När smärtan tar makten

pain-3009613_1920
Alla har vi någon gång upplevt smärta. Det kan vara allt från blindtarmen till brutna ben, ryggvärk, getingstick och mycket annat. I de allra flesta fall klingar smärtan av när skadan läker. Även ”ryggskott” och ischias-smärta självläker ofta efter några jobbiga veckor eller kanske några månader beroende på orsak till skadan. Likaså kan sjukdomar som kräver operation läka ut. Den akuta smärtan klingar av och går allt bra kan man återgå till ett någorlunda smärtfritt liv efter rehabilitering. Men det är inte alltid så.

Tivedstrollen Naturens konstverk 2
Precis som tallen förblir krokig finns smärtan som aldrig läker ut.

Med vissa skador och sjukdomar följer smärtor som aldrig läker ut. Vi vet – alla vi som går med långvariga smärttillstånd att vi på något sätt måste anpassa våra liv efter smärtan – för smärtan är inte anpassningsbar. Men hur gör man det?

disabled-397192_1920
Anpassning?

Smärtan invaderade mig och tog hjälp av tröttheten. Dessa parhästar kan förstöra det mesta. Det började redan tidig natt med att smärtan väckte mig.  Jag tittade jag på TV eftersom jag inte kunde sova. På så sätt kom större delen av natten att tillbringas vaken i sängen. Då var smärtan under kontroll om än inte borta. Somnade till på morgonkvisten och vaknade några få timmar senare lite piggare, men det höll inte någon längre tid.
people-3190085_1920
Tröttheten och smärtan under natten tog de två följande dygnen. Första dygnet sov jag av ren utmattning men det var kort sönderhackad sömn som inte gav någon vila och som snarare förstärkte än lindrade smärtan. Det andra dygnet lyckades jag bara slumra till enstaka korta stunder och så var jag inne i den negativa spiral där trötthet och smärta förstärkte varandra. Lätt att komma in i och svår att ta sig ur.

Tivestrollen trött fågelmamma eller pappa
Tröttheten tär 

När smärtan är som värst tappar jag kognitiva funktioner såsom tal och tankeförmåga. Jag hör vad som sägs, men förmår inte svara. Vid dessa tillfällen klarar jag inte att förflytta mig eller ens röra på mig. Den molande smärtan finns alltid med. Den är inte så intensiv men släpper å andra sidan aldrig taget. Den går att likna vid vattendroppen som hela tiden droppar på samma ställe på stenen. Efter timmar skapar denna lågintensiva smärta en desperation som är svår att beskriva.

319215_2141695674743_8049127_n
Desperation

Utöver grundsmärtan tillkommer den smärta som uppstår om jag gör en rörelse som min kropp bestämt sig för är farlig, och som får kroppen att slå på stora alarmsystemet. Det behöver inte innebära att det är någon form av skada, men kroppens smärtsystem tolkar signalerna från det onda området som om det vore en allvarlig vävnads- eller skelettskada.

away-754081_1920
Igår kom jag förbi hindren…

Hur kan jag tala om och få min omgivning att förstå att smärtan ser olika ut från morgon till kväll, från dag till dag. Det jag utan problem klarade i går kan vara helt omöjligt idag. Hur kan någon förstå, som inte själv varit där, att höga ljud och en rörig miljö kan trigga smärtan i min kropp så att jag bara klarar av att umgås med andra korta stunder? Hur kan någon förstå att jag inom loppet av några minuter på grund av en minimal felaktig rörelse kan gå från pigg och talbar till så pass smärtpåverkad att jag inte kan röra mig eller ens prata själv? Jag har stundtals svårt att förstå det själv!face-65058_1920
Smärtan har fattat sitt grepp och det är bara att acceptera. Mediciner hjälper men gör mig långt från smärtfri. Att jag kan sitta vid datorn beror på att skärmen sitter på en arm ovanför sängen och att jag har ett mycket lätt tangentbord i mitt knä. Min största önskan är att klara mig själv på alla sätt. Nu gör jag inte det, men jag är glad över den hjälp jag får av hemtjänsten som bidrar till att jag kan leva ett gott liv. Hemtjänst, hemsjukvård och bostadsanpassning av min lägenhet möjliggör eget boende och ger mig känslan av att vara en del av samhället.

thermometer-1539191_1920
Smärta och sjukdom är en del av mitt liv, det kommer det alltid att vara, men de kommer aldrig att få bli mitt liv. Det finns så oändligt mycket kvar att uppleva, trots funktionsbegränsningarna som följer.
Tivedstrollen sommar och grönska
Ovanstående bygger på en text jag skrev för fem år sedan. Då kunde jag fortfarande gå inomhus utan stöd till största delen. Utomhus gick jag med rollator, om än stapplande. Idag är jag beroende av elrullstol oavsett var jag är. Men trots allt mår jag bättre idag än vad jag gjorde när jag skrev grundtexten. Ett exempel är sömnen. Jag har nu insett att det inte lönar sig att kämpa emot kroppen varför jag sover när jag kan istället för att sova efter klockan.

