När smärtan tar makten

pain-3009613_1920
Alla har vi någon gång upplevt smärta. Det kan vara allt från blindtarmen till brutna ben, ryggvärk, getingstick och mycket annat. I de allra flesta fall klingar smärtan av när skadan läker. Även ”ryggskott” och ischias-smärta självläker ofta efter några jobbiga veckor eller kanske några månader beroende på orsak till skadan. Likaså kan sjukdomar som kräver operation läka ut. Den akuta smärtan klingar av och går allt bra kan man återgå till ett någorlunda smärtfritt liv efter rehabilitering. Men det är inte alltid så.

Tivedstrollen Naturens konstverk 2
Precis som tallen förblir krokig finns smärtan som aldrig läker ut.

Med vissa skador och sjukdomar följer smärtor som aldrig läker ut. Vi vet – alla vi som går med långvariga smärttillstånd att vi på något sätt måste anpassa våra liv efter smärtan – för smärtan är inte anpassningsbar. Men hur gör man det?

disabled-397192_1920
Anpassning?

Smärtan invaderade mig och tog hjälp av tröttheten. Dessa parhästar kan förstöra det mesta. Det började redan tidig natt med att smärtan väckte mig.  Jag tittade jag på TV eftersom jag inte kunde sova. På så sätt kom större delen av natten att tillbringas vaken i sängen. Då var smärtan under kontroll om än inte borta. Somnade till på morgonkvisten och vaknade några få timmar senare lite piggare, men det höll inte någon längre tid.
people-3190085_1920
Tröttheten och smärtan under natten tog de två följande dygnen. Första dygnet sov jag av ren utmattning men det var kort sönderhackad sömn som inte gav någon vila och som snarare förstärkte än lindrade smärtan. Det andra dygnet lyckades jag bara slumra till enstaka korta stunder och så var jag inne i den negativa spiral där trötthet och smärta förstärkte varandra. Lätt att komma in i och svår att ta sig ur.

Tivestrollen trött fågelmamma eller pappa
Tröttheten tär 

När smärtan är som värst tappar jag kognitiva funktioner såsom tal och tankeförmåga. Jag hör vad som sägs, men förmår inte svara. Vid dessa tillfällen klarar jag inte att förflytta mig eller ens röra på mig. Den molande smärtan finns alltid med. Den är inte så intensiv men släpper å andra sidan aldrig taget. Den går att likna vid vattendroppen som hela tiden droppar på samma ställe på stenen. Efter timmar skapar denna lågintensiva smärta en desperation som är svår att beskriva.

319215_2141695674743_8049127_n
Desperation

Utöver grundsmärtan tillkommer den smärta som uppstår om jag gör en rörelse som min kropp bestämt sig för är farlig, och som får kroppen att slå på stora alarmsystemet. Det behöver inte innebära att det är någon form av skada, men kroppens smärtsystem tolkar signalerna från det onda området som om det vore en allvarlig vävnads- eller skelettskada.

away-754081_1920
Igår kom jag förbi hindren…

Hur kan jag tala om och få min omgivning att förstå att smärtan ser olika ut från morgon till kväll, från dag till dag. Det jag utan problem klarade i går kan vara helt omöjligt idag. Hur kan någon förstå, som inte själv varit där, att höga ljud och en rörig miljö kan trigga smärtan i min kropp så att jag bara klarar av att umgås med andra korta stunder? Hur kan någon förstå att jag inom loppet av några minuter på grund av en minimal felaktig rörelse kan gå från pigg och talbar till så pass smärtpåverkad att jag inte kan röra mig eller ens prata själv? Jag har stundtals svårt att förstå det själv!face-65058_1920
Smärtan har fattat sitt grepp och det är bara att acceptera. Mediciner hjälper men gör mig långt från smärtfri. Att jag kan sitta vid datorn beror på att skärmen sitter på en arm ovanför sängen och att jag har ett mycket lätt tangentbord i mitt knä. Min största önskan är att klara mig själv på alla sätt. Nu gör jag inte det, men jag är glad över den hjälp jag får av hemtjänsten som bidrar till att jag kan leva ett gott liv. Hemtjänst, hemsjukvård och bostadsanpassning av min lägenhet möjliggör eget boende och ger mig känslan av att vara en del av samhället.

thermometer-1539191_1920
Smärta och sjukdom är en del av mitt liv, det kommer det alltid att vara, men de kommer aldrig att få bli mitt liv. Det finns så oändligt mycket kvar att uppleva, trots funktionsbegränsningarna som följer.
Tivedstrollen sommar och grönska
Ovanstående bygger på en text jag skrev för fem år sedan. Då kunde jag fortfarande gå inomhus utan stöd till största delen. Utomhus gick jag med rollator, om än stapplande. Idag är jag beroende av elrullstol oavsett var jag är. Men trots allt mår jag bättre idag än vad jag gjorde när jag skrev grundtexten. Ett exempel är sömnen. Jag har nu insett att det inte lönar sig att kämpa emot kroppen varför jag sover när jag kan istället för att sova efter klockan.

Tivedstrollen Åsebol +17 gr mars 1990 -20 mars 2013
Reflektera och kommentera gärna. Hur det skulle gå att t ex arbeta med ett vanligt lönearbete under dessa premisser? Lägg till den depression och ångest som drabbar många smärtsjuka – just för att man inte längre kan det man kunde förut. Intelligensen och viljan att arbeta kvarstår. 

Foto: Naturbilder – Tivedstrollen Per Svensson och Marina Pettersson
Desperation – Privat med modellens godkännande för publicering
Övriga inklusive teckning – Pixabay.com Creative commons
Visningsbild:
eye-1210172_1920

Annonser

När ingenting fungerar

summerfield-336672_1920
När ingenting fungerar, när allt jag vill bara blir till – ingenting. Vad händer med mig som individ i dessa stunder? Vad händer i stunden och vad händer på sikt? Dessa frågor har jag nu under snart fyra månader haft anledning att fundera en hel del över. Från början trodde jag att min trötthet och oförmåga var en kortare tillfällig svacka. Sett ut ett livsperspektiv kan det fortfarande eventuellt vara så, men sett ur ett här och nu perspektiv är det en för mig lång period. Jag har så många tankar, så många planer på vad jag vill göra men som inte är genomförbara just nu. Just nu – när ingenting fungerar!

pers-oktoberbilder-60-tiveden-2016
Tiveden (Foto: Per Svensson)

Kanske undrar ni över varför jag illustrerar detta med bilder hämtade från naturen. Det finns en enkel förklaring. Naturen, och som ni kanske vet, specifikt skogen, är min kraftkälla. Till det kommer djuren och framförallt hundar och hästar. Utöver djur och natur finns den andliga delen i form av min kristna tro, sång och musik av de mest skilda slag. Där har jag mina energikällor. Dan Anderssons ”Vårkänning” i en ny tappning speglar delar av min tro och känsla för naturen.
notebook-1207543_1920 - kopia
Och så att skriva. Den djupa drömmen om att någon gång bli författare. En dröm som säkerligen har funnits med mig i över 40 år. Men det är först nu jag vågat lyfta på locket och ta fram den. Livets Skiftningar blev som en underbar väg. Responsen från er som läsare överväldigade mig. Tidigare hade jag skrivit mycket poesi, men nu kunde jag utveckla prosan. Jag kunde använda min fantasi, min förmåga att känna in och tänka mig in i olika situationer. Lyckan över att beskriva både ljuvt och lett, fiktion och verklighet var och är underbar. Och så slår smärtan till. Mina händer vill inte, tanken blir oklar, ögonen gör texten suddig… Men drömmarna finns kvar.

