FM Lissa och tänderna

Idag är det FM Lissa som kommer på besök. Men hon har ett litet problem. Hon läspar lite när hon ska berätta vad hon gjort.

fm-lissas-mjolktander
FM Lissas mjölktänder

FM Lissa vill inte prata så mycket eftersom hon håller på att tappa sina mjölktänder. Precis som människor har hundar mjölktänder som sedan byts mot de tänder som ska hålla livet ut. Därför borstar många hundägare tänderna på sina hundar. Lär man hunden det som valp brukar det inte vara några problem. Lissa är nu omkring fem månader och hon har troligtvis fått alla sina nya tänder innan jul. Tandbytet brukar vara klart när hunden är omkring ett halvår. Att tappa tänder och få nya kliar, även i hundens mun och Lissa är inte något undantag. Men hon tuggar inte sönder saker, även om det syns att hon bitit på dem. Matte skickar bildbevis.

fl-lissas-sko
En av mattes innetofflor, med tydliga bitmärken i.

Utöver att tugga på mattes innetoffel tuggar Lissa på sig själv och på matte också! Matte smakar gott och är skön att tugga på när det kliar i munnen. Lissa har dessutom sin trasa och sina tuggben att tugga på.
fm-lissa-tuggar-sko-2
Nu är Lissa troligtvis inne i den period då hon gärna vill vara till lags. Det är en period efter den första spädbarnsåldern då valparna kan hitta på en del bus fram till dess de är omkring sju till åtta månader då de kommer in i slyngelåldern. Lissa är nu lättlärd och troligtvis en rolig och trevlig hund rent allmänt. De övningar som matte lär Lissa lär hon glatt och villigt.  I slyngelåldern kan hända att Lissa återigen hittar på bus och kanske inte lyssnar som tidigare. FM Jönso innehar fortfarande idolstatus och hans knep med kottar i öronen tillämpas stundtals flitigt.

Lissa börjar alltmer att hitta sin egen vilja. Nu handlar det om att fortsätta bygga på Lissas förtroende och att fortsätta lära in de de grundläggande kunskaper som hon behöver. På bilderna ovan visar matte hur Lissa ska sitta ner när de går ut och in genom ytterdörren. Att hunden sätter sig och väntar har bland annat den funktionen att matte slipper risken med en hund som rusar ut eller in. Och som ni ser lyder Lissa matte med glädje.

 

fm-lissa-har-vantat-utan-att-busa-nar-matte-var-ute-mkt-berom
Här har Lissa gjort matte mycket stolt.

Lissa börjar nu att lära sig vara ensam kortare stunder utan att hitta på något ofog. Hallen såg likadan ut när matte kom hem som när hon gick. För det fick givetvis Lissa massor av beröm, och matte berättar hur glad hon blev. Även om det inte sades rent ut har det kanske inte alltid varit så när du varit ensam Lissa. Kan det vara så att du stökat till när du varit ensam? Lissa vill absolut inte svar på några frågor om detta, och att fråga matte skulle det inte bli tal om!

fm-lissa-vantar-pa-maten
Kanske sitter Lissa och väntar på mat.

Något som är till glädje för både matte och Lissa är stunderna då de tränar på avslappning. För att Lissa som vuxen ska kunna orka med ett tufft arbete som tjänstehund hos FM eller Polisen måste hon ha förmågan att kunna slappna av och vila. Det behöver dessa mycket aktiva hundar träna på från det att de är riktigt små. Fodervärdar berättar hur de får ta den lilla valpen i famnen och med mycket milt våld hålla den stilla till dess den slappnar av och somnar. Precis som människor kan valparna bli övertrötta och de klarar inte av att på egen hand gå ner i varv utan behöver hållas om. Och vad kan då vara bättre att ligga i än matte eller husses famn? Det riktigt syns på dem båda att det här är något som uppskattas!

fm-lissa-kopplar-av
Matte och Lissa njuter av att bara ta det lugnt. 

