Minnen, våren och Dan Andersson

lilac-337089_1280
Nu tar snart skomakaren semester. Ni vet han som alltid tog semester mellan hägg och syren. Den tiden på året som hör till årets vackraste dagar. Från att häggen slår ut till dess att syrenen står i blom. Söndagens (17 april 2016) inlägg får bli en förtrollande resa i naturen. För vad kan vara mer trolskt än våren och försommarens gryningar? Här möter vi älvornas dans, Huldrans vackraste sång och Näckens fiolspel. Vi kliver in i sagornas och myternas värld. Likaväl kan vi se den sena våren och tidiga försommaren som ett Herrens underverk.water-229029_1280
Av någon outgrundlig anledning så just dessa magiska dagar, någon vecka eller några få korta veckor om Herren är god, så krockar inte skogens och ängarnas mytiska figurer med Guds  underverk. För vem är det som gör att Älvorna dansar? Vem låter Näckens vackraste musik blandas med forsens brus? Vem låter Huldror och Vittror skymta mellan träden en tidig Tjäderspelsmorgon?

Tjäderspel
TJäderspel          (Foto: Florarna.se)

Så går tankarna en natt mellan lördag och söndag i mitten av april. Våren är här. Träd och buskar börjar grönska liksom gräsmattor och dikesrenar. Den skira späda grönskan som får allt att bli så vackert. Som får musiken att bli magisk och fåglarnas sång likaså. Som får tron på en Gud att stärkas. En skapare av just Guds Nåde. Och Alltets skapare kan inte undanhålla något för det som kallas ”Skapelsens krona”. Drömmarna, musiken, sången – allt är av Hans hand. Om sedan annat tillskrivs potentaten med bockfot och svans så finns tillåtelsen från Herren.
woman-571715_1280
Tankarnas irrfärder i nattens sega dimma blandad med trötthet, längtan att få komma ut och sitta i skogen, vemod över att inte kunna och drömmar, drömmar, drömmar. Herren kan inte neka sina egna drömmarna. De är ju Hans skapelse. Mellan hägg och syren är naturens egen hyllning till Skaparen.tree-731869_1280
Vila under det blommande trädet. Upplev naturen även i bebyggda områden. Upplev med alla sinnen. När bilden är fäst på din näthinna, blunda och ta in ljuden, lukterna, smakerna och känslan av att vara mellan hägg och syren. Kanske irrar sig tankarna till Minnet som Dan Andersson så mjukt och innerligt beskriver.

Dan Andersson, 1888-1920, Finnmarkspoeten vars levnad blev alldeles för kort. Endast dryga 30 år gammal omkommer han efter att ha sovit i ett rum i Klarakvarteren i Stockholm. Ett rum som vätecyanidrökts mot vägglöss, men inte vädrats ordentligt. ”Tag all jorden bort jag äga vill vad ingen, ingen har…” skriver Dan Andersson i Omkring tiggarn från Loussa. forest-438432_1920
Jag äga vill vad ingen, ingen har”. Visst är det så. Men våren äger sinnena, sinnena äger inte våren. Sagor, verklighet och allt däremellan blandas med barndomens minnen. Minnen som är mörka, ljusa, tunga, lätta. Mer mörka än ljusa, mer tunga än lätta, lite beroende på var det landar. Ljusa minnen utanför skolan i samtal med Farfar. Farfar som berättade lika inlevelsefullt om Homeros Iliaden som om Bibeln, Tivedens sägner och om hur insulinet skulle ges med en spruta som redan då säkerligen var använd i 20-talet år. Han tog fiolen, sjöng och spelade för mig.
Minnen…
sleep-330869_1280
Mörka minnen från en skoltid fylld av mobbning och utanförskap. Utanför från första dagen. Att tala annorlunda, vara annorlunda. Att kunna det som de andra inte kunde. Att inte kunna det som de kunde. Därtill att inte klara gymnastiken såsom berördes i föregående inlägg om överrörlighet. Men våren, naturen, djuren, litteraturen, musiken, poesin med Dan Andersson och andra poeter i samma genre väckte något. Författare som Vilhelm Moberg fångade intresset i tidiga tonår. Där kunde det mörka kanaliseras ut i något nytt, något annat. Från böckernas sidor som en del av boken. Mer än bara läsa, att vara i och en del av bokens handling. Det strömmade genom sinnena ut i fingrarna, ut på papper. För 45 år sedan började det och gör så än idag.

Livets Skiftningar är det senaste projektet – men inte det sista!

girl-644282_1280 - kopia
Goda, varma minnen…

Avslutningen på denna minnenas irrande, inre resa får bli Dan Anderssons tal till Jonathan. Av en enda orsak. Den har så mycket att säga oss. Om än ungefär 100 år sedan den skrevs är den aktuell än idag – och jag, Piia-Liisa, tycker dessutom mycket om den.

”I.
Säg, varför skall du, Jonathan, sörja och lida,
kan du inte vara rosam och rolig som förr,
när du sitter i din stuga medan tiderna skrida,
medan stormarna larma med din förstugudörr.

