Tankar om jul och jultomte. Astrid Brefdufwa berättar om sitt möte med Jultomten med mera.

Hej på er alla, ni som följer GGV Pipilis fina blogg! 

Det är jag, Astrid Brefdufwa, som dyker upp här igen som gästbloggare. 

Jag pustar just nu ut hemma hos bbnewsab efter en hektisk dag på jobbet. Kan berätta att Malte Mullvads magiska gullekramar har haft en strykande åtgång nu under december, och jag anar att många julklappspaket kommer att innehålla just hans gullekramar svsedda nära och kära i alla de åldrar, ity att efterfrågan har stigit för var dag som gått nu under december månad. Behovet av magiska gullekramar tycks vara hart när oändligt. Och detta gör mig så glad och nöjd. 

Nu inför annalkande julafton har ett problem dykt upp som jag i min egenskap av logistikchef, och därmed ansvarig för bageriets alla flygande gullekramsleverantörsbud, i all hast har måst försöka hitta en lösning på. Så här ligger det till.

Vi vet ju alla att Jultomten kör en flygande rendragen släde för att leverera sina julklappspaket. Ja, ni förstår säkert vart jag vill komma. Det finns sålunda en viss icke helt försumbar kollisionsrisk i det svenska luftrummet, i synnerhet efter julaftonens Kalle Anka, då det hunnit bli mörkt i hela vårt avlåmga land. 

Alla förstår vi att Jultomten arbetar under stark stress, och i vissa hem bjuds han kanske även på en julsup. Med tanke på mängden hembesök som görs under julaftonskvällen inses lätt, att det naturligtvis kan bli lite si och så med Jultomtens omdömesförmåga och omdömesgillhet i stressiga jultrafiksituationer uppe i luftrummet. Till, saken hör dessutom, att även mina flygande gullekramsleverantörspostbud har det stressigt med att hinna leverera alla sista minuten-gullekramsjulklappar från Malte Mullvads Magiska Hembageri. 

Faktiskt har jag hunnit med att ha ett möte med Jultomten om allt detta som oroar mig. Både Jultomten och jag båda rörande överens om att vi på var sitt håll måste vidtaga sådana åtgärder som kan förhindra – eller åtminstone reducera risken för – kollisioner nu under stundande julaftonseftermiddag och -kväll.  

Som tack för detta – och som en hyllning till Jultomten (mötet med honom var helt fantastiskt, kan jag berätta – vill jag berätta för alla er, som läser GGV Pipilis fina blogg, om några mindre kända sidor om Jultomtens liv och leverne. 

Tyvärr hinner jag inte rewrita de sajter och artiklar jag har använt som referens för alla dessa faktauppgifter, men jag hoppas att det går lika bra, för er, att själva läsa vad som står att finna i de här faktaartiklarna.

Den första artikellänken jag vill tipsa om, och som jag alltså tycker att ni ska klicka på, är denna:  http://varldenshistoria.se/samhalle/traditioner/jultomten-dog-for-1700-ar-sedan

Där kan ni bland annat läsa om Jultomtens historiska ursprung som julklappsutdelare. Det visar sig att dagens Jultomte har en hel del gemensamt med det kristna helgonet Sankt Nikolaus. 

Om jultomtens ännu tidigare historia kan ni ta del av här:  https://alltomjul.wordpress.com/2014/12/22/jultomtens-historia/ .

Samt här: http://www.julenstraditioner.se/jultomtens-historia/ .

Slutligen, med tanke på att GGV Pipilis följare ju valt att  prenumerera på denna blogg för att den har så stort fokus på mode, allt från klädstilar till accessoarer, vill jag tipsa om följande artikel:  http://varldenshistoria.se/samhalle/traditioner/har-jultomten-alltid-haft-roda-klader . 

Den artikeln visar Jultomtens klädmode och allmänna framtoning under olika tidsepoker. Här får vi bland annat en förklaring till varför det ute i butikerna för varje år som går verkar dyka upp allt fler blåklädda tomtar. 

Ett tag trodde jag att jultomten kanske var släkt med smurfarna, åtminstone på långt håll. Men som man kan läsa i denna artikel har tomtens blåhet inget med smurfarna att göra. Och klädernas blåhet ska heller inte symbolisera att Jultomten blir blåfrusen under sin flygande slädfärd uppe i rymden. Det går ingen nöd på Jultomten, har han själv berättat för mig. Han bär samma kläder som tagits fram åt militärer som ska utföra sina uppdrag i vintriga miljöer och klimat. Och bor man på Nordpolen, vilket Jultomten gör, blir man med åren rätt härdad vad gäller blåst och kyla. Så glöm det med att Jultomten skulle frysa. 

Värre är det då för de renar som drar Jultomtens släde. Rudolf, ledarrenen, är känd för sin röda mule. En mule som faktiskt är känslig för kyla. Men även Rudold är härdad efter många år i branschen. 

Apropå ingenting, vet ni vad Jultomtens övriga renar heter? Utöver Rudolf är det åtta andra renar som drar Jultomtens lass. 

Läs om dem och vad de heter här: http://lovesanta.com.au/blog/2007/santas-reindeers-names/ .

Nähä, nu måste jag lämna tangentbordet hemma hos bbnewsab. Kl 22.00 går jag nämligen på nattskiftet. Min första flygning nu i natt blir till Älvskoga By. Ett besök hos GGV Pipili och hennes katt Drottning Akka, vilka ju bor där. 

Konstigt nog står det inte GGV Pipili på hennes ytterdörr utan Gustava Gullefjun. Fast det vet alla vi som flyger ut med gullekramar från Maltes magiska hembageri och hem till henne. Så nemas problemas trots den missvisande namnskylten. 

Vi flygande gullekramsleverantörer är för övrigt synnerligen noga med att se till att gullekramarna hamnar där de behövs bäst och gör störst nytta. Inte utan stolthet kan jag berätta, att gullekramar som beställs från Malte Mullvads Magiska Hembageri regelmässigt når sin adressat. 

Faktum är PostNord har bett mig att sluta jobba för Malte Mullvad för att i stället bli logistikchef hos PostNord. Jag har utlovats en betydligt högre lön, om jag tackar ja till det erbjudandet. 

Men pengar är inte allt i världen. Vi som arbetar hos Malte Mullvad är ett väl sammansvetsat gäng och trivs verkligen med att jobba och vara tillsammans. Så jag tänker förbli Maltes magiska hembageri trogen. 