Tivedstrollen Åsebol +17 gr mars 1990 -20 mars 2013
Reflektera och kommentera gärna. Hur det skulle gå att t ex arbeta med ett vanligt lönearbete under dessa premisser? Lägg till den depression och ångest som drabbar många smärtsjuka – just för att man inte längre kan det man kunde förut. Intelligensen och viljan att arbeta kvarstår. 

Foto: Naturbilder – Tivedstrollen Per Svensson och Marina Pettersson
Desperation – Privat med modellens godkännande för publicering
Övriga inklusive teckning – Pixabay.com Creative commons
Visningsbild:
eye-1210172_1920

Annonser

Adventsfrid och julstress

Jag önskar att jag hade haft orken att skriva en helt ny bloggartikel nu till Adventstidens början. Tyvärr vill varken kropp eller huvud vara med. Därför rebloggar jag 2016 års artikel skriven i Adventstid. Alla bilder i artikeln är från Tivedstrollen, dvs Per Svensson och Marina Pettersson

Advent står för ankomst. Idag är det kanske julens ankomst vi ser i första hand och som många väntar på. Men det är Jesu intåg i Jerusalem som vi firat idag, den 3 december 2017 i våra kyrkor. Jag saknar den festen som Första Advent är i kyrkan – Nyårsfesten. Glädjens fest. Ofta med trumpeter, körer och massor av sång och musik. Jag saknar också den glittrande snön en eftermiddag då solen är på väg ner och adventsljusen tänds i fönstren och på fasader, i träd och utomhusgranar.

Jag tackar er alla som läser och följer bloggen, trots den oregelbundna uppdateringen. Ni ger mig hopp – och det är stort för mig.

TACK ❤
GLAD ADVENT
//P-L

…och så en länk med lite musikalisk lek med Voglers Hosianna Davids son  Därefter en traditionell adventssång.

 

Livets skiftningar - från ett annat perspektiv

Som motvikt mot julstress vill jag idag bjuda på vackra vinterbilder. Bilder som inger lugn. Men skogen är levande och vem vet vilka som vistas där? Lite mystik bjuder fotograferna på även idag.

pers-30-nov-15-1
Adventstiden, som för många innebär en tid fylld av stress och jäkt. Julhandel, klappar och julmat och julbak. Helst hemlagat. Samtidigt är det avslutningar, Luciatåg, julbasarer och mycket annat. Tiden fram till jul må vara en väg, men knappast en väg där vi hinner stanna upp och bara njuta. Tanken att bara släppa taget och låta helgerna komma utan att stressa sönder sig känns behaglig, men är kanske ouppnåelig för många. Trots detta, vandra med mig och låt adventshelgerna bli fridsamma andningshål på vägen till jul.

Kan det vara Tomtemor som Per Svensson lyckats fånga på bild? Trots att julen står för dörren tar sig Tomtemor tid till en skogspromenad. Du som kan och har möjlighet –…

View original post 630 fler ord

Några stänk av sommarminnen från igår

Nu är det sommar. Lill-Babs hälsar sommaren välkommen.

Även om det regnar och är kallt, har sommaren kommit. Carl-Antons visor om de solgula maskrosorna och om kylskåpskall fil med blåbär beskriver minnet av somrar som passerat.
pers-oktoberbilder-24-2016
Här har blåbären överlevt sommaren, men visst lockar de fortfarande? (Foto: Per Svensson)
Men även den sommar vi har här och nu. Jag vet inte om blåbären börjat mogna ännu, kanske är det ett par, tre veckor kvar till dess vi kan plocka färska bär. Att bryta blåbärsris fullt med blåbär och äta dem direkt är en sak jag gjort så länge jag kan minnas. Nu är det just – minnen.

gk-maskrosor
Visserligen ingen maskros, men sommarvacker ändå. (Foto: Göran Kangedal)

Sommar – så många minnen bara ordet i sig väcker. Evighetslånga sommarlov med bad, brännässlor och myggor. Visor av våra stora poeter och kompositörer. Idag kanske de skulle kallas för ”singer/songwriter”. Evert Taube, Cornelis Vreeswijk, Lasse Berghagen och många, många fler både äldre och yngre. Vita Bergen, Skansen och Liseberg. Alla har de haft eller har sommarprogram. Visor för både stora och små. För mig är Gyllene tider fortfarande ny musik, men inser att det var 40 år sedan ungefär som de var just nya. Men Sommartider håller än, eller?

Sommarmusiken och Skansen är oskiljaktiga och med Evert Taubes musik och två kända artister som spexar till det gör genast sommaren roligare.

Carl-Anton på Vita Bergen väcker minnen. Artisterna som passerat är många, och många är är de som gått ur tiden. En av de stora var just Cornelis Vreeswijk. Här sjunger han om Cecilia Lind och hur dragspel och bas hörs från Öckerö loge. Dans och sommar hör ihop.

Dans utomhus. På bryggor, i parker och logar. Jag hade en önskan att lära mig dansa, men fick inse att det inte var min musik, så att säga. Med instabila leder är det svårt att att hålla rätt på både ben, armar och takt. Men det har inte hindrat mig från att någon gång ibland följa med när vänner åkt för att dansa.

