Det smakar fågel, sa räven!

En gång, för länge sedan, fanns en räv som tyckte mycket om fågel. Det smakar fågel, sa räven!

plum-560983_1920
Plommonspäckat ankbröst

Så gick han till bondens knut där ankor höns och gäss spatserade i godan ro på gårdsplan och vall och betade. Ja, det vill säga gässen betade, ankorna höll till vid och i den lilla dammen och försåg sig med diverse som gick att äta. Hönsen pickade frön och plockade mask. Räven smög, tyst som bara en räv kan, ner till gården vid skymningen strax innan fåglarna skulle motas in till natten, och som en röd blixt hade han en anka i käftarna och kvällens måltid var räddad. Skogen låg bara något hundratal meter bort.

pers-skogstjarn-5-snart-helt-igenvaxt
Skogen (Foto Per Svensson)

Detta var som att ta godis från ett litet barn, tyckte räven. Ankorna hann aldrig fatta vad som hände då han var slug och alltid såg till att ta en fågel som var en bit från de övriga. Han klarade sig från att bli upptäckt av vakterna också. Det var bland det svåraste, att smyga så att vaktposterna inte såg honom.
goose-175168_1920-1
Nog hände det att räven varierade sig och tog kyckling till kvällsmat ibland. Nej, inte de där små duniga sakerna, utan en som hade hunnit bli nästan fullvuxen. Bonden kunde inte förstå vart hönsen och ankorna försvann. Inte en fjäder, inga blodspår, och framförallt, inte något oväsen från fåglarna. Annars var det så att så snart en fara hotade signalerade vakterna med sitt karaktäristiska skri och så var kakofonin igång. Ett oväsen utan dess like och alla snabbt ihopsamlade i flock med de största gåskarlarna ytterst. De stod par vid par och mot varandra så att de hade kontroll runt hela flocken.

goose-1532542_1920
Jag ser dig!

Det hade grannens hund blivit varse. En ung, sprallig labrador som var nyfiken på allt. Hon kom över en dag och ville titta och undersöka vad det var som skränade. Jo, visst var det så att hon smet hemifrån. Hon visste mycket väl hur långt hon fick gå, men de lät ju så roligt, dessa kvackande saker… Hon försökte inte smyga utan kom springande upp på gården och då utbröt ett larm som fick bonden att springa ut i bara strumplästen. När han såg grannens Lady visste han att allt var lugnt. Hon skulle inte kunna göra något. En arg gås väser och väsande ljud betyder fara, det visste Lady, så hon tvärstannade när gässen kom springande mot henne, fräsande och väsande med vingarna utfällda.

labrador-707205_1920
Lady var glad och nyfiken, men…

Lady stod still och visste inte vad hon skulle göra, men det visste gässen. De hade sett henne som en fara och gav henne några tjyvnyp och ett par smällar med vingknogarna. Det var definitivt tillräckligt för att hon skulle springa hem, pipande med svansen mellan benen. Ladys matte och husse kunde inte förstå varför hon en dag bara tvärvägrade att gå förbi grannens infart. Hon satte alla fyra i marken och där stod hon. Hon mindes hur en gåsnäbb i hasorna kändes.

fox-275961_1920-1
Räven hade undgått upptäckt hittills

Till skillnad från Lady hade räven lyckats med att undgå gässen. Men en dag var han riktigt hungrig. Det var några dagar sedan han hade ätit ankstek. Han hade fått nöja sig med sorkar och en och annan hare, gott nog, men inte alls så mättande som anka och kyckling. Och lite övermodig hade han blivit. Visst, hans kamrater hade varnat honom för gässen och sagt till honom att låta bli dem. Sno dig en anka, sa de, men låt bli gässen vad du än gör! Men han trodde dem inte. Det var bara något de sa för att de var sämre jägare. Sagt och gjort, gås fick det bli till kvällen.

