FM-hundarna visar upp sig

Idag har FM-hundarna bestämt alldeles själva att de ville visa upp sig. Så Livets Skiftningar och FM Pipili har bara att lyda  order. När en grupp FM-hundar har bestämt något, ja då blir det så. De berättar också för Pipili att det pågår L-test nu i dagarna och så småningom kommer de att berätta om hur det var på dessa lämplighetstest. Men först vill de hedra en kamrat:
rainbow-977951_1920

FM Kyra har vandrat över bron till Regnbågsbrons land. Ingen tid finns där, bara lek och allt gott, gröna ängar, svala skuggiga dungar och allt vad en hund som Kyra kan önska finns i detta land. Vila i Frid FM Kyra.
Samtliga FM-hundar genom Livet Skiftningar.

 

FM Kyra på skolan 26 augusti
Vila i Frid  FM Kyra                        (Foto: I. Östling)

Tack Ida Östling för att du så generöst delat med dig av FM Kyras tid hos dig. Livets Skiftningar känner med dig och de dina i er sorg och saknad efter en älskad familjemedlem.

pers-blomma-3
Foto: P. Svensson

Nu vill FM-hundarna visa upp sig. Sommaren har passerat, men sommarvärmen gör tappra försök att hålla sig kvar. Sommaren är en underbar tid för hundarna med extra mycket utomhusvistelse. Flera av dem berättar också om semesterresor. Att utforska nya platser är alltid intressant. Men ibland blir det varmt i bilen och då är det skönt med AC tycker en anonym FM-hund!

fm-kerro-vill-ha-luft-fran-acn

fm-krus-pa-morgonpromenad
FM Krus tar en paus under morgonpromenaden 

Som ni kanske minns fyllde FM Krus och FM Kuna ett år midsommarhelgen. Och givetvis vill även FM Kuna vara med idag.

fm-kuna-letar-2-sept
FM Kuna och morgontoaletten (Foto: M. Rydfjord)

Kuna har valt att visa att hon är noga med sin morgontoalett. Likaså tvättar man tassar och leksaker före maten!
fm-kuna-ar-torstig
En utomhusbild där det råder viss oenighet om vem som ska ha pinnen vill hon visa, och att hon är duktig på att hoppa:
fm-kuna-ska-ha-pinnen
FM Kuna låter hälsa att hon gärna vill återkomma i en egen artikel, och det lovar Livets Skiftningar att hon ska få göra inom de närmaste veckorna! Då vill hon berätta om sin semester bland annat.
FM Kudo var allt lite tyken på FM Pipili. Pipili hade inte tagit med bilden på honom i artikeln om sommarens bär och frukter, utan bara nämnt honom vid namn. Han krävde därför att denna bild där han äter av bären skulle vara med. Självklart går Livets Skiftningar honom till mötes och publicerar denna bild. ”Minst tre bilder på mig” var hans krav och det är inga problem. Kudo berättar också att även han har för avsikt att återkomma i en egen artikel där han bland annat berättar om hur det gick på det L-test han nyligen genomfört.

fm-kudo-gillar-bar
FM Kudo äter bär  (Foto: J. Eklund)

FM Kudo visar upp sig!

FM Fatzy vill gärna var med även hon och tala om att hon njuter av livet på landet.

FM Fazy 12 juni
FM Fatzy i gröngräset    (Foto E. Qvick)

Kan man ha det bättre? undrar Fatzy. Bara vara, leka, promenera både i skogen och längs sjön. Ta ett dopp närhelst det passar. Fatzy njuter av livet tillsammans med matte Eva.

FM Fatzy Det finaste man har sätter man på bordet!
Jennifer Nilsson och FM Iolla (på bild) har besök av Eva Q och Fatzy.

Fatzy vill visa upp sin son FM Jötto som kan sitta fint. Andra bilden är det svampplockning för matte medan Fatzys granne Ozzy tar det lugnt. Fatzy talar om att hon också är noga med att hålla reda på sina leksaker, vilket hon visar på visningsbilden som avslutar denna artikel.

 

FM Fatzy och trattisar
Fatzy kamrat Ozzy och trattkantarellerna – favorit i repris! Men nog tycker jag mig se gul trumpetsvamp också? Trumpetsvampen som finns i gult och grått (brun?) tycker Pipili smakar ännu bättre än ”trattisar”. Det kan vara svårt att hitta de första, men har en väl gjort det brukar de finnas i mängder. Grattis till fin skörd.

Men – nu är det någon som kommer i full fart och knackar på. Det är Krus som tycker att han vill visa upp sig lite till. Ja, visst. Det ordnar vi. Visst får du vara med på några bilder Krus, innan vi låter lilltösen FM Lissa avsluta för idag.

fm-krus-och-kast-med-liten-boll
FM Krus har tränat kast med liten boll. Men var är bollen?

Matte har ordnat ett collage med många bilder på Krus. ”Passar mig bra” säger han!
fm-krus-i-manga-upplagor

FM Lissa får bli sist ut bland hundarna idag. Hon växer så det knakar. Den lilla ulltotten har blivit stor på kort tid. Precis som hos människobarnen försvinner spädbarnstiden snabbt, och innan man vet ordet av är barnen tonåringar. Lissa är inte i tonåren än, hon är ungefär i förskoleåldern nu. Då viljan att lära brukar vara lika stor som att hitta på hyss och bus. Lissa har som synes lärt sig att hämta tidningen. Att det är en trygg tjej råder inga tvivel om. Se bara hur lugnt hon tog det när hennes familj flyttade. Men det är nog lite långtråkigt att flytta. Även Lissa återkommer i en egen artikel om ett tag.

fm-lissa-flyttar-1
Lissa tar det lugnt under flytten. (Foto: I. Östling)

Lissa hämtar tidningen.

fm-lissa-27-aug-6
Lissa har fått syn på något intressant!
fm-lissa-27-aug-1
Även om man tar det lugnt är det jobbigt och kanske långtråkigt att flytta. Lissa passar på att vila en stund.

Med det tackar Livets Skiftningar alla FM-hundar med respektive fodervärd för generositet och tillmötesgående med bilder och berättelser. Som visningsbild återfinns FM Fatzy:
FM Fatzy har koll på sina saker OBS datum 14 juni ej 21 juni
Foto:
FM Kyra          Ida Östling
FM Krus          Susanne Andersson
FM Kuna         Monica Rydfjord
FM Kudo         Julia Eklund
FM Fatzy         Eva Qvick
FM Iolla           Eva Qvick
FM Lissa         Ida Östling
Bildcollage     Susanne Andersson
Blommor        Per Svensson
Regnbåge       Arkivbild Pixabay

Annonser

FM Jeck och schäferpinnarna

FM Jeck skogsavverkning bild 9 28 mars
Idag den 14 augusti står Jeck i fokus. Han vill lära ut hur det går till att ta omkull sina egna Schäferpinnar! Vad är det som händer? Här kommer en hund till inspringande och ser lite upprörd ut! Men vänta, det är FM Kerro som har något viktigt att säga:

FM Kerro 11 juli
FM Kerro har något viktigt att säga:

Hej på er alla! Vill bara säga att jag är inte riktigt nöjd. Jag tycker att det borde vara min tur att få visa hur stor jag blivit och vad jag har lärt mig nu under sommaren. Det var länge sen jag fick vara med. Vad då? Katten som gjorde nosavtryck på den nymålade väggen? Vet inte vad ni pratar om, Det får ni ta med matte och katten. Jag, FM Kerro, hade absolut inte något med det att göra. Ja, nu har jag sagt mitt!  //FM Kerro

Visst ska du få komma tillbaka FM Kerro. Livets Skiftningar har lovat dig det. Och det gäller er andra FM-hundar också. Unga som äldre, nykomlingar likväl som bekanta. Alla är Välkomna och Livets Skiftningar kommer att ge er utrymme. Det finns många söndagar under hösten som artiklarna kan handla om er FM-hundar.
FM Jeck skogsavverkning bild 2 28 mars
Jeck berättar att bilderna från avverkningen är från mars och från juli i år. Matte Ulla-Britt tillade att det gällde att hålla sig undan när Jeck var i avverkartagen, för han fick omkull det träd han bestämt sig för. Jeck tänkte inte så mycket på var trädet föll, sa han, utan det viktigaste var att han fick omkull det så han sedan kan kapa av en pinne i lämplig storlek. Matte berättar: ”Det var faktiskt så att han fick ner hela trädet och jag var jättenära att få det i huvudet, gick och plockade och hörde ett brak… Slängde mig undan i sista minuten… Puuuuuh FM hundar.”