Tivedstrollen Folkets Park
Tivedstrollen har hittat sommarens dans i Mariestadstrakten. (Foto: Tivedstrollen)
Som synes så dansas det fortfarande i Folkets Park. Genom åren är det många generationer som dansat i parker och på logar. Och vem vet – kanske en och annan även funnit sin livskamrat i Parken? Är det någon av läsarna som gjort det får ni gärna skriva och berätta för Livets Skiftningar. Dansen har förändrats genom åren. Lasse Dahlquists Dans på Brännö brygga är inspelad för drygt 50 år sedan.

Men trots att mer än ett halvsekel skiljer musiken åt så är nog mycket av känslan densamma. Att åka för att dansa, träffa nya och gamla vänner, ha roligt en skön sommarkväll. Njuta av både musik, sällskap och kanske också landskapet i dansbanans närhet. Är det riktigt varmt kanske ett kvällsdopp i en närbelägen sjö. Om inte knott och mygg sätter hinder i vägen.
Tivedstrollen Vänern Mariestad
Vänern visar sin vackraste sida. Och det går säkert att hitta en badplats för ett nattdopp efter dansen. (Foto: Tivedstrollen)
Njut av sommaren. Själv tycker jag att den blir kortare för vart år som går. Det evighetslånga sommarlovet som för mig inföll under 1970-talet är borta sedan länge. Men minnena lever kvar. En del av musiken jag lyssnade till har jag delat i denna artikel. Bad utomhus så fort tillfälle gavs. Om det var varmt eller kallt i vattnet spelade inte någon roll. Inte sällan badade vi i skogstjärnar likt dessa med en bra bit att gå innan vi kom fram.
Tivedstrollen sommarskog m stenmur 3

Tivedstrollen skogstjärn i sommarskrud 3Stigen fram till skogstjärnen. De små badplatserna som bara lokalbefolkningen känner till som regel. Nackdel om det är lite sankmark i närheten är just mygg och knott och andra stickande insekter. (Foto: Tivedstrollen)
Så har vi då njutit av sommaren med alla våra sinnen. Lyssnat till musik, klappat takten, dansat, badat i sommarnatten. Smakat av sommaren med blåbär och kylskåpskall fil. Kanske luktat på pionerna som vi ofta hittar i äldre trädgårdar. Min förhoppning är att ni liksom jag kan låta ord och ton väcka just era minnen av somrar för länge sedan men också här och nu.
Njut av sommaren!

Foto: Tivedstrollen Per Svensson och Marina Pettersson

Berätta gärna om dina sommarminnen. Nya, gamla eller drömsommaren. Om den förblev en dröm eller blev verklighet spelar ingen roll.

TACK Tivedstrollen för vackra bilder.
Visningsbild:
Tivedstrollen pioner i knopp
Foto: Tivedstrollen

När ingenting fungerar

summerfield-336672_1920
När ingenting fungerar, när allt jag vill bara blir till – ingenting. Vad händer med mig som individ i dessa stunder? Vad händer i stunden och vad händer på sikt? Dessa frågor har jag nu under snart fyra månader haft anledning att fundera en hel del över. Från början trodde jag att min trötthet och oförmåga var en kortare tillfällig svacka. Sett ut ett livsperspektiv kan det fortfarande eventuellt vara så, men sett ur ett här och nu perspektiv är det en för mig lång period. Jag har så många tankar, så många planer på vad jag vill göra men som inte är genomförbara just nu. Just nu – när ingenting fungerar!

pers-oktoberbilder-60-tiveden-2016
Tiveden (Foto: Per Svensson)

Kanske undrar ni över varför jag illustrerar detta med bilder hämtade från naturen. Det finns en enkel förklaring. Naturen, och som ni kanske vet, specifikt skogen, är min kraftkälla. Till det kommer djuren och framförallt hundar och hästar. Utöver djur och natur finns den andliga delen i form av min kristna tro, sång och musik av de mest skilda slag. Där har jag mina energikällor. Dan Anderssons ”Vårkänning” i en ny tappning speglar delar av min tro och känsla för naturen.
notebook-1207543_1920 - kopia
Och så att skriva. Den djupa drömmen om att någon gång bli författare. En dröm som säkerligen har funnits med mig i över 40 år. Men det är först nu jag vågat lyfta på locket och ta fram den. Livets Skiftningar blev som en underbar väg. Responsen från er som läsare överväldigade mig. Tidigare hade jag skrivit mycket poesi, men nu kunde jag utveckla prosan. Jag kunde använda min fantasi, min förmåga att känna in och tänka mig in i olika situationer. Lyckan över att beskriva både ljuvt och lett, fiktion och verklighet var och är underbar. Och så slår smärtan till. Mina händer vill inte, tanken blir oklar, ögonen gör texten suddig… Men drömmarna finns kvar.

mp-lupin-bla
Ruin och Lupin (Foto: Marina Pettersson)

