Ett bra bemötande betyder oerhört mycket. Denna artikel tar upp att vara smärtpåverkad dygnet runt samt relationen mellan vårdpersonal och patient. Den belyser också vilket skicka svår smärta kan försätta en person i när smärtnivån varat så länge att hoppet om bättring hade börjat sina.
Smärtan hade varit så intensiv under en tid att tankarna på att åka in akut för att få hjälp att bryta hade kommit allt oftare. Många var de eftermiddagar och kvällar som det innebar stora svårigheter att ens röra sig. Samtal med hemsjukvårdens sköterska ledde till att hon tillsammans med hemsjukvårdens läkare kom på hembesök. Förväntningarna var, ska erkännas, inte så höga, men hoppet fanns att läkaren skulle kunna hjälpa till att på något sätt minska smärtan.
En smärta som var så intensiv att omgivningen började reagera. En smärta som började förändra delar av personligheten. Trötthet, orkeslöshet, nedstämdhet blev till ett normaltillstånd. Kanske det slank igenom en del gnäll, men också cynism och stundtals bitterhet mot att inte få hjälp. En tröstlöshet tog över och tryckte ner i depressionens djupa svarta hål. Samtidigt kändes lägenheten alltmer som ett fängelse. Orken att ta sig ut fanns inte. Allt gjorde ont. Att sitta upp för att äta mat var ett helt företag. Efter måltiden direkt till sängen. Lika besviken var gång.
Denna evinnerliga smärta och allt den förde med sig. Att vara ute några timmar innebar att vara utslagen i dagar. Att få besök av vänner och bekanta var uppskattat, men jobbigt. Många var besöken där gästerna satt runt sängen och fikade. Att sitta uppe uppe och fika ledde ofta till att det efter någon timma blev påtagligt att orken inte fanns och så åter till sängen. Ni som följt Livets Skiftningar vet att det utöver smärtan tillkom en långdragen infektion under våren som slutade med en lunginflammation i mitten av maj. Först efter två antibiotikakurer vände infektionen till det bättre men smärtan och tröttheten fanns kvar!
Så kom då äntligen dagen då läkare och sjuksköterska kom på hembesök. Två trevliga och kunniga personer med lång erfarenhet. Hembesök tack vare att jag är inskriven i hemsjukvården. Läkaren började med att fråga hur det var och fick svar på frågorna. Om smärtan och om konsekvenserna av densamma. Ett mycket gott bemötande och en känsla av att bli tagen på allvar, att bli lyssnad på var bland det första som noterades. Lättnaden över att äntligen bli lyssnad på går inte att beskriva. Diskussion kring rådande, ohållbara situation och en läkare som var påläst och därtill hade förslag till förändrad medicinering med sig. Delar av det läkaren föreslog var sådant som tidigare framförts som önskemål och som förmedlats via sköterskan till läkaren.
Upplevelsen av att vara tre jämbördiga parter som möttes för att nå ett gemensamt mål var påtaglig. Detta kan tyckas som en självklarhet, men tyvärr. Så är det inte och likt bilden ovan kan det ibland kännas som om en megafon vore behövlig för att ens bli lyssnad på. Känslan att verkligen bli lyssnad på och att kunna föra en dialog var upplyftande. Under den tiden besöket varade hanns med att ta upp de viktigaste frågorna. Det mynnade också ut i en förändring av medicineringen. Äntligen gavs ett hopp om att dels minska smärtan dels minska grundsmärtan, dels vid smärtgenombrott.
Senare samma dag hämtades den nya medicinen ut på apoteket. och behandlingen påbörjades. Effekten av förändringen skulle komma att ta ett par dagar och så blev också fallet. En effekt långt över förväntat. Medicineringen har bidragit till att dels sänka grundsmärtan, dels mycket effektivt kapa topparna vid smärtgenombrott! Lyckan att få uppleva att smärtan nu är lägre än vad den varit på mycket länge går inte att beskriva. Det är en nästintill overklig känsla. Men underbar. Äntligen kan jag börja återfå krafter som tidigare inte fanns. Sakta börjar kropp och sinne att återhämta sig efter infektion och en till slut nästan förlamande smärta. Och detta tack vare en påläst läkare och ett gott bemötande.
Smärtan är inte borta. Den kommer att finnas kvar. Men ett gott bemötande av påläst och kunnig personal från hemsjukvården har gjort tillvaron dräglig igen. Nu är det långsam rehabilitering och återhämtning som gäller. Att successivt återfå krafter för att kunna fungera så bra som det är möjligt. Att bli bemött som en kompetent individ värd att lyssnas på borde inte vara ett undantag.