Det är sedan en vana som vissa hundar gärna bibehåller även när de är i 30 till 40 kg-klassen! De lägger sig gärna i knät. Eller hoppar upp upp i famnen på matte/husse om det blir lite otäckt. Kanske det berättats tidigare, men tål att höras igen. Jag kom i kontakt med begreppet ”Schäferteater” det vill säga att exempelvis ett besök hos veterinären är livsfarligt och då kan hända att liten låter lite extra mycket. Liten kanske inte alltid är så liten. En av FM-hundar tog likt Scooby-Doo sats och hoppade rakt upp i mattes famn! En stor fullvuxen FM-hund som skulle få vaccin. Kanske ser ni bilden framför er 😉 När veterinären lyckades komma så att hunden inte såg sprutan reagerade den knappt inte om jag förstod det rätt.

fm-lissa-3-okt
En något yngre Lissa 

Bilden på FM Lissa då hon var något yngre än idag får avsluta. Lite okynnigt utseende med ett öra upp och det andra vikt. Lissa är noga med att påpeka att nu står minsann hennes öron upp såsom Schäferöron ska göra. Och hon har börjat lyssna på FM-hundarnas egen radiokanal.
Visningsbilden är från en dag på stranden.
fm-lissa-vid-havet
Har du frågor och funderingar, eller reflektioner dela gärna med dig av dina tankar om hundar i allmänhet och tjänstehundar i synnerhet.

TACK Ida Östling för fina foton och berättelser om FM Lissa.

PS!
Livets Skiftningar söker fler hundar att skriva om. Vill du vara en av dem vars hund(-ar) presenteras här är du mycket varmt Välkommen att kontakta Livets Skiftningar. Du når mig enklast endera genom kontaktformuläret eller FB-sidan Livets Skiftningar

Annonser

Pilgrimsvandring

Funderar över Pilgrimsvandring. En vandring som är tänkt att stärka både kropp och själ. En vandring där tro och bön i tystnad kanske är lika viktiga som samtalen mellan deltagarna. Pilgrimsvandring lockar mig. Det väcks en längtan inom mig.  Pilgrimsvandring, att följa de leder som människor har gått under flera hundra år. Att uppleva gemenskapen och närheten som följer av att vara tillsammans dygnet runt och dela på det mesta. Skogsstigar och Permobil fungerar inte alltid tillsammans. Tanken slår mig – finns vandringslederna för oss ”på rullande fot”?
birch-971212_1920
En Kristi Himmelsfärdshelg för 35 år sedan, tillsammans med en grupp ungdomar från frikyrkan. En vandring som började i Suttarboda och slutade i Mogetorp och bestod av tre etapper av Bergslagsleden. (Etapperna 10, 9 och 8)

Att vandra i grupp kräver mycket av deltagarna blev vi snart varse. Osämjan kom som ett brev på posten! Några deltagare tyckte tempot var för långsamt, andra för snabbt. Konsekvensen blev att gruppen delades i två grupper där en gick först på förmiddagarna och den andra gruppen på eftermiddagarna. Inte någon optimal lösning, men den fungerade och sparade många konflikter. En etapp per dag var lagom.  Övernattning i tält och i de vindskydd som finns längs med etapperna. När vi började vandringen var de fortfarande snöfläckar kvar, trots att vi kommit en bit in i maj. Ingen  i gruppen var van vandrare, och det var också anledningen till valet av etapper. Tre etapper med möjlighet till många raster längs vägen.
waldo-lake-370171_1280
Tre etapper, tre dagars vandring och två övernattningar. När vandringen inleddes var det förhållandevis kallt, men andra dagen kom värmen och temperaturen gick de stunder solen sken upp emot 20 grader. Kontrasten mot de fem till åtta grader när vi gick till omkring 20 grader när vi gick sista etappen gav en nästintill overklig känsla. Från snö och vårvinter till sommar på så kort tid.forest-208517_1920
Det är denna vandring som väcker tanken på pilgrimsvandring. Tre etapper på Bergslagsleden för 35 år sedan tillsammans med en grupp ungdomar från frikyrkan och deras ledare.

