Adventsfrid och julstress

Jag önskar att jag hade haft orken att skriva en helt ny bloggartikel nu till Adventstidens början. Tyvärr vill varken kropp eller huvud vara med. Därför rebloggar jag 2016 års artikel skriven i Adventstid. Alla bilder i artikeln är från Tivedstrollen, dvs Per Svensson och Marina Pettersson

Advent står för ankomst. Idag är det kanske julens ankomst vi ser i första hand och som många väntar på. Men det är Jesu intåg i Jerusalem som vi firat idag, den 3 december 2017 i våra kyrkor. Jag saknar den festen som Första Advent är i kyrkan – Nyårsfesten. Glädjens fest. Ofta med trumpeter, körer och massor av sång och musik. Jag saknar också den glittrande snön en eftermiddag då solen är på väg ner och adventsljusen tänds i fönstren och på fasader, i träd och utomhusgranar.

Jag tackar er alla som läser och följer bloggen, trots den oregelbundna uppdateringen. Ni ger mig hopp – och det är stort för mig.

TACK ❤
GLAD ADVENT
//P-L

…och så en länk med lite musikalisk lek med Voglers Hosianna Davids son  Därefter en traditionell adventssång.

 

Livets skiftningar - från ett annat perspektiv

Som motvikt mot julstress vill jag idag bjuda på vackra vinterbilder. Bilder som inger lugn. Men skogen är levande och vem vet vilka som vistas där? Lite mystik bjuder fotograferna på även idag.

pers-30-nov-15-1
Adventstiden, som för många innebär en tid fylld av stress och jäkt. Julhandel, klappar och julmat och julbak. Helst hemlagat. Samtidigt är det avslutningar, Luciatåg, julbasarer och mycket annat. Tiden fram till jul må vara en väg, men knappast en väg där vi hinner stanna upp och bara njuta. Tanken att bara släppa taget och låta helgerna komma utan att stressa sönder sig känns behaglig, men är kanske ouppnåelig för många. Trots detta, vandra med mig och låt adventshelgerna bli fridsamma andningshål på vägen till jul.

Kan det vara Tomtemor som Per Svensson lyckats fånga på bild? Trots att julen står för dörren tar sig Tomtemor tid till en skogspromenad. Du som kan och har möjlighet –…

View original post 630 fler ord

Annonser

Alla Helgons Dag 2017

Med denna uppdaterade reblogg från 2016 vill jag önska alla mina läsare en fin Alla helgons Helg. Idealet hade varit en ny artikel, men tyvärr räcker inte krafterna till.
Tack till er alla som läser och som följer både bloggen och FB-sidan.
Min förhoppning är att kunna publicera någon eller några nya artiklar under de kommande veckorna och därpå följande helger.
Varmma hälsningar
Piia-Liisa

Livets skiftningar - från ett annat perspektiv

mj-alla-vintern-ar-kommen-alla-helgons-afton-umea-2-2016Vintern är kommen till Umeå (foto: Privat)

Livets Skiftningar önskar alla sina läsare en trevlig och fin Allhelgonahelg med vackra bilder från Umeå och från trakterna kring Norra Vättern och Askersund.

mj-alla-helgons-afton-lilla-venidig-umea-1-2016Lilla Venedig, Umeå (Foto: Privat)

Umeå visar på Alla Helgons afton 2016 i skymningens tid upp vinterns första skönhet. Lilla Venedig, där hav möter land, där kylan gnistrar vackert och skyarna speglas i vattnet. En stund senare möts vandraren av ljusen vid vägens slut.

mj-ljuset-vid-vagens-slut-alla-helgons-afton-umea-3-2016Ljusen vid vägens slut (Foto: Privat)

Umeå visar vinterns intåg. Här i Askersund, ungefär 750 km söderut, är det fortfarande höst även om kylan nu kommit och en och annan snöflinga dalat.

pers-mork-septemberkvallMånen lyser över en mörk höstkväll. (Foto: Per Svensson)

candles-141892_1920Vi tänder ljus och minns…

Alla Helgons Helg är helgen då många går till kyrkogården och tänder ljus för dem som inte längre finns bland oss mer. Vi minns våra nära och kära. Kanske…

