Möten och Flykten

OBS! Bilderna kan upplevas starka.

Möten med en medmänniska…
Denna korta film berör. En film där människor möter människor. Där flyktingen blir till en medmänniska. För hur det än är – en sak får vi aldrig glömma. Den som flyr lämnar allt. Den som flyr för sitt liv är människa precis som du och jag. Den som flyr gör det av en anledning. För att rädda familjens och sitt eget liv. Går det någonsin att förstå hur det känns att bara packa endast det allra mest nödvändiga, inte mer än vad du kan bära själv, under många långa dagar och nätter. Har du något till barnen går före det till dig själv. Kanske har du inget alls, mer än en stor förtvivlan. Bilden nedan visar vilken slags miljö många flyr från:

Att fly för sitt liv. Bort från bomber, ruiner, svält, fattigdom… Att ta sina små barn i famnen. Be till den Gud du känner som din, att ni ska klara er till ett flyktingläger eller annan säkrare plats. Du vet att risken att ni inte gör det, att du och de dina kanske inte kommer fram alls är stor. Du vet att risken för att ni ska skiljas åt är stor. Du vet att dina barn är utsatta. Mer utsatta än vad du själv är. Du vet inte hur du ska kunna skydda dem, ge dem det behöver i form av mat, vätska, skydd mot värmen och mot insekter och allehanda faror som kan drabba dem. Det du vet är att om ni inte flyr kommer ingen av er att överleva. Du vet inte var din son är. Han togs för att han behövdes som soldat. Soldat i ett krig ingen vill ha, men du hade inget att säga till om. Soldat för en tro som inte är densamma som du tror på. Kommer du någonsin att se din son i livet igen? Du ångrar att du inte erbjöd dig istället, men valet fanns inte.

young-child-1166349_1280
Barnsoldat någonstans…

Hur kan en mamma och pappa leva med vetskapen att deras son är soldat i krig? De yngre barnen ska förhoppningsvis slippa undan ödet att bli soldater i allafall. Flyktinglägret ni kommer till har sjukvård och kan hjälpa. Där skiljs ni åt. Du tas från din fru och dina barn och placeras bland de arbetsföra männen. Vilket ditt arbete blir vet du inte. Men alla som kan göra något kommer att bli satta i arbete. Det finns alltid arbetsuppgifter. En viss trygghet kan du känna. Dina barn och din fru får hjälp. Men lägret är stort och ni kommer från varandra. Hur ska ni kunna komma i kontakt och återförenas? Att smyga och leta nattetid är enda möjligheten. Och leta måste du, flyktinglägret är stort och oroligheterna tilltar även inne på området. Varje natt hör du fler oroligheter i lägret. Sjukhuset fylls på med skadade. Men även olika sjukdomar börjar bli mer och mer besvärande och allt svårare att hejda. Du vill därifrån, komma vidare tillsammans med det som är kvar av din familj. Att det är stökigt även nattetid är både en börda och ett skydd. Det blir lättare att ta sig ut, men också svårare att hålla sig undan oroligheterna.

doctor-870361_1280
Sjukhus i fält

Kanske är flyktinglägret och sjukhuset det som gör att ni hör till den grupp som överlever och får komma till ett nytt land. Men det är inte erat land. Det är inte hemma. Hur ska det nya livet bli? Får ni stanna? Det pratas mycket om hur det är. Hur mycket och vad av det som sägs är sant? En del säger att ni kommer att mötas av taggtråd och stängda gränser, andra att ni kommer att få saker, pengar, bostad, ja allt ni behöver, en tredje säger att ni skickas direkt tillbaka till det land du nyss flydde från. Att det ska vara säkert där för dig. Men till vad ska du skickas tillbaka. Den stad du levde i är ruiner. Ingenting finns kvar. Ingenting fungerar och du flydde…

