Full fart med FM Kerro

Idag har Livets skiftningar besök av FM Kerro. Han tyckte att nu var det minsann hans tur. Jeck fick en egen artikel förra veckan och i rättvisans namn är det nu Kerros tur.

fm-kerro-skaller-1-juli
Kerro ser lite arg ut, men skäller av glädje. Matte är hemma!

FM Kerro, nu drygt 10 månader, vill gärna börja med att visa hur glad han blir när matte kommer hem. Då skäller han och lägger öronen bakåt och visar på alla sätt att han är lycklig. Kerro är mån om sin flock och han tycker absolut inte om när någon lämnar flocken och han inte får följa med. Ja, Kerro, du ska få berätta hur duktig du blivit. Det han vill berätta är att han för några veckor sedan kunde vara tyst när husse gick ifrån honom. Visst, säger Kerro, jag kan inte påstå att jag gillar att han går, men jag kunde faktiskt vara tyst. Matte blev stolt över mig. Hon tog kort på mig, men jag fick alldeles lysande ögon. Hon kallar det ”separationsångest” vad nu det är. Bäst är när matte och husse är hos mig och inte någon annanstans.

fm-kerro-tranar-15-oktober
Här sitter jag alldeles tyst och är ledsen över att husse gått. Matte tycker att jag är duktig, men ni ser väl att jag är lite ledsen?

Jodå, Kerro. Vi förstår. Flocken är viktig och ska hålla ihop. Men att lära sig att matte eller husse går ifrån är viktigt. De kommer tillbaka. Att dessutom kunna stanna kvar på plats och vara helt tyst, bara vänta är något som alla FM-hundar måste lära sig. Svårt, men nödvändigt. Passivitetsträning, att vara stilla och att vara tyst. Inte lätt för en stor stark schäfer som Kerro. Kerro gillar att spåra. Det är något som tillhör grunderna, precis som passivitetsträningen. Oavsett vad som Kerro kan tänkas vara lämplig för finns spår med som en viktig del i arbetet. Vad han kommer att spåra och söka avgörs av var han blir placerad.

fm-kerro-efter-spartraning
Kerro efter att ha spårat. Belöningen? Att hitta favoritleksaken och massor av beröm.

Här har Kerro gått ett spår. Det kräver en del förberedelser av hundföraren för att hunden ska kunna spåra. Spåret läggs genom att hundföraren (oftast) går den väg som hunden senare ska följa. Där spåret tar slut läggs något som hunden tycker mycket om, exempelvis en favoritleksak. Svårighetsgraden avgörs bland annat av underlaget, längden och hur länge spåret får ligga innan hunden får gå spåret. Ett spår där det gått en längre tid sedan det lades är svårare än ett färskt spår, asfalt svårare grus och grus än skogsmark många gånger. Svårighetsgraden ökas allteftersom hunden lär sig. Kerro får med all sannolikhet ganska lätta spår än så länge. Matte Isabella berättar att Kerro gillar att spåra.

fm-kerro-vantar-pa-sin-tur
Kerro är den yngre av dessa två och väntar därför på sin tur vid maten.

Rangordningen i flocken är viktig. Kerros äldre kompis är högre i rang och äter först. Kerro väntar utan protest. Samtidigt är nu Kerro fyllda 10 månader, vilket innebär att han kommit in i vad som kallas slyngelåldern. Den lydiga halvårsgamla valpen tycks säkerligen ha tappat hörseln och allt vad uppfostran och utbildning heter ibland. Matte lät antyda det när hon berättade att det var lättare att komma undan med hyss som nio veckors valp än som nio månaders unghund! Kerro har mycket valp kvar i sig än. Först i tvåårsåldern är han vuxen. Vilka hyss Kerro hittat på har han hållit tyst om, mycket tyst.

fm-kerro-svar-pa-att-det-var-kattens-nosavtryck-vi-hittade-pa-den-nymalade-vaggen-i-e-15-juli
Kerro med vit målarfärg på nosen.