mp-lupin-bla
Ruin och Lupin (Foto: Marina Pettersson)

Precis som när de första stenarna lades till byggnaden på bilden för många år sedan finns min grund kvar. Bildens symbolik blir så tydlig på något vis. Lupiner sågs säkerligen en gång som unika, vackra och sällsynta växter. Idag är de nog betraktade som ogräs. Men de kommer åter, år efter år. De vägrar dö. Samma med det jag anar är en ruin. Den vägrar också dö. Jag vet inte var den finns, jag vet inte vad det varit. Troligt är att det växlat genom alla år den funnits. Men jag kan med hjälp av min fantasi spinna en historia kring ruinen och Lupinen. En historia som inte behöver ha någon annan verklighetsanknytning än att fotografen fångade ett ögonblick någon gång i början av sommaren 2016. Den historien, eller någon annan, skrivs inte idag då temat är ett annat. Men kanske nästa gång. Vem vet?
nature-669592_1920
När ingenting fungerar. Mina händer känns just nu som om någon  försökt krama dem sönder och samman. Tanken blir alltmer oklar och jag är förvånad över att jag ändå lyckats skriva omkring 500 ord. Jag vet att jag får betala ett högt pris för detta. Jag klarar det endast tack vare adekvat medicinering. Utan den hade det blivit just ingenting. Jag har medvetet kört över min kropp och även min tankeförmåga. Förhoppningsvis kommer den dagen då jag kan skriva en bloggartikel på temat ”Nu när det fungerar”
blue-anemone-1194385_1920
Visningsbild:

pers-bastun-i-ljungas-4
Del från en bastu. (Foto: Per Svensson)

TACK Marina Pettersson och Per Svensson för vackra bilder tagna i trakterna kring Norra Vättern. Övriga bilder är hämtade från Pixabay.com.
Kommentera gärna!
//P-L

Gnistrande snö – gisslande smärta

Nu är vintern på väg. Den slår sina lovar kring oss och gör sitt bästa för att skjuta undan hösten.

Djupedal, som ligger knappa 20 km från Askersund, får genom fotograf Per Svenssons bildspel visa vinterns försök att få fäste i område kring Norra Vättern. Visst är snön vacker och den lyser verkligen upp novembermörkret. Tänker att om två veckor är det Första Advent. Då lyser byar och samhällen upp. Ljusstakar och stjärnor, ljusslingor både inom- och utomhus skapar stämning och förväntan. Oavsett om snön är kvar eller inte så kommer ljuset till oss. Den veckan som i kyrkoåret är speciell för att den liksom inte finns med. Kyrkoåret avslutas med Domsöndagen och börjar med Första Advent. Men veckan däremellan? Vad finns där? Ursprungligen kom frågan från en krönika jag läste för så många år sedan att jag glömt var. Men funderingarna finns ändå kvar.
christmas-eve-436138_1920
Ljusen gör att det känns lättare. Smärtan, tröttheten och svårigheterna att styra händer och fötter blir lite lättare att bära när det kompakta novembermörkret bryts av både snö och av tända ljus och lampor. Orkeslösheten finns kvar. Den stör mig, mycket. Jag vill så gärna skriva mer än vad jag klarar. Därför kommer jag att försöka skriva ett inlägg i veckan en tid framöver. Som det känns just nu är det vad min ork räcker till. Däremellan kanhända vännen bbnewsab skriver något. Min önskan är att hålla Livets Skiftningar aktiv, om än med färre inlägg under en period.

anne-kanarieoarna11-kaktusar-nov-16
Kanarieöarna (Foto: A. Karlsson)

Smärtan kan ibland kännas som efter att jag tagit på kaktusens vassa taggar. Den bultande känsla som kommer efter själva sticken och som får mina händer att kännas svullna och smärtande. Smärtan i händerna gör att det blir allt svårare att skriva. Tillsammans med bristande ork måste jag lyssna till kroppen och minska ner aktiviteterna inte bara här på bloggen, utan också på sociala medier rent generellt. Tiden framför datorn är betydligt mindre nu än för bara några veckor sedan. Jag orkar inte. Kroppen och psyket behöver återhämtning. Därtill kommer att livet utanför datorns värld kräver sitt och då finns inte orken kvar. Vissa aktiviteter kan jag inte välja bort.

pers-kopp-pa-stubbe
En symbol för det trasiga. (Foto: P. Svensson)

Allt trasigt syns inte, allt går inte att laga. Men genom att försöka hitta det som är trasigt går det kanske att åtminstone förstå varför. Och så är det för mig många gånger. Jag har också hitta många dolda skador, men som sagt, det har också tagit mycket kraft. Nu ska jag lära mig vad jag kan laga och vad jag får leva med som är kantstött. Precis som koppen är det gamla skador och de vilar på en än äldre grund. Men det är inte bara trasigt och mörkt. Det finns mycket som är ljust och vackert också. Det måste också bli synligt. Och så är vi tillbaka till vintern efter en tillbakablick till varmare dagar och platser.

mp-blabar-i-sno-6-nov
Livskraft (Foto: M. Pettersson)

För trots smärta och bristande ork finns viljan kvar. Livskraften som hjälper mig att orka. En kraft som stundtals känns helt översnöad, men som ändå är likt blåbäret på bilden som envist håller sig kvar. Det är denna kraft som ska hjälpa mig att så småningom återkomma med fler artiklar. Problemet är att låta återhämtningen ta tid, då viljan är långt större än orken. Tröttheten kommer. Det är dags att avsluta artikeln.

mj-vinterbild-tvaran-umea
Bakom mörkret finns ljuset. (Foto: Privat)

Trötthet och smärta känns mörk och det är tungt att lyfta upp blicken ovanför träden. Men det är nödvändigt. Det blir att ta det stegvis till dess jag är åter och har återfått kraften.
Visningsbild:

pers-fallfrukt-och-sno
Snö och fallfrukt (Foto: P. Svensson) 

Tack till medarbetare och läsare. Tack för alla varma, uppmuntrande, ord från er alla. Utan er hade det varit än tyngre att så sakta kämpa sig tillbaka. Adventstiden står för dörren och vi ser nu fram emot ljusen att lysa upp vintermörkret med.
christmas-1075128_1920
TACK till fotograferna Per Svensson, Marina Pettersson, Anne Karlsson och min anonyme vän. Övriga foton arkivbilder från Pixabay.com.