Hur tänker du som läser kring det som skulle kunna kallas ”det professionella mötet”?
Livets skiftningar - från ett annat perspektiv 
Så härligt att höra att du fick ett gott bemötande och fick hjälp!! Men precis som du skriver så borde det vara en självklarhet!
GillaGillad av 2 personer
Tack Snöflingan för din kommentar ❤
//P-L
GillaGillad av 2 personer
Var alltså både läkaren och sjuksköterskan ”nya” för dig?
Om så var fallet, hur ska du göra för att kunna få behålla dem, så att du slipper att stånga din pappa blodig (bildligt talat) som du måst göra i din kontakt med dem som du tidigare varit ”tilldelad”?
Eller har både läkaren och sköterskan genomgått en sorts personlighetsomvandling? I så fall har det väl skett ett mirakel?
GillaGillad av 1 person
Sköterskan har jag träffat förut och hon har alltid varit bra. Hon är en pensionerad, fd skolsköterska. Många är de som bor här i staden som träffat henne i den rollen, och samtliga talar väl om henne. Hon har vikarierat under sommaren. Tyvärr är det så att hon med stor sannolikhet kommer att arbeta allt mindre. Ordinarie sköterskor är också bra, men där är en av dem inte i tjänst. Däremellan kommer in korttidsvikarier, och jag har inte något emot dem, men det blir då tyvärr lätt brister i kontinuiteten.
Angående läkaren är hen nog en av få som verkligen tar sig an sina patienter och bygger patientkontakten på förtroende och samarbete. Hen sa att hen skulle bli kvar som läkare både för det hemtjänstområde jag tillhör och som landstingsanställd distriktsläkare på vårdcentralen (VC) och jag får förmånen att hen har mig som patient både inom hemsjukvården (kommunal) och på VC.
Så som det ser ut blir det nu läkaren som kommer att få stå för kontinuiteten och en sköterska. Då sköterskorna arbetar på schemalagd arbetstid innebär det att det kommer att variera vem jag möter. De är dock generellt sett bra på att läsa in sig, så det bör framgent bli bra med vårdkontakterna iallafall när det gäller hemsjukvården och VC.
//P-L
GillaGillad av 1 person
Låter ju riktigt lovande för ditt vidkommande, GGV Pipili!
Vad skönt det måste vara för dig att äntligen erhålla acceptans för de symtom du har. Det är oerhört kränkande att inte bli trodd av en vårdgivare. Och att få sina behandlingsönskemål avfärdade såsom irrationella, obehövliga,eller irrelevanta. Ungefär som jag kände mig när hemtjänstpersonalen slängde mat (jag tagit ut från frysen och sedan placerat i pappas kylskåp) i tron att jag var redo att ge honom skämda och härskna livsmedel. Eller som när jag blev ombedd att hämta ut pappas mediciner på apoteket, men sedan, när jag hade lämnat över medicinerna till personalen på äldreboendet, så fick jag alltid höra, när/om jag frågade efter pappas medicinering, att den sortens frågor besvarades inte, ty det var något som jag som anhörig inte hade med att göra, inte hade rätt att få veta något om. .
Ett stort fel i dagens sjukvård är just att den vårdsökande så ofta tenderar att bli överkörd, alltså behandlad som näst intill mindre vetande. Man ska inte förringa de signaler som en patients egen kropp sänder till hjärnan. Därmed inte sagt att hjärnan alltid gör den rätta tolkningen, drar de rätta slutsatserna. Alla inblandade, inte bara den vårdsökande själv, bör lyssna på vad hjärnan i den sjuka personens kropp har för åsikter om det dåliga måendet. Allt annat är ett resultat av övertro på bokliga kunskaper.
GillaGillad av 1 person
Såsom jag beskrev i artikeln byggde det hembesök som läkaren och sjuksköterskan gjorde på att bygga förtroende och att skapa en bra grund för vidare behandling. Läkaren tog sig också tid att läsa denna bloggartikel som jag länkade till i en öppen grupp för dem som bor i och/eller på andra sätt har anknytning till bygden. Då hen gillade artikeln tackade jag genom PM. Detta ledde till att vi en morgon satt och chattade med varandra om allt och inget. Men bl a tog vi upp just förtroende. Hen och jag är där helt överens om att det är grunden. Vi är överens om mycket annat också så jag ser med stor tillförsikt fram emot ett kommande samarbete.
