Fart och fläkt med Gidas!

Fart och fläkt med Gidas får bli temat för dagen. När maxhastigheten på rullande fot är sju km/timme är det underbart att se och drömma om att springa fritt utan begränsningar. Hundarna får hjälpa till genom att berätta hur det är att kunna springa fritt och upptäcka naturen med alla sina sinnen. german-shepherd-232393_1280 - kopia
Jag som berättar här, Gidas, med lite hjälp av Pipili, tillhör den grupp av hundar som finns på Pixabay.com där vi visar upp oss. Att vara ute och springa och leka fritt hör till min och mina kamraters favoritsysselsättningar. Dessutom ”läser jag tidningen” när jag är ute. Det gör jag genom att lukta på så mycket jag kan. Ibland smakar jag också på ett grässtrå som exempel. Inte alltid jag äter upp just gräset, men det händer att jag tar mig en tugga. Matte mumlar något om att jag inte är en ko, vad det nu skulle betyda? Hon vet ju att jag är en hund, fin hund dessutom, så det så! Men åter till tidningen.Varje centimeter har sitt att berätta. Mmm… här passerade Lucky, och hon ska snart börja löpa. Måste ta en slick också. dog-1060323_1920
Lucky, en labradortös, är en av de snyggare tjejerna som brukar gå samma väg som vi går. Hoppas matte släpper mig på ängen lite längre fram. Då kan jag, om jag har tur, träffa på henne för det är inte många minuter sedan hon gick förbi! Oj, en hare har passerat också. Den ligger säkert och trycker i buskarna en bit bort. Alla dessa människor som har gått här. Jag tror att jag känner igen lukten från de flesta. Många bor häromkring och är matte eller husse till en eller två hundar. Här nedan ser du ett par kompisar till mig som också varit ute och sprungit. Tänka om jag inte kunde springa? Undrar ibland hur det skulle ha varit. Matte pratar om att ”sitta i rullstol” och jag har sett att hon ibland när hon har ont får göra det. Hur jag vet att hon har ont? Det känner jag på lukten och ser på hur hon rör sig. Då får husse eller någon annan gå ut med mig. Men jag tycker det är roligast när matte går.

Ja,ha! Har har katten sprungit över och haft en sork med sig. Men inte en sån som jag gillar. Den här sorken hade katten tagit bara en stund innan han gick över. Jag tycker bäst om sorkar och annat som har legat framme i värmen utomhus. De luktar väldigt gott. Hinner jag med tar jag mig en munsbit. Om inte annat så rullar jag mig i det som luktar gott. Men då blir det duschen, även om jag föredrar dikesbad. Matte brukar ibland säga något om att jag minsann hittar ”allt skit som finns”, vad hon nu menar med det. Det både smakar och luktar gott. Ja, visst, ja! Ängen! Jag fick springa lös och du ska se att det gick undan. Bara på skoj följde jag spåret efter haren en stund. Sedan var det rådjur som också hade varit framme och Lucky. Hennes spår följde jag länge, länge. Tror inte matte har en aning om hur fin hon är och hur gott hon luktar. Kunde inte låta bli att pipa lite så där valpigt när jag kände hennes lukt.labrador-280673_1280
Även Lucky gillar att bada utomhus. Full fart. Jag springer bara för att det är så roligt att springa. Plockar upp en kvist i förbifarten och springer fram till matte med den. Säger till henne att kasta den. Matte tycker den är för stor. Det är en vanlig kvist. Hur kan den vara för stor? Den är inte lika stor som den som FM Kudo bar hem. Inte ens hälften så stor. Ibland är matte konstig. Ja men, ta den då – kasta den! Du vet ju vad jag vill. Orkar inte? För stor? Nej, du ska kasta den åt mig, nu! Ja, ja, jag förstår. Ska hämta en kvist alltså?

