Livsvandringen – De svåra tunga tonåren

 

Högstadie- och gymnasietiden. Livsvandringen del 2

chapel-718888_1280
Kapellet ger vila och en plats att blicka tillbaka på livet.

Tankarna under vandringen har främst varit vilsamma tankar. En njutning av försommarens vackraste  bilder. Den tavlan som naturen utgör kan inte någon konstnär återskapa. Skogen med dess skira grönska, ännu inte helt fullövad. Solens strimmor lyser upp skogsvägen hon rullar fram på. Blandskogen med insprängda mindre ängar som grönskar. Ruiner efter små torp där syrenhäckarna grönskar tillsammans med häggen. Inte fullt utslaget, men knopparna är stora. De vackra Pingstliljorna och andra äldre sorter av blommor växer till synes utkastade på marken. Ändå går det att se att för många år sedan fanns någon som skötte trädgården. Knotiga äppleträd som fortfarande bär frukt under skördetid.

narcissus-712536_1920
I de skuggiga partierna står fortfarande både påsk- och pingstliljor kvar. Någon enstaka senkommen knopp hälsar att det ännu är en liten tid kvar innan sommaren står i blom.

Hon försöker ta sig in i kapellet med Permobilen, men lyckas inte. Kliver av, och tar stöd mot kapellets väggar för att kunna komma in såpass att hon får en bild av hur det ser ut. Några steg, känslan och rofylldheten fyller henne och hon sätter sig åter och låter tankarna förflytta sig till tonårstiden. En tid som inte var direkt bättre än barnaåren, bara annorlunda. En ny skola och en förhoppning om att slippa mobbningens fasor. En förhoppning som brast nästan omgående. Situationen att börja i sjunde klass var inte så olik den för sju år tidigare. Då, liksom nu, kom hon till en klass där hon var ny och de andra kände varandra sedan lekis och än tidigare. Som när hon började ettan. Trettonåringen blir sju år och minns. Känner utanförskapets iskalla stråk, vasst, tomt och så denna kompakta tystnad. Alla andra talade med varandra. Sjuåringen var frimodig, van vid att de vuxna lyssnade och förklarade om hon frågade. Trodde att de jämnåriga fungerade på samma sätt. Men inte. Istället kommentarer. Orden minns hon inte, men väl känslan. Dum, konstig, du kan inte, du får inte vara med. Vi ska – inte du… Samma upprepas nu. Kanske inte frimodigheten är lika stor nu, men flickan försökte ta kontakt. Och möttes av en vägg av diverse kommentarer där de allra flesta gick ut på att hon var fel.

girl-1422356_1280
Oavsett vad hon sa, gjorde eller för den delen, hade på sig, var det fel. Fel,ful och dum. Jo, ibland gick det att fråga då de andra eleverna kom på att hon ofta kunde svaren på frågorna, men det var undantagen. När de andra inte fanns där. Hon trodde var gång att de verkligen ville vara snälla och såg inte hur grymt hon utnyttjades. Men kände…

En stor skillnad mot mellanstadiet var lärarna. Här såg lärarna vad flickan kunde. Men hon själv då. Såg hon? Arbetarunge i själ och hjärta bestämde hon sig för att hon skulle börja arbeta efter att ha gått ur nionde klass. Sa att hon var skoltrött. Det var inte att lära hon var trött på, Men visst var hon trött på skolan. Trött på att vara fel, ful och fet. De andra eleverna var snabba att tala om vad som var fel. Att ha kläder som liknade deras var fel. Stolt över nya jeans och jeansjacka, liknande dem som de allra flesta hade. Den dagen minns den vuxna kvinnan fortfarande med fasa. Men alla andra hade! Men hon var inte tillåten att vara som ”alla andra”. Inte blev det bättre att hon började prestera bra på prov och inlämningsuppgifter och läxor. Hon kunde diskutera på lektionerna. Men när läraren inte längre såg, då smög hon undan. Här togs kontakter från skolan med hemmet, och det blev bara värre.  Bra betyg, men vad spelade betygen för roll för en trasig själ? Elevvård hette det visst. Kurator och samtal. Det hon minns är en mycket ledsen mamma och en pappa som inte visade sitt ansikte. Som vuxen förstår hon, efter att själv ha suttit i elevvårsdskonferenser med barn som far illa.

