FM Lissa flyttar in

FM Kyra blir storasyster/extramamma när FM Lissa flyttar in

FM Lissa 5 aug 16
FM Lissa första dagen hemma. Åtta veckor gammal och nästan sju kg tung! Ett öra upp och ett ner. Då kan man ju välja om man vill höra eller inte 😉

FM Kyra har blivit storasyster/extramamma och familjen Östling har blivit med bäbis igen. Om ett par veckor kommer FM Kyra att genomgå sitt L-test och matte Ida berättar att hon räknar till den dagen då L-testet är. (Artikel om Kyras L-test kommer i slutet av augusti) Kyra kommer då att flytta. Hon ska ju börja Högskolan! Vilken utbildning återstår att se. Men först ska hon vara extramamma och prova den rollen.

FM Kyra och FM Lissa 5 aug 16
Hej! Vem är du? Kyra och Lissa hälsar och lär känna varandra.

Matte Ida berättar för Livets Skiftningar att när FM Lissa kom till platsen där de hämtade henne hade hon varit på resande fot i över 10 timmar. Då hade Liten rest från Sollefteå tillsammans med sina syskon ända ner till södra Sverige.

BB Hilton FM Lissa m syskon 6
BB Hilton

FM Lissa kommer till matte
Klart att det blir en stor omställning att flytta från tryggheten på BB Hilton. Bort från mamma och allt som var bekant. Nya lukter, ny miljö. Bara kullsyskonen som reser tillsammans. Efter den långa resan är det dags att få möta sin nya matte/husse. De små var trötta och hungriga när de kom. Att få ny flock med matte, husse och kanske andra okända hundar, katter… Allt är nytt. Lite spännande, lite oroligt. Att hitta något som känns tryggt är viktigt och mattes famn brukar vara ett bra ställe.

FM Lissa första dagen hos matte Ida Ö 3 aug -16 bild 1 (3)
Trygg i mattes famn

När fodervärdarna kommer till platsen där hundarna lämnas ut så vet de inte vilken av valparna som de kommer att få. Först får de en hel låda med saker till valpen samt foder. Eftersom Försvarsmakten äger hunden står de också för alla kostnader och allt hunden behöver under den tid de är hos fodervärden. När så alla fått sin låda, individuell för varje valp så läses chippet, ID-märkningen, av på respektive valp och matte/husse hämtar just den valp som ska komma till dem. Att hon var trött och sov hela vägen, två timmars resa ytterligare, när hon åkte hem var inte så konstigt efter den långa resan.

FM Kyra och Lissa 6 aug bild 6
FM Lissa och FM Kyra hemma.

Flocken har blivit större och Kyra anser säkerligen att hon just nu innehar rollen som ledare och det krävs lite arbete innan ordningen är återställd och matte som exempel kan ta ut Lissa utan protest från Kyra. Instinkten hos tikarna är stark. Valpar ska skyddas och tas omhand. En liten valp väcker modersinstinkten till liv och det är också som det ska vara. Valparna lär sig genom att göra som äldre syskon och som de andra i flocken. Så görs också rangordningen upp.

FM Kyra och Lissa 6 aug bild 5
Kyra lär känna sin valp och bestämmer sig omgående för att valpen tillhör henne. Matte tar inte Liten någonstans utan att Kyra är med. Att ta Lissa från Kyra innebär högljudda protester.

Här har FM Lissa kommit hem till familjen Östling. Allt är nytt och spännande. Och titta på Liten Lissas tassar och framben. Livets Skiftningar gissar att Lissa kommer att bli en ståtlig och rejäl fröken när hon väl växer i sina tassar. Hon kommer nog att klara schäferpinnarna galant!

Så här berättar matte Ida om FM Kyra och FM Lissa:
Lissa söker ögonkontakt väldigt ofta och är väldigt lyhörd. Hon visar tydligt när hon behöver gå ut. Lissa är jätteduktig, hon har bara kissat inne två gånger. Lissa är en lugn och harmonisk tjej. Hon leker gärna med Kyra, men säger till när det räcker, då kommer pirayatänderna fram. Det har gått över förväntan att ha de här två FM-hundarna.