FM Kudo 22 mars Schäferpinne 2(2)
FM Kudo bär hem sin pinne. (Foto: Julia Eklund)

Nåja, får väl göra det då, hämta en liten, pyttekvist. Nu dög den att kasta. Matte kastar och jag hämtar. Det kan hon få hålla på med länge. Ibland vill jag kampa en stund, men den kvisten matte  fick mig att hämta håller ju inte 😦 Bara att hämta en ny. Kampa och att hämta kvistar är bland det roligaste jag vet. Jag spårar också och det mesta har nog matte ingen aning om. Ska jag berätta en hemlighet? Lova att ni inte sprider det, för då får jag och mina kompisar inte leka fritt på ängen längre. Det bor en vildsvinsfamilj en bit inne i skogen. De brukar vara bortom den lilla skogsdungen där borta. Matte säger att hon inte tror på det, men det är sant. Och där bakom, där vildsvinen har sin toalett rullar jag mig. Matte har inte varit med mig dit bort så hon vet inte hur det ser ut. Men det luktar så gott! Jo, jag tar mig en smakbit också, men tyst – inget till matte, då skulle hon bara bli så där alldeles svart i ögonen när hon tittar på mig.animal-71662_1280
Så här pytteliten pinne fick jag leka med idag. Det begriper väl alla att det inte är en Schäferpinne!german-shepherd-1169799_1920
Nej, nu måste jag springa vidare. Hej då med er och kul att jag fick komma och hälsa på. Jag tittar in igen när jag har lust och Pipili orkar skriva. Och jag kommer att tvärvägra dusch inomhus nu när jag luktar så gott av vildsvinen, bara så ni vet. Jag ska göra precis allt jag kan för att komma undan, och det är en hel del det.
Puss på er – Ja, ja till mina hundkompisar. Ni tvåbenta gillar ju inte den här lukten…
//Gidas

Berättelsen om Gidas är helt fiktiv och bygger på bilder från Pixabay.com. Gidas har egenskaper hämtade från många olika hundar jag haft/kommit i kontakt med på olika sätt. Hoppas ni har lika kul när ni läser som jag har när jag skriver.
Varmt välkomna att kommentera, reflektera, fråga… Kommentarer är alltid roligt.

dog-664298_1920

Pilgrimsvandring

Funderar över Pilgrimsvandring. En vandring som är tänkt att stärka både kropp och själ. En vandring där tro och bön i tystnad kanske är lika viktiga som samtalen mellan deltagarna. Pilgrimsvandring lockar mig. Det väcks en längtan inom mig.  Pilgrimsvandring, att följa de leder som människor har gått under flera hundra år. Att uppleva gemenskapen och närheten som följer av att vara tillsammans dygnet runt och dela på det mesta. Skogsstigar och Permobil fungerar inte alltid tillsammans. Tanken slår mig – finns vandringslederna för oss ”på rullande fot”?
birch-971212_1920
En Kristi Himmelsfärdshelg för 35 år sedan, tillsammans med en grupp ungdomar från frikyrkan. En vandring som började i Suttarboda och slutade i Mogetorp och bestod av tre etapper av Bergslagsleden. (Etapperna 10, 9 och 8)

Att vandra i grupp kräver mycket av deltagarna blev vi snart varse. Osämjan kom som ett brev på posten! Några deltagare tyckte tempot var för långsamt, andra för snabbt. Konsekvensen blev att gruppen delades i två grupper där en gick först på förmiddagarna och den andra gruppen på eftermiddagarna. Inte någon optimal lösning, men den fungerade och sparade många konflikter. En etapp per dag var lagom.  Övernattning i tält och i de vindskydd som finns längs med etapperna. När vi började vandringen var de fortfarande snöfläckar kvar, trots att vi kommit en bit in i maj. Ingen  i gruppen var van vandrare, och det var också anledningen till valet av etapper. Tre etapper med möjlighet till många raster längs vägen.
waldo-lake-370171_1280
Tre etapper, tre dagars vandring och två övernattningar. När vandringen inleddes var det förhållandevis kallt, men andra dagen kom värmen och temperaturen gick de stunder solen sken upp emot 20 grader. Kontrasten mot de fem till åtta grader när vi gick till omkring 20 grader när vi gick sista etappen gav en nästintill overklig känsla. Från snö och vårvinter till sommar på så kort tid.forest-208517_1920
Det är denna vandring som väcker tanken på pilgrimsvandring. Tre etapper på Bergslagsleden för 35 år sedan tillsammans med en grupp ungdomar från frikyrkan och deras ledare.