Den förändring i medicineringen som gjordens har bidragit till att jag sakta blir att må allt bättre, även om tröttheten begränsar ännu. Tyvärr så är inte mina händer och knän med på att röra fingrarna/belasta lederna i den utsträckning som vore önskvärt. Men nu kan jag iallafall dämpa smärtan ordentligt. Men, som sagt, små långsamma steg framåt. Lite mer ork, lite piggare, men fortfarande ingen ordning på sömnen. Vaken när andra sover och sover när de flesta är vakna… Så kommer några dagar då det verkar vända rätt och jag blir glad. Nästa dygn kan det vara tillbaka på ruta ett igen, dvs att jag vaknar kl 22 och somnar mellan halv fyra och fem!
Men det går ju alltid att skriva på nätterna när jag är som piggast!
//P-L
GillaGillad av 1 person
Det var en högst ovanlig läkare du berättar om. Hen verkar ha valt läkaryrket av helt andra skäl än som ett sätt att uppnå hög social och materiall/ekonomisk status på.
Hen förtjänar en Dagens ros e d i lokalpressen.
De flesta läkare jag själv varit i kontakt med under årens lopp förtjänar tyvärr snarare en Dagens tistel. Min uppfattning och erfarenhet av läkare är snarare, att det vanligen är mer givande, iaf för mig, att tala med en vägg. Ty väggen kränker i alla fall inte.
Men visst har jag mött något enstaka undantag från denna så sorgliga huvudregel. Slutsatsen är att de goda läkarna faktiskt finns. Men de är sannolikt inte många till antaket. Grattis till att du nu äntligen har kommit i kontakt med en sådan läkare med både hjärna och hjärta, GGV Pilipi!
Detta är något du verkligen har förtjänat sedan länge.
GillaGillad av 1 person
Tack!
Ja, jag är verkligen nöjd med att ha fått en läkare långt utöver det vanliga som min ordinarie läkare. Därtill en läkare som uttryckligen säger att hen trivs så bra på VC att hen har för avsikt att stanna kvar de närmaste 15 åren! (Vilket torde var till dess hen går i pension om jag bedömt åldern riktigt)
GillaGillad av 1 person
Apropå ingenting. I dag den 15 augusti firas i olika delar av den kristna världen Jungfru Marias himmelsfärd, dvs upptagande till himmelriket efter sin jordiska död (på latin Assumptio).
Är detta något som firas även där du bor, GGV Pipili? Eller denna åminnelse av Jungfru Marias translation förbigås med tystnad?
GillaGillad av 1 person
Nu var det länge sedan jag följde Gudstjänsterna regelbundet. Men när jag gjorde det var det inte något jag kan minnas togs upp. En gissning från min sida är att detta är vanligare inom den katolska kristna traditionen än inom den protestantiska. Jungfru Maria helgas på ett helt annat sätt i den katolska kyrkan, om jag minns rätt.
GillaGillad av 1 person
Helt rätt, GGV Pipili. I protestantiska länder firas detta marianska upptagande till himmelriket normalt inte. Läs mer här: https://sv.wikipedia.org/wiki/Jungfru_Marie_himmelsf%C3%A4rd .
Katolska kyrkan har en del dogmer, vilka saknar stöd i den kanoniska bibeln. Idén om skärselden är ett annat känt exempel.
Skärselden kan ju närmast ses som ett slags Helvetet Light. I skärselden ska man ”renas” (göras skär; jfr uttrycket ”ren och skär”) från sina synder, innan man kan få tillträde till Himmelriket.
Inom islam har man liknande synsätt. Dvs efter den fysiska döden genomgår den avlidne muslimen en ”reningsprocess” i graven, innan det kan bli tal om att få komma till Paradiset.
Så kallade martyrer har dock en gräddfil som för dem direkt till Paradiset efter den jordiska döden.
Jag tror att det är därför som det finns så många jihadister inom islam. Den som deltar i, och dör under, det ”heliga” kriget, blir ju automatiskt tilldelad martyrskap, alltså garanterad direkttransport till Paradiset. Eller om man så vill: syndaabsolution, syndaförlåtelse.
Det var för övrigt likadant med alla de kristna helgonen. Inte heller de behövde genomgå någon skärseld först. Likaså: Att dö i ett medeltida korstågskrig – en kristen variant av heligt krig – innebar automatiskt att man erhöll samma status som de goda och gudfruktiga helgonen åtnjöt, dvs det också resulterade i direktbiljett till Himmelriket.
Men inte heller detta talas det numera högt om under gudstjänster i svenska kyrkans regi. Annat var det på Arns tid (medeltiden).
Nu slut på min hädiska OT-information. OT = Off Topic = som inte hör till ämnet.
GillaGillad av 1 person