Precis som när de första stenarna lades till byggnaden på bilden för många år sedan finns min grund kvar. Bildens symbolik blir så tydlig på något vis. Lupiner sågs säkerligen en gång som unika, vackra och sällsynta växter. Idag är de nog betraktade som ogräs. Men de kommer åter, år efter år. De vägrar dö. Samma med det jag anar är en ruin. Den vägrar också dö. Jag vet inte var den finns, jag vet inte vad det varit. Troligt är att det växlat genom alla år den funnits. Men jag kan med hjälp av min fantasi spinna en historia kring ruinen och Lupinen. En historia som inte behöver ha någon annan verklighetsanknytning än att fotografen fångade ett ögonblick någon gång i början av sommaren 2016. Den historien, eller någon annan, skrivs inte idag då temat är ett annat. Men kanske nästa gång. Vem vet?
nature-669592_1920
När ingenting fungerar. Mina händer känns just nu som om någon  försökt krama dem sönder och samman. Tanken blir alltmer oklar och jag är förvånad över att jag ändå lyckats skriva omkring 500 ord. Jag vet att jag får betala ett högt pris för detta. Jag klarar det endast tack vare adekvat medicinering. Utan den hade det blivit just ingenting. Jag har medvetet kört över min kropp och även min tankeförmåga. Förhoppningsvis kommer den dagen då jag kan skriva en bloggartikel på temat ”Nu när det fungerar”
blue-anemone-1194385_1920
Visningsbild:

pers-bastun-i-ljungas-4
Del från en bastu. (Foto: Per Svensson)

TACK Marina Pettersson och Per Svensson för vackra bilder tagna i trakterna kring Norra Vättern. Övriga bilder är hämtade från Pixabay.com.
Kommentera gärna!
//P-L

Smärtsamt hantverk

Händer, fingrar, hantverk. Kan det kallas för hantverk att skriva? Reflektioner kring händernas betydelse är inte nytt på Livets Skiftningar. Men händerna är så centrala, så viktiga, därför återkommer detta tema i dagens artikel. Livets Skiftningar har dessutom celebra gäster idag. Vilka? Det får bli en liten överraskning.

hands-1947915_1920
Händer

Anledningen till dagens tema är mina händer. Händer som när jag skulle skriva igår var så stela och smärtande att det inte ens var möjligt att skriva. Det är inte bra idag, men med smärtstillande finns det en förhoppning om att klara av att skriva en artikel, trots allt.

hand-1362175_1920
Att hålla en penna är nästintill omöjligt!

När händerna blir så påverkade av smärta och stelhet att de mest vardagliga ting kräver koncentration och därtill tankeförmågan påverkas negativt blir det svårt att skriva en bra bloggartikel. Orden försvinner framför ögonen på mig. Trötthet och smärta går hand i hand och det är frustrerande när viljan finns, men kroppen sviker. Inte en gång, inte två eller tre gånger, utan gång efter annan. Till slut tar ändå viljan överhand och skrivandet återupptas. För det går inte längre att vänta ut smärtan om det ska bli en artikel. Höger handled har lämnat in en protest, men eftersom den ogillas skrivs det iallafall!

justitia-421805_1920
Protesten ogillas!

Innan jag började få stora problem med mina händer tänkte jag inte särskilt mycket på hur beroende jag var av att ha fungerande händer. Problemen kom smygande med ömma handleder som gjorde vissa moment lite svårare. Men läkarundersökning visade inte på några allvarliga problem. Det var viss olikhet i styrka där vänsterhanden var den starkare (och är så fortfarande). Min tvåhänthet har genom åren blivit alltmer uttalad. Att använda båda händerna blir allt vanligare och framförallt nödvändigt. Höger hand försämras stadigt.

 

coffee-1839750_1920
Att hålla i muggar, glas, bestick och annat blir bara svårare. 

Det är svårt att hålla i saker. Det är svårt att skriva. Olika hjälpmedel gör det trots allt möjligt att klara en hel del själv, trots det faktum att jag är helt beroende av hjälp för att klara vardagen. Det som stör mest är inte det vardagliga som att behöva hjälp med mat och dryck. Det är att jag har så svårt att skriva som är jobbigast. Jag har nu bloggat exakt ett år. Den 14 januari började jag skriva mitt första blogginlägg och under 2016 har jag skrivit över 230 artiklar. Som det är nu har jag svårt att skriva en artikel/vecka som jag haft som mål den senaste tiden. Det svider. Men jag tänker inte ge upp.

Livets Skiftningar har varit och är en källa till stor glädje. Min önskan är att kunna fortsätta blogga 2017 också.

Bloggandet ger mig så mycket. Det är roligt att skriva. Kontakten med andra bloggare och med er som läser sporrar mig att fortsätta. Det är alla ni som gör bloggen. Likaså kontakten med er som har hand om de de underbara FM-hundarna. Det gör mig alltid lika glad att läsa och få förmedla era bilder och texter. Samma gäller för ”mina” fotografer. Att få spinna en historia kring några bilder eller titta på hundarna och läsa mattes berättelse. Jeck låter hälsa att han har massor att berätta, men vill nog helst få en egen artikel då. Livets Skiftningar ska fråga matte. Ja. Jeck, jag måste fråga matte först. Det är absolut inte onödigt. Ja, ja, Jeck och jag är nog inte riktigt överens om detta. Sedan utifrån bilden tänka mig in i hundens värld. Detta gör bloggandet till en härlig upplevelse som jag så gärna vill dela med er alla.

