Det talar vi tyst om – dålig ekonomi

Att ha en havererad ekonomi kostar. Och det är något som vi inte talar om. Att leva på marginalen där en extra utgift kan stjälpa allt. Det talar vi ofta tyst om.

medications-257341_1920
Dålig ekonomi, kronofogden, inkasso. Det är dyrt att vara fattig.

Att vara sjuk och leva på sjukersättning innebär för många en kraftig försämring av ekonomin jämfört med att arbeta. I många fall kommer dessutom sjukersättningen att räknas på sjukpenningen vilken kanske innebär att inkomsten mer än halveras jämfört med då individen var arbetsför. Det kan vara en orsak till att ekonomin havererar. Men ofta finns fler faktorer som samverkar. Kanske en utförsäkring som innebar att du stod helt utan inkomst under en period, kanske andra faktorer som påverkar negativt. Livets Skiftningar har tidigare skrivit om de tre vanligaste faktorerna som kan få ekonomin att rasa: Sjukdom, skilsmässa och konkurs. Andra faktorer som kan finnas med är beroende av olika slag, att orken att hålla i pengarna försvinner och att blunda för verkligheten och fortsätta leva som om pengar fortfarande flöt in som förut. Trösthandlar? Oavsett orsak så går det först till inkasso och till slut, om inget görs, hamnar det hos Kronofogden.

piggy-bank-850607_1920
Tänk om…

Varje månad då det är dags att betala räkningarna är det samma frustration. Redan innan pengarna finns på kontot är de slut. De går till det allra viktigaste såsom hyra och el för att ha tak över huvudet. Förrådet med basvaror, det billigaste av det billiga ofta, fylls på så att det åtminstone finns något att äta. Valet kan stå mellan mat och medicin. Paniken, frustrationen, ångesten, grälen. Vi är säkerligen många som suttit i den sitsen. Det är dessutom troligtvis vanligare att agera irrationellt än rationellt i denna situation. Kanske finns viljan, men inte orken att ta tag i situationen.

letters-286541_1280
Varför öppna ett brev som jag ändå inte kan göra något åt?

Du har slutat öppna breven. De som du inte kan göra något åt längre. Högarna med oöppnade brev bara växer. I början, när ekonomin började halka snett, satt du troligtvis och ringde runt till företagen och myndigheterna som skulle ha del av dina pengar. Gjorde upp avbetalningsplaner, sköt på betalningsdatum, mixtrade och trixade i hopp om att om en månad har nog försäkringskassan betalat ut de pengar jag borde få. Eller bara ett hopp om att du vunnit på lotto, triss, trav, casino… För nästa gång måste det vara din tur att ta hem storkovan och så satsade du de 250 kronorna du vunnit på nya spel. Eller så dränker du och försöker glömma verkligheten med hjälp av alkohol. Kanske handlar du upp allt redan samma dag pengarna sitter på kontot, på sådant som egentligen inte behövs. Sällan saker med bestående värde. Det kanske inte är du som försöker att få ihop ekonomin som gör av med hushållets inkomster. Vem som gör av med pengarna har mindre betydelse i detta sammanhang. Konsekvenserna blir desamma. Det dåliga måendet ökar i takt med att allt fler skulder går till inkasso och sedan vidare till Kronofogden.

signature-1211779_1920
Det knackar på dörren och du möts av en man som håller fram ett brev, penna och papper och ber dig skriva på.

När väl Kronofogden kommit med så räknar de ut hur mycket av din inkomst du måste ha kvar för att klara dig. Existensminimum, ett belopp lägre än vad många anar. Vem var det som knackade på dörren, förresten? Delgivningsman, en person som har uppdraget att å bland annat Kronofogdens vägnar se till att försäkra sig om att du tagit emot brevet där det står vad du är skyldig. I breven från fogden och även inkassobolag finns ofta med ett delgivningskvitto som ska skrivas under och skickas tillbaka. Men eftersom posten inte öppnas, så blir heller inga kvitton undertecknade. Då delas de ut endera av polisen eller av en delgivningsman. När det gått så långt så har en tappat kontrollen helt över sin ekonomi och en behöver i de allra flesta fall hjälp att komma på fötter igen.

Att själv ta sig ur skuldfällan är mycket svårt. Om man är två och båda är beredda och har möjligheten att hjälpas åt att reda i det kan det säkert gå. Men det är ett arbete som kräver mycket kraft och energi och som tar lång tid. Kronofogden är utifrån den erfarenhet som jag har, ofta mycket bra att ha att göra med. Det ligger även i deras intresse att hjälpa till att vända det rätt. Är skulderna gamla och du inte har några möjligheter att bli skuldfri inom överskådlig tid kan du ha rätt till skuldsanering. Att ansöka om skuldsanering kan kommunernas konsument- och budgetrådgivare hjälpa till med. Skuldsaneringen löper över fem år och efter den tiden är du skuldfri och fri från betalningsanmärkningar. Men det är fem tuffa år på existensminimum. Fördelen är att du vet exakt vad du ska betala var månad. Men det ges ingen andra chans. En missad betalning som går vidare till Kronofogden under pågående skuldsanering innebär att hela din skuld förfaller till betalning.

man-286479_1920
Tufft, men inte omöjligt. Kronofogden beviljar inte skuldsanering om de inte tror att du har en reell möjlighet att klara av den.

Förhoppningsvis går det aldrig så långt som till ansökan om skuldsanering. Men för oss som hamnat där är det den enda möjligheten att bli skuldfria. Och vi får inte skämmas för att vi inte klarat av ekonomin. Precis vem som helst kan drabbas. Min önskan är att fler skulle söka hjälp i tid. Det finns hjälp att få.

euro-1557431_1920
Dålig ekonomi kan drabba vem som helst. Därför måste vi tala om det.

Länkar
Kronofogden
Beroendesjukdomar
Alkoholism
Spelberoende
Andra typer av beroende
Rådgivning
Vardagsekonomi
Privatekonomi

Berätta gärna om dina tankar kring ekonomi, skulder, beroende… 

Till minne – FM Kola 1 år

Kola var min första kärlek. För vem kunde låta bli att älska denna underbara flicka?

FM Kola vilar lite
FM Kola älskade flicka.      

Du skulle i dagarna ha fyllt ett år (20 september). Men livet ville annorlunda och i slutet av februari 2016 gick du till den eviga vilan endast fem månader gammal på grund av sjukdom. Men aldrig kommer du att glömmas. Matte ”mamie” Camilla och FM Kola lade grunden till artiklarna om FM-hundarna. Givetvis vill Livets Skiftningar uppmärksamma och hedra minnet av Kola. Bilderna som mamie tog på dig finns kvar i arkivet och de blir kvar där. Var gång jag ser dem blir jag både glad och ledsen. Vemodet griper tag i mig. Men så kommer tanken att ”den Gud älskar dör ung”. Och nog var du älskad. Du hade förmågan att väcka kärleken hos oss som fick förmånen att känna dig. Trots att jag aldrig mötte dig annat än genom din matte Camillas bilder, filmer och berättelser väckte du kärlek. Vilken kärlek väckte du då inte hos alla dem som kände dig i det verkliga livet ❤

FM Kola bild 7
FM Kola som liten

FM Kola var med överallt. En förhållandevis liten tös, men så rar. Ett av FM Kolas små hyss var när hon och matte var ute på promenad i samband med att den allra första snön kom. Hon visade då prov på att hundar verkligen är all-ätare. Och nu förhöll det sig dessutom så att det som luktade så underbart gott i liten Kolanos inte alltid tilltalade mattes sinne för ”lukta gott” eller ens kunde räknas som möjlig föda. För det är så att ju värre det luktar i vår näsa desto godare tycks de lukta i hundens extremt känsliga nos. Vad var det då Kola hade nosat upp? Och hur hade hon kommit lös? Mamie lät Kola berätta: ”Första sitt stanna kvar minsann. Men sen smet jag å fick tag i ett sargat råttkadaver fy fan hette det och jag fick lära mig ett nytt ord”.

fm-kola-bild-3
Kola undersöker snön!

