Så ledsamt! Så övermåttan sorgligt!

Nu har det hänt igen.

Ännu en polishund har omkommit under – eller till följd av – tjänsteutövning.

Polisen nordvästra Skåne har i dag på eftermiddagen på sin Facebooksida meddelat följande:

Annonser

Till minne – FM Kola 1 år

Kola var min första kärlek. För vem kunde låta bli att älska denna underbara flicka?

FM Kola vilar lite
FM Kola älskade flicka.      

Du skulle i dagarna ha fyllt ett år (20 september). Men livet ville annorlunda och i slutet av februari 2016 gick du till den eviga vilan endast fem månader gammal på grund av sjukdom. Men aldrig kommer du att glömmas. Matte ”mamie” Camilla och FM Kola lade grunden till artiklarna om FM-hundarna. Givetvis vill Livets Skiftningar uppmärksamma och hedra minnet av Kola. Bilderna som mamie tog på dig finns kvar i arkivet och de blir kvar där. Var gång jag ser dem blir jag både glad och ledsen. Vemodet griper tag i mig. Men så kommer tanken att ”den Gud älskar dör ung”. Och nog var du älskad. Du hade förmågan att väcka kärleken hos oss som fick förmånen att känna dig. Trots att jag aldrig mötte dig annat än genom din matte Camillas bilder, filmer och berättelser väckte du kärlek. Vilken kärlek väckte du då inte hos alla dem som kände dig i det verkliga livet ❤

FM Kola bild 7
FM Kola som liten

FM Kola var med överallt. En förhållandevis liten tös, men så rar. Ett av FM Kolas små hyss var när hon och matte var ute på promenad i samband med att den allra första snön kom. Hon visade då prov på att hundar verkligen är all-ätare. Och nu förhöll det sig dessutom så att det som luktade så underbart gott i liten Kolanos inte alltid tilltalade mattes sinne för ”lukta gott” eller ens kunde räknas som möjlig föda. För det är så att ju värre det luktar i vår näsa desto godare tycks de lukta i hundens extremt känsliga nos. Vad var det då Kola hade nosat upp? Och hur hade hon kommit lös? Mamie lät Kola berätta: ”Första sitt stanna kvar minsann. Men sen smet jag å fick tag i ett sargat råttkadaver fy fan hette det och jag fick lära mig ett nytt ord”.

fm-kola-bild-3
Kola undersöker snön!

Kola var med om många äventyr under sin korta levnad. Och något hon älskade var bollar. När hon fick chansen att komma in i en butik med hundsaker var hennes lycka gjord:

fm-kola-vad-tar-ni-for-valpen-dar-i-fonstret
”Vad tar ni för valpen där i fönstret?” 

Bollar i massor, och sedan vila med utsikt. Bästa möjliga för Kola. Många promenader blev det. Här möter Kola motorsågar för första gången. Visst var det lite läskigt, men ändå spännande. Kola tränade i många olika miljöer. Miljöträning är grunden för alla FM-hundar och hon var inte något undantag.

fm-kola-pa-promenad-5-laskiga-motorsagar
Miljöträning

Här är fler bilder där Kola tränar på olika moment. Passivitetsträning. Att bara vara stilla och vänta. Nedre bilden har matte gått in på kondis, och Kola står och tittar efter henne. Vanligtvis fick Kola följa med in i miljöer även där hundar normalt inte får vara, just för att hon tränade. Men kondis – ja då var det att vänta utanför. Kola tränade också på att åka buss.
fm-kola-tranar
fm-kola-pa-promenad-4-jpg-tittar-in-pa-kondis

fm-kola-har-fonsterplats-pa-bussen
Kola åker buss och tittar ut genom fönstret
fm-kola-pa-promenad-1
Låter gör de och många är de dessutom. Precis som motorsågarna lite läskiga, men ändå spännande. 

Kola är ute på promenad och blir bekant med gräsänderna. När matte och Kola kom, så kom med stor sannolikhet änderna flygande i full fart. Kanske kunde det vankas mat! Men inte då. Det var bara en nyfiken hund. Kola är betydligt mer intresserad av änderna än änderna av henne av bilden att döma.

fm-kola-vill-sitta-och-titta-pa-faglarna
Här lyssnar Kola på andra fåglar.
fm-kola-och-ekan
Här testar Kola underlag som inte är riktigt jämnt. Ekan gungar troligen lite och Kola parerar genom att flytta sig efter hur ekan rör sig.

Okynnig var hon, den kära och egna idéer. Som när hon flyttade på matskålarna och lade sig på matplatsen. Ett säkert sätt att inte missa någon mat. I väntan på maten sov hon en stund.
fm-kola-gor-saker-pa-sitt-satt-nu-har-hon-plockat-undan-skalarna-fran-matplatsen-till-forman-for-sovplats

fm-kola-i-helgen-blir-det-inte-roligare-an-sa-har
”Det blev inte mer spännande än så. Lika bra att vänta på maten”
fm-kola-bild-6
En IKEA-påse gick också bra att sova i. Men på denna bild sover allt Kola räv! Eller så var liten trött och ville följa med matte, men slippa att gå?

En av de raraste bilderna är nog denna, kallad ”Jordgubbskola”

fm-kola-jorgubbdkola
Jordgubbs-Kola på promenad med matte.

