FM Kola visar upp sig

fm-kola-vad-tar-ni-for-valpen-dar-i-fonstret
Vad tar ni för valpen där i fönstret?

”Hej, här kommer jag igen och hälsar på. FM Kola som jag heter. Min matte, Camilla, och många andra har sagt att jag är söt som kola, men jag är allt seg också. Seg som i lite envis, busig och en stor portion egen vilja. Det har Piia-Liisa som skriver om mig lyckats lista ut genom att läsa allt matte skriver om mig och från filmer och foton. Bilderna som omfamnar texten har matte Camilla tagit den 20-21 januari. På den övre bilden fick jag komma in i en underbarbar affär. Det fanns hur mycket roligt som helst. Jag vet inte om jag hörde rätt, men tyckte matte sa något om att det var bollar överallt? Bollar är roliga att leka med och det fanns ju verkligen många bollar. Kan hända att jag lekte med några av dem… Vill du lyssna på sången så finns den här också.

Jag kommer att hälsa på här i bloggen lite nu och då och berätta vad jag varit med om, och visa både hur jag växer och utvecklas och allt nytt som jag lär mig. Lite bus och hyss kanske det blir också. Jag är ju redan fyra månader och jag vill helst bestämma själv, men det får jag ju inte alltid göra. Fast jag försöker ju, framförallt när matte inte ser mig. Jag funderar över ett ord jag hör ibland: ”Ögontjänare” som jag inte riktigt förstår vad det betyder.”
fm-kola-tittar
Ja, undrar om FM Kola är lite av en ögontjänare? Kanske någon läsare som själv har eller har erfarenhet av hundar som är ögontjänare? Berätta gärna! Självklart är FM Kolas matte  också mycket varmt välkommen att berätta 🙂

Att FM Kola är en underbar hund med en matte som förmår att ge henne vad hon behöver råder det iallafall inga tvivel om. Se bara på blicken på fotona. Det är blicken från en hund som har det bra och är trygg. Även om FM Kola inte ännu kommit in den ålder då det mesta kan vara farligt så kan ändå en viss osäkerhet inför nya saker och situationer finnas med. Men nyfikenheten är minst lika stor. Tonåren börjar komma allt närmre och en viss ”uppkäftighet” brukar följa med leklusten. FM Kola vill säkerligen leka, busa och bestämma över sina egna saker, och kanske andras också. Lekfullheten är uppenbar liksom okynnet. Sedan är det ju så att det finns oändligt mycket spännande att upptäcka!

FM Kola har ju, till skillnad mot många andra hundar, en speciell inriktning. Hon kommer att utbildas för arbete som jag skrev i föregående inlägg. Det innebär att hon måste vara stark både fysiskt och psykiskt för att klara av sitt kommande arbete. Därför är FM Kolas nyfikenhet så viktig. Även om det är lite otäckt och hon blir rädd först, så ska nyfikenheten på sikt övervinna rädslan.

Vad säger ni som läser – och som har egen erfarenhet av t ex tjänstehundar om detta? Dela gärna era erfarenheter. Berätta om hur det är att arbeta med och träna dessa fina och starka hundar.

fm-kola-sover-med-rest-ragg
Jobbigt att vara ute på turné / FM Kola”

 

fm-kola-vilar-lite

Samtliga foton: Camilla Andersson
Kursiv text: Camilla Andersson

I övrigt har jag som skribent tolkat FM Kolas tankar utifrån bilder, bildtexter och kommentarer i Facebookgruppen ”Försvarsmaktens hundar”. Fakta om hundens utveckling hämtad från Svenska Kennelklubben och min egen erfarenhet samt från allt jag läst och lärt om bruks- och tjänstehundar. Tack till er alla som genom åren berättat om hundarna, träning, arbete och mycket, mycket mer. Ingen nämnd och ingen glömd!

160922 har denna artikel rekonstruerats pga att vissa bilder fallit bort. Dessa har ersatts med andra. I den mån originalbilden finns kvar har den återinsatts. /P-L

Annonser

Drottning Akka – en presentation

WIN_20160109_23_17_17_Pro
Akka den 11 januari 2016

Jag har begått ett nästintill oförlåtligt misstag. Jag har inte hållit det löfte jag gav i ett av mina första inlägg, nämligen att presentera Drottningen. Nu förstår jag varför hon har tjurat och blängt på mig de senaste dagarna. Hon har givetvis varit mycket arg och upprörd över att hon, Drottning Akka, inte blivit vederbörligt presenterad. Så nu ska jag råda bot på detta.

