Våren i bilder

Idag på Palmsöndagen den 20 mars 2016 bjudes på en bildkavalkad av våren. Tussilagon lyser som gula glada små solar i dikesrenen. Barnen plockar en liten bukett av de små blommorna och mamma sätter dem i en äggkopp på köksbordet.

Sigge Fürst sjunger en gammal visa om hur byvägarna ser ut när tjällossningen har fått fäste. Vårens ankomst tilltalar oss all på ett eller annat sätt. Blött och lerigt – vad gör det? Se här vad lycklig FM Kyra ser ut att vara.
FM Kyra 12746011_10153297194056759_1067483551_n

Att bli blöt och lerig tycks tilltala både hundar och barn. Det hör våren till. Leriga diken och åkrar. Stövlar som fastnade. Barnet som överlycklig kom in och var lerig och blöt från topp till tå och säger: ”Jag gick och gick och till slut var vattnet högre än stövlarna”. Visst minns du känslan av att äntligen kunna vara ute, utan att frysa. Det är roligt med snö och vinterns alla lekar både för små och stora, men när våren kommer är det ändå lika nytt och spännande som förra året.

child-105896_1920
”Jag vill inte gå hem nu!”

Leriga vägar och smutsiga bilar. Våren är här. Titta in i dungen. Ser du att det lyser som av blå vackra öar bland de vissna fjolårslöven?

Det är blåsipporna som lyser så vackert och hör sången, Alice Tegnérs vackra visa, som vinden spelar för den som verkligen lyssnar.
crown-anemone-283796_1920
osterglocken-705108_1920

I trädgården ligger snö som kom under natten. Så mor i visan har kanske rätt. Lite vinter är det kvar, men det bryr sig inte Påskliljorna om. De blommar ändå, snön till trots. Krokusen kommer också både längs vägarna i många samhällen, i parker och trädgårdar. Planterade tillsammans med påskliljor och tulpaner för att försköna, lysa upp och att väcka vårkänslorna för dem som på olika sätt färdas längs vägen. Lite varmare ute och krokusen när blommat över sprider påskliljorna sin fägring för att följas av tulpaner.
easter-674220_1280
daffodils-283070_1920
narcissus-712536_1920


Väl utanför samhället så kommer drömmen och tankarna att snart, snart går det att njuta av björkarnas skira grönska med marken täckt av vitsippor. Det vita marktäcket. Där nyss lyste gult av tussilago har liljekonvaljernas blad har kommit upp och dess fylligare grönska kontrasterar mot björkarnas ljusa musöron.
wood-anemone-266376_1280
flowers-188076_1280 - kopia
Snart går det att plocka av både liljekonvaljer och violer. Vi går mot maj månad och sommaren. Men än är vi inte där. Vi kan njuta av våren ännu ett tag. Tankarna som så lätt flyger iväg flyttas tillbaka till påsktiden. Än är det tid kvar innan försommaren när violernas vackra färger lyser upp i trädgårdar och dungar. Vi stannar upp och tänker på påskens budskap till oss. Här symboliserat av tre påskliljor.
narcissus-707042_1920

Uppståndelsen och det eviga livet. En präst skrev så vackert om detta: ”Blommorna påminner oss både om den nyvaknande våren och påskens löften om den stora uppståndelsen.” Och visst är det så. Detta är Påskens löfte till oss. Uppståndelsen. Oavsett om du är troende eller ateist så är våren påminnelsen om det nya livet. Vi vaknar upp ur vinterns vila och påminns om att under ytan händer något hela tiden.

Vintern har gett välbehövlig vila, men nu nu sker den stora förvandlingen. Vi ser omgivningen gå från frö till blomma. Och vi gläds med förvandlingen. Även om den ibland känns både tung och svår. Vandringen fram till uppståndelsen minner oss om detta.cross-78000_1280

Men nu är vi snart framme. Hemma. Vi njuter åter av livet som föds på nytt var vår.

Naturen ger oss nytt mod, ny kraft. Lekfullheten kommer till oss. Lusten att vara utomhus, lusten att leka, oavsett hur vi tar oss fram, om det är med våra egna ben eller om vi tar rullstol till hjälp så lockar vårsolen ut många av oss. Ut för att se, lukta , lyssna, smaka och känna på våren.
narcissus-348459_1920

dog-1125907_1920

 

Våren är här…

bouquet-677939_1280

Vad betyder våren för dig?