Efter en tid börjar matte märka att något inte var som det skulle vara med Kola. Hon orkade inte leka med andra valpar och hon fick också svårare att gå. Promenaderna kom att anpassas helt efter Kolas förutsättningar. Hon fick leka i skogen, och bara vara och göra det hon själv ville. Kola hade en klok matte. Givetvis fick Kola träffa veterinärer men ingen kunde säga vad som var fel. Bara att det var något neurologiskt fel. Kola slutade att komma och möta vid dörren, utan låg kvar i sängen. Matte berättar om hur jobbigt och tragiskt det var att se en valp på dryga fyra månader som ville, men inte kunde komma dem till mötes på grund av att hennes ben och bakkropp inte löd. Hon märkte själv att något inte var som det skulle och hennes ork blev allt sämre. I slutet av februari fattas beslutet att Kola ska slippa lida mer och hon somnar lugnt och stilla in liggande hos sin älskade mamie. Trots utredningar både före och efter det att Kola gått till den eviga vilan blev det aldrig klarlagt vad som orsakade FM Kolas lidande.

fm-kola-vardar-lillhusse
Har tar Kola hand om sjuk lillhusse.
fm-kola-20-feb
Kola vilar.

Den sista tiden var hon som mest nöjd när hon fick ligga och titta ut genom fönstret. (Visningsbild)
fm-kola-tittar-ut-genom-fonstret-feb-16

fm-kola-bild-8-jpg-25-feb
Vila i Frid    FM Kola 150920-160225

Den 25 februari 2016 somnade Kola till den eviga vilan. Vila I Frid. Lek i Regnbågsbrons land med alla andra FM-hundar. På din ettårsdag kunde du springa och leka precis som en hund ska kunna göra. Ingen trötthet och smärta mer. Livets Skiftningar kommer alltid att vara tacksam för att du medverkade. Ett varmt och innerlig postumt tack till Kola och ett lika varmt tack till matte ”mamie” Camilla Andersson som generöst och frimodigt först av alla delade med sig av sin älskade Kola i både text och bild.

rainbow-1205807_1920
Regnbåge (Arkivbild Pixabay.com)

Foto: Camilla Andersson.

FM-hundarna visar upp sig

Idag har FM-hundarna bestämt alldeles själva att de ville visa upp sig. Så Livets Skiftningar och FM Pipili har bara att lyda  order. När en grupp FM-hundar har bestämt något, ja då blir det så. De berättar också för Pipili att det pågår L-test nu i dagarna och så småningom kommer de att berätta om hur det var på dessa lämplighetstest. Men först vill de hedra en kamrat:
rainbow-977951_1920

FM Kyra har vandrat över bron till Regnbågsbrons land. Ingen tid finns där, bara lek och allt gott, gröna ängar, svala skuggiga dungar och allt vad en hund som Kyra kan önska finns i detta land. Vila i Frid FM Kyra.
Samtliga FM-hundar genom Livet Skiftningar.

 

FM Kyra på skolan 26 augusti
Vila i Frid  FM Kyra                        (Foto: I. Östling)

Tack Ida Östling för att du så generöst delat med dig av FM Kyras tid hos dig. Livets Skiftningar känner med dig och de dina i er sorg och saknad efter en älskad familjemedlem.

pers-blomma-3
Foto: P. Svensson

Nu vill FM-hundarna visa upp sig. Sommaren har passerat, men sommarvärmen gör tappra försök att hålla sig kvar. Sommaren är en underbar tid för hundarna med extra mycket utomhusvistelse. Flera av dem berättar också om semesterresor. Att utforska nya platser är alltid intressant. Men ibland blir det varmt i bilen och då är det skönt med AC tycker en anonym FM-hund!

fm-kerro-vill-ha-luft-fran-acn

fm-krus-pa-morgonpromenad
FM Krus tar en paus under morgonpromenaden 

Som ni kanske minns fyllde FM Krus och FM Kuna ett år midsommarhelgen. Och givetvis vill även FM Kuna vara med idag.

fm-kuna-letar-2-sept
FM Kuna och morgontoaletten (Foto: M. Rydfjord)

Kuna har valt att visa att hon är noga med sin morgontoalett. Likaså tvättar man tassar och leksaker före maten!
fm-kuna-ar-torstig
En utomhusbild där det råder viss oenighet om vem som ska ha pinnen vill hon visa, och att hon är duktig på att hoppa:
fm-kuna-ska-ha-pinnen
FM Kuna låter hälsa att hon gärna vill återkomma i en egen artikel, och det lovar Livets Skiftningar att hon ska få göra inom de närmaste veckorna! Då vill hon berätta om sin semester bland annat.
FM Kudo var allt lite tyken på FM Pipili. Pipili hade inte tagit med bilden på honom i artikeln om sommarens bär och frukter, utan bara nämnt honom vid namn. Han krävde därför att denna bild där han äter av bären skulle vara med. Självklart går Livets Skiftningar honom till mötes och publicerar denna bild. ”Minst tre bilder på mig” var hans krav och det är inga problem. Kudo berättar också att även han har för avsikt att återkomma i en egen artikel där han bland annat berättar om hur det gick på det L-test han nyligen genomfört.

fm-kudo-gillar-bar
FM Kudo äter bär  (Foto: J. Eklund)

FM Kudo visar upp sig!

FM Fatzy vill gärna var med även hon och tala om att hon njuter av livet på landet.

FM Fazy 12 juni
FM Fatzy i gröngräset    (Foto E. Qvick)

Kan man ha det bättre? undrar Fatzy. Bara vara, leka, promenera både i skogen och längs sjön. Ta ett dopp närhelst det passar. Fatzy njuter av livet tillsammans med matte Eva.

FM Fatzy Det finaste man har sätter man på bordet!
Jennifer Nilsson och FM Iolla (på bild) har besök av Eva Q och Fatzy.

Fatzy vill visa upp sin son FM Jötto som kan sitta fint. Andra bilden är det svampplockning för matte medan Fatzys granne Ozzy tar det lugnt. Fatzy talar om att hon också är noga med att hålla reda på sina leksaker, vilket hon visar på visningsbilden som avslutar denna artikel.

