Sömn, trötthet och smärta

sunrise-173392_1280
Visst är gryningen vacker. Men inte när det är mer regel än undantag att inte ha sovit innan, natt på natt på natt.

Att slumra till av utmattning i gryningsljuset och vakna efter ett par timmar igen. Händer det ibland är det OK. Ett par nätter fungerar. Det kan till och med gå bra om det är återkommande, bara jag får några nätter med sömn ibland för att återhämta mig. Men när sömnen gäckar mig natt efter natt och tar från mig all ork på dagtid. Nej, jag sover inte hela dagarna och är vaken på nätterna. Jag är (halv-)vaken på dagarna, kvällarna och nätterna och slumrar till några få timmar tidig morgon. Det fungerar om jag får sova hundtimmarna mellan två och sex ungefär och sedan en middagsvila. Men när klockan blir mellan fyra och sex innan jag somnar, för att sedan vakna två timmar senare fungerar jag inte till slut. Sömnproblemen triggar smärtan och smärtan gör att det blir än svårare att sova. Goda råd duggar tätt. Jag skrev för en tid sedan i artikeln ”Tankar om sömn” vad sömnforskare rekommenderar för att komma i fas med sömnen. Tyvärr. Det fungerar inte i min situation. Det är bra råd som bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet. Men på för övrigt friska personer. Men även om jag är vaken från tidig morgon till sen kväll somnar jag som regel inte förrän framåt gryningen.

cat-504549_1280 (1)
Tänk att få sova, avslappnad och smärtfri!

Tröttheten följer mig dygnet runt, mer eller mindre. Om jag lägger samman all tid jag sover på ett dygn så skulle det vara nästan tillräckligt, ändå är det inte så. För att få erforderlig vila skulle jag behöva sova den tiden sammanhållen, möjligen uppdelad i nattsömn och en ”powernap” mitt på dagen. Då skulle jag också kunna komma ner i djupsömn, den typ av sömn som gör att kropp och hjärna återhämtar sig. Djupsömnen som de allra flesta har tidigt på natten. Den återkommer sedan vid ytterligare två till tre gånger och omkring tretiden har många nattens sista period av djupsömn. Alla som någon gång har behövt gå upp den tiden på på natten/tidig morgon vet att det tar tid att vakna. Inte sällan sitter segheten i fram emot den tid man brukar gå upp. Det kan också vara svårt att vakna och många ställer flera väckarklockor för att vara säkra på att vakna, eller så ber man någon om väckning. Jag är ofta vaken den tiden, har inte somnat än. Trött, huvudvärk, ibland migränliknande och allmän smärta i hela kroppen. Vill sova, men somnar inte. Irriterande. Försöker att göra sådant som gör mig trött, men nu blir det allt mer vanligt att jag skriver. Ibland försöker jag läsa, men det är svårare.

office-1209640_1920
Skriver istället för att sova – men sittande i sängen med tangentbordet i mitt knä och bildskärmen på en arm framför mig.

Jag har ett enkelt, lätt och mycket tåligt tangentbord. Tåligheten är en absolut nödvändighet. Det måste klara av både utspillt kaffe och att falla i golvet utan att gå sönder. Stänger av tangentbordet och försöker torka och skaka bort så mycket som möjligt när kaffekoppen välter. Sedan får det torka framför lilla bordsfläkten. Är jag för snabb så märks det direkt då det exempelvis kan bli ett frågetecken när jag trycker på shift-tangenten eller någon annan trevlig överraskning. Men så slumrar jag till ibland, ofta mitt i en mening. Är det på dagen eller förnatten sover jag kanske en halvtimma, vaknar till fortsätter och somnar igen. Nu har dessa korta avbrott för sömn blivit allt färre med följd att den totala sömnmängden minskat och konsekvenserna av sömnbristen som börjar uppstå blivit alltmer besvärande.

woman-832137_1920
Att vara ute är skönt, allra synnerhet vid fint höstväder. 