View original post 200 fler ord

FM Joy – GLÄDJE – In Memoriam

För tre år sedan föddes FM Joy IV på BB Hilton (HAS). Och hon spred under sin korta levnad oerhört mycket glädje precis som hennes namn talade om. Men det sägs att de Gud älskar kan han inte vara utan och kallar dem hem unga. Kanske var det så för Joy. Hon hade så mycket av glädje och vilja till aktivitet i sig att hon for illa i detta liv. Därför fick hennes stund hos oss människor på jorden bli kort. Men jag är övertygad om att hon med den energi hon besatt levde ett långt och fullvärdigt hundliv på denna tid.
Älskade FM Joy IV – nu springer och leker du och har det underbart i det vi kallar Regnbågsbrons land. Saknaden efter dig kommer aldrig att försvinna. En dag möter du åter dina älskade människor och hundvänner.
Vi som lärde känna dig genom Stephanie Asplunds fantastiska foton och berättelser sänder till dig vår kärlek och vårt varma TACK till dig Stephanie.
Vila i Frid Joy. En vacker dag kanske vi möts på den andra sidan floden.
Med kärlek ❤

//FM Pipili alias P-L

Livets skiftningar - från ett annat perspektiv

Joy3
FM Joy IV 141014 -160216

FM Joy IV, dotter till FM Elina, finns inte längre bland oss. Hon har vandrat över Regnbågsbron. Detta med anledning av att hon hade en så stor inneboende stress att hon for illa av den. Beslutet att hon skulle få slippa denna stress fattades efter noggrant övervägande av Försvarsmaktens personal. En kortare berättelse om Joys avsked finner du här.
”Idag är en jobbig dag. Behöver bara kolla på Joy och tårarna börjar rinna. Helt sjukt hur fäst jag är i denna jycke. Kommer jag ens klara av att släppa taget om henne? Hon måste gå igenom sitt L-test, annars går jag under. Att aldrig se henne igen pga att hon blir tjänstehund känns ordentligt mycket bättre än att hon blir någon annans älskade familjemedlem. Älskade Joy.” (27 jan 2016)
FM Joy tillbakablick
”Idag är en sån där dag då tårarna rinner av saknad av dig. Min älskade Joy. Skuldkänslorna…

View original post 1 153 fler ord

Gullekullen – Att låna livet

Tivedstrollen sommarskog Gullekullen
Gullekullen – vilket underbart namn på en plats. En gång stod troligtvis ett torp här. Idag finns bara resterna kvar.

Läser boken ”Eftervärme” av Tomas Sjödin. Därifrån kommer dagens tema. Att vi har vårt liv som ett lån. Tankarna i detta inlägg är mina egna, men jag blev inspirerad av Sjödins berättelser om livet som ett lån.

Tivedstrollen sommarskog 7
Sommarskogen omgav kanske en gång i tiden Gullekullen.

”Gullekullen”. Bilden som inleder talar så tydligt om att det vi har är ett lån. Stugan som byggdes här en gång är för länge sedan borta och naturen har tagit tillbaka det som en gång lånades ut till oss människor. Personer som arbetade hårt för att kunna låna en del av skogen för att bygga sin bostad och sitt liv. Kanske var det flera generationer som bebodde Gullekullen. Men en dag så övergavs torpet och så småningom var marken, både den där stugan stod och den som försörjt dem som levt på Gullekullen återlämnat till skogen.

Tivedstrollen Torp 1 27 mars 2017
Kanske såg Gullekullen ut så här.

Tankarna vandrar till dem som till slut gav upp och lämnade åter det som lånats. Kanske var det helt av fri vilja, men det kan också ha föregåtts av en lång process där det lilla huset gick från att vara en permanent bostad till att bli sommarstuga. När sedan underhållsbehovet blev för stort eller det inte fanns någon kvar som tog hand om torpet, släpptes taget.

Tivedstrollen höstbäck i skogen 12 september
Den lilla bäcken en bit från stugan försörjde Gullekullen med vatten.

Gullekullen saknade moderniteter. När de äldre lämnade livet och stugan gick i arv till yngre generationer vana vid en annan standard var det inte längre intressant att behålla fastigheten. Skogsbolaget som ägde allt runt om köpte upp marken och lät stugan återgå till naturen. Cirkeln sluts och till slut finns bara en skylt kvar av många händers hårda arbete. Livets cirkel, tänker jag. En gång lämnar vi också tillbaka det liv vi har. Tankar som Tomas Sjödin tar upp i boken. Tankar jag burit på länge, men inte satt ord på så tydligt. Jag är inte ensam om den tanken. Redan i slutet på 1940-talet skrevs denna visa:

Den dag vi lämnar jordelivet, lämnar vi också tillbaka det vi haft. ”Vi lämnar livet” – men till vem eller till vad lämnar vi över livet till? Jag blir er svaret skyldig. Det enda jag kan säga är att jag själv tror att jag lämnar över livet till den Gud jag tror på, men jag vet inte – jag bara tror.

