FM Måne och våren

FM Måne, nu fyra månader gammal, berättar själv i denna artikel om sina två första månader hemma hos sin familj. Det handlar lite om familjen, om hur en vanlig dag kan se ut, om att leka och lära, busa lite givetvis och lite  annat som Måne tycker är viktigt.
FM Måne längtar...
Här har FM Måne nyligen kommit hem till sin familj från ”BB Hilton”

FM Måne 13 feb bild 1 IE
”En vanlig dag hemma hos oss består av morgonrastning innan frukost. Under dagen går vi en promenad och fokuserar just nu på att kunna gå fint i koppel utan att dra. Jag älskar när vi går promenad tillsammans både husse, matte och bebis i vagnen, då lunkar jag på superfint bredvid vagnen, säger Måne. Jag vill gärna ha koll på lilltösen!
Det är spännande att möta andra människor och hundar – då vill jag gärna hälsa, men matte och husse är noga med att man bara ska gå fint förbi dessa också. Hör jag en annan hund skälla blir jag jätterädd, men jag ska nog lära mig att inte vara rädd fast de låter lite farliga.” 

FM Måne 7 april
Måne gillar som så många andra FM-hundar att hämta saker. Bäst är saker som luktar som de tvåbenta i hans familj. Strumpor, skor och leksaker. Skor är favoriterna.
”Jag hämtar en sko i taget från skohyllan och så lägger jag den på ett bra ställe, berättar han. Jag håller på att lära matte att ”spåra”. Hon pratar om att jag ska söka. Tror det betyder att jag ska leta upp saker som hon har gömt – eller sa hon glömt var hon lagt dem? Jag är inte säker. Men matte måste ju också kunna hitta saker. Därför tar jag en sko och så gömmer jag den så får hon leta reda på den. Jag tror hon blir jätteglad när hon hittar skon. Lilltösens leksaker och strumpor är också roliga grejer att bära omkring på. Men lite måste jag busa så jag lägger inte tillbaka dem där jag tog dem. Matte måste tränas!” 
FM Måne 12 april
Det är Per Jensen som är forskare vid Linköpings Universitet som skrev om det i sin bok ”Den missförstådda hunden” (Natur och Kultur 2018) att vi hundar tränar människorna till att göra som vi vill.  På bilden ovan sitter jag ute och matte har börjat lära mig och jag lär ju henne också.

Jag får träna lite sök med godis inomhus för att få jobba med huvudet också, som matte säger. Snart ska vi börja träna mer på sök utomhus. Just nu gör vi inte så mycket mer om dagarna eftersom är ganska liten än, säger matte. Snart är det dags att börja med spårträning och att kunna gå i gallertrappor och annat som jag måste kunna. Fast jag tycker inte jag är så liten – jag är faktiskt fyra månader nu och jag gillar att träna.
FM Måne i Trollskogen 22 april
Måne älskar att vara ute och idag, den 22 april, var han med om ett riktigt äventyr må ni tro. Måne hamnade i Trollskogen. Det fanns troll lite överallt och det är klart, får man se ett troll måste man resa ragg och visa lite av tänderna. Kanske försöka sig på att morra lite, bara för säkerhets skull. Men som en FM-hund så ska man lära sig att möta allt möjligt konstigt, farligt, spännande, roligt – ja ni vet ju – allt måste man klara. FM Måne är inte något undantag. När han väl konstaterat att trollen inte var farliga så var de inte mycket att bry sig om. Måne gick lugnt och självsäkert förbi dem som om ingenting hade hänt. Pipili fick höra om detta både på FM-hundarnas radio och genom Facebook-gruppen om FM-hundarna. Gissa om det hördes att Måne var stolt som klarade Trollskogen så bra. Pipili tänker att Måne skulle tycka att det var kul att få komma till en riktigt stor Trollskog någon gång. Hon tänker förstås på ”Trolltiven” Tivedens Nationalpark där Trollen härjar för fullt, sägs det  iallafall.

FM Måne 16 feb 18 bild 1 IE
”På bilden ovan ser ni när jag tränar lite på att vänta. Matte har lagt godis framför min nos och jag får inte ta den förrän hon säger till. Det är jag duktig på. Jag klarar det ännu bättre nu än vad jag gjorde när bilden togs. Jag vill gärna visa den bilden för att visa upp mina stora fina tassar och klor. Men kan ni tänka er att matte klipper i mina klor? Jag är visserligen en snäll och lugn kille, men en sak avskyr jag verkligen. Kloklippning!!! Att hon bara kan tänka sig klippa i mina fina klor? Den där klotången hon har är verkligen läskig. Men, så klart, jag är ju ändå en FM-hund och då måste jag klara läskiga saker. Jag får nog lov att lära mig att möta den där läskiga klotången också. Fast jag skulle helst vilja slippa.”
FM Måne sover gott
Här vilar jag skönt . Det var jobbigt att resa och att få sova en stund behövdes.
FM Måne 21 feb 18 bild 1 IE
Lek i snön åtta veckor gammal och alldeles ny hos familjen.
FM Måne 18 feb 18 bild 1 IE
Här visar jag upp mina stora fina tassar. Jag ska bli riktigt stor när jag blir stor!

Foto: Isabella Erlandsson som också generöst bidragit med att ge Måne en röst.
Visningsbild:
FM Måne 16 feb 18 bild 2 IE

PS! FM Måne fick se klippet från Mali där FM Jönsos bror FM Jötti arbetar och han bad att jag skulle lägga in det. Här kommer det:

 

Annonser

Fina besök att vänta!

FM Jeck bild 1 mars 2018
FM Pipili har lyssnat på FM-hundarnas radio! Det vill säga, jag blev faktiskt inbjuden av Jeck! Han är lite ivrig att få berätta. Som vanligt har Jeck och matte Ulla-Britt lite olika vinklingar på det Jeck vill berätta om. Pipili hörde matte muttra om fläskfilé när radion var på och då blev hörbarheten plötsligt mycket dålig. Det som gick att urskilja var ”mina nya leksaker” och sedan kom det som en djup suck från både Jeck och matte om jag hörde rätt. ”Min kärlek, min kärlek” tyckte jag att Jeck sa, men det är klart – Pipili kan ha hört fel. Det berättades en hel del, men jag fick lova att vänta tills Jeck hade tänkt igenom hur han ville ha det – eller var det att han tyckte att matte inte var tillräckligt snabb med att hjälpa honom att skriva till Livets Skiftningar.

FM Jecks stora kärlek mars 2018
Kan detta vara Jecks nya kärlek?
FM Jeck bild 3 mars 2018
Jeck är på lekhumör!

Utöver Jeck har Livets Skiftningar fått en helt ny FM-hund att lära känna. Matte Isabella är sedan tidigare bekant då hon hade FM Kerro till dess han påbörjade högre utbildning. En del av er minns säker att Kerro hjälpte matte att måla! Livets skiftningar varnar dock för sötchock kombinerat med ”Jag vill också ha valp-sjuka” i samband med presentationen.

FM Måne 18 feb 18 bild 1 IE
FM Måne

Han har kommit överens med matte att det räcker med ett par bilder som första presentation. Han har bara en sak han absolut vill tala om, och det är att han är en väldigt duktig hund!

FM Måne 21 feb 18 bild 1 IE
FM Måne har lekt i snön!

Detta var allt för idag. Livets Skiftningar kan inte ge några löften om när artiklarna kommer att publiceras, men de kommer.