Till sist: Jag vill tacka alla er som orkat läsa ända hit. Och jag tackar er genom att önska er alla en fröjdefull julhelg, full av glädje och gamman – och kanske också lite andlighet, så att hjärnan och själen får sitt. 

Nu hör jag hur bbnewsab sufflerar från köket, att även han vill önska alla GGV Pipilis läsare – för att inte tala om GGV Pipili själv, och hennes katt Akka – en riktigt GOD JUL. 

Om GGV Pipili orkar, så är det min övertygelse att hon kommer att dyka upp här på sin blogg för att i egen hög person tillönska sina läsare och följare detsamma. 

Därmed tack för mig. 

En vit jul…

…eller en krossad dröm.
christmas-1693302_1920
Drömmen om en vit jul ”med klappar och julgran och ringdans också” lever hos många. Men det är alltför ofta just en dröm. En dröm sett ur flera perspektiv. Kanske tänker du på gnistrande snö och på kvällen en tindrande klar stjärnhimmel där andedräkten bildar små moln för vart andetag. Lagom kallt ute och vad som är lagom varierar ju från person till person. Samma med snömängden. Allt från några centimeter till meterdjup snö kan vara lagom. Att efter julmat och julklappar gå ut och titta på vinterhimlen är en upplevelse, men det finns många som aldrig får chansen.
spetters-1343595_1280
Den vackra stjärnhimlen består för alltför många av de ”stjärnor” som ses genom alkoholens dimma, direkt eller indirekt. Julen sägs vara barnens högtid. Många barn blir under julhelgen de som har ansvaret för att allt fungerar hemma. Egentligen är det för dem kanske inte så stor skillnad mot andra dagar eller helger där alkoholen har tagit första platsen. En vit jul är en dröm. Många är de som för var storhelg fått samma löfte. De vuxna ska hålla sig nyktra i år. De lovar dyrt och heligt att inte dricka, men det är bara tomma löften. Barnen vet redan att det är lögn, även om löftet uttals med en uppriktig vilja. Hoppet ligger i att spriten ska ta slut  och att det inte finns något ställe där det fortfarande går att få tag på mer alkohol. För den romantiska bilden som visas av alkoholen är lång från verklighet. Verkligheten är den att det går alltid att få tag på mer alkohol.
advocaat-1902338_1920
Här är det äggtoddy. Det är kanske inte så vanligt i Sverige, men bilden ger dock sken av att det är något som hör julen till. Något positivt och trevligt. Verkligheten kan illustreras med denna bild. Den så kallade fyllehunden, en bild av alkoholen (etyl) i dess kemiska sammansättning.  Fyllehunden är ett bra namn, men kanske en förolämpning mot våra vänner hundarna.
ethanol-1094992_1920
De är klokare än vad vi människor är och håller sig (som regel) från gifter. Men de drabbas också av de vuxnas drickande. Alkohol skadar, djupare än vad många ens kan föreställa sig. En vit jul med snö och utan sprit, öl, vin. Och det som sägs i Ordspråksboken (Bibeln, GT) att där vin går in går vett ut stämmer i stor utsträckning. Den jul vi ser på TV och som vi gärna föreställer oss är en illusion. Verkligheten är inte sällan ett ostädat hem, fylla och bråk. Mer än vanligt. Med fyllan kan också följa misshandel. Spriten som köptes för att räcka hela helgen är slut redan innan julafton och det köps hem mer. Är systemet stängt finns alltid personer villiga att sälja.

I de hem där alkoholen regerar tar den ofta allt. Julklappar kanske finns eller så har pengarna förbrukats på sprit. Den skillnad som kan finnas är att det är fler dagar och mer sprit än andra helger. Nu har jag beskrivit hur det kan se ut där alkoholen har tagit över allt. Givetvis finns det alla varianter på hur dominerande alkoholen tillåts bli. Men gemensamt är att för mycket alkohol skadar barnen och deras tillit till oss som är vuxna. Väl tillbaka i skolan får många uppgiften att berätta om jullovet. Undrar hur många barn som skrivit ner drömmen om hur de önskade att julen skulle ha varit. För att berätta om verkligheten är inte något alternativ.
teddy-bear-1272648_1920
En vit jul
 
är en kampanj som drivs av IOGT-NTO (nykterhetsrörelsen) och som på olika sätt kämpar för barnens rätt till en vit jul. Livets Skiftningar brukar inte lyfta fram enskilda organisationer, men idag, fjärde advent 2016, görs ett undantag. För våra barns skull. Följ länken och gör vad du känner passar dig. Kanske avstå från alkohol?
För visst är våra barn värda en vit jul?

Ta det lugnt om du har möjlighet dessa dagar som är kvar till dess vi kommer till julafton. Släpp stressen ett slag och njut av den kommande helgen. Livets Skiftningar återkommer med en julhälsning till er alla i samband med julhelgen.
Avslutningsvis bidrar fotograf Per Svensson med vackra bilder som ger känsla av att julen är i antågande. Tomtens stuga samt bilder från en morgonpromenad för någon dag sedan. Titta och njut.

pers-tomtens-stubbe
Berätta gärna om dina minnen från julfirande!
Visningsbild (arkiv):
sirloin-414384_1920

Hur mycket förstår våra hundar och katter av det som händer?

Den fråga som ställs i rubriken här ovanför är intressant på flera sätt.

Förr trodde man att djuren mest var ett slags reflexautomater, alltså stimulus-respons-”maskiner” utan förmåga till något mer komplext kognitivt tänkande och/eller känsloliv.

Men detta bibliska sätt att se på djuren har fått stryka på foten rejält i takt med de senaste decenniernas evolutionsbiologiska och neurovetenskapliga landvinningar forskningsframsteg.

Husdjur som hundar och katter har visat sig besitta förmågor, som indikerar att de är tämligen intelligenta och därtill har en ganska hög medvetandenivåg, faktiskt så hög och avancerad, att de absolut klarar av att samspela/interagera med sin omgivning, och då inte minst med sina hussar och mattar.

Det finns en sajt på webben som heter Djurens rätt. Den vill jag verkligen rekommendera för alla som är djurvänner. Surfa gärna runt lite på den sajten.