Akka flyttade hem till mig första vardagen efter påsk 2015. När hon kom var det en skygg och avsatt drottning. Hon hade blivit avsatt av yngre förmågor i samband med att hon efter många års trogen tjänst kastrerades. Och det är en erfarenhet hon delar med många andra kvinnor – att bli ersatt med yngre och vackrare individer. Jag är övertygad om att det finns tusen och åter tusen kvinnor som har berättelser om detta. Tänk er bara – att efter ett helt yrkesliv bara bli utbytt. Som om det hon som vacker Miss(e) och Drottning presterat både på många stora utställningar och som mycket högt ansedd Avelshona med hela fem kullar, inte skulle haft någon betydelse.

Ärligt – vem skulle inte bli både ledsen, arg, stött och mycket mer därtill efter en sådan behandling? In kliver en uppkomling och tar hennes plats, motar bort henne från matskålen, plockar ner henne i rangordning tills hon inte längre, bland dem hon betraktat som sina undersåtar, betyder någonting. Vad hjälper det då att hennes ägare och matte älskar henne av hela sitt hjärta? Platsen som Drottning är inte längre hennes.

 

Picture

Foto: Appleroads katteri (http://www.appleroads.se/alvsols-akka-a.html)

Akka är född den 2 april 2004 och kom till Appleroads katteri för att bli utställnings- och avelshona. Hon blev också Drottning Akka av rasen Helig Birma. Hennes stamtavla finner ni i länken under fotot ovan.

På Appleroads levde Akka ett utomordentligt fint liv till dess hon blev avsatt. Och jag vet att hon av de tvåbenta fick allt hon behövde av både omvårdnad och kärlek under hela sin tid på katteriet. Det var av de andra katthonorna hon blev illa behandlad. Hennes ägare bestämde då att hon skulle omplaceras och jag, Piia-Liisa, fick den äran att ta över Drottningen.

Bakgrund
Anledningen till äran har en sorglig botten. Den 19 mars hade min förra katt, Saratoga, vandrat över Regnbågsbron till det land dit våra älskade husdjur går när jordelivet av någon anledning blir för svårt. Regnbågsbrons land är ett vackert land.

Regnbågsbron

Det finns en bro, Regnbågsbron, som förbinder Himlen och Jorden.

 När ett husdjur dör, kommer det till en plats bortom Regnbågsbron. Där finns kullar och dalar med mjukt gräs, där våra älskade vänner leker tillsammans hela dagarna. Där finns vattendrag med friskt vatten, massor av mat och solsken som håller dem varma. De gamla och sjuka djuren blir unga och igen, precis som vi minns dem i våra drömmar.

Djuren är glada och lyckliga, men de saknar någon som betydde mycket för dem, någon som blivit lämnad kvar.

Varje dag springer de och leker, tills den dagen kommer, då en av dem stannar upp, och tittar bort i fjärran. Blicken skärps, öronen spetsas och plötsligt flyger han iväg över det gröna gräset. Hans ben bär honom fortare och fortare tills han återförenas med den han älskar. Ni möts i en omfamning som varar för evigt. Ditt ansikte blir kysst om och om igen, dina händer smeker hans huvud som så många gånger förut och du tittar än en gång in i ögonen på ditt trogna husdjur som så länge saknats i ditt liv, men aldrig i ditt hjärta.

Sedan korsar ni Regnbågsbron tillsammans för att aldrig mer skiljas…
(Källa: http://www.latinostassar.se/se/facebook/fina-dikter-3059770)

Saratoga somnade in under de finaste omständigheter i sin bädd hemma hos Linnéa och Rasmus (min dotter och måg) där hon bott när jag var inlagd på sjukhuset. Hon sov gott och i sömnen så gick hon vidare till den eviga vilan.

Akkas ankomst och övertagande av titeln Drottning
Som jag nämnde tidigare i inlägget kom Akka till mig första vardagen efter påsk i nådens år 2015. En skygg, mager och inte särskilt drottninglik liten katthona. Men ack, så vacker hon var. Trots den behandling hennes likar utsatt henne för. Hon klev efter en liten stund ut ur buren och gömde sig. Denna undanskymda tillvaro upprätthöll hon i ett par dygn. Hon fick ta kontakt med mig när hon själv ville. Och det skulle komma att visa sig ganska snart att den skygga och tillbakadragna katt som kom hem till mig, bara var ett utslag av att hon blivit fråntagen allt. Nu skulle hon få (ta) det tillbaka.