Kola var med om många äventyr under sin korta levnad. Och något hon älskade var bollar. När hon fick chansen att komma in i en butik med hundsaker var hennes lycka gjord:

fm-kola-vad-tar-ni-for-valpen-dar-i-fonstret
”Vad tar ni för valpen där i fönstret?” 

Bollar i massor, och sedan vila med utsikt. Bästa möjliga för Kola. Många promenader blev det. Här möter Kola motorsågar för första gången. Visst var det lite läskigt, men ändå spännande. Kola tränade i många olika miljöer. Miljöträning är grunden för alla FM-hundar och hon var inte något undantag.

fm-kola-pa-promenad-5-laskiga-motorsagar
Miljöträning

Här är fler bilder där Kola tränar på olika moment. Passivitetsträning. Att bara vara stilla och vänta. Nedre bilden har matte gått in på kondis, och Kola står och tittar efter henne. Vanligtvis fick Kola följa med in i miljöer även där hundar normalt inte får vara, just för att hon tränade. Men kondis – ja då var det att vänta utanför. Kola tränade också på att åka buss.
fm-kola-tranar
fm-kola-pa-promenad-4-jpg-tittar-in-pa-kondis

fm-kola-har-fonsterplats-pa-bussen
Kola åker buss och tittar ut genom fönstret
fm-kola-pa-promenad-1
Låter gör de och många är de dessutom. Precis som motorsågarna lite läskiga, men ändå spännande. 

Kola är ute på promenad och blir bekant med gräsänderna. När matte och Kola kom, så kom med stor sannolikhet änderna flygande i full fart. Kanske kunde det vankas mat! Men inte då. Det var bara en nyfiken hund. Kola är betydligt mer intresserad av änderna än änderna av henne av bilden att döma.

fm-kola-vill-sitta-och-titta-pa-faglarna
Här lyssnar Kola på andra fåglar.
fm-kola-och-ekan
Här testar Kola underlag som inte är riktigt jämnt. Ekan gungar troligen lite och Kola parerar genom att flytta sig efter hur ekan rör sig.

Okynnig var hon, den kära och egna idéer. Som när hon flyttade på matskålarna och lade sig på matplatsen. Ett säkert sätt att inte missa någon mat. I väntan på maten sov hon en stund.
fm-kola-gor-saker-pa-sitt-satt-nu-har-hon-plockat-undan-skalarna-fran-matplatsen-till-forman-for-sovplats

fm-kola-i-helgen-blir-det-inte-roligare-an-sa-har
”Det blev inte mer spännande än så. Lika bra att vänta på maten”
fm-kola-bild-6
En IKEA-påse gick också bra att sova i. Men på denna bild sover allt Kola räv! Eller så var liten trött och ville följa med matte, men slippa att gå?

En av de raraste bilderna är nog denna, kallad ”Jordgubbskola”

fm-kola-jorgubbdkola
Jordgubbs-Kola på promenad med matte.

Efter en tid börjar matte märka att något inte var som det skulle vara med Kola. Hon orkade inte leka med andra valpar och hon fick också svårare att gå. Promenaderna kom att anpassas helt efter Kolas förutsättningar. Hon fick leka i skogen, och bara vara och göra det hon själv ville. Kola hade en klok matte. Givetvis fick Kola träffa veterinärer men ingen kunde säga vad som var fel. Bara att det var något neurologiskt fel. Kola slutade att komma och möta vid dörren, utan låg kvar i sängen. Matte berättar om hur jobbigt och tragiskt det var att se en valp på dryga fyra månader som ville, men inte kunde komma dem till mötes på grund av att hennes ben och bakkropp inte löd. Hon märkte själv att något inte var som det skulle och hennes ork blev allt sämre. I slutet av februari fattas beslutet att Kola ska slippa lida mer och hon somnar lugnt och stilla in liggande hos sin älskade mamie. Trots utredningar både före och efter det att Kola gått till den eviga vilan blev det aldrig klarlagt vad som orsakade FM Kolas lidande.

fm-kola-vardar-lillhusse
Har tar Kola hand om sjuk lillhusse.
fm-kola-20-feb
Kola vilar.

Den sista tiden var hon som mest nöjd när hon fick ligga och titta ut genom fönstret. (Visningsbild)
fm-kola-tittar-ut-genom-fonstret-feb-16

fm-kola-bild-8-jpg-25-feb
Vila i Frid    FM Kola 150920-160225

Den 25 februari 2016 somnade Kola till den eviga vilan. Vila I Frid. Lek i Regnbågsbrons land med alla andra FM-hundar. På din ettårsdag kunde du springa och leka precis som en hund ska kunna göra. Ingen trötthet och smärta mer. Livets Skiftningar kommer alltid att vara tacksam för att du medverkade. Ett varmt och innerlig postumt tack till Kola och ett lika varmt tack till matte ”mamie” Camilla Andersson som generöst och frimodigt först av alla delade med sig av sin älskade Kola i både text och bild.

rainbow-1205807_1920
Regnbåge (Arkivbild Pixabay.com)

Foto: Camilla Andersson.

Stressad, utmattad och sjukskriven

En uppföljning av artikeln Utmattad som barn och tonåring

woman-1031196_1920
Att ta sig utanför dörren kräver egentligen mer ork än vad som finns, men ibland behövs frisk luft också.

Föregående artikel handlade om våra barn och vad som kan inträffa när de blir utmattade av miljön i skolan. Men en dålig arbetsmiljö drabbar givetvis inte bara skolans elever. Även personalen blir drabbade av en dåligt arbetsmiljö. Många är de som stressats sönder av orimliga krav från olika håll. Och alldeles för många är unga, duktiga pedagoger som gör vad de kan för att individualisera och anpassa undervisningen – med resursbrist och ibland avsaknad av stöd från eller upplevelsen av att bli motarbetad av skolledningen. Där tiden inte finns för alla arbetsuppgifter som läraren förväntas göra. De berättelser som detta bygger på är nu tiotalet år gamla, men tycks inte ha förändrats i någon större utsträckning. Fortfarande finns olika synsätt kvar på varför en elev inte kommer till skolan, vilket framgår av berättelser från föräldrar till hemmasittande elever. Lärare har berättat om både sin arbetssituation och om hur de brunnit för sitt arbete så länge att lågan slocknat. Utmattningen har varit ett faktum och arbete har blivit till en omöjlighet. Några har efter flera år kommit åter i arbete, andra har blivit så skadade att arbete inte längre är möjligt. Om en individ inte längre klarar något på arbetsmarknaden förekommande arbete återstår sjukersättning, det som tidigare kallades sjukpension.