FM Kyra och Liten Lissa 4
Kyra berättar: Först så försvinner matte och husse och blir borta länge! Att det var något speciellt som var på gång hade jag förstått, men aldrig att de skulle komma hem med en bäbis! Vassa tänder har hon också, men jag sa allt till att hon var min bäbis, så det så! Häromdagen lånade jag mattes telefon igen när hon inte såg, för att ringa runt till mina kompisar, men inte visste de så mycket mer! FM Lago och FM Labina har jag hälsat på. Matte brukar vara tillsammans med deras respektive matte. Lago och Labina får jag också passa. De är minsann överallt nu och inte lyssnar de heller. Men det ska minsann Lissa göra. Lissa lyssnar på mig när jag inte vill leka. Men nu måste jag gå och se till så Lissa har det bra. Jag har sagt till Livets Skiftningar att jag vill ha en helt egen artikel och det skulle jag få om några veckor. Då berättar jag mer hur det är att vara storasyster/extramamma!

FM Kyra och Liten Lissa 3
En bild på mig och Lissa när vi vilar tillsammans. Men Lissa vill leka. Matte är så nöjd med att vi nu kan vila ihop 🙂

Avslutningsvis några bilder på FM Lissa under hennes första fyra dagar hos familjen Östling. Idag, söndagen den 8 augusti har hon varit hos dem i fem dagar. Livets Skiftningar hoppas på att kunna följa FM Lissa åtminstone det kommande året. FM Lissa kommer att berätta själv när hon blir större. Nu vill hon lära känna sin nya flock och bli trygg med dem.

FM Lissa första dagen hos matte Ida Ö 3 aug -16 bild 2 (3)
Det finns alltid en trygg famn att vila i. Första dagen hemma.
FM Lissa 4 aug 10
Här var det något nytt. Måste undersökas! Går det att äta?

FM Lissa är trött 5 aug
”En sold.., f’låt, här var det visst en valp, sover var, när och hur som helst”
Lite trött efter att ha busat utomhus 6 aug

Så tackar Livets Skiftningar familjen Östling för att vi fick vara med om det stora ögonblicket då de blev med bäbis, FM Lissa. Alla foton förutom de från BB Hilton (HAS) i Sollefteå är tagna av Ida Östling. FM Lissa och FM Kyra kommer snart igen och då är det Kyra som är i fokus.
Visningsbild: FM Lissa hemma i trädgården. Hon är åtta veckor och väger knappa sju kg. Ett öra upp och ett ner för att ge den rätta looken av charmtroll.

Hur är det att hämta hem en valp? Eller att ha valpar hemma som ska säljas och få en ny familj då de är mellan 8 och 12 veckor? Kanske hör du till dem som aldrig haft valp men drömmer om det?  Berätta gärna!

 

FM Krus och FM Kuna 1 år

Grattis på 1-årsdagen

Liten blir stor. På bilderna ovan är det FM Kuna 1 år resp 8 veckor gammal. På bilden nedan har vi FM Krus då han tar det lugnt och när han visar sina fina tänder. Båda två fyllde ett år under midsommarhelgen. FM Krus är en dag  äldre än FM Kuna så den 24 respektive den 25 juni blev det ett år. Samtidigt passar Krus och Kuna på att berätta om hur det kan vara när man är en pigg, alert ettårig FM-hund med egen vilja och en stor önskan att vara aktiv. Kuna vill också berätta om att vara på semester och om varför det är så viktigt att lyssna på matte/husse när man springer lös under sommarhalvåret framförallt.

Dessa underbara hundar. Alltid så observanta och med på vad som händer. Blicken alert och ofta går det att ana ett stråk av okynne i den. Den egna viljan går inte att ta miste på. FM Krus har haft en period då han testat gränserna och troligtvis har även FM Kuna testat tålamodet hos de tvåbenta.  Hade de varit människor så skulle de vara omkring 15 år nu. Det första levnadsåret brukar jämföras med 14-15 år för att sedan räkna 7 människoår på ett hundår.  Hunden som för bara någon månad sedan verkade ha glömt precis allt den lärt sig kan och lyder och uppför sig på ett sätt som kan förvåna. Ettåringarna är fortfarande tonåringar med allt vad det innebär och det kommer med stor sannolikhet återigen perioder då lyssna och följa givna kommandon är som bortblåsta och FM Jönsos berömda kottar sitter som berg i öronen!