Fram till dess kan vi väl drömma om vår och sommar…

MP Tussilago 16 mars 2017

Blåsippan uti backarna stå
Visningsbild:
FM Jeck bild 2 mars 2018
Foto: Jeck – Ulla-Britt Ledin
FM Måne – Isabella Erlandsson
Vårblommor och smultron – Tivedstrollen
Länkar: Kontakt och Informationssidorna (se nedan)
Bildlänk: E. Taube: Här är den sköna sommaren

TACK till fotograferna och så hälsar Pipili Jeck och FM Måne varmt Välkomna!
PS! Finns det fler FM-hundar, tjänstehundar och brukshundar som vill komma och hälsa på hos Livets Skiftningar är ni varmt Välkomna. Kontaktuppgifter finns under rubrikerna ”Kontakt” och under ”Information”. Under information finner ni också hur jag behandlar den information jag får från fodervärdar/hundförare/-ägare. Vill ni och er(a) hundar vara anonyma utåt går det utmärkt.

Tivedstrollen smultrontider

Vilja, smärta och haklapp!

Jag vill så mycket, jag vet att jag kan – men – var är orken och förmågan?

young-woman-1509954_1920
Tänk att springa över en sommaräng…

Min vilja och min kunskap krockar med orken och smärtan i kroppen. Jag drömmer om sådant jag en gång kunde göra, jag vill minnas och behålla den kunskap jag skaffade mig under år av studier och arbete. Idag känns det bara meningslöst. Vad ska jag med kunskap till när jag inte kan använda mig av den? Ja, så irrar tankarna fram och åter. Men kanske kan jag använda en del av min kunskap jag har till bloggen. Livets Skiftningar bygger på allt jag lärt mig genom alla år. Jag tror jag ska kalla det livserfarenhet. I min livserfarenhet finns utöver faktakunskap också erfarenheter av olika slag. Smärta, sjukdom, besvikelse, lycka, kärlek och upplevelser. Drömmar, både realistiska och orealistiska. All min livserfarenhet blir till berättelser, artiklar. En del tunga och svåra, andra lättsamma. Men alla visar de en liten del av det som gjort det möjligt för mig att skapa Livet Skiftningar. För bloggen är till en del mitt liv, mina erfarenheter och mina drömmar.

woman-163747_1280
Idag drömmer jag om det som aldrig kan bli verklighet. Imorgon om något annat.

Kroppen värker mer än acceptabelt. Orken har försvunnit, men viljan att göra något finns kvar. Jag måste få göra något, annars blir jag tokig. Trotsar smärtan i händerna och skriver. Men det är inte bara händerna som krånglar, ögonen vill inte. Att läsa och skriva med krånglande ögon och smärtande händer går, men skapar frustration. Orden har en tendens att inte vara still då jag läser. Ibland spelar min hjärna mig spratt och lägger till nya meningar som skulle kunna passa in i sammanhanget, men som inte finns. Jag läser samma stycke om igen och då är det inte samma text. Läsa och läsa om, läsa om igen. Jag vet inte var jag är i texten. Blir förvirrad. Gå tillbaka en halv sida eller mer. Kanske börja om från början beroende på typ av text. Första gången är det OK, men när det är fjärde eller sjunde försöket att läsa samma stycke kommer frustration och ilskan. Ett misslyckat försök till och då ersätts det med förtvivlan. Och så rädslan. Hur mycket av det jag läst har min hjärna fabricerat? Kommer jag tappa förmågan att läsa?

woman-1006102_1920
Jag vill, men kan inte!

Jag vill gå ut och gå med min  hund, valpen som kom till mig för ett par veckor sedan. Jag måste ut med den lilla. Valpen jag förvirrat tittar efter fanns bara i min fantasi. Och så vaknar jag till av att jag stjälper kaffet över mig igen. För vilken gång i ordningen vet jag inte, men det är tredje gången bara idag. Nu har jag haklappar av plastad frotté, så jag slipper att bränna mig och blöta ner kläder och sängkläder. Boken jag läste fick ta del av kaffet. Ja, jag vet, jag ska inte läsa och dricka kaffe samtidigt. Med ögon som inte fungerar, händer som bara lägger av och en hjärna som tar paus utan att först meddela medvetandet. Muttrar och tackar för att det var min egen och inte bibliotekets bok. Har utökat mitt eget bibliotek genom att köpa hem nya böcker som ersättning för de jag lånat och dränkt i kaffe. Dags för ett nytt försök med skrivandet. Jag vet vad jag vill förmedla idag. Krocken mellan vad jag vill och vad jag kan och kroppens opålitlighet. Och, som sagt, alla dessa känslor denna krock väcker. Och hur hela jag dräneras på kraft.

coffee-817643_1920
Innan koppen stjälpte…

Drömmar och verklighet blandas i mitt sinne likväl som i denna text. Drömmar som för många tycks banala. Vill du ha en hund och har tid är det väl bara att skaffa en? Om det vore så enkelt. Funktionsbegränsning som det kallas numer, sätter käppar i hjulen för det mest som jag vill känns det som. Det är smärtor i hela kroppen, beroendet av rullstolen (Permobilen) både inom- och utomhus. Som tidigare nämnts, problem med både hände och ögon. Därtill det totala beroendet av att ha en ledsagare utanför ytterdörren. Men, kanske du tänker, be din assistent följa med dig om du vill ut! Jag har ansökt om personlig assistent och kommunen har nu haft åtta månader på sig att utreda och jag kommer med mycket stor sannolikhet att få avslag. Politiska beslut har bidragit till att det är mycket svårt att få personlig assistans idag. Hemtjänsten har inte möjlighet att följa mig ut mer än en gång i veckan.

woman-791541_1920
En promenad i veckan är vad hemtjänsten kan bistå med. Eller rullenad då det var länge sedan jag kunde gå. Permobilen har blivit min möjlighet att över huvud taget komma utanför dörren.

Viljan finns, drömmarna likaså  men sjukdom, smärta och bristande ork begränsar vardagen. Eftersom jag är beroende av hemtjänst blir även det en begränsning. Hemtjänstpersonalen kommer till mig ungefär tio gånger per dygn varav de flesta besöken är korta. Tiden finns bara till det mest nödvändiga. Därför får jag fortsätta att skriva, läsa och drömma. Somna med kaffekoppen i hand och bli frustrerad, ledsen och arg. Men också tillåta mig att njuta av vardagens små nära ting.

MP Harge Uddar 3
Strax bortom mitt sovrumsfönstret ligger Alsen, som knyter ihop Askersund med Vättern och jag drömmer mig bort. På bilden Harge Uddar. (Foto: Marina Pettersson)

Berätta gärna om dina drömmar. Realistiska eller orealistiska spelar ingen roll.

 

FM Kyra In Memoriam

FM Kyra 7 april 2015 – 2 september 2016
fm-kyra-marsta-efter-l-test
FM Kyra vandrar nu i Regnbågsbrons land där ingen tid finns. Vila i Frid älskade FM Kyra.

sunset-203188_1920

FM Kyra (mamma Ianthe och pappa FM Dhill) kom till familjen Östling när hon var nio veckor gammal, i början av juni 2015, full med bus och upptåg. Hon var en glad och pigg valp med mycket egen vilja. Precis som de flesta av valparna från försvarsmakten.

fm-kyra-7-veckor-gammal
FM Kyra ca 7 veckor (Foto: HAS ”BB Hilton”)

Redan på denna bild syns nyfikenheten och leklusten i hennes ögon. Här är hon fortfarande kvar på BB Hilton och blir så ytterligare ett par veckor innan hon får åka till sin familj. Den 9 juni 2015 reser hon den långa vägen från Sollefteå till Vänersborg där familjen hämtar henne.

FM Kyra 9 juni Första dagen hos matte somnar hon i knät
Väl hemma somnar Kyra i mattes knä.

