FM Lissa flyttar in

FM Kyra blir storasyster/extramamma när FM Lissa flyttar in

FM Lissa 5 aug 16
FM Lissa första dagen hemma. Åtta veckor gammal och nästan sju kg tung! Ett öra upp och ett ner. Då kan man ju välja om man vill höra eller inte 😉

FM Kyra har blivit storasyster/extramamma och familjen Östling har blivit med bäbis igen. Om ett par veckor kommer FM Kyra att genomgå sitt L-test och matte Ida berättar att hon räknar till den dagen då L-testet är. (Artikel om Kyras L-test kommer i slutet av augusti) Kyra kommer då att flytta. Hon ska ju börja Högskolan! Vilken utbildning återstår att se. Men först ska hon vara extramamma och prova den rollen.

FM Kyra och FM Lissa 5 aug 16
Hej! Vem är du? Kyra och Lissa hälsar och lär känna varandra.

Matte Ida berättar för Livets Skiftningar att när FM Lissa kom till platsen där de hämtade henne hade hon varit på resande fot i över 10 timmar. Då hade Liten rest från Sollefteå tillsammans med sina syskon ända ner till södra Sverige.

BB Hilton FM Lissa m syskon 6
BB Hilton

FM Lissa kommer till matte
Klart att det blir en stor omställning att flytta från tryggheten på BB Hilton. Bort från mamma och allt som var bekant. Nya lukter, ny miljö. Bara kullsyskonen som reser tillsammans. Efter den långa resan är det dags att få möta sin nya matte/husse. De små var trötta och hungriga när de kom. Att få ny flock med matte, husse och kanske andra okända hundar, katter… Allt är nytt. Lite spännande, lite oroligt. Att hitta något som känns tryggt är viktigt och mattes famn brukar vara ett bra ställe.

FM Lissa första dagen hos matte Ida Ö 3 aug -16 bild 1 (3)
Trygg i mattes famn

När fodervärdarna kommer till platsen där hundarna lämnas ut så vet de inte vilken av valparna som de kommer att få. Först får de en hel låda med saker till valpen samt foder. Eftersom Försvarsmakten äger hunden står de också för alla kostnader och allt hunden behöver under den tid de är hos fodervärden. När så alla fått sin låda, individuell för varje valp så läses chippet, ID-märkningen, av på respektive valp och matte/husse hämtar just den valp som ska komma till dem. Att hon var trött och sov hela vägen, två timmars resa ytterligare, när hon åkte hem var inte så konstigt efter den långa resan.

FM Kyra och Lissa 6 aug bild 6
FM Lissa och FM Kyra hemma.

Flocken har blivit större och Kyra anser säkerligen att hon just nu innehar rollen som ledare och det krävs lite arbete innan ordningen är återställd och matte som exempel kan ta ut Lissa utan protest från Kyra. Instinkten hos tikarna är stark. Valpar ska skyddas och tas omhand. En liten valp väcker modersinstinkten till liv och det är också som det ska vara. Valparna lär sig genom att göra som äldre syskon och som de andra i flocken. Så görs också rangordningen upp.

FM Kyra och Lissa 6 aug bild 5
Kyra lär känna sin valp och bestämmer sig omgående för att valpen tillhör henne. Matte tar inte Liten någonstans utan att Kyra är med. Att ta Lissa från Kyra innebär högljudda protester.

Här har FM Lissa kommit hem till familjen Östling. Allt är nytt och spännande. Och titta på Liten Lissas tassar och framben. Livets Skiftningar gissar att Lissa kommer att bli en ståtlig och rejäl fröken när hon väl växer i sina tassar. Hon kommer nog att klara schäferpinnarna galant!

Så här berättar matte Ida om FM Kyra och FM Lissa:
Lissa söker ögonkontakt väldigt ofta och är väldigt lyhörd. Hon visar tydligt när hon behöver gå ut. Lissa är jätteduktig, hon har bara kissat inne två gånger. Lissa är en lugn och harmonisk tjej. Hon leker gärna med Kyra, men säger till när det räcker, då kommer pirayatänderna fram. Det har gått över förväntan att ha de här två FM-hundarna.