FM Jeck skogsavverkning bild 1 28 mars
Nu är det jag igen… Sätt aldrig en boll i händerna på min matte, hon fuskar eller så är hon fullständigt livsfarlig med bollar… Slänger bollen i ett träd så den kommer tillbaks till henne igen… och jag letar ju där jag tror bollen är… GRRRRR från Jeck (Text Ulla-Britt Ledin)

Men innan avverkning värmde han upp med lek med boll. När uppvärmningen var klar tog Jeck itu med arbetet att ta ner träd. I bildserien ser ni hur Jeck arbetade. ”Först valde jag ut ett lämpligt träd och sedan tog jag tag i det och drog till dess att trädet kom till mig. När jag väl fått ner trädet vilade jag en liten stund, för att sedan ta det med hem. Trädet jag tog ner i mars var inte större än att jag kunde ta det utan att behöva kapa av det.”

FM Jeck skogsavverkning bild 7 28 mars
Här vilar jag efter att ha tagit ner min pinne!

”Ni ser att det inte är så svårt att fälla träd, bara man vill så! Bilderna nedan är från Värmland. Det var då matte fick kasta sig undan från det fallande trädet. Men skyll inte på mig. Matte får faktiskt lov att hålla lite koll. Trädet var lite större än det jag tog ner i våras, så jag fick lov att kapa av en bit som jag kunde bära med mig.
FM Jeck arbetar i skogen 17 juli bild 4
Här på bilderna kan ni ser hur jag arbetade när jag tog ner trädet. Det gällde att ta tag på rätt ställe där det går bra att rycka och dra till dess det gav med sig och föll. Och som jag sa förut, jag fick ta av det för att få en lagom stor pinne med mig hem. Men jag vilade en liten stund emellan och funderade över var jag skulle bryta av trädet. Sen hörde matte något i skogen och hon trodde det var varg. Har ni hört, va? Varg? När det bara var älg och rådjur. Det är inte nåt att vara rädd för. Rådjur jagar jag bort från gården hemma. Vad sa du? Vad matte tycker om att jag jagar rådjur? Nej, det talar vi inte om. Slutpratat!”
Så snart det blir tal om att jaga rådjur blir Jeck tvärtyst och vägrar att säga ett ord. Ni minns att det var så förra gången också. Däremot berättar han gärna hur det gick till när han räddade tuppen från att bli mat till räven. På bilden vilar han ut efter att ha räddat tuppen.
FM Jeck 2 år 24 april
Jeck vill avsluta dagens artikel med bilder till från avverkningen i Värmland. Matte hittade svamp också som synes!
FM Jeck arbetar i skogen 17 juli bild 7
FM Jeck arbetar i skogen 17 juli bild 5

FM Jeck arbetar i skogen 17 juli bild 6
Här ser ni grenen som jag tog av! Visst är den väl alldeles perfekt? Den gick till och med att ta med sig när jag sprang i blåbärsriset!

Ung och stark vill Jeck som så många andra i som är i 20-åldern testa sin styrka. Han blir två och ett halvt år den 24 oktober, vilket motsvarar lite drygt 20 människoår.
FM Jeck arbetar i skogen 17 juli bild 8
Visningsbild:
Jeck har avverkat och dessutom kapat sin schäferpinne i lagom storlek.

Tack till matte Ulla-Britt Ledin och Jeck som pga en viss svaghet i sina höfter blev civilist istället för tjänstehund. Som gårdsväktare och hjälpreda åt matte kan arbetet anpassas efter hans förutsättningar.

Berätta gärna om egna erfarenheter av hundar som gör ovanliga saker. För det hör nog inte till vanligheterna att hundarna avverkar och kapar till sina egna schäferpinnar!  Som vanligt är reflektioner, frågor, funderingar och annat välkommet i kommentarsfältet. Självklart går det bra att kommentera på FB och Twitter också.

Foto:
Ulla-Britt Ledin

FM Lissa flyttar in

FM Kyra blir storasyster/extramamma när FM Lissa flyttar in

FM Lissa 5 aug 16
FM Lissa första dagen hemma. Åtta veckor gammal och nästan sju kg tung! Ett öra upp och ett ner. Då kan man ju välja om man vill höra eller inte 😉

FM Kyra har blivit storasyster/extramamma och familjen Östling har blivit med bäbis igen. Om ett par veckor kommer FM Kyra att genomgå sitt L-test och matte Ida berättar att hon räknar till den dagen då L-testet är. (Artikel om Kyras L-test kommer i slutet av augusti) Kyra kommer då att flytta. Hon ska ju börja Högskolan! Vilken utbildning återstår att se. Men först ska hon vara extramamma och prova den rollen.

FM Kyra och FM Lissa 5 aug 16
Hej! Vem är du? Kyra och Lissa hälsar och lär känna varandra.

Matte Ida berättar för Livets Skiftningar att när FM Lissa kom till platsen där de hämtade henne hade hon varit på resande fot i över 10 timmar. Då hade Liten rest från Sollefteå tillsammans med sina syskon ända ner till södra Sverige.

BB Hilton FM Lissa m syskon 6
BB Hilton

FM Lissa kommer till matte
Klart att det blir en stor omställning att flytta från tryggheten på BB Hilton. Bort från mamma och allt som var bekant. Nya lukter, ny miljö. Bara kullsyskonen som reser tillsammans. Efter den långa resan är det dags att få möta sin nya matte/husse. De små var trötta och hungriga när de kom. Att få ny flock med matte, husse och kanske andra okända hundar, katter… Allt är nytt. Lite spännande, lite oroligt. Att hitta något som känns tryggt är viktigt och mattes famn brukar vara ett bra ställe.

FM Lissa första dagen hos matte Ida Ö 3 aug -16 bild 1 (3)
Trygg i mattes famn

När fodervärdarna kommer till platsen där hundarna lämnas ut så vet de inte vilken av valparna som de kommer att få. Först får de en hel låda med saker till valpen samt foder. Eftersom Försvarsmakten äger hunden står de också för alla kostnader och allt hunden behöver under den tid de är hos fodervärden. När så alla fått sin låda, individuell för varje valp så läses chippet, ID-märkningen, av på respektive valp och matte/husse hämtar just den valp som ska komma till dem. Att hon var trött och sov hela vägen, två timmars resa ytterligare, när hon åkte hem var inte så konstigt efter den långa resan.

FM Kyra och Lissa 6 aug bild 6
FM Lissa och FM Kyra hemma.

Flocken har blivit större och Kyra anser säkerligen att hon just nu innehar rollen som ledare och det krävs lite arbete innan ordningen är återställd och matte som exempel kan ta ut Lissa utan protest från Kyra. Instinkten hos tikarna är stark. Valpar ska skyddas och tas omhand. En liten valp väcker modersinstinkten till liv och det är också som det ska vara. Valparna lär sig genom att göra som äldre syskon och som de andra i flocken. Så görs också rangordningen upp.