Det är jobbigt att resa och att liten då somnar i mattes knä är inte konstigt. Tio veckor gammal är det dags att bada och då blev man så här fin efter badet:

FM Kyra 15 juni nybadad
Nybadad och fin veckan innan midsommar 2015

11 veckor gammal firade Kyra midsommar med blomsterkrans runt halsen.

fm-kyra-idas-val-2
FM Kyra firar midsommar med blomsterkrans runt halsen.

Vackra blommor på en vacker flicka. Blommorna lyser verkligen upp henne och så som hon ligger. Riktigt uppmärksam på något eller någon, kanske något midsommargodis? Undrar vad Kyra drömde om midsommarnatten?

fm-kyra-som-valp-idas-val-1
12 veckor och på skogspromenad

Kyra var en aktiv hund och krävde mycket aktivitet! Tolv veckor gammal var Kyra ute och sprang i skogen. Att sitta still var kanske inte favoritsysselsättningen, men en kort stund så matte kunde ta bilder gick bra. Tänk vilken lycka att få springa fritt i skogen en härlig högsommardag i månadsskiftet juni/juli.

fm-kyra-12-v-2
Kyra tar en liten paus under promenaden
fm-kyra-12-v
En bild till från samma promenad

Att det var full fart visar bilderna som finns på Kyra. Matte Ida har varit en flitig fotograf och fångat Kyra i många olika situationer. På nedanstående bild har Kyra upptäckt att det går att hoppa upp sätta sig på soffryggen. Men vad hände med Kyra ögon? Är det kanske okynnet som lyser grönt?

fm-kyra-pa-soffryggen-idas-val-7
Kyra har satt sig på soffryggen.

Sommaren övergår i höst och Kyra växer och tränar tillsammans med matte. Leksaker tuggas det gärna på och Kyra har mycket egen vilja precis som det ska vara. Allt eftersom hon blir äldre ökar också kraven och hon är livlig och läraktig. ”Busfröken” kallades hon av matte redan som liten. Att ligga på mattes axlar hade de tränat på redan då Kyra var liten och vägde betydligt mindre.

fm-kyra-pa-mattes-axlar-idas-val-5
Här visar matte upp vad de kan. 25 kg hund ligger på mattes axlar och Kyra ser mest lite lekfull ut. Det är roligt att att leka med matte. (Foto: Peter Östling)
FM Kyra Heja Sverige 17 nov
FM Kyra hejar på Sverige. 

November 2015 var det något större idrottsevenemang. Kanske var det Fotbolls-VM eller Novemberkåsan? Minnesgoda läsare får gärna uppdatera och berätta om vilka stora idrottshändelser som ägde rum då. Kyra hejar iallafall tillsammans med familjen på Sverige. Kyra hejar inte bara på Sverige, utan hon är också ute och tränar.
FM Kyra 17 jan bild 3

Kyra och matte firade både Lucia och önskade God Jul. Vintern kommer och går. Kyra fortsätter att utvecklas till en en stark och fin FM-hund. Läraktig men som sina likar inte alltid lätt. Hon ville mycket och gillade utmaningar av olika slag att döma av all dokumentation som matte Ida så generöst delat med sig av. Målet med den grundläggande träningen som Kyra genomgår är att hon vid 18 månaders ålder ska klara L-testet för att kunna utbildas till tjänstehund inom försvarsmakten eller polisen.

Här är bilder från januari då Kyra är nio månader och mars 11 månader.

Kyra tar in vårens alla dofter.

FM Kyra badar i vitsippor i början av maj 2 av 2
Drygt ett år gammal undersöker Kyra marken under alla vitsippor. Kanske läser hon tidningen?

Kyra väntar på matte och skäller ut henne när hon kommer hem!

fm-kyra-vantar-pa-matte-idas-val-6
Kyra väntar. (Foto: Peter Östling)

Okynnet finns kvar hos Kyra och hon visar de andra FM-hundarna hur man gör när man ringer. På bilden har hon lånat mattes mobiltelefon.
12795294_10153306941161759_340691134350029399_n FM Kyra med mobiltfb
Kyra fortsätter sin träning och dagen för L-testet kommer allt närmre. Under sommaren kommer beskedet att hennes tid för test är satt till den 16 augusti 2016.

fm-kyra-och-ida-infor-l-test
På plats inför L-test. (Foto: Sunny Östling)

 

Efter L-testet flyttar FM Kyra till Märsta och Försvarets Hundtjänstenhet där hon blir kvar i ytterligare två veckor. Under den tiden konstateras att Kyra bär på en genetiskt defekt som gör att hon inte har de förutsättningar som krävs för att fungera och må bra vare sig som tjänste- eller familjehund. Därför fattas det tunga, men för FM Kyra bästa, beslutet att hon ska få somna till den eviga vilan.

Vila i Frid FM Kyra

fm-kyra-collage-idas-val-4
FM Kyra (Collage: Ida Östling)
fm-kyra-l-tes-idas-val-3
Ida Östling och FM Kyra (Foto: Peter Östling)                                                      

rainbow-436171_1920
Tack till matte Ida Östling som så generöst delat med sig av bilder och text. In Memoriam: 1.Foto på FM Kyra, Märsta, Pia Johansson.2. Arkivbild, Pixabay. Övriga foton på FM Kyra där ej annat anges Ida Östling.

FM-hundarna visar upp sig

Idag har FM-hundarna bestämt alldeles själva att de ville visa upp sig. Så Livets Skiftningar och FM Pipili har bara att lyda  order. När en grupp FM-hundar har bestämt något, ja då blir det så. De berättar också för Pipili att det pågår L-test nu i dagarna och så småningom kommer de att berätta om hur det var på dessa lämplighetstest. Men först vill de hedra en kamrat:
rainbow-977951_1920

FM Kyra har vandrat över bron till Regnbågsbrons land. Ingen tid finns där, bara lek och allt gott, gröna ängar, svala skuggiga dungar och allt vad en hund som Kyra kan önska finns i detta land. Vila i Frid FM Kyra.
Samtliga FM-hundar genom Livet Skiftningar.

 

FM Kyra på skolan 26 augusti
Vila i Frid  FM Kyra                        (Foto: I. Östling)

Tack Ida Östling för att du så generöst delat med dig av FM Kyras tid hos dig. Livets Skiftningar känner med dig och de dina i er sorg och saknad efter en älskad familjemedlem.

pers-blomma-3
Foto: P. Svensson

Nu vill FM-hundarna visa upp sig. Sommaren har passerat, men sommarvärmen gör tappra försök att hålla sig kvar. Sommaren är en underbar tid för hundarna med extra mycket utomhusvistelse. Flera av dem berättar också om semesterresor. Att utforska nya platser är alltid intressant. Men ibland blir det varmt i bilen och då är det skönt med AC tycker en anonym FM-hund!

fm-kerro-vill-ha-luft-fran-acn

fm-krus-pa-morgonpromenad
FM Krus tar en paus under morgonpromenaden 

Som ni kanske minns fyllde FM Krus och FM Kuna ett år midsommarhelgen. Och givetvis vill även FM Kuna vara med idag.

fm-kuna-letar-2-sept
FM Kuna och morgontoaletten (Foto: M. Rydfjord)

Kuna har valt att visa att hon är noga med sin morgontoalett. Likaså tvättar man tassar och leksaker före maten!
fm-kuna-ar-torstig
En utomhusbild där det råder viss oenighet om vem som ska ha pinnen vill hon visa, och att hon är duktig på att hoppa:
fm-kuna-ska-ha-pinnen
FM Kuna låter hälsa att hon gärna vill återkomma i en egen artikel, och det lovar Livets Skiftningar att hon ska få göra inom de närmaste veckorna! Då vill hon berätta om sin semester bland annat.
FM Kudo var allt lite tyken på FM Pipili. Pipili hade inte tagit med bilden på honom i artikeln om sommarens bär och frukter, utan bara nämnt honom vid namn. Han krävde därför att denna bild där han äter av bären skulle vara med. Självklart går Livets Skiftningar honom till mötes och publicerar denna bild. ”Minst tre bilder på mig” var hans krav och det är inga problem. Kudo berättar också att även han har för avsikt att återkomma i en egen artikel där han bland annat berättar om hur det gick på det L-test han nyligen genomfört.

fm-kudo-gillar-bar
FM Kudo äter bär  (Foto: J. Eklund)

FM Kudo visar upp sig!