FM Krus letar nycklar men var är huvudet
Här letar FM Krus upp mattes nycklar. Men var har du huvudet, Krus?

Kuna och Krus är i puberteten skulle vi säga om de var människor. Det vill säga att hormonerna löper amok i kroppen och samma förvirring som en tonåring kan uppleva kan finnas hos ettåringarna. Det är inte nytt, har kanske pågått några månader. Förvirring och frustration hos både den som har kopplet på sig och den som håller i kopplet är inte ovanligt. Och så växlar det som över en natt och hunden som igår var omöjlig fungerar hur bra som helst. FM Krus matte beskriver detta tydligt i ett par bilder med ungefär två månader emellan:

FM Krus 160422 Koottar i öronen
Här har Krus inte lyssnat alls på matte. Vad han gjort förtäljer inte historien, men matte berättade att hennes självförtroende var i botten. Krus, som är ganska exakt åtta månader på bilden, börjar bli/har nyligen blivit könsmogen bland annat och åtta månader gamla hundar är nästan alltid i slyngelåldern!
FM Krus har spårat strumpor 160709
Här har vi Krus drygt två månader senare och en stolt matte beskriver hur han spårat och gjort en fantastisk insats! 

Krus är, nu när han blivit stor, fortfarande troligtvis kvar i slyngelåldern, men nu kommer med stor sannolikhet den arbetsvilliga, lyssnande Krus fram betydligt oftare än tidigare. Kanske kan det uttryckas som att Krus själv börjar känna igen sina egna reaktioner bättre än förut, vilket leder till en lite lugnare hund. Lite bus och okynne och kottar i öronen finns säkerligen kvar, men inte riktigt på samma sätt som förut.

FM Krus 20 juni gör stora framsteg
FM Krus visar sig nu från sin bästa sida och gör stora framsteg säger matte!
FM Krus på 1-årsdagen den 24 juni
FM Krus på 1-årsdagen den 24 juni midsommarafton

FM Kuna då? Ja, hon har säkert löpt för första gången och är säkerligen lika busig och okynnig som Krus. Envisheten är det inget fel på. Enligt mattes text bar Kuna sin pinne länge. Den lilla pinnen hon hittade i skogen skulle följa med hem.

FM Kuna och schäferpinne juli
FM Kuna visar att hon minsann vet vad en ”Schäferpinne” är, och hon bar också hem pinnen.

Kuna är en dag yngre än Krus och fyllde ett år på midsommardagen, den 25 juni. Att bära denna pinne i flera kilometer visar en del av vilken styrka och envishet dessa fantastiska hundar besitter. Kuna är därtill en berest fröken. Hon har bland annat sovit på hotell!

FM Kuna bor på hotell maj 16
Hade du en egen säng också, Kuna? Klart att du skulle ha det. Hotell är iallafall hotell!

Här är Kuna med på semester:

FM Kuna 1 år 25 juni 1 (2)
”Det bästa en har det sätter en på bordet” sägs det. Kuna tycks gilla möjligheten att hålla koll på vad som händer utanför.

Något som hon också gillar är blåbär. Många berättar för Livets Skiftningar att det är ovanligt gott om blåbär i år, så då gör det nog ingenting att FM Kuna plockar även hon!

FM Kuna på promenad i Blåbärsskogen 20 juli Monica Rydfjord
Det syns på Kuna hur nöjd hon är. Även om det kanske är lite varmt så har promenaden i blåbärsskogen varit toppen!

Att kunna ha hundarna lösa i skogen kräver att de kommer direkt på inkallning och att den som har hund med sig hela tiden har sin hund under uppsikt. Lagen säger att hunden ska hållas under sådan uppsikt att den inte kan störa de vilda djuren, genom t ex jaga, stöta upp eller ställa vilt från slutet av mars till slutet av augusti. Det är inte lag på att hunden ska vara kopplad, men den måste vara så pass nära dig att du omedelbart kan hindra den från att jaga framförallt. En väldresserad hund, såsom Livets Skiftningar uppfattar att de allra flesta FM-hundar är och som kommer direkt på inkallning samt avbryter ett icke-acceptabelt beteende, är helt OK att ha lösgående med några få undantag där hund alltid måste hållas kopplad.