 

FM Fatzy och trattisar
Fatzy kamrat Ozzy och trattkantarellerna – favorit i repris! Men nog tycker jag mig se gul trumpetsvamp också? Trumpetsvampen som finns i gult och grått (brun?) tycker Pipili smakar ännu bättre än ”trattisar”. Det kan vara svårt att hitta de första, men har en väl gjort det brukar de finnas i mängder. Grattis till fin skörd.

Men – nu är det någon som kommer i full fart och knackar på. Det är Krus som tycker att han vill visa upp sig lite till. Ja, visst. Det ordnar vi. Visst får du vara med på några bilder Krus, innan vi låter lilltösen FM Lissa avsluta för idag.

fm-krus-och-kast-med-liten-boll
FM Krus har tränat kast med liten boll. Men var är bollen?

Matte har ordnat ett collage med många bilder på Krus. ”Passar mig bra” säger han!
fm-krus-i-manga-upplagor

FM Lissa får bli sist ut bland hundarna idag. Hon växer så det knakar. Den lilla ulltotten har blivit stor på kort tid. Precis som hos människobarnen försvinner spädbarnstiden snabbt, och innan man vet ordet av är barnen tonåringar. Lissa är inte i tonåren än, hon är ungefär i förskoleåldern nu. Då viljan att lära brukar vara lika stor som att hitta på hyss och bus. Lissa har som synes lärt sig att hämta tidningen. Att det är en trygg tjej råder inga tvivel om. Se bara hur lugnt hon tog det när hennes familj flyttade. Men det är nog lite långtråkigt att flytta. Även Lissa återkommer i en egen artikel om ett tag.

fm-lissa-flyttar-1
Lissa tar det lugnt under flytten. (Foto: I. Östling)

Lissa hämtar tidningen.

fm-lissa-27-aug-6
Lissa har fått syn på något intressant!
fm-lissa-27-aug-1
Även om man tar det lugnt är det jobbigt och kanske långtråkigt att flytta. Lissa passar på att vila en stund.

Med det tackar Livets Skiftningar alla FM-hundar med respektive fodervärd för generositet och tillmötesgående med bilder och berättelser. Som visningsbild återfinns FM Fatzy:
FM Fatzy har koll på sina saker OBS datum 14 juni ej 21 juni
Foto:
FM Kyra          Ida Östling
FM Krus          Susanne Andersson
FM Kuna         Monica Rydfjord
FM Kudo         Julia Eklund
FM Fatzy         Eva Qvick
FM Iolla           Eva Qvick
FM Lissa         Ida Östling
Bildcollage     Susanne Andersson
Blommor        Per Svensson
Regnbåge       Arkivbild Pixabay

Gammeltanten Zsa-Zsa

love-317668_1920
Farväl vår älskade Zsa-Zsa

Vår älskade Zsa-Zsa har den 20 juni 2016 vandrat över bron till Regnbågens land för att där invänta sin familj. Hon möter där sin styvmor Zola som gick före redan 2009. I Regnbågsbrons land existerar inte tid. Bara lycka och glädje och frihet från allt som gör ont på något sätt.

110410 005

Zsa-Zsa juli 2005 – juni 2016

Nu vilar du gott och smärtan över
vår älskade Zsa-Zsa har gått över bro
leker på ängar med blommor och klöver
tillsammans med andra som evigt fått ro
Där tiden är något som ej längre finns
med kärlek i hjärtat vi alla dig minns
Lycklig och fri i Regnbågens land
Och snart en gång din tass i min hand

Vila i Frid

Älskade Zsa-Zsa

rainbow-436171_1920

Sorgen är färsk fortfarande. Därför blir det bara detta korta inlägg. En längre artikel till Minne kommer senare.

FM Izzko – en älskad vän – In memoriam

FM Izzko och Ida
FM Izzko föddes den 8 november 2013 av mamma FM Fatzy. Hans far var FM Frasse. När Izzko var på dagen två månader gammal och drygt sju kilo tung, kom han till sin fodervärd Ida Östling med familj, och hos dem blev han kvar. Izzko var Idas första, men inte sista, FM-hund. Nu finns hos dem en för Livets Skiftningar bekant fröken, vid namn FM Kyra. Hemma hos Ida fick Izzko träffa familjens hund Lufsen. Det visade sig redan första dagen att Izzko ville bestämma och Lufsen lät honom göra det.

Lufsen Ida Östling
Lufsen – i ljust minne bevarad <3. Lufsen vandrade över Regnbågsbron den 29 april 2015. 

Båda hundarna vandrar nu i Regnbågsbrons land. Men denna artikel kommer glädjen, framförallt tillsammans med Izzko att stå i centrum, den tragiska olyckan till trots. FM Izzko omkom i en trafikolycka den 21 maj 2015. Familjen bestämde sig omgående för att så snart tillfälle gavs att ånyo bli fodervärdar igen. För Izzko var glädje och lycka i familjen. Han var också matte Idas första valp. Till Ida kom han i början av januari 2014, tuff och dominant trots sin ringa ålder! Då båda Ida Östling och Linda Lindahl ställt många bilder dels på Izzko, dels på hans kullsyskon Izor till Livets Skiftningars förfogande kommer det att bli två inlägg om Izzko, Lufsen och Izor. Nästkommande artikel kommer Izor att få mer utrymme. Utöver Izor och Izzko ingick följande kullsyskon: FM Ikna, FM Izlan, FM Izkaros, FM Izz, FM Izzie, FM Izara, FM Ize, FM Izla, FM Izzy och FM Izza. (Livets Skiftningar har inte mer information om syskonen och är det så att någon hundförare/fodervärd  som som vill berätta om någon eller några av dess FM-hundar är ni varmt välkomna att höra av er och/eller berätta i kommentarsfältet).
FM Izzko collage valp
FM Izzko som valp. Izzko hämtades i Ullared den 8 januari 2014. Då hade han rest från Sollefteå, ”BB Hilton”, HAS. (Fotocollage: Ida Östling)