Nu protesterar Kerro. Det var inte jag som var mot den nymålade väggen och gjorde avtryck. Det var katten. Hur många gånger ska jag behöva säga det? Och förresten, så var jag lite då också. Matte berättar att Kerro hade målarfärg inte bara på nosen, utan på fler delar av kroppen, så där står ord mot ord. Hon säger att hon fick tvätta bort ganska mycket vit målarfärg från Kerro. Självklart har han en förklaring: När katten gjort avtrycken på väggen strök han av sig all färg på mig. Så var det. Sedan vägrar Kerro säga ett ord till om detta. Nyfikenhet är en positiv egenskap. Tillsammans med mycket egen vilja och därtill avsaknad av rädsla kan hända att det ibland händer saker som flockledaren, (läs matte), inte alltid är så förtjust i. Bus och hyss helt enkelt.

fm-kerro-pa-bordet-9-juli
De två kumpanerna…

Då kan hända att bordet är en trevlig plats att vara på. Undrar om de två talar sig samman så att de vet vad de ska säga? Men Kerro kan sitta och vänta på golvet också.

fm-kerro-vantar-pa-popcorn
Kerro undrar vad som händer. Det är popcorn i micron.

Kerro är på bilden för första gången med om att poppa popcorn i micron och det låter och luktar. Matte säger lite skämtsamt att det var första gången som Kerro satt still på samma plats och var uppmärksam i flera minuter. Kan Livets Skiftningar av det dra slutsatsen att sitta still inte är Kerros favoritsysselsättning? Kerro vägrar att svara på frågan. Däremot tycker han att det ska vara med en bild till och sen får det räcka. Det är bilden från den 9 oktober då han fyllde 10 månader. Han är stolt över den. Med all rätt.

fm-kerro-10-man-9-oktober
FM Kerro 10 månader

Livets Skiftningar tackar FM Kerro och matte Isabella Erlandsson för fina foton och berättelser om Kerro. Och visst är du välkommen tillbaka till Livets Skiftningar senare under hösten/vintern.
Visningsbild:

fm-kerro-25-sept
FM Kerro har spanat in någon…

Tack Isabella Erlandsson för din generositet.

 

FM Kerro – valp med attityd

FM Kerro har hunnit fylla sex månader. Och som många andra FM-hundar har han stora öron. Hemligheten med dem är att de är så stora för att det ska gå lätt att stoppa kottar i dem! Ja, matte till Kerro säger att han är döv (ibland), men Kerro själv uttalar FM Jönsos namn med andakt. Det är verkligen han stora idol. Han ska minsann gå i hans spår när han blir stor. Detta berättade Kerro för matte som var snäll och talade om det för Livets Skiftningar. Vi skickar samtidigt så här genom bloggen hälsningar till FM Jönso och ber att ni som läser denna artikel och har kontakt med honom framför hälsningen och gärna berättar att han har idolstatus bland de yngre hundarna!

FM Kerro 29 maj
Öronen😍😍 och ändå hör han så ”dåligt” 😉 FM Kerro (Foto och text: I Erlandsson)

Hej! Kerro här. Jag lovade att komma tillbaka och berätta om en del jag har gjort. Ja, ni vet ju att matte och jag inte alltid är helt överens om hur nödvändigt det är att göra vissa saker. Så det är bara att börja berätta. Det var det här med tapeten i sovrummet. Där det nu är en grå fläck på ett ställe. Kan ni tänka er att matte tar in mig i sovrummet och jag tror förstås att vi ska lägga oss att vila. Fast vila när man kan leka? Visserligen var jag nog lite trött, men iallafall, aldrig kunde jag tro att hon skulle komma på den dumma idén att lämna mig ensam i sovrummet. Skulle jag, Kerro, vara ensam? Nej, det gillade jag inte.  Jag kände på lukten att hon höll på med mat och hörde hur både hon och husse satte sig för att äta. Då började jag också att äta! På tapeten. Kerro lämnar man inte ensam utan att det händer någonting. Det skulle minsann både matte och husse lära sig, tyckte jag alltså. Matte sa nånting annat när hon såg att jag tuggat på tapeten. Och nej, jag tänker inte tala om vad hon sa. Så det så.
FM Kerro har gått och lagt sig!