Vad flickan än gjorde var det fel. Stora drömmar – varför då? Drömmen blev arbete efter nian. Mobbningen pågick, eskalerade, men syntes inte. Det var en mobbning med ord och utanförskap. Och flickan? Ja, läraktig som hon var visste hon nu, efter nästan nio år, att hon var fel oavsett vad hon sade eller gjorde. Vad andra än sa till henne var hon fel. Men högstadiets tre sista terminer hände något. Hon drogs med av de två kamrater hon hade till Frikyrkan och ”Tonår”. Kyrkans grupp för dem från tretton år och uppåt. En av de manliga ledarna blev förtjust i den, i hans tycke, söta flickan. Att han var många år äldre reflekterade han inte över och när flickan fyllt femton blev de ett par. Hon var ett ”lätt byte” då det räckte med samtal och positiv uppmärksamhet för att hon skulle bli förälskad. Så förälskad att hon sista terminen på högstadiet flyttade ihop med den äldre mannen. Men det är en egen historia.

meditation-1350599_1920
Ungdomsledaren kom att bli flickans sambo när hon var nyss fyllda 15… 

Gymnasietiden fortsatte i samma spår som högstadiet. Skillnaden var den att hon nu var sambo med eget hushåll, men utan ekonomi för det. Första året läste hon musiklinjen, men med ett dåligt resultat. Jo, teoretiska ämnen gick bra, men inte de praktiska musikämnena. Efter ett samtal med skolledningen blev det bestämt att hon skulle byta linje till en annan två-årig linje. En treårig var inte att tänka på. Det ansåg sig flickan vara för dum för att klara av. Men året på musiklinjen gav henne lite vila från mobbningen. När hon bytte linje kom mobbningen tillbaka. Anledningen? Musiklinjen var på annan ort. Den andra utbildningen på hemorten och samma elever som funnits på högstadiet fanns nu klassen över henne och då tog mobbningen vid där den slutat ett år tidigare. Och flickan reagerade inte. Hon hade ju faktiskt misslyckats med ett gymnasieår.

girl-791274_1920
Misslyckad – igen.

Arbete då? Hon ville arbeta efter  nionde klass. Flickan fick inte något arbete. Hon fick en man istället. Han bestämde vad hon skulle göra, och hon lydde. För trots att hon var både lat och dum så var hon lydig och gjorde som andra sa, förutom en gång. Hon förstod aldrig varför hon inte skulle flytta ihop med den man hon ville leva resten av sitt liv med! Det skulle dröja mer än 20, ja närmre 30 år och nästan lika många år med psykisk misshandel innan hon förstod varför. Men, som sagt, det får bli del 3 av livsvandringen. Den unga kvinnan – studier, kärlek och arbete. Men också sjukdom och tilltagande smärtor.
Avslutar med en visa om kärlek: Trubbel bara för att den är så bra.
Monica_Zetterlund sv.wikipedia.org

Vad kunde flickan, hennes lärare, andra vuxna ha gjort för att bryta det negativa mönstret?

Annonser

Akka berättar om att vara ensam hemma

WIN_20160117_06_27_51_Pro
”Akka vill berätta om när matte åker bort”

Nu tycker Akka att det är dags att jag skriver om henne. Hon har idag varit ovanligt talför. Det hör till att hon talar om för mig vad hon vill, och förstår jag inte upprepar hon. Men idag har varit en speciell dag. Matte har varit hemifrån två dagar i sträck.

”Ja, Akka, jag har hört dig. Ditt budskap har gått fram.” Och det har varit mycket Akka har berättat. Hungrig givetvis, och då ska serveras kattmat från portionspåse med smak av kyckling och lever. Nu kunde jag inte kliva ur sängen var gång Akka talade, men jag kunde svara henne. Och hon fick sin mat med kyckling och lever som önskat.

-Är det något jag inte tycker om, säger Akka, så är det att vara ensam. Det måste jag berätta för matte så hon verkligen förstår hur synd det är om mig när hon åker bort. Och jag har sagt det till matte många gånger idag. Jag väntar till dess att hon nästan har somnat, då talar jag med henne för jag vet att hon lyssnar extra noga just då! Dessutom håller jag extra koll på matte för jag vet att hon har ont.

WIN_20150815_000337
”Matte! Du måste lyssna på mig. Jag blir orolig när du har ont. Det är ju då de där människorna i gröngula kläder kommer och hämtar dig.”

