På gång – när orken räcker

FM Jeck spårar hösten 17

Vinter och svampplockning! Matte berättar att Jeck vill komma och hälsa på här i Livets Skiftningar. Idag blir det bara ett kort besök. Jeck har lovat att berätta om både svampplockning i december, kärlek och julklappar. Aj då, matte och Jeck var visst inte riktigt överens om när julklappar ska öppnas och vilka som var till Jeck. Men det ska vi reda ut senare. Med det låter sig Jeck nöja, bara han får en helt egen artikel och visst får han det. Livets Skiftningar kan tyvärr inte lova när, men den kommer – var så säker. På bilden nedan vakar Jeck in 2018.

FM Jeck och nyårsafton 2017
Vad vore en artikel utan någon eller några bilder från Tivedstrollens stora arkiv? Högsåsen den 16 och 20 januari i år visade upp sig från sin allra bästa sida. Tänk att få sitta vid lägerelden och grilla korv 🙂
Tivedstrollen 20 jan 18 Högåsen 1

Tivedstrollen 20 jan 18 Högåsen 4Tivedstrollen 20 jan 18 Högåsen 3Utsikten är inte helt fel heller. Tyvärr får jag fortsätta hålla mig inomhus ett tag till. Infektionen ger sig inte och jag har påbörjat ytterligare en antibiotikakur. Men det hindrar mig inte från att drömma.

Tivedstrollen Högsåsen 16 jan 18 3
Tivedstrollen 20 jan 18 Högåsen 2

Många år sedan jag åkte pulka, men minnena finns kvar.
Tivedstrollen 20 jan 18 Högåsen 5

FM Jeck spårar bild 2 hösten 17Bilderna på Jeck och dem från Högsåsen är tagna med bara några få veckors mellanrum. Det känns märkligt att tänka sig att det går att plocka svamp i december och sedan sitta och grilla vid pulkabacken i januari. Dessutom är platserna för fotona inte så långt från varandra. Båda ligger i södra Mellansverige, men skogen där Jeck plockar svamp ligger öster om Högsåsen.
Tivedstrollen Högsåsen 16 jan 18 4
Ett stort TACK till matte Ulla-Britt Ledin och till Tivedstrollen för härliga bilder. Livets Skiftningar passar också på så här en bit in på det nya året att önska er alla en

GOD FORTSÄTTNING 2018.
MP Tussilago 16 mars 2017
På grund av min sjukdom kan det dröja innan det kommer någon ny artikel eftersom orken inte riktigt räcker till. Därför är denna kortare än vad artiklarna brukar vara men jag hoppas att ni kan njuta av bilderna! Fotografer är Ulla-Britt Ledin (Jeck), Per Svensson och Marina Pettersson övriga bilder.

PErS Askersund hamnen 8 jan
Askersund för ett år sedan (2017-01)

Höstens ansikte

lake-65443_1920
Idag, söndagen den 2 oktober, är det höst. Hösten är min favoritårstid. Våren är underbart vacker i sin skira grönska, men saknar det djup och den fyllighet som jag finner hos hösten. Kanske har det med min ålder att göra, kanske för att hösten är bra för min astma. Höga, svala höstdagar går det lätt att andas. Det doftar underbart och det glittrar både i träd, mark och vatten. Solen letar sig genom de underbara färgerna som nattens kyla gett växtligheten. Och titta man noga ser man på buskarna en antydan om kommande vår. Hösten är vila inför det som ska komma. Vinter, snö och kyla skyddar de sköra knopparna, men det är hösten som förbereder.

mp-29-sept-hostblommor
Höstens blommor, i bakgrunden Järnek. (Foto: Marina Pettersson)

Fortfarande finns blommor kvar. Trots nattfrost är rabatterna i staden vackra. Det frostnupna ger en bild av att skönheten, som sägs vara förgänglig, ändå består. Det finns något vackert i allt, även det som frosten bränt. Paradoxen i att kylan bränner visas i hela sin vidd när jag låter blicken leta sig ner bland blommorna i rabatterna för att sedan vända uppåt. Mot träden. Lönnlövet som ligger på marken har en färgskala som få konstnärer kan efterlikna och med blicken vänd så ser jag samma färgskala i träden, upplysta av solen och kontrasterande mot en kall klarblå himmel. Jag sitter i min Permobil och bara njuter. Önskar att fler kunde få uppleva denna skönhet. Bara ett ögonkast bort skimrar Alsen. Gästhamnen är nästan tom. Hamnens glasskiosker är förbommade. Men jag vet – första vårdagen då solen värmer är de öppna! Det spelar ingen roll om det är i slutet av mars eller början av maj, så kan jag köpa mig en glass. Men nu har de slagit igen och vittnar även de om kommande kyla. Askersund har bytt ansikte.

