Ledsagare – följeslagare och trygghet

Ledsagning – beroende av hjälp utanför hemmet. Av säkerhetsskäl har arbetsterapeuterna ålagt mig att alltid ha någon med mig då jag ska ut på någon form av aktivitet. Att åka ensam existerar inte. Anledningen finns beskriven i föregående artikel ”Varför så yr? Akuten nästa…” Beslut om ledsagning ska utgå från skälig levnadsnivå och utifrån brukarens behov och livssituation. 

wheelchair-999622_1920
Utan ledsagare blir det inte någon rullenad, oavsett manuell eller elektrisk rullstol.

 

Men nu finns ett problem som ställer till bekymmer för mig. Kommunens biståndsbedömare som ansvarar för hemtjänst har också ansvar för beslut angående ledsagning enligt socialtjänstlagen. Beslut om ledsagning  beviljas enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen. Dessa beslut är tidsbegränsade och det ligger på mig som brukare att hålla reda på när beslutet går ut och i god tid innan ansöka om ledsagning på nytt. Det fick jag veta för några veckor sedan i samband med att en vårdresa skulle bokas. Hemtjänsten, som är de som verkställer besluten i mitt fall, fick veta att jag inte längre var berättigad till ledsagare. Jag har haft ledsagning i flera år och hade följaktligen inte koll på när beslutet gick ut. Att hålla reda på när alla beslut går ut och förnyad ansökan ska göras, eller när berörd myndighet följer upp tidigare fattade beslut är nästintill en omöjlighet. Det är många beslut att hålla reda på. Högkostnadskorten för apotek, läkare och sjukresa. Beslut om  rätt till sjukresa och färdtjänst. Beslut om sjukersättning ska följas upp vart tredje år. Hemtjänst, hemsjukvård och det som nu är aktuellt – ledsagning!

bookkeeper-1016299_1920
Beslut som ska omprövas, förnyas eller helt enkelt en helt ny ansökan som nu med ledsagning. Att få ett interimistiskt beslut som bygger på tidigare beviljad insats har tillämpas inte.

Allt detta och mer därtill förväntas jag att ha koll på för att i god tid ansöka på nytt. Bara att erkänna jag har inte den kollen. Därför står jag nu utan ledsagare. Ansökan om ledsagning skickades ett par dagar efter att beskedet kommit mig tillhanda. Numera går det att skicka ansökan via mejl. Svar kom snabbt. Det saknades uppgifter. En del av det som saknades kunde jag svara på, en del ligger hos arbetsterapeuten att besvara. Men det räckte inte ändå, trots att beslutsfattaren samtalat med arbetsterapeuten. Nya frågor igen och så har konversationen gått mellan oss. Att interimistiskt förlänga beslutet på samma villkor jag tidigare haft verkar inte vara möjligt. Jag har nu varit utan ledsagning i snart en månad. Konsekvensen blir att be anhöriga ställa upp som ledsagare. Men det är en högst provisorisk lösning då anhöriga inte har möjlighet att ge mig all den hjälp jag behöver då det skulle fresta på relationen för hårt. Vissa insatser vill jag inte att nära anhöriga ska göra med tanke på dess karaktär.

 

frog-1037248_1920
Vid en del besök tar en inte gärna med sin far som ledsagare, utan de får en försöka nödtorftigt klara själv, även om en behöver hjälp!

”Ledsagning kan beviljas personer som behöver stöd av personal från Omsorgsförvaltningen eller externa utförare för läkarbesök eller i övrigt för att genomföra olika enklare aktiviteter, vilka inte skulle vara möjliga att genomföra på egen hand. 〈…〉 Om en brukare har daglig hjälp från hemtjänsten och önskar till exempel följeslagare till en mötesplats så ska det beviljas som hemtjänst i form av personlig omsorg. Beslut om insatsen fattas utifrån skälig levnadsnivå och utifrån den enskildes behov och livssituation.”(Utdrag från Omsorgsförvaltningens handböcker, Kristianstads kommun) Utdraget är inte från den kommun jag är bosatt i, men lagen är densamma och tillämpningen bör vara jämförbar mellan kommunerna.

senior-1008620_1920
För varje aktivitet innan beslut kommer är jag beroende av att anhöriga ställer upp som ledsagare för att inte behöva avboka vårdbesök som ett exempel.

Det står inte att det bör beviljas utan att det ska beviljas ledsagning om en brukare har daglig hemtjänst. I mitt fall har jag hjälp från hemtjänsten ett tiotal gånger/dygn. Ändå ifrågasätts mitt behov av ledsagare, trots arbetsterapeuternas uttryckliga förbud. Jag får inte åka någonstans ensam med min Permobil utanför min lägenhet av säkerhetsskäl. Men varför då dra ut på beslutet? Jag tycker mycket om min far och jag har honom gärna med som sällskap. Men jag vill ha honom med som sällskap, inte som ledsagare. Dessutom har jag fasta tider som återkommer var vecka och jag är inte ung (50 +) och far min har ytterligare dryga 20 år till av livserfarenhet. Han orkar och klarar av att hjälpa mig – men det är inte rätt att lägga ansvaret på honom! Jag är tacksam att han ställer upp så jag slipper avboka mina vårdbesök.

doctor-563429_1920
Nästa besök är på bettfysiologen. 