FM Kyra och Lissa 6 aug bild 5
Kyra lär känna sin valp och bestämmer sig omgående för att valpen tillhör henne. Matte tar inte Liten någonstans utan att Kyra är med. Att ta Lissa från Kyra innebär högljudda protester.

Här har FM Lissa kommit hem till familjen Östling. Allt är nytt och spännande. Och titta på Liten Lissas tassar och framben. Livets Skiftningar gissar att Lissa kommer att bli en ståtlig och rejäl fröken när hon väl växer i sina tassar. Hon kommer nog att klara schäferpinnarna galant!

Så här berättar matte Ida om FM Kyra och FM Lissa:
Lissa söker ögonkontakt väldigt ofta och är väldigt lyhörd. Hon visar tydligt när hon behöver gå ut. Lissa är jätteduktig, hon har bara kissat inne två gånger. Lissa är en lugn och harmonisk tjej. Hon leker gärna med Kyra, men säger till när det räcker, då kommer pirayatänderna fram. Det har gått över förväntan att ha de här två FM-hundarna.

FM Kyra och Liten Lissa 4
Kyra berättar: Först så försvinner matte och husse och blir borta länge! Att det var något speciellt som var på gång hade jag förstått, men aldrig att de skulle komma hem med en bäbis! Vassa tänder har hon också, men jag sa allt till att hon var min bäbis, så det så! Häromdagen lånade jag mattes telefon igen när hon inte såg, för att ringa runt till mina kompisar, men inte visste de så mycket mer! FM Lago och FM Labina har jag hälsat på. Matte brukar vara tillsammans med deras respektive matte. Lago och Labina får jag också passa. De är minsann överallt nu och inte lyssnar de heller. Men det ska minsann Lissa göra. Lissa lyssnar på mig när jag inte vill leka. Men nu måste jag gå och se till så Lissa har det bra. Jag har sagt till Livets Skiftningar att jag vill ha en helt egen artikel och det skulle jag få om några veckor. Då berättar jag mer hur det är att vara storasyster/extramamma!

FM Kyra och Liten Lissa 3
En bild på mig och Lissa när vi vilar tillsammans. Men Lissa vill leka. Matte är så nöjd med att vi nu kan vila ihop 🙂

Avslutningsvis några bilder på FM Lissa under hennes första fyra dagar hos familjen Östling. Idag, söndagen den 8 augusti har hon varit hos dem i fem dagar. Livets Skiftningar hoppas på att kunna följa FM Lissa åtminstone det kommande året. FM Lissa kommer att berätta själv när hon blir större. Nu vill hon lära känna sin nya flock och bli trygg med dem.

FM Lissa första dagen hos matte Ida Ö 3 aug -16 bild 2 (3)
Det finns alltid en trygg famn att vila i. Första dagen hemma.
FM Lissa 4 aug 10
Här var det något nytt. Måste undersökas! Går det att äta?

FM Lissa är trött 5 aug
”En sold.., f’låt, här var det visst en valp, sover var, när och hur som helst”
Lite trött efter att ha busat utomhus 6 aug

Så tackar Livets Skiftningar familjen Östling för att vi fick vara med om det stora ögonblicket då de blev med bäbis, FM Lissa. Alla foton förutom de från BB Hilton (HAS) i Sollefteå är tagna av Ida Östling. FM Lissa och FM Kyra kommer snart igen och då är det Kyra som är i fokus.
Visningsbild: FM Lissa hemma i trädgården. Hon är åtta veckor och väger knappa sju kg. Ett öra upp och ett ner för att ge den rätta looken av charmtroll.

Hur är det att hämta hem en valp? Eller att ha valpar hemma som ska säljas och få en ny familj då de är mellan 8 och 12 veckor? Kanske hör du till dem som aldrig haft valp men drömmer om det?  Berätta gärna!

 

FM Jeck lever livet lycklig

FM Jeck pingst 16 bild 2
Jeck ligger och håller koll så att inga vilda djur tar sig in på gården. Kycklingarna måste ju skyddas mot räven.

”Detta är historien om Jeck som är född den 23 april 2014, hans mamma heter FM Filly o pappa heter FM Epok. Till mig kom han när han var 9 veckor, slutet juni 2014. Det var en sommar som var kanonvarm så det var inte kul att vara varken människa eller hund. Jeck kom ungefär mitt när svamp perioden kom så det blev husvagn för honom efter ca. Två veckor, det klarade han kanon o trivdes med sina “stora/små”systrar (papillon/chihuahua) jag har mamma papillon o två av hennes valpar alla tikar När Jeck kom till oss var de 7, 4 och 3 år gamla. Med ålderns rätt var det tikarna som bestämde o det blev inte några problem.” (Matte Ulla-Britt) 

Idag har Livets Skiftningar fått besök av FM Jeck. Ja, nu är det ju så att Jeck inte längre tillhör Försvarsmakten, utan har gått och blivit civilist från den 25 augusti -15, men i själ och hjärta är han som andra FM-hundar. Han älskar bollar och schäferpinnar. Han har till och med lovat att berätta hur han gör när han fäller dem själv! Men inte i första artikeln. Nej, se det gick inte alls. Först vill han berätta om hur det var att vara valp och växa upp med små, men mycket bestämda storasystrar.

FN Jeck pingst 16 bild 3
FM Jeck hemma på gården, där han bland annat vaktar och motar bort både räv och rådjur.

”De var vuxna och kvinnliga och tyvärr var jag bara valp, sa Jeck, så det var till att lyda. Annars nyper de mig i nosen och det gör så ont. Ja, jag skriver nyper, för de gör så fortfarande! Två kg hund, bestämmer över mig. Surt ibland, men jag vaktar den mot det som är stort och farligt istället. För vi kan olika saker!”

FK Jecks lillasyster o kycklingar 160629 5
Här är bild på en av mina små storasystrar. Och ni ska bara veta vilka vassa tänder hon har. Jag ville ju bara låna hennes leksak …

Matte Ulla-Britt berättar i inledningen att sommaren -14 då Jeck kom till henne var varm. Kanske ni minns värmeböljan som varade i över en månads tid. Det är jobbigt att vara både människa och hund när termometern inte går under 30 grader annat än nattetid. Och då är det att hitta platser där det finns skugga och svalka. ”Jeck-sjön” är en sådan plats. Men nu vill allt Jack berätta själv: ”På den här bilden ligger jag och mina systrar och vilar. Jag vill börja med den bilden och så en bild som är tre bilder som matte gjort. Mina storasystrar bestämmer som sagt över mig. Fortfarande, fast jag är två år. Men de är äldre, och jag lyder dem.”
FM Jeck m systrar valp.

FM Jecj som valp collage
Titta på mina tassar. Redan när jag var valp syntes det att jag skulle bli en riktigt stor hund!

”Första sommaren, när jag var liten fick jag vara mycket ute vid ”Jeck-sjön”, i husvagnen. Där var jag med om något riktigt otäckt. Jag gick längs strandkanten, i koppel för ovanlighetens skull, och så ramlar jag i vattnet. Jag blev jätterädd och bara sjönk, för jag kunde inte simma. Många hundar kan det bara, men inte jag. Men min matte drog upp mig på en gång. Tänk vilken tur att hon hade kopplet så att jag kom upp ur vattnet snabbt. Men efter det går jag inte längre ut i vattnet än att jag blir blöt om magen. Jag lärde mig simma först förra sommaren, men det gör jag bara ibland. Och jag föredrar nog gyttjebaden! Vad matte tycker? Ska jag verkligen berätta, nej det struntar jag i. Det viktigaste är väl vad jag tycker och jag älskar att bada i gyttja.”

FM Jeck under husvagnen valp
Här har jag lagt mig under husvagnen. Det var så skönt att ligga där. Jag är ju inte så stor. Det är två år sedan bilden togs.

