FM Måne och våren

FM Måne, nu fyra månader gammal, berättar själv i denna artikel om sina två första månader hemma hos sin familj. Det handlar lite om familjen, om hur en vanlig dag kan se ut, om att leka och lära, busa lite givetvis och lite  annat som Måne tycker är viktigt.
FM Måne längtar...
Här har FM Måne nyligen kommit hem till sin familj från ”BB Hilton”

FM Måne 13 feb bild 1 IE
”En vanlig dag hemma hos oss består av morgonrastning innan frukost. Under dagen går vi en promenad och fokuserar just nu på att kunna gå fint i koppel utan att dra. Jag älskar när vi går promenad tillsammans både husse, matte och bebis i vagnen, då lunkar jag på superfint bredvid vagnen, säger Måne. Jag vill gärna ha koll på lilltösen!
Det är spännande att möta andra människor och hundar – då vill jag gärna hälsa, men matte och husse är noga med att man bara ska gå fint förbi dessa också. Hör jag en annan hund skälla blir jag jätterädd, men jag ska nog lära mig att inte vara rädd fast de låter lite farliga.” 

FM Måne 7 april
Måne gillar som så många andra FM-hundar att hämta saker. Bäst är saker som luktar som de tvåbenta i hans familj. Strumpor, skor och leksaker. Skor är favoriterna.
”Jag hämtar en sko i taget från skohyllan och så lägger jag den på ett bra ställe, berättar han. Jag håller på att lära matte att ”spåra”. Hon pratar om att jag ska söka. Tror det betyder att jag ska leta upp saker som hon har gömt – eller sa hon glömt var hon lagt dem? Jag är inte säker. Men matte måste ju också kunna hitta saker. Därför tar jag en sko och så gömmer jag den så får hon leta reda på den. Jag tror hon blir jätteglad när hon hittar skon. Lilltösens leksaker och strumpor är också roliga grejer att bära omkring på. Men lite måste jag busa så jag lägger inte tillbaka dem där jag tog dem. Matte måste tränas!” 
FM Måne 12 april
Det är Per Jensen som är forskare vid Linköpings Universitet som skrev om det i sin bok ”Den missförstådda hunden” (Natur och Kultur 2018) att vi hundar tränar människorna till att göra som vi vill.  På bilden ovan sitter jag ute och matte har börjat lära mig och jag lär ju henne också.

Jag får träna lite sök med godis inomhus för att få jobba med huvudet också, som matte säger. Snart ska vi börja träna mer på sök utomhus. Just nu gör vi inte så mycket mer om dagarna eftersom är ganska liten än, säger matte. Snart är det dags att börja med spårträning och att kunna gå i gallertrappor och annat som jag måste kunna. Fast jag tycker inte jag är så liten – jag är faktiskt fyra månader nu och jag gillar att träna.
FM Måne i Trollskogen 22 april
Måne älskar att vara ute och idag, den 22 april, var han med om ett riktigt äventyr må ni tro. Måne hamnade i Trollskogen. Det fanns troll lite överallt och det är klart, får man se ett troll måste man resa ragg och visa lite av tänderna. Kanske försöka sig på att morra lite, bara för säkerhets skull. Men som en FM-hund så ska man lära sig att möta allt möjligt konstigt, farligt, spännande, roligt – ja ni vet ju – allt måste man klara. FM Måne är inte något undantag. När han väl konstaterat att trollen inte var farliga så var de inte mycket att bry sig om. Måne gick lugnt och självsäkert förbi dem som om ingenting hade hänt. Pipili fick höra om detta både på FM-hundarnas radio och genom Facebook-gruppen om FM-hundarna. Gissa om det hördes att Måne var stolt som klarade Trollskogen så bra. Pipili tänker att Måne skulle tycka att det var kul att få komma till en riktigt stor Trollskog någon gång. Hon tänker förstås på ”Trolltiven” Tivedens Nationalpark där Trollen härjar för fullt, sägs det  iallafall.