 

Tivedstrollen skogstjärn i sommarskrud 1
Vad finns bakom horisonten? Den lilla skogstjärnen ser ut som en del av ett naturens öga som blickar upp mot himlen. 

 

Att ha livet till låns är en för mig svindlande tanke. Jag äger inte mitt eget liv, jag lånar det bara under ett antal år. Ödmjukheten griper tag i mig liksom oron. Vad gör jag med mitt liv? Hur hanterar jag det jag bara lånar? Är jag rädd om det eller sliter jag i det och behandlar livet illa? Hur behandlar jag det jag kalla för ”mig själv”? Många är de som slitit ont genom åren. Att leva på ett litet torp, som jag tror att Gullekullen var, lämnade nog inte kraft över att fundera om de fått livet till låns eller till skänk. Och även om tankarna kanske fanns där var det med stor sannolikhet inte något de talade om. Kanske tangerade prästen detta vid någon gudstjänst eller begravning. Under själva begravningsgudstjänsten ingår att lämna över den avlidne till Herren. Så tanken att vi har livet som ett lån finner jag på olika platser och kanske kan jag säga också i olika former.

Tivedstrollen Askersund 24 mars 2017 3
Sofia Magdalena kyrka, Askersund

Gullekullen fångade mig. Ett vackert namn på en plats att bo och leva. Jag vet inte någonting om vad som faktiskt funnits på platsen. Stugan och den uppodlade marken därtill. Det hårda arbetet och tankar kring dem som bott där är helt min egen skapelse taget ur fantasin. Tankarna om livet som ett lån känns trösterika. Trösterika just därför att de innebär att livet inte tar slut den dag jag dör. Det bara ändrar form och ges tillbaka till långivaren. Precis som de vackra blommorna måste vissna och dö för att återkomma kanske vi också måste göra det.

Tivedstrollen blommande buske juni
Nästa år blommar busken lika vackert.

Nej, jag tror inte reinkarnation. Återkomsten sker för mig i en annan existens. Men livet är med detta synsätt mer av en cirkelrörelse än en vägsträcka att färdas. Och i denna cirkelrörelse kommer vi att möta oss själva nu och då, på gott och ont. Det är inte alltid spännande och roligt att se sig själv i ett nytt perspektiv. Det kan vara fruktansvärt svårt. Men ett har jag lärt – det är i mötet jag utvecklas som människa och kanske kan jag då, när den dagen kommer, återlämna något som är väl underhållet och i bra skick. Min nyfikenhet på livet finns kvar och jag hoppas att det ännu är många år till dess jag ska tacka för lånet!

dove-1218474_1920 - kopia
Tack för lånet!          (arkivbild)

Foto: Tivedstrollen (där ej annat anges)
Visningsbild:
Tivedstrollen ruin torpargrund

Kommentarer är alltid trevligt. Berätta gärna om dina tankar om livet och döden, naturen, himmel och hav och allt däremellan!

 

Bostäder, brister och behov

TW
Tänk om jag nu hade kunnat skriva att situationen för de som snabbt måste ta sig ur ett destruktivt förhållande och flytta har blivit mycket bättre under det gågna året. Att det nu finns hyresrätt/akutbostäder att få tag på till en rimlig hyra att få. Drömmar – det har snarare blivit ännu svårare. Men behovet finns kvar. Därför lyfter jag fram denna artikel igen. Jag vet att den kan vara tung att läsa och förser den därför med en TRIGGERVARNING.

Livets skiftningar - från ett annat perspektiv

Vad händer den dagen du utsätts för hot och våld från en närstående och behöver få tag på en ny bostad omedelbart? Frågan har kommit upp i olika sammanhang vid diskussion om hot och våld i nära relationer.  OBS! Artikeln kan väcka starka känslor.

fear-1131143_1280Vad sker bakom den stängda dörren? 

