Utlämnad av nödvändighet – hemtjänst

Idag kommer artikeln att handla om känslan att vara utlämnad. En känsla som kan vara jobbig både för personal och brukare. Att känna sig utlämnad. Jag har valt ut några få situationer där känslan att vara utlämnad är tydlig. Jag har tidigare skrivit artiklar som berört hemtjänst. En artikeln skrevs för drygt ett år sedan och är lika aktuell idag. Du hittar den HÄR. Den är av beskrivande karaktär och tar upp mer av hemtjänstens arbetsuppgifter. Men hur känns det att vara brukare och utlämnad åt personalen?

toothbrush-571741_1920
Hur känns det att inte kunna borsta sina egna tänder?

Som så kallad brukare är jag helt beroende av personalen för min överlevnad, mitt välmående. Hygien, mat, städning och mer därtill sköts av kommunens personal. Jag gör det lilla jag kan göra själv. Men eftersom mina händer allt som oftast går i ”vild strejk” blir det inte mycket gjort. Det gör helt enkelt för ont. Jag kan bre en eller två smörgåsar. Kanske tänker du: Men då kan du ju! Ja, men jag kan inte göra om det några timmar senare och därtill kommer att en mängd andra saker blir svåra just för att jag fixade dessa två mackor. Inte sällan slutar det med en dos behovsmedicin mot smärta då jag trots allt gjorde mer än vad min kropp godkänner. Att bre en smörgås leder relativt ofta till att handledens småben subluxerar och ibland följer på det att även armbåge och axel halkar lite i lederna.
hand-1362175_1920
Att skriva blir också svårt. Likaså att illustrera mina artiklar. Det handlar om mycket små rörelser, men rörelser som påverkar mina leder negativt. Nu är dock viljan att skriva starkare än förståndet att låta bli. Därför kompromissar jag. Färre artiklar blir det än önskvärt. Förhoppningsvis blir dock det jag skriver läsvärt och jag måste vara medveten om att jag under några dagar blir än mer utlämnad till personalen på grund av att smärtan hindrar mig. Utlämnad åt andra. Jag bestämmer inte själv över mig själv och mitt hem i samma utsträckning som om jag varit frisk.
plum-560983_1920
Jag bestämmer inte själv vad jag vill äta för mat. Maten tillagas i storkök och jag har en varmrätt/dag samt två alternativa rätter som är desamma varje dag under en veckas tid att välja mellan. Maten är god och rikligt tilltagen och det ingår efterrätt. Allt till ett helt överkomligt pris. Frukost, mellanmål och kvällsmål (enklare rätter) tillagas av personalen hemma hos mig. Men jag är beroende av att den som kommer till mig kan laga mat. Alla kan inte det och då blir det att försöka komma på något som är tillräckligt lättlagat och som dessutom inte tar tid att laga till. Återigen utlämnad. Jag bestämmer inte själv över mig själv i den utsträckning jag skulle vilja.
supermarket-949913_1920
Hemtjänstens personal veckohandlar åt mig likväl som åt andra brukare. I den lilla stad där jag bor finns inte möjligheten att handla matvaror via Internet. Ingen av de butiker som finns har den servicen. Det innebär att för var vecka skriva inköpslista och lämna ut betalkort för att de ska kunna betala mina varor. Jag har valt lösningen att ha kort som ges ut av butikskedjan. Ibland händer att jag behöver varor från annat ställe och då gäller kontanter eller annat betalkort. Det kräver tillit till personalen och jag litar på dem. Hittills under alla år jag haft hemtjänst har det aldrig blivit fel med betalningar.

Utlämnad. Det finns mycket att välja mellan i butiken och trots försök till tydlighet så får jag hem fel varor. Det innebär för personalen att de får ett merarbete att byta varan/varorna som är felaktiga. Hur var det nu? Vilken ost ville jag ha? Har jag skrivit tillräckligt tydligt och finns just den osten? Om den inte finns, vilken sort fungerar som alternativ? Det spelar inte någon roll hur tydlig inköpsnotan är. Fel går inte att undvika. Ibland blir det mycket fel, ibland ingenting.
shopping-879498_1920
Utlämnad. Inköpen och matlagningen är bara en del som väcker just känslan av att vara utlämnad. Andra arbetsuppgifter för personalen och hjälpbehov hos mig är hygien. Det handlar för mig om att jag måste släppa in personal i min intimitetszon. Jag har skrivit om det tidigare, bland annat i denna artikel som handlar om när smärtan tar över totalt. ”Att släppa in någon på bara kroppen” är ett uttryck som ibland används för att beskriva att låta någon komma oss nära. Så nära att det kan upplevas obehagligt. För mig är det vardag. Jag måste varje dag tillåta ibland för mig helt främmande personer, att hjälpa mig med min hygien. Att kliva innanför min intimitetszon.
shower-653671_1280-1
Varje dag behöver jag hjälp med dusch och att borsta mina tänder och annat rörande hygien. Jag gör det lilla jag kan själv, men mina händer samarbetar inte. Det som de allra flesta tar för givet att göra i enskildhet har jag som regel någon med mig som hjälper mig. För mig är morgontoaletten arbetsam och inte sällan somnar jag när jag väl är klar. Bra personal men återigen kommer känslan av att vara utlämnad. Jag bestämmer inte över min egen kropp i samma utsträckning som om jag varit frisk. Detta skulle jag kunna skriva mer om, men väljer att knyta ihop säcken här.