 

 

När kroppen och psyket säger ifrån…

TW – Psykisk ohälsa, su
Kroppen och händerna protesterar mot rörelse. Varje rörelse gör ont. Det är tungt  att överhuvudtaget gör något. Smärtan sköljer över mig och tröttheten förlamar tanken. Allt känns bara för mycket. Och så min kära som är inlagd för vård. Oro. Min käras liv är i fara.

sad-842518_1920
Oron och smärtan gör varandra sällskap.

Oro som finns hela tiden. Hur är det nu? Hjälpen som efterfrågas och som behövs så väl – finns den tillgänglig eller blir det ännu ett avvisande som kan trigga självskadebeteende och i värsta fall ytterligare suicidförsök? Jag vet ju att långvarig smärta och panikångest är två av flera sjukdomar som bidrar till att slutenvård är nödvändig. Lyfter telefonluren och ringer avdelningen. Måste bara veta hur det är nu. Klockan är halv två på natten och ingen sömn i sikte. Bara oro. Får lugnande besked från nattsköterskan. Tillsyn ungefär var tolfte till femtonde minut enligt sköterskan och sömnen, den läkande sömnen. Min kära sover lugnt då jag ringer. Sköterskan går och tittar efter en extra gång. Tar min nattmedicin och somnar även jag efter en stund. Men sömnen blir inte lång. Tre timmar, sedan vaken igen och tillbaka till smärta och oro. Det är framförallt oron som tyvärr innebär färre artiklar på Livets Skiftningar. Koncentrationen räcker inte till för att överrösta de båda vapendragarna som stör.

confused-880735_1920
Smärta och oro skapar förvirring och koncentrationssvårigheter.

Smärtan har framförallt satt sig i händer och fingrar. I skrivande stund har effekten av behovsmedicinen mjukat upp och lindrat såpass att det går att skriva. Därtill är tröttheten inte fullt så påträngande som den varit de senaste dygnen. Dygnsrytmen är totalt söndertrasad. Det är midnatt nu och det är omkring midnatt fram till tretiden på morgonen som tanken är som klarast. Därför blir också de flesta artiklar i denna blogg skrivna nattetid. Och natten är också tankarnas tid.

woman-425106_1280
Ja, jag vet vad min kära gjorde…

Artikeln inleddes med en triggervarning. Och den oro jag bär ligger i hur svår psykisk ohälsa kan leda till desperata handlingar. Min kära har flera psykiska och fysiska sjukdomar. Svår panikångest är en av dem och det som kan bryta ångesten är smärta. Smärta som leder till handlingar som gör att det finns risk för att livet inte ska gå att rädda. Suicidförsök i desperation. Inte en gång, inte två, utan alldeles för många gånger. Oron för att få beskedet att det gick fruktansvärt fel finns alltid med, men störst är nog ändå förtvivlan över att det ska vara så svårt att få hjälp för dem som är drabbade. Många gånger kommer frågan till mig: Om det nu varit en fysisk sjukdom där risken för att inte överleva var lika stor som för dem med psykisk sjukdom – hade det då varit tre års väntetid för adekvat behandling? Ja, du läste rätt. Min kära har väntat i ungefär tre år och kommer nu under senhösten att påbörja behandling. Under väntetiden har det varit akut hjälp och kortare och längre perioder av sluten psykiatrisk vård, men ingen behandling att tala om.

woman-933488_1920
Bara den som själv varit fast i panikens klor kan förstå den. Ångesten, desperationen och smärtan som tar tillbaka verkligheten.

Min kära berättar för mig om hur det bara är smärta som som bryter när verklighetsförankringen brustit. Svår smärta, synlig smärta eller sömnen och medvetslöshetens mörker och smärtfrihet. Så fort verkligheten åter är verklig kallas på hjälp för min kära vill leva, inte dö. Och jag önskar av hela mitt hjärta att detta som jag här berättar vore undantag, något oerhört sällsynt. Men så är det inte. Alldeles för många unga framförallt är drabbade. Pojkar likväl som flickor, unga män och kvinnor. Kanske är kvinnorna överrepresenterade, men den psykiska ohälsan är nog ungefär lika. Den tar sig olika uttryck hos män och kvinnor. Hur kan vi hjälpa? Kan vi hjälpa? Det finns många olika initiativ både från privatpersoner och från samhällets sida för suicidprevention, men det är som om alla dessa inte tillåts synas. I slutet av artikeln finns länkar till några.
Psykisk ohälsa måste bli lika accepterad som fysisk ohälsa och behandlas på samma sätt.
Många psykiska sjukdomar har en dödlighet som är mins lika stor som svåra fysiska sjukdomar. Ändå kan det vara, som tidigare nämnts, flera års väntetid på adekvat behandling.

bedroom-690129_1280
Svårt sjuk. Ett fint sovrum, men inte ens det många gånger erbjuds den som är psykiskt sjuk.

En varm och trevlig miljö för de som är svårt sjuka. Men mer sällan inom psykiatrin. Många av de avdelningar jag besökt har varit nedslitna och tillhört de som kommit sist på prioriteringslistor vad gäller underhåll och reparationer. Trasiga möbler, sådant som ser ut att ha ratats av andra kliniker hamnar inom psykiatrin. Jag hoppas och önskar att jag har fel. Men det är vad jag sett. De psykiatriska vårdavdelningarna ligger ofta i sjukhusens äldsta delar. Självklart finns undantag. Hur ska en svårt deprimerad person kunna läka i en miljö som förstärker depression? Depression och ångest går så ofta hand i hand. Jag önskar att min kära fick vård på ett vackert ställe. En plats där partner, anhöriga och vänner skulle känna sig hemma och kunna hälsa på utifrån vad den som behöver slutenvård själv önskar. Tänk den dag då psykisk och fysisk sjukdom behandlas lika.

autumn-1021321_1920
Jag önskar att min kära åter ska kunna njuta av allt det vackra  som finns.

Hur tänker du kring vård och behandling av psykiska sjukdomar? Berätta!
Länkar
Aldrig ensam
SuicideZero
SPES
– organisation för personer som mist någon genom suicid
SPES länksamling till olika organisationer bl a som arbetar med psykisk ohälsa
112 Stöd- och hjälporganisationer
112 Dessa når du genom att ringa 112
1177 Sökresultat suicid
1177 Föreningar som ger stöd på nätet
Visningsbild:

clasped-hands-541849_1920 (1)
En hjälpande hand…

 

 

Det talar vi tyst om – att tappa och spilla

Detta är den andra artikeln i en serie kallad ”Det talar vi tyst om”. Varje artikel är helt fristående  varför de inte är numrerade. I början av sommaren skrev jag ett inlägg där jag tog upp både detta med att tappa och spilla och inkontinens. Förgående inlägg och nu detta kan ses som en uppföljning av inlägget ”När det mesta blir blött”. De olika företeelser som kommer att tas upp under denna rubrik är nära sammankopplade med sjukdomar som på olika sätt påverkar rörelseapparaten, varseblivningsförmåga och koordinationsförmåga bland annat. Där återfinns som exempel ME/CFS, EDS, Fibromyalgi och många andra sjukdomar med liknande symtombild. Sjukdomarna kan vara både medfödda och förvärvade. Länkar återfinns i slutet av artikeln. I många fall föreligger multisjukdom. Olycksfall kan också vara en orsak till de olika företeelser vi talar tyst om.

