Stilla veckan – Påsk

En lekmannabetraktelse över Påsken och dess budskap

narcissus-707042_1920
Stilla veckan, Påskveckan, för tankarna till varför vi firar Påsk. En vecka som är som livet, som rymmer allt från den rikaste glädjen till den djupaste förtvivlan. Veckan inleds med Palmsöndagen. De som då var i kyrkan eller deltog i Gudstjänst på annat sätt fick höra eller läsa om Jesu intåg i Jerusalem. Hur han kom ridande på en lånad ung åsna, ett lastdjur. Men hyllades som en kung. ”Välsignad vare Han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden” Palmblad ströddes ut framför honom, mantlar lades på vägen. Kanske fick du ett Palmbladskors med dig om du var i kyrkan.
palm-618002_1280
Vad skulle krävas för att vi idag skulle hylla och hedra någon så? Vem skulle få oss att kasta våra kläder på marken som en hyllning? Vi rullar ut en röd matta idag då någon kommer som vi vill hedra och hylla. Men här kommer Herren, Messias ridande på en åsna och får folkets hyllning. Kungen kommer. Han hyllades som en kung, men var en av oss, lite som i den enkla sång ”Min kung och jag” som länkats till.
donkeys-218069_1280 Trådbild trillingarna
Men var alla så glada? De ledande i staden såg inte med blida ögon på honom. Han utgjorde ett hot mot dem. På något sätt skulle de bli av med honom. Han som påstods vara Guds Son. Under tiden samlar Jesus sina lärjungar till en sista måltid och Nattvarden instiftas.
last-supper-782314_1920
Men inte ens alla bland dem som stod honom närmast var ärliga. Sveket fanns bland lärjungarna. Rädslan skulle komma att få en av dem att förneka att han någonsin känt Jesus. En annan sålde honom för 30 silverpenningar. Petrus, som förnekar Jesus ”tre gånger innan tuppen har hunnit gala två”säger  till Jesus att han aldrig någonsin skulle kunna göra så. Han skulle förr gå i döden för Jesus. 

Hur ser det ut idag? Hur många av oss har någon gång sagt: ”Aldrig någonsin skulle jag kunna göra/säga så”? Har vi någon gång gjort eller sagt något vi tidigare sagt att vi aldrig skulle kunna göra eller säga? Vad gjorde att vi ändrade oss, att trots det som uttalats så bestämt, aldrig någonsin, aldrig. Ändå står vi där, likt Petrus när han förnekar att han känner Jesus, och kommer på oss själva med vad vi gjort eller sagt. Samvetsfrågor – visst är det så! Det är frågor som kan väcka obehag. De kryper inpå oss. Påskens budskap gör så. Det kryper innanför skinnet och blottar det som inte vill visas upp, även om det inte sker offentligt.
people-852427_1920
Kanske en situation som inte fanns när orden uttalades. En situation eller händelse som inte kunde drabba oss? Och så sitter den lilla människan i den situationen där vi sa att vi aldrig skulle kunna hamna. Aldrig… ändå är jag där.

Stilla veckans texter växlar mellan glädje och förtvivlan. Bibeltexten känns på något sätt så allmängiltig. Den må beskriva Jesu sista dagar. Samtidigt är berättelsen högaktuell idag också. Först förrådd, sedan utfrågad och dömd till döden. Några känner igen Petrus och konfronterar honom med Jesus: ”Visst känner du honom?” frågar de och Petrus förnekar. ”Aldrig har han sett honom förut”, så hör han tuppen gala. Först en gång, sedan ytterligare en gång. Då minns Petrus Jesu ord: ”Innan tuppen gal för andra gången ska du ha förnekat mig tre gånger…”
sorrow-699608_1280
Förtvivlan. Vad har jag gjort? Hur kunde jag göra så mot den som jag älskar över allt annat? Förtvivlan som skär genom allt, som öppnar upp sår som vi trodde var läkta. Hur kunde jag? Tre ord som skär rakt genom mig och jag som lovade, dyrt och heligt att aldrig, aldrig skulle jag kunna göra eller säga så.

Det går inte att ångra sig. Det gjorda går inte att få ogjort, det uttalade osagt. Förtvivlan, öppna sår, smärta. Smärta utifrån fler perspektiv finns i Påskens texter. Smärtan av att känna sig övergiven och inte hörd, inte lyssnad till. Smärta av att bli misshandlad, hånad, slagen. Ibland talas om Golgatavandring, en vandring som slutar i någon form av smärtsam upplevelse. Via Dolorosa, Lidandets Väg – den väg Jesu bar sitt kors. Men han orkade inte bära det själv hela vägen. Han fick hjälp. Vem hjälper dig att bära ditt kors?

fussen-244332_1280
Golgata

Men när förtvivlan är som djupast, när Golgatavandringen är över sker något. I samma ögonblick som Jesus dör så brister förhänget in till det i templet i två delar och det är öppet in till den del som förut bara prästerna fick gå in i, och då bara vid vissa speciella tillfällen. ”Då rämnade förlåten” står det i en äldre översättning av Bibeln. Men tanken finns att förlåten inte endast syftar på förhängen. Min tanke är att det är en dubbel betydelse i uttrycket ”då rämnade förlåten”. För i samma ögonblick som Jesus dog på korset blev vi förlåtna. Lyssna gärna till Spikarnas Lovsång.” Jag är förlåten, jag kan gå fri…” sjungs det i sången. Och kan vi förlåta, är det lättare känna frid, lycka och frihet.
jesus-light-578027_1280
Oavsett om du är troende eller ateist hoppas jag att du kan glädjas med mig. Påsken börjar och slutar i den största glädje. Gläds över att våren kommer, att livet vinner över döden. Att våren innebär en pånyttfödelse efter vinterns vila. Gläds över ljusets återkomst. Gläds över värmen. Gläds över allt nytt liv. Glädje och fest över livet!deichschaf-685670_1920

GLAD PÅSK

I detta inlägg är det musik ur den kristna sångskatten som jag valt att dela med er. Alla länkar går till olika sånger som på olika sätt förmedlar påskens budskap.