FM Kuna 1 år 25 juni 2 (2)
På sin 1-årsdag besökte FM Kuna Sveriges geografiska mittpunkt.

Som avslutning FM Kuna som gillar att bada. Första bilden så svalkar hon sig efter att ha busat och lekt med kompisar. Andra raden FM Krus som på första bilden uppmanar matte att ge honom bollen. Nu!

Foto samt underlag till bildtexter
FM Krus: Susanne Andersson
FM Kuna: Monica Rydfjord, Helena Rydfjord

Stort tack till er alla för er generositet.

Visningsbild: FM Kuna har varit och plockat blåbär

Valp, glädje och bus – FM Kerro

FM Kerro 9 veckor gammal Isabelle Erlandsson
Isabella, matte till FM Kerro som på bilderna ovan är nio veckor, förväntade sig ett men fick något helt annat. Idag har Kerro hunnit bli hela fem månader.

Så här en försommardag bjuds på skratt och kärlek och en del frustration, tårar och rädsla. För livet med FM-hundvalp blir inte alltid som tänkt. Men något du som husse/matte till en valp kan vara säker på är:  Du kommer aldrig någonsin att ha långtråkigt! Både FM Kerro (född 8 december 2015) och matte Isabella berättar här om en del av allt vad de har varit med om.

FM-Valp fr HAS maj -16
FM Valp (Bildkälla ”BB Hilton” HAS maj 2016)

Om FM-hundarna brukar sägas att de är ”väldigt mycket hund”. Med det menas att det kanske inte är så lätta att fostra, men alltid villiga till lek och arbete utifrån sin ålder. Och blir det långtråkigt, ja då hittar man väl på något själv 😉
FM Kerro 11 april Spanar in vägrar gå
FM Kerros matte Isabella berättar om denna bild: ”FM Kerro har börjat med något fuffens att vägra gå ibland så idag när vi promenerade och han satte sig ned på marken och tvärvägra kände jag bara jaja skitsamma… Det var väldigt fint väder och vi gick vid vattnet så jag slog mig ned på bänken och tänkte att jag likaväl kan sitta och njuta av det härliga vädret en stund, hann inte mer än att sätta mig så hade jag denna lilla voffi i knät ”vadå skulle jag sitta på marken eller” 😂 Så där satt vi en stund och bara njöt av livet och varandras sällskap (och kollade på ankor, cyklister och massa konstiga människor såklart) 😜” 

Livets Skiftningar fick mejl från Kerro för en tid sedan. Det verkar som att det sprider sig att vi står på hundens sida och låter FM-hundarna själva få komma till tals. Kerro skrev nämligen själv och berättade en del om vad han gjort. Han var inte så förtjust i att matte skulle berätta eftersom han själv ville välja vad som skulle berättas om. Du känner väl till att ni FM-hundar har en egen radiokanal där ni kan utbyta erfarenheter och tips? Ett ”vov” i din frekvens så är du uppkopplad. Andra hundar är välkomna, men givetvis står FM-hundarna för den tekniska biten.

FM Kerro och tuggbenet 1 av 2
När jag vilade kom jag på en toppenidé! Om jag har vattenskålen vid en tass och mitt tuggben vid den andra – då behöver jag knappt inte mer än flytta lite på mitt huvud när jag vill byta. Visst är det bra?