borderline-997613_1920
Besvikelse över att inte räcka till…

Utmattning drabbar inte bara lärare inom skolan. All personal kan komma dithän att stress och övermäktiga krav leder till att både kroppen och psyket säger ifrån. Utmattning är resultatet av att pressa kropp och psyke för hårt under för lång tid. Utmattning ger både fysiska och psykiska symtom. Trötthet som inte går att vila bort. Smärta är vanligt. Kroppen värker. Det gör ont att röra sig. Huvudvärk, migrän och infektioner har inte sällan föregått utmattningen. Känslor av besvikelse och värdelöshet. Att inte hinna med och klara av de arbetsuppgifter som personen egentligen älskar. Till slut brister allt och sjukskrivningen är ett faktum. Kanske gick det inte att kliva ur sängen. Eller så bröt hen ihop i en gråtattack mitt under arbetet, en gråt som bara inte ville ta slut. Illamående och kräkningar, som en magsjuka men utdragen över tid. Yrsel, ångest, panikkänslor. Och så denna trötthet. Blytung kropp som knappt går att röra. Inte sällan känns det som det är en allvarlig sjukdom som tagit över kroppen. Och det är ett allvarligt tillstånd. Oavsett ålder är utmattning allvarligt, ett tillstånd som obehandlat kan få ödesdigra konsekvenser.

crying-1315546_1920
Gråten som aldrig tar slut, den djupa förtvivlan över att inte orka. Ibland finns inte ens orken att gråta. Kroppen som säger ifrån med många olika konstiga symtom. Hela livssituationen kan kännas totalt sönderslagen.  

Orsaken till utmattning står ofta att finna i organisationen i form av höga krav, bristande resurser och ingen eller liten möjlighet att som arbetstagare själv påverka arbetssituationen. Inte sällan läggs arbetsuppgift till arbetsuppgift utan att resurser tillförs. Kraven från olika håll ökar, men individen kan själv inte påverka dem. Kontrollen över den egna arbetssituationen upplevs till slut vara obefintlig. Därtill kommer arbetsmoral. Vi är lärda att arbetet går först, och dessutom, om vi stannar hemma innebär det dels mer arbete för kollegorna, dels att individen har än mer att ta itu med då hen kommer tillbaka. Alltså går hen till arbetet trots allmän sjukdomskänsla i kroppen, trots trötthet, trots att kroppen värker. Till dess att kroppen skriker så högt att individen blir tvingad att lyssna. Då först blir det sjukskrivning.

holzfigur-980784_1920
Allt mer arbete, känslan av att aldrig räcka till, att det alltid fins något mer som borde ha hunnits med. Arbetsuppgifter samlas på hög till dess de bara måste tas om hand. Men när? Arbete och fritid tenderar att flyta ihop och bara bli arbete. Till dess den sista stenen kommer, den som får allt att rasa i bitar.

Att vara utmattad är ett tillstånd som kräver lång tid för återhämtning. Forskning har visat att stress skadar hjärnan på ett liknande sätt som demens. Men med den skillnaden att skadorna vid stress kan läka. Vid demens är skadan permanent. Så upplevelser av att minnet inte fungerar kan mycket väl vara utlöst av stress. Med stress och utmattning kan följa andra sjukdomar som exempelvis depression, panikångestsyndrom och fibromyalgi. Ibland kan det vara så att det finns en eller flera diagnoser sedan tidigare som påverkas av utmattningen och eventuell medicinering kan behöva justeras.

cure-1006828_1920
Medicinering kan vara nödvändigt.

Sammanfattningsvis: En dålig arbetsmiljö på våra skolor drabbar inte bara eleverna utan också personalen. Stressen som skapas av att inte hinna med allt som behöver göras, ökad arbetsbelastning, besvikelse över att inte hinna med att ge varje elev den individuella hjälp och det stöd som bland annat talas om i skollagen. Att se elevernas stress och därtill känna sig otillräcklig, trots en fullgod arbetsinsats. Ibland sakna stöd från arbetsledningen, ofta sakna resurser och så vidare skapar en grund för att drabbas av utmattning eller som det ofta uttrycks – springa rakt in i väggen!

frustration-1241534_1920
När all ork är slut kan trappan till övervåningen och sovrummet kännas oöverstiglig.

Berätta gärna om dina erfarenheter av stress och utmattning. Egen, kollegors eller dina tankar kring ämnet i allmänhet.

Utmattad som barn och tonåring

summer-877464_1920
Skolstart – för många efterlängtat, men inte för alla.

Att bli utmattad av skolmiljön. Barn och tonåringar som av olika anledningar blivit utmattade. Det som gång på gång återkommer är de krav som ställs på barnen och deras vårdnadshavare. Krav som inte ställs på vuxna personer som är utmattade. Det är skrämmande hur dessa familjer behandlas av dem som är satta att hjälpa. Det är skrämmande att läsa vilken människosyn som slår igenom från myndigheter och beslutande organ när det gäller barn och unga som omfattas av skolplikten. Det är skrämmande hur barnens vårdnadshavare blir ifrågasatta. I familjer där det finns fler sjuka, utmattade barn läggs en enorm skuldbörda på föräldrar i många fall. Barnen blir inte sällan vad som kallas för hemmasittare, det vill säga ett barn som stannar hemma från skolan därför att barnet inte klarar av att gå till skolan utan att bli svårt sjuk där skolmiljön är en orsak. Men skola och socialtjänst lägger ansvaret på vårdnadshavarna för barnens ohälsa. Det förekommer att barn omhändertas enligt LVU på grund av att de av olika skäl är sönderstressade och utmattade och följaktligen inte kan gå till skolan.

jump-863058_1920
Att se till sina barns bästa är för många en balansgång utan skyddsräcke mellan olika instanser.

Supermamsen skriver: ”Mitt barn, C, började må dåligt i årskurs 5. Hen var då hemma sporadiskt från skolan. Vi märkte att C var trött och att hen inte orkade alla skoldagar. Vi visste alltid om när C var hemma. Hen skolkade inte. C uttryckte att hen hade ont i huvudet och magen, att hen var trött och inte orkade jobba. C bad läraren om att få jobba i den lilla gruppen (som några av klasskamraterna jobbade i) men C fick inte det för att hen hade ingen diagnos då.
Rektorn sa till oss: ”Ni har ingen pli på ert barn!”, ”Det är skolplikt!”, ”Det är inte barnet som ska bestämma!”, ”Det är ert jobb att se till att C är här!”. Vi försökte förklara att C inte orkade med skolan. Att hen var trött.” (…) I årskurs 6 kämpade C på fram till höstlovet. Sen kraschade C helt och blev hemma. Vi hade bett skolan om anpassningar och stöd men fick ingen hjälpSkolan litade inte på vårt barn eller på oss föräldrar.” Följden blev att även vårdnadshavarna blir sjuka/utmattade, sjukskrivna därför att situationen blir övermäktig. 

summerfield-336672_1920
Avsaknad av tillit bland annat, leder till att både barn och föräldrar blir utmattade.