Nu simmar jag bara ut när jag ska hämta pinnar i vattnet! Om de inte är för långt ut förstås! Men bilder på det kommer i nästa artikel. Ja, jag har ju sagt att en artikel är alldeles för lite för mig. Så Livets Skiftningar fick välja, nej egentligen inte. Det vara bara att se till att jag fick komma med. Jag har ju sett så många av mina kompisar här och då tyckte jag att nu var min tur kommen att få berätta. Avslutningsvis får ni som läser titta på några bilder till från att jag var valp. Och en bild som är från i sommar när jag hade tagit ett härligt gyttjebad! Glöm nu inte vår radio. När jag kommer tillbaka ska jag bland annat berätta om hur man fäller schäferpinnar helt på egen hand! Jag ska också berätta varför jag är civilist i nästa artikel. Men den som väntar på något gott…

FM Jeck valp
FM Jeck gyttjebad

Puss på er alla, tvåbenta och fyrbenta. Nu ska jag se till så att inga otäcka rådjur smyger sig in i trädgården. Hysch – matte får inte höra. Hon blir så arg när jag jagar bort dem. Säger att jag inte får. Nej, bäst jag slutar. Ha det gott!

FM Jeck spanar in rådjur på 2 årsdagen
På spaning!

Livets Skiftningar kan bara inte undanhålla er denna fantastiska bild på ”skogens guld”. Visst kan ni känna doften? Tänk er dem smörstekta, möjligen med lite grädde i så de blir underbart krämiga liggande på en skiva gott knäckebröd…

FM Jeck vägrar posera på bild tillsammans med skogens guld
Skogens guld plockade av matte Ulla-Britt.

Livets Skiftningar tackar Jeck med matte Ulla-Britt Ledin för stor generositet med både bild och text. Foto: Ulla-Britt Ledin
Visningsbild: FM Jeck sommaren 2016

Berätta gärna om era minnen av somrar, bad med hundar och kanske hästar också, svampplockning… Vad är sommar för dig? 

FM Kerro – valp med attityd

FM Kerro har hunnit fylla sex månader. Och som många andra FM-hundar har han stora öron. Hemligheten med dem är att de är så stora för att det ska gå lätt att stoppa kottar i dem! Ja, matte till Kerro säger att han är döv (ibland), men Kerro själv uttalar FM Jönsos namn med andakt. Det är verkligen han stora idol. Han ska minsann gå i hans spår när han blir stor. Detta berättade Kerro för matte som var snäll och talade om det för Livets Skiftningar. Vi skickar samtidigt så här genom bloggen hälsningar till FM Jönso och ber att ni som läser denna artikel och har kontakt med honom framför hälsningen och gärna berättar att han har idolstatus bland de yngre hundarna!

FM Kerro 29 maj
Öronen😍😍 och ändå hör han så ”dåligt” 😉 FM Kerro (Foto och text: I Erlandsson)

Hej! Kerro här. Jag lovade att komma tillbaka och berätta om en del jag har gjort. Ja, ni vet ju att matte och jag inte alltid är helt överens om hur nödvändigt det är att göra vissa saker. Så det är bara att börja berätta. Det var det här med tapeten i sovrummet. Där det nu är en grå fläck på ett ställe. Kan ni tänka er att matte tar in mig i sovrummet och jag tror förstås att vi ska lägga oss att vila. Fast vila när man kan leka? Visserligen var jag nog lite trött, men iallafall, aldrig kunde jag tro att hon skulle komma på den dumma idén att lämna mig ensam i sovrummet. Skulle jag, Kerro, vara ensam? Nej, det gillade jag inte.  Jag kände på lukten att hon höll på med mat och hörde hur både hon och husse satte sig för att äta. Då började jag också att äta! På tapeten. Kerro lämnar man inte ensam utan att det händer någonting. Det skulle minsann både matte och husse lära sig, tyckte jag alltså. Matte sa nånting annat när hon såg att jag tuggat på tapeten. Och nej, jag tänker inte tala om vad hon sa. Så det så.
FM Kerro har gått och lagt sig!

Matte Isabella berättar: ”Vi tänkte börja smått med det där med ensamträning innan vi lämnade honom korta stunder hemma helt själv. Så vi stängde in honom i sovrummet medan vi åt lunch (sovrummet är stort och rymligt) och han verkade trött så vi tänkte att detta ska nog gå bra. Jag går tillbaka när vi ätit upp för att se om han är vaken så jag kan ta ut och rasta honom.  Då ligger han och gnager på en kant av väggen och drar upp tapeten, som tur väl va kom jag in precis när han påbörjat sitt lilla hyss så det var ingen jättestor bit som försvann, men det vita sovrummet har numera en grå fläck sedan detta buset ägde rum.” (PS! Bilderna är tagna vid ett annat tillfälle förf. kommentar)

FM Kerro på bushumör juni
”Kerro är riktigt busig, det är från mys till bushumör på 2 sekunder!! När han är trött får man en lugn och mysig vovve men resten av tiden är det gärna håll igång! FM Jönso verkar verkligen vara någon Kerro ser upp till!”  (Foto och text: Isabella Erlandsson)

Kerro älskar att bada. Det bästa han vet att springa upp och ner i vattnet om och om igen. Han badar överallt han kommer åt. Ett badkar inomhus eller ett stort hav tycks inte ha någon betydelse. Huvudsaken är att det är vatten. Nedan en bildserie på när Kerro hoppar i.

…och så ett par badbilder till:

Kerro berättar om när han badade i badkaret en morgon. Klok vovve som badar på morgonen tycker Livets Skiftningar, men just denna morgon var inte matte nöjd. ”Matte hade väldigt bråttom och skulle springa till bussen var badkaret fortfarande fullt med vatten, jag älskar vatten och matte kollade bort en sekund. Så jag sprang allt vad jag kunde och hoppade ner i det fulla badkaret och tog mig ett bad, matte fick lyfta upp mig och blev dyngsur. Hon fick byta kläder, och vänta på nästa buss!” berättar Kerro. Här förstår ju alla som läser att Kerro, utöver att han älskar vatten, också är duktig på att hoppa. Att kunna hoppa är mycket praktiskt, både inom- och utomhus.

FM Kerro väntar på mat
FM Kerro vet att kattmaten står på bordet – och han kan hoppa…

Här på bilden sitter jag i köket och spanar. Jag väntar på att att jag ska bli ensam i köket en kort stund. Eller att matte åtminstone kan titta bort och sluta ta kort på mig. Jag vill ha kattmat. Det är inte bra för hundar, säger matte, men det struntar jag i! Det behövs bara en kort stund så att jag kan hoppa upp på bordet och ta mig någon eller några tuggor. Jo, ska väl erkännas, det tar slut om jag hinner äta upp innan matte eller husse kommer. För ett tag sedan hittade jag något riktigt gott, en pizzabit! Matte sa något om att hon blev utan mat. Men varför lägger hon fram mat till mig om det inte är meningen att jag ska äta upp den? Matte skulle gå och hämta en grind när hon lämnade maten till mig. Men när jag tänker efter så låg inte pizzabiten på bordet utan på bänken. Men det spelar ingen roll. Det viktiga var ju att jag fick mat.

Och kan ni förstå – jag får inte vara ensam i köket längre. De stänger mig ute om de inte är i närheten. Om jag hoppar på andra ställen? ja visst gör jag det! Hemma hos husses mamma och pappa kan jag nu välja själv om jag vill vara i trädgården eller inte. Det är bara att hoppa över staketet om det blir långtråkigt i trädgården. Får jag chansen kan jag ju alltid passa på att jaga katt som det händer att jag gör hemma hos mattes mamma och pappa. Då är det inte alltid att jag hör när matte ropar, inte första gången iallafall.