FM Fatzy vill gärna var med även hon och tala om att hon njuter av livet på landet.

FM Fazy 12 juni
FM Fatzy i gröngräset    (Foto E. Qvick)

Kan man ha det bättre? undrar Fatzy. Bara vara, leka, promenera både i skogen och längs sjön. Ta ett dopp närhelst det passar. Fatzy njuter av livet tillsammans med matte Eva.

FM Fatzy Det finaste man har sätter man på bordet!
Jennifer Nilsson och FM Iolla (på bild) har besök av Eva Q och Fatzy.

Fatzy vill visa upp sin son FM Jötto som kan sitta fint. Andra bilden är det svampplockning för matte medan Fatzys granne Ozzy tar det lugnt. Fatzy talar om att hon också är noga med att hålla reda på sina leksaker, vilket hon visar på visningsbilden som avslutar denna artikel.

 

FM Fatzy och trattisar
Fatzy kamrat Ozzy och trattkantarellerna – favorit i repris! Men nog tycker jag mig se gul trumpetsvamp också? Trumpetsvampen som finns i gult och grått (brun?) tycker Pipili smakar ännu bättre än ”trattisar”. Det kan vara svårt att hitta de första, men har en väl gjort det brukar de finnas i mängder. Grattis till fin skörd.

Men – nu är det någon som kommer i full fart och knackar på. Det är Krus som tycker att han vill visa upp sig lite till. Ja, visst. Det ordnar vi. Visst får du vara med på några bilder Krus, innan vi låter lilltösen FM Lissa avsluta för idag.

fm-krus-och-kast-med-liten-boll
FM Krus har tränat kast med liten boll. Men var är bollen?

Matte har ordnat ett collage med många bilder på Krus. ”Passar mig bra” säger han!
fm-krus-i-manga-upplagor

FM Lissa får bli sist ut bland hundarna idag. Hon växer så det knakar. Den lilla ulltotten har blivit stor på kort tid. Precis som hos människobarnen försvinner spädbarnstiden snabbt, och innan man vet ordet av är barnen tonåringar. Lissa är inte i tonåren än, hon är ungefär i förskoleåldern nu. Då viljan att lära brukar vara lika stor som att hitta på hyss och bus. Lissa har som synes lärt sig att hämta tidningen. Att det är en trygg tjej råder inga tvivel om. Se bara hur lugnt hon tog det när hennes familj flyttade. Men det är nog lite långtråkigt att flytta. Även Lissa återkommer i en egen artikel om ett tag.

fm-lissa-flyttar-1
Lissa tar det lugnt under flytten. (Foto: I. Östling)

Lissa hämtar tidningen.

fm-lissa-27-aug-6
Lissa har fått syn på något intressant!
fm-lissa-27-aug-1
Även om man tar det lugnt är det jobbigt och kanske långtråkigt att flytta. Lissa passar på att vila en stund.

Med det tackar Livets Skiftningar alla FM-hundar med respektive fodervärd för generositet och tillmötesgående med bilder och berättelser. Som visningsbild återfinns FM Fatzy:
FM Fatzy har koll på sina saker OBS datum 14 juni ej 21 juni
Foto:
FM Kyra          Ida Östling
FM Krus          Susanne Andersson
FM Kuna         Monica Rydfjord
FM Kudo         Julia Eklund
FM Fatzy         Eva Qvick
FM Iolla           Eva Qvick
FM Lissa         Ida Östling
Bildcollage     Susanne Andersson
Blommor        Per Svensson
Regnbåge       Arkivbild Pixabay

FM Labina ligger i

 

FM Labina 7 månader 9 augusti
FM Labina tittar ut över havet och undra varifrån hennes fästman kommer…

Snart fyller FM Labina åtta månader. Livets Skiftningar vill passa på att uppvakta lite i förskott med en bildkavalkad av vår- och sommarbilder. Jo, ett par småbarnsbilder smög sig med. Labina var söt redan som liten. Det var FM Labina själv som ”knackade” på och tyckte att det var dags att hon fick visa upp sig. Det är tre månader sedan sist, sa hon, och talade om att på tre månader händer mycket i en valps liv. Ja, hon nyttjar liksom de andra FM-hundarna givetvis radion, men den ”knackade”?!? Vad har ni för system för radiotrafiken? FM Pipili föreslår en kontakt med Försvarsmakten. Hon har hört å ryktes vägnar att de lär ha ett bra system uppkallat efter en stjärnbild. Vid en snabbsökning på Google finns tydligen ett flertal system med samma namn. Men nu var det inte radiosystem vi skulle tala om utan något mycket mer naturnära. Labina träffade under sommaren på nya kreatur och de måste ha sett farliga ut med tanke på hennes uttryck!

 

FM Labinas första möte med en ko
DÖhhhhh Matte spring !! det står något stort bakom dig!! FM Labinas första möte med en ko…:-))  (Text: J.E.)

Och FM Pipili håller med. Kossor kan vara farliga, men är ofta snälla och väldigt nyfikna. Jag hoppas att du, Labina, inte längre tycker att kossor är farliga. Du har ju varit med i stallet och träffat hästarna och kor och hästar må vara helt olika, men lika snälla. Javisst! Bilden där du är i stallet ska självklart vara med. Den kommer här:

FM Labina i stallet 11 juli skäller ut hästarna
För säkerhets skull skällde jag ut hästarna, så att de skulle veta vem de hade att göra med! 

Men Labina, tänk om hästarna blivit rädda för dig när du skällde ut dem. Vet inte vad din matte tycker, men vet att många hästar och ryttare med inte är så glada när hundar skäller. Men förstår, ibland måste du och då är det så! Tjena Ska vi leka 1 april FM Labina
Och hästar har du inte varit rädd för någon gång! Det visade du redan som liten. Bilden är från slutet av mars/början av april. Nu fyller du åtta månader om knappa två veckor den 9 september. Och har blivit stor. Matte berättar att Labina har fästman, när hon fyllde sju månader fick hon tillåtelse av matte att ha pojkar på rummet 😉 Fästmannen bor en bit ifrån Labina, och Livets Skiftningar har inte hört något hur det har gått, om de har kunnat träffas än. Med det skickas ut en fråga till dig, Labina om hur det går med kärleken. Hör gärna av dig och berätta. Labina har blivit könsmogen och löpt för första gången. Hon har också med stor sannolikhet kommit in i ”slyngelåldern”.

Lyckades sno glassbunken på bänken från min matte men hur sjutton får man upp den snabbt FM Labina 1 april
Labina har ”hittat” burken med glass. Men hur kommer man in i den? Som ni ser, hälsar Labina, att detta gjorde jag när jag var liten. Nu är jag mycket lydigare och tar inte längre något som inte är mitt!