Efter ca två dygn hade Akka funnits sig väl tillrätta. Svansen stod återigen rakt upp och hon gick genom rummen i min tvårumslägenhet med högburet huvud. Samtidigt gav hon mig audiens. Jag fick hennes tillåtelse att bli uppassare till henne. Det innebar att sörja för hennes välbefinnande på alla plan. Det innebar också att hon utsåg vilo- och sovplatser. Som första plats valde hon min säng. Men under en förutsättning och det var att jag också befann mig i sängen. Satt jag uppe letade hon sig fram till en undanskymd plats där hon såg, men inte sågs. Så gör hon fortfarande.

Just nu, kl 04.10 Fredagen den 22 januari sover hon vid mina fötter, lugnt och skönt.

WIN_20150811_224411

Akka har tagit över som härskarinna och jag återger henne med glädje Drottningtiteln. Hon finns nästan ständigt vid min sida oavsett om jag är i sängen eller är uppe. Hon vaktar på mig och talar uppfordrande om vad hon behöver och vill ha. Under de dryga nio månader som hon varit hos mig har hon lagt på sig välbehövlig vikt och återfått glansen i pälsen och även sitt högvälborna beteende.

Hon är ett underbart sällskap och jag skulle aldrig vilja vara utan henne. När jag ligger i sängen ligger hon ofta på mig och hon ser till att jag har det bra. Och självklart ger jag henne detsamma. Akka har dessutom charmat personalen som hjälper mig. Hon är ju inte för inte Drottning, och så gott som samtliga som kommer hit hjälper mig att se till hennes välbefinnande genom att ge henne mat och uppmärksamhet. Helt på hennes villkor.

Kel ingår också. Hon är ingen katt som lägger sig i knät då jag sitter uppe, eller vill bli buren någon längre stund. Däremot tycker hon mycket om att bli kammad och kliad t ex under hakan och bakom öronen. Hon bestämmer helt enkelt. Akka kan ligga i timmar på min mage när jag ligger i sängen så länge jag är stilla. Behöver jag gå upp kan jag av Akka få mycket förnärmade blickar.

Så – det var en presentation, förhoppningsvis värdig min vackra Drottning Akka. Jag kommer att återkomma till Akkas öden och äventyr. Detta är ju bara en presentation av henne.

WIN_20160117_06_27_51_Pro

 

 

” Långt bortom rymder vida”

northern-light-984001_1280

Långt bortom rymder vida,
längre än solar går,
högre än stjärnor tindrar
den bedjandes suckar når.
Anden från stoftets världar
lyfter sitt vingepar,
klappar på himlaporten
och söker sitt hem, sin Far.

Trång är all världen vida,
hjälplös var jordisk vän.
Själen får ro och fäste
allena i himmelen.
Mörkaste natt skall ljusna,
bittraste kval få ro,
lär du dig blott att vandra
på bönernas himlabro.

Ringaste barn som beder
lever oändligt tryggt,
mäktar långt mer än hjälten
som starkaste fästen byggt.
Måtte vi aldrig glömma,
var vi i världen går,
att till Guds eget hjärta
den bedjandes suckar når.

”Långt bortom rymder vida” sjunger vi i Svenska Kyrkans Psalmbok, men även i frikyrkornas ”Psalmer och Sånger” i psalm 212.

Text: Augusta Charlotta Lönborg 1895. Texten bygger på Matteusevangeliet 7:7-8. och skildrar bönens makt och räckvidd.
Musik:  Julius

”Be, så ska ni få. Sök så ska ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.” (Matt 7:7-8)

Långt bortom rymder vida handlar om att se och känna med hjärtat. Att lyfta fram den ordlösa kommunikationen mellan människor och mellan min Gud och mig. Som troende så ber jag till Gud, men ibland hittar jag inte orden, ibland finns inga ord. Som när unga människor rycks bort i en för mig som människa obegriplig sjukdom eller olycka. Eller när vänner drabbas hårt. Då kommer denna psalm mig till tröst. ”Den bedjandes suckar når” är den sista strofen. En god vän till mig, som är präst, berättade för mig att just hjärtats tysta bön är det ursprungliga sättet att be. Min äldsta dotter, som också är troende, sa till mig att förbön var det finaste hon kunde få. Jag ville, men kunde inte hjälpa henne att lösa ett problem på annat sätt än att be för en lösning.