fm-jeck-och-matte-skurar-1
Jeck är sur, arg, ja nästan rasande på matte!!!!!   (Foto: Ulla-Britt Ledin)

Jeck berättar mycket upprört , nästan så att han stammar, så arg är han. Matte har slängt han finaste och allra godaste boll i skurhinken. Bollen blir ren och dessutom luktar och smakar den citron.
– Men Jeck, jag tror att det var ett misstag att matte tappade bollen i hinken!
Nehej – det köper inte Jeck alls.

fm-jeck-och-matte-skurar-2
Jag kan inte ens ta upp bollen i detta citronstinkande vatten. Förstöra min boll… (Foto: Ulla-Britt Ledin)

Att Jeck och matte inte är överens just nu är lätt att konstatera. Och han har mer att berätta, men som sagt, i en egen artikel. Men att skura golv får nog matte göra utan Jeck fortsättningsvis.

Avslutningsvis sång och bild som minner om gångna tider:

pers-bertil-boos-stuga
Bertil Boos stuga. (Foto: Per Svensson)

Bertil Boo var från Askersundstrakten och fotograf Per Svensson har tagit denna fina bild på stugan. Visst kan ni höra honom sjunga om ni lyssnar noga! Själv är jag lite sentimental och blir lite lätt rörd när jag hör vissa gamla sånger som När ljusen tändas därhemma. 

Tack till mina gäster Jeck och Bertil Boo och till Ulla-Britt Ledin och Per Svensson som såg till att de kunde komma till Livets Skiftningar. Vilka gäster och teman vill ni som läsare möta? Berätta gärna!

På gång…

pieces-of-the-puzzle-592798_1920-1
När händer och fingrar protesterar blir det svårt att skriva, tyvärr. Men jag kämpar med en artikel som jag hoppas ha färdig i början av veckan.

Dessutom är min förhoppning att kunna göra någon form av sammanfattning av 2016. Den 14 januari förra året skrev jag mitt livs första bloggartikel och det händer mycket på ett år!

Väl mött i veckan som kommer. Några vackra naturbilder från Askersundstrakten får avsluta. Fotograf: Per Svensson
pers-askersund-alsen-12-jan
pers-askersund-8-jan

PS! Ikväll, tisdag 17 januari, passerade Livets Skiftningar 50000 visningar! Stort TACK till er alla läsare ❤
//P-L

Vintervärk och vinterverk

pers-promenad-trettondagen-2017-15
Sundsbron, Askersund (foto: Per Svensson)

Nu, när  vinterns alla helgdagar har passerat, kommer Kung Bore och intar landet. Med snö, gnistrande träd, sträng kyla och sprängande värk i större delen av kroppen. Vintervärk och vinterverk får bli temat för denna artikel. Vinterverk är det som de duktiga fotograferna jag har förmånen att få samarbeta med visar upp genom foton från både Umeåtrakten och från trakterna kring Norra Vättern. Äntligen har snön kommit till oss och lyser upp dagarna. Dessutom märks redan att dagarna blivit längre. Klockan femton var det fortfarande ljust ute, även om det gick att ana skymningsljuset.

mj-7-januari-2017-soluppgang-savar-5
Solnedgång utanför Umeå (Visningsbild, foto: Privat) 

Med snön kom också kylan och med den värken. En smärta som slog till långt hårdare än vad jag ens kunde ana. Konsekvenserna har bland annat blivit att detta inlägg skrivs idag, söndag den åttonde januari, istället för som planerat, torsdag kväll det vill säga Trettondagsafton. Men det sägs att den som väntar på något gott väntar inte för länge och min förhoppning är att ni som läsare har överseende med fördröjningen. Det tar tid och det gör ont att skriva. Men det är så roligt. Därför envisas jag med att försöka sätts samman ord och bild till en artikel. Jag hoppas av hela mitt ❤ att den tilltalar er!

mj-7-januari-2017-soluppgang-savar-2
Skymning utanför Umeå (foto: Privat)

Smärtan i kroppen fortsätter sätta käppar i hjulen. Efter en stunds arbete med artikeln gör det så pass ont i både händer och kropp att en paus blir nödvändig. Det går inte att koncentrera sig, hur gärna jag än vill. Det blir att fylla på med smärtlindrande mediciner och invänta effekten av dem. När medicinen väl haft effekt fortsätter skrivandet. Tack och lov för att behovsmedicinerna har avsedd effekt. Smärtfrihet är en utopi, men den kapar toppen av det onda iallafall. Jobbigast är att händerna inte vill samarbeta. Huvudvärk påverkar också förmågan att sätta samman ord och bild. Ständigt denna smärta som gång efter annan gör att jag inte kan göra det jag allra helst vill.

pers-promenad-trettondagen-2017-17
Det var en slåttermaskin… (foto: Per Svensson)

Bilden av slåttermaskinen kan bli en bild av kroppen och smärtan. En gång väl fungerande kunde den underlätta arbetet med slåtter. Tänk vilken skillnad att ha en maskin istället för att slå med lie. Men tekniken utvecklas och den mekaniska slåttermaskinen blir undanställd. De små åkerlapparna kanske inte ens slås längre utan tillåts att växa igen. Maskinen står som en påminnelse. Idag är min kropp som den översnöade slåttermaskinen. Till stor del obrukbar. Allt som förut gick att göra är idag bara en önskedröm och minnen. Inte nog med att maskinen passerat bäst-före-datum, den står också ute i helt fel årstid. Vemodigt. Hur ska en trasig kropp kunna prestera?