Som framgår av Supermamsens text så litade inte skolan på föräldrarna. Detta är inte unikt. Samma återkommer i flera bloggar där barnen är utmattade/hemmasittare. Det är barn som på grund av sjukdom inte klarar av att vara i skolan. Barnen går till skolan när de kan. De vill gå i skolan. De kämpar och kämpar till dess att de inte längre har ett uns av kraft kvar. Det lilla skolan ser är de få timmar som barnet uppbådat all sin kraft, för kanske dagar, veckor och kommer till skolan. Fungerar en kort tid och måste sedan gå hem. Vad skolan ser är ett till synes ”friskt” barn som går hem efter kanske en halv skoldag. Vad skolan inte ser är konsekvenserna av att barnet bränner sitt ljus i alla ändar som det går till dess det bara är en fläck kvar. När föräldrarna berättar för skolan och ofta även för socialtjänsten blir de sällan trodda. Flera vårdnadshavare berättar att skolan svarar föräldrarna med orosanmälan (oro att barnet far illa i hemmet) till kommunens socialtjänst då barnets frånvaro blir hög. Märk väl – detta handlar inte om ogiltig frånvaro, eller frånvaro som sker utan vetskap hos de vuxna. Barnen det handlar om är för sjuka för att gå till skolan.

barefoot-504140_1920
Hur ska våra barn och ungdomar få den så viktiga utbildningen om skolan inte förmår att ens tro på barnen och deras föräldrar att barnen faktiskt är sjuka? Det handlar inte om lathet eller ovilja. Tvärtom i många fall. Barnen sliter hårt, länge och försöker till dess de är så sjuka att de inte kan gå till skolan, trots att viljan finns.

Om nu skolan inte är anpassad och våra barn och ungdomar blir sjuka av skolan. Vad kan då göras? På många arbetsplatser var arbetsmiljöfaktorerna många gånger helt avgörande för vad som utlöste stressreaktioner med utmattning som följd hos vuxna. Även barnen blir utmattade av stress. Vad som skapar stress kan givetvis variera, men som på vilken annan arbetsplats som helst ställer lagstiftarna krav på att skolan ska anpassas efter människan, inte människan efter skolan. Detta finns uttryckt i både diskrimineringslagen och i arbetsmiljölagen som omfattar alla från och med första skolåret. Även i skollagen tas anpassning upp. (se Livets Bilder)

girl-421651_1920
Eleven vill gå till skolan, men kan inte. Vems ansvar?

Livets Bilder skriver: ”Vi vet alltså – utifrån Skollagen, Arbetsmiljölagen och Diskrimineringslagen – att skolan är skyldig att anpassa utbildningen efter elevernas olika förutsättningar och behov. Att det inte i första hand är eleven som ska förändras – utan aktiviteter och miljö som ska göras tillgängliga. Att det gäller alla typer av aktiviteter inom en utbildning och alla miljöer där den bedrivs. Det betyder att om en elev med behov av extra anpassningar eller särskilt stöd inte kan delta i utbildningen på samma sätt som någon utan funktionsnedsättning, är skolan per definition otillgänglig och diskriminerande.”
Citat från: 
Livets Bilder: En tillgänglig skola
Detta innebär att elever som inte kan ta sig till skolan, på grund av utmattning eller funktionsbegränsning av annat slag har rätt till en för dem anpassad miljö.

justitia-421805_1920
Fru Justitia gör inte skillnad på barn och vuxna, men gör beslutsfattare skillnad?

”Alla behöver arbeta tillsammans för att en skola ska bli tillgänglig – elever, vårdnadshavare, lärare, rektorer och huvudmän. Men det stannar inte där, utan alla som finns på skolan måste vara delaktiga; elevhälsa, lokalvårdare, it-tekniker, fritidsledare och vaktmästare osv. Jag anser också att det är nödvändigt att elevhälsan kompletteras med ytterligare yrkeskategorier – som logopeder, sjukgymnaster och arbetsterapeuter – för att vi ska ha en chans att kunna möta alla elevers behov av tillgänglighet.En tillgänglig skola är en jämlik skola – en skola där alla får plats och har samma chans – en skola för alla!” (Livets Bilder: En tillgänglig skola)

Om detta skulle fungera kanske många elever skulle kunna gå till skolan utan att bli sjuk, utan att bli så utmattade att de inte förmår ta sig till skolan hur gärna de än vill och också försöker.

 

Människan bakom

woman-1006102_1920

Att se människan bakom sjukdom, funktionsbegränsning, funktionsvariation…

motorized-wheelchair-952190_1920

Livets Bilder har påbörjat en insamling av berättelser från oss alla som lever med någon form av funktionsvariation. Berättelserna kommer att publiceras i bloggen men också skickas till media genom Twitter och Facebook. Detta görs för att visa vilka vi är, människorna bakom siffrorna. Bakom kostnader som av många anses vara för höga. Människor som blivit till en kostnad, en belastning för samhället och som det nu ska sparas på.
euro-92427_1920
Vilka är vi? Varför arbetar vi inte (längre)? Vad är orsaken till att just du eller jag är beroende av samhällets resurser i form av sjukpenning, aktivitetsersättning, sjukersättning eller annan form av ersättning eftersom vi inte kan klara ett arbete? Kanske är det så att vi klarar att arbeta deltid men inte heltid? Alla har vi vår egen unika berättelse till varför vi inte arbetar. Den berättelsen hörs och syns sällan i debatten. Projektet ”Människan bakom” syftar till att ge oss en röst, att synliggöra just människan bakom siffrorna, bakom statistiken. Att visa på vilka vi är och också vilka vi varit. Många av oss har varit förvärvsarbetande, men är inte längre. Människan bakom lyfter fram Varför! Varför det inte längre är möjligt med arbete. Varför det aldrig varit möjligt med arbete. Varför det inte går att komma åter till arbete. Dessa frågor, och många därtill som rör funktionsvariationer och sjukdomar får svar i berättelser från ”Människan bakom”. Mer information finner du i nedanstående citat från Livets Bilder.
girl-691712_1280
 Livets Bilder:

