Det talar vi tyst om – återfall i depression

När ingenting fungerar, när tröttheten blir till bojor och smärtan hugger efter mig. Allting tappar färg och blir grått. Det glittrande spindelnätet har fångat mig.

network-586177_1920
Vackert när man ser det på avstånd. Men när trådarna i nätet fångar mig…

Depressionens spindelnät har fångat mig. Lierat sig med smärta och trötthet. Klibbiga trådar. Likheterna med forna tiders flugfångare. Ni vet dessa rullar med klibbande remsor som hängdes upp där flugorna var ett gissel. Men de tog mer än flugor. Hår till exempel. Säkerligen finns läsare som fastnat i flugfångarens klister. Depressionen känns idag ungefär lika trevlig och lika omöjlig att bli av med. För varje försök sprids de klippande trådarna allt mer till dess att de tenderar att hålla mig fast totalt. Försöket att få loss spindelnätet från ansiktet är fruktlöst. Efter en stund finns bara uppgivenheten och den goda vännens ord känns som ett hån, trots all välmening. Men se positivt på tillvaron, se hur det i trådarna glittrar som diamanter. Jo, på håll är spindelnätet otroligt vackert, men inte när jag gått rakt in i det. Daggdropparna blandas med mina tårar. Med all min smärta. Jag skyller tårarna på att ögonen är irriterade. Gråten i sig kan jag gömma men inte mina tårar.

rose-695215_1920
Det finns skönhet i det som är fruset, men när det tinar blir det bara klibbiga, svarta rester av det som varit en ros.

Först är det som om jag fryser till is, därefter kommer kallsvetten. Det droppar om mig. Från hårfästet längs kinden, ner på mina axlar. Blöter och kyler, men lägger jag över mig något bränner det och jag svettas än mer. Svettas som om jag var febersjuk, men utan att ha feber. Det är som om kroppen försöker lösa upp allt gammalt genom att skölja ur det genom svett. Depressionen är inte nedstämdhet. Depressionen tar över kroppen och psyket totalt. Och den är lömsk. Det kan vara någorlunda bra i dagar, kanske flera veckor i sträck. Tillräckligt länge för att börja hoppas att nu, nu har det vänt. Nu är jag äntligen på väg åt rätt håll. Den håller sakta på att släppa taget om mig. Jag börjar kunna se livets glädjeämnen igen. Börjar kunna tänka framåt. Jag tänker att det gamla, unkna nu är förpassat till minnets sophög. Jag gläds åter åt att mina vänner säger att jag ser pigg ut. Jag kan ta in deras ord, även om jag långt från alltid känner mig pigg. Smärtan har också dämpats. Jag kan se både daggdropparna i spindelnätet och den vackra rosen i all sin skönhet. Till dess jag vänder mig om, får spindelnätet i ansiktet och halkar på ruttna blommor.

gk-4-oktober-16-blommade-det-i-tradgarden
Frusen ros (Foto: Göran Kangedal)

På något vis känns det så mycket svårare att tala om återfall i depression än när depressionen höll mig fången helt och fullt. När behandlingen jag genomgår uppenbarligen har effekt. Jag mår bättre, men. Alltid detta men. Behandlingen ger insikt och insikt gör ont. Ibland så ont att tankar kommer om det är värt all smärta. Den psykiska smärtan kanaliseras så lätt till fysisk smärta. Det blir till slut en tankeoreda som påminner om novemberregnet då det är nollgradigt ute. Snö eller regn eller regn och snö eller bara isande kallt regn. Men väl inomhus vid frågan om hur det var ute blir svaret att det var lite kyligt och fuktigt, men nu är det OK.  Visst är det en lögn, men jag skäms av någon anledning att tala om att det är inte alls OK. Jag vet så väl att verkligheten behöver få komma fram, men den är ful och smutsig. Och vem vill visa upp det? Så mycket lättare att säga att det är OK. Gråvädret i mitt sinne vill jag bara glömma och gömma för omvärlden och för mig själv också.

person-731165_1920
Terapin har fört mig många år bakåt och öppnat dörrar jag inte visste fanns.