Här är en undersida på den sajten, vilken jag vill rekommendera lite extra: https://www.djurensratt.se/djurs-mentala-formagor/las-mer-om-djurs-mentala-formagor

Allmänt Från forskningsfronten. Blogg om etologisk forskning, framför allt om hundar, av professor Per Jensen. Så smarta är djuren du äter. Artikel i …

Den artikeln innehåller en massa lästips (främst artiklar som står att finna på webben) om djurens intelligens, känsloliv och andra kognitiva förmågor. Det fina är att alla lästipsen i sin tur är klickbara.

Jag kom att tänka på just den sajten och just den sidan, när följande artikel dök upp i min mejlinkorg för ca en vecka sedan: http://twistedsifter.com/2016/12/cats-that-cant-believe-its-christmas/

twistedsifter.com
This might be the most important post of the 2016

Texten i den artikeln är kort. Bara några rader lång. Den går så här:

Our feline friends never cease to amaze with their wonderment, curiosity and priceless facial expressions. In fact, two recent and highly popular posts on reddit involved cats in awe of Christmas (here and here).

The always entertaining comments section led me to four additional cats reacting to Christmas and here we are. See below for said cats and bask in their amazement of the most wonderful time of year.

Resten av artikeln består av fotografier på katter i julig miljö. Katter som visar, som jag ser det, både hänförelse och förundran. De fotograferade katterna visar absolut att de förstår, att något speciellt är på gång hemma hos julpyntande matte och husse. (Har du egna erfarenheter av förändrat katt- eller hundbeteende så här inför julen, berätta då gärna om just dina erfarenheter i kommentarsfältet här nedanför. Jag kan aldrig få nog med exempel när det gäller sådana här saker.)

Alltnog: När nu bloggens alla kattvänner fått sitt lystmäte, måste förstås även bloggens hundälskare erhålla sitt.
Frågan är vad jag ska välja ut för ”julklapp” åt alla dem.
Efter moget övervägande fastnar jag för denna video: https://www.youtube.com/watch?v=YlKG1vKQOoM

Is this the next Christmas No 1? A Christmas song ‘sung’ by a dog!! It’s true. ‘A dog is for life – not just for Christmas. Spread goodwill to all dogs this …

Jag väljer just den videon för att den innehåller så många hundögon. Kolla in de ögonen.

Notera så fulla de är av känslor. Man liksom anar vad folk brukar kalla en själ där bakom hundarnas pannben.
Själv föredrar jag termerna medvetande och/eller medvetenhet (consciousness and/or awareness); dessa är mer neutrala och har inte lika starka religiösa konnotationer som ordet själ. Men på sätt och vis är det samma sak. Nämligen en signal om att det finns något mer än en simpel stimulus-respons-maskin där inne i hundens huvud.
Ändå hör det till saken att varken katter eller hundar klarar av det så kallade spegeltestet. Om detta kan du läsa mer exempelvis här: http://www.djur.cob.lu.se/Svar/Medvet.html#medvetande-inlevelseformaga-spegeltest-spegelneuron-hjarna .
Den artikeln heter:  Är alla djur medvetna? Om medvetandet, ”the big problem”, inlevelseförmåga, spegeltestet och spegelneuron

Vid Lunds universitet finns det zoofysiologer, till vilka man kan ställa en fråga, varpå de här forskarna svarar på densamma.

Som en liten aptitretare låter jag kopiera in delar av svaret här på GGV Piliplis blogg:

Kan man påstå att djur har medvetande? Och har vissa djur självmedvetande? Jag har läst nyligen att en schimpans är medveten om att det är sig själv den ser när den tittar i en spegel. Kan det tyda på självmedvetande? Jag har diskuterat frågan nyligen med mina bekanta som bestämt påstår att människan är det enda djuret som har ett medvetande. Eftersom människan är ett djur är det svårt för mig att tro att medvetandet skulle vara förbehållet endast Homo sapiens.

Detta är en mycket komplicerad fråga. Man vet mycket lite om medvetandet, men man har börjat angripa problemet inte bara med filosofiska och psykologiska, utan också med neurobiologiska metoder.

[…]
Alla djur är medvetna i den meningen att de är uppmärksamma på omvärlden och reagerar på vad som händer där genom olika beteenden. Men det är väl inte det som vi vanligen avser med medvetande.

Ett fenomen som kan sägas ingå i vårt medvetande är förmågan att verkligen uppleva sinnesintryck och känslor, till exempel färgen på ett föremål eller smärtan vid en skada, i stället för att bara maskinmässigt reagera på intrycken. Ett annat är att vara självmedveten, det vill säga uppfatta sig själv som en individ, samt att uppfatta artfränder som andra individer, med vilka man själv kan samverka. Ytterligare andra egenskaper hos medvetandet är medvetenhet om tankar och minnen, samt en tidsuppfattning, som innefattar det förflutna, nuet och framtiden.

I det så kallade MSR (”mirror self-recognition test”, ”spegeltestet”) testas om ett djur kan känna igen sig själv i en spegel. Hittills är det bara människor äldre än 18-24 månader, människoaporna, en delfinart, späckhuggaren, den indiska elefanten och skatan (se filmen nedan) som anses ha klarat detta test. Detta anses vara tecken på en viss grad av självmedvetande hos dessa arter, det vill säga att de uppfattar sig själva som individer. Men värdet av testet har också ifrågasatts.

[…]

En del menar att medvetandet är ett epifenomen, det vill säga att det automatiskt uppkommer, när ett nervsystem blivit tillräckligt komplicerat. Det skulle kunna vara en så kallad emergent egenskap. En emergent egenskap hos ett komplicerat system kan inte förutsägas genom studier av systemets olika delar. Detta beror på att andra regler och lagar gäller för det komplicerade systemet än för delarna.

[…]
För en biolog synes det vara troligare att medvetande uppkommit under evolutionen genom naturligt urval. Djur med medvetande skulle alltså besitta fördelar, som gör att de kan få en större avkomma. Ett mer avancerat medvetande skulle kunna ge fler och större fördelar. Det finns flera mycket sannolika fördelar med att ha ett medvetande.

En fördel med att ha ett medvetande skulle kunna vara att det underlättar inlärning, planering och problemlösning. Medvetandet gör det kanske lättare att dra lärdom av det förflutna och att planera inför framtiden. Det kanske också möjliggör problemlösning i egentlig mening, till skillnad från inlärning genom försök och misstag (”trial and error”).