Men Pilgrimsvandring är mer än vandring. Pilgrimsvandring – kan det vara att rent fysiskt gå med Gud, att vandra som i bön och lovsång? Tänk att få vandra till Herrens ära. Går det att följa med på Pilgrimsvandring som beroende av rullstol? Finns det leder som går att följa ”på rullande fot”? Att vandra genom skogen sittande i en Permobil.forest-56930_1280
Jag längtar ut i skogen. Att få känna och uppleva skogen med alla sinnen. Doften av mossa och svamp. Vindens mjuka smekning av huden likväl som dimmans lätta fuktighet en tidig morgon. Smaken av skog, Stensöta och Harsyra. Små ljusgröna syrliga granskott smakar vår med ett inslag av sommar. Ljudet från vindens lek bland trädens grenar, fåglarnas sång och spel både tidig morgon och övrig tid på dygnet. Att se solen strålar leta sig ner genom grenverket för att bilda vackra bilder och lyfta skönheten i skogen. Varje steg, varje meter för mig närmre kärnan i tron, det som gör att jag kan finna tilliten hos Gud. För hur skulle något så vackert som en försommarskog vara något som tillkommit av slumpen?forest-315184_1280
Längtan efter något som en gång fanns tillgängligt. Längtan efter själarnas tysta gemenskap. Längtan efter att få finna ro. Längtan efter att bara vara. Längtan efter en stilla andakt i skymningen.
jakobsweg-266702_1920
Så tänker jag mig Pilgrimsvandringen.cross-689658_1280chapel-393570_1920
En vandring till Herrens ära. En vandring med 1000-åriga traditioner. En Pilgrimsvandring.christ-898330_1920 - kopia

Du som deltagit i Pilgrimsvandring – berätta gärna hur du upplevde den! Kanske hör du till dem som gått Birgittaleden? Du som har fjällvandrat eller kanske gått Munkastigen eller Bergslagsleden, hur var det?

Eller kanske hör du till dem som vill, men inte har vandrat, kanske helt enkelt inte kommit iväg? Hur tänker du dig att din vandring skulle se ut?

Kottar i öronen – Selektiv perception

Selektiv Perception

Detta inlägg tillägnas FM Korina, FM Kya och alla andra FM-hundar som berättar att de inte alltid hör vad matte/husse säger 😉

german-shepherd-1003846_1920 - kopia

Selektiv perception, eller ibland selektiv hörsel när vi talar om hundar, är ett begrepp som återkommer förhållandevis ofta. Ett klassiskt uttryck är: ”Jag hörde inte förrän tredje gången du ropade, mamma!”

Alla som har eller har haft barn och/eller djur känner igen detta beteende, även om begreppet kanske är obekant. Ett exempel från den tiden jag arbetade som psykologilärare: Jag sa till mina elever att om jag berättade vilken deras läxa var så skulle kanske mellan en tredjedel och häften av eleverna inte uppfatta att jag gett dem en läxa. Men om jag istället sa att de skulle få sluta tidigare så…
I samma ögonblick som jag sa de magiska orden ”sluta tidigare” ropar en elev följande:
”Va, får vi sluta nu?” och klassen  började skratta 🙂 Eleven fattade först inte varför klasskamraterna skrattade. Men  hen hade just gett oss alla ett klockrent exempel på – selektiv perception. Jag frågade om vad de hade i läxa till kommande lektion – och som ni nog anar – hen hade inte hört att jag sagt något om läxor!

walk-1031039_1920
När tankarna är på annat håll, så är det inte säkert att allt läraren säger når fram…

Hundens och människans sinnen har många likheter, men också olikheter givetvis. En sak som är gemensam är just förmågan till selektiv perception eller förmågan att särskilja olika sinnesintryck. Perception, eller varseblivning, är absolut nödvändig för vår överlevnad. Att reagera på vissa signaler kan vara skillnaden mellan liv och död. En del signaler är instinktiva, medfödda, men troligen är de flesta inlärda. Dessa signaler lär föräldrarna sitt barn och hundföraren sin hund. Vissa sinnesintryck, hos hunden är dofter de viktigaste, finns nedärvda och förstärks av lek och träning medan andra tränas bort. Därför är träningen så oerhört viktig för både små hundar och små människor. Och visst kan vi vara överens om att det som vi lär när vi har kul, som barn eller som valp, det sitter kvar, även när vi är uppstudsiga tonåringar och så småningom vuxna individer. (Även om matte/husse eller mamma/pappa ibland tvivlar).

labrador-1114810_1920
Ibland sorteras signalerna bort till förmån för andra, mer intressanta sinnesintryck