FM Kyra och Liten Lissa 4
Kyra berättar: Först så försvinner matte och husse och blir borta länge! Att det var något speciellt som var på gång hade jag förstått, men aldrig att de skulle komma hem med en bäbis! Vassa tänder har hon också, men jag sa allt till att hon var min bäbis, så det så! Häromdagen lånade jag mattes telefon igen när hon inte såg, för att ringa runt till mina kompisar, men inte visste de så mycket mer! FM Lago och FM Labina har jag hälsat på. Matte brukar vara tillsammans med deras respektive matte. Lago och Labina får jag också passa. De är minsann överallt nu och inte lyssnar de heller. Men det ska minsann Lissa göra. Lissa lyssnar på mig när jag inte vill leka. Men nu måste jag gå och se till så Lissa har det bra. Jag har sagt till Livets Skiftningar att jag vill ha en helt egen artikel och det skulle jag få om några veckor. Då berättar jag mer hur det är att vara storasyster/extramamma!

FM Kyra och Liten Lissa 3
En bild på mig och Lissa när vi vilar tillsammans. Men Lissa vill leka. Matte är så nöjd med att vi nu kan vila ihop 🙂

Avslutningsvis några bilder på FM Lissa under hennes första fyra dagar hos familjen Östling. Idag, söndagen den 8 augusti har hon varit hos dem i fem dagar. Livets Skiftningar hoppas på att kunna följa FM Lissa åtminstone det kommande året. FM Lissa kommer att berätta själv när hon blir större. Nu vill hon lära känna sin nya flock och bli trygg med dem.

FM Lissa första dagen hos matte Ida Ö 3 aug -16 bild 2 (3)
Det finns alltid en trygg famn att vila i. Första dagen hemma.
FM Lissa 4 aug 10
Här var det något nytt. Måste undersökas! Går det att äta?

FM Lissa är trött 5 aug
”En sold.., f’låt, här var det visst en valp, sover var, när och hur som helst”
Lite trött efter att ha busat utomhus 6 aug

Så tackar Livets Skiftningar familjen Östling för att vi fick vara med om det stora ögonblicket då de blev med bäbis, FM Lissa. Alla foton förutom de från BB Hilton (HAS) i Sollefteå är tagna av Ida Östling. FM Lissa och FM Kyra kommer snart igen och då är det Kyra som är i fokus.
Visningsbild: FM Lissa hemma i trädgården. Hon är åtta veckor och väger knappa sju kg. Ett öra upp och ett ner för att ge den rätta looken av charmtroll.

Hur är det att hämta hem en valp? Eller att ha valpar hemma som ska säljas och få en ny familj då de är mellan 8 och 12 veckor? Kanske hör du till dem som aldrig haft valp men drömmer om det?  Berätta gärna!

 

Valp, glädje och bus – FM Kerro

FM Kerro 9 veckor gammal Isabelle Erlandsson
Isabella, matte till FM Kerro som på bilderna ovan är nio veckor, förväntade sig ett men fick något helt annat. Idag har Kerro hunnit bli hela fem månader.

Så här en försommardag bjuds på skratt och kärlek och en del frustration, tårar och rädsla. För livet med FM-hundvalp blir inte alltid som tänkt. Men något du som husse/matte till en valp kan vara säker på är:  Du kommer aldrig någonsin att ha långtråkigt! Både FM Kerro (född 8 december 2015) och matte Isabella berättar här om en del av allt vad de har varit med om.

FM-Valp fr HAS maj -16
FM Valp (Bildkälla ”BB Hilton” HAS maj 2016)

Om FM-hundarna brukar sägas att de är ”väldigt mycket hund”. Med det menas att det kanske inte är så lätta att fostra, men alltid villiga till lek och arbete utifrån sin ålder. Och blir det långtråkigt, ja då hittar man väl på något själv 😉
FM Kerro 11 april Spanar in vägrar gå
FM Kerros matte Isabella berättar om denna bild: ”FM Kerro har börjat med något fuffens att vägra gå ibland så idag när vi promenerade och han satte sig ned på marken och tvärvägra kände jag bara jaja skitsamma… Det var väldigt fint väder och vi gick vid vattnet så jag slog mig ned på bänken och tänkte att jag likaväl kan sitta och njuta av det härliga vädret en stund, hann inte mer än att sätta mig så hade jag denna lilla voffi i knät ”vadå skulle jag sitta på marken eller” 😂 Så där satt vi en stund och bara njöt av livet och varandras sällskap (och kollade på ankor, cyklister och massa konstiga människor såklart) 😜” 