Jag kastas mellan dåtid och nutid i terapin och blir alltmer medveten om hur de påverkar varandra i minnets alla gömmor. Därför kommer också dessa ovälkomna återfall som jag inte vill kännas vid. Samtidigt kommer tanken. Är dessa återfall i depression en nödvändighet för att ska orka genom behandlingen? Ett sätt att ta sats inför nästa steg. De trista höstdagarna som snart kommer att få ge vika för vinterns kyla. Men ännu har vi någon månad med höst kvar, även om vintern kommer att göra ett och annat försök till innan den är här för att stanna. Kastas mellan den blöta, leriga hösten, enstaka klara vackra dagar, isande blötsnö där kylan skär ända in i märgen och så skickas runt av stormbyar som fäller mig till marken. När jag önskar lagom varma klar höstdagar. När allt börjar vända åt rätt håll, när jag kan se framåt och också känna en tillförsikt inför framtiden. Då kommer nästa smäll som golvar mig. Ibland undrar jag: Ska det aldrig ta slut?

gk-1-aprilsno
Aprilsnö (Foto: Göran Kangedal)

Men så kommer den där dagen då jag kan se det vackra. Då jag kan ta till mig livets små glädjeämnen och det ger mig kraften att orka en vända till. Helt plötsligt kan jag se skönheten i spindelnätet med daggdroppar och flugfångaren sitter i taket, inte intrasslad i mitt hår. Jag tog mig upp ur depressionen ännu en gång. Vetskapen om att det kommer en bättre morgondag gör att jag orkar. Men vi måste tala om det!

sun-1222658_1920 - kopia
Efter mörker, kyla och oväder kommer till slut de vackra stunderna.

Berätta gärna om dina tankar och erfarenheter av återfall i depression eller annan psykisk ohälsa.

I sommarens (soliga) dagar…

tent-552556_1280
Sommar, sol, semester och camping var vad vi önskade. Vad vi fick? Ja, inte så mycket sol iallafall…

Idag tar Livets Skiftningar med er ut på campingsemester. Hoppas ni vill följa med på resan.

fly-fishing-925142_1920 (1)
Campingsemester kan innebära möjlighet att ägna sig åt olika intressen. Här är det flugfiske som gäller.

Livets Skiftningar tar med er ut på campingminnen idag. Husvagnssemester med barnen. Tält fanns med för barnens del. Att sova i tält är det stora äventyret för barnen när de är mellan fem och tio år ungefär. Det viktiga var att komma hemifrån och sedan gärna få stanna vid en plats där det fanns roliga saker att göra. Bada givetvis. Fiska. Leka på stranden, helst tillsammans med nya kamrater. Att däremot titta på gamla kyrkoruiner är tråkigt ur barnperspektivet. Det kan vara roligt om det går att leka bland ruinerna. Nya samhällen brukar vara begränsade till vad som finns att äta. En bra glasskiosk uppväger mycket!

tent-552556_1280
Kan vara OK om det är en bra badplats och nära till glasskiosken!

Att campa är äventyr. Åtminstone om man är någorlunda ung och frisk. Och om vädret är bra. Och om barnen håller sams. Att tänka tillbaka på alla semestrar genom åren är trevliga och roliga minnen. Nu. Kanske inte då. För även om somrarna varade en hel evighet i barnaåren och minnet bjuder på sol och vackert väder kanske inte verkligheten så ut så. Idag, då blicken går bakåt går det att skratta. Följ med på campingsemester och rekord!

campfire-896196_1920
Matlagning utomhus tar tid.

Det tog inte lång tid i bilen innan frågorna kom från barnen: ”När är vi framme? Ska vi stanna snart? Var ska fiska? Vi vill bada nu!”  Det finns många vackra ställen att stanna vid, men inte precis när man vill stanna. Att det tog en timme att hitta en bra plats var inte ovanligt. Maten lagades som regel i husvagnens kök, men ibland hände att den tillagades i det fria. En sak var konstant. Det tar längre tid att laga mat på resa än hemma som regel. Men när det väl var klart så åts maten med god aptit.