mp-host-vid-linden
Parken vid Linden Askersund (Foto: Marina Pettersson)

På våren lyser det Japanska körsbärsträdet i ljuvlig ljusrosa pastell. På hösten har pastellen övergått i denna underbart fylliga höströda färg. Så sällan uppmärksammar vi skönheten i det som finns i vår omedelbara närhet. Jag har förmånen att bo mindre än 100 meter från detta vackra träd och parken det står i går nästan fram till min ytterdörr. För ett år sedan blommade Rhododendron bredvid husknuten. I början av november 2015. I våras när den blommade igen tittade jag noga just där den blommat vid alldeles fel tid och den hade satt ny knopp! De blommade inte då, men förhoppningsvis kommer de att blomma nu till våren. Rhododendron som är vacker året runt och som lever på hoppet.

De knoppar som kommer att blomma härnäst är redan stora. De sätter knopp ett till två år i förväg. De allra minsta knopparna som syns är tänkta att blomma först om två år. Tänk att så kunna leva på hoppet.

mp-host-vid-linden-2
Höst vid Linden, Askersund. (Foto: Marina Pettersson)

Att ha hösten precis utanför dörren. Järneken och dess bär omger husen tillsammans med bland annat Rhododendron. Rabatter och träd i parken ger känslan av att vara på landet trots att jag bor i centrala Askersund. Från parken kan jag se Alsen glittra nedanför stationshuset. Jag drömmer mig bort från staden och ut i storskogen. Känner lukten av höst, svamp och mossa. Fukten finns kvar trots att solen gör sitt bästa för att mota både fukt och kyla. Men solen når inte genom grenverket. Ändå njutbart. Tänker att det är tur att jag har mina minnen av alla timmar i skogen, under årets alla tider. Idag när jag inte kommer ut själv är det mina minnen som bär.

mp-tiveden-i-november
Tiveden november (Foto: Marina Pettersson)

Minnen av att plocka svamp och bär, men också bara av att vara ute i skogen. Att sätta sig i bilen och åka på de små skogsvägarna som finns överallt och som är så lätt att tappa bort sig bland. Men när det var osäkert så gick det att leta sig ut till en lite större väg. Stannade och gick längs de allra minsta vägarna. Kryckorna hade blivit mina följeslagare, att gå i skogen var svårt. Men jag kom ut. Nu finns minnena kvar. Dofterna, bilderna, känslan från årets alla tider i Tivedens Nationalpark. Urskogen som följt mig sedan jag var barn eller är det jag som följt skogen? Så nära, ändå så långt borta. Men mina minnen kan ingen ta från mig.

mp-host-4
Porlande vatten i höstklädd mark. (Foto: Marina Pettersson)

Någonstans väcks vemodet. Saknaden och sorgen över det som gått förlorat. Permobilen må ta mig ut, men den tar mig inte till skogen. Smärtan hindrar mig. Den smärta som aldrig försvinner. Smärtan jag fått lära mig att leva med, men aldrig kommer att vänja mig vid. Jag lär mig att acceptera att mitt liv ser ut så här just nu, men jag gillar det inte. Jag har lärt mig att jag bara får mer ont om jag försöker kämpa mot smärtan. Alltså gäller att leva med den istället för mot den. Senast är det mina knän som inte vill och jag ser hur livet har gjort en cirkelrörelse. Under gymnasietiden var det just mina knän som började krångla. Smärtan flyttade på sig och har vandrat runt i kroppen och spritt sig. Men jag har inte haft så ont i mina knän, bara varit instabil. Nu har smärtan kommit igen, nästan 40 år efter att det en gång började. Livets cirkel, precis som årets tider.