Men ärligt talat, Labina, visst var det väl så att du egentligen inte haft några större betänkligheter vad gäller att förse dig med godsaker som matte lämnat framme eller hitta på bus? Lite race i soffan, eller varför inte ett välgörande gyttjebad när chansen ges? På bilderna nedan är det tjejerna som är väluppfostrade och lyder, medan en av deras bröder passar på att ta bollen:

FM Labina med kompis 17 aug bild 1
Vi lyder matte och sitter snällt och väntar, säger Labina med syster.
FM Labina med kompis 17 aug bild 2
Brorsan hade en annan inställning. En boll som ingen håller i är min boll, tycks han resonera!
FM Labina med kompis 17 aug bild 3 undrar vart bollen tog vägen
Bollen bara försvann! Vart tog den vägen undrar två något förvånade systrar!

Det måste ha gått fort eftersom tjejerna ser så förvånade ut. Men de fick säkert tillbaka bollen och kunde fortsätta att leka på havsstranden alla tre syskonen. Ser ut att ha varit en härlig dag på stranden i början av augusti.

 

FM Labina tar sig en powernap i soffan den 14 juli
Har man haft kul och lekt mycket är det skönt att ta sin egen kudde och lägga sig i soffan för en powernap, som matte säger.

 

FM Labina i sängen 22 juli Regler är till för att brytas, säger Labina (mattes ord)
Matte säger att jag inte får vara i sängen men…
FM Labina smakar på mattes öron 13 juli
Himla goa öron du har att bita i… mums…:-))) FM Labina ❤ (Text: J.E.)

Men visst måste jag bara få smaka på mattes goa öron?

Där slutar vi för idag och Livets Skiftningar tackar matte Jeanette Edsjö för generositet med bilder och text. Bildtexter märkta J.E är Jeanettes egna texter till respektive bild. Foto: Jeanette Edsjö

Tack Jeanette!

Visningsbild:

FM Labina släpper inte iväg matte ensam
Nähädu matte du kör inte någonstans utan mig..!! Vart ska jag sitta då? FM Labina tycker det vore en bra idé med sidovagn 😎😄  (Text: J.E.)

FM Kerro – valp med attityd

FM Kerro har hunnit fylla sex månader. Och som många andra FM-hundar har han stora öron. Hemligheten med dem är att de är så stora för att det ska gå lätt att stoppa kottar i dem! Ja, matte till Kerro säger att han är döv (ibland), men Kerro själv uttalar FM Jönsos namn med andakt. Det är verkligen han stora idol. Han ska minsann gå i hans spår när han blir stor. Detta berättade Kerro för matte som var snäll och talade om det för Livets Skiftningar. Vi skickar samtidigt så här genom bloggen hälsningar till FM Jönso och ber att ni som läser denna artikel och har kontakt med honom framför hälsningen och gärna berättar att han har idolstatus bland de yngre hundarna!

FM Kerro 29 maj
Öronen😍😍 och ändå hör han så ”dåligt” 😉 FM Kerro (Foto och text: I Erlandsson)

Hej! Kerro här. Jag lovade att komma tillbaka och berätta om en del jag har gjort. Ja, ni vet ju att matte och jag inte alltid är helt överens om hur nödvändigt det är att göra vissa saker. Så det är bara att börja berätta. Det var det här med tapeten i sovrummet. Där det nu är en grå fläck på ett ställe. Kan ni tänka er att matte tar in mig i sovrummet och jag tror förstås att vi ska lägga oss att vila. Fast vila när man kan leka? Visserligen var jag nog lite trött, men iallafall, aldrig kunde jag tro att hon skulle komma på den dumma idén att lämna mig ensam i sovrummet. Skulle jag, Kerro, vara ensam? Nej, det gillade jag inte.  Jag kände på lukten att hon höll på med mat och hörde hur både hon och husse satte sig för att äta. Då började jag också att äta! På tapeten. Kerro lämnar man inte ensam utan att det händer någonting. Det skulle minsann både matte och husse lära sig, tyckte jag alltså. Matte sa nånting annat när hon såg att jag tuggat på tapeten. Och nej, jag tänker inte tala om vad hon sa. Så det så.
FM Kerro har gått och lagt sig!

Matte Isabella berättar: ”Vi tänkte börja smått med det där med ensamträning innan vi lämnade honom korta stunder hemma helt själv. Så vi stängde in honom i sovrummet medan vi åt lunch (sovrummet är stort och rymligt) och han verkade trött så vi tänkte att detta ska nog gå bra. Jag går tillbaka när vi ätit upp för att se om han är vaken så jag kan ta ut och rasta honom.  Då ligger han och gnager på en kant av väggen och drar upp tapeten, som tur väl va kom jag in precis när han påbörjat sitt lilla hyss så det var ingen jättestor bit som försvann, men det vita sovrummet har numera en grå fläck sedan detta buset ägde rum.” (PS! Bilderna är tagna vid ett annat tillfälle förf. kommentar)

FM Kerro på bushumör juni
”Kerro är riktigt busig, det är från mys till bushumör på 2 sekunder!! När han är trött får man en lugn och mysig vovve men resten av tiden är det gärna håll igång! FM Jönso verkar verkligen vara någon Kerro ser upp till!”  (Foto och text: Isabella Erlandsson)

Kerro älskar att bada. Det bästa han vet att springa upp och ner i vattnet om och om igen. Han badar överallt han kommer åt. Ett badkar inomhus eller ett stort hav tycks inte ha någon betydelse. Huvudsaken är att det är vatten. Nedan en bildserie på när Kerro hoppar i.

…och så ett par badbilder till:

Kerro berättar om när han badade i badkaret en morgon. Klok vovve som badar på morgonen tycker Livets Skiftningar, men just denna morgon var inte matte nöjd. ”Matte hade väldigt bråttom och skulle springa till bussen var badkaret fortfarande fullt med vatten, jag älskar vatten och matte kollade bort en sekund. Så jag sprang allt vad jag kunde och hoppade ner i det fulla badkaret och tog mig ett bad, matte fick lyfta upp mig och blev dyngsur. Hon fick byta kläder, och vänta på nästa buss!” berättar Kerro. Här förstår ju alla som läser att Kerro, utöver att han älskar vatten, också är duktig på att hoppa. Att kunna hoppa är mycket praktiskt, både inom- och utomhus.

FM Kerro väntar på mat
FM Kerro vet att kattmaten står på bordet – och han kan hoppa…

Här på bilden sitter jag i köket och spanar. Jag väntar på att att jag ska bli ensam i köket en kort stund. Eller att matte åtminstone kan titta bort och sluta ta kort på mig. Jag vill ha kattmat. Det är inte bra för hundar, säger matte, men det struntar jag i! Det behövs bara en kort stund så att jag kan hoppa upp på bordet och ta mig någon eller några tuggor. Jo, ska väl erkännas, det tar slut om jag hinner äta upp innan matte eller husse kommer. För ett tag sedan hittade jag något riktigt gott, en pizzabit! Matte sa något om att hon blev utan mat. Men varför lägger hon fram mat till mig om det inte är meningen att jag ska äta upp den? Matte skulle gå och hämta en grind när hon lämnade maten till mig. Men när jag tänker efter så låg inte pizzabiten på bordet utan på bänken. Men det spelar ingen roll. Det viktiga var ju att jag fick mat.

Och kan ni förstå – jag får inte vara ensam i köket längre. De stänger mig ute om de inte är i närheten. Om jag hoppar på andra ställen? ja visst gör jag det! Hemma hos husses mamma och pappa kan jag nu välja själv om jag vill vara i trädgården eller inte. Det är bara att hoppa över staketet om det blir långtråkigt i trädgården. Får jag chansen kan jag ju alltid passa på att jaga katt som det händer att jag gör hemma hos mattes mamma och pappa. Då är det inte alltid att jag hör när matte ropar, inte första gången iallafall.