Omkring dej har du fattigdomens paltor och trasor
och män som rulla galna i tillvarons grop –
och din själ har hällts bräddfull av jagande fasor,
och ditt inre är ett nödskri, en döendes rop.

Men du måste bliva kall, du må sluta att brinna,
innan livets tunga järnhand slår din ande ihjäl.
Låt gudar och djävlar ur din hjärna försvinna –
du måste bliva hård för att rädda din själ!

Vad båtar det att stirra sej blind och att tänka
på allt som är förvuxet och krokigt och snett?
På alla vilda ögon som fåniga blänka –
på allt som drömmer galenskap och vaknar i svett?

II.
Gå knyt dej i skuggan, gosse,
och sov under svala trän,
och hölj ditt arma huvud,
för bett från flygande fän!
Och skälls du för en latmask,
så ge gott igen:
”Ni pressar er framåt mot graven,
med bekymmer varenda dag –
jag ligger i lundens svalka
och bara väntar, jag.”
(Dan Andersson, Kolvaktarens Visor)flowers-188076_1280

 

I arla morgontid

Dimman lättar

Minnen, ljuva minnen…
Nu börjar längtan till skogen komma. Skogen är mitt element. Där trivs jag. Där känner jag mig hemma. Jag har växt upp och levt med skogen inpå knutarna under många år. Jag lekte i den som barn. Klättrade på stenar, hoppade mellan stenblock. Åt harsyra och stensöta. Ljusgröna knoppar från gran och tuggade kåda. Kåda bara ibland. Harsyran och Stensötan var favoriterna. Granknopparnas syrlighet kan jag ännu, många år senare, känna smaken av då jag tänker på dem.

fir-drove-1110793_1920

Med våren och snösmältningen kom längtan till skogen. Orrspel och Tjäderspel. Lite längre fram Gökotta. Att ligga i ett gömsle, eller för den del bil eller en gammal husvagn mitt ute i skogen och lyssna till gryningens morgonsång. Ibland var inte Göken uppskattad. När orrar och tjädrar slutat spela och det var dags att sova några timmar innan hemfärd började Göken ropa. Precis utanför det öppna fönstret och Göken slutade inte. Den kunde hålla på att ropa i timmar, så ibland var det att ge upp tanken på sömn och åka hem.

Tjäderspel i Åsele

dawn-674901_1920

Minns platsen så väl. En skogsväg precis invid en tjärn som omgavs av myrmark. Vid sidan av vägen fanns ett lagom stort utrymme att parkera bil och husvagn på. En kort promenad ledde till en liten jaktstuga eller kanske jag ska säga koja. Från den gick att både se och höra orrspel likväl som tjäderspel. Stigen grenade sig som en klyka från vägen runtom tjärnen. Ibland valde jag att stanna i husvagnen och bara lyssna till gryningens alla ljud. Med fönstren öppna kunde jag se hur råen som låg över den lilla skogstjärnen så sakta skingrades. Det var lätt att förstå hur en trött kolare kunde ta detta vackra för älvornas dans över myr och tjärn. Doften – en vårgryningen upplevs bäst med alla sinnen. Syn, hörsel doft, känsel och smak. Kanske även det sjätte sinnet fanns med i form av en subtil känsla av att det fanns något utöver det vi kunde uppfatta med våra fem sinnen.

tarn-607075_1280

Dansade iallafall inte älvorna till Näckens fiol där han satt, skymd i den lilla, men ändå förnimbart brusande bäck som ledde ut i tjärnen långt där borta dit vi inte såg? Och var Huldran inte där, den sköna kvinnan som lockade trötta arbetare i fördärvet. Hon som hade ett stort hål i ryggen och rävsvans… Detta som upptäcktes först då Hon, Skogsrået, Huldran, Vittran, många var namnen Hon bar, redan lockat med sig sitt byte på samma sätt som Näcken lockade till dans. Dessa väsen som fick milan att slå eld och kolaren att falla däri då han gjorde allt för att hans arbete inte skulle gå förlorat.

Där satt jag och smakade på gryningen…

norway-703631_1920Jag såg råen sakta skingras och solen stiga upp över vattenspegeln. Njöt av skogen och vattnet i harmoni med alla sinnen. Sakta gav sig solens värme till känna, trots tidig vårmorgon. Andedräkten, som tidigare bildat små moln, var nu klar och vårmorgon över myr och tjärn övergick i dagning. Sakta, sakta kom så tröttheten krypande. Men först när vårens morgonsol lyste och all dimma lättat, tjäder och orre slutat spela och dagens fåglakör tagit över gick jag till bädden för att sova några timmar innan hemfärd.

De tysta skyar som Dan Andersson beskriver så vackert fick följa mig in i drömmens land tillsammans med Monica Z.

cat-612527_1280

Vilka är dina minnen av Vårmorgon? Vill du dela dem med mig? Kanske har du ljuva drömmar som gått i uppfyllelse – eller förblev de drömmar? Kanske sprack drömmarna på samma sätt som nyisen kan göra efter en kall vårnatt när så solen kommer fram…

 

Här presenterar jag tre sånger som följt mig genom åren:

Gunnar Vägman G. Johansson

Omkring tiggarn från Luossa G Johansson