Våld i hemmet. Det finns många som idag lever under ständigt hot. Förhållanden där rädslan styr. Så länge som jag lyder händer (kanske) ingenting. Kanske fanns en gång kärlek och förälskelse, men den är nu borta sedan länge. Från den som lever i ett sunt, friskt förhållande kommer kanske frågan: Men varför går du inte bara? Varför stanna i något som är så destruktivt? Som till och med kan innebära en risk för både liv och hälsa? Om det nu vore så enkelt. Att bara ta sitt pick och pack och gå. Verkligheten är en annan i många fall…

View original post 831 fler ord

Det talar vi tyst om – kaos, oreda och hjälp hemma

Nu har jag det bra. Jag har aldrig haft en så fin bostad i hela mitt vuxna liv som jag har nu. Städat och fint tack vare duktig hemtjänstpersonal. Personal som tar hand om både mig och min bostad på ett föredömligt sätt. Att be om hjälp och ta emot den var inte lätt, men nödvändigt. Jag är i sämre skick nu än vad jag var för ett år sedan och, som sagt, helt beroende av hjälp från hemtjänst och hemsjukvård.
Tack till hemtjänsten och hemsjukvården i Askersunds kommun.
//P-L

Livets skiftningar - från ett annat perspektiv

broken-1001668_1920-1Med händer som inte fungerar hamnar mycket på golvet. 

Att ha hjälp i hemmet för att man inte klarar av att själv sköta allt som behöver göras för att hemmet inte ska se ut som om det varit fest och ingen har orkat städa upp. Rörigt, smutsigt, disk överallt inte sällan kläder slängda lite varstans, blandat rent och smutsigt. Tidningar av diverse slag utslängda på golvet. Jag satte mig i soffan och grät. Försöket att städa hade slutat som vanligt. Visserligen hade jag lyckats fått ihop massor med skräp och dammsugit lite, men nu var jag förutom riktigt ledsen, sjöblöt av svett och hade så ont att det inte fanns en chans att jag skulle orka mer idag. Disken skulle få stå. Orkade inte längre. Det var inte sämre nu än när jag började. Men jag visste också att om ett par dagar syntes inte ett spår av de timmar jag…

View original post 788 fler ord

Till minne – FM Kola 2 år

FM Kola var den första FM-hund jag skrev om. Mamie Camilla Andersson delade med sig av sina fantastiska bilder, FM Kolas upptåg och all den kärlek som fanns både dem emellan, mellan andra som kände dem båda IRL och den kärlek som FM Kola väckte hos alla oss som lärde känna henne genom FB-gruppen Försvarsmaktens hundar. Därför rebloggar jag idag denna minnesartikel om FM Kola. Kanhända trillar en liten tår längs kinden när jag läser, men leendet, vemodets leende följer strax därpå. För Kola lämnade och lämnar ingen oberörd.
TACK Camilla för att du litade på mig och lät mig publicera både text och bild på denna underbara valp.
FM Kola visar att det är inte hur lång tid vi vandrar på jorden som sätter beständiga avtryck i våra hjärtan.
Vila i Frid, Kola, och en dag möts vi kanske på Regnbågsbrons spann.
//P-L

Livets skiftningar - från ett annat perspektiv

Kola var min första kärlek. För vem kunde låta bli att älska denna underbara flicka?

FM Kola vilar liteFM Kola älskade flicka.      

Du skulle i dagarna ha fyllt ett år (20 september). Men livet ville annorlunda och i slutet av februari 2016 gick du till den eviga vilan endast fem månader gammal på grund av sjukdom. Men aldrig kommer du att glömmas. Matte ”mamie” Camilla och FM Kola lade grunden till artiklarna om FM-hundarna. Givetvis vill Livets Skiftningar uppmärksamma och hedra minnet av Kola. Bilderna som mamie tog på dig finns kvar i arkivet och de blir kvar där. Var gång jag ser dem blir jag både glad och ledsen. Vemodet griper tag i mig. Men så kommer tanken att ”den Gud älskar dör ung”. Och nog var du älskad. Du hade förmågan att väcka kärleken hos oss som fick förmånen att känna dig. Trots att jag aldrig mötte dig…

View original post 861 fler ord

Ledsagare – följeslagare och trygghet

För ett år sedan var detta med ledsagning aktuellt. Det är lika aktuellt idag. För närvarande ligger mitt ärende hos Förvaltningsrätten och nu gäller det framförallt ledsagning vid besök hos vårdgivare samt medföljande ledsagare i specialfordon (läs: taxibuss) till sjukhus/mottagning. I dagsläget är ingenting klart och jag löser frågan genom att be anhöriga om hjälp då jag fortfarande inte kan och får framföra min Permobil ensam utanför min bostad.
För kännedom så har jag fortfarande problem med ögonen på grund av herpesinfektion. Bland annat så är det drabbade ögats hornhinna grumlad vilket gör det svårt att arbeta vid datorn. Så snart jag orkar och kan kommer nya artiklar. Till dess rebloggar jag sådant som fortfarande är aktuellt.
Tack till alla ni som följer och läser min blogg trots avsaknaden av nya artiklar. Det värmer mitt ❤
//P-L