”Bed så ska ni få, sök så ska ni finna” står det i Matteusevangeliet. För mig är bönen central i min tro. Jag upplever bönesvar. Och precis som det är när människor möts så kanske jag inte alltid får det jag vill och önskar, men jag får det jag behöver. Ett bönesvar kommer ofta till mig i form av andra människors handlande. Det jag behöver mer än det jag vill. Ett bönesvar kan göra ont, svida ordentligt. Det handlar ofta om att se sanningen om sig själv och det är inte den vackraste bilden alltid. Men den Gud jag tror på är Kärlekens Gud och att se sig själv i ett nytt, annorlunda perspektiv är kärlek, även om det ibland gör ont. Jag söker – och finner mig själv, det som är ”jag”. Givetvis kan bönesvar se mycket olika ut och i min övertygelse finns också att jag långt från alltid vet om alla bönesvar. Jag finner tröst i vetskapen att Gud verkar på många olika sätt i mitt och mina medmänniskors liv.

cross-666948_1280

Ibland kan jag känna mig omhuldad av förbön. Det är en varm och skön känsla som bär. Subtilt, går inte att förklara förnuftsmässigt, men en känsla som inte är av denna värld. ”Bulta, så skall dörren öppnas”. Dörren till gemenskap med andra, dörren till givande samtal, dörren till läkande. Jag har löftet att en dag ska jag vara hel igen, men jag har inte något löfte om att helande ska ske medan jag lever på jorden. Jag tror fullt och fast på att det kan ske medan jag lever på jorden, men det kan likväl ske i den stund jag kliver av från den jordiska tillvaron och in i Guds existens och Hans himmel. Där böjer jag mig inför honom och gör det bästa av den situation som är mig given. Är det nu så att jag blir helad först när jag kommer hem till Gud så har Han en plan med att jag ska leva såsom jag gör här på jorden.

Kanske är det så att jag har något att uträtta som jag inte skulle kunna uträtta om jag var frisk. Det finns en mening, även om jag inte ser den idag. Skulle t ex denna blogg kommit till om jag hade varit frisk och fullt arbetsför? Skulle jag ha kunnat skriva dessa inlägg under sådana omständigheter? Jag tror inte det, men jag kan inte veta. Men jag vet att han öppnar dörren till sitt rike för mig den dagen det är dags för mig att gå vidare. Som ni förstår skrämmer inte döden mig. Det som är skrämmande är om jag skulle bli liggande, lidande och ångestfull inför döden. Men om jag hamnar där får jag hantera den situationen då. Jag kan inte gå och tänka på det jämt och ständigt. Då, om inte förr, skulle jag verkligen bli sjuk!

När dörren öppnas så är det för mig en ömsesidighet. Jag knackar och blir insläppt i en gemenskap. I Bibeln står det ”dörren”, en ingång. Men det är som en huvudentré, mer än som en enkel ingång. En entré till ett helt universum. Jag utforskar ett rum i taget och jag kommer aldrig att kunna utforska det till fullo. Men jag litar på att jag har guidning i mitt forskande. En guide som leder mig till de rum som är relevanta för mig. Därtill har jag mänskliga guider som också, med Herrens hjälp, hjälper mig att utforska denna värld, detta universum. För varje steg jag tar lär jag mig något nytt samtidigt som jag inser hur otroligt lite jag vet. Jag kan bara tro.

holding-hands-752878_1280

Med bönen bultar jag på porten och Herren öppnar för mig, lyssnar på mig, hjälper mig. Jag ber ofta ensam. Men när jag har möjlighet tycker jag om att be tillsammans med andra, både i kyrkan och hemma. Lite så här går mina tankar kring tro i allmänhet och bön i synnerhet. För det är bönen som skapar både ömsesidighet och samhörighet både med Gud och med människor av alla slag. Och minns, du behöver inte vara troende för att jag ska kunna diskutera frågor kring tro och bön med dig.

BÖNEBRON

Så kommer natten till mig
för i sömnen ge mig ro
Jag knäpper mina händer
och leds ut på Bönens bro

Jag ber om vila och sömn, min Gud
om nattro, välbehag
att från all stress få slippa igen
ända till morgonrodnadsdagningen

Hjälp oss varje dag som går
när sorg och oro tär
Hjälp oss när det rinner en tår
Lär oss att Din styrka bär

Jag ber Dig Herre: Hjälp mig
när dagen kännes svår
i hjärtat bärs min bön till Dig
minnes att bedja: Fader vår

love-699480_1280

Avslutningsvis vill jag säga några ord om tro och att sprida den kristna tron. Jag själv tänker som så att jag kan bara berätta vad jag tror på, aldrig tvinga eller trycka upp min tro i ansiktet på någon. Om jag själv vill bli respekterad för min tro kräver det samma av mig. Jag respekterar din tro. Detta oavsett vilken tro du bekänner dig till eller om du inte tror alls. Självklart blir jag glad för varje person som finner och tar emot den kristna tron i sitt hjärta och med munnen bekänner den. Det är vad Jesus säger. Men han säger också som exempel att vi ska gå undan i avskildhet och be. Detta som motvikt till att visa upp en fasad av tro, där alla skulle se hur heliga vissa var. Jag tolkar det som att Han skydde skenheligheten och den skyr även jag.

”Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka… Sannerligen, vad ni gjort för någon av dessa mina minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig…” Matt 25:34-46

Detta citat är en av grundstenarna i min tro. Och inte frågade Jesus efter tro innan han hjälpte. Däremot sa han många gånger: ”Din tro har hjälpt dig”

Herrens Frid till er alla som vill ta emot den. Till er andra: Ha en fortsatt bra kväll. Och till er alla: Sov Gott!

good-night-393495_1280

 

Kärleken

flowers-196267_1280 (1)

Så sitter jag då åter i min säng med tangentbordet på magen, Akka i mitt knä och Cumulus version av Tove Janssons och Erna Tauros vackra finstämda Höstvisa (på finska) strömmande ur högtalarna. Direkt därefter har jag förmånen att även få lyssna till deras svenska inspelning av samma visa.

”Skynda dig älskade, skynda att älska…” Så sanna ord – och stundtals så missbrukade. Min erfarenhet av att älska blev till  brända kol och aska. Det som skulle kallas kärlek skadade långt djupare än vad jag någonsin ens kunde föreställa mig. ”Kärleken” har skadat minst två generationer svårt och det gör ont, så ont.

Så du som älskar, gör det med hela ditt hjärta och hela din själ. Älska med hela ditt väsen. Kärleken kan vara brännande het, men den bränner aldrig, den kan vara vild och hetsig, men den sårar och skadar inte. Den lämnar inte djupa sår, osynliga eller synliga. Minns att Kärlekens budskap är det som bär genom livet, hela livet.

Utan kärlek överlever vi inte. Var rädda om varandra. Var rädd om och värna kärleken till dina medvandrare. Det är den som bär dig när du är svag, likaväl som du bär de andra när de är svaga. Och vi vet inte från dag till dag, stund till stund hur länge våra kära vandrar med oss här på jorden.

En dag har den du älskade så djupt gått över floden och du står där kvar. Tom, med tårar som rinner och fuktar kinderna, eller så är det bara tomt, ekande. Dina tårar kommer inte fram, sorgens skri finns inom dig. Den som gick bredvid dig igår är borta idag. Hann du säga allt du ville få sagt, eller ekar också de osagda orden inom dig? För de flesta av oss finns orden som vi önskar skulle blivit sagda, men också dem som vi ångrar. De ord som sprang över läpparna i vrede eller de som bara blev så fel.

Så, glöm aldrig att älska av ditt hjärta. Trots skador djupare än jag kan beskriva, en smärta som inte ens är i närheten av den fysiska smärta jag lever med dagligen så har jag förmånen att få älska. Att ännu kunna älska. En kärlek som bär mig genom livet. Kärleken till mina barn, till mina föräldrar, till mina vänner. Och till mina fyrbenta vänner också. En kärlek som bär. Jag har inte förmånen att få dela tvåsamheten, men det får aldrig hindra mig från att älska. Älska av hela mitt hjärta och med hela min själ.

Guds kärlek inte att förglömma. Det är den kärleken som gör att jag fortfarande är i livet. Min kärlek till den Gud jag tror på och Guds kärlek till mig. Utan min tro på den Gud som fyller mig med kärlek hade jag inte orkat leva. Min tro har burit mig när allt varit nattsvart. Och den bär ännu och kommer att bära mig livet igenom. Och att i gemenskap med andra få dela det kristna kärleksbudskapet hjälper, och läker mig.

Att tro är personligt och måste så vara. Och jag kan älska en person som inte delar min tro, som kanske omfattas av en annan religion eller inte tror alls. Jag begär inte, kan och ska inte begära att du ska dela min tro, men gör du det så känns det självklart gott. Det jag ber om är att jag accepteras för den jag är och den Gud jag tror på.

Jag väljer att avsluta med några ord från Bibeln om kärlekens styrka:

”Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. (…) Och om jag delar ut allt jag äger (…) men saknar kärlek har jag ingenting vunnit. Kärleken är tålmodig och god.(…)den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. Kärleken upphör aldrig. (…) tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken” 1.Kor 13: 1-13

 

heart-81207_1280