Men nu förflyttar vi oss ca två och ett halvt år tillbaka i tiden. Matte Ida berättar att Izzko var lugn, men tuff och orädd. Hon beskriver också att han var högljudd. Det tycks vara vanligt bland FM-hundarna att de låter mycket. Och kanske är det en fördel i vissa lägen, likaväl som det ibland är en nackdel. En hund som skäller, skriker, piper och gnäller misstolkas lätt av utomstående. Alla som hört en hund skrika vet att det är mycket lätt att tro att hunden far mycket illa. Men inte var det så. Skrikandet var en protest och betydde ungefär: ”Jag vill inte”. Hundar, inte bara FM-hundar har många olika ljud. Allt från valpens gnyende till den stora fullvuxna hundens kraftiga skall. Och vissa hundar ”pratar” mer än andra. Vad de olika ljuden betyder lär sig de som har hand om hunden snabbt. Vissa ljud tycks som om vi som människor reagerar instinktivt på, exempelvis är ett dovt morrande där hunden samtidigt reser ragg och visar tänderna betydligt mer skrämmande än en hund som skäller och viftar på svansen! Izzko skrek högt att han tyckte klotången var jättefarlig av mattes berättelse att döma.

Izzko och Lufsen (valp) 2
FM Izzko som valp. Lufsen i bakgrunden.

FM anordnar valpträffar för valparna inom ett lagom stort område. Detta för att skapa gemenskap mellan både fodervärdar och valpar. Att umgås med andra är bra för alla. Här berättar matte Ida om första kloklippning,  och det tog några gånger innan pedikyren accepterades av FM Izzko:
Jag minns på en av våra valpträffar så skulle vi klippa klorna och Izzko skrek som om vi hade ihjäl honom. Bara att vi höll i en klotång så skrek han. Det var bara att börja jobba hårt med att klippa klorna. Nästa valpträff så skulle vi visa hur det gick. Izzko la sig på sidan bara han såg tången, det var inga problem. Izzko var en lugn hund, men han var inte rädd för något.” Lättlärd, lugn och lydig, men dominant och med stark egen vilja.

Lufsen och Izzko som valp
Izzko tar lite skydd hos Lufsen, eller är Izzko som vill skydda sin kamrat?

Izzko tog snabbt över kommandot hemma och Lufsen, familjens hund sedan tidigare lät honom göra det. Från första dagen hemma så var det Izzko som bestämde. ”Jag minns när Lufsen låg i kojan och Izzko ville in så gick han in även om Lufsen låg och morrade.” (matte Ida) Han var dominant, men gick ändå bra ihop med med andra hundar. Izzkos bror, Izor, blev till en kär lekkamrat. Men Izzko ville inte simma utan fördrog att springa i vattnet. Bäst var kärrvatten (med lukt av metangas). Först en kort tid innan L-test simmade Izzko för första gången, och då i en träningspool. 

Izor Izzko juni 14 11
FM Izzko övar på att göra kullerbyttor till FM Izors glädje! (Foto: Linda Lindahl)

”Izzko var ibland så jobbig att man inte visste hur man skulle hantera honom, men det gick aldrig att bli arg på den lilla killen. Han lät aldrig Lufsen vara ifred, han tog Lufsens svans och Lufsen blev hängande efter honom, tyvärr sa aldrig Lufsen till. Men tog man ut en av hundarna i taget så var den andra ledsen. Izzko gick bra ihop med alla hundar.” (matte Ida)
Izzko och Ida
FM Izzko tränade mycket tillsammans med Izor. Som matte Ida beskriver var träningen inte alltid enkel. Även om Izzko var lugn, besatt han, likt de allra flesta FM-hundar den starka vilja som krävs för att han skulle kunna bli uttagen till tjänstgöring. Genom både fysiska möten och genom Facebookgrupper fick  de stöd i träningen av Izzko. Dagen för L-testet närmade sig och det var många diskussioner hur de skulle göra om FM Izzko av någon anledning inte skulle klara testet. Familjen bestämde att, om han inte klarade testet, skulle få sitt permanenta hem hos dem. I början av mars 2015 var det då dags för testet och FM Izzko var en av de fyra hundar som testades som inte blev godkänd, trots ett bra genomfört test.

Ida berättar: ”Izzko var den första valpen som inte gick vidare, men gjorde ett bra test. Eva, Fatzys matte, var med och tittade på testen och kom fram och sa det var meningen att det skulle vara vi två. Jag minns hur besviken jag var, jag grät i flera dagar, och Izzko kom och la sitt huvud i mitt knä och försökte trösta mig. Men sen så gick det över och jag var så lycklig när allt väl kommit på plats.”

FM Izzko njuter av solen 14 juni -14
FM Izzko njuter av vårsolen.

Men säg den lycka som varar. Lufsens tid hos familjen tog slut strax innan Valborgsmässoafton 2015. Beslutet fattades för att han inte skulle behöva lida. Men Izzko fanns kvar. I slutet av maj skulle de resa bort och Izzko hade plats på ett hundpensionat under tiden de skulle vara borta. Dagen innan avresa lyckas han smita ut och springer ut på vägen där han blir påkörd. Izzko avlider omedelbart. Med matte Idas ord: Jag har åkt till jobbet och familjen är ute och leker med Izzko. Plötsligt smiter han och en liten stund senare har han blivit påkörd. Han dog direkt. Jag blev hämtad på jobbet. Sorgen blev jättestor. Och jag kände direkt att det skulle bli en ny hund ganska snart. Efter som jag mist två hundar på en månad. En sorg svår att förstå.

FM Izzko maj 2015
Izzko maj 2015.