En [annan] fördel med ett medvetande, som ofta framhålles, är att det möjliggör ett avancerat socialt samspel. Denna förmåga brukar betecknas som inlevelseförmåga eller ”theory of mind”, förkortat ToM. ToM innebär att en individ kan uppfatta andra individers mentala tillstånd, till exempel vad de tror, vet och önskar och om de är ärliga eller lögnaktiga. ToM kräver att individen uppfattar sig själv som ”jag”, det vill säga har ett självmedvetande (läs om spegeltestet ovan).

Visst är väl detta fascinerande läsning? Eller vad tycker du som läst ända hit? Om du trots det inte orkar med att läsa hela den texten, så kan du väl åtminstone titta på de två videoklipp som hör till artikeln i fråga. De är sevärda; jag lovar.

Till sist: För den som inte fått nog med tung text utan känner för att fördjupa sig i ämnet än mer rekommenderar jag följande artikel, som utgör en god grund att stå på vad gäller både människors och djurs självförståelse och självmedvetenhet: http://www.svd.se/jaget–tunneln-mellan-varlden-och-medvetandet

SJÄLVFÖRSTÅELSE Var finns jaget? Är det en konstruktion, finns det inom oss eller uppkommer det bara i samspel med andra individer? Peter Gärdenfors har läst …

Därmed har detta blogginlägg, som skrivits av gästbloggande bbnewsab, kommit till vägs ände. Nu får vi alla tillsammans hålla tummarna för att GGV Pipili ska vara i så pass god form och ha så mycket ork, att hon kan mäkta med ett alldeles eget blogginlägg här på bloggen nu under den kommande 4 adventshelgen. Astrid Brefdufwa har viskat i mitt öra att i morgon är det en speciell dag för GGV Pipili, enär vi då ska fira när storken kom flygande med henne hem till hennes föräldrar år nittonhundrakallt. Så det kommer att vara minst dubbel ranson av gullekramar (dagen till ära garnerade med ordet GRATTIS!) vid den leverans som Astrid med medhjälpare ska komma flygande med till Älvskoga By runt midnatt senare i kväll. De lär gå åt under morgondagen.

Mindre kända fakta om luciafirandet

Hej! Jag har ett meddelande från GGV Pipili.

Hon har efter strul med sin trilskande dator, och även till följd av helt andra saker i hennes närmiljö, varit helt ur slag under större delen av denna helg, som nu har övergått till måndag då detta publiceras. 

Men nu verkar strulandet, efter sju sorger och åtta bedrövelser, vara över för denna gång. Vilket måste kännas skönt ity att strul ju tär på krafterna för både friska och sjuka. 

Så någon gång under måndagen ska förhoppningsvis GGV kunna/orka publicera ett alldeles eget blogginlägg om Lucia, luciafirandet och sånt som därtill hör. Allt garnerat med egna bitterljuva minnen från barndom och uppväxtår på det där oefterhärmeliga vis som kan sägas vara något  av GGV Pipilis varumärke och signum här på bloggen. Samt rikt illustrerat – som vanligt/brukligt. 

När jag – som alltså inte är GGV Pipili utan bbnewsab – nu berättar om detta här på bloggen, tänker jag som så, att då kan ju jag passa på att samtidigt lyfta fram lite mer kulturhistoriska fakta om Lucia och luciafirande. Helst då sån information som kan  förmodas vara mindre känd/spridd. 

Exempel på välkänd faktainformation är att Luciadagen firas till åminnelse av helgonet Sankta Lucia. Men det är inte hela sanningen. Långt därifrån.


Faktum  är att vår svenska Lucia är en blandning av både förkristna och kristna figurer  
Sålunda finns det av allt att döma beröringspunkter mellan vårt luciafirande och Lucifer, vilket som bekant är ett annat namn på Satan eller Djävulen. 

Att Luciadagen längre tillbaka i tiden hade kopplingar till mörkrets magiska krafter är egentligen inga konstigheter. Innan vi i Sverige gick över till den gregorianska årskalendern år 1753 (innebärande att den 17 februari det året följdes av den 1 mars), låg alltså Luciadagen ännu närmare vintersolståndet i tid än vad fallet är i dag. 

 
Vintersolståndet innebär att vi har årets längsta natt och kortaste dag. Sedan vänder det, nätterna blir kortare och dagarna successivt allt längre. 
 

Lucia innehåller samma ordstam som Lucifer och går tillbaka till latinets ”lux”, vilket betyder ”ljus”.

Oavsett rådande religion – hedendom eller kristendom – har vintersolståndet uppfattats som extra magiskt och av den anledningen betydelsefullt för människors väl och ve. Även firandet av julen går att koppla direkt till vintersolståndet.

 

Jul och julfirande har alltså ägt rum långt innan kristendomen såg dagens ljus. Snarare är det så, att kristendomen har lagt rabarber på julfirandet och omvandlat denna ursprungligen hedniska/förkristna högtid till att utgöra ett högtidlighållande och firande av Jesusbarnets födelse (något som anses inträffa på juldagen, den 25 december; jfr hur vi firar advent liksom för att förbereda oss inför julens och Jesusbarnets ankomst, dvs det latinska ordet ”adventus” betyder helt enkelt [någons eller någots] ”ankomst”, i detta fall Frälsarens ankomst till jorden i form av Jesusbarnet). 

 
Härav följer att även Lucia och firandet av Luciadagen är ett sätt för den kristna kyrkan att helt enkelt försöka ”förkristliga” (det hedniska) julfirandet. 
 
Den Lucia vi firar den 13 december är ett helgon med anor från den romersk-katolska kyrkan, Hon sägs ha levt i Sicilien. Vare därmed hur det vill. En sak är i alla fall klar: Vårt luciafirande har inte mycket gemensamt med den italienska helgonkulten.
 

Historieprofessorn Dick Harrison berättar så här om Lucia i en artikel han skrivit i Svenska Dagbladet (se: http://blog.svd.se/historia/2013/12/13/lusse-lucifer/ ): 

blog.svd.se
Sveriges ledande mediesajt – SvD.se. Svenska Dagbladets nyhetssajt låter läsarna ta plats och fördjupar nyheterna.