FM Måne 16 feb 18 bild 1 IE
”På bilden ovan ser ni när jag tränar lite på att vänta. Matte har lagt godis framför min nos och jag får inte ta den förrän hon säger till. Det är jag duktig på. Jag klarar det ännu bättre nu än vad jag gjorde när bilden togs. Jag vill gärna visa den bilden för att visa upp mina stora fina tassar och klor. Men kan ni tänka er att matte klipper i mina klor? Jag är visserligen en snäll och lugn kille, men en sak avskyr jag verkligen. Kloklippning!!! Att hon bara kan tänka sig klippa i mina fina klor? Den där klotången hon har är verkligen läskig. Men, så klart, jag är ju ändå en FM-hund och då måste jag klara läskiga saker. Jag får nog lov att lära mig att möta den där läskiga klotången också. Fast jag skulle helst vilja slippa.”
FM Måne sover gott
Här vilar jag skönt . Det var jobbigt att resa och att få sova en stund behövdes.
FM Måne 21 feb 18 bild 1 IE
Lek i snön åtta veckor gammal och alldeles ny hos familjen.
FM Måne 18 feb 18 bild 1 IE
Här visar jag upp mina stora fina tassar. Jag ska bli riktigt stor när jag blir stor!

Foto: Isabella Erlandsson som också generöst bidragit med att ge Måne en röst.
Visningsbild:
FM Måne 16 feb 18 bild 2 IE

PS! FM Måne fick se klippet från Mali där FM Jönsos bror FM Jötti arbetar och han bad att jag skulle lägga in det. Här kommer det:

 

Annonser

De blå bergen

Utsikt från Rusakulan.                                                                            (Bildkälla: komtillorebro.se)

Kilsbergen – de blå bergen,  mellan Närke, Västmanland och Värmland. Att de kallas för ”de blå bergen” är så enkelt att de ofta ser blå ut när man ser dem på håll.

Kilsbergen är likt Tiveden ett ställe varifrån jag har många vackra minnen. Från residensstaden i länet far jag rakt västerut för att komma till Kilsbergen, för att sedan följa bergen längs en liten väg fram till Nora. Ni vet staden med både ”Tre små gummor” och den stad som författarinnan Maria Lang (Dagmar Lange) verkade i då hon skrev sina spännande historier om kriminalkommisarie Christer Wijk, bördig från Skoga som Nora heter i Maria Langs romaner.

Dagmar Lange                                           (Bildkälla: minabibliotek.se)

Många av dem är filmatiserade som exempelvis Kung Liljekonvalje av dungen. Men åter till början av resan.

rusakulan letrek.se.jpg
Utsikt från Rusakulan (Bildkälla: letrek.se)

Första stoppet blir vid utsiktsplatsen ”Rusakulan”. Att stoppet blir just vid denna utsiktspunkt beror på flera faktorer. Den viktigaste, förutom den helt fantastiska utsikten i tre väderstreck, är att Rusakulans utsiktsplats är anpassad för alla, även dem med funktionsförändringar av olika slag. Det går att med rullstol komma ända upp till utsiktsplatsen. Därtill är det bra skyltat. Att stå på plattformen och kunna skönja Köpings industrier långt bort är en ofattbart vacker upplevelse. Känslan av att vara en liten del av något stort är stark, överväldigande. Bilarna syns på vägarna nedan, som om de vore små svartmyror. Vattentornet Svampen i Örebro tycks inte större än att de  skulle gå att plocka det som just – en svamp!

 

Svampen, Örebro  (Bildkälla: Wikipedia)

På Rusakulan blåser det alltid. Jag har aldrig varit där någon gång då det inte blåst. Vindstyrkan varierar, men alltid blåst. Att andaktsfull titta ut över nejderna och se allt från skog och sjö till stora delar av Närkeslätten är verkligen en upplevelse som går rakt in i hjärtat. Vänd mot sydost syns sjön Tysslingen inte långt borta. Tysslingen är en rastningsplats för många olika flyttfåglar höst och vår. Mest känd är nog sjön för sina Sångsvanar som rastar där på väg mot häckningsplatsen i norra Sverige. Svanarna räknas ofta i många tusental. Varför inte börja resan med ett stopp vid Tysslingen, innan framkomsten till Rusakulan?

Sångsvanar och Kandagäss vid sjön Tysslingen, väster om Örebro 2010 (Youtube)

Efter Rusakulan är det dags för medhavd matsäck. Att hitta någonstans att köpa mat är ofta problem då det finns få matställen. Närmast från Rusakulan är sport- och friluftsanläggningen Ånnaboda, Garphyttan. Men den ligger åt fel håll för dagens resa. Istället blir det ett stopp vid Ramsjön.