pers-promenad-trettondagen-2017-1
Den lilla gården som slåttermaskinen en gång tillhörde (foto: Per Svensson)

Med hjälp av omtanke och envishet kan även den trasiga kroppen fylla sin funktion. Vem vet, kanske rentutav den översnöade slåttermaskinen skulle kunna fungera om den togs om hand och rengjordes, lagades och smörjdes. Den blir aldrig som ny, men kan kanske fylla någon funktion. Den fyller en funktion redan nu, översnöad och övergiven. Den fick tjäna som en bild av en trasig och värkande kropp.  Dessutom visar den ett stycke historia som nu av många glömts bort. De små torpen med lite åkermark och lite skog är nästan helt borta. Stugorna kan finnas kvar som sommartorp medan marken köpts upp av större gårdar. De små styckena har skogen ibland tagit tillbaka. Men visst ser det rart ut när marken är frostigt vit och det ryker ur skorstenen? Vinterverk.

mj-7-januari-2017-soluppgang-savar-1
Utsikt från ett fönster (foto: Privat)

Ser ut genom fönstret och konstaterar att det är väderomslag på gång. Igen. Temperaturen har stigit med över 10 grader under dagen och närmar sig nollstrecket. En orsak till att kroppen bråkar med mig. När vädret är instabilt påverkas kroppen negativt och värken blir mer påtaglig. Vintervärken. Så går tankarna fram och åter så här dryga veckan in på ett alldeles nytt år. Hoppet om att snön ska få fortsätta lysa upp dagarna och att vi ska få ha kvar vinter ett par månader till finns. Låt åtminstone barnen få ett ordentligt sportlov med vinteraktiviteter under februari. Titta och njut av bilder tagna under trettonhelgen och låt oss glömma vintervärken till förmån för vinterverken!

mj-7-januari-2017-soluppgang-savar-3-bar
Utsikt från fönstret (foto: Privat)

Vintervägar och vinterlandskap (foto: Per Svensson)

Med dessa bilder av det vackra vintermörkret tagna av fotograf Per Svensson önskar jag alla läsare en god fortsättning på 2017.
Berätta gärna om dina tankar och erfarenheter av vinter och snö. Vad betyder vintern för dig? Kanske hör du till de väderkänsliga?

mj-7-januari-2017-soluppgang-savar-3
Lite mer snö i Umeåtrakten än omkring norra Vättern. (foto: Privat)

Tack till fotograferna Per Svensson och fotograferna från Umeåtrakten som själva valt att få vara anonyma.

 

 

 

Nyår

FM Lissa får representera nyår och den förändring som nyår innebär.
fm-lissa-3-okt
Smaka på ordet Nyår. Ett ord fyllt av hopp, löften, förväntningar. Ett ord som få förblir oberörda inför. Samtidigt som vi lämnar det gamla bakom oss går vi mot något nytt. Min förhoppning är att det nya ska kunna ses med hopp och glädje, även om jag vet att verkligheten inte alltid är så. Det är inte alla förunnat att kunna glädja sig åt ännu ett nytt år. Men den dagen jag slutar hoppas lovar jag att sluta skriva. För oavsett hur mörk tillvaron än kan te sig, så vill jag se en strimma hopp. Någonstans finns ljus i en mörk och kall värld.

sunset-202380_1280
Mörker och ljus då kväll går mot natt. (arkivbild)

En tillbakablick på året som gått ger vid handen att det har funnits mycket smärta. Livet har inte alla gånger visat sig från den vackra, lekfulla, sköna sidan. Sjukdomar, ensamhet, mobbning och mycket annat har jag skrivit om. Men trots tunga och jobbiga inlägg har jag haft förmånen att få skriva om det som ligger mig varmt om hjärtat. De älskade bruks- och tjänstehundarna.

fm-jeck-och-kycklingarn-160629-1
Jeck (foto: Ulla-Britt Ledin)

Utan dessa vackra och intelligenta hundar och de fantastiska personer som har hand om dem, som fodervärdar/ägare, hade inte Livets Skiftningar varit vad den är idag. De bilder som publiceras idag har varit publicerade i tidigare inlägg och är favoriter i repris. Min förhoppning är att få fortsätta följa era fantastiska hundar även under 2017. Tyvärr kan det troligtvis inte bli i samma omfattning som tidigare, men jag hoppas kunna skriva några artiklar iallafall. Och nya hundar med matte/husse är varmt välkomna att hälsa på hos Livets Skiftningar!

fm-lissa-pa-besok
FM Lissa (foto: Pia Mattsson)

Ida Östl

fm-lissa-pa-stranden-forsta-gangen-18-aug-bild-1
FM Lissa på stranden (foto: Ida Östling)

Jeck och FM Lissa får vara representanter för dessa hundar i denna artikel. Två härliga hundar jag hoppas få skriva mer om, precis som min önskan är att följa upp andra hundar som medverkat under året som gått. Men det får bli en separat artikel.