 
Kombinationen av vinter, natt och stort mörker gjorde tidigt att  Lucianatten förknippades med magiska krafter. I det gamla bondesamhället trodde man att troll, näcken och andra onda väsen var särskilt farliga just då. Det värsta som kunde hända var om man mötte ”lussefärden”, ett ord som låter lite väl mycket som Lucifer  för att det skall kunna röra sig om en slump. Hur namnet har uppstått är omöjligt att räkna ut på grund av bristen på källor om medeltida folktro, men det är inte osannolikt att man har slagit ihop Oden och djävulen till Lusse och trott att varelsen drog fram  på natten med ett följe av demoner, smådjävlar och annat elände. Av andra källor vet vi att Oden efter kristnandet gärna förknippades med djävulen.

Dick Harrison fortsätter: 
 
En tydlig indikation på att vi har att göra med resultatet av lärd och folklig kultur är historien – bland annat känd från Norrland – att Lusse var en kvinna som ursprungligen var Adams första hustru. Lusse skall ha varit den verkligt ansvariga för den frestelse  som ledde till syndafallet, varefter Gud bestraffade henne och hennes barn genom att fördriva dem till underjorden. Historien är en variant av den gamla judiska historien om Lilit, som efter att ha lämnat Adam sägs ha blivit anmoder till alla demoner. Enligt  en norrländsk berättelse var Lusse främst på jakt efter små barn att röva bort.

Och historieprofessorn från Lund avslutar med: 
 
Det bör påpekas att även ordlikheten med löss spelade en viss roll i folktron. Det berättades att Lusse kunde anlända med en vagnslast löss, som hon släppte av på gårdstunet för att plåga folket. Man borde under alla omständigheter hålla sig inne på Lucianatten,  stänga alla fönster dörrar och noga akta sig för Lusses vrede.
 
Mattias Axelsson heter en annan person som vet en hel del om luciafirande och luciatraditioner. Han är till vardags skollärare och driver en mycket intressant blogg, som heter ”Högtider och traditioner”. Den bloggen fötjänar många läsare.
 

I en bloggartikel, som Axelsson skrivit och som har rubriken ”Varför firar vi lucia den 13 december?” (se: https://hogtider.wordpress.com/2008/12/04/varfor-firar-vi-lucia-den-13-december/ ), kan vi läsa en hel del intressanta saker.

hogtider.wordpress.com
Kort svar: Att vi i Sverige firar lucia den 13 december har egentligen ingenting med helgonet Lucia att göra utan härrör från det faktum att vintersolståndet på …


 
Som till exempel detta: 
 
[Det]  bör påpekas att den svenska lucian inte hämtat någon inspiration från det italienska helgonet (utom namnet). Utseendet på lucia är istället antingen (som Carl W. von Sydow m.fl. menar) en traditionsöverföring från det tyska ”Kinder Jes” som var en efterträdare till St Nikolaus som gåvoutdelare kring jul eller ett senare lån från stjärnogossetågens änglar (som bl.a. Hilding Celander och Martin P:n Nilsson menar). 
 

I en annan bloggartikel – https://hogtider.wordpress.com/2009/12/12/varfor-har-lucia-vita-klader-och-ljus-i-haret/ – berättar Mattias Axelsson ännu mer om luciafirandet.

hogtider.wordpress.com
Varfor har Lucia vit klader,ljus i haret,och rott band kring midjan. Men vad ska vi har pa huvudet en hatt,en blommor eller vad ska vi har pa huvudet?

I den bloggartikeln – som har rubriken ”Varför har lucia vita kläder och ljus i håret?” – diskuterar Axelsson teorier som: 1) Kan det ha varit stjärngossetågens ängel som med tiden omvandlades till Lucia? Samt: 2) Kan det ha varit Jesusbarnet som med tiden omvandlades till Lucia? 

 
Vad gäller hypotes nr 2 låter Axelsson i denna sin bloggartikel en annan känd folklorist få komma till tals. 
 
Jag citerar:
 

C.W. von Sydow skrev 1931 boken Lucia und Christkindlein. Där lägger han fram tesen att luciafiguren kommer från den tyska Christkindleintraditionen. Christkindlein (även kallad Kindchen Jesus eller Kinken Jes) är reformationens försök att göra sig av med den populäre gåvoutdelaren St Nikolaus.

Eftersom Luther ville bli av med alla helgon var Nikolaus en nagel i ögat. Därför skapades Kinken Jes – det lilla Jesusbarnet – som en motvikt. Kinken Jes delade också ut gåvor, men i samband med julfirandet.

Dock var Kinken Jes alls inget litet barn utan en vitklädd kvinna med ljuskrans kring håret. Till Sverige kom hon på 1600-talet via tyska köpmän och fanns med som gåvoutdelare kring jul i högborgerliga kretsar. Dock konkurrerades Kinken Jes snart ut av först julbocken och sedan jultomten.

 Jag hoppas att jag, med hjälp av Dick Harrison och Mattias Axelsson, nu har lyckats förmedla information om vårt luciafirande som inte är så känd för kreti och pleti. 

 
Därmed dags att avsluta. Jag gör det med att säga: TREVLIGT LUCIAFIRANDE! önskar både jag och GGV Pipili den här bloggens läsare/följare!
 
Och som sagt: Vill det sig väl, kommer GGV själv att bjuda oss alla på en rikt illustrerad bloggartikel med högst personliga tankar och känslor som rör Lucia och luciafirandet såväl förr som nu. 

Kan man få för mycket julmusik?

Detta blogginlägg har skrivits av bbnewsab, eftersom GGV Pipili fortfarande är opasslig och Astrid Brefdufwa har fullt upp med att se till att alla gullekramar, som har beställts från Malte Mullvads Magiska Hembageri, ska nå sina adressater snarast möjligt. 

Och jag, bbnewsab, väljer nu att gå ut stenhårt med att ställa denna fråga till bloggens läsare: 
 
Tillhör du dem som inte kan få nog av julsånger och julvisor över huvud taget? Som gärna lyssnar på Bjällerklang och Hej tomtegubbar till och med när det är midsommarafton eller påskafton? 
 
Eller du är en av dem som har tröttnat på julmusiken redan INNAN det blev dags att fira 1 advent? (Apropå detta med advent. I år infaller 4 advent på julafton. Senare än så kan den söndagen inte infalla, ty advent firar vi ju till minne av det väntade – ”anländande”/”ankommande” – Jesusbarnets födelse, en dag som ju alltid infaller på juldagen, den 25 december.)
 