Matte Isabella berättar: ”Vi tänkte börja smått med det där med ensamträning innan vi lämnade honom korta stunder hemma helt själv. Så vi stängde in honom i sovrummet medan vi åt lunch (sovrummet är stort och rymligt) och han verkade trött så vi tänkte att detta ska nog gå bra. Jag går tillbaka när vi ätit upp för att se om han är vaken så jag kan ta ut och rasta honom.  Då ligger han och gnager på en kant av väggen och drar upp tapeten, som tur väl va kom jag in precis när han påbörjat sitt lilla hyss så det var ingen jättestor bit som försvann, men det vita sovrummet har numera en grå fläck sedan detta buset ägde rum.” (PS! Bilderna är tagna vid ett annat tillfälle förf. kommentar)

FM Kerro på bushumör juni
”Kerro är riktigt busig, det är från mys till bushumör på 2 sekunder!! När han är trött får man en lugn och mysig vovve men resten av tiden är det gärna håll igång! FM Jönso verkar verkligen vara någon Kerro ser upp till!”  (Foto och text: Isabella Erlandsson)

Kerro älskar att bada. Det bästa han vet att springa upp och ner i vattnet om och om igen. Han badar överallt han kommer åt. Ett badkar inomhus eller ett stort hav tycks inte ha någon betydelse. Huvudsaken är att det är vatten. Nedan en bildserie på när Kerro hoppar i.

…och så ett par badbilder till:

Kerro berättar om när han badade i badkaret en morgon. Klok vovve som badar på morgonen tycker Livets Skiftningar, men just denna morgon var inte matte nöjd. ”Matte hade väldigt bråttom och skulle springa till bussen var badkaret fortfarande fullt med vatten, jag älskar vatten och matte kollade bort en sekund. Så jag sprang allt vad jag kunde och hoppade ner i det fulla badkaret och tog mig ett bad, matte fick lyfta upp mig och blev dyngsur. Hon fick byta kläder, och vänta på nästa buss!” berättar Kerro. Här förstår ju alla som läser att Kerro, utöver att han älskar vatten, också är duktig på att hoppa. Att kunna hoppa är mycket praktiskt, både inom- och utomhus.

FM Kerro väntar på mat
FM Kerro vet att kattmaten står på bordet – och han kan hoppa…

Här på bilden sitter jag i köket och spanar. Jag väntar på att att jag ska bli ensam i köket en kort stund. Eller att matte åtminstone kan titta bort och sluta ta kort på mig. Jag vill ha kattmat. Det är inte bra för hundar, säger matte, men det struntar jag i! Det behövs bara en kort stund så att jag kan hoppa upp på bordet och ta mig någon eller några tuggor. Jo, ska väl erkännas, det tar slut om jag hinner äta upp innan matte eller husse kommer. För ett tag sedan hittade jag något riktigt gott, en pizzabit! Matte sa något om att hon blev utan mat. Men varför lägger hon fram mat till mig om det inte är meningen att jag ska äta upp den? Matte skulle gå och hämta en grind när hon lämnade maten till mig. Men när jag tänker efter så låg inte pizzabiten på bordet utan på bänken. Men det spelar ingen roll. Det viktiga var ju att jag fick mat.

Och kan ni förstå – jag får inte vara ensam i köket längre. De stänger mig ute om de inte är i närheten. Om jag hoppar på andra ställen? ja visst gör jag det! Hemma hos husses mamma och pappa kan jag nu välja själv om jag vill vara i trädgården eller inte. Det är bara att hoppa över staketet om det blir långtråkigt i trädgården. Får jag chansen kan jag ju alltid passa på att jaga katt som det händer att jag gör hemma hos mattes mamma och pappa. Då är det inte alltid att jag hör när matte ropar, inte första gången iallafall.