Höstens ansikte.  (Foto: Marina Pettersson)

Snart kan vi vänta de första snöflingorna. Vi kan krypa ihop i soffan med gott samvete, kanske tillsammans med en god bok eller varför inte med en vän?
Tack Marina Pettersson för alla fina bilder ❤
Visningsbild: Frusen Ros (Arkivbild)
rose-695215_1920

Sommaren med FM Kudo

FM Kudo 7 juni 16
FM Kudo i början av juni, med ”slipsen” på sned  och parabolerna inställda på FM-hund radio 😉

Idag, när landet på många håll har mer höst än sommar, får FM Kudo berätta om sin sommar. Att FM Kudo gillar att vara i centrum och dessutom är photogenic råder inga tvivel om. Dessutom har grabben charm så det både räcker till och blir över: Går det över huvud taget att vara snyggare och vackrare, ståtligare och lydigare eller? Nu vet inte Livets Skiftningar så mycket om radiotrafiken och vad som blev sagt. Det är ”tjall på linjen” när FM Pipili rattar in sig eller om det är ”skall på linjen” kanske? Iallafall så följer vi idag Kudo från försommaren och fram till tältsemestern i slutet av juli genom de bilder matte Julia Eklund så generöst ställt till förfogande.
FM Kudo fjäskar för en riskaka 160505
På Kudos egen begäran börjar vi bildkavalkaden redan på senvåren, i början av maj. Han vill visa att han verkligen kan sitta fint och ha slipsen reglementsenligt undanstoppad också. Om det har något med säcken som står bredvid honom? ”Nej, absolut inte” svarar Kudo . Han vill bara visa att han kan! Matte påstår att jag fjäskar för en riskaka. Har ni hört? Jag, fjäska? Jag gillar helt enkelt att sitta fint, som sagt!” Och så vill han absolut ha med de tre bilderna nedan. På första bilden visar han upp sin nya bandana. Andra bilden väntar han på att få gå ut. Nej, nu blir FM Pipili tillrättavisad av Kudo. Han säger att FM Pipili måste ha lyssnat för mycket på Jönso så illa som hon hör. Han tackar nämligen för alla gulliga kommentarer om honom i Facebook-gruppen! Men det var väldigt dålig hörbarhet…
FM Kudo juli 16 har skaffat bandana 1 (2)Kudo hälsar TACK för alla gulliga kommentarer 😄❤

FM Kudo 160531 3 av 3
Till denna bild har Kudo tagit hjälp av matte som berättar att han och husse njuter av solnedgången. De två bilderna nedan är från samma tillfälle.

Visst är det underbart vackert? Kudo har verkligen fina miljöer att vara i och kunna njuta av en solnedgång är inte helt fel. Han berättar också att han gillar SPA-behandling. Matte skriver:
Idag har FM Kudo fått springa runt på en stor plan och lekt med en boll, sen har vi gått långpromenad, och till slut så gick vi och tog ett bad. Eller ja, Kudo badade, inte jag!
Han fick även lite spa-tid med husse.
Kloklippning och en ordentlig borstning, vilket är det bästa Kudo vet.
Så nu är vi trötta och nöjda och ska bara ta det lugnt resten av kvällen 🙄(J.E)

 SPA-behandling

Att Kudo trivs bäst utomhus råder det inga tvivel om. Bilderna talar sitt tydliga språk. Men även en så stor, stark och ståtlig ung man som Kudo måste ibland sova. Och då gör han som många andra unga pojkar. Han gör sig liten för en stund så att matte och husse inte ska komma på några idéer om att sova i sin egen säng. Det finns en bra sovplats, och det är mattes och husses säng. För att se snäll och liten ut tittar man rart och fäller öronen åt sidan. Ibland, säger Kudo och plockar fram en bild, så lägger jag först bara huvudet på sängen så jag alldeles säkert får komma upp. Titta här, så här ska ni göra, hälsar han till sina FM-kompisar och så fram med några bilder till:
FM Kudo får numera ligga i sängen.FM Kudo är artig frågar om lov för att gå upp i sängen 19 maj
På bilderna nedan visar Kudo hur man kan göra för att vara absolut säker på att få ligga i matte och husses säng. ”Nej,matte! Jag fjäskar inte alls. Jag bara talar om hur mina FM-kompisar ska göra. Jag fjäskar aldrig.” Där tycks tydligen Kudos och mattes åsikter skilja sig lite åt, men Kudo är bestämd och då var det inga problem med hörbarheten.