FM Jeck arbetar i skogen 17 juli bild 4
Jeck arbetar i skogen (foto: Ulla-Britt Ledin)

Så lämnar vi 2016 bakom oss. Det gamla och allt som varit. Som när Jeck på bilden ovan tar ett gammalt träd för att låta det följa med och bli till något nytt. Så kan vi använda våra erfarenheter och kunskaper i nya sammanhang. Vi behåller det som är bra, gör om en del och kanske också skapar något helt nytt.

anne-kanarieoarna-13-blomma-nov-16
Blomma från Kanarieöarna (foto: Anne Karlsson)

Precis som blomman ovan, som är helt ny för mig men vardag för andra, kan vi dela ljuvt och lett, glädje och sorg och våra olika erfarenheter med varandra. Varje möte kan lära mig något nytt om jag är öppen för det.

pers-naturligt-fotglas-skogen-10
Naturliga former (foto: Per Svensson)

Ibland kanske vi finner ett fotglas i ett träd, men för att upptäcka det krävs ett sinne mottagligt för det oväntade. Jag hoppas att 2017 blir ett bra år. Ett år där vi får möta både det oväntade och det väntade, förutsägbara. Med ytterligare några vackra bilder önskar jag er alla ett riktigt Gott Nytt År!

vipers-bugloss-1176090_1920
Blåeld, Gotland (arkivbild)
anne-kanarieoarna-10-efterratt-nov-16
Efterrätt (foto: Anne Karlsson)
pers-frost-31-oktober-1
Grönska under frosten (fot0: Per Svensson)
pers-oktoberbilder-23-2016
Fyrverkeri i skogen (foto: Per Svensson)

TACK till alla som under året som gått gjort det möjligt för mig att hålla Livets Skiftningar levande. Jag riktar mitt tack till alla fotografer som så generöst lånat ut bilder till bloggen. Likaså till er fodervärdar/hundägare ett varmt tack för att ni delat med er av era underbara hundar. Era berättelser och texter betyder så mycket, precis som alla underbara foton.
Tack till alla ni som på olika sätt bistått med kunskap om att blogga. Er erfarenhet har varit ovärderlig för mig som nybörjare. Sist men inte minst – tack till alla följare och läsare. Jag hoppas på fortsatt gott samarbete med er alla.

christmas-eve-436138_1920
Nyårsljus (arkivbild)

 

Gott Nytt 2017

 

God Jul!

mj-23-dec-16
Jul i Umeå-trakten. (foto: Privat)
Det blir en vit jul på en del håll i landet. Det har Livets Skiftningar fått fotobevis på! På många andra håll lyser snöns med sin frånvaro. Men julstämning beror på så mycket mer än snö. Livets Skiftningar vill passa på att önska alla sina läsare en riktigt God Jul med några härliga julbilder och samtidigt tacka er alla. Utan läsare – ingen blogg.
mp-liseberg-4
mp-liseberg-2
mp-liseberg-3
Jul på Liseberg (foto: Marina Pettersson)
background-1742035_1920
”Det strålar en stjärna…” (arkivbild)
Lucia förebådade julen. Julen som nu är här – äntligen, kanske du tänker. För andra är julen inte annorlunda än andra dagar. Men jag hoppas ändå att ni alla kan få känna julefrid, oavsett om ni firar jul eller inte. För att kunna få en stunds ro i hjärta och själ är något vi alla behöver. Hur vi finner denna ro, om vi finner den, är givetvis individuellt. Musik och bilder kan vara ett sätt.
mj-23-dec-16-bild-2
Vintervy i Umeåtrakten 23 december (foto: Privat) Vinterhamn
För att lysa upp vintermörkret tänder vi gärna ljus. De levande ljusen är också rofyllda att se på. Helen Sjöholm sjunger om julens ljus och budskap. Oavsett om du delar tron eller inte så kan de välkända julsångerna ge ro i sinnet. De hör julen till trots allt.

pers-soluppgang-over-askersund-11-dec
Ytterligare en vinterhamn. Denna gång fångad av fotograf Per Svensson  en tidig morgon i Askersund strax innan Lucia.

Rickard Söderberg får avsluta den musikaliska delen med en av de vackraste sånger jag vet. Adams julsång eller O Helga Natt som den också kallas. För natten då Gud lät sin son födas till världen är helgad för dem av oss som bekänner sig till denna tro. Det står i Bibeln, Lukasevangeliets första kapitel, vers 31: ”Du ska bli havande och föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus.” Det är ängeln Gabriel som talar till Maria. Maria var en flicka, kanske omkring 14 år gammal. Hon får detta budskap. Ett barn ska förda ett barn som ska bli något alldeles speciellt. Ett barn, men hon vet att för att hon ska bli havande krävs att hon är tillsammans med en man. Hon är trolovad, som det står, med Josef. En ung man, men de är inte gifta. Hon är säkerligen även väl införstådd med vad det innebär att bli med barn utanför äktenskapet. Ändå visar hon en tillit utan dess like.

mary-498526_1280
Jungfru Maria (arkivbild)