Kaffe, grönsaker, saft, glass – ja allting som går att spilla eller för den delen – som går att stjälpa omkull stjälper också!

Med händer och ögon som inte kan samarbeta, där händerna dessutom värker, då spills det mycket. En förklaring jag fått är att orsaken bland annat står att finna i att hjärnan inte registrerar och kompenserar för överrörlighet fullt ut. Konsekvensen blir att handen inte är där hjärnan säger att den är när jag sätter muggen till munnen och häller ut kaffet på bröstkorgen. Är man vaken och pigg tas även hjälp av andra indikatorer som att känna muggens piplock mot läpparna, men så är det ju inte alltid. Jag är ofta trött, tanken är inte med och så hällde jag det nykokta kaffet på mig istället för i mig. Konsekvensen är ett flertal mindre ärr på bröstet strax nedanför hakan. ”Hål i hakan”. Och vid större mängder är det bara att återigen byta kläder och hoppas på att detta var sista gången för denna dag iallafall.

pig-331837_1280
Många gånger kallad för lortgris för att jag spillde på mig. Aldrig kunde jag hålla kläderna rena och fina.

Ibland talas om att äldre ”går i barndom”. Uttrycket är inte så vanligt idag då kunskapen om demenssjukdomar ökat. Men det är ändå ett uttryck värt att beakta just därför att det är ett lite annorlunda sätt att se på livet. Om vi går i barndom så ser vi livet mer som en cirkelrörelse. Födelse och död utgår från samma punkt och möts vid livets slut. Ett annorlunda sätt jämfört med att se livet som en vandring från punkt A till punkt B. ”Att gå i barndom” innebar att individen blev alltmer som ett mindre barn i form av behov. Tappade förmågor som att sköta sin hygien, äta, toalettbesök, tal och så vidare. Idag vet vi att bakom den till synes mycket förvirrade personen kan finnas en individ som har stora delar av sin tankeförmåga intakt, väl medveten om sina tillkortakommanden men oförmögen att ge uttryck för tankar och känslor.

Kanske tanken är klar, men motorik och tal påverkade av sjukdom så att det innebär stora problem att till exempel äta utan att få stor del av maten på sig. Det kan skapa frustration och sorg och bidra till att försvåra problemet.

Jag har problem med att tappa och spilla. Jag stjälper drycker över mig, både varma och kall och maten hamnar ofta på tröjan istället för i munnen. Det är svårt att hålla skeden, trots nyligen införskaffade specialbestick. Så gott som all mat äts med sked och serveras sönderdelad av hemtjänsten på tallrik med kant. De hjälper mig med att värma maten i mikron. Arbetsterapeuterna har rekommenderat att jag inte ska handskas med sådant jag kan bränna mig på, så långt som det är möjligt. Varma drycker framförallt dricks ur pipmugg med lock och stora öron att hålla i. Ändå häller jag på mig. Ärren från mindre brännsår lyser illröda på övre delen av bröstkorgen. Inte stora, kanske tre till fem millimeter i diameter men det är märken från de gånger kaffet varit för varmt och jag inte hunnit med att tillräckligt snabbt få undan det heta tyget. Att behöva hjälp med basala behov och vara en vuxen, medelålders kvinna känns. Jag väntar på att någon gång få barnbarn, men kommer aldrig att kunna leka med eller vara barnvakt åt mina barnbarn, om jag nu får några, såsom en frisk farmor/mormor kan göra.

baby-84686_1920
Jag och barnen äter på samma sätt, med samma slags bestick, mugg och tallrik!

Att inte kunna äta och dricka utan att spilla gör att det blir jobbigt att äta/fika tillsammans med andra. Jag föredrar att äta hemma. Att spilla, kladda, drälla och stjälpa ut i situationer när det förväntas att man ska klara av måltidssituationen känns. Bara det att be om sked och mugg istället för en vanlig kaffekopp och vanliga bestick get lätt känslan av att sticka ut. Likaså det faktum att jag alltid har ledsagare med mig. Jag är ju fullt klar i huvudet! Jag skäms över detta, fast jag vet att det inte är något att skämmas över. Men ändå kommer tanken att jag borde klara detta själv. Detta hör också till sådant det inte talas om. Och om det talas om det tas det ofta upp som skämt. Och det gör ont, även om jag skämtar med. Jag vill att mina händer ska fungera normalt. Jag vill inte behöva byta kläder för att jag tappat kaffekoppen igen! Jag vill inte ringa till hemtjänsten och be dem komma och hjälpa mig att ta reda på röran efter mig. Bädda rent därför att det är kaffe i hela sängen rakt igenom.

broken-1518063_1920
Vanliga glas och koppar är inte att tänka på annat än i undantagsfall. Plastmuggar med piplock, specialbestick och tallrik med kant.

Hur tänker du kring detta med att spilla på sig? Berätta gärna om dina tankar kring att spilla, drälla, smutsa ner sig, att ständigt behöva be om hjälp för att som exempel inte riskera att bränna sig.

Länkar
ME/CFG
Ehlers-Danlos Syndrom
Fibromyalgi
Långvarig smärta
Addisons sjukdom/binjurebarksinsufficiens
Multisjukdom

ice-1271986_1920
Visningsbild

Tankar om sömn…

Tidigare artiklar har handlat om trötthet. Framförallt den förlamande trötthet som omöjliggör aktivitet. I denna artikel ligger fokus mer på sömnen och vad som kan göras för att hitta igen åtminstone delar av sömnen. Men även konsekvenser av trötthet och sömnbrist berörs.

bed-1284238_1920
Tänk om – sömn var vila!

Somnar, vaknar, somnar, vaknar och ständigt trött. Somnar sittande, kan vara på toaletten eller i rullstolen, hemma eller borta. Somnar liggande i sängen men på alldeles fel tid, sover tidig kväll och vaknar omkring midnatt. Ofta som piggast den tiden, tiden då sömnen borde vara som djupast enligt experterna. Och den är som djupast på förnatten hos dem som har ett friskt sömnmönster. Om en somnar omkring kl 22-23 så infaller djupsömnen någon gång strax före midnatt. Den kommer sedan igen vid ytterligare några tillfällen under natten, men den första djupsömnen är den som ger mest vila. Sedan finns det vi som av olika anledningar inte når djupsömn och följaktligen också blir utan den vilan som djupsömn ger. Istället blir sömnen lätt och ofta oregelbunden. Det är då tankarna kommer. Tankar om sömn. Tänk om sömnen kunde komma på natten.

cat-289591_1280
Tänk om – en somnade lika lätt som en katt!