goose-1227556_1920
Kvällsmat

Förra gången han var på besök hade han tittat på gässen och sett att en av de yngre ofta gick ensam, en bit från de andra. Unggåsen gick en bit från de andra även denna kväll, det var bara att smyga runt och ta gåsen på samma sätt som han tog anka. Han lät det ta tid och när han kommit dem tillräckligt nära gjorde han ett utfall mot gåsen. I samma ögonblick som han tog språnget skrek vakterna till. För dem var han inte alls så osynlig som han trott. Gäss är smarta fåglar och uttrycket ”dum som en gås” har inte något med verkligheten att göra. Räven hann sätta käken om halsen på gåsen, men inte slå igen den innan vakterna och ett par riktigt stora gåskarlar var på honom. Den stackars gås som trodde hans saga var all svimmade. Räven fick stryk. Ja, något annat ord finns inte, och blödde från både bakhasor och ändalykt när han haltande sprang från gården.

När bonden kom ut såg han rävsvansen på väg bort, en gås liggande på ladugårdsbacken och de övriga i ett minst sagt upprört tillstånd. De sprang verkligen runt som yra höns. Men aldrig mer hade han besvär med att det försvann ankor och höns och han fick också förklaringen när han såg räven. Ledsen över att, vad han trodde, ha förlorat en fin unggås gick han fram för att ta reda på den. Men då kvicknade gåsen till, reste sig vingligt, skrek till. Och för första gången på länge var det inte några problem att få in fåglarna till natten.

pers-skog-2
”Det smakade iallafall fågel” muttrade räven tyst för sig själv när han gick tillbaka till skogen. (Foto: Per Svensson)

Berättelsen om räven som tog ankor och höns har verklighetsbakgrund. Räven klarade sig ända till dess han försökte ta sig en gås.
Berätta gärna om din erfarenhet av fyrbenta jägare!
Visningsbild:
young-fox-1404020_1920
Foto:
Skogsbilder – Per Svensson, Askersund
Övriga bilder – arkivbilder, Pixabay.com

Annonser

FM Jeck och schäferpinnarna

FM Jeck skogsavverkning bild 9 28 mars
Idag den 14 augusti står Jeck i fokus. Han vill lära ut hur det går till att ta omkull sina egna Schäferpinnar! Vad är det som händer? Här kommer en hund till inspringande och ser lite upprörd ut! Men vänta, det är FM Kerro som har något viktigt att säga:

FM Kerro 11 juli
FM Kerro har något viktigt att säga:

Hej på er alla! Vill bara säga att jag är inte riktigt nöjd. Jag tycker att det borde vara min tur att få visa hur stor jag blivit och vad jag har lärt mig nu under sommaren. Det var länge sen jag fick vara med. Vad då? Katten som gjorde nosavtryck på den nymålade väggen? Vet inte vad ni pratar om, Det får ni ta med matte och katten. Jag, FM Kerro, hade absolut inte något med det att göra. Ja, nu har jag sagt mitt!  //FM Kerro

Visst ska du få komma tillbaka FM Kerro. Livets Skiftningar har lovat dig det. Och det gäller er andra FM-hundar också. Unga som äldre, nykomlingar likväl som bekanta. Alla är Välkomna och Livets Skiftningar kommer att ge er utrymme. Det finns många söndagar under hösten som artiklarna kan handla om er FM-hundar.
FM Jeck skogsavverkning bild 2 28 mars
Jeck berättar att bilderna från avverkningen är från mars och från juli i år. Matte Ulla-Britt tillade att det gällde att hålla sig undan när Jeck var i avverkartagen, för han fick omkull det träd han bestämt sig för. Jeck tänkte inte så mycket på var trädet föll, sa han, utan det viktigaste var att han fick omkull det så han sedan kan kapa av en pinne i lämplig storlek. Matte berättar: ”Det var faktiskt så att han fick ner hela trädet och jag var jättenära att få det i huvudet, gick och plockade och hörde ett brak… Slängde mig undan i sista minuten… Puuuuuh FM hundar.”