 

Som collaget nedan, och alla andra bilder också, visar var Izzko en mycket älskad hund. Hans minne lever kvar och kommer så att göra. Livets Skiftningar vill gärna bidra till att bevara minnet av Izzko och allt roligt familjen hade tillsammans under den tid de fick tillsammans. Som tidigare nämnt kommer ytterligare en artikel då med fokus på gemenskapen med framförallt Lufsen och Izzkos bror Izor.

FM Izzko våren 15 collageMed dessa ord vill Livets Skiftningar lysa frid över minnet av Izzko.

FM Izzko saknad nu och för alltid

Vila i Frid FM Izzko
2013-11-08 – 2015-05-21

 

 

Foto och collage: Ida Östling
Foto med Izor, Izzko, Lufsen och Ida Östling: Linda Lindahl
Foto Visningsbild: Ida Östling

 

FM Joy – GLÄDJE – In Memoriam

\Joy3
FM Joy IV 141014 -160216

FM Joy IV, dotter till FM Elina, finns inte längre bland oss. Hon har vandrat över Regnbågsbron. Detta med anledning av att hon hade en så stor inneboende stress att hon for illa av den. Beslutet att hon skulle få slippa denna stress fattades efter noggrant övervägande av Försvarsmaktens personal. En kortare berättelse om Joys avsked finner du här.
”Idag är en jobbig dag. Behöver bara kolla på Joy och tårarna börjar rinna. Helt sjukt hur fäst jag är i denna jycke. Kommer jag ens klara av att släppa taget om henne? Hon måste gå igenom sitt L-test, annars går jag under. Att aldrig se henne igen pga att hon blir tjänstehund känns ordentligt mycket bättre än att hon blir någon annans älskade familjemedlem. Älskade Joy.” (27 jan 2016)
FM Joy tillbakablick
”Idag är en sån där dag då tårarna rinner av saknad av dig. Min älskade Joy. Skuldkänslorna över att inte förstått hur illa det var för dig och alla gånger jag var blev frustrerad på dig, utan vetskapen av hur frustrerad du måste ha varit då du inte förstod vad du gjorde än mindre vad du kände. Önskar jag gjort annorlunda, önskar jag hade vetat tidigare. Önskar vi fått börja om så jag kunde gjort det bättre. Fan vilken jävla kämpe du var utan att någon såg det! Du fick för lite cred min lilla vän. För du var fantastisk. Du var den bästa! ❤ ” (12 april 2016)
”And we have gone through good and bad times.
But your unconditional love was always on my mind.
You’ve been there from the start for me.
And your love’s always been true as can be.
I give my heart to you.
I give my heart, cause nothing can compare in this world to you.””

Men vi börjar från början:

Joy1
Nio veckor gammal här på bilden. FM Joy har varit en hel vecka hos matte Stephanie.

”Kanelbullen, Snufflan, Jackpotjoy och ”världens bästa Späfer”. Kärt barn har många namn. Men oftast kallades hon Joy. Försvarsmaktens Joy IV, och likt hennes namn blev hon också glädjen, lyckan och ljuset i matte Stephanies liv när allt kändes som mörkast. Joy var fylld av kärlek och lycka, skrivet matte. FM Joy visade redan som liten arbetslust och vilja att lära. Hon lärde sig snabbt, och inte bara den grundläggande lydnaden. Hon drevs utöver den totala kärleken också av en stor inneboende stress, för stor för att hon skulle kunna leva med den. Men nu kliver vi tillbaka och följer henne under det dryga år som hon var hos matte. Denna glädjefyllda, initiativrika och mycket kloka hund.

Joy lärde sig mycket snabbt de vanligaste sakerna som att sitta, ligga och stå. Hon var verkligen lättlärd och lärde sig också mycket på egen hand. Köksbordet gav bra utsikt. Att klättra upp på bordet lärde hon sig tidigt. Likaså att ta sig in där hon inte skulle vara som exempelvis till den oemotståndliga kattlådan. Men framförallt lärde hon sig att ta sig ut. Inget hinder var för stort eller för svårt för henne. Joy blev till en utbrytarnas drottning. Allt gick att forcera. Ja, om det var att ta sig ut eller ta sig in, hade förstås inte så stor betydelse. Det viktigaste var att hon tog sig dit hon ville. Hon älskade att få arbeta och aldrig kommer det att glömmas då hon tog sig ut från bostaden och spårade samtliga som inte fanns i bostaden!  Joy var lättlärd, full av kärlek, men ändå inte någon lätt hund. Ibland var det omöjligt för både matte och hund att förstå varför ingenting tycktes fungera och frustrationen blev stor hos dem båda. När Joy hade varit ute med matte tog det lång tid för henne att ”tagga ner” som matte uttrycker det. Full fart hela tiden. Joy ville att det skulle hända något – jämt. Och om inte matte eller någon annan bidrog till det, ja då ordnade Joy aktiviteter helt med egen tass, nos och huvud. En intelligent hund med stor förmåga till problemlösning.