Livets Skiftningar fick mejl från Kerro för en tid sedan. Det verkar som att det sprider sig att vi står på hundens sida och låter FM-hundarna själva få komma till tals. Kerro skrev nämligen själv och berättade en del om vad han gjort. Han var inte så förtjust i att matte skulle berätta eftersom han själv ville välja vad som skulle berättas om. Du känner väl till att ni FM-hundar har en egen radiokanal där ni kan utbyta erfarenheter och tips? Ett ”vov” i din frekvens så är du uppkopplad. Andra hundar är välkomna, men givetvis står FM-hundarna för den tekniska biten.

FM Kerro och tuggbenet 1 av 2
När jag vilade kom jag på en toppenidé! Om jag har vattenskålen vid en tass och mitt tuggben vid den andra – då behöver jag knappt inte mer än flytta lite på mitt huvud när jag vill byta. Visst är det bra?

För några veckor sen, i början av maj, sprang jag rakt in i väggen och gjorde illa min tass. Det gjorde så ont att matte och jag fick åka till en dum farbror som klämde och kände på det onda. Han sa att jag skulle äta smärtstillande, vad nu det är. Dessutom, hör och häpna, fick jag bara koppelrastning i en vecka och dessutom lekförbud. Jag undrade verkligen hur jag skulle klara av det?!? 😳😱 Farbrorn sa också att om jag inte kunde gå några dagar senare skulle det bli något han kallade för röntgen och det lät inte allas roligt. Vi höll både tassar och tummar för att jag skulle slippa! 😄 När jag kom hem var jag såååå trött att jag sov middag för första gången någonsin 😂 . På bilden under texten ser ni när jag vilar middag!
FM Kerro vilar maj 16
Jag måste berätta att jag älskar att busa med matte! Och att bita på saker, som när jag bet på tapeten, ja, helt enkelt busa lite och har roligt. Så när matte höll på och städade för ett tag sedan lade hon ett par smutsiga strumpor på ett litet bord, hon skull ta dem med till tvättkorgen, men ville göra klart det hon höll på med först. Och strumpor är roliga. Dessutom luktar de gott, så gissa vad jag gjorde? Jag tog dem snabbare än snabbast. Jag menar, jag är ju inte för inte en FM-hund, och så sprang jag. Upp i soffan och matte efter. I all hast lyckas jag svälja en av strumporna, men var ändå rätt nöjd med min insats. Men konstigt nog så var inte matte alls glad. Hon ringde veterinär, tror att det är samma som den där farbrorn som kände på min onda tass, och konsulent. Lite osäker på vad konsulent är, men matte pratar om konsulenten ibland. Ja, ska väl erkännas, kanske lite oftare när jag har busat än annars. Det brukar betyda att jag får prova något nytt. Ibland är det roliga saker, men inte alltid. Det är roligt att lära sig nya saker, men inte sådant som innebär att jag måste ligga still, vänta, eller låta bli att ta upp det jag hittar. Jag höll på att glömma, ni undrar förstås hur det gick med strumpan? Jodå, den kom allt ut rätt väg, så allt gick bra!

FM Kerro som svalt en strumpa samt gjort illa tassen
Här är en bild på mig när jag har ont i tassen.
FM Kerro och tuggbenet 2 av 2 10 maj
…och här en bild till på mig och mitt goda tuggben!