FM Kudo har idag åkt buss, gått 2 jättelånga promenader, och fått springa runt i trädgården hos en vän. Och allt har gått jättebra! Är så stolt över denna hunden. Från att inte kunnat sitta still 1 sekund utan han skällde konstant, till att kunna sitta stilla på bussar och allt möjligt! Han gör inte heller ”lekutfall” mot hundar längre utan han tittar bara lite på dom sen går han vidare. Och han kan till och med gå i koppel nu!
Bästaste Kudo
(Kudo är alltså en omplaceringshund, med inte den bästa starten i livet)

FM Kudo 14 juli 16
Matte berättar att när Kudo kom hem lade han sig och kort därefter snarkade han för fullt.

Avslutningsvis vill Kudo visa dels en bild när han badar dels några bilder från tältsemestern för en knapp månad sedan. Han berättar stolt att matte Julia Eklund har tagit alla fina foton på honom och även skrivit de texter som det står J.E efter.

FM Kudo är med husse och matte och tältar! 1 (3)
Tältsemester

Visningsbild:

FM Kudo vill busa bild 3 av 4 21 juni
Det börjar kännas lite mer på riktigt detta att Kudo ska flytta. (J.E.)

Fick kallelse till L-testet idag.
Jag tror han klarar det lika galant som han klarade testet han gjorde vid 12 mån.

Men idag har vi en riktig mysdag, bara för att fira den underbara tiden vi haft.
Det är inte riktigt dags för L-test ännu, utan det är den 6 september.
Men vi ska verkligen ta vara på tiden som är kvar.
Älskade sötbubblan ❤  (J.E)

Personlig assistans och drömmar

forest-438432_1920
Visserligen svårt att ta sig fram här med Permobilen, men jag drömmer om denna typ av miljö. Jag längtar efter skogen.

Idag blir det ett lite annorlunda inlägg, för idag står drömmen i centrum. Drömmen om att kunna göra det jag vill när jag vill. Kanske låter det naivt, larvigt och självklart att kunna göra det jag vill, när jag vill. Ingen kan göra det en vill när en vill. Två ytterligheter ställs mot varandra. Att vilja och kunna eller inte. Men nu talar vi drömmar. Och i drömmen finns ingenting som är omöjligt. Fast, jo, lite håller jag mig fast i verkligheten ändå. Jag flyger inte helt och hållet iväg i drömmarnas land. Det ska handla om personlig assistans och drömmar, inte bara drömmar. Begränsningens staket slås upp. Är det någon skillnad på vad jag kan göra idag – om jag vill – och vad jag skulle kunna göra om jag hade personlig assistans?

motorized-wheelchair-952190_1920
Permobilen är min väg till frihet, men jag måste alltid ha någon med mig.

Permobilen är friheten, men detta men som alltid ska komma och sätta käppar i hjulen. Utan ledsagare, ingen tur utomhus. Det är frihet att komma ut. Jag vill ut. Fint sommarväder, lagom varmt och jag sitter inne för jag har ingen ledsagare. Allt måste planeras flera dagar  i förväg. Det är ont om personal och mina fem timmar per månad för privata ärenden som kommunen anser vara skäliga levnadsvillkor räcker inte så långt. Och så är det dagsformen. En promenad är 30 minuter lång och då hinns det inte med några fikastunder eller butiksbesök! Promenad (enligt SoL) om 30 min ligger utanför ledsagning och kan beviljas en gång/vecka läste jag i kommunens information nyligen. Då ansökte jag om det på en gång så kan jag kanske få komma ut lite i sommar om ansökan blir godkänd. Ska jag uträtta något ärende får jag ansöka om detta separat.

coffee-shop-1154289_1920
Varför inte en fika ute?

Jag älskar försommaren. Jo jag vet, vi är i högsommar snart, men iallafall. Tänk att få ta en promenad i skogen. Att få gå, inte åka, gå. Strosa sakta tillsammans med en stor hund i en grönskande skog där solens strålar letar sig ned mellan träden. Små skogsängar här och där. Resterna efter en torpstuga för länge sen. Gräsbevuxet jordkällartak finns kvar. Går fram och tittar. Dörren hänger på trekvart, men den mustiga doften från källaren  slår emot mig då jag lyckas öppna dörren några centimeter. Jag släpper hunden  fri att återupptäcka den lilla markbiten runt där stugan en gång stod. Kanske såg det ut så här ett antal år efter att stugan blivit bortglömd:

Ja, bilden på den övergivna stugan är troligen tagen tidigt på våren. Men i min fantasi så är det lika grönt och fint som vägen dit var. Runt stugan finns fortfarande kvar av blommor och bärbuskar som grönskar.

