Fridens Furste

sunset-801933_1280

Fridens Furste kommer till mig. Fylld med kärlek och uppmuntran. Han kommer i många olika skepnader. Det kan vara Pastorn som ringer mig och frågar om jag vill ha sällskap till förmiddags- eller eftermiddagskaffet. Det kan vara en länk på Facebook eller varför inte ett samtal med en vän? Friden kan också komma till mig genom en god bok eller en finstämd dikt och fantastiska bilder såsom i bloggen Ögonblick/Moment (https://vitros.wordpress.com/).

Dikten med samma namn som detta inlägg handlar om hur Han kom till mig i stunder av mörker, och så sakta omformade mörkret, plågan till frid och ro. Herren fick en uppgift att föra in frid och ro i mitt liv. Det är en process som pågått i många år. En process som har inneburit mycket av hårda, sårande ord, av sjukdom, av lidande  även om jag då jag var mitt i det inte uppfattade det som så. Jag trodde jag älskade – men mådde inte bra. Jag blev arg, irriterad och framförallt ledsen om någon sa det till mig. Jag levde i tron att allt var såsom det skulle vara. Jag hade gjort mitt val, och i och med det fick jag också acceptera situationen.

Men så kom den dagen då jag blev förälskad och förälskelsen var besvarad. Nu förblev den  ett platoniskt förhållande. Men den väckte mig, visade mig att det fanns något annat. Känslor som jag inte tidigare hade upplevt. Det blev till stormar, till orkanens ishårda vågor med lika underbara toppar som mörka vågors dalar. Så djupa att jag inte ville leva längre. Men den gjorde ändå gott eftersom den var början till att öppna mina ögon för vad jag levt för liv. Framförallt fick den mig att inse att jag hade ett val.

bridge-720584_1920

Så klev jag då ut på den rangliga bro som skulle leda mig till Fridens Furste. En bro som jag fortfarande går på. Den är stadigare nu, bitvis iallafall. Hur länge jag kommer att gå på den? Det finns det inget svar på. Kanske kommer jag att gå på denna bro livet ut. Men den ändrar karaktär. Stundtals har jag befunnit mig i vad jag trott varit fritt fall, bron rasade under mig. Stundtals är den fast förankrad med dubbla skyddsräcken. Det fantastiska är dock att oavsett vilket så har jag aldrig vandrat ensam. Någon har fångat upp mig, någon håller min hand.

Fridens Furste kallas han för ibland…
cross-78000_1280

Fridens Furste

Jag ber för dagen som har gått
jag ber för vänner mina
jag tackar för att vi nu fått
skydd av Änglar Dina

Jag ber att läka sår
som burits långa tider
som svider, varar och gör ont
som gör så att jag lider

För under många år har andra
alltid, ofta gjort mig illa
nu kan jag inte från det vandra
nu måste jag vara stilla

Gammal ful, vanställd själ
var vad jag fick med tiden
men Du o Herre vill mitt väl
Du kom till mig med Friden

Fridens Furste kommer åter
när jag till sängs nu gå
Då kommer sorgen och jag gråter
trött, men vaken är ändå

Fridens Furste är ditt namn
jag får vila i dina armar
Du för mig i din trygga hamn
och över mig förbarmar

Till ro jag kommer än en gång
när sömnen kommer mjuk och fin
och änglaskarans vackra sång
följer mig i drömmen in

angel-298494_1280