Nu tar vi plats!
Jag tror att det som stör mig så vansinnigt just nu är obalansen. För det finns absolut ingen jämvikt i att fördomar och felaktiga förutfattade meningar får plats på ledarplats – medan sjuka och funktionsnedsattas ord räknas som mindre trovärdiga.
Att de får synas – medan vi är osynliga.
Och jag vet att för varje funkisförtyckande artikel som publiceras – desto mer sjunker trovärdigheten i mina ord. Och färre kommer att lyssna på mig.
För att fördomarna cementeras och blir till sanningar.
Om media gång på gång matar Sveriges invånare med tanken om att vi är manipulerande och lata lögnare kommer vi aldrig någonsin kunna betraktas som sanningssägare.
Och som den tillgång vi faktiskt är.
För varje funkisförtyckande artikel som publiceras kommer fler omedvetet ta ett tveksamt steg tillbaka i mötet med oss, och vårt utrymme kommer krympa ytterligare.
För vem vill ta risken att bli manipulerad och lurad?
Vem väljer gemene man att lyssna på? Den som tillåts publicera texter på ledarplats i en av Sveriges största tidningar eller den som är långtidssjukskriven, i princip sängliggande och ej arbetsför.
Vem är mest trovärdig?
Problemet är också att också vårdpersonal läser tidningar, även försäkringskassehandläggare har fördomar och också politiker i riksdag och regering kan ha felaktiga förutfattade meningar. Och för varje funkisförtyckande artikel som publiceras riskerar detta att förstärkas.
För att okunskapen är stor!
På det här sättet kommer okunskapen och klyftorna bara att öka, eftersom vi som har egen erfarenhet av vardagen med funktionsnedsättningar kommer få mindre och mindre utrymme i samma takt som vår trovärdighet sjunker.
Det enda sättet att minska risken för detta scenario är att våra berättelser får ta plats. Vi som lever vårt liv på ett helt andra premisser än normen. För att det ska bli möjligt måste våra berättelser också få utrymme på ledarplats och på bästa sändningstid.
Därför skulle jag önska att Expressen som motvikt till sitt funkisförtyck väljer att publicera texter ur ett inifrånperspektiv – ur mitt och ditt perspektiv – och slutar publicera det som bara skadar och ökar klyftorna i vårt samhälle.
Men fram tills det sker tänker jag att vi kan börja…
______________________________________________________________
Vill du dela med dig av din berättelse? Om hur det är att vara sjukskriven? Hur samhället bemöter dig som lever med funktionsnedsättningar? Hur du ser på att arbeta? Vad du önskar och vill med ditt liv? Kanske något om din kompetens relaterat till din kapacitet? Eller kanske vad du skulle göra om du blev frisk i morgon?
Eller något annat som du ser som en motvikt till okunskapen och funkisförtrycket!
Vi gör det så enkelt och kravlöst det bara går. Du kan skriva till mej via en kommentar eller mail som jag sedan publicerar här på min blogg, och som jag sedan taggar till Expressens ledarredaktion och märker med taggen #människanbakom via Livetsbilders konto på Twitter och Facebook.
Du väljer självklart om du vill vara anonym eller gå ut med ditt namn.
Är det någon som är på?
För att våra berättelser ska landa rätt så tror jag att vi ska passa oss för att ge tillbaka med samma mynt! Det vill säga – undvik en raljerande och nedsättande ton när du berättar om andra än dig själv. Visa respekt!
Det går naturligtvis också bra att återanvända ett blogginlägg från din egen blogg som passar. Eller själv twittra, facebooka och/eller blogga på temat #människanbakom. Expressens ledarexpedition heter @ExpressenLedare på Twitter och https://www.facebook.com/ExpressenLedare/?fref=ts på Facebook.
Livets Bilder 160809 ”Nu tar vi plats”

Det går självklart alldeles utmärkt att även posta sin berättelse till Livets Skiftningar. Ett sätt är att använda bloggens kommentarsfunktion. Din berättelse blir då synlig här på bloggen och en kopia vidarebefordras till Livets Bilder. Alternativt finns kontaktformuläret med olika möjligheter att posta just din berättelse om ”Människan bakom”. Även där skickas den vidare till Livets Bilder. Självklart kommer din anonymitet att respekteras om du önskar vara anonym. Admin på Livets Skiftningar är tacksam om du anger om du vill vara anonym (om ditt namn ex v skulle framgå av mejladressen) I sådana fall mejlar Livets Skiftningar din berättelse till Livets Bilder utan att din mejladress följer med.
agenda-366244_1920

Livsvandringen – att tvingas gå ensam som barn

church-448911_1280
En paus under vandringen – ett samtal med Gud

Friskt och sjukt – Livsvandringen del 1

Så vandrar hon sakta från tidig morgon till den sena kväll. Vandring går på hjul och längs vägen finns gott om små kapell där det går att få sitta i lugn och avskildhet. Kapellen är alltid  öppna och vänder sig till dig för kontemplation och vila. Denna vandring kan tyckas vara en fysisk vandring, den beskrivs som så, men är en slags uppgörelse med kvinnas liv. En vandring genom livet, med nedslag på platser och tillfällen som fått henne att byta riktning. Positivt eller negativt? Det går kanske inte alltid att säga. Men förändring under alla omständigheter. Livsvandringen skrivs i ett här och nu-perspektiv med blir ändå med nödvändighet en tillbakablick. Idag stannar den nu medelålders kvinnan upp och förflyttar sig 40 år bakåt i tiden ungefär. Såsom det brukar – en del lika och en del olika. Och det kom att bli det som var olika som präglade skolgången. Till mellanstadiet som blev en period som kommit att prägla henne allt sedan dess. Följ med på vandringen genom 40 år av hennes liv. Men vi börjar då hon var tio år och började fjärde klass.

path-867224_1920
En livsvandring går mycket sällan på en rak väg.  Kvinnan rullar genom livet, sedan en tid tillbaka i en elektrisk rullstol både inom- och utomhus.

En vandring som när den för dryga halvseklet sedan tog sin början inte utmärkte sig särskilt mycket från andra, jämnårigas erfarenheter. Den självbild som skapades under åren då hon var tio till tolv år gammal har allt sedan dess följt henne. Den var inte sann då och den är lika osann idag. Skillnaden är den att hon under de senaste åren har börjat förstå mer och mer av hur bilden hon skapade av sig själv växt fram. Genom den förståelsen ökar möjligheten att förändra bilden och bygga en ny, mer korrekt och nyanserad självbild. Utstött, mobbad, betraktad som dum och ointelligent. Uppmanad av lärare då inriktningar skulle väljas till högstadiet att välja bort och välja lätt. Välja bort språk – det räckte inte intelligensen till för. Att välja de enklare kurserna i engelska och matematik av samma orsak.

zumba-368369_1920
Skolan – en tid som flickan i denna artikel helst vill glömma…

Att som barn bli betraktad som dum och ointelligent av vuxna sätter djupa spår. Spår som finns kvar än idag. I mellanstadieåldern, som exempelvis inom utvecklingspsykologin beskrivs som en lugn ålder, grundläggs individens uppfattning om sig själv och sin egen förmåga. Visst kan den ändras genom åren, men grunden är ändå lagd. Den grund som började byggas i mycket unga år, redan de första skolåren, kommer att bekräftas eller förkastas. Förändras, förstärkas, försvagas. Kanske ändras till oigenkännlighet. En 11 år gammal flicka som får höra att hon inte duger något till. Som gång på gång dessutom får detta bekräftat av både lärare och jämnåriga. För hur skulle gymnastiken, där klasskamraterna glänste, kunna fungera för en flicka vars muskler och leder redan då var påverkade av Ehlers-Danlos syndrom. Smärtan hörde till vardagen redan då, även om det skulle komma att dröja nästan 40 år till innan diagnosen var ett faktum. Knappa tio år senare fick hon diagnosen fibromyalgi.

immune-system-1359197_1920
Handen som endast kunde skriva, men inte på rätt sätt, inte med rätt ord. Handen som inte kunde ta en lyra, kasta en boll. Handen som bekräftade värdelösheten hos flickan då hon var i tio till tolvårsåldern. Handen som stukades gång på gång. Till slut stukades hela flickan och hon dömde ut sig själv som värdelös – och dum. 