Vad betyder påsken för dig? Är det glädje och fest och ett par dagars extra ledighet? Eller ingen skillnad mot annars, schemat rullar oavsett färgen på datumet i almanackan? Kanske flyter dagarna in i varandra – finns skillnad mellan helg och vardag? Hur ser det ut för dig?
Dela gärna med dig av tankar, funderingar, reflektioner…
Alla kommentarer är varmt VÄLKOMNA!

I arla morgontid

Dimman lättar

Minnen, ljuva minnen…
Nu börjar längtan till skogen komma. Skogen är mitt element. Där trivs jag. Där känner jag mig hemma. Jag har växt upp och levt med skogen inpå knutarna under många år. Jag lekte i den som barn. Klättrade på stenar, hoppade mellan stenblock. Åt harsyra och stensöta. Ljusgröna knoppar från gran och tuggade kåda. Kåda bara ibland. Harsyran och Stensötan var favoriterna. Granknopparnas syrlighet kan jag ännu, många år senare, känna smaken av då jag tänker på dem.

fir-drove-1110793_1920

Med våren och snösmältningen kom längtan till skogen. Orrspel och Tjäderspel. Lite längre fram Gökotta. Att ligga i ett gömsle, eller för den del bil eller en gammal husvagn mitt ute i skogen och lyssna till gryningens morgonsång. Ibland var inte Göken uppskattad. När orrar och tjädrar slutat spela och det var dags att sova några timmar innan hemfärd började Göken ropa. Precis utanför det öppna fönstret och Göken slutade inte. Den kunde hålla på att ropa i timmar, så ibland var det att ge upp tanken på sömn och åka hem.

Tjäderspel i Åsele

dawn-674901_1920

Minns platsen så väl. En skogsväg precis invid en tjärn som omgavs av myrmark. Vid sidan av vägen fanns ett lagom stort utrymme att parkera bil och husvagn på. En kort promenad ledde till en liten jaktstuga eller kanske jag ska säga koja. Från den gick att både se och höra orrspel likväl som tjäderspel. Stigen grenade sig som en klyka från vägen runtom tjärnen. Ibland valde jag att stanna i husvagnen och bara lyssna till gryningens alla ljud. Med fönstren öppna kunde jag se hur råen som låg över den lilla skogstjärnen så sakta skingrades. Det var lätt att förstå hur en trött kolare kunde ta detta vackra för älvornas dans över myr och tjärn. Doften – en vårgryningen upplevs bäst med alla sinnen. Syn, hörsel doft, känsel och smak. Kanske även det sjätte sinnet fanns med i form av en subtil känsla av att det fanns något utöver det vi kunde uppfatta med våra fem sinnen.

tarn-607075_1280

Dansade iallafall inte älvorna till Näckens fiol där han satt, skymd i den lilla, men ändå förnimbart brusande bäck som ledde ut i tjärnen långt där borta dit vi inte såg? Och var Huldran inte där, den sköna kvinnan som lockade trötta arbetare i fördärvet. Hon som hade ett stort hål i ryggen och rävsvans… Detta som upptäcktes först då Hon, Skogsrået, Huldran, Vittran, många var namnen Hon bar, redan lockat med sig sitt byte på samma sätt som Näcken lockade till dans. Dessa väsen som fick milan att slå eld och kolaren att falla däri då han gjorde allt för att hans arbete inte skulle gå förlorat.

Där satt jag och smakade på gryningen…

norway-703631_1920Jag såg råen sakta skingras och solen stiga upp över vattenspegeln. Njöt av skogen och vattnet i harmoni med alla sinnen. Sakta gav sig solens värme till känna, trots tidig vårmorgon. Andedräkten, som tidigare bildat små moln, var nu klar och vårmorgon över myr och tjärn övergick i dagning. Sakta, sakta kom så tröttheten krypande. Men först när vårens morgonsol lyste och all dimma lättat, tjäder och orre slutat spela och dagens fåglakör tagit över gick jag till bädden för att sova några timmar innan hemfärd.

De tysta skyar som Dan Andersson beskriver så vackert fick följa mig in i drömmens land tillsammans med Monica Z.

cat-612527_1280

Vilka är dina minnen av Vårmorgon? Vill du dela dem med mig? Kanske har du ljuva drömmar som gått i uppfyllelse – eller förblev de drömmar? Kanske sprack drömmarna på samma sätt som nyisen kan göra efter en kall vårnatt när så solen kommer fram…

 

Här presenterar jag tre sånger som följt mig genom åren:

Gunnar Vägman G. Johansson

Omkring tiggarn från Luossa G Johansson