Minnen, våren och Dan Andersson

lilac-337089_1280
Nu tar snart skomakaren semester. Ni vet han som alltid tog semester mellan hägg och syren. Den tiden på året som hör till årets vackraste dagar. Från att häggen slår ut till dess att syrenen står i blom. Söndagens (17 april 2016) inlägg får bli en förtrollande resa i naturen. För vad kan vara mer trolskt än våren och försommarens gryningar? Här möter vi älvornas dans, Huldrans vackraste sång och Näckens fiolspel. Vi kliver in i sagornas och myternas värld. Likaväl kan vi se den sena våren och tidiga försommaren som ett Herrens underverk.water-229029_1280
Av någon outgrundlig anledning så just dessa magiska dagar, någon vecka eller några få korta veckor om Herren är god, så krockar inte skogens och ängarnas mytiska figurer med Guds  underverk. För vem är det som gör att Älvorna dansar? Vem låter Näckens vackraste musik blandas med forsens brus? Vem låter Huldror och Vittror skymta mellan träden en tidig Tjäderspelsmorgon?

Tjäderspel
TJäderspel          (Foto: Florarna.se)

Så går tankarna en natt mellan lördag och söndag i mitten av april. Våren är här. Träd och buskar börjar grönska liksom gräsmattor och dikesrenar. Den skira späda grönskan som får allt att bli så vackert. Som får musiken att bli magisk och fåglarnas sång likaså. Som får tron på en Gud att stärkas. En skapare av just Guds Nåde. Och Alltets skapare kan inte undanhålla något för det som kallas ”Skapelsens krona”. Drömmarna, musiken, sången – allt är av Hans hand. Om sedan annat tillskrivs potentaten med bockfot och svans så finns tillåtelsen från Herren.
woman-571715_1280
Tankarnas irrfärder i nattens sega dimma blandad med trötthet, längtan att få komma ut och sitta i skogen, vemod över att inte kunna och drömmar, drömmar, drömmar. Herren kan inte neka sina egna drömmarna. De är ju Hans skapelse. Mellan hägg och syren är naturens egen hyllning till Skaparen.tree-731869_1280
Vila under det blommande trädet. Upplev naturen även i bebyggda områden. Upplev med alla sinnen. När bilden är fäst på din näthinna, blunda och ta in ljuden, lukterna, smakerna och känslan av att vara mellan hägg och syren. Kanske irrar sig tankarna till Minnet som Dan Andersson så mjukt och innerligt beskriver.

Dan Andersson, 1888-1920, Finnmarkspoeten vars levnad blev alldeles för kort. Endast dryga 30 år gammal omkommer han efter att ha sovit i ett rum i Klarakvarteren i Stockholm. Ett rum som vätecyanidrökts mot vägglöss, men inte vädrats ordentligt. ”Tag all jorden bort jag äga vill vad ingen, ingen har…” skriver Dan Andersson i Omkring tiggarn från Loussa. forest-438432_1920
Jag äga vill vad ingen, ingen har”. Visst är det så. Men våren äger sinnena, sinnena äger inte våren. Sagor, verklighet och allt däremellan blandas med barndomens minnen. Minnen som är mörka, ljusa, tunga, lätta. Mer mörka än ljusa, mer tunga än lätta, lite beroende på var det landar. Ljusa minnen utanför skolan i samtal med Farfar. Farfar som berättade lika inlevelsefullt om Homeros Iliaden som om Bibeln, Tivedens sägner och om hur insulinet skulle ges med en spruta som redan då säkerligen var använd i 20-talet år. Han tog fiolen, sjöng och spelade för mig.
Minnen…
sleep-330869_1280
Mörka minnen från en skoltid fylld av mobbning och utanförskap. Utanför från första dagen. Att tala annorlunda, vara annorlunda. Att kunna det som de andra inte kunde. Att inte kunna det som de kunde. Därtill att inte klara gymnastiken såsom berördes i föregående inlägg om överrörlighet. Men våren, naturen, djuren, litteraturen, musiken, poesin med Dan Andersson och andra poeter i samma genre väckte något. Författare som Vilhelm Moberg fångade intresset i tidiga tonår. Där kunde det mörka kanaliseras ut i något nytt, något annat. Från böckernas sidor som en del av boken. Mer än bara läsa, att vara i och en del av bokens handling. Det strömmade genom sinnena ut i fingrarna, ut på papper. För 45 år sedan började det och gör så än idag.

