie-Grace can be covered from head to toe in bruises, which doesn’t look great if you have her in shorts in summer.” Becky and husband Jay, 26, are hoping that exercises will help Lillie-Grace to cope without needing a wheelchair. And, while she may have challenges, she attends school and has many friends. As part of EDS Awareness Month this month, the Walkers and Talkers toddler group that Becky runs has raised £94 for Ehlers-Danlos Support UK. Becky said: “I would like to thank everyone who came to the event and to the charity which has done so much to support us.” Lillie-Grace explained what it was like living with Ehlers-Danlos Syndrome: “I am six years old. I love dancing, singing, Rainbows and swimming. I enjoy school and have lots of friends. “I have a condition called EDS.

It means that I get tired quickly as my body hurts, my kneecaps move round my legs sometimes and my thumb does the same but mummy puts me back together again. “I now have a bandage on my knee to hold it together as I do my exercises. “Out and about, I wear my pink boots to stop my ankles rolling and they stop me falling over. My bruises are really big and last ages. “I have been to the hospital lots of times to check I am okay. Sometimes I feel really good and fine and sometimes I have my wheelchair. “EDS hurts my joints but also my tummy so I have to be careful what food I eat. I don’t like having EDS as people don’t listen to me or my mummy as they say ‘you look fine’. I don’t feel fine but I am always smiling!” –”

CARING CARE Way to better health