Resor och rullstolar

Att resa när man som jag är helt beroende av min Permobil är inte det enklaste. Jag har körkort, och körde själv bil till för cirka åtta år sedan. Då började mina ben låsa sig och jag fick dessutom ont av att köra bil. Det blev allt svårare. Jag fick annan medicinering (starkare) för att minska min svåra smärta och i och med det beslöt jag att helt avstå från att köra själv.

Det innebar att jag kom att bli beroende av sjukresor och av färdtjänst. Jag trodde att eftersom jag inte kunde köra själv och inte heller klarade av att sitta på ett tåg- eller bussäte skulle jag få tillstånd för färdtjänst. Men inte! Det tog mig två år av ansökningar och överklaganden innan Förvaltningsrätten gick emot Länstrafikens beslut och gav mig rätt till färdtjänst. Jag hade dock rätt till sjukresor under denna period, så vårdbesök utgjorde inte några problem. Det var privatresor som var svåra.

Jag kunde fram till dess att jag fick min Permobil sitta fram i personbil, vilket gjorde att jag också kunde åka i privatbil. Från början av sommaren 2015 försvann min möjlighet till detta när jag måste ha Permobilen med. (Vid enstaka tillfälle kan jag i stället ta med min manuella rullstol och då kan jag åka en kortare resa i personbil.)

Med Permobilen är jag beroende av ”specialfordon” dvs taxibuss som jag kan köra in Permobilen i. Chauffören förankrar stolen vid alla fyra hjulen samt mig med ett säkerhetsbälte. Utöver Permobil med passagerare i så kan dessa bussar ta upp till ca ytterligare fyra till sex personer samt en rullstol till.

Jag har nu tillstånd för direktresa med begränsad samåkning, om resan beräknas ta minst 60 min. Detta för att jag har jobbigt att resa. Hur är det då att åka med dessa mindre bussar?

I de allra flesta fall så går det bra. Chauffören följer instruktionerna och kör mjukt och behagligt. Visst, bussen skakar och väglaget är så här års långt från det bästa. Snö, is, snömodd, dåligt plogade gator och vägar hör tyvärr till vanligheterna. En bra chaufför anpassar dock körsätt och hastighet efter rådande förutsättningar. Min erfarenhet av sjuk- och färdtjänstresor, sittande i min Permobil, sträcker sig nu över ca åtta månader. Innan dess hade jag manuell rullstol och åkte personbil.

Vinterväglag. På saltade vägar förekommer att det under snömodden finns ett lager glansis eller isfläckar. Moddsträngar utgör också en fara. I den del av landet där jag bor saltas vägarna flitigt.

Vintern är i många fall en vacker årstid, men den ställer ofta krav på kunnighet och eftertanke hos de som kör oss som är sjuka och/eller funktionshindrade. Ibland saknar jag den kunskapen hos chaufförerna. Läste nyligen en kommentar på Facebook där en person fått information om just färdtjänst. I informationen stod att aktuell region avsåg att kontrollera så att de som arbetade som chaufförer hade körkort samt taxiförarlegitimation. Likt den som kommenterat blev jag helt förskräckt. Jag har alltid tagit för givet att det är ett absolut grundläggande krav för att få köra taxi!

Jag reser sittande i min Permobil som måste spännas fast ordentligt. Utöver att förankra stolen ska även jag sitta fastspänd. Jag har också fått frågan om jag ville ha säkerhetsbältet på! För mig finns finns bara svar: ”Ja”, men den föraren var beredd att köra bussen med mig obältad.

Vad tycker du som läser? Vilka krav är rimliga att ställa på den som kör färdtjänst och sjukresor? Har du själv erfarenhet av att åka med färdtjänst och/eller sjukresa? Berätta gärna!

 

 

I ett kommande inlägg ska jag berätta om en resa som jag inte ens skulle önska någon att behöva uppleva. En riktig mardrömsresa.