Däggdjurens hjärna har som ett filter där vissa signaler släpps igenom. Vi reagerar på dessa även om vi sitter i andra tankar, är upptagna med något eller till och med när vi sover. En sådan signal är vårt namn. Andra signaler kan vara ljudet från spädbarn som gnyr, att någon tar i ytterdörren, lukten av bränt, vissa ljusfenomen och så vidare. Vilka signaler vi reagerar på är delvis individuellt. En del signaler reagerar vi instinktivt på från det vi är mycket små. Doften av mamma respektive barn och valp är en sådan signal som alla däggdjur som tar hand om sina ungar lär in omedelbart. Likväl som modern känner igen sina ungar både på doft, känsel och syn så känner ungen igen sin mor.

puppy-201181_1920 - kopia
Schäfervalp     ”Men jag vill ha mat också!”                                                                                         (Arkivbild)

RAS – Reticular Activating System

”Alla har vi varit med om att när vi funderar på att byta bil, så ser vi helt plötsligt olika typer av bilar och lägger märke till skillnaden mellan olika modeller och färger. På samma sätt så ser man barnvagnar överallt när man väntar barn. 
Fenomenet är fascinerande och inbjuder till långa filosofiska utläggningar kring vad vi verkligen VET om omvärlden, vad vi VÄLJER att se och vad vi inte ser på grund av okunskap, men låt oss hålla oss till det faktum att VERKLIGHETEN ”därute” INTE är detsamma som det som vi ser, hör, känner och upplever. Vi tar inte in omgivningen som den verkligen är, utan så som vi ”vill att den ska vara”.
Faktum är att vår hjärna är konstruerad för att fungera på detta sätt. RAS (Reticular Activating System) är en typ av filterfunktion mellan det medvetna och det omedvetna, vilket leder till att endast ”relevant information” slussas vidare till det medvetna och alla andra sinnesintryck som vi ”inte behöver” hålls tillbaka. Vi har alltså en inbyggd förmåga att automatiskt fokusera på det som vi bestämt oss för är viktigt och det som ökar våra chanser att överleva och uppnå våra mål. Exempelvis finns det en tydlig nytta av att lystra till sitt eget namn, och i vilken situation du än befinner dig och hur mycket information som flödar, kommer du ända att reagera om du hör ditt namn.
RAS mekanismen filtrerar ungefär 100 miljoner impulser per sekund, och släpper bara igenom en bråkdel av dessa till medvetandet.


Vi är skapade så att våra tankar BEGRÄNSAR vår förmåga att SE och UPPLEVA verkligheten.”
(Källa: Inceptiv blogg 2012)

Ibland händer att intrycken blir för många samtidigt och hjärnan klarar inte av att sortera intrycken. Det blir kaos, eller kanske som kortslutning, i hjärnan. Då fungerar inte RAS fullt ut. Vissa sinnesintryck är prioriterade och ”tränger sig före i kön”. Ett sådant intryck är smärta.  Smärta  blockerar, helt eller delvis, andra viktiga intryck. Likaså situationer som, likt smärta, ger ett kraftigt stresspåslag. Återigen; Det handlar om överlevnad! Därför blockeras ibland smärtimpulser till hjärnan för att individen ska kunna ta sig ur en livshotande situation. Smärtupplevelsen fördröjs till dess individen är i säkerhet.

Barn, hundar och en stressad mamma/matte. Ni känner säkert situationen. En stressig morgon med barn i förskoleåldern… eller en promenad med din hund när du redan är sen. Aldrig har väl barnen eller hunden varit så jobbiga och ouppmärksamma som just då!
malinois-665161_1920
Stress smittar – och stänger av delar av RAS. Om stress går att skriva mycket men det det får bli en kommande artikel.

Vilka är dina erfarenheter av selektiv perception? Har du något bra exempel som du vill berätta om?
Har din hund ”kottar i öronen” och är det i så fall några speciella situationer som det är vanligare än annars?

child-903451_1920
Hur är det med barnen, eller med dig själv.  Har du egna upplevelser av eller funderingar över detta med selektiv perception? Kanske något minne från det att du var barn?

Dela gärna med dig i kommentarsfältet. Frågor samlar jag och kommer att svara på i en uppföljande artikel. Kan jag, svarar jag givetvis med en kommentar.