Joy5
Allt eftersom veckorna gick blev det uppenbart att Joy var ämnad för arbete. Och den bästa belöning hon kunde få var – en tennisboll! Då blev Joy lycklig…

Joys ögon lyste av glädje då hon fick arbeta, och öronen, som hon aldrig växte i, lystrade uppmärksamt och tog in allt. Lyhörd och trogen med lek som belöning. Sök och lydnadspass var favoriter och tränades dagligen, med tennisboll givetvis. Matte berättar att med en tennisboll i handen hade du garanterat en vän i Joy. Det fanns stunder av uppgivenhet, förtvivlan och frustration då det inte var långt borta att ge upp. Trots stress och svårigheter så jobbade Joy och Stephanie på och gjorde det absolut bästa de kunde under de omständigheter som förelåg. I efterhand kom förståelsen varför det stundtals var så svårt och jobbigt, och att detta i lika hög grad burits av Joy som av matte, och då fick också Joys beteende en förklaring. Och att det skär i matte Stephanies hjärta när hon berättar är naturligt. Frågan: ”Varför förstod vi inte i tid vari felet låg?” kommer både hon och de övriga som fanns i teamet runt Joy att bära med sig. Joy och Stephanie kämpade på i ett år och lite till. Stunderna då Stephanie bara ville ge upp, ja då fanns Joy där. Med sina gigantiska öron, vid hennes sida. ”Berätta matte, jag lyssnar på dig” var det som om Joy sa. Kloka ögon, många år äldre än den valp Joy faktiskt fortfarande var tittade in i mattes och då fanns bara ett: Kärlek, en kärlek helt utan gräns och tankar på att ge upp skingrades i den samhörighet och tillit som bara uppstår när kärleken är villkorslös, total och ömsesidig. För det fanns inte ett uns av ont i Joy, bara ett stort hjärta, glädje och alldeles för mycket stress. Att vara efterklok är lätt, men ingen såg eller förstod dig, Joy, inte ens du själv. Men du fick göra det du älskade tillsamman med dem som älskade dig och som du älskade. Joy – glädjen… Det är vad vi bär med oss, oavsett hur vi kände dig ❤joy8
Joy gav aldrig upp och allt hon gjorde, gjorde hon med hela sin själ och hela sitt hjärta. Om det sedan var arbete eller något galet upptåg som gick matte på nerverna var hon alltid helt närvarande i stunden. Hennes livsglädje, finurliga äventyr och all kärlek skulle räcka  att fylla denna blogg med i veckor. Och det värmer hjärtat idag lika mycket som det gjorde när Joy var i livet.joy7
Stephanie berättar för Livets Skiften att när hon skulle skriva ner den berättelse som artikeln bygger på rann tårarna, samtidigt som hjärtat blev varmt. Mattes Stephanies egna ord får avsluta:
.” Jag önskar jag fick se henne igen. Jag önskar vi fick gå en sista promenad ihop och säga hejdå ordentligt. Joy räddade mig och det gruvar mig var dag att jag inte kunde rädda henne. Men förhoppningsvis får jag se henne igen, och då ska vi kasta tennisbollar i sinnes och gosa i mängder!”
joy10
”Allt det underbara med Joy kommer värma mitt hjärta lika mycket som hon värmde det i livet. 
En hel dag skulle kunna gå till att skriva om Joy, hennes äventyr, livsglädje och kärlek. För er som vill se fler bilder och filmer från Joy från valp till test så hade hon en egen hashtag på Instagram: #FörsvarsmaktensJoy.”
rainbow-948849_1280
TACK Stephanie för att du så generöst delat med dig av dina minnen och upplevelser du haft tillsammans med FM Joy IV 141014 -10216. (A song of Joy. Miguel Ríos, Beethoven)
//Livets Skiftningar

 

Artikeln bygger helt på det som matte/fodervärd Stephanie Asplund berättat i mejl och i Facebookgruppen Försvarsmaktens hundar för Livets Skiften. Samtliga foton samt collage på FM Joy är från S. Asplund. Engelsk text: Avenged Sevenfold

 

Regnbågsbron

Idag blir ett vemodigt inlägg. Men så vackert.

Aldo polishunden hedras inför sin sista resa
Polishunden Aldo hedras inför sin sista resa.  

Här skapar Polisen i Malmö med omnejd ny tradition. För att hedra Polishundar som tas ur tjänst på grund av ålder eller sjukdom ställer poliserna upp på två rader, en hedersvakt. Hund med förare går sedan mellan dessa och poliserna står i givakt och hälsar med honnör. En hedersbetygelse för en kär arbetskamrat. I detta fallet är det polishunden Aldo som hedras inför sin sista resa. Han har ont i sin rygg och ska direkt efter avskedet åka till veterinären för att där få den spruta som leder honom in i Regnbågsbrons land, till en existens där inget lidande mer finns.

Aldo Polishundens sista dag
ALDO
Aldos sista dag bild 3
Poliserna samlas för att efter defilering åka i kolonn.

Efter defileringen åker poliserna i karavan från polisstationen i Rosengård. Aldo med hundförare åker i den sista bilen som traditionen bjuder. Idag är Aldo den som hedras, alltså åker han i sista bilen.

Aldo bild 4
Aldo i sista bilen. Kolonnen börjar och slutar med MC-poliserna

En karavan får aldrig brytas. MC-poliserna leder och avslutar karavanen när de åker från Rosengårds Polisstation i karavan för att hedra Aldo. Därefter tar husse Aldo till Djursjukhuset för att han ska få somna in.Aldo bild 5
Ett mer hedrande avsked är svårt att tänka sig och Livets Skiftningar vill genom att dela detta inlägg hedra alla tjänstehundar som gjort och gör så stor insats i samhället. Aldos sista resa står som ett rörande vackert avslut för lång och trogen tjänst. Tack Aldo och alla andra tjänstehundar för att ni alltid finns vid vår sida, ständigt beredda att med glädje ställa upp och hjälpa oss människor. Utan er skulle många ha ett långt svårare arbete. Med era sinnen och ständiga glädje och vilja till samarbete gör ni ett ovärderligt arbete i samhällets tjänst. För detta hedras ni.rainbow-925390_1920
Regnbågsbron
Det finns en bro, Regnbågsbron, som förbinder Himlen och Jorden.
När ett husdjur dör, kommer det till en plats bortom Regnbågsbron.
Där finns kullar och dalar med mjukt gräs, där våra älskade vänner leker tillsammans hela dagarna.
Där finns vattendrag med friskt vatten, massor av mat och solsken som håller dem varma.
De gamla och sjuka djuren blir unga och friska igen, precis som vi minns dem i våra drömmar.
Djuren är glada och lyckliga, men de saknar någon som betydde mycket för dem, någon som blivit lämnad kvar.
Varje dag springer de och leker, tills den dagen kommer, då en av dem stannar upp, och tittar bort i fjärran. Blicken skärps, öronen spetsas och plötsligt flyger han iväg över det gröna gräset. Hans ben bär honom fortare och fortare tills han återförenas med den han älskar.
Ni möts i en omfamning som varar för evigt. Ditt ansikte blir kysst om och om igen, dina händer smeker hans huvud som så många gånger förut och du tittar än en gång in i ögonen på ditt trogna husdjur som så länge saknats i ditt liv, men aldrig i ditt hjärta.
Sedan korsar ni Regnbågsbron tillsammans för att aldrig mer skiljas…
rainbow-436171_1920
Källa: Patrick Persson HD.SE 160411, Newsner 160412
Foto: Patrick Persson HD.SE (Polisbilder, Aldo)
Foto: Pixabay.com där ej annat anges
Länkar:
Newsner: Aldos sista resa
HD 11 April 2016
Regnbågsbron Latinos tassar