Fundera och reflektera gärna över detta om att vara beroende av hjälp. Hur tror du att du skulle känna det? Om du har hjälp – hur upplever du detta? Berätta gärna!
woman-609254_1920
TACK till hemtjänsten i Askersunds kommun för ett väl utfört arbete.
Visningsbild:
online-shopping-1088262_1920

 

Annonser

Akka berättar om att vara ensam hemma

WIN_20160117_06_27_51_Pro
”Akka vill berätta om när matte åker bort”

Nu tycker Akka att det är dags att jag skriver om henne. Hon har idag varit ovanligt talför. Det hör till att hon talar om för mig vad hon vill, och förstår jag inte upprepar hon. Men idag har varit en speciell dag. Matte har varit hemifrån två dagar i sträck.

”Ja, Akka, jag har hört dig. Ditt budskap har gått fram.” Och det har varit mycket Akka har berättat. Hungrig givetvis, och då ska serveras kattmat från portionspåse med smak av kyckling och lever. Nu kunde jag inte kliva ur sängen var gång Akka talade, men jag kunde svara henne. Och hon fick sin mat med kyckling och lever som önskat.

-Är det något jag inte tycker om, säger Akka, så är det att vara ensam. Det måste jag berätta för matte så hon verkligen förstår hur synd det är om mig när hon åker bort. Och jag har sagt det till matte många gånger idag. Jag väntar till dess att hon nästan har somnat, då talar jag med henne för jag vet att hon lyssnar extra noga just då! Dessutom håller jag extra koll på matte för jag vet att hon har ont.

WIN_20150815_000337
”Matte! Du måste lyssna på mig. Jag blir orolig när du har ont. Det är ju då de där människorna i gröngula kläder kommer och hämtar dig.”

Hon har också blivit kammad ordentligt, vilket jag normalt gör minst en gång varje dag, ofta fler. Men även kamningen har fått stryka på foten, då mina händer inte vill vara med som en orsak. En annan att rutinerna blir lite annorlunda och vår kelstund tidig morgon har helt enkelt sovits över. Akka brukar sitta framför mig i en av rullstolarna då jag kammar henne. Att hon tycker om det märker jag på hur hon flyttar sig runt så jag kommer åt och dessutom – hon spinner. Det är enda tillfället jag hör henne spinna.

WIN_20151124_003043
”Så här sitter jag gärna när matte kammar mig.”

Akka har också varit orolig. Resorna jag varit på har tagit hårt på mig framförallt fysiskt, med svår smärta som följd. Och hon känner på något sätt av att jag inte mår bra. Som jag berättade i presentationen så vaktar hon extra noga på mig. Idag har hon valt att inte ligga hos mig så mycket, utan på en plats i bokhyllan i sovrummet. Hon har två platser i den som är hennes egna, iordninggjorda med mjuka rena dynor. Därifrån kan hon se mig, men jag ser inte henne. Dessutom så är det ett bra sätt att hålla sig undan från hemtjänstpersonalen som fått tillbringa mycket tid hos mig under dagen.

Nu har Akka återtagit platsen i min säng. Jag tolkar det som att jag är förlåten för att jag lämnade henne två dagar i sträck.

WIN_20160103_19_32_13_Pro
”Jag passar på att lägga mig på mattes kudde när hon är uppe en stund”

WIN_20151213_23_38_25_Pro
”Här gör jag mig redo att lägga mig inför natten.”

Ja du, Akka. Vad skulle jag vara utan dig? Drottningen som jag får bo tillsammans med och som värmer min säng, vaktar och vakar över mig och är mitt sällskap både dag och natt. Bättre sambo än ”Drottning Akka” kan jag inte tänka mig.