Livets Skiftningar är det senaste projektet – men inte det sista!

girl-644282_1280 - kopia
Goda, varma minnen…

Avslutningen på denna minnenas irrande, inre resa får bli Dan Anderssons tal till Jonathan. Av en enda orsak. Den har så mycket att säga oss. Om än ungefär 100 år sedan den skrevs är den aktuell än idag – och jag, Piia-Liisa, tycker dessutom mycket om den.

”I.
Säg, varför skall du, Jonathan, sörja och lida,
kan du inte vara rosam och rolig som förr,
när du sitter i din stuga medan tiderna skrida,
medan stormarna larma med din förstugudörr.

Omkring dej har du fattigdomens paltor och trasor
och män som rulla galna i tillvarons grop –
och din själ har hällts bräddfull av jagande fasor,
och ditt inre är ett nödskri, en döendes rop.

Men du måste bliva kall, du må sluta att brinna,
innan livets tunga järnhand slår din ande ihjäl.
Låt gudar och djävlar ur din hjärna försvinna –
du måste bliva hård för att rädda din själ!

Vad båtar det att stirra sej blind och att tänka
på allt som är förvuxet och krokigt och snett?
På alla vilda ögon som fåniga blänka –
på allt som drömmer galenskap och vaknar i svett?

II.
Gå knyt dej i skuggan, gosse,
och sov under svala trän,
och hölj ditt arma huvud,
för bett från flygande fän!
Och skälls du för en latmask,
så ge gott igen:
”Ni pressar er framåt mot graven,
med bekymmer varenda dag –
jag ligger i lundens svalka
och bara väntar, jag.”
(Dan Andersson, Kolvaktarens Visor)flowers-188076_1280

 

EDS/HMS=Den felande länken

Reblogg

Lite tankar som väcks av ytterligare ett mycket bra inlägg av dr Eric Ronge
Här återfinns de medicinska förklaringarna till de upplevelser som beskrivs i trilogin om den lata flickan. Hur är det att vara barn med EDS/HMS?
Tre generationer (minst) med överrörlighet och svår smärtproblematik. Smärtan ser olika ut hos det tre. (Mor, dotter och dotterdotter). Det tycks som om problematiken med överrörlighet och smärta blivit sämre generation efter generation.
Tack dr Eric Ronge för ett klargörande inlägg om överrörlighet och långvarig smärta.
//Piia-Liisa

young-woman-1178146_1920
Överrörlighet?                                                           (Bildkälla: Piaxbay.com)

Dr Eric Ronge

Läser man stora arbeten om kronisk smärta så avhandlas först och främst smärttillstånd som går att härleda till påvisbara skador eller sjukdomar. Sedan kommer man in på kronisk smärta där ingen påvisad avvikelse har kunnat påvisas.  Dit hänför man fibromyalgi och oklara smärtsyndrom.  Man pratar om symptomdiagnoser, dvs patientens beskrivning ligger till grund för diagnosen.

Det här är inget som läkare gillar, i alla fall inte om man är skolad till att alltid kunna relatera ett sjukdomstillstånd till vedertagna studier och objektiv diagnostik.  Inom läkarkåren är man synnerligen skeptisk till svåra smärttillstånd där alla undersökningar visat normala förhållanden. Då måste det sitta ”i skallen” vill man påskina. Ja, man trodde det förr i tiden innan fenomenet sensitisering m m kunde påvisas under 90-talet. Men många läkare har ej hängt med i utvecklingen.

Dessa patienter upplevs mycket frustrerande för ingen vill känna sig manipulerad och utnyttjad.  I en studie som rangordnade olika diagnoser efter prestigevärde hamnade fibromyalgi längst…

Visa originalinlägg 557 fler ord

Har du verkligen så ont?

fireworks-728527_1280
När smärtan exploderar i kroppen…

Kanske kan rubriken tyckas märklig. Men det är en fråga jag fått många gånger från framförallt läkare. Ibland formulerad som ett påstående: ”Du kan inte ha så ont”. Vissa läkare anser sig kunna bedöma hur ont jag har. De ifrågasätter min smärtupplevelse och följden blir inte alltför sällan den bedömningen att jag egentligen inte söker akutmottagningen på grund av min smärta. Istället blir läkarens bedömning att jag egentligen har abstinensbesvär och vill ha mer av de opiater jag har som smärtlindring. Dömd, på förhand och utan några egentliga belägg för det, som läkemedelsmissbrukare.