Matte berättar att Kerro också hoppar bara för att det är roligt att hoppa. Finns det sedan någonting att nypa tag i, som en bajspåse tex, så hoppar Kerro upp och biter sönder påsen. Matte har inte berättat vad hon tycker om detta påhitt av Kerro, men Livets Skiftningar har sina aningar. Men nu när Kerro har blivit stor kanske han han har slutat med dessa hyss, eller hur är det Kerro? Nej, nu hör inte Kerro, så vi slutar för idag.

Foto: Isabella Erlandsson
Visningsbild: FM Kerro 10 april

Sjukdom och identitet

Om långvariga (kroniska) sjukdomar/syndrom och identitet. En berättelse.

horse-806397_1920 - kopia
Vem är jag?

Att vara eller att bli sjuk innebär en stor omställning för individen. I denna artikel är utgångspunkten den enskilda individens uppfattning om sig själv i huvudsak. Men också hur omgivningen reagerar, och på ett sätt också definierar, sin vän, arbetskamrat, släkting, partner… Frågan i bildtexten ovan tror jag att vi alla som fått en livslång eller långvarig sjukdom ställt till oss själva. Vem är jag? För när diagnosen blir uttalad händer någonting, även om du som sjuk under lång tid haft vetskap om att något är fel. Kanske har du redan innan diagnosen väl sätts varit medveten om vad som fattas dig, vilken sjukdom eller vilket syndrom som du har. Men det är inte förrän orden uttalas högt, av läkare som regel, som du får bekräftelsen på att det du vet också är verkligt. Kanske har du under många år fått höra att ”det sitter i ditt huvud” som tagits upp i flera tidigare artiklar i denna blogg. Nu sitter det inte längre bara i ditt huvud. Nu har du fått en diagnos. I samma ögonblick som läkaren säger: ”Ja, du har Ehlers-Danlos syndrom, EDS, och har utvecklat fibromyalgi som följdsjukdom” försvinner resten av den information hen ger dig. Du hör: EDS, fibromyalgi, EDS, fibromyalgi, EDS… och sedan blir det tomt, tyst, kallt eller varmt inom dig. Du ser att läkarens mun rör sig men du hör inte ett ord. Allt försvinner bort som om du gick ensam i dimma.fog-1258892_1920
Tiden försvinner och läkaren reser sig, tar din hand och säger adjö – och du förstår ingenting. Kanske far tanken genom ditt huvud: Varför har hen inte berättat om vad det innebär att ha EDS? Fibromyalgi känner du till bättre, men EDS? Varför berättade hen inte? Du ser på klockan och inser att du suttit i undersökningsrummet i över två timmar. Läkaren har i och för sig bara varit där halva tiden. Först undersökning av både läkare och fysioterapeut vilket bara det gjorde dig förvirrad. Sedan provtagning, väntan på vissa provsvar och så kom då orden: ”Du har EDS och fibromyalgi”. Hen kunde ha sagt att du satt på månen. Det hade varit lika verkligt.

moon-165487_1280
Allt känns overkligt.  Får upp en bild av att jag sitter på månen mitt i natten.

Och sedan de där sista 20 minuterna som du inte vet något om. De som kom efter orden, domen, rullstolen, smärtan, morfinet. Allt som du läst om på Facebook. Alla berättelser om hur personer fått sina liv totalt raserade från att ha fungerat någorlunda skapligt till att mer eller mindre vara ett kolli beroende av ständig hjälp. För det är dessa bilder och berättelser som fladdrar förbi. De som handlade om allt som går att göra försvann in i dimman. Du får upp ett ord i ditt huvud: ”Identitetsdiffusion” Ni pratade om det på jobbet för bara några dagar sedan, detta att helt plötsligt få en ny identitet som ska förena sig med den du skapat. Det som varit ditt ”Jag” under många år ska nu också innehålla denna nya del av dig. Den del som innebär kronisk sjukdom. Du som alltid varit aktiv, ridit löptränat, styrketränat. Allt blir förändrat med nya förutsättningar när du nu vet varför du har ont.

german-shepherd-dog-948899_1920
Smärtan och stelheten hade blivit sämre. Därför skaffade du hund för bara en liten tid sedan. Tänkte att det blir ett bra komplement till ridningen när han blir lite större och du både kunde cykla och springa med honom. Han kan vara med i stallet också. Som sällskap och vakt.

Valpen. Hur skulle det bli med honom? Och hästarna, om du skulle bli beroende av rullstol? Din gamla hund är du inte orolig för. Hon lufsar på som vanligt och oavsett rullstol eller häst går hon bredvid. Men valpen. En schäfervalp som du ska vara fodervärd åt i minst ett år. Du fick veta att det gick att lösa det så genom att ansöka om att bli fodervärd åt en av försvarets hundar och nu har han varit hos dig i en knapp månad och det är redan full fart. Tankarna bara snurrar. Du försöker prata med din man som var med dig, för ovanlighetens skull. Men han ser inga problem. Läkaren hade ju sagt att det var bra om du fortsatte med de aktiviteter du klarade av så länge du inte fick ännu mer ont av dem. Men när sa hen det? Styrketräningen och löpningen som jag får så ont av efteråt, talade fysioterapeuten om. Men vad sa hon? Minns inte.

paint-1290425_1280
Dina händer värker mest hela tiden. Men det är ju efter ridningen och många års arbete. Först med en vanlig skrivmaskin och sedan dator. Operationerna hade i och för sig inte gjort dem så bra som det utlovats, men du började ju skriva maskin redan när du var 13 år och sen kom datorn några år senare. Att du inte blev bra var inte konstigt.

Du berättar på arbetet vad läkaren sa. Att du har EDS. Och fibromyalgi. Då kommer alla frågorna du inte kan svara på. Samma frågor som du ställt till dig själv de senaste dagarna. Och kommentarerna som de inte trodde att du skulle höra.- Då vet man ju hur det blir. Hon kommer att vara ännu mer sjukskriven nu. Hon kan ju inte längre. – Inte konstigt att hon går som en anka. Jag har ju sagt att hon borde ha kryckor. Hade hon lyssnat på mig hade hon inte varit så dålig. – Det mesta sitter nog iallafall i huvudet på henne. Hon har ju gnällt om sin värk och att hon tappar saker sedan hon började här för många år sen. – Men rida och hålla på med hundar kan hon minsann, men inte jobba. Det måste vara lättare att sitta och skriva än att jobba i stallet. – Har du inte sett att det blivit rätt mycket fel när hon blir stressad? Och så har hon alltid fläckar på kläderna. Kommentarer, kommentarer och åter kommentarer. Men osäkerheten kommer smygande. Kanske är det jag som hör fel. Kanske inbillar jag mig bara. Inte kan mina arbetskamrater, och andra med för den delen säga sådana saker om mig. Men det är ju sant. Jag har ont, jag har varit mycket sjukskriven och jag spiller mycket. Och jag får mer ont både av arbetet och av träningen. Men de vet inte att det är hästarna och hundarna som gör att jag orkar arbeta.

Vad sa nu läkaren igen? Att jag hade både EDS och fibromyalgi…
Berättelsen är fiktiv, men bygger på kunskap om hur vi som individer kan reagera på ett besked som skakar om oss mycket djupt. Att få en diagnos bekräftad kan vara ett sådant besked. I synnerhet när det rör sig om en diagnos som individen inte har så mycket kunskap om. Där kännedomen om sjukdomen kommer från källor som exempelvis sociala medier där det lätt blir lösryckta delar.