När alla andra sover. Sömnhygien talas det om. Det finns listor på listor vad som ska ge en bra sömn. Framförallt, ta inte hjälp av tabletter för att sova. Då blir sömnen än sämre. Men om det inte går att sova? De flesta som säger att de inte sover, sover iallafall, om än inte bra. Problemen kan också se olika ut. Det kan vara svårt att komma till ro för att sova. Kanske somnar lätt, men vaknar efter en kortare tid. En del somnar sent och vaknar tidigt. Eller somnar direkt, sover några få timmar och är sedan vakna. Andra sover korta stunder utspridda över hela dygnet, frivilligt eller ofrivilligt. Det finns många sätt att sova dåligt. Även att sova många timmar, men vakna lika trött som vid insomnandet. Sömnen blir oregelbunden och grund. Sover mycket, men vilar lite. Och det får konsekvenser inte bara för den drabbade, utan även för omgivningen. Dålig sömn förstärker dessutom ofta smärta.

girl-1142570_1920
Att somna ofrivilligt på fel plats är också sömnproblem

Vad är viktigt för att sova då?

  • svalt och mörkt sovrum
  • bara sova i sängen
  • skilj noga på dag och natt
  • rutiner vid sänggående
  • gå upp om du inte somnat efter en tid du bestämt t ex 30 minuter
  • lugna aktiviteter innan sänggående
  • inte lägga sig hungrig, men ingen stor måltid och en stund innan
  • avstå från exempelvis drycker som innehåller uppiggande ämnen såsom koffein (Cola, kaffe, energidryck med flera)
  • ta en varm dusch eller ett bad någon halvtimma innan sänggående
  • arbete är absolut förbjudet i sängen
  • skriv upp problem och tankar som dyker upp direkt så du kan släppa dem under natten

Detta är bara några av alla de råd som förekommer. Råden är säkerligen bra och flertalet av dem tillhör gruppen ”vetenskap och beprövad erfarenhet”. Det vill säga att forskning har visat att de har en positiv effekt på sömnen. Ändå gäckar sömnen så många. Sömnbrist får också stora konsekvenser för de drabbade.  Inte somna vid matbordet eller med kaffekoppen i handen. Eller vid ratten. Microsömn är vad ordet säger. Korta, korta stunder av sömn som kan vara omedvetna. Därmed blir de farliga. Trötthet är exempelvis ett stort problem i trafiken. Flera artiklar talar om att trötthet är ett minst lika stort problem, och lika allvarligt, som alkohol när det gäller bilkörning. Och det är olagligt att köra bil och vara så trött att säkerheten hotas. Kan det ledas i bevis att föraren varit trött eller somnat vid ratten kan det bli tal om brottet vårdslöshet i trafik.

accident-1128236_1920
Trötthet och att somna till, om så bara för en mycket kort stund, orsakar många olyckor.

Men att sova är inte alltid enkelt. Inte ens om de råd som ges följs. Och att sova och att vara trött är två skilda saker. Det är inte ovanligt att vara genomtrött, men ändå inte kunna sova eller ens vila. För trött för att vara vaken och för pigg för att sova, ett mellanting mellan sömn och vakenhet. Det drabbar ofta dem som lider av stressjukdom. Den naturliga sömnkurvan har planats ut och blivit till problem både i sovande och vaket tillstånd. En känd orsak, utöver stress, till dålig sömn kan vara övervikt. Övervikt kan i sig bidra till snarkning som kan göra att individen får andningsuppehåll eller inte andas tillräckligt djupt för att syresätta blodet ordentligt. Dålig syresättning leder till dålig sömn. Själv fick jag som skriver diagnosen hypoventilation, det vill säga att jag andas inte tillräckligt ofta (motsats – hyperventilation) och får en något låg syremättnad i blodet. Alltså väcker kroppen mig för att jag ska andas. Följden blir dålig sömn och en ständig trötthet. Det känns bra att få reda på orsaken men mindre bra att inte veta vad som kan göras för att det ska bli bättre. En remiss till lungkliniken väntar och med den givetvis en förhoppning om lösning på problemet.

hypertension-867855_1920 (1)
Att få ner ett för högt blodtryck och försöka få pulsen normal genom bland annat viktnedgång är en viktig åtgärd. Likaså att få blodsockret att ligga stabilt då allt hör ihop. Eventuellt krävs läkemedelsbehandling.

Det var några tankar och lite fakta om sömn. Berätta gärna om dina erfarenheter, eller dina tankar kring sömn generellt. Kommentarer är alltid välkomna!

bed-945881_1920
Som överrörlig finns det inga konstiga sovställningar!

Visningsbild:
sleep-839358_1920

Varför så yr? Akuten nästa…

Hur ett besök hos en psykolog kan sluta på sjukhusets akutmottagning. En berättelse om varför jag somnar mitt i en aktivitet! Hur det hänger ihop? Jag  vet inte så mycket än men det jag vet finns redovisat i denna artikel.
Välkommen!

marketing-942989_1920
Samtalsterapi är välgörande och borde finnas tillgänglig inom vården i betydligt större utsträckning än vad som finns idag.

Ibland blir inte dagen som planerat. Regelbunden samtalskontakt i form av psykoterapi borde finnas tillgänglig för många, både friska och sjuka. Många skulle må bra av att få tala igenom sin situation med en duktig terapeut. Det hjälper till att ”städa ryggsäcken” som talades om bland annat i en av föregående artiklar. Att städa sin mentala ryggsäck mår vi nog alla bra av. Hur tung den är och vad den innehåller må variera kraftigt, liksom tiden det att städa. Senaste besöket hos psykologen blev till något helt annat än planerat. Efter bara några minuter kom huvudvärk och yrsel. Ögonen följde inte med och det var omväxlande svart, rörligt och rörigt och en psykolog i flerdubbel upplaga. Med hjälp plockades medicin fram och svaldes. Lite bättre efter en stund, men tyvärr återkom symtomen med förnyad styrka. Addison? Blodsocker eller annat? Att samtala gick inte alls då både tanke och tal påverkades.

stress-543658_1920 (1)
Huvudvärk, yrsel, syn- och talrubbningar.

Med hjälp av psykolog och ledsagare lyckades jag köra Permobilen till den del av byggnaden där den medicinska personalen fanns. Riktigt hur är jag inte klar över, men det gick mycket sakta. Jag såg ju inte var jag körde! Men fram kom vi och möttes upp av sköterskor och omgående av en läkare. Mycket tacksam för att jag hade ledsagare som kunde tala i mitt ställe. För det som jag försökte säga var klart, nåja, begripligt i mitt huvud men totalt obegripligt för personalen. Stunderna då det mesta var svart blev allt längre och däremellan snurrade allt. Akutmedicinen kom fram och läkaren ordinerade att den skulle ges intravenöst för bästa effekt. En vag aning om att de frågade vad jag föredrog och tror att jag lyckades få fram att det också var så jag önskade få den. I detta fall är akutmedicin Solu-Cortef, ett hydrokortisonpreparat som ofta ges i lårmuskeln om det är icke sjukvårdsutbildad personal eller om den ges på plats där det saknas möjlighet till intravenös injektion. Solu-Cortef är som om den vore magisk, för efter en kort tid så var jag åter i verkligheten. Återfick färg i ansiktet och blev talbar igen.

medic-563425_1920 (1)
Ledsagaren plockade fram akutmedicin (Solu-Cortef) som gavs av distriktssköterska på ordination av läkare. 10 till 15 minuter senare var jag talbar, om än inte bra.