För några veckor sen, i början av maj, sprang jag rakt in i väggen och gjorde illa min tass. Det gjorde så ont att matte och jag fick åka till en dum farbror som klämde och kände på det onda. Han sa att jag skulle äta smärtstillande, vad nu det är. Dessutom, hör och häpna, fick jag bara koppelrastning i en vecka och dessutom lekförbud. Jag undrade verkligen hur jag skulle klara av det?!? 😳😱 Farbrorn sa också att om jag inte kunde gå några dagar senare skulle det bli något han kallade för röntgen och det lät inte allas roligt. Vi höll både tassar och tummar för att jag skulle slippa! 😄 När jag kom hem var jag såååå trött att jag sov middag för första gången någonsin 😂 . På bilden under texten ser ni när jag vilar middag!
FM Kerro vilar maj 16
Jag måste berätta att jag älskar att busa med matte! Och att bita på saker, som när jag bet på tapeten, ja, helt enkelt busa lite och har roligt. Så när matte höll på och städade för ett tag sedan lade hon ett par smutsiga strumpor på ett litet bord, hon skull ta dem med till tvättkorgen, men ville göra klart det hon höll på med först. Och strumpor är roliga. Dessutom luktar de gott, så gissa vad jag gjorde? Jag tog dem snabbare än snabbast. Jag menar, jag är ju inte för inte en FM-hund, och så sprang jag. Upp i soffan och matte efter. I all hast lyckas jag svälja en av strumporna, men var ändå rätt nöjd med min insats. Men konstigt nog så var inte matte alls glad. Hon ringde veterinär, tror att det är samma som den där farbrorn som kände på min onda tass, och konsulent. Lite osäker på vad konsulent är, men matte pratar om konsulenten ibland. Ja, ska väl erkännas, kanske lite oftare när jag har busat än annars. Det brukar betyda att jag får prova något nytt. Ibland är det roliga saker, men inte alltid. Det är roligt att lära sig nya saker, men inte sådant som innebär att jag måste ligga still, vänta, eller låta bli att ta upp det jag hittar. Jag höll på att glömma, ni undrar förstås hur det gick med strumpan? Jodå, den kom allt ut rätt väg, så allt gick bra!

FM Kerro som svalt en strumpa samt gjort illa tassen
Här är en bild på mig när jag har ont i tassen.
FM Kerro och tuggbenet 2 av 2 10 maj
…och här en bild till på mig och mitt goda tuggben!

Jag har en favoritperson. Matte är bra, men ingen går upp emot husse. Så när husse har varit borta några dagar, han arbetar åt försvaret, går jag och matte och möter honom när han kommer hem. Försvaret – undrar om det är samma ”försvaret” som i mitt namn? Iallafall brukar jag och matte gå och möte husse när han är på väg hem och innan jag ser och känner lukten av honom säger hon: ”Var är husse?” Då blir jag så glad att jag knappt vet vad jag gör och så springer jag. Jag känner ju nästan på en gång då att han är inte långt borta. När jag sen ser honom gör jag glädjeskutt och gnyr och gnäller, bara av ren glädje. Jag vill försäkra mig om att husse (och matte med, förstås) verkligen förstår hur glad jag är över att husse äntligen är hemma. När jag var liten så sprang jag och lade mig på husses fötter så fort jag kunde för att jag inte skulle bli uppäten. Jo, det är säkert. Jag är helt övertygad om att jag hade blivit uppäten om inte jag fått ligga på hans fötter. För det var två stora läskiga saker, katter kallas de visst, med jättevassa tänder och lika vassa klor som tyckte att jag skulle nog smaka gott till lunch! Men var jag hos husse vågade de inte ta mig.FM Kerro har gått och lagt sig!
På de här bilderna ligger jag och vilar! För ibland är det jobbigt att springa och leka. Men egentligen är det ännu jobbigare att vara alldeles stilla, när jag bara vill springa. Jag har mer jag skulle kunna berätta, men det här får räcka för idag. //FM Kerro
PS! Tapeten är en egen historia, men den spar jag till en annan gång.

