…nu är sommaren här!

”…det är våren som är slut, svarte bonden så tvär…”

Hur är det egentligen? Jag tänker på detta att se det som är bra när allt tycks jobbigt och svårt. Jag kan bara utgå från mig själv och mina tankar och handlingar. Jag vill så gärna publicera betydligt fler artiklar här på bloggen än vad jag gör. Frustration, smärta, irritation får mig att skjuta fram skrivandet. Många gånger börjar jag på ett inlägg men så börjar händerna domna och armarna värka. Dimsyn av och till och jag får en känsla av att vilja kasta ut datorn och allt som hör till genom fönstret. Trötthet, andfåddhet och smärta sätter ständigt käppar i hjulen. Men så idag, nu under kvällen kom Evert Taubes underbara sång till mig. Den är tidlös. Jag fick knuffen som behövdes för att skriva. Det gör inte mindre ont ikväll men nu ska det skrivas. Ikväll struntar jag i smärtan. Jag vet att jag får betala i form av ökad smärta, men ibland är det värt det och nu är ett sådant tillfälle.
Turisvägen Unden Tivedstrollen.jpg
Ovanstående bild är tagen av Tivedstrollen för några dagar sedan. Det är gamla landsvägen (del av) mellan Finnerödja och Tived, nu kallad för turistvägen Unden. Sjön Unden ligger mellan Västergötland och Närke och är en källsjö med stora djup. Cirka en halvmil från det lilla samhället Tived ligger byn Kungsbacken. En halvmil uppförsbacke ska tilläggas. När jag såg bilden försvann 40 år och jag har min farmors enpetare. Jag tror att farfar kallade mopeden för det. Han moped hade nog växlar. Jag var 13, skulle fylla 14 och hade kört med farfar från Laxå till Tived. Det var en av få gånger jag körde moped och att jag inte hade åldern inne hoppas jag är preskriberat. Vi skulle till Kungsbacken där släkten hade en sommarstuga. Och minns jag inte alldeles fel så var det strax efter skolavslutningen. Stugan finns fortfarande kvar i släkten och ligger en bit in i skogen. Fem minuter tog det att springa ner till Unden och det dubbla, minst att gå tillbaka till stugan som ligger högt.
Tivedstrollen Unden
Väl ner vid sjön var det att förbereda sig för kallbad. Unden blir sällan över 20 grader med undantag för den del som är extremt långgrund. Ullsandsmo kallade vi det badet för då, men tror att det idag har ett annat namn. Men det var långt från Kungsbacken. Badplatsen som hörde till stugan var halvmetern djup redan vid stranden och bara ett par tre meter ut var det mer än tre meter djupt. Glasklart vatten med ett siktdjup överstigande fem meter. Jag såg fina stenar på botten men kom inte ner hur jag än försökte. Då, när jag var ung, vet jag att jag utan vidare djupdök mellan tre och fyra meter. Det hade jag testat vid märkestagning. Trots att jag tog i så var det fortfarande lika långt kvar till botten. Bara att ge upp. Kristi Himmelsfärd var det ofta premiärdopp, men då blev det snabbdopp i det kalla vattnet. När jag och mina kusiner var åter vid stugan var vi lika varma som innan. Backen var och är brant mellan stuga och sjö.
Tivedstrollen vårbäcken
Bakom stugan rann det en grund bäck och även den var intressant. Som barn att leka vid och i och som vuxen bara att njuta av. Minnen som kommer till mig. Så många sommardagar som tillbringats i stugan i Kungsbacken. Så många sotiga grillade korvar från den öppna spisen. Så många pannkakor som gräddats och ätits av oss kusiner. Så mycket blåbär som plockats då de växte bara några meter från från stugan. Hembakt blåbärskaka och vinbärssaft som någon av våra mammor kokat. Tänk att få komma tillbaka dit igen. Det är nu minst tio år sedan jag var där. Stugan är ut- och ombyggd, men fortfarande sitter minnena kvar.
Tivedstrollen turisvägen Unden
Närmsta affär fanns i Tived. Det var alltid tveeggat att cykla dit. Backen till affären lutade ner, men sen skulle vi hem. En halvmils promenad med cykeln lockade inte alltid. Den gången jag åkte moped var det bara jag och farfar och vi hade med oss det vi behövde. Somrarna i Tivedstrakten minns jag som positiva. Jag bodde hos någon av mina fastrar eller så var vi i stugan. Jag kan inte minnas att jag hade ont då. I skolan hade jag ofta ont, men sommarloven var en fristad från smärta av alla de slag. Visst fanns det svåra stunder även då, men de var på något sätt så begränsade. 40 år har gått sedan mopedfärden. Både innan och efter har jag cyklat samma sträcka och när jag väl fick körkort så blev det bil.
pers-blabar-2
Just nu blommar Liljekonvaljerna för fullt. Lagom till Mors Dag precis som det ska vara. Jag kan inte låta bli att dela två helt olika visor, men båda är sommar om än kanske inte de mest kända. Om ungefär en månad kan vi kanske plocka blåbär igen och jag återvänder till Evert Taubes visa om den sköna sommaren. Det är så lätt att se allt det som är svårt och jobbigt, allt som hindrar.  Men: ”…här är den sköna sommaren som jag har lovat dig”.