Utöver akutmedicin togs prover. Blodsockret låg för högt, blodtryck och puls var också höga. Det som skulle vara lågt var för högt och det som skulle vara högt var för lågt Blodet var lite för dåligt syresatt. Allt detta medförde att läkaren beslutade skicka mig med ambulans till närmaste sjukhus. Läkaren var inte i rummet då effekten av kortisonet slog till och blev mycket förvånad då jag blev så mycket bättre så snabbt. Men uppföljning på sjukhus var oundvikligt. Anledningen till att hydrokortison hjälper tror jag beror på att det är syntetiskt stresshormon (kortisol). När stressen ökar, så andas jag snabbare och får på så sätt i mig mer syre. Primärt ska Solu-Cortef kompensera för en alldeles för låg halt av kortison (kortisol) i kroppen. Se Addisonkris. I mitt fall var mina värden rakt motsatta till en Addisonkris, vilket bara är att vara tacksam för. Däremot behövde kroppen den extra stress hydrokortisonet gav för att jag skulle andas bättre och snabbare. Det är den slutsatsen jag själv drar utifrån kunskap om hur stress påverkar kroppens funktioner.

heart-799138_1920
EKG, en kontroll så att hjärtat fungerar som det ska, gjordes också. Mitt hjärta slår något för snabbt, men är fullt friskt!

Väl inne på akutmottagningen togs ytterligare prover såsom EKG och det som kallas för blodgas, det vill säga ett blodprov som tas i pulsåder i handleden. Det gör lite ondare än ett vanligt venprov och det måste analyseras omedelbart, annars är skillnaderna inte så stora. Utifrån det provet fick jag svar på vad som var mitt problem. Svar på en fråga som diskuterats i kommentarer i flera av artiklarna som handlar om trötthet. Jag fick besked att jag hypoventilerar. Jag andas för långsamt och lungorna har inte plats att fyllas ut ordentligt. ”Tänk på att ta långa djupa andetag” var läkarens råd. Utöver detta konkreta råd skrevs remiss till lungkliniken för vidare utredning och behandling.

mistake-876597_1920
Jag har fått svar på varför jag kan somna med kaffekoppen i handen!

Äntligen har jag fått svar på varför jag kan somna, bli yr eller nästintill medvetslös mitt i en aktivitet. Det beror på att jag hypoventilerar. Det förklarar min ”oförklarliga” trötthet som inte gett med sig trots att infektionen läkt ut och trots att jag tagit medicin som jag trodde var den som skulle hjälpa mig. Det känns skönt att ha fått svar. Det känns skönt att veta att det blir mer utredning så att jag förhoppningsvis kan komma igen med sömnen och allting som det fört med sig att inte kunna sova normalt.
Äntligen!

marketing-942994_1920
Tänk att kunna skriva och sitta uppe utan att riskera att tappa kaffekoppen på grund av ett anfall av trötthet och/eller yrsel 🙂

Långvarig smärta, bemötande och behandling

Ett bra bemötande betyder oerhört mycket. Denna artikel tar upp att vara smärtpåverkad dygnet runt samt relationen mellan vårdpersonal och patient. Den belyser också vilket skicka svår smärta kan försätta en person i när smärtnivån varat så länge att hoppet om bättring hade börjat sina.

persons-933564_1920
Ungefär lika stort hopp som värme och solsken en regnig höstdag…

Smärtan hade varit så intensiv under en tid att tankarna på att åka in akut för att få hjälp att bryta hade kommit allt oftare. Många var de eftermiddagar och kvällar som det innebar stora svårigheter att ens röra sig. Samtal med hemsjukvårdens sköterska ledde till att hon tillsammans med hemsjukvårdens läkare kom på hembesök. Förväntningarna var, ska erkännas, inte så höga, men hoppet fanns att läkaren skulle kunna hjälpa till att på något sätt minska smärtan.

doctor-1228629_1920
Hade läkaren något som kunde hjälpa?

En smärta som var så intensiv att omgivningen började reagera. En smärta som började förändra delar av personligheten. Trötthet, orkeslöshet, nedstämdhet blev till ett normaltillstånd. Kanske det slank igenom en del gnäll, men också cynism och stundtals bitterhet mot att inte få hjälp. En tröstlöshet tog över och tryckte ner i depressionens djupa svarta hål. Samtidigt kändes lägenheten alltmer som ett fängelse. Orken att ta sig ut fanns inte. Allt gjorde ont. Att sitta upp för att äta mat var ett helt företag. Efter måltiden direkt till sängen. Lika besviken var gång.

getreidegasse-116763_1920
Om en inte tar sig ur sängen kan drömmarna få flyga. Denna gången landade de i Salzburg. Lika utopiskt som att åka till Stockholm eller Göteborg.

Denna evinnerliga smärta och allt den förde med sig.  Att vara ute några timmar innebar att vara utslagen i dagar. Att få besök av vänner och bekanta var uppskattat, men jobbigt. Många var besöken där gästerna satt runt sängen och fikade. Att sitta uppe uppe och fika ledde ofta till att det efter någon timma blev påtagligt att orken inte fanns och så åter till sängen. Ni som följt Livets Skiftningar vet att det utöver smärtan tillkom en långdragen infektion under våren som slutade med en lunginflammation i mitten av maj. Först efter två antibiotikakurer vände infektionen till det bättre men smärtan och tröttheten fanns kvar!

dominoes-21252_1920
Varje liten aktivitet fick konsekvenser flera dagar, och en oväntad händelse kunde stjälpa planeringen för en hel vecka och mer därtill.

Så kom då äntligen dagen då läkare och sjuksköterska kom på hembesök. Två trevliga och kunniga personer med lång erfarenhet. Hembesök tack vare att jag är inskriven i hemsjukvården. Läkaren började med att fråga hur det var och fick svar på frågorna. Om smärtan och om konsekvenserna av densamma. Ett mycket gott bemötande och en känsla av att bli tagen på allvar, att bli lyssnad på var bland det första som noterades. Lättnaden över att äntligen bli lyssnad på går inte att beskriva. Diskussion kring rådande, ohållbara situation och en läkare som var påläst och därtill hade förslag till förändrad medicinering med sig. Delar av det läkaren föreslog var sådant som tidigare framförts som önskemål och som förmedlats via sköterskan till läkaren.

megaphone-50092_640
Många är de tillfällen som läkare och vårdpersonal inte lyssnat till patienten. Oavsett hur tydlig eller hur många gånger budskapet upprepas så når det inte fram. Konsekvensen kan bli att patienten till slut inte ens försöker att nå fram med sin bild av hur det är.

Upplevelsen av att vara tre jämbördiga parter som möttes för att nå ett gemensamt mål var påtaglig. Detta kan tyckas som en självklarhet, men tyvärr. Så är det inte och likt bilden ovan kan det ibland kännas som om en megafon vore behövlig för att ens bli lyssnad på. Känslan att verkligen bli lyssnad på och att kunna föra en dialog var upplyftande.   Under den tiden besöket varade hanns med att ta upp de viktigaste frågorna. Det mynnade också ut i en förändring av medicineringen. Äntligen gavs ett hopp om att dels minska smärtan dels minska grundsmärtan, dels vid smärtgenombrott.

capsules-385949_1920
En helt ny medicin och nya beredningsformer av medicinerna gör att kroppen lättare kan tillgodogöra sig läkemedlen.