FM Kola

Till minne av FM Kola

rainbow-142701_1920
FM Kola vandrade över Regnbågsbron den 25 februari 2016 och gick till den eviga vilan, sittande i matte Camilla Andersson knä. Må Friden lysa över ditt minne.

Älskade FM Kola. ❤

FM Kola jorgubbdkola
FM Kola sitter i jordgubben. Mattes älskade ”JordgubbsKola”

FM Kola finns inte längre med oss här på jorden. Men vi är många som aldrig kommer att glömma henne då hon klev rakt in i våra hjärtan. En hund som under den korta tid hon fick vara bland oss lämnade många tassavtryck. På så sätt lever FM Kola vidare. Jag har fått matte Camillas godkännande att skriva om Kola och berätta vad som hänt.

Matte Camilla med familj berättar att de ganska tidigt lade märke till saker som inte kändes normala. Från början när Kola kom till familjen var allt normalt. Kola var en pigg och energisk valp, men efter en liten tid kom förändringar. Något stämde inte. Det  var saker som att Kola inte riktigt hade den energin som en valp borde ha. Först var det bakdelen som inte riktigt ville följa med. Sedan, allt eftersom veckorna gick blev hennes ork allt sämre och värst var det då Kola hade vilat. Hon orkade inte leka – men ville så gärna. Exakt vad Kola led av är inte klarlagt, mer än att det påverkade hennes muskler och nervsystem främst i bakkroppen.

FM Kola bild 7
Matte skriver:  Tänk er en valp på 5 månader som inte kommer och möter en vid dörren men man hör pipet och längtan från sovrummet. Hon orkade inte. Tänk er en valp på 5 månader som inte kan leka med sin bästis som är lika gammal (men ändå mindre) – för hon orkar inte ”leka tillbaka.” Men sen däremellan så kunde hon förefalla vara normal när man ”bara” gick runt kvarteret och hon kunde absolut få glädjefnatt å springa runt, vilja kampa och jaga Men tillfällena blev färre och varade kortare. Hon slutade dock aldrig använda nosen och glädjen över att vara nära.”

FM Kola vårdar lillhusse
Kola tar hand om lillhusse som är sjuk. Han är ledsen och tycker synd om Kola för att hon bara ramlar omkull, berättar matte. Kola hade inte ont, men hon led av sina begränsningar. Allt eftersom hon blev sämre blev hon familjen  allt mer tillgiven och mer gosig. Hon lekte och härjade fritt precis så mycket hon ville och orkade den sista tiden. Åt gott och var ute på fina naturpromenader helt på sina egna villkor.
FM Kola 20 feb
Kola sover sött i sängen

Om jag hade varit  hund hade jag önskat att ha Camilla som matte. FM Kola må ha fått en alldeles för kort tid med oss och framförallt med familjen. Men hon har haft en underbar tid. Alla de bilder som jag fått ta del av visar samma sak, oavsett miljö, aktivitet eller vila. De visar en lycklig och glad hund. Hon har hela tiden fått arbeta och leka utifrån det hon tyckte var roligt och vad hon orkade med.

 

FM Kola har fönsterplats på bussen
”Alltid fönsterplats på bussen”

Tänk att ha ett liv där jag känner att jag verkligen är älskad. Kärleken var besvarad och matte följde Kola ända till slutet och att mattes hjärta brast är nog något vi alla kan förstå, även om vi aldrig kan förstå hur det känns just för matte med familj. Vi är säkerligen många som någon gång har fått fatta det svåra beslutet att låta vår kära fyrbenta familjemedlem vandra över regnbågsbron. Sorgen och smärtan, men kanske också friden. Vetskapen om att det är oåterkalleligt och att vi fattar beslutet av kärlek och av omtanke.

FM Kola bild 8.jpg 25 feb
”Jag älskar dig matte”

”Självklart fanns jag vid hennes sida hela vägen. Lekte med den rosa bollen vi fick av veterinären, käkade lite godis, drack vatten från mina handflator då det inte fanns nån skål därinne och hon var varken rädd eller ”kände på sig något” trots att mattes hjärta brast igen.
Hon somnade gott i mitt knä ❤ ”  (C.A. 160225)

wood-anemone-333381_1280
FM Kola leker, nosar, springer utan begränsningar, fylld med all den kärlek som hon fick av sin familj och alla andra som tog henne till sitt hjärta ❤

Mattes ord får avsluta tillsammans med sången Over the Rainbow med Judy Garland:
Lilla söta snygga tappra tuffa knasiga nyfikna underfundiga urmysiga Kola..det var inte det här vi ville.
Älskade FM Kola ❤

 

FM Kola
”Här ligger jag och halvsover och bara har det bra”
FM Kola tittar ut genom fönstret feb -16
”Det bästa mor har sätter hon på bordet.” Kola tyckte mycket om att hålla koll på vad som hände utanför och bästa stället var på bordet. ❤
FM Kola i morgontrafiken
Promenad i ruskväder
FM Kola på promenad 1
De ÄR läskiga när de kommer flygande, landar och bråkar! (Men lite spännande iallafall)
FM Kola Vad tar ni för valpen där i fönstret
”Vad tar ni för valpen där i fönstret”

Regnbågsbron

Det finns en bro, Regnbågsbron, som förbinder Himlen och Jorden.