Hur som haver: Själv är jag kluven inför vilken julsångslyssnarfraktion jag ska/vill inplacera mig i. Det är lite som med dagsformen:, dvs det varierar från dag till dag. Ena dagen känner jag si, nästa dag så. 
 
Icke desto mindre tänke jag ägna dagens gästbloggsinlägg åt att meditera lite över fenomenet julmusik.
 
Som jag ser det kan julmusik delas in i minst tre kategorier:
 
KATEGORI NR 1: Först och främst har vi den kristna sortens julsånger, vars texter anspelar på att oss är en Frälsare född, i stallet i Betlehem.
 

Här är en blogg som behandlar ämnet kristen julmusik på ett helt makalöst och föredömligt sätt:  http://www.jultradition.se/blogg/?page_id=290 

Det finns i stort sätt lika många stilar på julsånger som det finns julsånger, allt från folkmusik, pop till visor. Julsånger kan vara sakrala (kristna, till …

Jag rekommenderar alla som gillar jul, julmusik och jultradioner att kolla upp den stora mängden läckerbitar som den bloggen innehåller och bjuder på. Om jag begränsar mig till julmusiken, så finner man till varje på den bloggen uppräknad julsång dels hela sångtexten, och dels ett videoklipp, i vilket man kan se och höra en artist (vanligen tillsammans med en orkester eller sångkör) framföra julsången i fråga.

 
Bara som ett exempel väljer jag O helga natt (för att den är en av mina personliga favoriter i den här kategorin). Om den sången kan man sålunda läsa, citat: ”En franskspråkig julsång från 1847 (Cantinque de noël). Sången heter egentligen Adams sång efter upphovsmannen (Adolphe Charles Adam). Den svenska översättningen är gjord av Augustin Kock.”
 
Sedan följer alltså själva sångtexten (lyrics) och därinunder dyker så videoklippet upp. Kan näppeligen bli bättre än så. Excellent service, med andra ord. 

 

KATEGORI NR 2: Här hittar vi julsånger vars texter beskriver hur julfirandet kan gå till. Inte sällan har dessa julvisor en humoristisk anstrykning. Typexempel härpå är förstås ”Vår julskinka har rymt” med 1980-talets ”stjärnkockar” Werner & Werner, vilka hade för vana att avsluta alla sina tv-framträdanden med orden: ”Kom ihåg, det går precis lika med selleri!” (En mening som alltid uttalades med tydlig tysk brytning, ett slags hyllning till den riktige stjärnkocken Werner, med Vögeli i efternamn.)

 
Andra ”klassiker” som platsar i denna kategori är ”Mer jul” med Adolphson & Falk. Och ”Jag såg mamma kyssa tomten”, den sistnämna gamla låtgodingen inspelad av en hel drös med svenska artister. 
 
Här kan den som vill lyssna på min egen favorit i denna genre: https://www.youtube.com/watch?v=Bblk2lgQrW4

en tribute video till denna numera kultlåt och jullåt
Fast årets nobelpristagare i litteratur, Bob Dylan, ligger faktiskt inte långt efter. Han släppte år 2009 ett album (det trettiofjärde i ordningen sedan han startade sin sångarkarriär) innehållande musik med allehanda julanknytning: ”Christmas in the heart.” 
 

Här kan den som vill se/höra ett smakprov från det albumet: https://www.youtube.com/watch?v=a8qE6WQmNus 

In 2009, Bob Dylan released his thirty-fourth studio album, Christmas in the Heart, a holiday album for which all the proceeds went to feeding America. Watch…

 

KATEGORI NR 3: Detta är den absolut största julsångskategorin. Ett lämpligt namn på denna kategori skulle kunna vara: ”Sekulära julsånger med fokus på känslor.” De allra mest populära känslorna torde vara sentimentalitet, (hem)längtan och nostalgi).
Här spelar nog Bing Crosbys version av ”White Christmas” från 1942 i en helt egen division. 

”White Christmas” lär vara den mest sålda julsingeln genom tiderna. Det sägs att sången skrevs för att ära och hedra alla de amerikanska soldater, vilka under under andra världskriget befann sig i krigets Europa och därför tvingades fira sin jul långt borta från sina nära och kära.

Den vita jul som Bing Crosby sjunger om dryper givetvis av emotionella droppar som smakar framför allt nostalgi, (hem)längtan etc.  Här finns Bing Crosbys version till avlyssning: https://www.youtube.com/watch?v=GJSUT8Inl14

Min egen favorit i denna genre är ”Do they know it’s Christmas?”. Den låten gör mig lika tårögd i dag som när jag för första gången såg och hörde den uruppföras år 1984. Kolla in originalversionen här: https://www.youtube.com/watch?v=bjQzJAKxTrE

 
Do they Know it’s Christmas ~ Band Aid 1984 Probably the most important music video to be made in the last 40 years. Just as relevant today as it was 27 year…
Till sist några avslutande länktips:

1) http://www.timeout.com/london/music/the-50-best-christmas-songs  (Här kan du bland annat lyssna på de första 30 sekunderna av 48 olika låtar med julanknytning. Känner du igen alla 48?)

From carols to children’s favourites, xmas pop classics to funny festive songs, we round up our top 50 Christmas songs.

 

2) http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3034&artikel=2473557 .

Den länken leder dig till Sveriges Radios pressutskick angående den nyskapade radiokanalen ”P4 Bjällerklang”. I den kanalen sänds alltså – vilket framgår av pressmeddelandet – julmusik dygnet runt. Och vi kan även läsa att Sveriges Radio därutöver tillhandahåller ännu en lyssningskanal, fast i den spelas enbart klassisk musik vars tema på något vis är juligt/julaktigt. Den radiokanalen heter inte helt oväntat ”P2 Klassisk jul”. 

 

Glad julmusik dygnet runt

Publicerat fredag 28 november 2008 kl 11.32
julkula
 Foto: Anders Wiklund/TT

 

Vi läser:

P4 Bjällerklang är vår julklapp till dig som älskar julmusik. Här erbjuder vi de mest älskade och populära jullåtarna i både välkända och oväntade versioner.

Kerstin Behrendtz ansvarar för P4 Bjällerklang och som vanligt blir det julmusik av alla de slag och med en stor mängd kända artister.

  • Sänds 25 november 2016 till 9 januari 2017.