Ramsjön.                               (Bildkälla: Örebro kommun)

Vid Ramsjön finns vackra platser att sitta och äta. Är det badväder så går det utmärkt att svalka sig med ett dopp i den lilla sjön. Andra aktiviteter kan vara fiske, skidåkning, vandring på en del av Bergslagsleden som passerar. Övernattning, om man så skulle önska, under enkla former i vindsskydd. Efter matpausen går färden vidare till Pershyttan. Därefter går resan mot sitt slut i Nora och de upplevelser som väntar där.

Pershyttans by.                      (Bildkälla: Länsstyrelsen)

Pershyttan är en liten by med genuin hyttmiljö. Även Pershyttan är åtminstone till förhållandevis stor del tillgänglig för dem som likt mig är rullstolsburna. Där plockar jag gärna med mig småsten från marken. Slaggstenen, Bergslagssten, finns här överallt. Det är en restprodukt från den malmframställning som bedrevs i hyttan. Kanske väntar någon riktigt vacker sten på någon besökare som väl kan pryda en plats i hemmet. Slaggen finns kvar i stora högar bakom hyttan. Någon risk att stenen tar slut lär inte finns inom överskådlig tid. Under turistsäsongen är det mycket aktiviteter i Pershyttan. Nora kommun och deras Turistbyrå kan ge mer information.

Pershyttan. Detalj från hyttmiljö.                                                        (Bildkälla: Nora kommun)
Hyttan i fågelperspektiv. (Bildkälla: Länsstyrelsen)

Väl framkommen till Nora tänker jag mig att börja med en glass på torget. Noraglass, en hemgjord glass med smak som överträffar det mesta. Vilka smaker den finns i varierar beroende på vad tillverkarna tyckte passande för dagen. En favoritsmak är hasselnöt. Skulle den finnas med hjortronsmak så händer allt att det blir två kulor glass.

Vad smakar väl bättre än dagsfärsk glass en varm sommardag? (Bildkälla: Nora kommun)

Efter glassen så är det dags att företa färden hem. Alternativet kan vara en övernattning i det unika vandrarhemmet som finns vid Norasjön, mitt inne i Nora! Där övernattar gästerna i gamla liggvagnar, omgjorda till vandrarhem. I anslutning till vandrarhemmet finns förutom servering också angöringsplatsen för Paddan, den lilla båt som tar besökare ut till Alntorps Ö. På Alntorps Ö spelas barnteater på somrarna, det finns aktiviteter för barn i alla åldrar samt också en genbank för gamla sorters bär och frukter av de mest skilda slag.

För dig som är konstintresserad rekommenderas att du stannar någon eller några dagar extra och tar dig till Åkerby Herrgård. Herrgårdparken brukar vara en fantastisk konstutställning med både permanenta konstverk och särskilt inbjudna internationella konstnärer som ställer ut sina verk. Det finns också mycket annat att se. Länkarna gömmer en del utflyktsmål som inte finns omnämnda i texten!

Åkerby Herrgård                           (Bildkälla: Bergslagen.se)

 

Så har då resan gått från Örebro, passerat fågelreservatet Tysslingen, stannat till i Kilsbergen, de blå bergen, där stoppen var vid Rusakulan, Ramsjön och sist Pershyttan. Väl framme i Nora är du i Bergslagen med allt vad där finns. Mer om Bergslagen, om gruvor och andra spännande platser kommer kanske i ett annat inlägg. Vem vet?

sunset-433626_1280 guldmoön Herrens ljud
Alla behöver vi ibland en guldkant på tillvaron…                                  (Bildkälla: Piaxabay.com)

Hur sätter du guldkant på din tillvaro? Har du något smultronställe som är tillgängligt för all, som du vill dela med dig av?
Eller kanske har du minnen från Kilsbergen och de platser jag nämnt eller andra platser som betyder mycket för dig som du vill dela? Berätta!

Att få möjligheten att komma ut i naturen som rullstolsburen är för många en dröm. Förhoppningen är att Sveriges fantastiska natur ska bli än mer tillgänglig för alla. Vad är din erfarenhet av tillgänglighet?