Hon har också blivit kammad ordentligt, vilket jag normalt gör minst en gång varje dag, ofta fler. Men även kamningen har fått stryka på foten, då mina händer inte vill vara med som en orsak. En annan att rutinerna blir lite annorlunda och vår kelstund tidig morgon har helt enkelt sovits över. Akka brukar sitta framför mig i en av rullstolarna då jag kammar henne. Att hon tycker om det märker jag på hur hon flyttar sig runt så jag kommer åt och dessutom – hon spinner. Det är enda tillfället jag hör henne spinna.

WIN_20151124_003043
”Så här sitter jag gärna när matte kammar mig.”

Akka har också varit orolig. Resorna jag varit på har tagit hårt på mig framförallt fysiskt, med svår smärta som följd. Och hon känner på något sätt av att jag inte mår bra. Som jag berättade i presentationen så vaktar hon extra noga på mig. Idag har hon valt att inte ligga hos mig så mycket, utan på en plats i bokhyllan i sovrummet. Hon har två platser i den som är hennes egna, iordninggjorda med mjuka rena dynor. Därifrån kan hon se mig, men jag ser inte henne. Dessutom så är det ett bra sätt att hålla sig undan från hemtjänstpersonalen som fått tillbringa mycket tid hos mig under dagen.

Nu har Akka återtagit platsen i min säng. Jag tolkar det som att jag är förlåten för att jag lämnade henne två dagar i sträck.

WIN_20160103_19_32_13_Pro
”Jag passar på att lägga mig på mattes kudde när hon är uppe en stund”

WIN_20151213_23_38_25_Pro
”Här gör jag mig redo att lägga mig inför natten.”

Ja du, Akka. Vad skulle jag vara utan dig? Drottningen som jag får bo tillsammans med och som värmer min säng, vaktar och vakar över mig och är mitt sällskap både dag och natt. Bättre sambo än ”Drottning Akka” kan jag inte tänka mig.

 

Drottning Akka – en presentation

WIN_20160109_23_17_17_Pro
Akka den 11 januari 2016

Jag har begått ett nästintill oförlåtligt misstag. Jag har inte hållit det löfte jag gav i ett av mina första inlägg, nämligen att presentera Drottningen. Nu förstår jag varför hon har tjurat och blängt på mig de senaste dagarna. Hon har givetvis varit mycket arg och upprörd över att hon, Drottning Akka, inte blivit vederbörligt presenterad. Så nu ska jag råda bot på detta.

Akka flyttade hem till mig första vardagen efter påsk 2015. När hon kom var det en skygg och avsatt drottning. Hon hade blivit avsatt av yngre förmågor i samband med att hon efter många års trogen tjänst kastrerades. Och det är en erfarenhet hon delar med många andra kvinnor – att bli ersatt med yngre och vackrare individer. Jag är övertygad om att det finns tusen och åter tusen kvinnor som har berättelser om detta. Tänk er bara – att efter ett helt yrkesliv bara bli utbytt. Som om det hon som vacker Miss(e) och Drottning presterat både på många stora utställningar och som mycket högt ansedd Avelshona med hela fem kullar, inte skulle haft någon betydelse.

Ärligt – vem skulle inte bli både ledsen, arg, stött och mycket mer därtill efter en sådan behandling? In kliver en uppkomling och tar hennes plats, motar bort henne från matskålen, plockar ner henne i rangordning tills hon inte längre, bland dem hon betraktat som sina undersåtar, betyder någonting. Vad hjälper det då att hennes ägare och matte älskar henne av hela sitt hjärta? Platsen som Drottning är inte längre hennes.

 

Picture

Foto: Appleroads katteri (http://www.appleroads.se/alvsols-akka-a.html)

Akka är född den 2 april 2004 och kom till Appleroads katteri för att bli utställnings- och avelshona. Hon blev också Drottning Akka av rasen Helig Birma. Hennes stamtavla finner ni i länken under fotot ovan.

På Appleroads levde Akka ett utomordentligt fint liv till dess hon blev avsatt. Och jag vet att hon av de tvåbenta fick allt hon behövde av både omvårdnad och kärlek under hela sin tid på katteriet. Det var av de andra katthonorna hon blev illa behandlad. Hennes ägare bestämde då att hon skulle omplaceras och jag, Piia-Liisa, fick den äran att ta över Drottningen.

Bakgrund
Anledningen till äran har en sorglig botten. Den 19 mars hade min förra katt, Saratoga, vandrat över Regnbågsbron till det land dit våra älskade husdjur går när jordelivet av någon anledning blir för svårt. Regnbågsbrons land är ett vackert land.

Regnbågsbron

Det finns en bro, Regnbågsbron, som förbinder Himlen och Jorden.