Jag har en favoritperson. Matte är bra, men ingen går upp emot husse. Så när husse har varit borta några dagar, han arbetar åt försvaret, går jag och matte och möter honom när han kommer hem. Försvaret – undrar om det är samma ”försvaret” som i mitt namn? Iallafall brukar jag och matte gå och möte husse när han är på väg hem och innan jag ser och känner lukten av honom säger hon: ”Var är husse?” Då blir jag så glad att jag knappt vet vad jag gör och så springer jag. Jag känner ju nästan på en gång då att han är inte långt borta. När jag sen ser honom gör jag glädjeskutt och gnyr och gnäller, bara av ren glädje. Jag vill försäkra mig om att husse (och matte med, förstås) verkligen förstår hur glad jag är över att husse äntligen är hemma. När jag var liten så sprang jag och lade mig på husses fötter så fort jag kunde för att jag inte skulle bli uppäten. Jo, det är säkert. Jag är helt övertygad om att jag hade blivit uppäten om inte jag fått ligga på hans fötter. För det var två stora läskiga saker, katter kallas de visst, med jättevassa tänder och lika vassa klor som tyckte att jag skulle nog smaka gott till lunch! Men var jag hos husse vågade de inte ta mig.FM Kerro har gått och lagt sig!
På de här bilderna ligger jag och vilar! För ibland är det jobbigt att springa och leka. Men egentligen är det ännu jobbigare att vara alldeles stilla, när jag bara vill springa. Jag har mer jag skulle kunna berätta, men det här får räcka för idag. //FM Kerro
PS! Tapeten är en egen historia, men den spar jag till en annan gång.

TACK till FM Kerro och matte Isabella för att ni vill medverka.
Foto: Isabella Erlandsson, där ej annat anges.
//Livets Skiftningar

Visningsbild: Arkivbild Pixabay.com

Zola och ZsaZsa – två älskade hundar

ZsaZsa – en presentation

Zola var min första hund i vuxen ålder. Hon kom till mig hösten 2002, sex månader gammal. Denna bild är en av de två bilder jag har kvar på henne.
Zola 2006
Zola 2002 – 2009

Om någon av er läsare har bilder på Zola som ni kan dela med er av är ni varmt välkomna att göra det. Läs mer om Zola på hennes egen sida.

Zola och jag gick på Valpkurs och lydnadskurs i Brukshundsklubbens regi och hon lärde mig mycket. Zola är också grunden till mitt intresse för arbetande hundar. När Zola var tre år så kom ZsaZsa till mig och min make. En fröken på åtta veckor och åtta kg. ZsaZsa är en blandras med lite Schäfer, vilket syns framförallt på hennes huvud och nos, och resten Rottweiler. Hon kommer från en linje där många valpar gick vidare och utbildades till bevakningshundar.

Bild 2. Jag ligger hemma hos husse och väntar på att maten ska bli klar!

ZsaZsa har mycket vaktinstinkt, men är genomsnäll. Hon har växt upp tillsammans med Zola och med min dotter Linnéa. Zola såg nog dem båda som sina valpar!  De tre lekte och busade tillsammans och Zola höll koll på barnen! Men ZsaZsa, liksom Zola fick snart nog lära sig att Linnéa var ledare. Det var förutsättningen för att hon skulle kunna ta promenader med hundarna. En i taget…

ZsaZsa var som de flesta valpar, busig, men lättlärd. Hon ville verkligen lära och det jag lärt när jag gått på kurs med Zola tillämpade jag nu på ZsaZsa. Men visst hade hon en del hyss för sig.

Bild 3. Vilar en stund i köket. Annars brukar jag och husse vila tillsammans i hans säng. Men han säger att jag tar stor plats, så nu ska han skaffa en större säng. Då kan jag säker ligga ännu bättre.

Bilderna är tagna nu på äldre dagar. Som ni ser har ZsaZsa blivit lite grå… ”Ja, ZsaZsa, jag vet! Man talar inte om gråa hår när det gäller damer. Du har fått silverstänk kring nosen.”

ZsaZsa fick tidigt smeknamnet Scarface eftersom hon har vita streck i pannan redan som valp och unghund. Anledningen till detta var att hon älskade att busa med Zola. Zola hade en ängels tålamod, men ibland räckte inte ens det och ZsaZsa fick finna sig i att bli uppfostrad på hundars vis. Zola sa ifrån på skarpen och det hända då att det blev ett litet sår i pannan då Zola slog till med sitt huvud mot en uppstudsig valp som aldrig gav sig! Aldrig att hon bet eller högg, utan hon slog med huvudet så att en tand ibland slog upp sår.

Men inte hejdade det ZsaZsa någon längre stund. Efter någon minut var det full fart igen och ZsaZsa ville leka när Zola ville vila!

rottweiler-869013_1920
Lite längre nos och inte fullt så knubbigt huvud… annars är bilden mycket lik ZsaZsa som valp. Okynnet är detsamma.