Hon kunde varken springa eller hoppa och saknade bollsinne totalt. Redan då fanns instabiliteten i kroppens leder. Visserligen var hon skapligt stark i armar och ben. Kunde cykla och gå långa sträckor (vilket hon gjorde ofta), men inte springa. Hon kom att kallas för lat och bekväm av sig och det förstärkte hennes bild av sig själv som värdelös. Vuxna i hennes omgivning både i skolan och privat var snabba med att (omedvetet?) döma henne. Inte flickans föräldrar. De försökte så gott de kunde och göra sitt allra bästa för att dottern skulle ha det bra. Ett barn lär sig tidigt att inte berätta för sina föräldrar. För på ett omedvetet plan vet barnet konsekvenserna. I synnerhet om läraren inte står på elevens sida, vilket var fallet för denna tös. Att berätta leder då ofrånkomligen bara till mer problem. Föräldrarna ville och trodde att läraren förstod. Så ser det ut när den nu vuxna kvinnan tittar bakåt. Men läraren förstod inte de processer som pågick i klassen. Och framförallt förstod hen inte att utstötningen och mobbningen förstärktes när gruppen indirekt gavs rätt gentemot flickan. Läraren hade inte ens varseblivit att utstötning pågick, och när föräldrarna försökte påtala det flickan berättat blev det följaktligen bara en försämrad situation just på grund av dennes oförmåga att förstå hur grupprocesser fungerar.

door-655235_1920
Bakom skoldörrarna pågick en regelrätt mobbning, främst psykisk, men också till en del fysisk. Men det höll hon tyst om så långt det gick. Hon var klumpig och snubblade lätt…

Detta får räcka som en första del av Livsvandringen. Flickan stänger skoldörren och kliver upp i sin Permobil drygt 40 år senare efter att ha suttit i det vackra lilla kapellet och tänkt tillbaka. Vad var det som ändå fick henne att klara av skolan och därtill klara den ganska bra? Det tål att fundera över. Men efter en sådan här tillbakablick behövs en stunds vila innan nästa stopp. Därför tar hon sig nu längs den slingrande vägen in på skogsbilvägarna för att njuta av skogen. Avslutar med visan ”I skogens djupa stilla ro.”
forest-1119279_1920
En ca 15 min lång film om skogen (tal) ”Skogen – vår livsnerv”

Vad tänker du när du läser berättelsen om flickan och hur hennes livsvandring börjar… Berätta! Hur ser det ut för barnen idag? Hur många blir dömda av skolan? Varför? Vad har hänt på 40 år när det gäller mobbning?

Utmattad med EDS -ht

En personlig berättelse om att bli utmattad.
teddy-bear-792279_1280
Utmattad, inte bara trött. Utmattad. Orken som borde finnas finns bara inte. Att ta sig från sängen upp i rullstolen är ett helt företag. Att sitta uppe en kort stund för en bit mat och ett samtal känns övermäktigt. Hur orka? Efter mindre än en timma är orken slut och det finns bara ett alternativ kvar. Sängen. Det går inte att sitta upp utan att nicka till. Trots besök. Vill vara vaken. Kan inte. Orkar inte. Varför utmattad? Vad krävs för att bli så totalt utmattad att energikontot är tomt och övertrasserat? Eller som en elev en gång sa: ”Övertrakasserat”. Det är ett bra ord ur flera olika aspekter. Tröttheten trakasserar både psyket och kroppen. Trakasserar och misshandlar den drabbade så att individen blir helt utslagen även av smärta. Utmattningen och smärtan samarbetar i EDS-kroppen.*health-621351_1920
Att fylla på med behovsläkemedel för att kapa de värsta smärttopparna är en absolut nödvändighet. Kanske tar de iallafall såpass mycket av smärtan att det går att förflytta sig i sängen samt mellan säng och rullstol. Med utmattningen följer en ofta en migränliknande huvudvärk. Vad var det som fick EDS-kroppen att bli så totalt utmattad? Som ni vet har jag, Piia-Liisa, under cirka två månader dragits med ett virus som nu medicineras med antibiotika mot. Antibiotika mot virus? Njae, kanske inte riktigt så, men mot bronkit. Antibiotikan har haft viss effekt och bidragit till att det har vänt till det bättre. Dock är förbättringen långsam. woman-698980_1920
Det som fick kroppen på fall och hamna i ett utmattningstillstånd just för tillfället var ett enkelt vårdbesök. Totalt inklusive resan med specialfordon tog besöket knappa tre timmar. Dessa tre timmar kan nog sägas motsvara det tredubbla hos en för övrigt frisk person som är i motsvarande fas i en influensaliknande episod. Då blir utmattningen begriplig. Att gå från sängliggande till att vara igång nio timmar ungefär – vem skulle inte bli helt slut av det? Lägg därtill ansträngningen vårdbesöket ändå innebar, det tog iallafall knappt en timma, så är det inte längre konstigt eller ens ovanligt att bli helt utmattad. Utöver detta kommer den nedsatthet som fanns redan innan virusinfektionen fick fäste. Flera faktorer bidrar med andra ord till den totala utmattningen som ett tre timmar långt vårdbesök gav. Vad fick utmattningen då för konsekvenser? Nu kan jag bara tala utifrån mig själv, Piia-Liisa. Den mest påtagliga konsekvensen var givetvis orkeslösheten. Att varje moment, som innebar minsta form av ansträngning, var nästintill oöverstigligt. Nu går det inte att helt undvika ansträngning, men däremot att begränsa den. Därtill så följer med tröttheten och den migränliknande huvudvärken stora svårigheter att läsa och skriva. Yrsel och dimsyn. Hjärnan skapar egna meningar vid läsning. Händerna lyder inte vare sig vid handskrift eller på tangentbordet.
keyboard-933568_1920
Fingrarna/händerna far iväg i okontrollerade, ryckiga rörelser. Jag kan slumra till, inte sällan mitt i en mening, och det blir då långa rader med oönskade tecken. Att som exempel skriva ett kort mejl kan ta flera timmar på grund av detta. Och det har då raderats betydligt mer än den text som till slut sänds. Att läsa en text fungerar inte, då det är omöjligt att med blicken följa texten. Även då bildar hjärnan egna meningar. Det obehagliga i detta är att det tar tid för mig att uppmärksamma att de ord som läses (uttalas) faktiskt inte finns i texten! Jag ”ser” dem ju! Många gånger har frågan kommit: Hur mycket av det som lästs är hjärnans egna skapelser och hur mycket står de facto i texten? Att använda telefonen som skrivhjälpmedel är omöjligt. I bästa fall klarar jag, om än med besvär, ett vanligt trådlöst tangentbord med fullstora tangenter. woman-1006102_1920
Nu är utmattning i sig inte något nytt. Efter varje vårdbesök de senaste två månaderna har jag varit utmattad ett par, tre dygn efteråt, men sällan såsom denna gång. Redan innan infektionen tog vårdbesök och då också bassängträningen relativt hårt. Minst en dags vila mellan besöken för att inte bli utmattad. Bassängträningen är tyvärr inställd fram till dess att jag klarar ett vårdbesök utan att bli helt utmattad. Det blir något av Moment 22Jag skulle behöva träna för att återfå kraft och bygga upp muskelmassa, men är för svag för att ens klara resorna till träningen, som jag skulle behöva… Dock finns givetvis förhoppningen att jag kan återuppta bassängträningen när viruset väl läkt ut.
floating-tire-72963_1280
Så ser min vardag ut för närvarande. Jag orkar, knappt, ett vårdbesök per vecka. Jag har svårt att göra det jag gillar bäst – att läsa och skriva. Detta är anledningen till denna högst personliga artikel. Förhoppningen är ändå att genom min beskrivning öka förståelsen för hur en till synes minimal ansträngning kan slå ut både fysiska och mentala funktioner för en kortare eller längre tid.