Men Pilgrimsvandring är mer än vandring. Pilgrimsvandring – kan det vara att rent fysiskt gå med Gud, att vandra som i bön och lovsång? Tänk att få vandra till Herrens ära. Går det att följa med på Pilgrimsvandring som beroende av rullstol? Finns det leder som går att följa ”på rullande fot”? Att vandra genom skogen sittande i en Permobil.forest-56930_1280
Jag längtar ut i skogen. Att få känna och uppleva skogen med alla sinnen. Doften av mossa och svamp. Vindens mjuka smekning av huden likväl som dimmans lätta fuktighet en tidig morgon. Smaken av skog, Stensöta och Harsyra. Små ljusgröna syrliga granskott smakar vår med ett inslag av sommar. Ljudet från vindens lek bland trädens grenar, fåglarnas sång och spel både tidig morgon och övrig tid på dygnet. Att se solen strålar leta sig ner genom grenverket för att bilda vackra bilder och lyfta skönheten i skogen. Varje steg, varje meter för mig närmre kärnan i tron, det som gör att jag kan finna tilliten hos Gud. För hur skulle något så vackert som en försommarskog vara något som tillkommit av slumpen?forest-315184_1280
Längtan efter något som en gång fanns tillgängligt. Längtan efter själarnas tysta gemenskap. Längtan efter att få finna ro. Längtan efter att bara vara. Längtan efter en stilla andakt i skymningen.
jakobsweg-266702_1920
Så tänker jag mig Pilgrimsvandringen.cross-689658_1280chapel-393570_1920
En vandring till Herrens ära. En vandring med 1000-åriga traditioner. En Pilgrimsvandring.christ-898330_1920 - kopia

Du som deltagit i Pilgrimsvandring – berätta gärna hur du upplevde den! Kanske hör du till dem som gått Birgittaleden? Du som har fjällvandrat eller kanske gått Munkastigen eller Bergslagsleden, hur var det?

Eller kanske hör du till dem som vill, men inte har vandrat, kanske helt enkelt inte kommit iväg? Hur tänker du dig att din vandring skulle se ut?

Kottar i öronen – Selektiv perception

Selektiv Perception

Detta inlägg tillägnas FM Korina, FM Kya och alla andra FM-hundar som berättar att de inte alltid hör vad matte/husse säger 😉

german-shepherd-1003846_1920 - kopia

Selektiv perception, eller ibland selektiv hörsel när vi talar om hundar, är ett begrepp som återkommer förhållandevis ofta. Ett klassiskt uttryck är: ”Jag hörde inte förrän tredje gången du ropade, mamma!”

Alla som har eller har haft barn och/eller djur känner igen detta beteende, även om begreppet kanske är obekant. Ett exempel från den tiden jag arbetade som psykologilärare: Jag sa till mina elever att om jag berättade vilken deras läxa var så skulle kanske mellan en tredjedel och häften av eleverna inte uppfatta att jag gett dem en läxa. Men om jag istället sa att de skulle få sluta tidigare så…
I samma ögonblick som jag sa de magiska orden ”sluta tidigare” ropar en elev följande:
”Va, får vi sluta nu?” och klassen  började skratta 🙂 Eleven fattade först inte varför klasskamraterna skrattade. Men  hen hade just gett oss alla ett klockrent exempel på – selektiv perception. Jag frågade om vad de hade i läxa till kommande lektion – och som ni nog anar – hen hade inte hört att jag sagt något om läxor!

walk-1031039_1920
När tankarna är på annat håll, så är det inte säkert att allt läraren säger når fram…

Hundens och människans sinnen har många likheter, men också olikheter givetvis. En sak som är gemensam är just förmågan till selektiv perception eller förmågan att särskilja olika sinnesintryck. Perception, eller varseblivning, är absolut nödvändig för vår överlevnad. Att reagera på vissa signaler kan vara skillnaden mellan liv och död. En del signaler är instinktiva, medfödda, men troligen är de flesta inlärda. Dessa signaler lär föräldrarna sitt barn och hundföraren sin hund. Vissa sinnesintryck, hos hunden är dofter de viktigaste, finns nedärvda och förstärks av lek och träning medan andra tränas bort. Därför är träningen så oerhört viktig för både små hundar och små människor. Och visst kan vi vara överens om att det som vi lär när vi har kul, som barn eller som valp, det sitter kvar, även när vi är uppstudsiga tonåringar och så småningom vuxna individer. (Även om matte/husse eller mamma/pappa ibland tvivlar).

labrador-1114810_1920
Ibland sorteras signalerna bort till förmån för andra, mer intressanta sinnesintryck