Som valp älskade ZsaZsa att tugga på allt. men speciellt förtjust var hon i telefonsladdar. Vi hade inte en hel sladd och gick över till trådlös telefoni av någon outgrundlig anledning 😉 Det fanns två lägen på vår valp. Av och på. Av, då sov hon och på var detsamma som full fart. Att göra utflykter på egen hand var givetvis inte tillåtet men mycket lockande. Och visst hände det mer än en gång att jag i förtvivlan letade hund som hade lyckats smita. De närmaste grannarna hjälpte mig för redan då hade jag svårt att springa, och fick använda kryckor av och till när smärtan och instabiliteten i min kropp var som sämst.

ZsaZsa var och är en social hund och det var min räddning många många gånger. En nick till en förbipasserande eller till grannen som hon hade full fart framåt till för att hälsa, och de tog tag i hennes halsband. Sedan kunde jag bara gå och koppla upp henne, tacka för hjälpen och gå hem igen. För en smitning fick alltid samma konsekvens. Direkt hem igen och ingen uppmärksamhet på en liten stund. Ingen promenad eller leka i trädgården i direkt samband med att hon varit på äventyr. Hon fick helt enkelt ha långtråkigt en stund.

rottweiler-323265_1920
Att inte få leka eller busa, utan bara få lov att vara stilla, utan att någon brydde sig om henne! Så tråkigt! När hon sökte kontakt direkt efter vände vi ryggen åt henne under en kort stund. Det var också så vi fortsatte att arbeta med oönskade beteenden. En korts stunds ignorans. Därefter, när hon var lugn igen, återupptog vi aktiviteten.

Som beskrivet i bildtexten använde jag mig av ignorans när det gällde oönskade beteenden. Givetvis en tillsägelse, ett stopp först och sedan vände jag mig bort från henne i några få minuter. Det fungerade för oss. ZsaZsa lärde sig snabbt att när matte hade sagt stopp, och vände henne ryggen så hade hon gjort något som hon inte fick. Det var också en metod som jag klarade av. Glädjen när jag en stund senare kallade till mig henne var desto större. Och jag hade en lydig hund – en stund iallafall!

dog-school-672716_1920
En lycklig, och uppmärksam hund!

ZsaZsa var min följeslagare till hösten 2011. Då hade jag hunnit skilja mig från min make och levde följaktligen ensam. Kryckorna var sedan länge utbytta mot rollator. ZsaZsa och jag gick fem promenader per dag. Men Madame som nu var omkring sju år hade kommit på att ett lätt ryck i kopplet var tillräckligt för att hon skulle få springa fritt. Vassa tungor hade gjort henne till ”den otäcka hunden som åt småhundar till frukost, lunch och middag”. Jag fick på omvägar höra att flera med små hundar inte vågade gå i närheten av där vi bodde. Dessutom fick jag allt svårare att gå och rullstolen kom till användning allt oftare.

Att hon aldrig skadat någon var en annan sak! Men det blev allt mer uppenbart att hon kunde inte bo kvar hos mig. Återigen blev min far den som stod för lösningen och hon har nu husse istället för matte.

Men jag saknar henne varje dag. Jag träffar ZsaZsa ibland när mina föräldrar kommer hem till mig. Jag älskar dessa besök. Akka, min kissekattdam med hela 12 år på nacken, är inte lika förtjust, men accepterar ZsaZsa.

WIN_20151124_003109
Bild 4. Akka sitter och väntar på att få lägga sig i mattes säng. 

Gammeltanten ZsaZsa låter hälsa till framförallt alla vackra fina  FM-hundar, att hon och husse lever ett gott pensionärsliv. Lite småkrämpor som kommit med åldern, men inte något allvarligt. ”Jag blir 11 år ni till sommaren, men tycker fortfarande om att titta på vackra Schäferherrar 😉 och ni som kommer från FM är alla så vackra”

Väl mött någon annan gång!
//ZsaZsa
rottweiler-331539_1280
Foto: Zola (bild 1) Inger Johansson
Zsa-Zsa (bild 2 och 3) Björn Johansson
Akka (bild 4) Piia-Liisa Pisal

Övriga bilder är hämtade från Pixabay.com utifrån likheten med ZsaZsa. Jag saknar bilder på på dem båda. Är det någon/några av mina läsare som har bilder på Zola och/eller ZsaZsa får ni mycket gärna dela dem med mig.