 

Foto: Arkivbild Pixabay.com om inget annat anges

Annonser

Att ha en diagnos vs att vara sjuk

lofoten-717727_1920
Ibland känns det som om kroppen håller på att slås i bitar, likt ett fartyg som krossas mot klippor i svår storm.

Jag tänkte skriva om detta att ha en eller flera diagnoser kontra att vara sjuk eller kanske ska jag säga ”känna mig sjuk”. En av mina favoritbloggare har idag skrivit ett mycket bra inlägg om hur det känns för henne att ha EDS. Hon och jag har samma diagnos och i mångt och mycket känner jag igen mig i hennes beskrivning.

”Arga Klara” heter bloggen och det inlägg jag refererar till finns här:

”Jag får ofta frågan ”Hur känns det att ha EDS?”, så jag tänkte ta och reda ut det lite grann. Det varierar väldigt mycket från person till person, det finns nog knappt två med samma typ av Ehlers-Danlos syndrom som har exakt samma symtom, men så här är det för mig.

Att ha EDS, min version

Om vi bortser från symtom som inte är konstanta så kan vi börja med själva grunden. Musklerna får arbeta flera hundra procent mer än hos er andra, men inte bara när vi rör oss om det är för friska människor, det är dygnet runt. Musklerna måste se till att lederna är på rätt ställe, att armar och ben pekar åt rätt håll. Det leder till en enorm muskeltrötthet och smärta i musklerna, och jag får lätt muskelkramper. Som sendrag, men överallt. Jag har även kroniskt trötthetssyndrom, dels på grund av att jag alltid har ont, men också för att kroppen aldrig får vila. Jag får feber flera gånger om dagen, när jag anstränger mig.

Det här innebär alltså att när jag är som friskast och har en riktigt bra dag (inga diskbråck som påverkar nerverna, inget ur led, inga stora inflammationer) så mår jag som du gör när du har influensa. Det sägs vara i stort sett likvärdigt med hur det är att ha EDS i mitt fall, ett slags normaltillstånd. Jag har alltid ont, jag är alltid utmattad.

Sen tillkommer ju problemen med lederna, som är mitt stora aber. Inflammationer i finger- och axellederna, SI-lederna, facettlederna, käken. Saker går ur led. Det gör ont, första gångerna blir man rädd, sen vänjer man sig och den akuta smärtan breder ut sig till en kronisk men inte lika akut variant. Man lär flyttar helt enkelt tillbaka lederna själv, eller med lite hjälp om det inte går. …” (Arga Klara 160123)
http://argaklara.com/2016/01/hur-kanns-det-att-ha-eds/

zebra-162467_1280 med föl
Zebran har blivit en symbol för EDS och det Zebra-färgade bandet bärs till förmån för forskning och information om sjukdomen.

Arga klara skriver om diskbråck, vilket jag tror att jag hittills klarat mig från. Likaså tar hon upp feber som också är ett symtom jag sluppit. Men istället har jag mycket stora problem med mitt bäcken. Samtliga bäckenleder inklusive blygdben och ländrygg är kraftigt påverkade. Likaså trochanterna, den punkt där benen övergår i höft.

Sommaren 2014 råkade jag ut för två frakturer, en stor och en mindre spricka på vänster blygdben. Det gjorde mig så pass handikappad att jag under tre månader bodde på ett korttidsboende innan jag kunde flytta till min nuvarande bostad. Frakturen uppstod i juni 2014. Maj 2015 konstaterades den med hjälp av röntgen vara helt läkt. Normal läktid hos en för övrigt frisk person är sex till åtta veckor med smärtor som kan sitta i mellan sex och 12 månader. Jag känner fortfarande av frakturen…

I rubriken skrev jag om att ha en diagnos och att känna sig sjuk. Jag känner mig sjuk ibland, precis som de flesta gör. Förkyld, ont i magen eller vad det nu kan vara. Men för det mesta känner jag mig ändå ganska så frisk. Däremot har jag alltid ont, mer eller mindre (ofta mer) och min kropp är som de leksakshundar jag hade som barn. Ni vet de hundarna som bestod av träklotsar i olika färger och hölls ihop av ett snöre. Höll jag snöret spänt så stod hunden upp, men så fort jag släppte rasade den. OK, den satt ihop, men kunde inte stå för sig själv. Lite så fungerar min kropp. Korta, korta stunder kan jag stå eller förflytta mig några få steg. Sedan ramlar jag. Faller inte sällan handlöst om jag inte tänker mig för. Därför är jag, och många med mig, helt beroende av rullstol.