TACK till FM Kerro och matte Isabella för att ni vill medverka.
Foto: Isabella Erlandsson, där ej annat anges.
//Livets Skiftningar

Visningsbild: Arkivbild Pixabay.com

FM Joy – GLÄDJE – In Memoriam

\Joy3
FM Joy IV 141014 -160216

FM Joy IV, dotter till FM Elina, finns inte längre bland oss. Hon har vandrat över Regnbågsbron. Detta med anledning av att hon hade en så stor inneboende stress att hon for illa av den. Beslutet att hon skulle få slippa denna stress fattades efter noggrant övervägande av Försvarsmaktens personal. En kortare berättelse om Joys avsked finner du här.
”Idag är en jobbig dag. Behöver bara kolla på Joy och tårarna börjar rinna. Helt sjukt hur fäst jag är i denna jycke. Kommer jag ens klara av att släppa taget om henne? Hon måste gå igenom sitt L-test, annars går jag under. Att aldrig se henne igen pga att hon blir tjänstehund känns ordentligt mycket bättre än att hon blir någon annans älskade familjemedlem. Älskade Joy.” (27 jan 2016)
FM Joy tillbakablick
”Idag är en sån där dag då tårarna rinner av saknad av dig. Min älskade Joy. Skuldkänslorna över att inte förstått hur illa det var för dig och alla gånger jag var blev frustrerad på dig, utan vetskapen av hur frustrerad du måste ha varit då du inte förstod vad du gjorde än mindre vad du kände. Önskar jag gjort annorlunda, önskar jag hade vetat tidigare. Önskar vi fått börja om så jag kunde gjort det bättre. Fan vilken jävla kämpe du var utan att någon såg det! Du fick för lite cred min lilla vän. För du var fantastisk. Du var den bästa! ❤ ” (12 april 2016)
”And we have gone through good and bad times.
But your unconditional love was always on my mind.
You’ve been there from the start for me.
And your love’s always been true as can be.
I give my heart to you.
I give my heart, cause nothing can compare in this world to you.””

Men vi börjar från början:

Joy1
Nio veckor gammal här på bilden. FM Joy har varit en hel vecka hos matte Stephanie.

”Kanelbullen, Snufflan, Jackpotjoy och ”världens bästa Späfer”. Kärt barn har många namn. Men oftast kallades hon Joy. Försvarsmaktens Joy IV, och likt hennes namn blev hon också glädjen, lyckan och ljuset i matte Stephanies liv när allt kändes som mörkast. Joy var fylld av kärlek och lycka, skrivet matte. FM Joy visade redan som liten arbetslust och vilja att lära. Hon lärde sig snabbt, och inte bara den grundläggande lydnaden. Hon drevs utöver den totala kärleken också av en stor inneboende stress, för stor för att hon skulle kunna leva med den. Men nu kliver vi tillbaka och följer henne under det dryga år som hon var hos matte. Denna glädjefyllda, initiativrika och mycket kloka hund.

Joy lärde sig mycket snabbt de vanligaste sakerna som att sitta, ligga och stå. Hon var verkligen lättlärd och lärde sig också mycket på egen hand. Köksbordet gav bra utsikt. Att klättra upp på bordet lärde hon sig tidigt. Likaså att ta sig in där hon inte skulle vara som exempelvis till den oemotståndliga kattlådan. Men framförallt lärde hon sig att ta sig ut. Inget hinder var för stort eller för svårt för henne. Joy blev till en utbrytarnas drottning. Allt gick att forcera. Ja, om det var att ta sig ut eller ta sig in, hade förstås inte så stor betydelse. Det viktigaste var att hon tog sig dit hon ville. Hon älskade att få arbeta och aldrig kommer det att glömmas då hon tog sig ut från bostaden och spårade samtliga som inte fanns i bostaden!  Joy var lättlärd, full av kärlek, men ändå inte någon lätt hund. Ibland var det omöjligt för både matte och hund att förstå varför ingenting tycktes fungera och frustrationen blev stor hos dem båda. När Joy hade varit ute med matte tog det lång tid för henne att ”tagga ner” som matte uttrycker det. Full fart hela tiden. Joy ville att det skulle hända något – jämt. Och om inte matte eller någon annan bidrog till det, ja då ordnade Joy aktiviteter helt med egen tass, nos och huvud. En intelligent hund med stor förmåga till problemlösning.