Visningsbild:
Turistvägen längs med Unden
Turisvägen Unden bild 2 Tivedstrollen
Marina och Per är de som sätter bild på alla vackra minnen. Tack vare era bilder kan jag komma tillbaka till platser som finns djupt förankrade i mitt minne. Samtliga foton är hämtade från Tivedstrollens Facebooksida.

TACK till Tivedstrollen för att ni bistår med alla vackra foton från Turistvägen och väcker minnen från de senaste dryga 40 åren. Mitt första minne från Kungsbacken var den vecka jag tillbringade hos min faster och farbror i stugan någon gång i början av 1970-talet. 

Hästar och bilar

horse-riders-902123_640 (1)
Nu när våren kommer så blir det också mer ryttare och andra ekipage med både hästar, hundar, barn och ungdomar ute på våra vägar.  De allra flesta ryttare undviker trafikerade vägar så långt det är möjligt, men ibland måste de ändå förflytta sig en bit för att komma till de fina ridvägarna som finns i skog och mark. Till sommaren kan det vara sjön som lockar. Att bada med häst är en härlig upplevelse, men det är långt från alla badplatser där hästar och hundar är tillåtna och det innebär inte sällan att det är en bit att rida till badplatsen. Och det kan då vara svårt att undvika allmän väg. Du som är van att rida, köra och att handskas med hästar kan tänkas tycka att det som tas upp i detta inlägg är självklarheter. Ha överseende med detta, ber jag er, och se det som en påminnelse till alla dem som inte har samma hästvana som du har. (Kommentera gärna inlägget, framförallt om det är något du saknar, så lägger jag till detta.)

Polisen i Örebro har tidigare gått ut med denna information (som gav inspiration till detta inlägg för övrigt):Hästar och bilister Polisen T-län 12794908_986152424783316_8691367036562929360_o
Hästen är ett flock- och ett flyktdjur. Det innebär att om en häst i en grupp med häst och ryttare blir skrämd, så kommer med stor sannolikhet även de övriga hästarna att reagera. Den instinktiva reaktionen är att fly från faran, eventuellt att först kasta sig undan och sedan fly. Många hästar är tränade och trafikvana, men det är inte alltid ryttaren. Särskilt om det är barn och unga. Hästen känner direkt av osäkerhet hos sin ryttare och reagerar på den. Osäker ryttare är lika med att här finns något att vara rädd för och så sprider sig oron i gruppen. Nu undviker givetvis ledare att ge sig ut med en grupp ridskoleelever på vägen om det, som sagt, är möjligt att undvika. Men även ryttarna behöver lära sig att rida på allmän väg.
horse-940326_1920 - kopia
Häst med ryttare räknas som fordon och rider därför på höger sida. Undantag är då ekipaget ska gå över en bro, då rider de, av säkerhetsskäl, alltid mitt på vägen. Som bilist ska man då stanna och låta ekipaget/gruppen gå över bron och åter samlas på sidan av vägen innan man själv åker över. Att tänka på är att en stor häst kan väga ungefär dubbelt så mycket som en älg.