Senare samma dag hämtades den nya medicinen ut på apoteket. och behandlingen påbörjades. Effekten av förändringen skulle komma att ta ett par dagar och så blev också fallet. En effekt långt över förväntat. Medicineringen har bidragit till att dels sänka grundsmärtan, dels mycket effektivt kapa topparna vid smärtgenombrott! Lyckan att få uppleva att smärtan nu är lägre än vad den varit på mycket länge går inte att beskriva. Det är en nästintill overklig känsla. Men underbar. Äntligen kan jag börja återfå krafter som tidigare inte fanns. Sakta börjar kropp och sinne att återhämta sig efter infektion och en till slut nästan förlamande smärta. Och detta tack vare en påläst läkare och ett gott bemötande.

summerfield-336672_1920
Lyckan att kunna njuta av att vara ute har kommit tillbaka!

Smärtan är inte borta. Den kommer att finnas kvar. Men ett gott bemötande av påläst och kunnig personal från hemsjukvården har gjort tillvaron dräglig igen. Nu är det långsam rehabilitering och återhämtning som gäller. Att successivt återfå krafter för att kunna fungera så bra som det är möjligt. Att bli bemött som en kompetent individ värd att lyssnas på borde inte vara ett undantag.

sunset-1331088_1920
Efter mörker kommer ljus…

 

Hur tänker du som läser kring det som skulle kunna kallas ”det professionella mötet”?

Skördetid i skog och trädgård

Tänk  energi, tänk ork. Tänk att kunna komma utomhus och göra vanliga, vardagliga saker. Att njuta av växtligheten, högsommarens och sensommarens alla vackra färger. Augusti är årets sista sommarmånad sägs det. Snart får vi njuta av sensommarens och den tidiga höstens höga klara luft. Beroende på var i landet vi bor kommer snart frostnatten som förvandlar växtligheten till en explosion av färger. Och där möter naturen oss med skördetid och delar av sitt överflöd till den som är frisk nog att orka ta tillvara på naturens skatter.

forest-674452_1280
Många och långa promenader i skogen för att ta tillvara på bär och svamp.

Livets Skiftningar plockar fram minnen från tiden då det fortfarande var möjligt att ta till vara på skogens rika skörd. Hallon och blåbär kom tillsammans med de allra första kantarellerna under juli månad. Sedan fanns alltid förhoppningen om att det skulle bli ett rikt bärår med framförallt svamp och lingon. Kanske ett år med hjortron som det extra goda. Även skördetid i trädgårdarna. Plommon, körsbär, äpplen, krusbär och vinbär togs tillvara. I den mån det odlats så kunde det vara potatis och jordärtskockor som exempel. Dill, gräslök och persilja.

berries-1225101_1280
Hallon, blåbär och jordgubbar blev till både sylt och saft.

Att sylta och safta var ett ständigt återkommande arbete. Det är inte bara att plocka, koka och så är det färdigt. Att kombinera plockandet av frukt, bär och svamp med arbete och studier tog av krafter som inte alltid fanns. Därtill kom att hjälpa äldre anhöriga till dåvarande maken att plocka i deras trädgårdar samt att dela skogen skörd med dem. Förhoppningen var att själv få en del av bären i utbyte mot att de blev avplockade. Men ibland kunde kanske 20 – 30 kg avplockade körsbär ge en liten trelitershink med hem. Det räckte lagom till en paj och till en gryta med kräm.

bing-cherries-805416_1920
Körsbär

Att komma ut i skogen, naturens eget skafferi, var ofta trevligt, men egentligen alldeles för tungt. I synnerhet om det fanns gott om bär. Det blev då många stora hinkar plockade, främst lingon. Jobbigast var att plocka svamp då det innebar långa sträckor att gå. Ibland fanns kantarellerna bara där. Stora områden med skogens guld, kantareller, som gyllene mönster invävda i mossan. Drömmen var lite senare på hösten att hitta trattkantareller och trumpetsvamp. När de väl var upptäckta, fanns de i överflöd på en relativt begränsad yta. Lättplockade.

Lingon och svamp. Inte sällan plockades de båda samtidigt. De gyllengula kantarellerna kommer dock tidigare än lingonen.

Väl hemma med skörden, trött efter en dag i skogen, var arbetet långt från slut. Då skulle skörden tas reda på. Svamp och bär rensas. Det kunde gå att förvara det orensat något eller några dygn utan att det blev förstört. Men det krävde att bär och svamp var förhållandevis torra. Långt från allt som plockades stannade i hemmet. Mycket skulle delas ut till äldre anhöriga, färdigrensat och ofta färdiggjort i form av sylt och saft, när det gällde bär.

blueberries-850881_1920
Blåbären rensades ofta helt för hand, medan lingon gick att rensa på mer effektiva sätt.

Samtidigt som det var ett nöje att vara ute i skogen blev det också till ett krav på prestation. Att gå ut i skogen bara för nöjes skull under bär- och svampsäsongen fanns inte. Det var många kilometer som det vandrades runt i skogar och på myrar för att plocka. Trädgårdarna bjöd ofta på klättrande på rangliga stegar för att komma åt frukten. När lingonsäsongen närmade sig slutet var tröttheten markant. Köket och andra utrymmen var fyllda av syltkittlar, flaskor och burkar. Kraven att det skulle syltas och saftas fanns bara och att ifrågasätta nödvändigheten att koka flera 15-litersgrytor med sylt och saft varje helg behövde inte ens uttalas.

coffee-break-920584_1920
Drömmen…
cup-1031774_1920
Kaffepausen ute i skogen eller i trädgården var nödvändig för att orka en stund till. 
chaos-227971_1920
En förskönad bild av verkligheten hemma. Lägg till hinkar med bär, kittlar med saft och sylt, tomma och fyllda flaskor och burkar samt rester från måltider, ouppackade ryggsäckar där det fanns disk, smutsiga kläder, rester av medhavd matsäck osv. Kaos…

Om det var kaos i vanliga fall så innebar skördesäsongen att detta kaos eskalerade till något slags totalt haveri där allt fanns på en alldeles för liten yta. Att rensa bär och svamp gjordes utomhus. Då kunde skräpet slängas direkt. Barr, blad, förstörda bortplockade bär, svamprens, gamla tidningar som underlag att rensa på. Drömmen att sitta vid ett vackert dukat bord och äta av smörstekta kantareller till kött och potatis, eller eftermiddagsfika (läs kvällsfika) med hemlagad sylt och nykokt saft för att släcka törsten, samt kaffe och givetvis hembakta kakor och bullar eller en smörgås på hembakt matbröd, var just det. En dröm.

Även under skördesäsongen bakades brödet hemma och bidrog till att kaoset blev ännu mer kaos.