motorized-wheelchair-952190_1920

Du kanske ser mig stå eller gå några steg och sedan kommer jag åkande i en Permobil. Kanske tänker du att jag hör till gruppen som fuskat till mig ersättning, att jag gör mig sjukare än jag är. ”Hon gick ju alldeles nyss”. Men du känner inte smärtan och ansträngningen som krävdes av mig för att ta stegen mellan rullstolen och in på toaletten därför att den offentliga toaletten var för trång för att köra in på (trots att det var en handikapptoalett). Min väninna som gick med mig in är med all sannolikhet min ledsagare och fungerar både som ett fysiskt stöd och som hjälp då jag inte kan använda mina armar och händer på samma sätt som du som är frisk kan. I min handväska ligger förutom det som brukar finnas i en kvinnas handväska också engångshandskar, handsprit, tvättlappar… Jag behöver hjälp med det du tar för självklart att man klarar själv!

button-892162__340

Men – och det är en viktig distinktion – jag känner mig med all sannolikhet inte sjuk. Då hade jag stannat hemma. Jag har flera olika diagnoser, varav EDS -ht är den som är synlig. EDSen gör att jag är beroende av rullstol.

Jag har också diagnosen Morbus Addison eller, i mitt fall, sekundär (förvärvad) binjurebarksinsufficiens. Den innebär att min binjurebark helt slutat att tillverka hormonet kortisol. Kortisol är livsnödvändigt och utan detta hormon faller jag i koma. Syntetiskt kortisol är samma som hydrokortison och jag får, likt en diabetiker som inte har någon egen insulinproduktion tillför insulin, tillföra hydrokortison dagligen. Då kortisol är ett hormon som påverkas mycket av bland annat stress kan nivån sjunka snabbt och jag kan då komma att också behöva tillföra detta snabbt. Därför bär jag alltid med mig en akutväska där jag har hydrokortison som kan ges intravenöst eller intramuskulärt. Behöver jag inte ha det fullt så snabbt tar jag det i tablettform.

På grund av Mb Addison är jag helt beroende av ledsagare. Jag märker inte alltid när nivåerna förändras. Ledsagaren ser och hör på mig, innan jag själv uppmärksammar förändringen, och kan då se till att jag får min medicin i tid. Det du som ser mig kanske noterar är att jag tar upp en liten ask och tar en tablett av något slag. Efter en stund kvicknar jag till. Tröttheten, som är ett symtom både från Mb Addison och EDSen avtar något, talet blir tydligare. Kanske trodde du att jag var onykter innan tabletten hade effekt? Jag sluddrade i mitt tal, jag hade svårt att finna ord. Likaså fanns inget sammanhang i det jag sa. Jag svamlade mest. Alla dessa är symtom på Mb Addison och den trötthet som den för med sig.

Jag vet att jag ser ut som om jag hade festat både mycket och länge, men så är alltså inte fallet. I praktiken är jag helnykterist. Den medicinering jag har går inte att kombinera med alkohol och det är ingen uppoffring heller. Jag saknar inte alkoholen på något sätt. Men jag vill ogärna bli tagen för att vara onykter när jag blir sjuk. För när kortisolnivån sjunker blir jag sjuk. Jag är det inte så länge jag kan hålla sjukdomen Addison i schack. Återigen skillnad mellan att ha en diagnos och att vara sjuk. (För dig som vill veta mer om Mb Addison hänvisar jag till http://www.addison.se som är adressen till patientföreningen. Där finns mycket att läsa.)

Så, det var lite om att ha sjukdomar, diagnoser, kontra att känna sig sjuk. Det mina diagnoser rent generellt gör med mig är att de mycket energi. Jag är trött nästan jämt. Men inte sjuk! Och eftersom jag nu längtar efter våren avslutar jag med en bild på vårens vackra blommor – Tulpaner. Lika vackra i rabatten om två till tre månader som de idag är i en vas på bordet!

tulips-288228_1280