Den lilla öppna platsen i skogen blir allt mindre. Om några år har skogen tagit över helt, källartaket har ramlat in och det kommer att vara svårt att se att det en gång fanns en boplats här. Men än kan jag njuta av promenaden. Jag vill avsluta promenaden hemma, nere vid hamnen med en kopp kaffe tillsammans med min ledsagare. Från hamnen tar det fem minuter att gå hem – som frisk. Jag rullar hem med min PA bredvid mig. Jag drömmer, och snart är vi åter tillbaka till verkligheten. För promenaden var rullande. Det är bara i drömmen jag kan strosa omkring gående. Från skogen åter hemma. Hamnen är vacker den också!

En kopp kaffe och en god glass i hamnen.

Nu har jag aldrig haft en personlig assistent, men jag hoppas att jag får det beviljat. Jag smakar på ordet: Personlig assistent (PA). En assistent, en person. En person som assisterar mig, Pipili! En person som hjälper mig med det jag ber om. Där jag inte först behöver tänka: Finns tiden, och så nästa fråga: Ingår det i arbetsuppgifterna för personen? Jag hoppas och tror att en PA kan hjälpa mig med det jag vill ha hjälp med för stunden! Inte vad som står på ett papper. ”Fråga om ögondroppar,  tillsyn, mellanmål, kaffe. Förbered kvällsmål”.  17.23-17.40. 17.42 ska undersköterskan vara på plats hos nästa brukare.

sun-1222658_1920 - kopia
På väg hem vid en annan promenad. Jag och min personliga assistent – i min fantasi.

En personlig assistent  är frihet. Frihet att göra det jag vill när jag vill. Friheten att få vara som alla andra som det står i lagen. Att jämföras med ett besök som kanske ska ta exakt 17 minuter. Det kan bli lika lång tid/dygn med både PA och hemtjänst. Skillnaden är den att PA har sin tid samlad, medan hemtjänsten har tiden utspridd över dygnet, fördelat på tiotalet besök. Jag kommer med sannolikhet att behöva lite hjälp från hemtjänsten även om jag har PA. En PA kommer troligtvis inte att kunna ersätta samtliga hemtjänstbesök. Om inte annat behöver jag ha kvar trygghetslarmet för den tid ingen är hos mig. PA innebär ändå en större frihet för mig att själv bestämma över mina dagar eftersom jag har någon hos mig under en lite längre tid än från fem minuter upp till en timma. Kanske kan jag sitta tillsammans med min PA i hamnen både dagtid och någon fin augustikväll och bara njuta en stund…

Sommar…

Vad är sommar och frihet för dig?

FM Kudo – presentation

ch

S

FM Kudo 11 mars skogspromenad bild 2
FM Kudo har upptäckt tjusningen med att ligga på en sten, eller varför inte på en trädstam och bara njuta av vårsolen.

Nu är det dags för ännu en presentation. En kille som fyllde ett år för bara två veckor sedan, den 26 mars. FM Kudo heter den här ståtliga, men något busiga killen. Matte/fodervärd är Julia Eklund. Tack Julia och FM Kudo för att ni vill var med här på Livets skiftningar och visa vad man kan när man är en fin FM-hund.  Kudo är stor och stark och kanske inte så lite busig. Som nyss fyllda ett år så håller Kudo på att lära sig mer och mer om detta att fungera i en flock, att följa en ledare och lyssna till vad flockledaren säger. Han är i början av puberteten skulle vi säga om Kudo var människa. Ännu inte tonåring, men snart så… Det handlar om att leka in kunskaper.

FM Kudo bild 4
Här vill Kudo ha sin boll, men hur ska han komma åt den?

Träning och lek samtidigt. Kudo leker och lär, precis som barnen. Och det som är roligt är lätt att komma ihåg.

För Kudo är det mycket motion som gäller. Att vara ute och bära hem pinnar är en av favoritsysselsättningarna. Och när det gäller en stark FM-kille så ska pinnarna se ut på ett alldeles speciellt sätt. Titta bara:

Kudo är inte ensam om att bära hem pinnar av den här storleken. Det berättas av flera olika fodervärdar att FM-hundarna har en förkärlek för lite större pinnar. Men Kudo – bär du tillbaka pinnen till skogen när du inte behöver den längre?