Detta är minnen från nu många år tillbaka. Längtan till skogen finns kvar liksom saknaden svampen och bären. Även lukten av nybakt bröd och känslan av en vetedeg under händerna är kvar. Men kaoset – aldrig mer! Nu är det borta och det ska inte tillbaka!

Berätta gärna om dina minnen av skördetid både i skog och trädgårdar!

FM Lissa flyttar in

FM Kyra blir storasyster/extramamma när FM Lissa flyttar in

FM Lissa 5 aug 16
FM Lissa första dagen hemma. Åtta veckor gammal och nästan sju kg tung! Ett öra upp och ett ner. Då kan man ju välja om man vill höra eller inte 😉

FM Kyra har blivit storasyster/extramamma och familjen Östling har blivit med bäbis igen. Om ett par veckor kommer FM Kyra att genomgå sitt L-test och matte Ida berättar att hon räknar till den dagen då L-testet är. (Artikel om Kyras L-test kommer i slutet av augusti) Kyra kommer då att flytta. Hon ska ju börja Högskolan! Vilken utbildning återstår att se. Men först ska hon vara extramamma och prova den rollen.

FM Kyra och FM Lissa 5 aug 16
Hej! Vem är du? Kyra och Lissa hälsar och lär känna varandra.

Matte Ida berättar för Livets Skiftningar att när FM Lissa kom till platsen där de hämtade henne hade hon varit på resande fot i över 10 timmar. Då hade Liten rest från Sollefteå tillsammans med sina syskon ända ner till södra Sverige.

BB Hilton FM Lissa m syskon 6
BB Hilton

FM Lissa kommer till matte
Klart att det blir en stor omställning att flytta från tryggheten på BB Hilton. Bort från mamma och allt som var bekant. Nya lukter, ny miljö. Bara kullsyskonen som reser tillsammans. Efter den långa resan är det dags att få möta sin nya matte/husse. De små var trötta och hungriga när de kom. Att få ny flock med matte, husse och kanske andra okända hundar, katter… Allt är nytt. Lite spännande, lite oroligt. Att hitta något som känns tryggt är viktigt och mattes famn brukar vara ett bra ställe.

FM Lissa första dagen hos matte Ida Ö 3 aug -16 bild 1 (3)
Trygg i mattes famn

När fodervärdarna kommer till platsen där hundarna lämnas ut så vet de inte vilken av valparna som de kommer att få. Först får de en hel låda med saker till valpen samt foder. Eftersom Försvarsmakten äger hunden står de också för alla kostnader och allt hunden behöver under den tid de är hos fodervärden. När så alla fått sin låda, individuell för varje valp så läses chippet, ID-märkningen, av på respektive valp och matte/husse hämtar just den valp som ska komma till dem. Att hon var trött och sov hela vägen, två timmars resa ytterligare, när hon åkte hem var inte så konstigt efter den långa resan.

FM Kyra och Lissa 6 aug bild 6
FM Lissa och FM Kyra hemma.

Flocken har blivit större och Kyra anser säkerligen att hon just nu innehar rollen som ledare och det krävs lite arbete innan ordningen är återställd och matte som exempel kan ta ut Lissa utan protest från Kyra. Instinkten hos tikarna är stark. Valpar ska skyddas och tas omhand. En liten valp väcker modersinstinkten till liv och det är också som det ska vara. Valparna lär sig genom att göra som äldre syskon och som de andra i flocken. Så görs också rangordningen upp.

FM Kyra och Lissa 6 aug bild 5
Kyra lär känna sin valp och bestämmer sig omgående för att valpen tillhör henne. Matte tar inte Liten någonstans utan att Kyra är med. Att ta Lissa från Kyra innebär högljudda protester.

Här har FM Lissa kommit hem till familjen Östling. Allt är nytt och spännande. Och titta på Liten Lissas tassar och framben. Livets Skiftningar gissar att Lissa kommer att bli en ståtlig och rejäl fröken när hon väl växer i sina tassar. Hon kommer nog att klara schäferpinnarna galant!

Så här berättar matte Ida om FM Kyra och FM Lissa:
Lissa söker ögonkontakt väldigt ofta och är väldigt lyhörd. Hon visar tydligt när hon behöver gå ut. Lissa är jätteduktig, hon har bara kissat inne två gånger. Lissa är en lugn och harmonisk tjej. Hon leker gärna med Kyra, men säger till när det räcker, då kommer pirayatänderna fram. Det har gått över förväntan att ha de här två FM-hundarna.

FM Kyra och Liten Lissa 4
Kyra berättar: Först så försvinner matte och husse och blir borta länge! Att det var något speciellt som var på gång hade jag förstått, men aldrig att de skulle komma hem med en bäbis! Vassa tänder har hon också, men jag sa allt till att hon var min bäbis, så det så! Häromdagen lånade jag mattes telefon igen när hon inte såg, för att ringa runt till mina kompisar, men inte visste de så mycket mer! FM Lago och FM Labina har jag hälsat på. Matte brukar vara tillsammans med deras respektive matte. Lago och Labina får jag också passa. De är minsann överallt nu och inte lyssnar de heller. Men det ska minsann Lissa göra. Lissa lyssnar på mig när jag inte vill leka. Men nu måste jag gå och se till så Lissa har det bra. Jag har sagt till Livets Skiftningar att jag vill ha en helt egen artikel och det skulle jag få om några veckor. Då berättar jag mer hur det är att vara storasyster/extramamma!

FM Kyra och Liten Lissa 3
En bild på mig och Lissa när vi vilar tillsammans. Men Lissa vill leka. Matte är så nöjd med att vi nu kan vila ihop 🙂

Avslutningsvis några bilder på FM Lissa under hennes första fyra dagar hos familjen Östling. Idag, söndagen den 8 augusti har hon varit hos dem i fem dagar. Livets Skiftningar hoppas på att kunna följa FM Lissa åtminstone det kommande året. FM Lissa kommer att berätta själv när hon blir större. Nu vill hon lära känna sin nya flock och bli trygg med dem.

FM Lissa första dagen hos matte Ida Ö 3 aug -16 bild 2 (3)
Det finns alltid en trygg famn att vila i. Första dagen hemma.
FM Lissa 4 aug 10
Här var det något nytt. Måste undersökas! Går det att äta?

FM Lissa är trött 5 aug
”En sold.., f’låt, här var det visst en valp, sover var, när och hur som helst”
Lite trött efter att ha busat utomhus 6 aug

Så tackar Livets Skiftningar familjen Östling för att vi fick vara med om det stora ögonblicket då de blev med bäbis, FM Lissa. Alla foton förutom de från BB Hilton (HAS) i Sollefteå är tagna av Ida Östling. FM Lissa och FM Kyra kommer snart igen och då är det Kyra som är i fokus.
Visningsbild: FM Lissa hemma i trädgården. Hon är åtta veckor och väger knappa sju kg. Ett öra upp och ett ner för att ge den rätta looken av charmtroll.

Hur är det att hämta hem en valp? Eller att ha valpar hemma som ska säljas och få en ny familj då de är mellan 8 och 12 veckor? Kanske hör du till dem som aldrig haft valp men drömmer om det?  Berätta gärna!