soldier-885908_1280
Det kunde ha varit du…

Du gömde dig för soldaterna, gömde familjen till dess ni kunde fly. Du såg dem som inte hunnit undan. Dina vänner. De är borta nu. En del är döda, andra bara försvann. Hur ska du någonsin kunna lita på någon igen? De tog din son när du inte var i närheten. De hade tagit dig och resten av familjen också. Ni tillhörde inte rätt grupp. Du tror inte på rätt Gud. Du visste det – att om de tagit dig hade du inte överlevt många timmar. Är det till det som det sägs att det nya landet skickar tillbaka dem som kommer? Du vet inte. I flyktinglägret har du skilts från din fru och dina barn. Du vet inte var de finns. Du letar på kvällar och nätter. Farligt, visst är det farligt för dig att vistas på ”fel sida stängslet”.

barbed-wire-114500_1920
Stänga ute eller stänga inne?

Så, du hittade din fru och dina barn. Ni tar er från flyktinglägret vidare till det nya landet. Familjen smyger iväg under mörkrets timmar. Fortfarande med mindre än vad ni behöver. Ni är nu framme i det landet där ni söker asyl. Kommer ni att få stanna? Hur kommer ni att bemötas?
Och vi som ska ta emot er – vad ser vi? Vi har gått runt och är tillbaka till den film som inleder denna artikel.
Denna artikel är skriven utifrån en föreställning om att vara flykting, utifrån berättelser från personer som befunnit sig på flykt och utifrån en önskan om att vi ser på varandra som medmänniskor. Jag kan aldrig föreställa mig hur det är, jag kan bara göra ett försök med vetskapen om att jag aldrig ens kommer i närheten av verkligheten.
Kommentera gärna!

Latstryker och dumhuvud del 3

Tredje och sista delen av ”Ditt lata stycke” eller Sagan om den lata flickan

Den unga kvinnan

tractor-841829_1920
Slåtter. Hässjevirket med tillhörande tråd var redan framtaget.

Höskörden var bara en av många arbetsuppgifter som den unga kvinnan åtog sig. Eller rättare sagt, kände sig mer eller mindre tvingad att göra. Men hon var ung och stark. Det var så hon såg på sig själv. Klippa gräs eller slå med lie där inte slåttermaskin kom åt. Röja sly, dvs släpa undan det som hennes make tagit omkull, hässja, köra in hö. Hugga ved, bära in ved och att fylla vedbodarna inför vintern. Och studera på heltid. Och arbeta för att bidra till försörjningen.

calculator-385506_1920 - kopia
Studier och ekonomi. Nej, inte ekonomistudier utan en helt annan utbildning. Samtidigt som hon studerade på drygt heltid arbetade hon minst halvtid som städerska på flera olika arbetsplatser. Då hölls studielånet på en lägre nivå.

Stugan hon bodde i hade små kaminer som huvudsaklig värmekälla. På vintern var det snöskottning och ved givetvis. Värme är ju en nödvändighet. Utöver detta sedvanligt hushållsarbete men i förhållandevis omodern miljö. Vedspisen användes flitigt under den kalla årstiden till bak- och matlagning. Slakt och tillvaratagande av det som blev efter den. Det unga paret levde inte i modern tid om vi ser till dagens standard. De var kanske till en del 50 år efter sin tid. Vissa bekvämligheter ordnades i stugan, men mycket arbete som förväntades att framförallt kvinnan skulle sköta var sådant som de flesta inte längre gjorde. Men nu var det så illa ställt att den unga kvinnan var utpräglad teoretiker…

wood-358111_1920
Ofta kändes det som att mängden ved som skulle in aldrig tog slut. Och vetskapen om att svärmor också hade en vedbod som behövde fyllas kändes inte som någon lättnad. Den unga kvinnan visste mycket väl vad som förväntades av henne.

Som teoretiker så var inte det praktiska lätt för henne. Men hon försökte och försökte och försökte. Det hon kunde var att laga mat och baka. Men det var värre att få tiden att räcka. Redan då ständigt trött och mycket ofta ont. Övrigt hushållsarbete och annat praktiskt arbete var svårt och det var inte ovanligt att hon försökte göra sådant hon inte orkade kvällar och nätter – gråtande.