Matte berättar att Kerro också hoppar bara för att det är roligt att hoppa. Finns det sedan någonting att nypa tag i, som en bajspåse tex, så hoppar Kerro upp och biter sönder påsen. Matte har inte berättat vad hon tycker om detta påhitt av Kerro, men Livets Skiftningar har sina aningar. Men nu när Kerro har blivit stor kanske han han har slutat med dessa hyss, eller hur är det Kerro? Nej, nu hör inte Kerro, så vi slutar för idag.

Foto: Isabella Erlandsson
Visningsbild: FM Kerro 10 april

Sjukdom och identitet

Om långvariga (kroniska) sjukdomar/syndrom och identitet. En berättelse.

horse-806397_1920 - kopia
Vem är jag?

Att vara eller att bli sjuk innebär en stor omställning för individen. I denna artikel är utgångspunkten den enskilda individens uppfattning om sig själv i huvudsak. Men också hur omgivningen reagerar, och på ett sätt också definierar, sin vän, arbetskamrat, släkting, partner… Frågan i bildtexten ovan tror jag att vi alla som fått en livslång eller långvarig sjukdom ställt till oss själva. Vem är jag? För när diagnosen blir uttalad händer någonting, även om du som sjuk under lång tid haft vetskap om att något är fel. Kanske har du redan innan diagnosen väl sätts varit medveten om vad som fattas dig, vilken sjukdom eller vilket syndrom som du har. Men det är inte förrän orden uttalas högt, av läkare som regel, som du får bekräftelsen på att det du vet också är verkligt. Kanske har du under många år fått höra att ”det sitter i ditt huvud” som tagits upp i flera tidigare artiklar i denna blogg. Nu sitter det inte längre bara i ditt huvud. Nu har du fått en diagnos. I samma ögonblick som läkaren säger: ”Ja, du har Ehlers-Danlos syndrom, EDS, och har utvecklat fibromyalgi som följdsjukdom” försvinner resten av den information hen ger dig. Du hör: EDS, fibromyalgi, EDS, fibromyalgi, EDS… och sedan blir det tomt, tyst, kallt eller varmt inom dig. Du ser att läkarens mun rör sig men du hör inte ett ord. Allt försvinner bort som om du gick ensam i dimma.fog-1258892_1920
Tiden försvinner och läkaren reser sig, tar din hand och säger adjö – och du förstår ingenting. Kanske far tanken genom ditt huvud: Varför har hen inte berättat om vad det innebär att ha EDS? Fibromyalgi känner du till bättre, men EDS? Varför berättade hen inte? Du ser på klockan och inser att du suttit i undersökningsrummet i över två timmar. Läkaren har i och för sig bara varit där halva tiden. Först undersökning av både läkare och fysioterapeut vilket bara det gjorde dig förvirrad. Sedan provtagning, väntan på vissa provsvar och så kom då orden: ”Du har EDS och fibromyalgi”. Hen kunde ha sagt att du satt på månen. Det hade varit lika verkligt.

moon-165487_1280
Allt känns overkligt.  Får upp en bild av att jag sitter på månen mitt i natten.

Och sedan de där sista 20 minuterna som du inte vet något om. De som kom efter orden, domen, rullstolen, smärtan, morfinet. Allt som du läst om på Facebook. Alla berättelser om hur personer fått sina liv totalt raserade från att ha fungerat någorlunda skapligt till att mer eller mindre vara ett kolli beroende av ständig hjälp. För det är dessa bilder och berättelser som fladdrar förbi. De som handlade om allt som går att göra försvann in i dimman. Du får upp ett ord i ditt huvud: ”Identitetsdiffusion” Ni pratade om det på jobbet för bara några dagar sedan, detta att helt plötsligt få en ny identitet som ska förena sig med den du skapat. Det som varit ditt ”Jag” under många år ska nu också innehålla denna nya del av dig. Den del som innebär kronisk sjukdom. Du som alltid varit aktiv, ridit löptränat, styrketränat. Allt blir förändrat med nya förutsättningar när du nu vet varför du har ont.

german-shepherd-dog-948899_1920
Smärtan och stelheten hade blivit sämre. Därför skaffade du hund för bara en liten tid sedan. Tänkte att det blir ett bra komplement till ridningen när han blir lite större och du både kunde cykla och springa med honom. Han kan vara med i stallet också. Som sällskap och vakt.

Valpen. Hur skulle det bli med honom? Och hästarna, om du skulle bli beroende av rullstol? Din gamla hund är du inte orolig för. Hon lufsar på som vanligt och oavsett rullstol eller häst går hon bredvid. Men valpen. En schäfervalp som du ska vara fodervärd åt i minst ett år. Du fick veta att det gick att lösa det så genom att ansöka om att bli fodervärd åt en av försvarets hundar och nu har han varit hos dig i en knapp månad och det är redan full fart. Tankarna bara snurrar. Du försöker prata med din man som var med dig, för ovanlighetens skull. Men han ser inga problem. Läkaren hade ju sagt att det var bra om du fortsatte med de aktiviteter du klarade av så länge du inte fick ännu mer ont av dem. Men när sa hen det? Styrketräningen och löpningen som jag får så ont av efteråt, talade fysioterapeuten om. Men vad sa hon? Minns inte.

paint-1290425_1280
Dina händer värker mest hela tiden. Men det är ju efter ridningen och många års arbete. Först med en vanlig skrivmaskin och sedan dator. Operationerna hade i och för sig inte gjort dem så bra som det utlovats, men du började ju skriva maskin redan när du var 13 år och sen kom datorn några år senare. Att du inte blev bra var inte konstigt.

Du berättar på arbetet vad läkaren sa. Att du har EDS. Och fibromyalgi. Då kommer alla frågorna du inte kan svara på. Samma frågor som du ställt till dig själv de senaste dagarna. Och kommentarerna som de inte trodde att du skulle höra.- Då vet man ju hur det blir. Hon kommer att vara ännu mer sjukskriven nu. Hon kan ju inte längre. – Inte konstigt att hon går som en anka. Jag har ju sagt att hon borde ha kryckor. Hade hon lyssnat på mig hade hon inte varit så dålig. – Det mesta sitter nog iallafall i huvudet på henne. Hon har ju gnällt om sin värk och att hon tappar saker sedan hon började här för många år sen. – Men rida och hålla på med hundar kan hon minsann, men inte jobba. Det måste vara lättare att sitta och skriva än att jobba i stallet. – Har du inte sett att det blivit rätt mycket fel när hon blir stressad? Och så har hon alltid fläckar på kläderna. Kommentarer, kommentarer och åter kommentarer. Men osäkerheten kommer smygande. Kanske är det jag som hör fel. Kanske inbillar jag mig bara. Inte kan mina arbetskamrater, och andra med för den delen säga sådana saker om mig. Men det är ju sant. Jag har ont, jag har varit mycket sjukskriven och jag spiller mycket. Och jag får mer ont både av arbetet och av träningen. Men de vet inte att det är hästarna och hundarna som gör att jag orkar arbeta.

Vad sa nu läkaren igen? Att jag hade både EDS och fibromyalgi…
Berättelsen är fiktiv, men bygger på kunskap om hur vi som individer kan reagera på ett besked som skakar om oss mycket djupt. Att få en diagnos bekräftad kan vara ett sådant besked. I synnerhet när det rör sig om en diagnos som individen inte har så mycket kunskap om. Där kännedomen om sjukdomen kommer från källor som exempelvis sociala medier där det lätt blir lösryckta delar.

Hur var det för dig som har en långvarig  sjukdom när du fick din diagnos?  Vad tänker du som är frisk när du läser berättelsen? Dela gärna med dig av dina tankar?