Hur var det för dig som har en långvarig  sjukdom när du fick din diagnos?  Vad tänker du som är frisk när du läser berättelsen? Dela gärna med dig av dina tankar?

LÄNK till fakta om EDS

Valp, glädje och bus – FM Kerro

FM Kerro 9 veckor gammal Isabelle Erlandsson
Isabella, matte till FM Kerro som på bilderna ovan är nio veckor, förväntade sig ett men fick något helt annat. Idag har Kerro hunnit bli hela fem månader.

Så här en försommardag bjuds på skratt och kärlek och en del frustration, tårar och rädsla. För livet med FM-hundvalp blir inte alltid som tänkt. Men något du som husse/matte till en valp kan vara säker på är:  Du kommer aldrig någonsin att ha långtråkigt! Både FM Kerro (född 8 december 2015) och matte Isabella berättar här om en del av allt vad de har varit med om.

FM-Valp fr HAS maj -16
FM Valp (Bildkälla ”BB Hilton” HAS maj 2016)

Om FM-hundarna brukar sägas att de är ”väldigt mycket hund”. Med det menas att det kanske inte är så lätta att fostra, men alltid villiga till lek och arbete utifrån sin ålder. Och blir det långtråkigt, ja då hittar man väl på något själv 😉
FM Kerro 11 april Spanar in vägrar gå
FM Kerros matte Isabella berättar om denna bild: ”FM Kerro har börjat med något fuffens att vägra gå ibland så idag när vi promenerade och han satte sig ned på marken och tvärvägra kände jag bara jaja skitsamma… Det var väldigt fint väder och vi gick vid vattnet så jag slog mig ned på bänken och tänkte att jag likaväl kan sitta och njuta av det härliga vädret en stund, hann inte mer än att sätta mig så hade jag denna lilla voffi i knät ”vadå skulle jag sitta på marken eller” 😂 Så där satt vi en stund och bara njöt av livet och varandras sällskap (och kollade på ankor, cyklister och massa konstiga människor såklart) 😜” 

Livets Skiftningar fick mejl från Kerro för en tid sedan. Det verkar som att det sprider sig att vi står på hundens sida och låter FM-hundarna själva få komma till tals. Kerro skrev nämligen själv och berättade en del om vad han gjort. Han var inte så förtjust i att matte skulle berätta eftersom han själv ville välja vad som skulle berättas om. Du känner väl till att ni FM-hundar har en egen radiokanal där ni kan utbyta erfarenheter och tips? Ett ”vov” i din frekvens så är du uppkopplad. Andra hundar är välkomna, men givetvis står FM-hundarna för den tekniska biten.

FM Kerro och tuggbenet 1 av 2
När jag vilade kom jag på en toppenidé! Om jag har vattenskålen vid en tass och mitt tuggben vid den andra – då behöver jag knappt inte mer än flytta lite på mitt huvud när jag vill byta. Visst är det bra?

För några veckor sen, i början av maj, sprang jag rakt in i väggen och gjorde illa min tass. Det gjorde så ont att matte och jag fick åka till en dum farbror som klämde och kände på det onda. Han sa att jag skulle äta smärtstillande, vad nu det är. Dessutom, hör och häpna, fick jag bara koppelrastning i en vecka och dessutom lekförbud. Jag undrade verkligen hur jag skulle klara av det?!? 😳😱 Farbrorn sa också att om jag inte kunde gå några dagar senare skulle det bli något han kallade för röntgen och det lät inte allas roligt. Vi höll både tassar och tummar för att jag skulle slippa! 😄 När jag kom hem var jag såååå trött att jag sov middag för första gången någonsin 😂 . På bilden under texten ser ni när jag vilar middag!
FM Kerro vilar maj 16
Jag måste berätta att jag älskar att busa med matte! Och att bita på saker, som när jag bet på tapeten, ja, helt enkelt busa lite och har roligt. Så när matte höll på och städade för ett tag sedan lade hon ett par smutsiga strumpor på ett litet bord, hon skull ta dem med till tvättkorgen, men ville göra klart det hon höll på med först. Och strumpor är roliga. Dessutom luktar de gott, så gissa vad jag gjorde? Jag tog dem snabbare än snabbast. Jag menar, jag är ju inte för inte en FM-hund, och så sprang jag. Upp i soffan och matte efter. I all hast lyckas jag svälja en av strumporna, men var ändå rätt nöjd med min insats. Men konstigt nog så var inte matte alls glad. Hon ringde veterinär, tror att det är samma som den där farbrorn som kände på min onda tass, och konsulent. Lite osäker på vad konsulent är, men matte pratar om konsulenten ibland. Ja, ska väl erkännas, kanske lite oftare när jag har busat än annars. Det brukar betyda att jag får prova något nytt. Ibland är det roliga saker, men inte alltid. Det är roligt att lära sig nya saker, men inte sådant som innebär att jag måste ligga still, vänta, eller låta bli att ta upp det jag hittar. Jag höll på att glömma, ni undrar förstås hur det gick med strumpan? Jodå, den kom allt ut rätt väg, så allt gick bra!

FM Kerro som svalt en strumpa samt gjort illa tassen
Här är en bild på mig när jag har ont i tassen.
FM Kerro och tuggbenet 2 av 2 10 maj
…och här en bild till på mig och mitt goda tuggben!

Jag har en favoritperson. Matte är bra, men ingen går upp emot husse. Så när husse har varit borta några dagar, han arbetar åt försvaret, går jag och matte och möter honom när han kommer hem. Försvaret – undrar om det är samma ”försvaret” som i mitt namn? Iallafall brukar jag och matte gå och möte husse när han är på väg hem och innan jag ser och känner lukten av honom säger hon: ”Var är husse?” Då blir jag så glad att jag knappt vet vad jag gör och så springer jag. Jag känner ju nästan på en gång då att han är inte långt borta. När jag sen ser honom gör jag glädjeskutt och gnyr och gnäller, bara av ren glädje. Jag vill försäkra mig om att husse (och matte med, förstås) verkligen förstår hur glad jag är över att husse äntligen är hemma. När jag var liten så sprang jag och lade mig på husses fötter så fort jag kunde för att jag inte skulle bli uppäten. Jo, det är säkert. Jag är helt övertygad om att jag hade blivit uppäten om inte jag fått ligga på hans fötter. För det var två stora läskiga saker, katter kallas de visst, med jättevassa tänder och lika vassa klor som tyckte att jag skulle nog smaka gott till lunch! Men var jag hos husse vågade de inte ta mig.FM Kerro har gått och lagt sig!
På de här bilderna ligger jag och vilar! För ibland är det jobbigt att springa och leka. Men egentligen är det ännu jobbigare att vara alldeles stilla, när jag bara vill springa. Jag har mer jag skulle kunna berätta, men det här får räcka för idag. //FM Kerro
PS! Tapeten är en egen historia, men den spar jag till en annan gång.