 

camp-78410_1920
Kanske fanns det en mindre campingplats där tälten kunde slås upp eller husvagnen parkeras. Fördelen med en sådan plats var att det ofta fanns jämnåriga barn att leka med. Nackdelen var att regnet på de flesta ställen gjorde campingen lerig och det hände att det krävdes hjälp för att komma loss.

Vi vuxna njöt av resan och den vackra naturen. Att resa i Sveriges inland, genom de stora skogarna är vackert. Blandningen mellan små samhällen och jordbruksmark och skogen. Vi valde ofta att stå still dagtid och resa sen kväll och tidig morgon då barnen sov.

rays-1345745_1920
Solen letar sig genom träden och visar upp den allra vackraste delen av blandskogen. Men solsken är inte självklart, även om det utlovats vacker väder.

Solskenet som fanns när resan påbörjades och under lunchen försvann och byttes till svenskt sommarväder. Det började regna. Ingen ljusning åt något håll. Trots dåligt väder fanns behovet att hitta lämpligt nattlogi kvar. Att slå upp tält i spöregn var inte att tänka på, vilket innebar besvikna barn och en kombination av övertalning och mutor för att få acceptans för att sova i husvagnen. Även om det går att tälta när det regnar så tyckte vi vuxna att det var för kallt och för blött.

Kanske minns ni sommaren 2000? Den sommaren som det var mer översvämningar än det varit på många, många år. Det slogs rekord på rekord i mängd nederbörd. Men även om det regnar kunde barnen vara ute och en av kommentarerna har blivit klassisk i familjen. Barnen hade hittat en liten bäck att leka vid och i, påklädda med gummistövlar och regnkläder. Vi kunde se barnen och de hade uppenbarligen roligt, trots regnet. Rätt som kommer en av pojkarna springande och säger överlycklig: ”Vi gick och gick och till slut var vattnet högre än stövlarna”. Vad mamma sa lämnas därhän. Likaså när de båda pojkarna under inga omständigheter ville duscha av sig leran med motivering: ”Men då blir vi ju blöta!”

Torra barn var inte att tänka på. Möjligen att drömma om.

plyboard-774739_1920
Husvagnen var gammal och både sliten och liten. Därav att det fanns tält om vädret tillät då barnen gärna sov i tältet uppställt bredvid husvagnen.

Husvagnen går att värma upp och med värk i hela kroppen var det en nödvändighet. Så började då husvagnen bete sig underligt och vi stannade till för att se vad som hänt. Punktering. Givetvis slarvigt att inte kontrollera reservdäcket innan avfärd och inte ta för givet att bilens däck skulle passa. Vi tog oss till en bensinstation som också hade matservering. Att få tag på ett nytt däck en fredag sen eftermiddag är inte enkelt. Men efter flera timmars väntan, trötta barn och irriterade vuxna och en tillmötesgående stationsföreståndare satt ett nytt däck på husvagnen och vi kunde fara vidare. Tack vare ägaren till bensinstationen slapp vi vänta till måndagen för att få tag på ett nytt däck. Ibland är det bra med små orter där alla känner alla.

monument-994443_1920
Lite större och bättre bensinmack än på bilden var det där vi stannade och fick hjälp så småningom. Matserveringen kunde, trots att de egentligen stängt, ordna fram lite mat åt oss medan vi väntade. 

Resan blev några dagar kortare än planerat på grund av regnet. Varje dag hoppades vi på att vakna till vackert väder, men om minnet inte sviker regnade det så gott som i en månad i sträck. Rekorden? Ja, det var allt vatten och det som regnet förde med sig i form av bortspolade vägar och översvämningar. Det var mer regel än undantag att få åka omvägar på grund av att vattenmassor raserat vägarna. Så här efteråt går det att skratta åt dråpliga situationer, trötta barn, en husvagn som fastnat i leran på campingen.Avslutningsvis bilder från översvämningar både i stad och på landsbygd. (Bilderna är arkivbilder, men visar väl hur det såg ut)

catastrophe-1098490_1920
Sandsäckar som skydd mot översvämning

…och så lite bilder från landsbygden:

Har du som läser minnen av översvämningar, av semesterresor som inte blev som förväntat eller annat som hör ihop med sommar och semester? Berätta!