Joy5
Allt eftersom veckorna gick blev det uppenbart att Joy var ämnad för arbete. Och den bästa belöning hon kunde få var – en tennisboll! Då blev Joy lycklig…

Joys ögon lyste av glädje då hon fick arbeta, och öronen, som hon aldrig växte i, lystrade uppmärksamt och tog in allt. Lyhörd och trogen med lek som belöning. Sök och lydnadspass var favoriter och tränades dagligen, med tennisboll givetvis. Matte berättar att med en tennisboll i handen hade du garanterat en vän i Joy. Det fanns stunder av uppgivenhet, förtvivlan och frustration då det inte var långt borta att ge upp. Trots stress och svårigheter så jobbade Joy och Stephanie på och gjorde det absolut bästa de kunde under de omständigheter som förelåg. I efterhand kom förståelsen varför det stundtals var så svårt och jobbigt, och att detta i lika hög grad burits av Joy som av matte, och då fick också Joys beteende en förklaring. Och att det skär i matte Stephanies hjärta när hon berättar är naturligt. Frågan: ”Varför förstod vi inte i tid vari felet låg?” kommer både hon och de övriga som fanns i teamet runt Joy att bära med sig. Joy och Stephanie kämpade på i ett år och lite till. Stunderna då Stephanie bara ville ge upp, ja då fanns Joy där. Med sina gigantiska öron, vid hennes sida. ”Berätta matte, jag lyssnar på dig” var det som om Joy sa. Kloka ögon, många år äldre än den valp Joy faktiskt fortfarande var tittade in i mattes och då fanns bara ett: Kärlek, en kärlek helt utan gräns och tankar på att ge upp skingrades i den samhörighet och tillit som bara uppstår när kärleken är villkorslös, total och ömsesidig. För det fanns inte ett uns av ont i Joy, bara ett stort hjärta, glädje och alldeles för mycket stress. Att vara efterklok är lätt, men ingen såg eller förstod dig, Joy, inte ens du själv. Men du fick göra det du älskade tillsamman med dem som älskade dig och som du älskade. Joy – glädjen… Det är vad vi bär med oss, oavsett hur vi kände dig ❤joy8
Joy gav aldrig upp och allt hon gjorde, gjorde hon med hela sin själ och hela sitt hjärta. Om det sedan var arbete eller något galet upptåg som gick matte på nerverna var hon alltid helt närvarande i stunden. Hennes livsglädje, finurliga äventyr och all kärlek skulle räcka  att fylla denna blogg med i veckor. Och det värmer hjärtat idag lika mycket som det gjorde när Joy var i livet.joy7
Stephanie berättar för Livets Skiften att när hon skulle skriva ner den berättelse som artikeln bygger på rann tårarna, samtidigt som hjärtat blev varmt. Mattes Stephanies egna ord får avsluta:
.” Jag önskar jag fick se henne igen. Jag önskar vi fick gå en sista promenad ihop och säga hejdå ordentligt. Joy räddade mig och det gruvar mig var dag att jag inte kunde rädda henne. Men förhoppningsvis får jag se henne igen, och då ska vi kasta tennisbollar i sinnes och gosa i mängder!”
joy10
”Allt det underbara med Joy kommer värma mitt hjärta lika mycket som hon värmde det i livet. 
En hel dag skulle kunna gå till att skriva om Joy, hennes äventyr, livsglädje och kärlek. För er som vill se fler bilder och filmer från Joy från valp till test så hade hon en egen hashtag på Instagram: #FörsvarsmaktensJoy.”
rainbow-948849_1280
TACK Stephanie för att du så generöst delat med dig av dina minnen och upplevelser du haft tillsammans med FM Joy IV 141014 -10216. (A song of Joy. Miguel Ríos, Beethoven)
//Livets Skiftningar

 

Artikeln bygger helt på det som matte/fodervärd Stephanie Asplund berättat i mejl och i Facebookgruppen Försvarsmaktens hundar för Livets Skiften. Samtliga foton samt collage på FM Joy är från S. Asplund. Engelsk text: Avenged Sevenfold

 

Lite om vad som kommer…

Passar på att mycket kort presentera en ny bekantskap: FM Jönso. Han är ca åtta månader och bor hos sin matte och fodervärd Eva som kommer att berätta lite mer om just träning av FM-hundar. Du kommer också att få möta en av mammorna till Försvarsmaktens hundar.

Inlägg om FM Jönso kommer under helgen 6-7/2.

FM Jönso med matte önskar er välkomna att titta in!