Många gånger blev den unga kvinnan sittande i tyst gråt…

Utöver detta så studerade hon också på kvällstid. Föreningsarbetet inte att förglömma. Och så blev hon ofta sjuk och inlagd på sjukhus några dagar. Utskriven med orden att det inte gick att säga vad som var fel. Ofta till storhelgerna. Om hon var frisk arbetade hon, som sagt, kvällar och helger på mentalsjukhuset i staden och på bruket på orten där hon bodde som städerska.

books-1149959_1920 - kopia
Rast = läsa kurslitteratur

Det var den lata flickan som tog med sig kurslitteraturen till sitt arbete för att kunna läsa på rasterna. Men lat det var hon fortfarande, för hon hade ju inte städat hemma, fast hon försökte. Halvhjärtade försök tyckte hon själv. Det blev inte så mycket med städningen för hon kunde ju inte. Hennes make sa att hon hade ”inte blicken för vad som behövde göras”. Varför satt hon då på golvet, grät, och försökte sortera saker som varit slängda överallt? Och varför var det lika stökigt efter som före försöken att städa? Hon måste ju ha kunnat eftersom hon arbetade som städerska, eller?

vacuum-cleaner-268148_1920
Dammsuga var bland det värsta. Dammsugaren var gammal och ineffektiv. Och tung. Sedan att alltid få höra att arbetet bara var halvfärdigt gjorde det inte bättre. Hon kunde helt enkelt inte städa!

Maken tog aldrig till fysiskt våld. Han var en mycket snäll man. Men det finns många andra sätt att plocka ner en person på jorden. Självkänsla och självförtroende tycktes den unga kvinnan ha gott om. Men den krassa verkligheten var att det var inte en kvinna. Det var två i en kropp. Hon var en person på Universitetet och föreläsningarna där. När hon kom hem, innanför ytterdörren dit ingen såg, bytte hon skepnad och blev till samma lilla flicka som redan åtta år gammal lärt sig att hon var ful, tjock, dum, lat och ingenting kunde. Hon hade inget egenvärde och ingen egen vilja. Vad maken ville, ville hon och det var kärleken exemplifierad. För hon följde makens vilja av kärlek till honom. Ändå kunde hon önska, och gjorde det ofta, att han skulle slå henne så att smärtan skulle bli synlig.

jesus-410220_1280
Kvinnan hade en djup tro. En tro som bar henne. 

Allt hon gjorde i hemmet gjorde hon enkom av kärlek till sin make och till Gud. Det var hennes bergfasta tro. Då.

suicide-831491_1920 - kopia
Varför längtade då hon efter något annat?

Nu har du läst tre kapitel om ”det lata stycket till flicka”. En lat och bekväm flicka som växte upp och blev en lat och (o)duglig hustru och mor. Iallafall var det så hon såg på sig själv. Det enda hon dög till var att arbeta. Hon var duktig i sina arbeten fram till dess att sjukdom tog överhand i 40-årsåldern och hon blev oduglig även som yrkesverksam. Hon blev heller aldrig ”en riktig mamma” för hon klarade inte av att ta hand om sina barn. Maken var en duktig och bra pappa som tog sitt stora ansvar för barnen.

Frågar du hennes idag vuxna barn idag säger de att deras mamma alltid brydde sig sig om dem, oavsett om hon har fanns till hands på plats eller på annat sätt.

Så avslutas då sagan om den lata och dumma flickan som växte upp till en ung kvinna och sedermera mamma. Blev hon någonsin äldre och klokare?

Vad tror du som läst om henne?
Hur kan hennes liv se ut när hon närmar sig pensionen?
Lever hon idag?
Dela gärna de funderingar och tankar detta och de övriga två inläggen väckt hos dig. Känner du henne? Eller honom? Kanske var det en ung pojke eller en person född i fel kropp? Kanske var det…? 

girl-644282_1280 - kopia

Personerna på bilderna har inget samband med texten. Samtliga bilder från Pixabay