TACK till FM Kerro och matte Isabella för att ni vill medverka.
Foto: Isabella Erlandsson, där ej annat anges.
//Livets Skiftningar

Visningsbild: Arkivbild Pixabay.com

FM Joy – GLÄDJE – In Memoriam

\Joy3
FM Joy IV 141014 -160216

FM Joy IV, dotter till FM Elina, finns inte längre bland oss. Hon har vandrat över Regnbågsbron. Detta med anledning av att hon hade en så stor inneboende stress att hon for illa av den. Beslutet att hon skulle få slippa denna stress fattades efter noggrant övervägande av Försvarsmaktens personal. En kortare berättelse om Joys avsked finner du här.
”Idag är en jobbig dag. Behöver bara kolla på Joy och tårarna börjar rinna. Helt sjukt hur fäst jag är i denna jycke. Kommer jag ens klara av att släppa taget om henne? Hon måste gå igenom sitt L-test, annars går jag under. Att aldrig se henne igen pga att hon blir tjänstehund känns ordentligt mycket bättre än att hon blir någon annans älskade familjemedlem. Älskade Joy.” (27 jan 2016)
FM Joy tillbakablick
”Idag är en sån där dag då tårarna rinner av saknad av dig. Min älskade Joy. Skuldkänslorna över att inte förstått hur illa det var för dig och alla gånger jag var blev frustrerad på dig, utan vetskapen av hur frustrerad du måste ha varit då du inte förstod vad du gjorde än mindre vad du kände. Önskar jag gjort annorlunda, önskar jag hade vetat tidigare. Önskar vi fått börja om så jag kunde gjort det bättre. Fan vilken jävla kämpe du var utan att någon såg det! Du fick för lite cred min lilla vän. För du var fantastisk. Du var den bästa! ❤ ” (12 april 2016)
”And we have gone through good and bad times.
But your unconditional love was always on my mind.
You’ve been there from the start for me.
And your love’s always been true as can be.
I give my heart to you.
I give my heart, cause nothing can compare in this world to you.””

Men vi börjar från början:

Joy1
Nio veckor gammal här på bilden. FM Joy har varit en hel vecka hos matte Stephanie.

”Kanelbullen, Snufflan, Jackpotjoy och ”världens bästa Späfer”. Kärt barn har många namn. Men oftast kallades hon Joy. Försvarsmaktens Joy IV, och likt hennes namn blev hon också glädjen, lyckan och ljuset i matte Stephanies liv när allt kändes som mörkast. Joy var fylld av kärlek och lycka, skrivet matte. FM Joy visade redan som liten arbetslust och vilja att lära. Hon lärde sig snabbt, och inte bara den grundläggande lydnaden. Hon drevs utöver den totala kärleken också av en stor inneboende stress, för stor för att hon skulle kunna leva med den. Men nu kliver vi tillbaka och följer henne under det dryga år som hon var hos matte. Denna glädjefyllda, initiativrika och mycket kloka hund.

Joy lärde sig mycket snabbt de vanligaste sakerna som att sitta, ligga och stå. Hon var verkligen lättlärd och lärde sig också mycket på egen hand. Köksbordet gav bra utsikt. Att klättra upp på bordet lärde hon sig tidigt. Likaså att ta sig in där hon inte skulle vara som exempelvis till den oemotståndliga kattlådan. Men framförallt lärde hon sig att ta sig ut. Inget hinder var för stort eller för svårt för henne. Joy blev till en utbrytarnas drottning. Allt gick att forcera. Ja, om det var att ta sig ut eller ta sig in, hade förstås inte så stor betydelse. Det viktigaste var att hon tog sig dit hon ville. Hon älskade att få arbeta och aldrig kommer det att glömmas då hon tog sig ut från bostaden och spårade samtliga som inte fanns i bostaden!  Joy var lättlärd, full av kärlek, men ändå inte någon lätt hund. Ibland var det omöjligt för både matte och hund att förstå varför ingenting tycktes fungera och frustrationen blev stor hos dem båda. När Joy hade varit ute med matte tog det lång tid för henne att ”tagga ner” som matte uttrycker det. Full fart hela tiden. Joy ville att det skulle hända något – jämt. Och om inte matte eller någon annan bidrog till det, ja då ordnade Joy aktiviteter helt med egen tass, nos och huvud. En intelligent hund med stor förmåga till problemlösning.

Joy5
Allt eftersom veckorna gick blev det uppenbart att Joy var ämnad för arbete. Och den bästa belöning hon kunde få var – en tennisboll! Då blev Joy lycklig…

Joys ögon lyste av glädje då hon fick arbeta, och öronen, som hon aldrig växte i, lystrade uppmärksamt och tog in allt. Lyhörd och trogen med lek som belöning. Sök och lydnadspass var favoriter och tränades dagligen, med tennisboll givetvis. Matte berättar att med en tennisboll i handen hade du garanterat en vän i Joy. Det fanns stunder av uppgivenhet, förtvivlan och frustration då det inte var långt borta att ge upp. Trots stress och svårigheter så jobbade Joy och Stephanie på och gjorde det absolut bästa de kunde under de omständigheter som förelåg. I efterhand kom förståelsen varför det stundtals var så svårt och jobbigt, och att detta i lika hög grad burits av Joy som av matte, och då fick också Joys beteende en förklaring. Och att det skär i matte Stephanies hjärta när hon berättar är naturligt. Frågan: ”Varför förstod vi inte i tid vari felet låg?” kommer både hon och de övriga som fanns i teamet runt Joy att bära med sig. Joy och Stephanie kämpade på i ett år och lite till. Stunderna då Stephanie bara ville ge upp, ja då fanns Joy där. Med sina gigantiska öron, vid hennes sida. ”Berätta matte, jag lyssnar på dig” var det som om Joy sa. Kloka ögon, många år äldre än den valp Joy faktiskt fortfarande var tittade in i mattes och då fanns bara ett: Kärlek, en kärlek helt utan gräns och tankar på att ge upp skingrades i den samhörighet och tillit som bara uppstår när kärleken är villkorslös, total och ömsesidig. För det fanns inte ett uns av ont i Joy, bara ett stort hjärta, glädje och alldeles för mycket stress. Att vara efterklok är lätt, men ingen såg eller förstod dig, Joy, inte ens du själv. Men du fick göra det du älskade tillsamman med dem som älskade dig och som du älskade. Joy – glädjen… Det är vad vi bär med oss, oavsett hur vi kände dig ❤joy8
Joy gav aldrig upp och allt hon gjorde, gjorde hon med hela sin själ och hela sitt hjärta. Om det sedan var arbete eller något galet upptåg som gick matte på nerverna var hon alltid helt närvarande i stunden. Hennes livsglädje, finurliga äventyr och all kärlek skulle räcka  att fylla denna blogg med i veckor. Och det värmer hjärtat idag lika mycket som det gjorde när Joy var i livet.joy7
Stephanie berättar för Livets Skiften att när hon skulle skriva ner den berättelse som artikeln bygger på rann tårarna, samtidigt som hjärtat blev varmt. Mattes Stephanies egna ord får avsluta:
.” Jag önskar jag fick se henne igen. Jag önskar vi fick gå en sista promenad ihop och säga hejdå ordentligt. Joy räddade mig och det gruvar mig var dag att jag inte kunde rädda henne. Men förhoppningsvis får jag se henne igen, och då ska vi kasta tennisbollar i sinnes och gosa i mängder!”
joy10
”Allt det underbara med Joy kommer värma mitt hjärta lika mycket som hon värmde det i livet. 
En hel dag skulle kunna gå till att skriva om Joy, hennes äventyr, livsglädje och kärlek. För er som vill se fler bilder och filmer från Joy från valp till test så hade hon en egen hashtag på Instagram: #FörsvarsmaktensJoy.”
rainbow-948849_1280
TACK Stephanie för att du så generöst delat med dig av dina minnen och upplevelser du haft tillsammans med FM Joy IV 141014 -10216. (A song of Joy. Miguel Ríos, Beethoven)
//Livets Skiftningar

 

Artikeln bygger helt på det som matte/fodervärd Stephanie Asplund berättat i mejl och i Facebookgruppen Försvarsmaktens hundar för Livets Skiften. Samtliga foton samt collage på FM Joy är från S. Asplund. Engelsk text: Avenged Sevenfold