 När ett husdjur dör, kommer det till en plats bortom Regnbågsbron. Där finns kullar och dalar med mjukt gräs, där våra älskade vänner leker tillsammans hela dagarna. Där finns vattendrag med friskt vatten, massor av mat och solsken som håller dem varma. De gamla och sjuka djuren blir unga och igen, precis som vi minns dem i våra drömmar.

Djuren är glada och lyckliga, men de saknar någon som betydde mycket för dem, någon som blivit lämnad kvar.

Varje dag springer de och leker, tills den dagen kommer, då en av dem stannar upp, och tittar bort i fjärran. Blicken skärps, öronen spetsas och plötsligt flyger han iväg över det gröna gräset. Hans ben bär honom fortare och fortare tills han återförenas med den han älskar. Ni möts i en omfamning som varar för evigt. Ditt ansikte blir kysst om och om igen, dina händer smeker hans huvud som så många gånger förut och du tittar än en gång in i ögonen på ditt trogna husdjur som så länge saknats i ditt liv, men aldrig i ditt hjärta.

Sedan korsar ni Regnbågsbron tillsammans för att aldrig mer skiljas…
(Källa: http://www.latinostassar.se/se/facebook/fina-dikter-3059770)

Saratoga somnade in under de finaste omständigheter i sin bädd hemma hos Linnéa och Rasmus (min dotter och måg) där hon bott när jag var inlagd på sjukhuset. Hon sov gott och i sömnen så gick hon vidare till den eviga vilan.

Akkas ankomst och övertagande av titeln Drottning
Som jag nämnde tidigare i inlägget kom Akka till mig första vardagen efter påsk i nådens år 2015. En skygg, mager och inte särskilt drottninglik liten katthona. Men ack, så vacker hon var. Trots den behandling hennes likar utsatt henne för. Hon klev efter en liten stund ut ur buren och gömde sig. Denna undanskymda tillvaro upprätthöll hon i ett par dygn. Hon fick ta kontakt med mig när hon själv ville. Och det skulle komma att visa sig ganska snart att den skygga och tillbakadragna katt som kom hem till mig, bara var ett utslag av att hon blivit fråntagen allt. Nu skulle hon få (ta) det tillbaka.

Efter ca två dygn hade Akka funnits sig väl tillrätta. Svansen stod återigen rakt upp och hon gick genom rummen i min tvårumslägenhet med högburet huvud. Samtidigt gav hon mig audiens. Jag fick hennes tillåtelse att bli uppassare till henne. Det innebar att sörja för hennes välbefinnande på alla plan. Det innebar också att hon utsåg vilo- och sovplatser. Som första plats valde hon min säng. Men under en förutsättning och det var att jag också befann mig i sängen. Satt jag uppe letade hon sig fram till en undanskymd plats där hon såg, men inte sågs. Så gör hon fortfarande.

Just nu, kl 04.10 Fredagen den 22 januari sover hon vid mina fötter, lugnt och skönt.

WIN_20150811_224411

Akka har tagit över som härskarinna och jag återger henne med glädje Drottningtiteln. Hon finns nästan ständigt vid min sida oavsett om jag är i sängen eller är uppe. Hon vaktar på mig och talar uppfordrande om vad hon behöver och vill ha. Under de dryga nio månader som hon varit hos mig har hon lagt på sig välbehövlig vikt och återfått glansen i pälsen och även sitt högvälborna beteende.

Hon är ett underbart sällskap och jag skulle aldrig vilja vara utan henne. När jag ligger i sängen ligger hon ofta på mig och hon ser till att jag har det bra. Och självklart ger jag henne detsamma. Akka har dessutom charmat personalen som hjälper mig. Hon är ju inte för inte Drottning, och så gott som samtliga som kommer hit hjälper mig att se till hennes välbefinnande genom att ge henne mat och uppmärksamhet. Helt på hennes villkor.

Kel ingår också. Hon är ingen katt som lägger sig i knät då jag sitter uppe, eller vill bli buren någon längre stund. Däremot tycker hon mycket om att bli kammad och kliad t ex under hakan och bakom öronen. Hon bestämmer helt enkelt. Akka kan ligga i timmar på min mage när jag ligger i sängen så länge jag är stilla. Behöver jag gå upp kan jag av Akka få mycket förnärmade blickar.

Så – det var en presentation, förhoppningsvis värdig min vackra Drottning Akka. Jag kommer att återkomma till Akkas öden och äventyr. Detta är ju bara en presentation av henne.

WIN_20160117_06_27_51_Pro