Nästa vecka är det två dagar i rad jag får be min far om hjälp. Förhoppningsvis har biståndsbedömaren snart gjort klart utredningen och jag återfår ledsagning i kommunens regi, men jag förväntar mig ingenting förrän jag har beslutet på papper. Men jag kan iallafall glädja mig åt det lilla. Mina rullenader på 30 till 60 min/vecka ligger som beslut på promenad och inte ledsagning, så de berörs inte. Jag har iallafall minst en halvtimme utomhus var vecka, även om jag inte kommer till Harge Uddar kan jag njuta av sjön Alsen som ligger precis invid Vätterns norra spets och inloppet till Askersund.

Harge Uddar M Pettersson
Harge Uddar (Foto: Marina Pettersson)

Kommentera gärna texten och dina tankar kring att beslut upphör utan att den som är berörd får någon påminnelse om att det (eventuellt) är dags att förnya ansökan om olika insatser.

Visningsbild: Arkivbild

disabled-397192_1920
Handikappanpassat?

 

Promenad enl SoL

 

sailing-boats-931518_1920
Strandpromenader

Idag var det premiär för en ny hjälpinsats från hemtjänsten: Promenad. En gång i veckan har jag rätt att få komma ut ur min lägenhet för en promenad. Ja, rullenad kanske jag ska kalla det för jag promenerar inte, jag rullar fram i min Permobil. Promenaden var från början tänkt att gå mindre än 100 m till Biblioteket. Men det var stängt för tillfället. Kommunen har slagit på stort och bygger nytt. Det blir skola, samlingssal, biosalong/aula och mycket mer av lokaler. Många lokaler som idag är utspridda i stan kommer nu att samlas på samma ställe. Biblioteket hör till de som ska flytta till nybyggnaden. För att få så lite böcker som att flytta erbjuds vi som låntagare att om vi lånar minst 10 böcker en praktisk tygpåse att bära böckerna i. Men det blev inga låneböcker. Det blev strandpromenad istället!

park-355741_1920
Längs strandpromenaden är det fina gräsmattor och planteringar som lyser upp längs med kajkanten.

Vädret visade sig från sin allra bästa sida. Lagom varmt, lagom vind. Strandpromenaden går längs den lilla sjön Alsens strand, en sjö som ligger i direkt anslutning till Vätterns norra udde. (Bilderna är arkivbilder och valda utifrån likhet i miljön).

matilda-bay-wa-left-1290406_1280
Se båtarna och tänk bort storstaden i bakgrunden!

Att se ut över Alsen en högsommardag är att se många segelbåtar framförallt, men även motorbåtar i alla storlekar. Det är de stora motorbåtarna som slukar bensin för 100-tusentals kronor på en sträcka mellan exempelvis Stockholm och Göteborg och det är de små båtarna so knappast ens lämnar Alsen annat än i undantagsfall. Lika stor skillnad är det på segelbåtarna. Jag kan inte mycket om båtar, men tycker de är vackra att se på!

city-1486787_1280
Här finns lite mer likheter med hamnen. Längs med hamnen finns under sommaren del ett antal kiosker som säljer allt från kaffe, hembakt bröd och glass till rökt fisk, både för att ta med hem och som färdig lunch med gängse tillbehör. Färska, solvarma jordgubbar och en yoghurtglass fann vägen hem till mig.

Strandpromenaden var lugn, mötte några bekanta som jag inte sett på länge och hälsade. Det gamla varmbadhuset som nu är lokaler åt flera olika föreningar avslutar innan hamnen tar vid. Och så byter staden skepnad från den lugna idyllen till en betydligt livligare och mer folkrik prägel. Bilar, motorcyklar, enstaka husbilar på denna sidan av kajen. På andra sidan håller sjöfolket  och husbilarna till, liksom de större husvagnarna. Alsen smalnar av som en kanal och där finns gästhamn och Marina. All service som resenärer och besökare av alla slag kan önska! På andra sidan ligger också den stora Landskyrkan som så här års också är Vägkyrka. Riksväg 50 passerar ett 100-tal meter öster om kyrkan. Kyrkan ligger vackert på en höjd och på Klockarbacken, församlingshemmet, kan man ta sitt eftermiddagsfika, sittande på en gammaldags veranda och titta ut över Alsen och all den aktivitet som är på sjön. Kaffe/te eller saft serveras med smörgås och/eller kaffebröd. Allt hembakt och skänkt till kyrkan. Den frivilliga avgiften för fikat går direkt till Svenska Kyrkans olika ändamål.