LÄNK till fakta om EDS

FM Joy – GLÄDJE – In Memoriam

\Joy3
FM Joy IV 141014 -160216

FM Joy IV, dotter till FM Elina, finns inte längre bland oss. Hon har vandrat över Regnbågsbron. Detta med anledning av att hon hade en så stor inneboende stress att hon for illa av den. Beslutet att hon skulle få slippa denna stress fattades efter noggrant övervägande av Försvarsmaktens personal. En kortare berättelse om Joys avsked finner du här.
”Idag är en jobbig dag. Behöver bara kolla på Joy och tårarna börjar rinna. Helt sjukt hur fäst jag är i denna jycke. Kommer jag ens klara av att släppa taget om henne? Hon måste gå igenom sitt L-test, annars går jag under. Att aldrig se henne igen pga att hon blir tjänstehund känns ordentligt mycket bättre än att hon blir någon annans älskade familjemedlem. Älskade Joy.” (27 jan 2016)
FM Joy tillbakablick
”Idag är en sån där dag då tårarna rinner av saknad av dig. Min älskade Joy. Skuldkänslorna över att inte förstått hur illa det var för dig och alla gånger jag var blev frustrerad på dig, utan vetskapen av hur frustrerad du måste ha varit då du inte förstod vad du gjorde än mindre vad du kände. Önskar jag gjort annorlunda, önskar jag hade vetat tidigare. Önskar vi fått börja om så jag kunde gjort det bättre. Fan vilken jävla kämpe du var utan att någon såg det! Du fick för lite cred min lilla vän. För du var fantastisk. Du var den bästa! ❤ ” (12 april 2016)
”And we have gone through good and bad times.
But your unconditional love was always on my mind.
You’ve been there from the start for me.
And your love’s always been true as can be.
I give my heart to you.
I give my heart, cause nothing can compare in this world to you.””

Men vi börjar från början:

Joy1
Nio veckor gammal här på bilden. FM Joy har varit en hel vecka hos matte Stephanie.

”Kanelbullen, Snufflan, Jackpotjoy och ”världens bästa Späfer”. Kärt barn har många namn. Men oftast kallades hon Joy. Försvarsmaktens Joy IV, och likt hennes namn blev hon också glädjen, lyckan och ljuset i matte Stephanies liv när allt kändes som mörkast. Joy var fylld av kärlek och lycka, skrivet matte. FM Joy visade redan som liten arbetslust och vilja att lära. Hon lärde sig snabbt, och inte bara den grundläggande lydnaden. Hon drevs utöver den totala kärleken också av en stor inneboende stress, för stor för att hon skulle kunna leva med den. Men nu kliver vi tillbaka och följer henne under det dryga år som hon var hos matte. Denna glädjefyllda, initiativrika och mycket kloka hund.

Joy lärde sig mycket snabbt de vanligaste sakerna som att sitta, ligga och stå. Hon var verkligen lättlärd och lärde sig också mycket på egen hand. Köksbordet gav bra utsikt. Att klättra upp på bordet lärde hon sig tidigt. Likaså att ta sig in där hon inte skulle vara som exempelvis till den oemotståndliga kattlådan. Men framförallt lärde hon sig att ta sig ut. Inget hinder var för stort eller för svårt för henne. Joy blev till en utbrytarnas drottning. Allt gick att forcera. Ja, om det var att ta sig ut eller ta sig in, hade förstås inte så stor betydelse. Det viktigaste var att hon tog sig dit hon ville. Hon älskade att få arbeta och aldrig kommer det att glömmas då hon tog sig ut från bostaden och spårade samtliga som inte fanns i bostaden!  Joy var lättlärd, full av kärlek, men ändå inte någon lätt hund. Ibland var det omöjligt för både matte och hund att förstå varför ingenting tycktes fungera och frustrationen blev stor hos dem båda. När Joy hade varit ute med matte tog det lång tid för henne att ”tagga ner” som matte uttrycker det. Full fart hela tiden. Joy ville att det skulle hända något – jämt. Och om inte matte eller någon annan bidrog till det, ja då ordnade Joy aktiviteter helt med egen tass, nos och huvud. En intelligent hund med stor förmåga till problemlösning.

Joy5
Allt eftersom veckorna gick blev det uppenbart att Joy var ämnad för arbete. Och den bästa belöning hon kunde få var – en tennisboll! Då blev Joy lycklig…

Joys ögon lyste av glädje då hon fick arbeta, och öronen, som hon aldrig växte i, lystrade uppmärksamt och tog in allt. Lyhörd och trogen med lek som belöning. Sök och lydnadspass var favoriter och tränades dagligen, med tennisboll givetvis. Matte berättar att med en tennisboll i handen hade du garanterat en vän i Joy. Det fanns stunder av uppgivenhet, förtvivlan och frustration då det inte var långt borta att ge upp. Trots stress och svårigheter så jobbade Joy och Stephanie på och gjorde det absolut bästa de kunde under de omständigheter som förelåg. I efterhand kom förståelsen varför det stundtals var så svårt och jobbigt, och att detta i lika hög grad burits av Joy som av matte, och då fick också Joys beteende en förklaring. Och att det skär i matte Stephanies hjärta när hon berättar är naturligt. Frågan: ”Varför förstod vi inte i tid vari felet låg?” kommer både hon och de övriga som fanns i teamet runt Joy att bära med sig. Joy och Stephanie kämpade på i ett år och lite till. Stunderna då Stephanie bara ville ge upp, ja då fanns Joy där. Med sina gigantiska öron, vid hennes sida. ”Berätta matte, jag lyssnar på dig” var det som om Joy sa. Kloka ögon, många år äldre än den valp Joy faktiskt fortfarande var tittade in i mattes och då fanns bara ett: Kärlek, en kärlek helt utan gräns och tankar på att ge upp skingrades i den samhörighet och tillit som bara uppstår när kärleken är villkorslös, total och ömsesidig. För det fanns inte ett uns av ont i Joy, bara ett stort hjärta, glädje och alldeles för mycket stress. Att vara efterklok är lätt, men ingen såg eller förstod dig, Joy, inte ens du själv. Men du fick göra det du älskade tillsamman med dem som älskade dig och som du älskade. Joy – glädjen… Det är vad vi bär med oss, oavsett hur vi kände dig ❤joy8
Joy gav aldrig upp och allt hon gjorde, gjorde hon med hela sin själ och hela sitt hjärta. Om det sedan var arbete eller något galet upptåg som gick matte på nerverna var hon alltid helt närvarande i stunden. Hennes livsglädje, finurliga äventyr och all kärlek skulle räcka  att fylla denna blogg med i veckor. Och det värmer hjärtat idag lika mycket som det gjorde när Joy var i livet.joy7
Stephanie berättar för Livets Skiften att när hon skulle skriva ner den berättelse som artikeln bygger på rann tårarna, samtidigt som hjärtat blev varmt. Mattes Stephanies egna ord får avsluta:
.” Jag önskar jag fick se henne igen. Jag önskar vi fick gå en sista promenad ihop och säga hejdå ordentligt. Joy räddade mig och det gruvar mig var dag att jag inte kunde rädda henne. Men förhoppningsvis får jag se henne igen, och då ska vi kasta tennisbollar i sinnes och gosa i mängder!”
joy10
”Allt det underbara med Joy kommer värma mitt hjärta lika mycket som hon värmde det i livet. 
En hel dag skulle kunna gå till att skriva om Joy, hennes äventyr, livsglädje och kärlek. För er som vill se fler bilder och filmer från Joy från valp till test så hade hon en egen hashtag på Instagram: #FörsvarsmaktensJoy.”
rainbow-948849_1280
TACK Stephanie för att du så generöst delat med dig av dina minnen och upplevelser du haft tillsammans med FM Joy IV 141014 -10216. (A song of Joy. Miguel Ríos, Beethoven)
//Livets Skiftningar