I skogen finns det mycket roligt förutom pinnar. Kudo hör till de hundar som tycker att en hel del som matte inte gillar luktar så där underbart gott. Så gott att det går bara inte att låta bli att rulla sig i det. Vad var det nu matte kallade dig för? Jo, bestämt var det ”skitunge”. Kan det ha något att göra med vad du rullar dig i?

FM Kudo 19 mars rullat i bajs
Kudo har rullat sig i bajs, skriver matte som kommentar till denna bild. Men visst ser busungen riktigt, riktigt nöjd ut?

I den här åldern ska Kudo lära sig göra som stora pojkar gör när de kissar, det vill säga lyfta på benet. Men det är inte alltid enkelt. Denna gång blötte Kudo ner sig själv och fick precis som den gången han hade rullat sig, duscha när han kom hem. Kudo har inte talat om för Livets Skiftningar vad han tycker om duschen, men det berättar han säker till nästa gång han dyker upp här.

FM Kudo 26 mars lär sig lyfta på benet
”FM Kudo fick ta en dusch idag. Han har lärt sig att lyfta på benet när han kissar, men han har inte riktigt förstått att man inte ska kissa på sig själv…” (Text J. Eklund)

Miljöträning, anpassning, socialisering är begrepp som används när det gäller valpar och unghundar. Begreppet socialisering används till en del även om barnens utveckling under framförallt förskoleåldern. Enklare uttryckt handlar det här om att vänja hunden vid olika miljöer och situationer samt att fungera tillsammans med både människor och hundar, Kudo ska  lära sig att vara en del av en flock. Nu består hans flock till stor del av människor, och inte andra hundar vilket innebär att Kudo kommer att få anpassa sig till att vara lägre i rang än dem han har omkring sig. För människor ska stå högre i rangordningen än Kudo. I en flock med hundar avgör bland annat åldern vilken rangordning som gäller. Det är inte ovanligt att hundar gärna vill placera sig över barn och ungdomar i rang, eller ser barnen som kullsyskon, ganska lika i rangordningen. Men det måste tränas bort. Kudo är på väg in i tonåren, eller ”slyngelåldern” som den kallas för ibland. Visst tycks han säga att: ”Vänta du bara, så ska jag visa dig matte, att jag kan själv!”

FM Kudo 23 feb gosboll
Fast än så länge kallar matte mig för ”gosboll”.

 

FM Kudo 16 feb alltid lika glad
FM Kudo, här 11 månader, är alltid glad.
FM Kudo feb kan sitta fiiiint
Vem vet, det kanske lönar sig att sitta fint?

Kudo tycker om att lära sig nya saker. Och även stora hundar sitter fint.

FM Kudo 3 feb 1(4)
Här är Kudo ute på miljöträning. 

När hunden är ute ska den ha fokus på den som håller i kopplet, hela tiden. Men någon viskade att Kudo hade dragit omkull matte, men kan det verkligen stämma? Vad var så intressant att man bara rycker till så att matte ramlar omkull? Kudo kan gå fint, men matte berättar att han är envis. Han går fint en kort stund och sen glömmer han allt för något annat och drar. Så börjar vi om. Gå fint – och dra. Matte och Kudo kommer säker att få träna på det här ett tag. Det är nog bättre nu än när Kudo var omkring 10 månader, men säkert drar Kudo iväg ibland nu också. Fast kanske inte lika ofta som förut. Envishet är i och för sig en bra egenskap, men…

Här visar Kudo att han kan.

Avslutningsvis ett par bilder på hur Kudo gör när han vilar och på den högra bilden är lite sur för att promenaden tagit slut.

Livets Skiftningar tackar FM Kudo och matte Julia Eklund och önskar er Välkomna åter! Kudo får gärna berätta hur det går med träning och ”slyngelåldern”. Om busungen Kudo fortfarande busar. Kanske kan du gå fint i koppel nu, Kudo? Skriv gärna och berätta!

Du som har eller har haft valpar och unghundar – hur har perioden mellan 10 och 15 månader varit för er? Även du som har erfarenhet på annat sätt eller kanske har frågor om unghundar. Passa på att ställa frågor, så kommer Livets Skiftningar att tillsammans med läsarna svara på dem. Kommentarer är alltid välkomna!

Foto: Julia Eklund
Text: Piia-Liisa Pisal där ej annat anges (Källa: Julia Eklund)

roses-96275_1280
Rosen till Kudo från ”M”

FM Kudo är sugen på morötter 23 mars
Kudo gillar morötter, säger matte Julia. ”M” skickar en ros också!