Livets skiftningar - från ett annat perspektiv

Ledsagning – beroende av hjälp utanför hemmet. Av säkerhetsskäl har arbetsterapeuterna ålagt mig att alltid ha någon med mig då jag ska ut på någon form av aktivitet. Att åka ensam existerar inte. Anledningen finns beskriven i föregående artikel ”Varför så yr? Akuten nästa…” Beslut om ledsagning ska utgå från skälig levnadsnivå och utifrån brukarens behov och livssituation. 

wheelchair-999622_1920Utan ledsagare blir det inte någon rullenad, oavsett manuell eller elektrisk rullstol.

Men nu finns ett problem som ställer till bekymmer för mig. Kommunens biståndsbedömare som ansvarar för hemtjänst har också ansvar för beslut angående ledsagning enligt socialtjänstlagen. Beslut om ledsagning  beviljas enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen. Dessa beslut är tidsbegränsade och det ligger på mig som brukare att hålla reda på när beslutet går ut och i god tid innan ansöka om ledsagning på nytt. Det fick jag veta för några veckor sedan i samband med att en vårdresa skulle bokas…

View original post 751 fler ord

Sommaren med FM Kudo

Sommaren med Kudo kan jag inte låta bli att reblogga. En helt fantastisk hund med lika fantastisk matte.
Njut av en underbar hund ❤
Tack till matte som delade med sig.
// FM Pipili alias Piia-Liisa

Livets skiftningar - från ett annat perspektiv

FM Kudo 7 juni 16FM Kudo i början av juni, med ”slipsen” på sned  och parabolerna inställda på FM-hund radio 😉

Idag, när landet på många håll har mer höst än sommar, får FM Kudo berätta om sin sommar. Att FM Kudo gillar att vara i centrum och dessutom är photogenic råder inga tvivel om. Dessutom har grabben charm så det både räcker till och blir över: Går det över huvud taget att vara snyggare och vackrare, ståtligare och lydigare eller? Nu vet inte Livets Skiftningar så mycket om radiotrafiken och vad som blev sagt. Det är ”tjall på linjen” när FM Pipili rattar in sig eller om det är ”skall på linjen” kanske? Iallafall så följer vi idag Kudo från försommaren och fram till tältsemestern i slutet av juli genom de bilder matte Julia Eklund så generöst ställt till förfogande.
FM Kudo fjäskar för en riskaka 160505
På Kudos egen begäran börjar vi bildkavalkaden redan på senvåren, i början av maj…

View original post 697 fler ord

Vilja, smärta och haklapp!

Denna artikel är fortfarande aktuell. Jag vill skriva, men kan inte på grund av att jag drabbats av en herpesinfektion i ett öga. Själva infektionen är läkt efter en dryg månad, men synnedsättningen och smärtan kvarstår. Detta hindrar mig från att skriva en ny artikel. Därför får ni hålla till godo med en repris! Så snart hälsan medger återkommer jag med nya artiklar.
Jag vill också passa på att tacka er alla som trots det långa uppehållet på bloggen ändå fortsätter följa den och läsa redan publicerat material. Tack!
//Piia-Liisa

Livets skiftningar - från ett annat perspektiv

Jag vill så mycket, jag vet att jag kan – men – var är orken och förmågan?

young-woman-1509954_1920Tänk att springa över en sommaräng…

Min vilja och min kunskap krockar med orken och smärtan i kroppen. Jag drömmer om sådant jag en gång kunde göra, jag vill minnas och behålla den kunskap jag skaffade mig under år av studier och arbete. Idag känns det bara meningslöst. Vad ska jag med kunskap till när jag inte kan använda mig av den? Ja, så irrar tankarna fram och åter. Men kanske kan jag använda en del av min kunskap jag har till bloggen. Livets Skiftningar bygger på allt jag lärt mig genom alla år. Jag tror jag ska kalla det livserfarenhet. I min livserfarenhet finns utöver faktakunskap också erfarenheter av olika slag. Smärta, sjukdom, besvikelse, lycka, kärlek och upplevelser. Drömmar, både realistiska och orealistiska. All min livserfarenhet blir till berättelser, artiklar. En del tunga och svåra…

View original post 739 fler ord