För så ont som jag säger att jag har, kan jag inte ha enligt dessa läkare. Då skulle jag uppvisa andra symtom. Symtom på svår akut smärta. De symtom jag har ”räcker inte till” och misstolkas som abstinens alternativt som överdosering. Båda tolkningarna förekommer. Ingen av dem är med sanningen överensstämmande.

injection-519388_1280

När jag kommer med ambulans till sjukhusets akutmottagning har jag så ont som jag säger att jag har. Överrörligheten har hos mig övergått till en slags låsning så att jag blir som om jag vore förlamad från midjan och ner. Varje rörelse gör då fruktansvärt ont. Så ont att jag själv inte förmår röra mig. Den smärtlindring jag har hemma räcker inte längre. Jag behöver hjälp.

Jag vill passa på att dela Dr. Eric Ronges utomordentliga blogg om EDS/HMS. Dr Ronge skriver framförallt om barn och unga med denna sjukdom, men mycket äger sin giltighet även på oss som för länge sedan passerat denna tid i våra liv. Kanske har vi barn och eventuellt även barnbarn med denna sjukdom. cardiac-217140_1280
Foto: Arkivbild Pixabay.com

 

Dr Eric Ronge:

Ja, dom är många. både bland lekmän och inom sjukvården.

En orsak är att det ständigt betonas så mycket kring enbart överrörligheten. Alla har då träffat mycket överrörliga individer som aldrig/sällan har ont. Alltså, överrörlighet inget att fästa sig vid anser man.

Visst! så är det. Överrörlighet/hypermobilitet är så pass vanligt i befolkningen att man inte kan betrakta det som en allvarlig riskfaktor generellt. Vi har akrobater och dansare som drar nytta av en flexibel kropp, men det har också visat sig att vissa av dem faktiskt får  smärtproblem som kan lägga krokben för karriären.

En mycket flitig och produktiv forskare kring allehanda smärtproblem hos unga människor är Marja Mikkelsson med medarbetare i Tammerfors Finland.

1996 publicerade hon följande artikel. Joint hypermobility is not a contributing factor to musculoskeletal pain in pre-adolescents.

Men samma forskargrupp  konstaterar nu att hypermobilitet är starkt förknippat med kronisk smärta hos unga människor.
Risk factors for development of non-specific musculoskeletal pain in preteens and early adolescents: a prospective 1-year follow-up study
där följande kan läsas ”…recently we have identified hypermobility as a strong contributing factor for long-term persistence of musculoskeletal pain in Children.”

Detta samband kommer fram då man studerar en grupp unga människor med ”kronisk smärta”.  Man finner då att överrörlighet är mycket vanligare än hos andra.

Enligt min erfarenhet är den ”synliga” överrörligheten och Beightonpoängen ej det primära för att ställa EDS-ht/HMS diagnos –  utan övertygande ärftlighet, subluxationer som ibland kan vara relativt diskreta plus kroniska smärtor och ofta inslag av kronisk trötthet, det är de huvudsakliga argumenten som jag anser talar för ett hypermobilitetssyndrom     d v s EDS-ht/HMS, ja kan vara den klassiska typen också.

Hoppas nu att ett sådant synsätt kan vinna gehör vid kommande världssymposiet om EDS i maj, så att vi kan fasa ut de missledande gamla kriterierna.

Hoppfullt är också följande artikel ang EDS-ht och smärta, nyligen publicerat av expertteamet i Ghent, ”EDS forskningens Mecka”.
Chronic pain in patients with the hypermobility type of Ehlers-Danlos syndrome: evidence for generalized hyperalgesia.

anar lite morgonluft…!”

Dr. Eric Ronge

 

Tack till Dr. Eric Ronge
//Piia-Liisa Pisal

sunrise-209146_1920
Soluppgång