Pilgrimsvandring

Funderar över Pilgrimsvandring. En vandring som är tänkt att stärka både kropp och själ. En vandring där tro och bön i tystnad kanske är lika viktiga som samtalen mellan deltagarna. Pilgrimsvandring lockar mig. Det väcks en längtan inom mig.  Pilgrimsvandring, att följa de leder som människor har gått under flera hundra år. Att uppleva gemenskapen och närheten som följer av att vara tillsammans dygnet runt och dela på det mesta. Skogsstigar och Permobil fungerar inte alltid tillsammans. Tanken slår mig – finns vandringslederna för oss ”på rullande fot”?
birch-971212_1920
En Kristi Himmelsfärdshelg för 35 år sedan, tillsammans med en grupp ungdomar från frikyrkan. En vandring som började i Suttarboda och slutade i Mogetorp och bestod av tre etapper av Bergslagsleden. (Etapperna 10, 9 och 8)

Att vandra i grupp kräver mycket av deltagarna blev vi snart varse. Osämjan kom som ett brev på posten! Några deltagare tyckte tempot var för långsamt, andra för snabbt. Konsekvensen blev att gruppen delades i två grupper där en gick först på förmiddagarna och den andra gruppen på eftermiddagarna. Inte någon optimal lösning, men den fungerade och sparade många konflikter. En etapp per dag var lagom.  Övernattning i tält och i de vindskydd som finns längs med etapperna. När vi började vandringen var de fortfarande snöfläckar kvar, trots att vi kommit en bit in i maj. Ingen  i gruppen var van vandrare, och det var också anledningen till valet av etapper. Tre etapper med möjlighet till många raster längs vägen.
waldo-lake-370171_1280
Tre etapper, tre dagars vandring och två övernattningar. När vandringen inleddes var det förhållandevis kallt, men andra dagen kom värmen och temperaturen gick de stunder solen sken upp emot 20 grader. Kontrasten mot de fem till åtta grader när vi gick till omkring 20 grader när vi gick sista etappen gav en nästintill overklig känsla. Från snö och vårvinter till sommar på så kort tid.forest-208517_1920
Det är denna vandring som väcker tanken på pilgrimsvandring. Tre etapper på Bergslagsleden för 35 år sedan tillsammans med en grupp ungdomar från frikyrkan och deras ledare.

Men Pilgrimsvandring är mer än vandring. Pilgrimsvandring – kan det vara att rent fysiskt gå med Gud, att vandra som i bön och lovsång? Tänk att få vandra till Herrens ära. Går det att följa med på Pilgrimsvandring som beroende av rullstol? Finns det leder som går att följa ”på rullande fot”? Att vandra genom skogen sittande i en Permobil.forest-56930_1280
Jag längtar ut i skogen. Att få känna och uppleva skogen med alla sinnen. Doften av mossa och svamp. Vindens mjuka smekning av huden likväl som dimmans lätta fuktighet en tidig morgon. Smaken av skog, Stensöta och Harsyra. Små ljusgröna syrliga granskott smakar vår med ett inslag av sommar. Ljudet från vindens lek bland trädens grenar, fåglarnas sång och spel både tidig morgon och övrig tid på dygnet. Att se solen strålar leta sig ner genom grenverket för att bilda vackra bilder och lyfta skönheten i skogen. Varje steg, varje meter för mig närmre kärnan i tron, det som gör att jag kan finna tilliten hos Gud. För hur skulle något så vackert som en försommarskog vara något som tillkommit av slumpen?forest-315184_1280
Längtan efter något som en gång fanns tillgängligt. Längtan efter själarnas tysta gemenskap. Längtan efter att få finna ro. Längtan efter att bara vara. Längtan efter en stilla andakt i skymningen.
jakobsweg-266702_1920
Så tänker jag mig Pilgrimsvandringen.cross-689658_1280chapel-393570_1920
En vandring till Herrens ära. En vandring med 1000-åriga traditioner. En Pilgrimsvandring.christ-898330_1920 - kopia

Du som deltagit i Pilgrimsvandring – berätta gärna hur du upplevde den! Kanske hör du till dem som gått Birgittaleden? Du som har fjällvandrat eller kanske gått Munkastigen eller Bergslagsleden, hur var det?

Eller kanske hör du till dem som vill, men inte har vandrat, kanske helt enkelt inte kommit iväg? Hur tänker du dig att din vandring skulle se ut?