horse-636504_1920 - kopia
Tävlingsklädd ryttare under framridning

Ett enskilt ekipage kan vid möte med bil orsaka stor skada både på häst, ryttare och bil. En grupp kan, om den skräms, orsaka katastrof med flera skadade hästar, ryttare och fordon. Det är förhållandevis enkelt att undvika. Som bilist: Sakta ner eller stanna och släpp förbi gruppen. Kommer du ikapp hästar på vägen så lita på att ryttarna hör motorljudet från din bil. Låt bli tutan! Tutan skrämmer även trafikvana hästar. Kör sakta! När du kör om, håll så långt ut till vänster du kan. Vänta till dess ryttaren stannat eller skrittar lugnt och stilla och talar om för sin häst att situationen är helt under kontroll. Det finns absolut ingenting att vara orolig för. Det är vad ryttaren talar om för hästen. Vana ryttare föredrar ofta att stanna, då det är lättare att kontrollera en stillastående än en skrittande häst.

Kristin inför hopptävling
Ett ekipage med ordentlig säkerhetsutrustning          (Foto I. Johansson)

En annan situation då det kan förkomma hästar på väg är exempelvis vid tävlingar. Det finns flera ridskolor/ridklubbar som ligger alldeles intill en allmän väg. Det kan vara så att de också har hagar och stallbyggnader på båda sidor av vägen. Finns varningsskyltar uppsatta, ta dem på allvar och sakta in. Komihåg att ljud skrämmer!

 

Varningsmärke väh häst
Ta denna varning på allvar! Sakta in, även om du inte ser några hästar med eller utan ryttare just nu!

Som jag nämnt tidigare i texten är hästen ett utpräglat flock- och flyktdjur. Ryttare/kusk ska utgöra flockledare. Då en grupp från en ridskola är ute och rider lystrar de flesta hästarna på ridlärarens kommando, framförallt om de som rider inte har så stor ridvana. Säkerligen känner ni som ridit på ridskola igen detta. Ridläraren ger kommando och hästen reagerar (ofta) utan att ryttaren gör så mycket. Detta tränas givetvis bort allteftersom ryttaren blir skickligare och tar över flockledarrollen. Men oavsett om hästarna på vägen kommer från en ridskola eller är privathästar så behövs samma uppmärksamhet och aktsamhet från dig som fordonsförare.

Samma gäller givetvis alla typer av motorfordon. Mopeder, motorcyklar, lastbilar, traktorer. Oavsett vilket fordon du kör så kan hästen bli skrämd och fly. Något som kommer upp snabbt bakom en häst, och som låter, uppfattar hästen som en fara. Vid fara – fly! Det är hästens instinktiva reaktion. Det krävs en van ryttare för att klara av en skrämd häst. Och ännu mer vana krävs när en grupp (flock) hästar blir skrämda.
horse-1018351_1920

Samarbeta i trafiken! Det blir idag en uppmaning till er som färdas på vägarna, oavsett på vilket sätt du färdas.

Berätta gärna om din erfarenheter både som fordonsförare, ryttare eller kusk om möten mellan hästar och fordon. Kanske har du något möte som gick särskilt bra eller ett av dem du helst skulle vilja glömma du vill berätta om. Hur tänker du som kanske varken kör bil eller håller på hästar kring detta?

Svenska Ridsportförbundet – säkerhet