När ett husdjur dör, kommer det till en plats bortom Regnbågsbron. Där finns kullar och dalar med mjukt gräs, där våra älskade vänner leker tillsammans hela dagarna. Där finns vattendrag med friskt vatten, massor av mat och solsken som håller dem varma. De gamla och sjuka djuren blir unga och friska igen, precis som vi minns dem i våra drömmar.Djuren är glada och lyckliga, men de saknar någon som betydde mycket för dem, någon som blivit lämnad kvar.

Varje dag springer de och leker, tills den dagen kommer, då en av dem stannar upp, och tittar bort i fjärran. Blicken skärps, öronen spetsas och plötsligt flyger han iväg över det gröna gräset. Hans ben bär honom fortare och fortare tills han återförenas med den han älskar. Ni möts i en omfamning som varar för evigt. Ditt ansikte blir kysst om och om igen, dina händer smeker hans huvud som så många gånger förut och du tittar än en gång in i ögonen på ditt trogna husdjur som så länge saknats i ditt liv, men aldrig i ditt hjärta.

Sedan korsar ni Regnbågsbron tillsammans för att aldrig mer skiljas…

Källa: Latinos tassar

Jag vill rikta ett varmt och innerligt Tack till dig, Camilla Andersson, FM Kolas matte, för att du så generöst delat med dig av dina upplevelser med FM Kola. Jag blev kär första gången jag såg FM Kola på bild och jag fick din tillåtelse att dela med mig av den kärleken i denna blogg. FM Kola och du, Camilla, har lärt mig mycket under den tid jag haft förmånen att följa er.

TACK!

(Juli 2016: Rekonstruktion av artikeln då bilderna fallit bort. Därav kan hända att det inte är exakt samma bilder som i originalartikeln. Samtliga bilder är hämtade från FB-gruppen Försvarsmaktens hundar. Foto och underlag till bildtext: Camilla Andersson)

FM-hundar: Nya bekantskaper!

Utöver FM Fatzy, FM Jönso och FM Kola kommer här  FM Krus, FM Jönni, FM Kyra och FM Izzko samt FM Joy. Foto där ej annat anges: respektive matte/fodervärd. Kursiv bildtext är respektive mattes text och fetstilsmarkerad bildtext är min tolkning utifrån vad hunden skulle kunna tänkas säga 😉

Jag kan bara inte låta bli att presentera en av FM Fatzyz valpar:

Fm Fatzy valp mars
När jag blir stor ska jag åka helikopter och arbeta med att hitta skadade människor på svåra platser”           Foto: BB Hilton

Jag har glädjen att meddela att ytterligare några FM-hundar har nosat sig fram till bloggen och vill vara med. Samtliga presentationer sker med respektive fodervärds uttryckliga medgivande. Nedan följer en mycket kort presentation av dem:

Matte: Susanne Andersson om FM Krus: Vissa deppar för att de inte har någon dejt på Alla Hjärtans Dag. FM Krus deppar för att matte sa åt honom att vänta innan han fick smaska i sig en liten hjärtformad godisbit. Oschysst. Men duktig är han, i alla fall! 😜
”Undrar om jag kan hitta på något bus nu?” FM Jönni Matte: Ullrika Kagevik
”Alltid får jag vänta…” /FM Kyra (Foto I Östling)
FM Izzko (son till FM Fatzy) med matte Ida Östling . Izzko vandrar i Regnbågsbrons land efter en svår olycka.    Vila i Frid, FM Izzko ❤             
flower-947637_1920 - kopia
Arkivbild: Pixabay.com

FM Joy
Ibland blir inte livet med FM-hund som tänkt. FM Joys matte, Stephanie Asplund,  har önskat att jag ska skriva om denna fina hund, som tyvärr inte längre finns med oss längre. Hon somnade in bara något dygn innan denna artikel publicerades. Men är i ljust minne bevarad. Joy (eng. glädje) lever vidare genom alla minnen hon gav sin matte med familj under den, alldeles för korta, tid hon fick vandra med oss. Det blir ytterligare en artikel om FM Joy då matte Stephanie Asplund skrivit ner och fotograferat mycket. Genom att ge FM Joy med familj utrymme vill jag visa min aktning för det oerhörda arbete och den glädje som FM Joy med matte skänkt både sin familj och även oss andra som haft förmånen att följa henne genom FB-gruppen. Ett varmt Tack Stephanie, för att du delar både glädje och sorg med oss. Joy får på så sätt sprida glädje även efter att hon nu har frid.

 FM Joy f. 141014 vandrar i Regnbågsbrons land sedan februari 2016.
❤ Vila i Frid FM Joy ❤

”Det är fredag och vi påbörjar vår sista helg till sammans med FM Joy IV. Joy har redan försökt spöa brorsan (som strax ska få åka hem till min mamma och spendera de sista dagarna där). Hon har även skällt ut skolbarn (men skötte sig därefter bra då vi tog och tränade lite passivitet.) Joy fick även tag i min tumme som tappade känseln resten av passet men vad gör väl det!”
(Text och foto: S. Asplund)

rainbow-142701_1920
Arkivbild Pixabay.com