Matte berättar att Kerro också hoppar bara för att det är roligt att hoppa. Finns det sedan någonting att nypa tag i, som en bajspåse tex, så hoppar Kerro upp och biter sönder påsen. Matte har inte berättat vad hon tycker om detta påhitt av Kerro, men Livets Skiftningar har sina aningar. Men nu när Kerro har blivit stor kanske han han har slutat med dessa hyss, eller hur är det Kerro? Nej, nu hör inte Kerro, så vi slutar för idag.

Foto: Isabella Erlandsson
Visningsbild: FM Kerro 10 april

FM Kola eller den okynniga Schäfervalpen

fm-kola-bild-7
FM Kola

Jag är hals över huvud förälskad. I någon jag aldrig träffat personligen, men vad gör väl det? De flesta av oss har väl någon gång varit förälskade i en idol t ex. Jag själv minns när bröderna Herrey kom med melodin om sina gyllene skor och jag tillsammans med andra diskuterade vem av dem som var snyggast…

Men nu var det inte om dessa nu mogna män det skulle handla om, utan om FM Kola. Jag följer hennes öden och äventyr med intresse och glädje. Varje dag tittar jag in på Facebook för att se om hennes matte filmat henne eller fotograferat. Och sedan måste jag ju veta vad hon hittar på. FM Kola är nyligen fyllda fyra månader och börjar väl närma sig tonårstiden. Busig och okynnig, men ack så underbart härlig. Hon lyckas alltid hitta på något rolig och matte Camilla (C.A) är en duktig skribent som kan förmedla FM Kolas tankar…

Senast ville Kola vara säker på att aldrig kunna missa ett mål mat. Vad gör man då om man är fyra månader? Jo, man plockar bort matskålarna och helt sonika lägger sig på den platsen där mat serveras!

fm-kola-gor-saker-pa-sitt-satt-nu-har-hon-plockat-undan-skalarna-fran-matplatsen-till-forman-for-sovplats
FM Kola gör saker på sitt sätt. Nu har hon plockat undan skålarna från matplatsen, till förmån för sovplats #kultjej” (Text och foto C.A)

Kola har som sagt vunnit mitt hjärta och jag hoppas kunna följa henne, åtminstone under hennes första år. Som hund inom Försvarsmakten (FM) kommer hon att få ett viktigt arbete när hon blir vuxen och tränad. Kola kommer med mycket stor sannolikhet att arbeta i miljöer dit vi som går på två ben inte har en chans att komma in, gå eller göra särskilt mycket. Hon kommer tillsammans med den förare hon blir tilldelad bilda ett team som kan ha många och varierande uppgifter. Det enda jag med stor sannolikhet kan förutspå är att teamet de bildar kommer att få tuffa och tunga uppdrag. Farliga uppdrag, kanske i krigshärjade länder.

Jag skrev att FM Kola blir tilldelad en förare för att jag ser det så, helt enkelt! Fram till dess så är matte fodervärd åt Kola. Innan hon sedan börjar tränas till den tjänst som passar just henne kommer hon att genomgå en hel del tester. Detta kan jag inte mycket om. Bara det jag läst i FB-gruppen i vilken jag lärt känna FM Kola.

fm-kola-bild-3
Ett av FM Kolas hyss var när hon och matte var ute på promenad i samband med att den allra första snön kom. Hon visade då prov på att hundar verkligen är all-ätare. Och nu förhåller det sig dessutom så att det som kan lukta så underbart gott i liten Kolanos inte alltid tilltalar mattes sinne för ”lukta gott” eller ens kan räknas som möjlig föda. För det är så att ju värre det luktar i våra näsor desto godare tycks de lukta i hundens extremt känsliga nos.

Visste ni att en hund kan särskilja dofter ner till molekylnivå? Det är en av orsakerna till att en hund t ex kan hitta en drunknad person som finns på flera meters djup. Glas utgör inget hinder. Det släpper igenom tillräckligt med molekyler för att en hundnos kan känna doft. Det handlar om att en hund har ett doftsinne som lär vara miljarder gånger känsligare än vårt. Så det största handikapp en hund skulle kunna råka ut för är att mista sitt doftsinne. Hörsel eller syn är inte tillnärmelsevis lika viktiga. Medan vi som människor är mycket beroende av dessa. Hunden är också mycket duktig på att läsa sin förares, mattes/husses kroppsspråk. Den läser även främmande personer mycket bra.