Denna gång vände promenaden hemåt efter inköp av glass och jordgubbar. Andra gånger kan man ta sig upp till kyrkan och Klockarbackens veranda för att sitta där och fika, lite beroende av vilken tid som står till förfogande. Något eller några besök på Klockarbackens veranda under sommaren har blivit tradition. Att sitta och samtala med andra kaffegäster. Det är lätt att samtala även med personer som är främmande. Stämningen inbjuder till samtal. Nackdelen är att det är inte alldeles enkelt att ta sig in med Permobil. Löstagbara ramper för att ta sig uppför trappen och genom byggnaden. Trånga dörrar där sidodörrar måste öppnas. Det är inte självklart att jag alltid tar mig fram. Gardiner och draperier som går alldeles för lätt att fastna i. Ibland önskar jag att jag kunde gå utan hjälpmedel.

speedboat-271768_1920
På väg hem tittar jag ut och ser en alldeles för vanlig syn. En lite större båt som kommer alldeles för fort, långt över gällande hastighetsbestämmelser. Varje gång blir jag lika rädd att det ska ske en olycka, då det är mycket trafik på sjön. Hastighetsbestämmelserna finns där av en anledning.

Promenaden hem går över gatsten. Gatsten och Permobil går inte ihop. I synnerhet inte om man som jag, har ont i hela kroppen redan. Det är pittoreskt, vackert att se på, men fruktansvärt obekvämt att åka på. På torget finns dessutom kullersten. Konsekvensen blir att denna promenad avstår jag från att åka över till torget. Det räcker med den ojämna gatstenen på trottoaren, groparna och nivåskillnader. Höga trottoarkanter och trång trottoar.  Vid möte med andra blir jag rädd för att komma för nära kanten, men klarar mig tack vare min uppmärksamma ledsagare.

pfalstersteine-602421_1920
Gatsten och Permobil och en ond kropp är inte någon lyckad kombination. Det är att köra så sakta och försiktigt som det bara går.

Så, då var vi hemma igen. En promenad på kanske 30 till 40 minuter. Men en upplevelse rikare och färska jordgubbar i kylskåpet, tar jag mig ner i sängen. Kroppen protesterar – bara att fylla på med smärtstillande. Sedan kan jag åter njuta av att ha varit på rullenad!

Hur ser din drömpromenad ut?

 

 

Att ta sig fram

motorized-wheelchair-952190_1920
Att ta sig fram med Permobil är inte alltid det lättaste.

Tillgänglighet har blivit ett begrepp som kommer upp till diskussion lite nu och då. Och det är något som berör mig i allra högsta grad. Jag är helt beroende av min Permobil (liknande den på bilden) för att kunna förflytta mig både inom- och utomhus. Men många är de ställen jag är utestängd från just för att jag inte tar mig in. Staden jag bor i har av EU fått utmärkelser för sin tillgänglighet vilket jag personligen tycker förpliktar.

gastronomy-327125_1920
Jag tar gärna en kopp kaffe när jag är ute. Men var ska vi sitta?

Det är inte självklart att att sig in i butiker och andra ställen jag vill besöka. Många gånger blir jag stående vid dörren och kommer sedan inte längre. Det kan räcka med ett litet trappsteg om några centimeter eller en dörr utan automatisk dörröppnare för att jag inte ska komma in utan att be om hjälp. Ibland finns det andra ingångar till butiken/lokalen, ibland finns lösa ramper som personal kan lägga fram för att jag ska komma in. Men, som sagt, det innebär merarbete för alla berörda, och ett krångel som jag inte alltid är beredd att ta. Jag vill ta mig fram på så lika villkor som de gående kan göra.

store-984393_1920 (1)

Har jag väl kommit in i, låt oss säga en butik, ska jag ta mig fram i butiken också. En liten stad, små gulliga butiker innebär ofta även trånga butiker. De som har butiken vill självklart att varorna ska presenteras på ett tilltalande och säljande sätt. En liten yta utnyttjas för att exponera varorna. En del varor ställs direkt på golvet, andra staplas på olika sätt. Och jag är alltid lika rädd för att köra på… Ledsagare är mina ”ögon i nacken” bland annat. Men ibland är det för trångt och jag får ta mig ut ur butiken. Att se mig omkring är inte möjligt.

china-shop-948784_1920
Jag vill gärna gynna ortens butiker. De behövs och behöver sina kunder. Men det blir svårt ibland av ovanstående anledning. (Arkivbild Pixabay.com)

switzerland-670177_1280
Kullersten är vackert i gamla städer och byar, men jobbigt att ta sig fram på.

När jag är ute har jag alltid ledsagare med mig. Hen hjälper mig givetvis så långt det är möjligt. Till skillnad från en manuell rullstol som går att tippa till en del för att komma över kanter, ta sig uppför/nedför enstaka trappsteg och så vidare, så är det helt omöjligt med Permobilen på grund av dess tyngd. Därför är jag helt beroende av att kunna köra över det hinder som finns.

russia-978856_1280
Även årstid har betydelse för framkomligheten. Välplogade gator och trottoarer kan utgöra skillnaden för om jag över huvud taget ska kunna ta mig ut eller inte.

 

 

 

Fortsättningsvis kommer jag att länka svåra/ovanliga ord till en synonymordlista som en service åt dig som läser.