Länk
I sommaren soliga dagar
Regnet det bara öser ner
Regntunga Skyar
Vädret år 2000

FM Lago & FM Labina lyssnar lagom

 

FM Labina saknar mamma första kvällen hos matte och gråter i mattes knä
Första kvällen borta från mamma och syskonen. Då är det inte konstigt om liten är ledsen och söker gråtande tröst i mattes famn.
FM Labina 9 veckor Sån ska jag åka när jag blir stor 12 mars
När jag blir stor… tänker FM Labina och drömmer sig bort.

Idag kommer två syskon och hälsar på hos Livets Skiftningar. De heter FM Lago och FM Labina och hör till våra yngsta medarbetare. De har lagom passerat halvåret och börjar närma sig tonåren. De är inte där än, slyngelåldern brukar komma omkring åtta månader ungefär, men busåldern – den föds de nog in i.

FM Lago 10 v foto Sylvia
FM Lago 10 veckor och full fart. (Foto: S. Ardenstedt-Blom)

Som sagt – dessa två har gett upphov till många glada skratt, frustration, uppgivenhet, ilska och massor av glädje. Finns det någon som kan motstå ett par valpögon som bedjande tittar upp, mitt i ett totalt kaos, med huvudet lätt på sned och som säger: ”Jag, skulle jag har gjort något? Sakerna på bordet? Jag bara smakade om de var goda! Gick det hål på gardinen? Det var absolut inte jag”. En blick oskyldig som få, kanske ett litet valpgny därtill och hjärtat smälter. Därtill kommer att valpar, likt barn, hör det de vill höra! Kanske tänker du att matte måste ha varit hårdhudad och lämnat liten valp ensam länge för att ett helt rum ska bli kaos, men inte. Om Livets Skiftningar förstod det hela rätt hände det när Labina var ny i familjen och matte sprang igenom duschen. Liten hinner mycket på kort tid. ”Sjövild” tror jag bestämt att jag hörde matte viska om FM Labina. Att broder FM Lago är med beror på att han varit och hälsat på sin syster och de tillsammans fick smeknamnet ”Partners i Crime” av matte Jeanette.

FM Labina Det råkade bli hål i gardinerna. Det var inte jag 17 mars
JA matte det råkade bli några hål i gardinerna…men det var inte jag…:-))” (Text J.E)
FM Labina 12 mars Vaddå Jag Lyssna sjövild enl matte
Övre bilden: ”Vilar lite i soffan, men matte påstår att jag varit alldeles sjövild och att jag bara lyssnar med ett öra. Men det kan ni ju alla se att jag kunde inte annat då.” Nedre t.v. ”Det är godare att tugga på sängen än på leksakerna. Dessutom gillade jag inte musiken matte spelade (t.h) så jag ordnade det också” hälsar Labina.

”Konsulenten från  Försvarsmakten sa att ” hundarna har mycket motor”, jag lovar hon skojade inte…:-))” (Text: J.E)
FM Labina är uttråkad och kollar om sakerna på bordet går att äta mars

Att bli med valp är något alldeles speciellt. Bilderna ovan är ögonblicksbilder. Men bilder som för alltid finns kvar, oavsett om de finns dokumenterad som här eller bara finns i minnet. Allt, lukten, gnyendet, tröttheten klockan tre på morgonen när valpen är kissnödig och stoltheten över att bli väckt. Allt fördras av vad liten gör.

FM Labina byter mjölktänder mot tuggben juni 16
Labina byter mjölktänder mot ett tuggben! Tandfen kommer alltså även till hundar! Men hur var det nu, Labina? Kunde du ta ditt tuggben utan att stjälpa glaset?