Vad var det nu FM Kola fick upp spår på den promenaden hon och matte fick upp på Annandag Jul? Följande tre bilder är från samma promenad.

”Första sitt stanna kvar minsann. Men sen smet jag å fick tag i ett sargat råttkadaver fy fan hette det och jag fick lära mig ett nytt ord”. (Text C.A.)
fm-kola-undrar-vart-snon-tog-vagen
”De säger att jag borde bajja innan jag ska få åka tunnelbana för första gången men jag är inte hemmavid så det kan de glömma.” (Text C.A.)
fm-kola-jobbigt-att-vara-ute
”Wow! Äntligen hemma! ! Och bajjade gjorde jag precis innan jag gick in, kändes såå tryggt å bra. Godnatt för en bra stund! /FM Kola” (Text C.A)Så det var ett råttkadaver som FM kola hittade. Och jag är alldeles säker på att lika överlycklig som FM Kola var över sitt fynd, lika äckligt tyckte matte att det var. Och kanske, kanske  var nog matte elak. Kola fick inte äta upp det! Hon som hittat så god mat. Matte tog maten från henne 😉

Som f.d. hundägare, ja ni minns kanske att jag i mitt allra första inlägg skrev lite om min Schäfertik Zola, som nu vandrar i Regnbågsbrons land, förstår jag FM Kolas matte. Likt FM Kola älskade Zola allt ruttet. Ju värre jag tyckte det stank, dess bättre tycktes Zola mena. Och gick det inte att äta så gick det att rulla sig i. Zola var, till skillnad mot FM Kola, dessutom långhårig. Så den damen fick en och annan dusch utomhus av den anledningen att jag vägrade släppa in henne innan den värsta stanken var borta. För det första hon gjorde när hon kom in var att hoppa upp i endera soffan eller sängen. Inte sällan tog hon för säkerhets skull en runda i så många av sängarna som möjligt för att avsluta med soffan. Allt för att dölja sin egen doft såsom hennes instinkt sa henne.

Du som har erfarenhet av hundar som älskar allt som stinker, som har rullat sig i det och/eller gärna tagit det ruttna som ett gott mellanmål – dela gärna med  av dina erfarenheter. Hur gjorde du då?

När jag efter att ha duschat av Zola hade jag en sur hund i två bemärkelser. Den underbart goda doften hon så noggrant rullat sig i, för att vara säker på att den skulle vara kvar hade ju matte tvättat bort – med schampo dessutom! ”Usch och Fy vilken elak matte” var vad Zolas blickar sa mig. Att få henne torr med handdukar gick inte utan hon var tvungen att torka sig torr  våra sängar…

Zola 2006
Zola Foto: I. Johansson

Jag avslutar detta inlägg med tre fina bilder på FM Kola

”Vad sa du, om det lutar åt ena hållet så ställer jag mig på andra sidan. Så här?/Cam & Kola” (160121)fm-kola-och-ekan

”Matdags kl 11! Can´t wait!! /FM Kola”  Text: C.A. (160114)
fm-kola-i-helgen-blir-det-inte-roligare-an-sa-har

fm-kola

Ett stort Tack till FM Kola och hennes fodervärd Camilla Andersson för att jag fått tillåtelse att dela med mig av era öden och äventyr. Jag hoppas jag får återkomma vid något mer tillfälle. Som jag skrev i ingressen har FM Kola vunnit mitt hjärta helt och fullt. ”Och varom hjärtat må vara fullt av därom tala munnen” sägs det 😉

Tack FM Kola och Camilla!

 Då bilder försvunnit har jag försökt återskapa denna artikel genom att lägga in bilder på nytt. Tyvärr saknas vissa bilder helt varför det inte är originalbilderna till matte Camillas texter. Samtliga bilder: Fotograf Camilla Andersson
P-L 160922