 

Artikeln bygger helt på det som matte/fodervärd Stephanie Asplund berättat i mejl och i Facebookgruppen Försvarsmaktens hundar för Livets Skiften. Samtliga foton samt collage på FM Joy är från S. Asplund. Engelsk text: Avenged Sevenfold

 

FM – hundar i vårsolen

Våren är en underbar tid. I flera inlägg har under mars och april så har våren presenterats på olika sätt. Nu fick Livets Skiftningar en knuff från en grupp som kände sig lite bortglömda. Men inte är ni  fina FM-hundar det. Därför passar vi nu så här på söndagens allra sista timmar på att visa upp vad några av er varit ute på för äventyr under helgen som gått så här kommer en kavalkad av FM-hundar som njuter av vårsolen. Först ut är FM Kudo:
FM Kudo 160424
FM Kudo 160422 bild 1(3)

FM Kudo 160422 2(3)
Kudos berömda lilla kvist… och så en i reserv också! Livets Skiftningar har inte fått svar från Kudo om han tog med sig någon liten pinne hem under helgen, men tror nog att Kudo fick med sig nånting hem iallafall. Kan kanske vara bra att ha ett litet lager med småpinnar hemma om man inte kommer ut i skogen?
FM Kudo 160422 3(3)
Kudo har fått något grönt i munnen som inte tycks smaka så bra. Men vad gör väl det egentligen, när man kan ligga och bara vara vacker och njuta bland vitsipporna? Måste ju vila lite innan man kan fortsätta att busa. 

Matte om bilderna ovan: ”Morgonbus i skogen med FM Kudo”
Här nedan är det bestämt lite bus och kel i vårsolen. Att Kudo är nöjd går iallafall inte att ta miste på.

 

…och en bild på FM Kyra när hon vilar i soffan:

FM Kyra 160424.jpg
FM Kyra har varit ute i det fina vårvädret och tar igen sig när hon kommer hem. Soffan är helt underbar att ligga i, berättar Kyra.

Och här kommer FM Kerro:
FM Kerro 160421
Matte berättar om bilden nedan:”Under våra 3 månader tillsammans har han nog aldrig gått såhär fint hela promenaden😍 Varken hundar änder eller cyklar distraherade honom (chockerande – ja! 😂) riktig myspromenad 😃”
FM Kerro 160422
Matte berättar:
”FM Kerro är mitt namn, men när jag är lös så hör jag inte alls (haha😉) när ”matte” ropar hit, eller mitt namn, men ordet godis..det hör man ALLTID 😁Någon som känner igen sig? 😉
Matte klagade lite på att jag börjar bli för tung för att vara en knähund, vet inte vad hon pratar om jag är ju fortfarande lika liten som jag alltid varit? Se bara, jag passar perfekt här i hennes knä i solstolen 😂”
FM Kerro sitter i knä 160423
Matte:”Det bästa med att komma hem från en långpromenad på kvällen är när man får lägga sig i sängen och hålla om matte/bli omhållen tillbaka och kolla på tv tills vi somnar 😍😴 /FM Kerro
Ps. Matte har skrattat gott åt denna bilden, hon säger att jag ser ut som en hare😂”
FM Kerro vilar ut 160424

FM Krus vill också vara med:
Matte: FM Krus är ett totalt odjur idag och mattes självförtroende ligger i botten av någon sopkorg… Trevlig helg! 😌😂 

FM Krus 160422 Koottar i öronen
Men Krus – vad har du gjort för mattes självförtroende?

FM Krus njuter av våren både i skogen och på fältet. Men han vägrar bestämt att berätta vad han har gjort. Att han har gjort något nekar han inte till. Men Livets Skiftningar har nog sina aningar. Det kan vara dessa kottar i öronen som spökar igen. För knepet sprider sig som en löpeld från de lite äldre till de yngre hundarna. FM Kerro har också lärt sig knepet, berättar matte i en av kommentarerna. Undrar om inte FM-hundarna har sin egen FB-sida eller blogg där de kan berätta för varandra vad som fungerar 😉 Om inte annat har de någon form av kedja såsom det fanns i filmen om Pongo och de 101 Dalmatinerna. Där började en av hundarna ropa och så gick det från hund till hund så att alla fick reda på vad som hänt. Flera fodervärdar har berättat att FM-hundar är duktiga på att prata så att det hörs ordentligt. Och en signalkedja kan ju inte vara fel när man är FM-hund?

 

FM Fatzy, får som Drottning och även äldst av dagens hundar bli sist ut då hon tar en paus och riktigt njuter av våren. Och med bilden på Fatsy så avslutas denna kavalkad av underbara bilder på vackra FM-hundar.
Matte: ”Om man smyger riktigt tyst, så kan man ha turen att få spana lite på skogens drottning! 🙂
FM Fatzy chillar lite under morgonens skogspromenad. ❤ ”
FM Fatzy 160424 på skogspromenad
Livets Skiftningar tackar fodervärdar/fotografer för att ni delar med er så att många fler får njuta av att se dessa vackra hundar.

Foto och ev text (kursiv):
FM Kudo:  Julia Eklund (som också presenterar inlägget)
FM Kyra:   Ida Östling
FM Kerro: Isabelle Erlandsson
FM Krus:   Susanne Andersson
FM Fatzy:  Eva Qvick

FM Kudo – presentation

ch

S

FM Kudo 11 mars skogspromenad bild 2
FM Kudo har upptäckt tjusningen med att ligga på en sten, eller varför inte på en trädstam och bara njuta av vårsolen.

Nu är det dags för ännu en presentation. En kille som fyllde ett år för bara två veckor sedan, den 26 mars. FM Kudo heter den här ståtliga, men något busiga killen. Matte/fodervärd är Julia Eklund. Tack Julia och FM Kudo för att ni vill var med här på Livets skiftningar och visa vad man kan när man är en fin FM-hund.  Kudo är stor och stark och kanske inte så lite busig. Som nyss fyllda ett år så håller Kudo på att lära sig mer och mer om detta att fungera i en flock, att följa en ledare och lyssna till vad flockledaren säger. Han är i början av puberteten skulle vi säga om Kudo var människa. Ännu inte tonåring, men snart så… Det handlar om att leka in kunskaper.

FM Kudo bild 4
Här vill Kudo ha sin boll, men hur ska han komma åt den?

Träning och lek samtidigt. Kudo leker och lär, precis som barnen. Och det som är roligt är lätt att komma ihåg.

För Kudo är det mycket motion som gäller. Att vara ute och bära hem pinnar är en av favoritsysselsättningarna. Och när det gäller en stark FM-kille så ska pinnarna se ut på ett alldeles speciellt sätt. Titta bara:

Kudo är inte ensam om att bära hem pinnar av den här storleken. Det berättas av flera olika fodervärdar att FM-hundarna har en förkärlek för lite större pinnar. Men Kudo – bär du tillbaka pinnen till skogen när du inte behöver den längre?

I skogen finns det mycket roligt förutom pinnar. Kudo hör till de hundar som tycker att en hel del som matte inte gillar luktar så där underbart gott. Så gott att det går bara inte att låta bli att rulla sig i det. Vad var det nu matte kallade dig för? Jo, bestämt var det ”skitunge”. Kan det ha något att göra med vad du rullar dig i?

FM Kudo 19 mars rullat i bajs
Kudo har rullat sig i bajs, skriver matte som kommentar till denna bild. Men visst ser busungen riktigt, riktigt nöjd ut?