Vi kliver framåt i tiden och Labina blir större. Precis som människobarnen tappar sina första tänder gör även hundvalpar det. Under april kommer FM Lago på besök till Labina. De bildar ett utmärkt par. FM Lago är väluppfostrad, likt sin syster, och tar absolut inte något från bänkar och bord. Ja, i ärlighetens namn ska väl erkännas att just det hyser inte Labina några som helst betänkligheter mot. Och Lago är av den bestämda åsikten att allt som ligger på golvet tillhör honom och hans syster. Labina har sedan hon var liten ansett att det som går att stoppa i munnen också går att äta… Hur var det matte sa nu igen: ”Partners in Crime”?

”Jäklar Lago , vi missade kycklingen på bänken innan hon kom, vi skulle inte börjat med riset.!
Partners in Crime.
FM Labina & FM Lago” (Text J.E)

”Gud så gött 😜 FM Labina älskar glass och njuter varje sekund 😍😂” ”Du kan kolla under tungan oxå matte, det var inte jag som snodde pannkakorna…. Fm Labina gapar stort och förnekar att hon är en pannkakstjuv..” (Text J.E.)

Om man ni inte kan förse sig med godsaker eller som i bilden ovan, tigga till sig glass när det är sommar och varmt, kanske man kan bada istället! Lago och Labina är måttligt förtjusta i sina smeknamn FM Knubbsäl Lago och FM Grisen. Jag håller med. Lite mage får man lov att ha Lago, och bara för att du älskar sand och lera, Labina så är du faktiskt en fin FM-hund. Men matte sa något sött om ”grisen” sockergris kanske? För söt är du (och brorsan din också).  Det finns en gammal sång om detta: Med käckhet kan man komma långt…
Både Lago och Labina gillar vatten, sand och lera även om de har lite olika stil.

FM Labina har lekt gris, säger matte 4 maj
Syns det att jag gillar sand och jord ?! …Matte kallar mig FM Grisen(Labina) idag, vi har tränat på stranden och jag var tvungen att köra nosrace i sanden:-)) (Text J.E.)

T.v:”Vadå inte roligt ?! När vi passade FM Lago och han badade i diken skrattade du bara! Nu gör jag likadant i alla de lerigaste diken och då skrattar du inte längre matte?!
FM Labina har blivit en schäfrodil och badar i alla djupa leriga diken.” T.h: ”Varför ska man lära sig att göra ingenting ??! så tråkigt !!! FM Labina blundar och tar en powernap.” (Text J.E)
FM Lago och Labina badar 30 maj
”Väldigt intressant att ha två syskon och se deras olika personligheter, FM Labina sprang snabbt genom vattnet en gång, nosade ett varv sedan satt hon sig på vakt mot vägen där det passerade hundar och massa människor,
FM Lago var extremt nyfiken på stenarna, han provade flera gånger, ramlade i vattnet för de var halkiga, upp igen och ett varv till, han brydde sig inte alls om allt runt oss. En mysig kväll vid havet <3″ (Text J.E.)

Avslutningsvis lite bilder på syskonkärlek:

Det är Labina som har koll på Lago och säger till honom på bilderna. Lago lovar att göra som Labina säger. Undre bilden vaktar de vägen så att det inte kommer några farliga cyklister!FM Lago gillar inte cyklister. Syrran Labina vaktar 31 maj
Och med det önskar Lago och Labina alla FM-kompisar, läsare vänner och bekanta en riktigt trevlig julisöndag!

Labinas matte, Jeanette Edsjö, (J.E.) har generöst ställt sina bilder som professionell fotograf och tillhörande bildtexter på syskonen till  Livets Skiftningars förfogande. Tack Jeanette. Samtliga foton tillhör Jeanette Edsjö om ej annat anges.

Visningsbild: ”Syskonkärlek” Jeanette Edsjö

Våren i bilder

Idag på Palmsöndagen den 20 mars 2016 bjudes på en bildkavalkad av våren. Tussilagon lyser som gula glada små solar i dikesrenen. Barnen plockar en liten bukett av de små blommorna och mamma sätter dem i en äggkopp på köksbordet.