Lyssna även på P2 Klassisk jul

Därmed har det blivit dags att stänga igen julbutiken för i dag. Ber att få önska GGV Pipilis alla bloggföljare – inklusive GGV Pipili själv och hennes katt Drottning Akka – ett trevligt Luciafirande utifall att jag inte skulle hinna återkomma innan dess. 

Om advent, julkrubbor, julkalendrar – och lite annat också

Denna vecka, då de domar som avkunnades i söndags, på Domssöndagen, har som bekant Duritzan, en av den här bloggens mest uppskattade kommenterare, föreslagit ska kallas för ”[Domen vinner] laga kraft-veckan.  Mycket fyndigt uttänkt av denna Duritzan, måste jag säga. Jag kan bara hoppas, och önska, att även företrädare för Svenska kyrkan läser denna blogg och tar till sig Duritzans förslag, ty NÅGOT bör ju denna vecka, som utgör skarven/övergången mellan det gamla och nya kyrkoåret, heta.

Alltnog, på söndag är det 1 advent (andra föredrar att skriva Första advent, vilket föredrar du som läser detta?). Ett faktum som genast får mig som skriver dessa rader, GGV bbnewsab, att känna mig gladare till mods.

 
Eftersom det är jag som skriver en gästblogg, innebär det förstås att GGV Pipili fortfarande är ”tjänstledig”; hon har fullt sjå med att försöka få hjärna och händer/fingrar att samarbeta med varandra. Fingrarna rapporteras vara mycket olydiga, trilskande och ställande till hyss av samma slag som man kan läsa om i Astrid Limdgrens Emil i Läönneberga-böcker. 
 
Apropå det, dem andra gästbloggaren, Astrid Brefdufwa, är strängt upptagen denna vecka med att leverera magiska gullakramar till folk runt om i Sverige inför den stundande adventshelgen. 
 
Sedan Astrid, och jag, skrivit här på GGV Pipilis fina blogg om Malte Mullvads Magiska Hembageri och de fantastiska gullekramar som bakas där, har efterfrågan rakat rejält i höjden. Alla vill få sig ett smakprov för att testa, om de verkligen är så magiska som det påstås. Och det ÄR de faktiskt, det VET jag, och den insikten har fått mig att numera ha en stående beställning innebärande en daglig leverans av dessa magiska gullekramar.
 
Advents ankomst innebär att det är tvära kast som gäller. Först blev man alltså (förra helgen) påmind om Domens Dag (a.k.a. känd som Dies Irae, Den stora vredens dag). Och nu befinner vi oss i den vecka som (enligt Duritzan) erfordras för att de av Gud avkunnade domarna ska vinna laga kraft. Men när allt detta, äntligen, är överstökat, DÅ är det dags att fira 1 advent. Julens ankomst är nära. Ser man bra, kan man nog redan skymta julen i slutet på tidstunneln. Annars är det bara att gå in i valfri butik för att erhålla lite julstämning, antingen med eller utan glitter och redan pyntade granar  

Att julen firas till minne av Jesusbarnets födelse, vet nog de allra flesta. Fast alla har kanske inte alla detaljer helt klara för sig. Jag såg häromåret en julkrubba, som fick mig att haja till lite extra. Jodå, allt var med. Josef, Maria, Jesusbarnet i krubban, alla djuren i stallet. Men det var EN sak som jag reagerade på. Maria var avbildad med Jesusbarnet i sin famn. Fast samtidigt låg det i krubban ett nyfött barn där också. 
 
Jag vet inte hur skaparen av den julkrubban hade tänkt. Kanske menade hen att Maria fött tvillingar? Fast i julevangeliet står det inget om någon tvillingfödsel. 
 
Om man gör en webbsökning på julkrubba, kan sökresultatet bli så här: 
 

Vare därmed hur det vill (om huruvuida Jesusbarnet faktiskt hade en okänd tvilling eller inte).

Något som jag personligen ser fram emot lite extra är Sveriges Televisions adventskalender. Eller julkalender som den heter numera, eftersom den inte alltid startar just den 1 advent, såvida inte den speciella söndagen råkar inträffa just den 1 december (detta för att det alltid ska finnas just 24 luckor att öppna). 
 
Har man växt upp med SVT:s julkalender, då överger man inte denna decembertradition bara för att man har blivit vuxen. Man ser den ensam eller, om man har egna barn, gärna tillsammans med dem. Eller hur?
 
Om jag finge välja att göra en alldeles egen julkalender, skulle jag bakom lucka 1 i årets julkalender i så fall vilja ha GGV Pipili placverad, denna fina bloggs skapare och upphovskvinna. 
 
Det vore, anser jag, ett fint sätt att hylla henne och tacka henne för hennes idoga bloggande. GGV Pipili skulle på så vis kunna sägas slå an tonen för det trevliga julfirande som som förhoppningsvis väntar om en dryg månad. 
 
FDETDA: Hur är det? Tror du som läser dessa rader att GGV Pipilis kattsällskap, Drottning Akka, skulle passa utmärkt som lussekatt? 
 
Så här ser lussekatter ut:
 
Förslagsvis skulle Akka kunna dyka upp bakom lucka 12 i min egen privata julkalender. Inte bakom lucka 13, ty Luciadagen tycker jag bör vikas åt Astrid Brefdufwa, hon som ser till att alla gullekramar som kunderna runt om i landet har beställt hos Malte Mullvads Magiska Hembageri når fram till sina beställare på utsatt tid och i utlovat antal. 
 
Här kan du jämföra lussekatten med en bild på Drottning Akka. Ser du några likheter? (Det gör tyvärr inte jag, men Akka kan väl få bli lussekatt och hamna bakom lucka 12 i julkalendern trots det, tycker jag.)
 
win_20160709_00_00_42_pro
GGV Pipilis Akka har alltid varit innekatt. Hon är 12 år nu och har bott hos GGV Pipili i över 1,5 år. Frisk luft får Akka genom inhägnad balkong där hon kommer och går som hon vill. Akka kommer från  AppleRoads  katteri i Örebro. GGV Pipili själv lär ha blivit levererad av storken, i alla fall förtäljer ryktet det. Fast rykten kan man inte alltid lita på vad gäller sanningshalten, så tag gärna den uppgiften med en nypa salt. (Foto: Livets Skiftningar)
 

Nu till något helt annat – och därtill mycket viktigt. Vad eller vem tycker du, som läser detta, skulle passa bakom lucka 24 i den julkalender jag skissar på?