Däggdjurens hjärna har som ett filter där vissa signaler släpps igenom. Vi reagerar på dessa även om vi sitter i andra tankar, är upptagna med något eller till och med när vi sover. En sådan signal är vårt namn. Andra signaler kan vara ljudet från spädbarn som gnyr, att någon tar i ytterdörren, lukten av bränt, vissa ljusfenomen och så vidare. Vilka signaler vi reagerar på är delvis individuellt. En del signaler reagerar vi instinktivt på från det vi är mycket små. Doften av mamma respektive barn och valp är en sådan signal som alla däggdjur som tar hand om sina ungar lär in omedelbart. Likväl som modern känner igen sina ungar både på doft, känsel och syn så känner ungen igen sin mor.

puppy-201181_1920 - kopia
Schäfervalp     ”Men jag vill ha mat också!”                                                                                         (Arkivbild)

RAS – Reticular Activating System

”Alla har vi varit med om att när vi funderar på att byta bil, så ser vi helt plötsligt olika typer av bilar och lägger märke till skillnaden mellan olika modeller och färger. På samma sätt så ser man barnvagnar överallt när man väntar barn. 
Fenomenet är fascinerande och inbjuder till långa filosofiska utläggningar kring vad vi verkligen VET om omvärlden, vad vi VÄLJER att se och vad vi inte ser på grund av okunskap, men låt oss hålla oss till det faktum att VERKLIGHETEN ”därute” INTE är detsamma som det som vi ser, hör, känner och upplever. Vi tar inte in omgivningen som den verkligen är, utan så som vi ”vill att den ska vara”.
Faktum är att vår hjärna är konstruerad för att fungera på detta sätt. RAS (Reticular Activating System) är en typ av filterfunktion mellan det medvetna och det omedvetna, vilket leder till att endast ”relevant information” slussas vidare till det medvetna och alla andra sinnesintryck som vi ”inte behöver” hålls tillbaka. Vi har alltså en inbyggd förmåga att automatiskt fokusera på det som vi bestämt oss för är viktigt och det som ökar våra chanser att överleva och uppnå våra mål. Exempelvis finns det en tydlig nytta av att lystra till sitt eget namn, och i vilken situation du än befinner dig och hur mycket information som flödar, kommer du ända att reagera om du hör ditt namn.
RAS mekanismen filtrerar ungefär 100 miljoner impulser per sekund, och släpper bara igenom en bråkdel av dessa till medvetandet.


Vi är skapade så att våra tankar BEGRÄNSAR vår förmåga att SE och UPPLEVA verkligheten.”
(Källa: Inceptiv blogg 2012)

Ibland händer att intrycken blir för många samtidigt och hjärnan klarar inte av att sortera intrycken. Det blir kaos, eller kanske som kortslutning, i hjärnan. Då fungerar inte RAS fullt ut. Vissa sinnesintryck är prioriterade och ”tränger sig före i kön”. Ett sådant intryck är smärta.  Smärta  blockerar, helt eller delvis, andra viktiga intryck. Likaså situationer som, likt smärta, ger ett kraftigt stresspåslag. Återigen; Det handlar om överlevnad! Därför blockeras ibland smärtimpulser till hjärnan för att individen ska kunna ta sig ur en livshotande situation. Smärtupplevelsen fördröjs till dess individen är i säkerhet.

Barn, hundar och en stressad mamma/matte. Ni känner säkert situationen. En stressig morgon med barn i förskoleåldern… eller en promenad med din hund när du redan är sen. Aldrig har väl barnen eller hunden varit så jobbiga och ouppmärksamma som just då!
malinois-665161_1920
Stress smittar – och stänger av delar av RAS. Om stress går att skriva mycket men det det får bli en kommande artikel.

Vilka är dina erfarenheter av selektiv perception? Har du något bra exempel som du vill berätta om?
Har din hund ”kottar i öronen” och är det i så fall några speciella situationer som det är vanligare än annars?

child-903451_1920
Hur är det med barnen, eller med dig själv.  Har du egna upplevelser av eller funderingar över detta med selektiv perception? Kanske något minne från det att du var barn?

Dela gärna med dig i kommentarsfältet. Frågor samlar jag och kommer att svara på i en uppföljande artikel. Kan jag, svarar jag givetvis med en kommentar.