Tack för att du tagit dig tid att läsa!
//Piia-Liisa

Berätta gärna om dina erfarenheter av utmattning! EDS-baksmälla talas det också om ibland. Är det samma sak som den utmattning du känner eller den jag beskriver i texten?
Oavsett om du själv är drabbad, har vänner, nära och kära eller bara har ett intresse för ämnet som sådant. Kanske är du eller har varit yrkesverksam och mött personer som är/har varit utmattade?
Utmattningsdepression, arbetsrelaterad utmattning eller kanske utmattad av själva livet som sådant?

*EDS -ht = Ehlers-Danlos Syndrom hypermobilitetstypen 

Att som barn vara överrörlig – EDS ht

child-742345_1920
Konsekvenser av överrörlighet, som är ett av många symtom på EDS hypermobilitet är den form som här kommer att belysas. Överrörlighet ur ett perspektiv som innebär en funktionsförändring, inte med nödvändighet alltid en funktionsnedsättning. Den kan bli till både nedsättning och till ett hinder, men behöver inte alltid vara det. Ibland kan överrörligheten rentutav var en fördel. Som vuxen med diagnos går det att förstå varför det lilla barnet ville åka vagn, medan det friska syskonet ville gå. Här kan vi anknyta till trilogin om den lata flickan. Redan i späd ålder fanns det alltså en dold orsak till barnets beteende. Men ingen ska lastas på något sätt eftersom kunskapen inte fanns, vare sig hos vården eller föräldrarna. Den kunskapen skulle komma att dröja i mer än 40 år. Idag borde kunskapen finnas inom vården i synnerhet. Idag borde inga barn behöva få sina upplevelser ifrågasatta och negligerade. Kan jag hoppas och tro att denna erfarenhetsbaserade berättelse hör hemma i förgången tid och inte förekommer idag?
horse-1006348_1920 - kopia
Överrörlighet kan underlätta vid olika typer av idrottsutövande, åtminstone till en början. Innan överrörligheten blir så markant att den ökar risken för exempelvis fall. Eller att smärtan blir för hög. Att som barn vara överrörlig är något som barnet mycket sällan reflekterar över, eller ens är medvetet om. Överrörlighet vid EDS är en medfödd defekt. Om barnet inte har ont medför överrörligheten ofta en ökad smidighet och en förmåga att forma kroppen utan att det tar emot. Tyvärr följer ofta med överrörligheten också smärta. Erfarenhetsmässigt tolkas denna smärta ofta som växtvärk eller annan ”normal” smärta hos barn. I synnerhet om inte EDS-diagnosen är känd sedan tidigare. Barnet lär sig tidigt att smärta är något normalt och något att bara försöka negligera så långt som möjligt. Resor till sjukhusets akutmottagning brukar mynna ut i en slutsats: Det finns inte något fel. Alla prover är bra. Inte något att oroa sig för med andra ord. Och barnet får bekräftat gång på gång att smärta är normalt och ofarligt, i bästa fall. I sämsta fall att hen bara inbillar sig, söker uppmärksamhet genom att påstå sig ha ont, att smärtan barnet har egentligen inte finns.
crying-513164_1920
Vad gör det med ett barn som lär sig att den smärta barnet känner och upplever inte är på riktigt? Vad gör det med barnets uppfattning om sig själv? Hur ska barnet kunna  definiera sig själv och sina upplevelser om vuxna säger att de inte är på riktigt? Hur ska detta barn kunna få en tilltro till sig själv och sin egna upplevelser?

Det är utifrån denna erfarenhet detta skrivs, inte utifrån forskning. Det finns säkerligen mycket forskning om hur barnet skapar sin identitet utifrån hur det speglar sig mot omvärlden, mot vuxna och mot andra, i detta fall, friska barn. Men erfarenheten får här tala. Barnet kommer med stor sannolikhet att så småningom uppfatta sig själv som udda och annorlunda. Det som är udda och annorlunda kan vara svårt att acceptera från dem som inte är det. Och så är grunden för utstötningens, mobbningens, kränkningens mekanismer lagd. Kanske är det så att barnets överrörlighet tillsammans med andra symtom till slut gör att rullstolen och andra hjälpmedel blir ett måste. Då blir ovanligheten dessutom synlig. Det som gör mest ont är när vuxna går före och ägnar sig åt kränkningar på olika sätt. Som barn går det inte att förstå varför det gör ont när en vuxen definierar barnet. Det gör bara ont, så ont. Kanske gör det ont i magen, någonstans, men det går inte att säga var det gör ont. Det går bara att säga att det gör ont. Doktorn undersöker, tar prover och säger: ”Du är frisk. Dina prover är bra. Det finns inte något att vara orolig för.” Oavsett om det sägs till barnet eller föräldrarna så hör barnet: ”Du har inte ont”child-499732_1920
Återigen har barnet blivit fråntagen sin upplevelse. För smärtan är verklig, mer verklig än vad någon ens kan drömma om som inte upplevt den. Och att bli fråntagen sin upplevelse gör inte att smärtan klingar av. Det förstärker smärtan. EDS ger därtill många andra symtom, som inte heller de syns på några prover. Det kan, som nämndes tidigare, bli nödvändigt med hjälpmedel. Men om det nu inte finns någon diagnos hur ska då barnet få den hjälp det behöver? Lyssna på vad barnet berättar, se på hur barnet rör sig. Det kan ge ovärderliga upplysningar. Tro på vad barnet säger. Idag borde ett barns upplevelser tas för den verklighet som en upplevelse alltid är. En upplevelse är alltid verklig, alltid. person-1119404_1920
Barnet drömmer om att kunna göra det som alla andra kan, men kroppen samarbetar inte. Den gör ont, den hindrar barnet. EDS hypermobilitet kan göra att vissa rörelser är omöjliga att göra. Det spelar ingen roll hur mycket individen tränar. Rörelsen går inte att göra på grund av överrörligheten, på grund av smärtan som rörelsen orsakar, på grund av den genetiska defekt som barnet föddes med. Det går inte att öva, träna eller lära sig, det är omöjligt. Tvinga inte barnet till att försöka och misslyckas gång på gång.girl-898361_1920
Se barnet! Se vad det kan. Bekräfta barnets upplevelse, negativ såväl som positiv. Det hjälper barnet att utvecklas som individ. Tro på barnet som säger att det gör ont, även om det inte syns. Oavsett om det finns en diagnos eller inte. Låt inte fler barn växa upp i tron att deras upplevelser inte är verkliga.

Tänk om det nu är så att denna berättelse är historia. Oavsett var barnet möter vuxenvärlden blir barnens upplevelser bekräftade som den sanning de är.

Berätta, du som har barn idag – är det så?
Berätta, du som är ung vuxen – hur bemöttes du när du var yngre?
Berätta, du som arbetar med barn, hur är det idag?
Berätta, kommentera, reflektera över texten.
Hur tänker just du kring detta?