 

Själv anser jag att det står och väger mellan tre alternativ i denna min egen tänkta julkalender: 1) Jesusbarnet, 2) Jultomten – och så 3) Malte Mullvad själv, han som inte bara har hittat på receptet till dessa uppskattade och magiskt undergörande – för att inte säga jättegoda och nyttiga – gullekramar utan även är med och bakar dem, när han hinner, hemma i sitt  Magiska Hembageri. (De gullekramar som Malte själv bakar blir inte sällan lite sneda och vinda ity att han ser dåligt, mullvadar gör tyvärr det. Men å andra sidan har jag hört kunder berätta, att  just Maltes egenhändigt bakade gullekramar är extra magiska och goda, så de brukar sannerligen inte ratas utan de går åt som smör i solsken – om man säger så.)

Detta blev en ovanligt lång utvikning, ty det var faktiskt min mening att det här blogginlägget skulle handla om Sveriges Televisions olika julkalendrar genom åren.

 

Visste du att det finns en utomordentlig sammanställning av samtliga julkalendrar som visats sedan starten med Titteliture år 1960? Så vill du göra en nostalgisk minnestripp bakåt i tiden, kolla i så fall in vad som döljer sig bakom denna länk:   https://sv.wikipedia.org/wiki/Julkalendern_i_Sveriges_Television

Det fina med den Wikipediasidan är att man kan klicka på varje enskilt julkalendernamn för att därigenom få veta mer om just det årets julkalender. Friska gärna minnet, utifall att du har råkat glömma vad de olika julkalenderna hade för handling.

 
Faktum är att vi i denna Wikipediaartikel till och med kan läsa lite om den julkalender som snart ska börja sändas om en dryg vecka. Den heter  ”Selmas jul”.
 
Handlingen i ”Selmas jul” utspelar sig under de stora äventyrens och upptäckternas tid, kanske framför allt perioden 1880-1920. Till exempel när man med hjälp av luftballonger eller andra transportmedel försökte nå nordpolen. Eller när man med stora ångfartyg – tänk Titanic – lärde sig att relativt snabbt korsa Atlanten och andra stora hav utan att behöva dreja bi för att invänta förlig vind för att äntligen få lite vind i seglen. 
 
En av huvudpersonerna – vilka står i centrum för berättelsen – är åttaåriga Selma Traskvist (efternamnet indikerar att hon är en fattig flicka, så man kan förstå att hon gärna vill tro att Jultomten ska finnas på riktigt och ge henne och hennes familj en hjälpande hand eller två för att även de ska få uppleva lite julstämning). 
 
Den andra huvudpersonen är en mycket märklig person, en forskare vid namn Efraim von Trippelhatt (spelad av Johan Ulveson, känd även som Ville Vessla i 1989 års julkalender ”Ture Sventon, privatdetektiv”). 
 
Denne bisarre jultomteforskare von Trippelhatt är besatt av att kunna få bli den som slutgiltigt, en gång för alla, vetenskapligt, bevisar jultomtens existens. För den sakens skull har han låtit bygga ett alldeles eget luftskepp, med vars hjälp han, och Selma, beger sig mot Nordpolen, ty Jultomten sägs ju bo och leva där. (Att Jultomten skulle bo i Rovaniemi stämmer alltså inte, möjligen kan Jultomten ha ett fritidshus där i den finländska ”metropolen”.)
 
För att kunna erhålla och korrekt återge den rätta tidsandan har en hel del scener i ”Selmas jul” spelats in på platser som Skansen, Årsta slott och Haga slottsruin. Scenerna inifrån Efraim von Trippelhatts gravitationstrotsande luftskepp härrör dock från ett artificiellt nybygge, som de produktionsansvariga lät bygga upp i en inspelningsstudio. 
 
Visste ni förresten att arbetet med SVT:s julkalendlar brukar planeras ungefär tre år i förväg? Det innebär alltså att Sveriges Television arbetar med tre – ja, ibland rent av fyra – julkalendrar parallellt/samtidigt. Fast vad som är på G är hemlighetsstämplat. Inte ens Putins hemliga ryska agenter lär känna till något om kommande års julkalendrar. Säpo sköter sitt jobb med bravur – för en gångs skull.
 
Julkalendern brukar vara december månads stora snackis bland både barn och vyxna. Antalet tittare är stort, som regel över en miljon, ibland till och med mer än två miljoner. Så detta med SVT:s julkalender är en nationell angelägenhet. Nästan som ett prins- eller prinsessdop. 
 
Jag kan här nämna att av senare års julkalendrar har ”Barna Hedenhös uppfinner julen” från år 2013 legat i (popularitets)topp med 2,3 miljoner tittare samt ”Mysteriet på Greveholm – Grevens återkomst” från 2012 med 2,2 miljoner. Vem vet, kanske årets julkalender, ”Selmas jul” kommer att nå samma höjder?
 
År 1999 anordnades en omröstning om alla tiders bästa julkalender. Vid den omröstningen blev vinnaren ”Mysteriet på Greveholm” (från 1996; inte att förväxla med 2012 års uppföljare), tätt följd av ”Sunes jul”, ”Teskedsgumman” och ”Trolltider”.
 
Hur är det, har du som läser denna bloggartikel kanske en alldeles egen favorit bland SVT:s olika julkalendrar? Berätta i så fall gärna i kommentarsfältet här nedanför om vilken av dem som just du minns lite extra. 
 
Själv kan jag nämna att mitt hjärta klappar ett par extra glädjeslag för ”Albert & Herberts julkalender” från 1982. Den som också kallades för ”När hjulen står för dörren” (den dörr som åsyftas utgjorde ingången till Albert och Herberts skrotupplag, inne i vilket oordning och oreda städse rådde). Men den är så gammal, att kanske ingen annan än jag mnns den. Jag kommer säskilt ihåg en scen däri. Ett vattenrör hade sprungit läck, men Albert fann på råd. Han tog en halsduk och virade runt röret vid platsen för vattendroppet. En kreativ problemlösning, helt i min smak. 
 
Nu slut i rutan för denna gång. Både GGV Pipili och Astrid Brefdufwa hojtar i bakgrunden om att jag måste hälsa till er alla, som följer denna fina blogg, från dem också. Såja, nu är deras hälsningar vederbörligen framförda.