Den tillit som beskrivs i vers 38 är en tillit som vi alla kan lära något av. Marias svar till ängeln Gabriel. ”Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt”  Tänk att kunna känna en sådan tillit. Att lita så förbehållslöst på en annan person. Kanske var det barnets tillit Maria visade eller var det ungdomens självklara orädsla? Oavsett vilket – att lita till och lita på varandra hoppas jag att många ska få uppleva. Med Marias tillit avslutar jag denna hälsning till er alla och givetvis:

 

God fortsättning på Julen

mp-god-jul
God Jul! (Foto: Marina Pettersson)

pers-tomtens-stubbe
Visningsbild: Tomtens stubbe (foto Per Svensson)

En vit jul…

…eller en krossad dröm.
christmas-1693302_1920
Drömmen om en vit jul ”med klappar och julgran och ringdans också” lever hos många. Men det är alltför ofta just en dröm. En dröm sett ur flera perspektiv. Kanske tänker du på gnistrande snö och på kvällen en tindrande klar stjärnhimmel där andedräkten bildar små moln för vart andetag. Lagom kallt ute och vad som är lagom varierar ju från person till person. Samma med snömängden. Allt från några centimeter till meterdjup snö kan vara lagom. Att efter julmat och julklappar gå ut och titta på vinterhimlen är en upplevelse, men det finns många som aldrig får chansen.
spetters-1343595_1280
Den vackra stjärnhimlen består för alltför många av de ”stjärnor” som ses genom alkoholens dimma, direkt eller indirekt. Julen sägs vara barnens högtid. Många barn blir under julhelgen de som har ansvaret för att allt fungerar hemma. Egentligen är det för dem kanske inte så stor skillnad mot andra dagar eller helger där alkoholen har tagit första platsen. En vit jul är en dröm. Många är de som för var storhelg fått samma löfte. De vuxna ska hålla sig nyktra i år. De lovar dyrt och heligt att inte dricka, men det är bara tomma löften. Barnen vet redan att det är lögn, även om löftet uttals med en uppriktig vilja. Hoppet ligger i att spriten ska ta slut  och att det inte finns något ställe där det fortfarande går att få tag på mer alkohol. För den romantiska bilden som visas av alkoholen är lång från verklighet. Verkligheten är den att det går alltid att få tag på mer alkohol.
advocaat-1902338_1920
Här är det äggtoddy. Det är kanske inte så vanligt i Sverige, men bilden ger dock sken av att det är något som hör julen till. Något positivt och trevligt. Verkligheten kan illustreras med denna bild. Den så kallade fyllehunden, en bild av alkoholen (etyl) i dess kemiska sammansättning.  Fyllehunden är ett bra namn, men kanske en förolämpning mot våra vänner hundarna.
ethanol-1094992_1920
De är klokare än vad vi människor är och håller sig (som regel) från gifter. Men de drabbas också av de vuxnas drickande. Alkohol skadar, djupare än vad många ens kan föreställa sig. En vit jul med snö och utan sprit, öl, vin. Och det som sägs i Ordspråksboken (Bibeln, GT) att där vin går in går vett ut stämmer i stor utsträckning. Den jul vi ser på TV och som vi gärna föreställer oss är en illusion. Verkligheten är inte sällan ett ostädat hem, fylla och bråk. Mer än vanligt. Med fyllan kan också följa misshandel. Spriten som köptes för att räcka hela helgen är slut redan innan julafton och det köps hem mer. Är systemet stängt finns alltid personer villiga att sälja.

I de hem där alkoholen regerar tar den ofta allt. Julklappar kanske finns eller så har pengarna förbrukats på sprit. Den skillnad som kan finnas är att det är fler dagar och mer sprit än andra helger. Nu har jag beskrivit hur det kan se ut där alkoholen har tagit över allt. Givetvis finns det alla varianter på hur dominerande alkoholen tillåts bli. Men gemensamt är att för mycket alkohol skadar barnen och deras tillit till oss som är vuxna. Väl tillbaka i skolan får många uppgiften att berätta om jullovet. Undrar hur många barn som skrivit ner drömmen om hur de önskade att julen skulle ha varit. För att berätta om verkligheten är inte något alternativ.
teddy-bear-1272648_1920
En vit jul
 
är en kampanj som drivs av IOGT-NTO (nykterhetsrörelsen) och som på olika sätt kämpar för barnens rätt till en vit jul. Livets Skiftningar brukar inte lyfta fram enskilda organisationer, men idag, fjärde advent 2016, görs ett undantag. För våra barns skull. Följ länken och gör vad du känner passar dig. Kanske avstå från alkohol?
För visst är våra barn värda en vit jul?

Ta det lugnt om du har möjlighet dessa dagar som är kvar till dess vi kommer till julafton. Släpp stressen ett slag och njut av den kommande helgen. Livets Skiftningar återkommer med en julhälsning till er alla i samband med julhelgen.
Avslutningsvis bidrar fotograf Per Svensson med vackra bilder som ger känsla av att julen är i antågande. Tomtens stuga samt bilder från en morgonpromenad för någon dag sedan. Titta och njut.

pers-tomtens-stubbe
Berätta gärna om dina minnen från julfirande!
Visningsbild (arkiv):
sirloin-414384_1920