Att på grund av trötthet få avstå från viktiga besök i vården gör mig ledsen. Depressionen förstärkts ytterligare. Den promenad jag är beviljad en gång i veckan försöker jag ta mig ut på, men förutsättningen är att jag orkar ur sängen. Denna vecka blev psykoterapin inställd då jag kände att jag inte skulle klara av att hålla koncentrationen ens en kort stund. Tidigare veckor under hösten har jag ibland orkat med nästan hela sessionen, ibland kortare, någon enstaka gång hela. Med restid krävs att jag orkar koncentrera mig i 45 minuter och sitta uppe i minst tre timmar. Och när jag inte orkade hela tiden för morgonhjälpen från hemtjänsten, utan fick hoppa över vissa moment återstod bara att lämna återbud.

health-621352_1920
Jag hade tagit min morgonmedicin, men varit för trött för att äta den frukost som nattpersonalen tagit fram.

Den senaste veckan har jag precis somnat när nattpersonalen kommit. Och ovanligt nog har jag inte vaknat, vilket annars är det vanliga. Men rar personal har ändå ordnat så att frukost och morgonkaffe står på nattygsbordet. Det gör att jag får frukost i samband med att jag tar medicin. Skulle inte natten ordna med detta får jag inte frukost utan det blir då förmiddagskaffe!

Kanske inte precis så här, men alltid en kanna kaffe, smörgås, en skål med fil, müsli och bär serveras jag till frukost av nattpersonalen oavsett om jag sover eller är vaken. Allt förbereds kvällen innan så det är att brygga kaffet och plocka fram resten ur kylskåpet.
~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~

Sover du för lite eller för mycket eller kanske du hör till dem som aldrig har några problem? Hur hanterar du sömnproblem och smärta? Påverkar smärta sömnen eller är det sömnen som påverkar smärtan. Vad tror du? Berätta gärna!

 

 

Varför så yr? Akuten nästa…

Hur ett besök hos en psykolog kan sluta på sjukhusets akutmottagning. En berättelse om varför jag somnar mitt i en aktivitet! Hur det hänger ihop? Jag  vet inte så mycket än men det jag vet finns redovisat i denna artikel.
Välkommen!

marketing-942989_1920
Samtalsterapi är välgörande och borde finnas tillgänglig inom vården i betydligt större utsträckning än vad som finns idag.

Ibland blir inte dagen som planerat. Regelbunden samtalskontakt i form av psykoterapi borde finnas tillgänglig för många, både friska och sjuka. Många skulle må bra av att få tala igenom sin situation med en duktig terapeut. Det hjälper till att ”städa ryggsäcken” som talades om bland annat i en av föregående artiklar. Att städa sin mentala ryggsäck mår vi nog alla bra av. Hur tung den är och vad den innehåller må variera kraftigt, liksom tiden det att städa. Senaste besöket hos psykologen blev till något helt annat än planerat. Efter bara några minuter kom huvudvärk och yrsel. Ögonen följde inte med och det var omväxlande svart, rörligt och rörigt och en psykolog i flerdubbel upplaga. Med hjälp plockades medicin fram och svaldes. Lite bättre efter en stund, men tyvärr återkom symtomen med förnyad styrka. Addison? Blodsocker eller annat? Att samtala gick inte alls då både tanke och tal påverkades.

stress-543658_1920 (1)
Huvudvärk, yrsel, syn- och talrubbningar.

Med hjälp av psykolog och ledsagare lyckades jag köra Permobilen till den del av byggnaden där den medicinska personalen fanns. Riktigt hur är jag inte klar över, men det gick mycket sakta. Jag såg ju inte var jag körde! Men fram kom vi och möttes upp av sköterskor och omgående av en läkare. Mycket tacksam för att jag hade ledsagare som kunde tala i mitt ställe. För det som jag försökte säga var klart, nåja, begripligt i mitt huvud men totalt obegripligt för personalen. Stunderna då det mesta var svart blev allt längre och däremellan snurrade allt. Akutmedicinen kom fram och läkaren ordinerade att den skulle ges intravenöst för bästa effekt. En vag aning om att de frågade vad jag föredrog och tror att jag lyckades få fram att det också var så jag önskade få den. I detta fall är akutmedicin Solu-Cortef, ett hydrokortisonpreparat som ofta ges i lårmuskeln om det är icke sjukvårdsutbildad personal eller om den ges på plats där det saknas möjlighet till intravenös injektion. Solu-Cortef är som om den vore magisk, för efter en kort tid så var jag åter i verkligheten. Återfick färg i ansiktet och blev talbar igen.

medic-563425_1920 (1)
Ledsagaren plockade fram akutmedicin (Solu-Cortef) som gavs av distriktssköterska på ordination av läkare. 10 till 15 minuter senare var jag talbar, om än inte bra.