I den här åldern ska Kudo lära sig göra som stora pojkar gör när de kissar, det vill säga lyfta på benet. Men det är inte alltid enkelt. Denna gång blötte Kudo ner sig själv och fick precis som den gången han hade rullat sig, duscha när han kom hem. Kudo har inte talat om för Livets Skiftningar vad han tycker om duschen, men det berättar han säker till nästa gång han dyker upp här.

FM Kudo 26 mars lär sig lyfta på benet
”FM Kudo fick ta en dusch idag. Han har lärt sig att lyfta på benet när han kissar, men han har inte riktigt förstått att man inte ska kissa på sig själv…” (Text J. Eklund)

Miljöträning, anpassning, socialisering är begrepp som används när det gäller valpar och unghundar. Begreppet socialisering används till en del även om barnens utveckling under framförallt förskoleåldern. Enklare uttryckt handlar det här om att vänja hunden vid olika miljöer och situationer samt att fungera tillsammans med både människor och hundar, Kudo ska  lära sig att vara en del av en flock. Nu består hans flock till stor del av människor, och inte andra hundar vilket innebär att Kudo kommer att få anpassa sig till att vara lägre i rang än dem han har omkring sig. För människor ska stå högre i rangordningen än Kudo. I en flock med hundar avgör bland annat åldern vilken rangordning som gäller. Det är inte ovanligt att hundar gärna vill placera sig över barn och ungdomar i rang, eller ser barnen som kullsyskon, ganska lika i rangordningen. Men det måste tränas bort. Kudo är på väg in i tonåren, eller ”slyngelåldern” som den kallas för ibland. Visst tycks han säga att: ”Vänta du bara, så ska jag visa dig matte, att jag kan själv!”

FM Kudo 23 feb gosboll
Fast än så länge kallar matte mig för ”gosboll”.

 

FM Kudo 16 feb alltid lika glad
FM Kudo, här 11 månader, är alltid glad.
FM Kudo feb kan sitta fiiiint
Vem vet, det kanske lönar sig att sitta fint?

Kudo tycker om att lära sig nya saker. Och även stora hundar sitter fint.

FM Kudo 3 feb 1(4)
Här är Kudo ute på miljöträning. 

När hunden är ute ska den ha fokus på den som håller i kopplet, hela tiden. Men någon viskade att Kudo hade dragit omkull matte, men kan det verkligen stämma? Vad var så intressant att man bara rycker till så att matte ramlar omkull? Kudo kan gå fint, men matte berättar att han är envis. Han går fint en kort stund och sen glömmer han allt för något annat och drar. Så börjar vi om. Gå fint – och dra. Matte och Kudo kommer säker att få träna på det här ett tag. Det är nog bättre nu än när Kudo var omkring 10 månader, men säkert drar Kudo iväg ibland nu också. Fast kanske inte lika ofta som förut. Envishet är i och för sig en bra egenskap, men…

Här visar Kudo att han kan.

Avslutningsvis ett par bilder på hur Kudo gör när han vilar och på den högra bilden är lite sur för att promenaden tagit slut.

Livets Skiftningar tackar FM Kudo och matte Julia Eklund och önskar er Välkomna åter! Kudo får gärna berätta hur det går med träning och ”slyngelåldern”. Om busungen Kudo fortfarande busar. Kanske kan du gå fint i koppel nu, Kudo? Skriv gärna och berätta!

Du som har eller har haft valpar och unghundar – hur har perioden mellan 10 och 15 månader varit för er? Även du som har erfarenhet på annat sätt eller kanske har frågor om unghundar. Passa på att ställa frågor, så kommer Livets Skiftningar att tillsammans med läsarna svara på dem. Kommentarer är alltid välkomna!

Foto: Julia Eklund
Text: Piia-Liisa Pisal där ej annat anges (Källa: Julia Eklund)

roses-96275_1280
Rosen till Kudo från ”M”

FM Kudo är sugen på morötter 23 mars
Kudo gillar morötter, säger matte Julia. ”M” skickar en ros också!

Grattis FM Kyra 1 år

Den 7 april fyllde FM Kyra 1 år och Givetvis vill Livets Skiftningar passa på att uppvakta henne med ett bildcollage från liten valp till stolt 1-åring. Matte Ida Östling har varit mycket generös med att dela med sig av bilder på FM Kyra så att vi kan följa henne under hennes första år.

FM Kyra och några av hennes syskon på BB Hilton (HAS)

FM Kyra med mamma och syskon BB Hilton
…och någonstans finns ett svart litet knyte i högen av små ulltussar som får mat av mamma Ianthés

FM Kyras första dag hemma hos matte. FM Kyra kom till matte Ida den 9 juni 2015. Nedan följer några bilder på Kyra under hennes första vecka hemma. På bilden längst ned till vänster, Kyra i gröngräset, är Kyra alldeles nybadad!

På ovanstående fem bilder är Kyra mellan 11 och 14 veckor. ”Men matte, var du tvungen att lyfta upp mig på dina axlar?” undrar Kyra som tittar ner på golvet dit det är långt!

FM Kyra 22 aug bild 5
Titta, vad jag är duktig som kan sitta still! Jag lyder nästan alltid matte. Matte tog den här bilden på mig den 22 augusti.
FM Kyra 31 aug bild 1
Matte säger att jag kommer att växa ur min sköna plats? Men det tror jag inte på. Spelar nog ingen roll om jag blir stor, jag vill ligga här iallafall. (31 augusti)

Oktober var en speciell månad. Då blev Kyra sex månader. Ett halvt år. Tiden går fort och Kyra har varit hos matte Ida i fyra månader. Och som du ser så har Kyra växt mycket på dessa månader.

FM Kyra 7 okt 6 mån
”Snälla matte – ser du inte att jag är godissugen? Jag fyller ju faktiskt idag!” //FM Kyra tolkad av Livets Skiftningar

FM Kyra Heja Sverige 17 nov

FM Kyra hejar på Sverige den 17 november. Vilken sport? Det berättade inte Kyra för Livets Skiftningar 😉

Lagom till jul hade nog Kyra kommit in i den ålder då hon gärna bestämmer själv. Men ändå sätter matte på mig både glitter och tomteluva! Inte passar väl det på en stor, fin FM-hund? Jodå, Kyra! Det passar utmärkt på dig. Du är fin och hjälper till att skapa julstämning. Sedan får du tänka på alla roliga paket som du kan avslöja vad det är i. Jag lovar att du hittar dina godsaker i paketen innan det är dags att öppna dem om matte bara lägger dem under granen i tid! Nu kan du titta tillbaka drygt tre månader och visst fick du ett och annat paket som du kunde öppna själv? Öppnade du något innan julafton?

FM Kyra Luci 15

FM Kyra önskar God Jul bild 1

Nio månader gammal börjar Kyra bli könsmogen och löper för första gången. Matte berättar att det förändrar Kyra. Här är Kyra ute på promenad i januari. I början av januari hade som synes ingen snö kommit, men den kom bara några dagar senare. Sedan är det skönt att få vila i mattes knä. Det två nedre bilderna från 10 februari.

Och så börjar vi närma oss ett-årsdagen. Några bilder från mars när Kyra hade roligt med morgontidningen.

Avslutningsvis bilder när Kyra har roligt dels utomhus i leran dels när hon lånar mattes telefon. Kyra – du får ringa till Livets Skiftningar och berätta vad du vill om matte. Hon berättar ju en massa om dig 😉
FM Kyra 23 feb bild 5
FM Kyra 22 feb bild 2
12795294_10153306941161759_340691134350029399_n FM Kyra med mobiltfb
GRATTIS på 1-årsdagen FM Kyra önskar Livets Skiftningar.

De senaste bilderna på FM Kyra:

…och så födelsedagspresenten:

marrowbone-897982_1920
FOTO: Arkivbild Pixabay.com

Foto: Från ”BB Hilton”: HAS, övrigt foto: Ida Östlund där ej annat anges