FM Kola

Till minne av FM Kola

rainbow-142701_1920
FM Kola vandrade över Regnbågsbron den 25 februari 2016 och gick till den eviga vilan, sittande i matte Camilla Andersson knä. Må Friden lysa över ditt minne.

Älskade FM Kola. ❤

FM Kola jorgubbdkola
FM Kola sitter i jordgubben. Mattes älskade ”JordgubbsKola”

FM Kola finns inte längre med oss här på jorden. Men vi är många som aldrig kommer att glömma henne då hon klev rakt in i våra hjärtan. En hund som under den korta tid hon fick vara bland oss lämnade många tassavtryck. På så sätt lever FM Kola vidare. Jag har fått matte Camillas godkännande att skriva om Kola och berätta vad som hänt.

Matte Camilla med familj berättar att de ganska tidigt lade märke till saker som inte kändes normala. Från början när Kola kom till familjen var allt normalt. Kola var en pigg och energisk valp, men efter en liten tid kom förändringar. Något stämde inte. Det  var saker som att Kola inte riktigt hade den energin som en valp borde ha. Först var det bakdelen som inte riktigt ville följa med. Sedan, allt eftersom veckorna gick blev hennes ork allt sämre och värst var det då Kola hade vilat. Hon orkade inte leka – men ville så gärna. Exakt vad Kola led av är inte klarlagt, mer än att det påverkade hennes muskler och nervsystem främst i bakkroppen.

FM Kola bild 7
Matte skriver:  Tänk er en valp på 5 månader som inte kommer och möter en vid dörren men man hör pipet och längtan från sovrummet. Hon orkade inte. Tänk er en valp på 5 månader som inte kan leka med sin bästis som är lika gammal (men ändå mindre) – för hon orkar inte ”leka tillbaka.” Men sen däremellan så kunde hon förefalla vara normal när man ”bara” gick runt kvarteret och hon kunde absolut få glädjefnatt å springa runt, vilja kampa och jaga Men tillfällena blev färre och varade kortare. Hon slutade dock aldrig använda nosen och glädjen över att vara nära.”

FM Kola vårdar lillhusse
Kola tar hand om lillhusse som är sjuk. Han är ledsen och tycker synd om Kola för att hon bara ramlar omkull, berättar matte. Kola hade inte ont, men hon led av sina begränsningar. Allt eftersom hon blev sämre blev hon familjen  allt mer tillgiven och mer gosig. Hon lekte och härjade fritt precis så mycket hon ville och orkade den sista tiden. Åt gott och var ute på fina naturpromenader helt på sina egna villkor.
FM Kola 20 feb
Kola sover sött i sängen

Om jag hade varit  hund hade jag önskat att ha Camilla som matte. FM Kola må ha fått en alldeles för kort tid med oss och framförallt med familjen. Men hon har haft en underbar tid. Alla de bilder som jag fått ta del av visar samma sak, oavsett miljö, aktivitet eller vila. De visar en lycklig och glad hund. Hon har hela tiden fått arbeta och leka utifrån det hon tyckte var roligt och vad hon orkade med.

 

FM Kola har fönsterplats på bussen
”Alltid fönsterplats på bussen”

Tänk att ha ett liv där jag känner att jag verkligen är älskad. Kärleken var besvarad och matte följde Kola ända till slutet och att mattes hjärta brast är nog något vi alla kan förstå, även om vi aldrig kan förstå hur det känns just för matte med familj. Vi är säkerligen många som någon gång har fått fatta det svåra beslutet att låta vår kära fyrbenta familjemedlem vandra över regnbågsbron. Sorgen och smärtan, men kanske också friden. Vetskapen om att det är oåterkalleligt och att vi fattar beslutet av kärlek och av omtanke.

FM Kola bild 8.jpg 25 feb
”Jag älskar dig matte”

”Självklart fanns jag vid hennes sida hela vägen. Lekte med den rosa bollen vi fick av veterinären, käkade lite godis, drack vatten från mina handflator då det inte fanns nån skål därinne och hon var varken rädd eller ”kände på sig något” trots att mattes hjärta brast igen.
Hon somnade gott i mitt knä ❤ ”  (C.A. 160225)

wood-anemone-333381_1280
FM Kola leker, nosar, springer utan begränsningar, fylld med all den kärlek som hon fick av sin familj och alla andra som tog henne till sitt hjärta ❤

Mattes ord får avsluta tillsammans med sången Over the Rainbow med Judy Garland:
Lilla söta snygga tappra tuffa knasiga nyfikna underfundiga urmysiga Kola..det var inte det här vi ville.
Älskade FM Kola ❤

 

FM Kola
”Här ligger jag och halvsover och bara har det bra”
FM Kola tittar ut genom fönstret feb -16
”Det bästa mor har sätter hon på bordet.” Kola tyckte mycket om att hålla koll på vad som hände utanför och bästa stället var på bordet. ❤
FM Kola i morgontrafiken
Promenad i ruskväder
FM Kola på promenad 1
De ÄR läskiga när de kommer flygande, landar och bråkar! (Men lite spännande iallafall)
FM Kola Vad tar ni för valpen där i fönstret
”Vad tar ni för valpen där i fönstret”

Regnbågsbron

Det finns en bro, Regnbågsbron, som förbinder Himlen och Jorden.

När ett husdjur dör, kommer det till en plats bortom Regnbågsbron. Där finns kullar och dalar med mjukt gräs, där våra älskade vänner leker tillsammans hela dagarna. Där finns vattendrag med friskt vatten, massor av mat och solsken som håller dem varma. De gamla och sjuka djuren blir unga och friska igen, precis som vi minns dem i våra drömmar.Djuren är glada och lyckliga, men de saknar någon som betydde mycket för dem, någon som blivit lämnad kvar.

Varje dag springer de och leker, tills den dagen kommer, då en av dem stannar upp, och tittar bort i fjärran. Blicken skärps, öronen spetsas och plötsligt flyger han iväg över det gröna gräset. Hans ben bär honom fortare och fortare tills han återförenas med den han älskar. Ni möts i en omfamning som varar för evigt. Ditt ansikte blir kysst om och om igen, dina händer smeker hans huvud som så många gånger förut och du tittar än en gång in i ögonen på ditt trogna husdjur som så länge saknats i ditt liv, men aldrig i ditt hjärta.

Sedan korsar ni Regnbågsbron tillsammans för att aldrig mer skiljas…

Källa: Latinos tassar

Jag vill rikta ett varmt och innerligt Tack till dig, Camilla Andersson, FM Kolas matte, för att du så generöst delat med dig av dina upplevelser med FM Kola. Jag blev kär första gången jag såg FM Kola på bild och jag fick din tillåtelse att dela med mig av den kärleken i denna blogg. FM Kola och du, Camilla, har lärt mig mycket under den tid jag haft förmånen att följa er.

TACK!

(Juli 2016: Rekonstruktion av artikeln då bilderna fallit bort. Därav kan hända att det inte är exakt samma bilder som i originalartikeln. Samtliga bilder är hämtade från FB-gruppen Försvarsmaktens hundar. Foto och underlag till bildtext: Camilla Andersson)