Utöver akutmedicin togs prover. Blodsockret låg för högt, blodtryck och puls var också höga. Det som skulle vara lågt var för högt och det som skulle vara högt var för lågt Blodet var lite för dåligt syresatt. Allt detta medförde att läkaren beslutade skicka mig med ambulans till närmaste sjukhus. Läkaren var inte i rummet då effekten av kortisonet slog till och blev mycket förvånad då jag blev så mycket bättre så snabbt. Men uppföljning på sjukhus var oundvikligt. Anledningen till att hydrokortison hjälper tror jag beror på att det är syntetiskt stresshormon (kortisol). När stressen ökar, så andas jag snabbare och får på så sätt i mig mer syre. Primärt ska Solu-Cortef kompensera för en alldeles för låg halt av kortison (kortisol) i kroppen. Se Addisonkris. I mitt fall var mina värden rakt motsatta till en Addisonkris, vilket bara är att vara tacksam för. Däremot behövde kroppen den extra stress hydrokortisonet gav för att jag skulle andas bättre och snabbare. Det är den slutsatsen jag själv drar utifrån kunskap om hur stress påverkar kroppens funktioner.

heart-799138_1920
EKG, en kontroll så att hjärtat fungerar som det ska, gjordes också. Mitt hjärta slår något för snabbt, men är fullt friskt!

Väl inne på akutmottagningen togs ytterligare prover såsom EKG och det som kallas för blodgas, det vill säga ett blodprov som tas i pulsåder i handleden. Det gör lite ondare än ett vanligt venprov och det måste analyseras omedelbart, annars är skillnaderna inte så stora. Utifrån det provet fick jag svar på vad som var mitt problem. Svar på en fråga som diskuterats i kommentarer i flera av artiklarna som handlar om trötthet. Jag fick besked att jag hypoventilerar. Jag andas för långsamt och lungorna har inte plats att fyllas ut ordentligt. ”Tänk på att ta långa djupa andetag” var läkarens råd. Utöver detta konkreta råd skrevs remiss till lungkliniken för vidare utredning och behandling.

mistake-876597_1920
Jag har fått svar på varför jag kan somna med kaffekoppen i handen!

Äntligen har jag fått svar på varför jag kan somna, bli yr eller nästintill medvetslös mitt i en aktivitet. Det beror på att jag hypoventilerar. Det förklarar min ”oförklarliga” trötthet som inte gett med sig trots att infektionen läkt ut och trots att jag tagit medicin som jag trodde var den som skulle hjälpa mig. Det känns skönt att ha fått svar. Det känns skönt att veta att det blir mer utredning så att jag förhoppningsvis kan komma igen med sömnen och allting som det fört med sig att inte kunna sova normalt.
Äntligen!

marketing-942994_1920
Tänk att kunna skriva och sitta uppe utan att riskera att tappa kaffekoppen på grund av ett anfall av trötthet och/eller yrsel 🙂

Varför? Att våga lyssna inåt…

sweden-1090017_1920
Att våga lyssna till sig själv. Att söka svaren på denna obekväma fråga som kräver mer av oss än bara ”sunt förnuft” – Varför?

Att våga lyssna till de svar som finns dolda inom oss är inte alltid det enklaste. Att lyssna till vårt inre. Verkligen våga lyssna. Lyssna på rösten, svaren som finns inom oss. Det handlar om att öppna upp dörrar som kanske varit stängda i decennier. Minnets dörrar. De kan vara både gistna och skeva, slarvigt stängda en gång för så många år sedan. Dörrar som slogs igen för det gjorde så ont att ha dem öppna. Men så kommer den stunden då dörr efter dörr måste öppnas med varsam hand. Att bara slita upp dörren kan ta en ände med förskräckelse och i allra sämsta fall kan det leda till att personen inte orkar leva vidare. Ibland rycks en sådan dörr upp av misstag och allt bakom blir synligt. Detta kan också ses som en bild av hur psykoterapi kan fungera. Under terapisessionerna vandrar vi i korridorerna och så tar det stopp. Det är en dörr i vägen som måste öppnas för att komma vidare framåt.

sunlight-166733_1920
Ibland lockar ljuset bortom vårt jordiska liv. Men ofta är lusten att leva starkare än viljan att dö. Tack och lov!