FM Jeck skogsavverkning bild 1 28 mars
Nu är det jag igen… Sätt aldrig en boll i händerna på min matte, hon fuskar eller så är hon fullständigt livsfarlig med bollar… Slänger bollen i ett träd så den kommer tillbaks till henne igen… och jag letar ju där jag tror bollen är… GRRRRR från Jeck (Text Ulla-Britt Ledin)

Men innan avverkning värmde han upp med lek med boll. När uppvärmningen var klar tog Jeck itu med arbetet att ta ner träd. I bildserien ser ni hur Jeck arbetade. ”Först valde jag ut ett lämpligt träd och sedan tog jag tag i det och drog till dess att trädet kom till mig. När jag väl fått ner trädet vilade jag en liten stund, för att sedan ta det med hem. Trädet jag tog ner i mars var inte större än att jag kunde ta det utan att behöva kapa av det.”

FM Jeck skogsavverkning bild 7 28 mars
Här vilar jag efter att ha tagit ner min pinne!

”Ni ser att det inte är så svårt att fälla träd, bara man vill så! Bilderna nedan är från Värmland. Det var då matte fick kasta sig undan från det fallande trädet. Men skyll inte på mig. Matte får faktiskt lov att hålla lite koll. Trädet var lite större än det jag tog ner i våras, så jag fick lov att kapa av en bit som jag kunde bära med mig.
FM Jeck arbetar i skogen 17 juli bild 4
Här på bilderna kan ni ser hur jag arbetade när jag tog ner trädet. Det gällde att ta tag på rätt ställe där det går bra att rycka och dra till dess det gav med sig och föll. Och som jag sa förut, jag fick ta av det för att få en lagom stor pinne med mig hem. Men jag vilade en liten stund emellan och funderade över var jag skulle bryta av trädet. Sen hörde matte något i skogen och hon trodde det var varg. Har ni hört, va? Varg? När det bara var älg och rådjur. Det är inte nåt att vara rädd för. Rådjur jagar jag bort från gården hemma. Vad sa du? Vad matte tycker om att jag jagar rådjur? Nej, det talar vi inte om. Slutpratat!”
Så snart det blir tal om att jaga rådjur blir Jeck tvärtyst och vägrar att säga ett ord. Ni minns att det var så förra gången också. Däremot berättar han gärna hur det gick till när han räddade tuppen från att bli mat till räven. På bilden vilar han ut efter att ha räddat tuppen.
FM Jeck 2 år 24 april
Jeck vill avsluta dagens artikel med bilder till från avverkningen i Värmland. Matte hittade svamp också som synes!
FM Jeck arbetar i skogen 17 juli bild 7
FM Jeck arbetar i skogen 17 juli bild 5

FM Jeck arbetar i skogen 17 juli bild 6
Här ser ni grenen som jag tog av! Visst är den väl alldeles perfekt? Den gick till och med att ta med sig när jag sprang i blåbärsriset!

Ung och stark vill Jeck som så många andra i som är i 20-åldern testa sin styrka. Han blir två och ett halvt år den 24 oktober, vilket motsvarar lite drygt 20 människoår.
FM Jeck arbetar i skogen 17 juli bild 8
Visningsbild:
Jeck har avverkat och dessutom kapat sin schäferpinne i lagom storlek.

Tack till matte Ulla-Britt Ledin och Jeck som pga en viss svaghet i sina höfter blev civilist istället för tjänstehund. Som gårdsväktare och hjälpreda åt matte kan arbetet anpassas efter hans förutsättningar.

Berätta gärna om egna erfarenheter av hundar som gör ovanliga saker. För det hör nog inte till vanligheterna att hundarna avverkar och kapar till sina egna schäferpinnar!  Som vanligt är reflektioner, frågor, funderingar och annat välkommet i kommentarsfältet. Självklart går det bra att kommentera på FB och Twitter också.

Foto:
Ulla-Britt Ledin