Sigge Fürst sjunger en gammal visa om hur byvägarna ser ut när tjällossningen har fått fäste. Vårens ankomst tilltalar oss all på ett eller annat sätt. Blött och lerigt – vad gör det? Se här vad lycklig FM Kyra ser ut att vara.
FM Kyra 12746011_10153297194056759_1067483551_n

Att bli blöt och lerig tycks tilltala både hundar och barn. Det hör våren till. Leriga diken och åkrar. Stövlar som fastnade. Barnet som överlycklig kom in och var lerig och blöt från topp till tå och säger: ”Jag gick och gick och till slut var vattnet högre än stövlarna”. Visst minns du känslan av att äntligen kunna vara ute, utan att frysa. Det är roligt med snö och vinterns alla lekar både för små och stora, men när våren kommer är det ändå lika nytt och spännande som förra året.

child-105896_1920
”Jag vill inte gå hem nu!”

Leriga vägar och smutsiga bilar. Våren är här. Titta in i dungen. Ser du att det lyser som av blå vackra öar bland de vissna fjolårslöven?

Det är blåsipporna som lyser så vackert och hör sången, Alice Tegnérs vackra visa, som vinden spelar för den som verkligen lyssnar.
crown-anemone-283796_1920
osterglocken-705108_1920

I trädgården ligger snö som kom under natten. Så mor i visan har kanske rätt. Lite vinter är det kvar, men det bryr sig inte Påskliljorna om. De blommar ändå, snön till trots. Krokusen kommer också både längs vägarna i många samhällen, i parker och trädgårdar. Planterade tillsammans med påskliljor och tulpaner för att försköna, lysa upp och att väcka vårkänslorna för dem som på olika sätt färdas längs vägen. Lite varmare ute och krokusen när blommat över sprider påskliljorna sin fägring för att följas av tulpaner.
easter-674220_1280
daffodils-283070_1920
narcissus-712536_1920


Väl utanför samhället så kommer drömmen och tankarna att snart, snart går det att njuta av björkarnas skira grönska med marken täckt av vitsippor. Det vita marktäcket. Där nyss lyste gult av tussilago har liljekonvaljernas blad har kommit upp och dess fylligare grönska kontrasterar mot björkarnas ljusa musöron.
wood-anemone-266376_1280
flowers-188076_1280 - kopia
Snart går det att plocka av både liljekonvaljer och violer. Vi går mot maj månad och sommaren. Men än är vi inte där. Vi kan njuta av våren ännu ett tag. Tankarna som så lätt flyger iväg flyttas tillbaka till påsktiden. Än är det tid kvar innan försommaren när violernas vackra färger lyser upp i trädgårdar och dungar. Vi stannar upp och tänker på påskens budskap till oss. Här symboliserat av tre påskliljor.
narcissus-707042_1920

Uppståndelsen och det eviga livet. En präst skrev så vackert om detta: ”Blommorna påminner oss både om den nyvaknande våren och påskens löften om den stora uppståndelsen.” Och visst är det så. Detta är Påskens löfte till oss. Uppståndelsen. Oavsett om du är troende eller ateist så är våren påminnelsen om det nya livet. Vi vaknar upp ur vinterns vila och påminns om att under ytan händer något hela tiden.

Vintern har gett välbehövlig vila, men nu nu sker den stora förvandlingen. Vi ser omgivningen gå från frö till blomma. Och vi gläds med förvandlingen. Även om den ibland känns både tung och svår. Vandringen fram till uppståndelsen minner oss om detta.cross-78000_1280

Men nu är vi snart framme. Hemma. Vi njuter åter av livet som föds på nytt var vår.

Naturen ger oss nytt mod, ny kraft. Lekfullheten kommer till oss. Lusten att vara utomhus, lusten att leka, oavsett hur vi tar oss fram, om det är med våra egna ben eller om vi tar rullstol till hjälp så lockar vårsolen ut många av oss. Ut för att se, lukta , lyssna, smaka och känna på våren.
narcissus-348459_1920

dog-1125907_1920

 

Våren är här…

bouquet-677939_1280

Vad betyder våren för dig?

 

Foto: Arkivbild Pixabay.com om inget annat anges