Och när dörren öppnas sker förhoppningsvis ett genombrott i terapin. Om genombrottet handlar om förfluten tid, här och nu eller framtida beteende varierar både på typ av terapi och på vad som utgör den enskildes problematik. Men när dörren är där måste en våga ta steget att öppna dörren om en vill fortsätta på den inslagna vägen. Annars gäller att vika av. När detta skrivs rullar tre legenders musik i bakgrunden. Willie Nelson, Johnny Cash och Kris Kristofferson: Me and Bobby McGee och i den sången finns en rad som är så sann: ”Freedom just another word for nothing else to loose” Tanken är att detta kan tolkas på fler sätt, men i detta sammanhang blir tolkningen att det finns ingenting att förlora på att öppna dörren, det kan vara dörren till friheten. Som individ finns inte längre kvar något att förlora. Friheten från, och friheten till. Att våga öppna dörren och utsätta sig för all den smärta det kan innebära. Det innebär just att börja lyssna till sig själv.

key-1148920_1920
Att lyssna till sig själv blir också ett sätt att finna nyckeln till friheten. Friheten från gamla, idag ologiska och irrelevanta, rädslor. De kan en gång ha fyllt en viktig funktion. Idag hindrar de utvecklingen individen söker.

Vad finns då inom en individ som kan vara så smärtsamt att det låstes in en gång och nyckeln kastades bort? Det handlar om tankar och tänkande. Om upplevelser och bemötande från omgivningen. Det kan också vara fysiska och psykiska trauman. Om hur individen skapat sig själv och sin bild av sig själv. Det handlar om vad som kan kallas för yttre och inre verklighet och överensstämmelsen dem emellan. Det finns de individer som skadats så svårt att de inte överlever att vissa dörrar öppnas. Så svårt att medvetenheten om att dörren ens finns är djupt undanträngd. Just för att skadan som finns bakom dessa dörrar är så svår att den inte går att hantera. Men där måste alltid en individuell bedömning göras tillsammans av terapeut och den som söker hjälp. Allt behöver med nödvändighet inte lyftas upp till ytan för påseende.

frosted-glass-741505_1920 - kopia
En del låsta och förträngda dörrar i vårt sinne mår vi bäst av att låta förbli låsta. Kanske kommer de alltid att gnissla utan att vi vet vad det är som gnisslar, men att öppna dörren kan vara mer än vad individen fysiskt och psykiskt orkar med. 

Att våga lyssna till sig själv. Det kräver mod. Det kräver mognad. Det kräver ofta professionell hjälp. Vilken inriktning terapeuten har är inte av så stor vikt. Det är alliansen mellan den terapisökande och terapeuten som är viktigast. I vissa lägen kanske det räcker med att ha någon vän att tala med, eller att själv gå igenom delar av sitt liv. I andra fall kan det vara så jobbigt att det krävs slutenvård. Oavsett vilket, handlar det om att lyssna inåt. Att sluta med att försöka springa från sig själv och sina egna tankar. Att ta sig an detta envisa lilla ord: Varför?
away-383313_1920

forest-1221730_1920
Hur ser din bro ut – och Varför? Bridge over troubled water

Från vilket håll kommer du? Var finns dina dörrar? Går du från mörker till ljus eller från ljus till mörker?
sea-899660_1280
nature-1037382_1920
bistro-498504_1920 - kopia
soccer-1141184_1920 - kopia
Bilderna kan ses som exempel på olika situationer, kanske också som ett svar på frågan som ställdes i rubriken. Varför?  Men det kan också vara situationer som finns bakom dina dörrar och när du öppnar dörren får frågan ett svar. Dörren behöver inte förbli öppen. Ofta räcker det med att öppna den, städa utrymmet och stänga dörren som nu inte längre gnisslar och stör. En inre renovering och storstädning. Precis som när vi gör det i bostaden är det ett slitsamt och inte särdeles roligt arbete. Men mödan värt. Lycka till med din inre resa och ditt sökande efter svaret på Varför?

cat-1357104_1920
…och ta gärna tillvara på katternas förmåga till total avslappning och njut av högsommarsolen. Ibland är det bättre att avstå från allt som kräver (an)svar och bara släppa taget. Ta tillvara på stunden här och nu.

Vill du berätta om något du lyssnat till, någon resa du gjort eller något annat som haft stor betydelse för dig är du välkommen att göra det. Kanske har du ett bra svar på Varför?