En snart två år gammal artikel – är det något att reblogga? Ja, jag tycker det. Av flera anledningar. Denna artikel tar dels upp de praktiska svårigheter som det innebär att ha funktionsbegränsningar, här med betoning på icke fungerande händer. Ett problem i sig, men som får konsekvenser på andra områden. Att skriva är förutom själva hantverket, en viktig del av mitt psykiska välbefinnande. Det påverkas också av att händerna inte fungerar. Jag förmår inte längre forma en lite finare handskriven text. Det gör ibland mer ont än den fysiska smärtan i händer och fingrar. Jag har minst lika stora problem med mina händer idag som för två år sedan och det är orsaken till varför jag väljer att lägga ut denna artikel på nytt. Varmt välkomna att kommentera och reflektera kring artikeln i vid bemärkelse.
//P-L
Återigen rann kaffet över mig istället för i mig. Trots anpassad mugg vek sig handlederna och kaffet rann ut. För vilken gång i ordningen vet jag inte, men det var andra gången bara idag. Satt kvar i sängen och klarade mig bra. Men sängen behövde bäddas ren.
Händer som inte vill. Händer som värker. Händer som egentligen kanske borde låta bli tangentbordet. Artros i tumbasen på båda händerna. Fingerleder som låser sig ibland. Och så dessa okontrollerade rörelser som ställer till det. När handen eller tanken är trött så kan handen fara över hela tangentbordet. Eller slå ut en kopp kaffe, slå till en skål med filmjölk, dra krokiga streck över en hel sida vid handskrift. Bokstäverna blir skeva och vinda vid handskrift. Ibland blir de stora, ibland små, ofta oläsliga. Saknaden av känslan att låta orden gå från tanke genom hand och penna till papper. Allra helst en lite finare…
Visa originalinlägg 804 fler ord
Livets skiftningar - från ett annat perspektiv 